Author Archives

Besök hos Yvonne Heynckes den 14 december 2016

2016-12-15
/ / /

Efter besöket hos Kristina körde jag, Elise och Sonja västerut, i princip tvärs över hela Tyskland, tills vi kom till ett litet samhälle strax söder om Düsseldorf. Där var vårt mål Yvonne Heynckes, som också är licensierad tränare.

Till höger är Yvonnes ridtält och fortsätter man rakt fram kommer man till ”stallplanen”.

Yvonne skiljer sig både till sin personlighet och sin verksamhet från de flesta andra licensierade tränare i den akademiska ridkonsten. Hon är uppvuxen på den ridskola (Ponyhof Heynckes) som hennes föräldrar drev och har de senaste 18 åren drivit den i egen regi, fast med ett gott stöd från sina förändrar. Ridskolan har ett 70-tal elever, de flesta barn men i takt med att gamla elever har vuxit upp är det även allt fler vuxna som rider där. De flesta barnen börjar rida i Yvonnes ridskola när de är 5-8 år gamla och många av dem trivs så bra att Yvonne får följa deras ridutveckling ända upp till vuxen ålder. Flera av de som vi träffade hos Yvonne hade ridit för henne i mer än 15 år! Det tycker jag är ett riktigt bra betyg!

På gården finns för närvarande 26 hästar (ponnyer), varav 8 är inackorderingar och resten är hästar i verksamheten. Alla hästar går på lösdrift, fördelade på några olika hagar beroende på vilka behov de har. Det finns till exempel en särskild hage för de hästar som är extra känsliga för damm och där serveras enbart blötlagt hö. Gården är enkel, men väldigt välorganiserad. Utan några dyra investeringar eller byggprojekt har Yvonne lyckats ordna en effektiv hästhållning för alla hästar. Det är rent och snyggt, hästarna får rätt mängd mat, det finns vattenkoppar i alla hagar och samtliga hagar mockas två gånger dagligen! Det kanske låter som en arbetsam lösning, men faktum är att med genomtänkta lösningar klaras arbetet ganska snabbt och enkelt utan vare sig anställda eller praktikanter. För att få viss avlastning har Yvonne dock byggt upp ett system där de äldre eleverna hjälper till på gården, först med kvällsmockningen och efter hand även med vissa lektioner för de minsta barnen. Eleverna hjälper också varandra med att göra i ordning hästarna inför lektionerna. Det här systemet syftar inte bara till att minska arbetsbördan för Yvonne, utan det ökar också sammanhållningen mellan eleverna.

En av lösdrifterna på gården.

En fin liten sjukhage.

Enkel utfodring i en av de större lösdrifterna.

Smart grindsystem där man antingen kan koppla ihop två lösdrifter till en stor hage eller stänga grindarna så att det blir två lite mindre lösdrifter med en väg emellan.

Mockningen går snabbt när man hjälps åt! Med släta fasta underlag blir det dessutom väldigt lättmockat!

Yvonne brinner verkligen för sin ridskola! Istället för att se skötseln och träningen av alla ridskolehästar som ett arbete och något nödvändigt ont så trivs hon verkligen varje gång hon tränar en häst. En av hennes största förtjänster är också att hon verkligen ser varje individ, oavsett om det är en häst eller ett av ridskolebarnen och hon anpassar sig helt efter varje individs enskilda behov. På Ponyhof är alla lika mycket värda, oavsett vilka deras förutsättningar är. Av den anledningen har Yvonne också valt att inte ha någon eller några hästar som är hennes egna och andra som hör till verksamheten. Det skulle innebära att hon skulle sätta någon framför någon annan och det vill hon inte. Istället tränar hon löpande alla hästarna som går i verksamheten. Självklart tränar hon dem inte varje dag, men alla tränas någon eller några dagar i veckan. Eftersom ridskolan huvudsakligen riktar sig mot barn och hon lär ut ridningen på ett lekfullt sätt och med väldigt mjuka hjälper så behöver hon aldrig ”reparera” hästarna efter lektionerna, utan hon tar helt enkelt vid där hon avslutade träningen några dagar tidigare! Jag skulle aldrig klara av att göra så med mina hästar. Jag vill ha ett fåtal hästar som verkligen är ”mina” och som jag prioriterar över de övriga. Men hos Yvonne känner sig istället alla hästar prioriterade. Yvonne har också som princip att aldrig sälja några hästar. De hästar hon köper stannar hos henne resten av livet! Och då länge de kan arbetar de i verksamheten. Det är bara om någon häst är sjuk eller för gammal för att arbeta som den inte ingår i verksamheten.

Självklart fick vi också se Yvonne träna några av sina hästar, både från marken och i ridning. Bland de ”hästar” hon tränade ingick faktiskt också en åsna. Hennes målsättning med den är densamma som med de övriga hästarna. Den ska från marken lära sig allt som ingår i markarbetes- och longerprovet, eftersom det är den utbildningsnivå som hon tycker att en häst ska ha för att eleverna ska kunna lära sig markarbete och longeringsarbete med den. Och åsnan är verkligen på god väg i den riktningen. Den arbetar lika fint och fokuserat som någon av hästarna, men självklart utifrån sina egna exteriöra förutsättningar!

Åsnan i en sluta.

En shetlandsponny i en vägvinnande skritt!

En haflingerponny med ett luftigt och fint steg.

En av de många islandshästarna på gården. Här i en bärig trav.

Som ryttare har Yvonne några riktigt starka förtjänster. Det absolut viktigaste är att hon inte stör hästarna. Hon har en balanserad och följsam sits och hon överarbetar inte med en massa hjälper. Istället försöker hon bara hitta balansen i hästen så att den får möjlighet att arbeta själv. Hon rider dem från början i en ganska fri form och ofta med lite glappande tygel och hon låter dem röra sig energiskt framåt i alla gångarter. Det gör att hästarna ganska snabbt hittar balansen och lösgjordheten och börjar svinga fram sina bakben och arbeta över ryggen utan att bli vare sig förböjda, för djupa eller hamna bakom lodplan. Trots att hon har så många hästar så är faktiskt alla hästarna väldigt fint musklade och det är verkligen ett gott betyg i en ridskoleverksamhet! Yvonne har väldigt stor erfarenhet av att grundutbilda hästar och hon är duktig på det!

Balanserad och energisk trav med fint ryggsving!

Med den här tinkern har Yvonne kommit igång ganska ordentligt med det samlande arbetet.

Förutom att titta umgås med Yvonne, titta på träningen av hennes hästar och titta på några lektioner så hann vi faktiskt också leka lite! I ridundervisningen använder Yvonne väldigt mycket lek. Hon kan t.ex. låta barnen träna på att känna när hästarna lyfter ett visst ben samtidigt som de får kasta en boll mellan varandra, och ibland kan detta även ske sittandes baklänges på hästarna! Vår lek blev dock varken baklängesridning eller bollkastning, utan vi fick prova beridet bågskytte! Först fick vi en kort introduktion i hur man gör för att avfyra en pil i rätt riktning så att den träffar en piltavla och sedan fick vi göra detsamma från hästryggen! Eftersom vi är nybörjare så sköt vi dock bara i skritt! Men det var riktigt kul!

Övning från marken för att hitta rätt teknik.

Skarpt läge med pil och båge från hästryggen!

Det är klart att vi träffade hela tiden…

Jag måste säga att jag efter mitt besök på Ponyhof Heynckes är väldigt imponerad av Yvonne! Både hennes entusiasm och ledsamhet (som är väldigt smittande), av hennes organisationsförmåga och av hennes förmåga att ta fram det bästa från varje häst och ryttare och få dem alla att känna sig värdefulla och speciella! Har ni vägarna förbi så är det ett ställe som är väl värt ett besök!

Read More

Besök hos Kristina Winholz den 13 december 2016

2016-12-14
/ / /

Idag har jag, Elise Nilsson och Sonja Ask firat lucia på ett för oss lite ovanligt sätt – genom att besöka Kristina Winholz. Hon är född och uppvuxen i Ryssland men har de senaste 15 åren bott med sina hästar utanför Dresden i Tyskland. Kristina är en licensierad tränare i Akademisk Ridkonst som kanske inte varit så välkänd i Sverige! Men efter att ha sett henne träna sina hästar så får jag en känsla av att vi kommer att få se betydligt mer av henne i framtiden!

Men innan jag jag fördjupar mig i Kristinas förtjänster som tränare och ryttare måste jag få beskriva den otroliga värme och gästfrihet som Kristina och hennes man tog emot oss med. Nej för resten, vi börjar från början. Jag flög till Dresden och Elise och Sonja körde bil dit och plockade upp mig på flygplatsen. Vi började då genast att febrilt leta efter en restaurang när vi fick ett meddelande från Kristina att hon tänkte bjuda oss på middag! Snabbt fick vi ändra GPS:en  från närmaste restaurang till Kristinas adress! När GPS:en med bestämd röst talade om att ”målet ligger på höger sida” befann vi oss i mörkret på en trafikerad väg med tätt mellan husen på höger sida! Det såg inte ut som att som att det skulle finnas någon hästgård där… Men efter att ha följt vägen fram och tillbaka ett par vändor såg vi två hästtransporter sticka fram mellan huset! ”Där är det” hojtade Elise glatt. Väl inne på gården möttes vi av Kristinas man som hälsade oss välkomna och bad oss packa ut våra väskor så skulle han visa oss till våra rum! Sedan var det dags för min absolut första BBQ i december månad! Kristinas man stod för grillningen medan vi andra slog oss ned i sadelkammaren och drack vin! Och vilken BBQ det blev! Sallad, helgrillat bröd med smält smör och ost, bratwurst, två sorters kött och grillad fetaost! Helt fantastiskt efter en dags resande! När vi ätit oss mätta packade Kristinas man en ”doggybag” och kilade över till hyresvärden: ”Karl Otto” för att betala hyran i form av en god middag! Vi hade en fantastisk kväll med god mat, trevligt sällskap och stämning på topp!

Kristina och Sonja framför grinden till Kristinas gård.

 

En gyllene riddare på sin gyllene springare på kristinas tak!

När vi vaknade utvilade och det hade ljusnat kunde vi se att det på bakgården faktiskt fanns både en hage och en liten ridbana. På andra sidan vägen (nedanför ett slott och en slänt med vinodlingar) gick en flock hästar (inackorderingar av Kristinas elever). Sina egna hästar hade dock Kristina i något som liknade ett kolonilottsområde, en kilometer från huset! Nu hade vi kommit fram till programmets höjdpunkt – att få se Kristina träna sina hästar! Först red hon en 7-årig PRE-hingst (Relampago), ett 17-årigt varmblod (Aramis) och en welshkorsning (Theo)! När vi passerade valackernas hage gjorde Theo genast några skolhalter och tittade sedan stolt på Kristina, som såklart skrattade glatt och gav honom en godis! Även de andra hästarna gjorde sig till och visade upp sig för att få hennes uppmärksamhet! Det syntes tydligt att Kristina inte bara var deras ledare och tränare, utan även deras kompis!

Slottet och vinodlingarna som man ser från sovrumsfönstret hos Kristina.

 

Kristina och Aramis leker följa John på ridbanan.

 

Vem är mest full i sjutton? Kristina eller Theo?

 

Relampago gäspar nöjt medan Kristina sadlar honom.

Vi fick se Kristina rida Relampago och Theo och arbeta Aramis vid handen. När jag ser en annan tränare arbeta med sina hästar är jag alltid intresserad av att se vilka styrkor den tränaren har! Beträffande Kristina var det väldigt lätt att se styrkorna! När det gäller samspelet med hästarna är hennes styrka att hästarna hela tiden har 100 procent fokus på henne och att de verkligen anstränger sig för att vara henne till lags! Är hon inte tillräckligt snabb med att tala om vad hon vill att de ska göra så provar de med en skolhalt, några språng skolgalopp eller någonting annat som hon brukar uppskatta! Det var härligt att se denna lekfullhet och glädje både hos hästarna och hos Kristina! Det syntes tydligt att båda parter verkligen uppskattade umgänget på ridbanan!

Rent träningsmässigt så är nog Kristinas största styrka hennes otroliga förmåga att hela tiden hålla hästarna inom ramen! Med det menar jag att hästarna hela tiden lyfter bogarna, vinklar manken inåt och håller riktningen på båda bakbenen så att kraften riktas rakt in under hästarna. Kristina klarar också av att verkligen använda samlingen till vad den är till för – att öka bärigheten i hästarna! Hästarna inte bara vinklar sina bakben mer i samlingen, utan de längre också överlinjen mer och välver den bakre delen av halsen! Hon får samma fina reaktioner oavsett om samlingen sker i halt, i skritt eller i trav! Och allt detta gör hon med ett leende över hela ansiktet, nästan osynliga hjälper och en avspänd och stilla sits! Man kan inte annat än att bli glad när man ser detta!


Read More

Sommarakademin 3-6 augusti 2016

2016-08-08
/ / /

Det här var inte vilken sommarakademi som helst, utan det var Bents 10-årsjubileum på Lindegården. Det är alltid ett väldigt innehållsrikt program vid sommarakademin och det här året var det verkligen inget undantag! Vi fick se Bent arbeta med sina hästar, lyssna på intressanta föreläsningar om hästens skelett, titta på lektioner med ett antal olika licensierade tränare, se en mästarritt med tillhörande föreläsning och delta i en massa intressanta diskussioner. Jag måste nog säga att det var den intressantaste sommarakademin som jag deltagit i. Jag ska här försöka återge innehållet i alla de olika aktiviteterna. Det blev ganska långt, så ta en kopp kaffe och sätt dig bekvämt och läs!

Public evening work, onsdag kväll

Markarbete, longering, arbete på lång tygel och arbete vid handen

Bent inledde med att arbeta Durado som nu är 4 år med markarbete, longering och crossover till arbete på lång tygel. I alla tre positioner visade Bent hur följsam hästen är för hjälperna, både stillastående, i skritt, trav och galopp. Han visade hur han i markarbetesposition kan ställa hästen med kapsonen och hur han i samtliga positioner kan föra hästens bogar inåt och utåt och föra hästens bakdel inåt och utåt, så att han kan placera hästen i den övning han vill och få den att följa honom i olika rörelseriktningar. Bent använder visuella spöhjälper i olika positioner för att föra bogarna och bakdelen. Med hjälp av sitt kroppsspråk kan Bent föra Durados tyngdpunkt bakåt, in i samling, eller framåt. Allt detta kan sedan kombineras, t.ex. genom att samla honom i en sluta och länga honom i en öppna. Durado är en lättlärd och mentalt avspänd häst som är mjuk och smidig med bra vinklar i bakdelen. Redan så här tidigt i hästens utbildning kan därför mycket av detta arbete utföras i mer eller mindre samling.

IMG_1243

Bent och Durado.

Därefter jobbade Bents fru Kathrine med att longera sin Fredriksborgare Indus. Med honom måste arbetet läggas upp på ett helt annat sätt. Dels har han en annan mentalitet. Han reagerar kraftigt på sin omgivning och har svårt att slappna av mentalt. Och dels har han lätt att få spänningar i sin kropp. Om man såsom Bent gör med Durado skulle låta en stor del av hans utbildning ske i olika grader av samling, så skulle han bara dra ihop sig och bli både fysiskt och psykiskt spänd. Kathrine måste därför lägga mycket fokus på att han ska vara både fysiskt och psykiskt avspänd i arbetet. Det innebär också att arbetet fram och ned blir viktigt. En sak som Kathrine har lagt mycket vikt vid att lära Indus i longeringsarbetet är att han ska böja sig runt spöt och slappna av, när man lägger spöt i skänkelläget. En av anledningarna till detta är att man i ridningen ska kunna använda sig av innerskänkeln för att få honom att slappna av.

Med Caraduro visade Bent arbetet vid handen. Kapsonen är nu ersatt av bett och tyglar och Bents position är vid hästens sida. Positionen kan vara vid hästens bog eller förskjutas något framåt eller bakåt, beroende på var han behöver förstärka. Positionen kan också varieras mellan hästens innersida och yttersida beroende på vad som för tillfället behöver förstärkas. På innersidan får man bättre kontroll över hästens innerbog och inre bakben vilket är viktigt för böjningen, men från yttersidan får man bättre kontroll över hästens ytterbog och yttre bakben. Det arbete Bent visade skedde till största delen i ganska hög samling, både i skritt, trav och galopp. Cara är en häst som har haft stora problem både med att acceptera bettet och med höftrörelsen. Ett av de största problemen med detta är att han har blivit vid mellan bakbenen. Det var väldigt roligt att se att höftrörelserna nu var betydligt bättre än tidigare. Det var bara i vissa korta sekvenser som han blev lite vid mellan bakbenen, men större delen av tiden höll han nu ihop sina bakben fint och jobbade mer avspänt än tidigare.

Ridning

Kathrine började med att rida sin Welsh Cob Nebo. Hon visade betydelsen av att ryttaren svingar med i hästens ryggrörelser och hur ryttaren faktiskt till och med genom svingningarna i sin sits kan påverka rörelserna i hästens rygg och bakben. Genom att svinga ned mer på innersidan när hästens inre bakben är i luften påverkar hon hästen att föra fram sitt inre bakben mer. Kathrine visade också hur man kan styra hästen mellan gångarterna med sitsen. När hon har en galopprytm i sin sits så ska hästen följa henne i galopp och när hon har halt i sin sits ska hästen följa henne in i halten. Kathrine avslutade sin fina ridning med en riktigt fin levad. Nebo har haft problem med att han i skolhalten har dragit ihop framdelen och blivit lite avkortad i sin överlinje. Det var väldigt intressant att se att det problemet inte alls märktes av i levaden. I levad var hans överlinje lång och fin.

Därefter red Bent sin Knabstrupper Tableau. Det märks tydligt att den hästen är längre skolad än de hästar han visat tidigare. När han suttit upp på honom började han med att placera honom på bakdelen i en skolhalt och sedan gå fram i skritt i hög samling, nästan i samma samlingsgrad som i skolhalten! I den samlade skritten visade de övningar som övergångar mellan piruett och förvänd piruett. Det Tableau kan göra stillastående kan han även göra i skritt. Det han kan göra i skritt kan han även göra i galopp. Galopp på bakdelen påminner faktiskt mer om skolhalten än vad skritt på bakdelen gör, eftersom hästen i galopp bär vikten på båda bakbenen medan han i skritt måste bära vikt på ett bakben i taget. Det var väldigt trevligt att se hur mycket Tableaus galopp har utvecklats under det senaste året.

IMG_1239

Bent och Tableau.

Nästa häst på tur var Swan. Han är en vacker häst med otrolig kapacitet. Den vinkling i bakdelen som vi såg hos Tableau var resultatet av hans träning, men hos Swan kommer detta naturligt. Det Bent istället måste jobba med hos Swan är hans mentalitet. Han är inte någon modig häst och blir väldigt lätt stressad. Med Swan började Bent lite från marken med att visa att det inte är spöt som gör att man kan göra olika rörelser med hästen. Han markarbetade honom i hög samling i övningar som piruett, renvers och öppna genom att bara peka på olika kroppsdelar med sitt pekfinger. Det man behöver är alltså inte en massa hjälpmedel, utan man behöver en häst som lyssnar. Sedan övergick Bent till ridning. Med Swan gör Bent just nu ett litet experiment med att använda en halsring som komplement till huvudlaget. Tanken är att med halsringen lyfta den bakre delen av halsen samtidigt som bettet länger ut den främre delen av halsen. I ridningen visade Bent samlat arbete i olika övningar, först i skritt och sedan i trav. Jämför man med Tableau så har Swan mer rörelser. För Tableau är galoppen den bästa gångarten för att få hästen på bakdelen. Även om Swan har en större och mer spektakulär galopp än Tableau så är det för Swan lättare att samla sig i trav.

Därefter var det dags för Zarif. Detta är den enda av hästarna som Bent inte bara jobbade i olika grader av samling, utan också arbetade i en längre arbetsform i både skritt och trav. Det innebär dock inte att Zarif inte kan samla sig. Att så är fallet visade Bent tydligt genom att rida honom i riktigt djup piaff, skolhalt och levad. En vacker uppvisning med en vacker häst.

Arbete i pilarerna

Avslutningsvis arbetade Bent Tyson mellan pilarerna. Tyson är en 21 år gammal Fredriksborgare som är extremt lång i kroppen och väldigt överbyggd. Men när Bent samlar honom ser han kompakt ut med lyft framdel och sänkt bakdel. Han har en otrolig förmåga att vinkla sina bakben. I levaderna kan han sätta sig så djupt att han sedan inte riktigt kan sätta ned sina framben när han ska börja gå. Det finaste Bent visade idag med Tyson var courbetter. Det är ett slags jämfotahopp på bakbenen mellan två levader. Där fick han en fantastiskt fin muskelreaktion från Tyson och han rundade sig så att manken vinklades framåt samtidigt som han drog in bakbenen under kroppen.

Markarbetes- och longerprovet – torsdag fm

Torsdagen inleddes med två markarbetes- och longerprov. Först ut var Josefine Backman med sin 4-åriga morganhäst John Henry. Trots att hästen är så ung och för första gången blev utsatt för så mycket publik så gjorde de ett väldigt fint prov. Nästa provtagare var en av Bents praktikanter, Charleene, som gjorde provet med en 10-årig trakhener. Det gjorde ett riktigt fint prov och eftersom det här är en vuxen häst så är den mer tränad och alla rörelser visades därför tydligare än med 4-åringen. Båda proven godkändes! Grattis!

IMG_1221

Josefine Backman och John Henry genomförde sitt markarbetes- och longerprov under sommarakademin. Josefine återfinns vanligtvis på Ekerö utanför Stockholm, där hon har ridlektioner och kurser.

En av anledningarna till att proven gjordes under sommarakademin var att Bent ville visa de förändringar som han vill införa i proven. En liten förändring är att skolhalten efter renvers ska göras innan man byter böjning, vilket alltså innebär att man går direkt från samling i renvers in i en skolhalt utan att först stanna och byta böjning på hästen. En annan liten förändring är att man ska gå direkt från öppnan på långsidan in i hörnet och inte rakrikta hästen till böjd rakt fram innan det. När det gäller slutan ska hästen dock fortfarande rakriktas till böjd rakt fram innan hörnet. De stora förändringarna (eller rättare sagt tilläggen) som Bent vill införa är dock att införa en helt ny position i longeringsarbetet för att introducera longeringens crossover till arbete på lång tygel. Direkt efter halten i skritt i longering vill Bent att man ska byta position till lång tygel, dvs ställa sig nära hästens inre bakben. I den positionen ska man länga hästen i en öppna och samla hästen i en sluta. Bent vill se att hästen även från den positionen låter sig föras mellan ”tyglarna” som är utgörs av spöt mot ytter eller inner sida av halsen, att hästen förstår öppna- och slutahjälperna och att hästen kan flytta tyngdpunkten framåt och bakåt. På mötet på lördag ska beslut fattas om vilka förändringar som ska genomföras, då den här presentationen är mest tänkt som ett diskussionsunderlag. Det har även förts fram synpunkter på att en del arbete i rörelse i positionen för arbete på lång tygel bör ingå i provet.

IMG_1234

Längning i öppna i halten i positionen för arbete på lång tygel, en av de övningar som Bent har på förslag i provet.

IMG_1235

Samling i sluta i halten i positionen för arbete på lång tygel, en av de övningar som Bent har på förslag i provet.

 

Bent och Kathrine tränar sina hästar

Sommarakademin-1

Akademiska ryttare från ett flertal europeiska länder sitter på läktaren och tittar när Bent tränar sina hästar.

Bent inledde med att träna Tyson mellan pilarerna. Till skillnad från igår så var Bent idag mer noggrann med att korrigera de små felen som uppstod i Tysons arbete och med att förklara vad han gjorde och varför. Bland annat la han väldigt stor vikt vid att Tyson inte tog stöd på linorna till pilarerna, för då lägger hästen automatiskt vikt på frambenen. De jobbade väldigt fint med piaffen. Tyson vinklade alla leder i bakbenen väldigt fint och blev extremt ren i den diagonala rörelsen i piaffen. Det är nog sällan man ser en så taktren piaff, så vinklade leder i bakdelen och så luftiga benrörelser både i bakbenen och frambenen i piaff.

Idag red Bent Caraduro. Han jobbade då med att med tyglarna ta honom i en ganska hög form så att han lyfte bogarna, och satte samtidigt båda bakbenen under honom med sits och skänklar. Men den kombinationen av att lyfta bogarna och plocka med sig bakbenen jobbade Bent honom i olika övningar i skritt och trav i hög samling.

När det gäller utbildningen av ryttarens sits brukar Bent säga att det första målet med sitsen är att sitta på hästen utan att ramla av. Nästa steg är att kunna sitta på hästen utan att störa hästen och först efter det är det dags att börja inverka på hästen med sitsen. Kathrine jobbar mycket med just detta när hon rider Nebo. Men för henne blir det en växelverkan mellan att inte störa hästen, inverka på hästen, inte störa hästen och inverka på hästen etc. I detta arbete jobbar hon väldigt mycket med övergångar, både mellan olika övningar och mellan gångarter, enbart utifrån sitsen. Hon har fått en hel del hjälp av Ylvie Fros i det arbetet. Det har verkligen hänt mycket under det senaste året, både med Kathrines sits och med hur Nebo använder sin kropp i arbetet. Nu fokuserar de inte längre så mycket på hög samling, utan istället rider hon honom i en fin arbetsform med fokus på rundhet. Ett stort steg i rätt riktning!

Därefter red Kathrine Indus. Jag har aldrig tidigare sett henne rida honom, eftersom hon inte har velat rida honom inför publik i och med att han är så lättskrämd och så lätt överreagerar på saker i omgivningen. Även idag var han i början av ridpasset mentalt spänd och blev då både kort i halsen och kort i steget. Efter lite lösgörande arbete i trav i skolor och serpentiner började han dock slappna av och då kunde han börja länga ut halsen, svinga ryggen och sträcka fram sina bakben. Det var väldigt trevligt att se att Kathrine nu inte överger honom när han blir spänd, utan hjälper honom med att ta kommandot över honom och ge honom en uppgift. På så sätt kan hon rida honom genom spänningen istället för att bara vänta på att spänningen ska försvinna av sig själv. Nu kan hon också använda innerskänkeln för att lösgöra honom och få honom att slappna av.

Tableau har inte de bästa fysiska förutsättningarna, men han är en väldigt intelligent och lättlärd häst, vilket är nog så viktigt. Det här passet jobbade Bent en del med att använda samlingen för att få hästen på bakdelen och skapa lätthet i framdelen och därifrån rida framåt så mycket som det går utan att hästen faller på bogarna. Både i skritt, trav och galopp har Tableau en tendens att falla på bogarna när han går mer framåt, men Bent jobbar med att tänja på gränsen när detta inträffar, så att Tableaus register för arbete i balans blir allt bredare. Nu går det även att komma tillbaka till samling efter att Tableau har hamnat lite på bogarna.

Idag gjorde Bent ungefär samma arbete med Zarif som med Tableau, dvs han försökte att bibehålla det lyft i framdelen som samlingen ger hästen och rida hästen mer framåt med en lätt framdel. Skolningen av en gångart innebär att man kan rida hästen i alla övningar i olika grader av både samling och längning.

Med Swan jobbade Bent idag mer med att tangera hästens gränser genom att kräva lite mer i samlingen och även jobba mer med alla övningar inklusive byten i galopp. Galopparbetet gör Swan väldigt eldig. Bent jobbade därför även med att kunna göra övergångar från galopp till en lugn samlad trav. Då kom passage, mer eller mindre av sig själv.

IMG_1242

Bent och Swan.

Torsdagens föreläsningar om hästens skelett

Eftermiddagen ägnade vi åt att lyssna på intressanta föreläsningar om hästens skelett. Marius Schneider föreläste om halskotpelaren, Stine Larsen om bröstryggen och Annika Keller om länden och bakbenen.

Föreläsning om halskotpelaren med Marius Schneider

Hästen har ungefär 250 ben och 185 leder i sitt skelett. Skelettet utgör trots detta bara ca 10-12 procent av hästens totala vikt.

Ryggraden går från hästens skalle till svansen och består av halskotor, bröstkotor, ländkotor, korskotor och svanskotor. Halskotpelaren består av 7 halskotor. Detta är inte unikt för hästar, utan det gäller för de allra flesta djur även människor. Därefter finns det 18 bröstkotor, 6 ländkotor, ett korsben som består av 5 sammanvuxna korskotor och slutligen 16-23 svanskotor. Tornutskottet i ryggraden pekar snett bakåt i den främre delen av ryggraden och rakare eller till och med lite framåt i den bakre delen av ryggraden.

Kotorna består av en kotkropp med tornutskott och sidoutskott. Mitt i kotkroppen går ryggmärgen och mellan kotorna sitter diskar. Halskotorna har inga egentliga tornutskott och sidoutskott, bröstkotorna vid manken har väldigt höga tornutskott men nästan inga sidoutskott och ländkotorna har korta tornutskott och väldigt långa sidoutskott.

Halskotpelaren kan delas upp i den övre och nedre delen. I den övre delen finns hästens skalle och de två första halskotorna och C3-C7 utgör den nedre delen av halskotpelaren. Den första övergången är övergången mellan skallen och atlaskotan. Det är där man ställer hästen. Den andra övergången är mellan atlas och axis. För att hästen ska jobba korrekt så måste alla rörelser gå genom den övergången.

I övergången mellan skallen och atlas kan de uppstå tre olika slags rörelser. Man kan få en lateral flexion (ställning), man kan få en vertikal flexion (vinkla huvudet uppåt och nedåt) och en viss rotation. Om atlasvingen och ganaschen på underkäken kommer för nära varandra så kommer vävnaden däremellan att komma i kläm. Längst bak på skallen (alldeles intill atlaskotan) finns också ett nedåtgående utskott på varje sida. Om hästen vinklar huvudet mycket nedåt  (vertikal flexion) så kommer det utskottet att tryckas mot atlaskotan. I det läget blir det omöjligt för hästen att ställa sig åt sidan.

IMG_1274

Det är i leden mellan skallen och atlas (C1) som ställningen sker. I bakkanten på hästens nacke sticker två utskott snett nedåt. Om hästen vinklar huvudet för mycket nedåt (vertikalt) så kommer de att ta emot atlaskotan. Det blir då omöjligt för hästen att ställa sig. Det är därför som det är så svårt att böja en häst som går bakom handen.

Atlas är mycket rundare i formen än de övriga halskotorna. Axis är den längsta av halskotorna och den är kantigare än atlas. På ovansidan har den en längsgående skåra där det fäster muskler. I den främre änden (mot atlas) sticker det ut en ”pigg” som passar i en urgröpning i atlas. Tack vare det kan kotorna rotera ganska mycket i förhållande till varandra, uppemot 20 grader.

IMG_1279

Axis (C2) har en pigg som passar i en utgröpning i Atlas (C1). Det medför att dessa kotor kan rotera ganska mycket i förhållande till varandra.

Kotorna C3-C7 i den nedre delen av halskotpelaren ser ungefär likadana ut, men ju längre från hästens huvud man kommer desto mindre är kotorna och på den sista halskotan finns ett kort tornutskott. Denna nedre del av halskotpelaren är betydligt mer rörlig än den övre delen. När hästen överböjer sig så sker det oftast i den nedre delen av halskotpelaren. Ligamenten mellan de nedre halskotorna är inte lika starka som ligamenten mellan bröstkotorna. Istället finns det ett nackligament på ovansidan av kotorna. Den här konstruktionen gör att de nedre nackkotorna blir mer rörliga i flera olika riktningar.

IMG_1265

De nedre halskotorna C3-C7 ser ungefär likadana ut.

Unga hästar har mer rörlighet i alla delar av halskotpelaren än äldre hästar. Den rörligheten behöver fölet när det ska dia från sin mamma.

Hästen använder halsen och huvudet för att balansera sig. Om man i ridningen kortar av hästens hals så kan hästen inte balansera sig lika bra. Hästen med avkortad hals kan inte heller böja och ställa sig så som vi vill i ridningen.

Människans ryggrad är vertikal och hästens ryggrad är horisontell. Det innebär att kotorna i människans ryggrad hela tiden har ett tryck på sig ovanifrån. Det har inte hästens kotor. Det är en anledning till att hästen troligtvis inte har samma problem som människan med diskbråck.

Hästens bogar och bröstkorg – Föreläsning med Stine Larsen

Hästen har 18 bröstkotor. Tornutskotten på bröstkotorna är väldigt långa. De är längst på T4 och T5. Där kan tornutskotten vara upp till 25 cm långa. Alla tornutskott på T1-T14/T15 lutar bakåt, på T15 eller T16 är tornutskottet vertikalt och på T17 och T18 lutar det framåt.

Hästen har 18 par revben. Hästens revben fäster i bröstkotorna. Varje revben fäster faktiskt i två bröstkotor. De första 8 paren revben skyddar hästens hjärta och lungor. De fäster i nederkant till bröstbenet. När hästen andas ska revbenen röra sig så att bröstkorgen utvidgas när hästen andas in. Det är dock många hästar som av olika anledningar inte rör revbenen när de andas.

IMG_1289

Hästen har 18 bröstkotor och 18 par av revben. Varje revben fäster i ovansidan i två bröstkotor. De först 8 paren revben fäster i nederkant i bröstbenet. De sista 10 paren revben har bara broskförbindelse i nederkant.

Mellan de främre bröstkotorna (T1-T6) finns det väldigt liten rörelse uppåt och nedåt, eftersom det är där som tornutskotten är längst. Mellan T12-T18 är det mer vertikal rörelse. Den laterala flexionen mellan bröstkotorna är väldigt liten, endast 1-2 grader. Bröstkotorna kan även rotera en aning i förhållande till varandra.

Mellan C7 och T1 ändrar hästens ryggrad form. Det är viktigt att inte pressa ihop kurvorna på respektive sida av den övergången.

Hästen har inget nyckelben. Den innebär att hästens framben inte har någon led till bröstkorgen. Istället är hästens bröstkorg upphängd med muskler och senor mellan frambenen. Om dessa muskler är vältränade så kan hästen lyfta bröstkorgen mellan bogarna.

Mellan bogbladet och överarmen är hästens bogled. När hästen rör frambenet framåt öppnas den här leden och bogbladet blir mer horisontellt. När hästen skjuter ifrån bakåt med frambenet så blir bogbladet mer vertikalt.

IMG_1301

Hästens framben. Längst upp har vi bogbladet, som via bogleden fäster i överarmen.

Vinklingen av hästens bakben – Annika Keller

Det är intressant att titta på övergångarna mellan olika delar av ryggraden, såsom övergången mellan halskotpelaren och bröstkotorna (C6 och T1) och övergången mellan bröstkotorna och första ländkotan (T18 och L1). Det är oftast där som hästarna får problem. Den sista bröstkotan är viktig, den samverkar med de övriga bröstkotorna, men utgör samtidigt länken mellan bröstkotorna och ländkotorna.

Om hästen överbelastar ländryggen, t.ex. genom att ha för mycket rörelse i ländkotorna, så kommer hästens kropp att reagera på detta genom en inflammationsprocess som orsakar förhårdnader i brosket för att skydda hästen. Det gör att rörligheten mellan kotorna minskar. Det kan t.ex. resultera i artros. När rörligheten i en del av hästens kropp minskar så kompenseras det med mer rörlighet någon annanstans.

IMG_1312

Hästens ländkotor.

Hästarna får ofta problem kring bäckenet. Oftast säger hästens ägare att problemen sitter i SI-leden (övergången mellan bäckenet och korsbenet). SI-leden består dock av två glidleder, där två platta ytor glider mot varandra. Det är en ganska stabil led och det är enligt Annika inte så troligt att det är där som problemen uppstår. En betydligt mer känslig led är lubosakralleden, dvs övergången mellan sista ländkotan och korsbenet. Det är när det uppstår en överböjning där som hästen får catback.

IMG_1313

Hästens bäcken som vilar mot korsbenet uppifrån. De platta glidlederna som sammanfogar dem brukar kallas SI-leden.

De knölar man ser på hästens höft utgör höftknölen och det är ingen led. Höftleden sitter längre ned och utgör leden mellan lårbenet och bäckenet. Knäleden på hästens bakben är väldigt intressanta. Längst fram på knäleden sitter patellan. Det är ett utskott som förs uppåt när hästen låser knäna, vilket den måste kunna göra för att kunna stå och sova. Patellaupphakning innebär att patellan fastnar i det läget så att hästen inte kan röra benet.

IMG_1321

Hästens bakben.

Det finns en speciell konstruktion som gör att hästens knä- och hasled bara kan röra sig tillsammans. Båda lederna vinklas alltså alltid lika mycket.

På den vänstra bilden av skolhalterna nedan vinklar hästen höftleden för mycket och istället är knäleden och hasleden väldigt öppna. Detta skapar en kraftig belastning i lumbosakralleden, vilket i sin tur skapar belastning på övergången mellan C6 och T1. Detta skapar en kraft nedåt i de nedre halskotorna och hästen sänker bröstbenet. Från bröstbenet går det muskler till tungbenet, vilket gör att hästen får spänningar i underkäken och den främre delen av halsen. Det blir alltså en ond cirkel, där alla negativa reaktioner förstärker varandra. Det kan börja framtill, med att man med handen dra ihop hästens hals, men det kan också börja baktill genom att hästen vinklar bakbenen felaktigt.

IMG_1326

På den vänstra bilden vinklar hästen höftleden mycket och håller knä- och höftled nästan helt raka. På den högra bilden vinklas alla leder i bakbenen.

Det var den skolhalt som Annika fick när hon jobbade med skolhalten i ungefär 6 månader från en halt. På den andra bilden rider hon hästen i en skolhalt som hon har gått in i direkt ur en rörelse. Då vinklar hästen alla leder i bakbenen och då skapas ingen sänkning i bröstryggen. Varför uppstår denna skillnad? Det beror antagligen på att hästen i det stillastående arbetet har låst knäna så att den inte kan vinkla knäleden och hasleden. När skolhalten görs direkt ur en rörelse så kommer man runt det problemet.

Om hasleden är väldigt öppen samtidigt som hästen tar vikt uppifrån på sina bakben så skapas en väldigt skadlig belastning på hasleden som med tiden kan leda till spatt.

De ställen där hästen kan stretcha sig mest, men inte kan använda någon styrka vid maximal stretching, är den största risken för skador. Så kan det t.ex. vara i kotleden. Om hästen har väldigt mjuka kotleder så är risken stor för skador i kotlederna.

Lektioner från olika tränare

Förra året infördes ett nytt och väldigt trevligt inslag i programmet. Fem olika ryttare fick välja fritt bland tränarna på sommarakademin vem de ville ha en lektion av. Vilka ryttare som valdes ut bestämdes av praktiska skäl av vilka som hade häst med sig till sommarakademin. Det här är ett väldigt trevligt sätt att få lite nya input och få se flera olika tränare instruera.

Yvonne Heynckes ger Ute Tannous en lektion

IMG_1327

Yvonne Heynckes undervisar Ute.

I början av lektionen hade hästen lite svårt att söka fram till handen. Formen var inte dålig, men hästen reagerade på ryttarens hjälper med att korta av halsen en aning, så den jobbade inte bra över ryggen. Innan Ute fick börja samla hästen ville Yvonne att hästen skulle gå framåt bra, dvs svinga fram sina bakben och länga halsen en aning så att den söker fram till handen. Det första hon fokuserade på var att Ute inte spände sig i sitsen när hon använde innerskänkeln. Istället skulle hon förstärka med spöt i skänkelläget om hästen inte reagerade på skänkeln. Därefter fick hon, först stillastående och sedan i skritt, arbeta med att ta hästens tyngdpunkt en liten aning bakåt och sedan länga ut den igen med fokus på att hästen ska söka fram till handen. I halten var det tydligt att när ryttaren tyckte att hon gav hästen eftergift på tygeln så kände sig hästen fortfarande begränsad. När ryttaren släppte efter mer på tygeln började hästen söka bättre fram till handen. Efter att ha hittat känslan i halten och sedan gjort det några gånger i skritt började hästen slappna av, länga ut halsen och svinga ryggen. Det gick då ganska bra att även göra det i trav.

Kathrine Tannous Branderup ger Kati en lektion

IMG_1330

Kathrine undervisar Kati.

Kati är en av Kathrines gamla elever. Eftersom hon inte har med någon egen häst så får hon istället en lektion i markarbete med Kathrines häst Nebo. Kathrine förklarar att hon tidigare att arbetat med en markarbetesposition där hon är lite på insidan av hästen, men nu har hon övergått till en position där hon är mitt framför hästen. Den positionen har en stor fördel i och med att man direkt märker om hästen riktar kraften lite snett.

Kati fick börja med att arbeta hästen i markarbete på en volt. Därefter skulle Kati prova att samla Nebo. När hon skulle samla honom bromsade hon honom samtidigt med sitt kroppsspråk. Det gjorde hon genom att föra axlarna lite mot hästen. Han reagerade med att bromsa upp sig och ta kortare steg. För att han ska kunna fortsätta svinga fram sina bakben även i samlingen är det viktigt att man inte bromsar honom framifrån. Det Kati istället skulle göra är att korta av sitt eget steg, men ta axlarna lite bakåt så att hon inte blockerar hästens rörelser. Då blev samlingen genast bättre.

Nästa problem de var tvungna att hantera, vilket är ett väldigt vanligt problem, är att hästen faller ut lite med ytterbogen. Det kan man korrigera på flera olika sätt. Kati försökte korrigera det med spöt på yttersidan av halsen. Då kom framdelen mer in i volten, men samtidigt drog han bak ytterbogen. Det kan därför vara bättre att använda en annan hjälp för att kontrollera ytterbogen på Nebo. Man kan använda spöt från insidan ovanför manken. Då är dock Nebos första reaktion att gå in i en sluta (hans favoritreaktion). Man kan också dra bak sin yttre axel, men när Nebo redan har fallit ut på ytterbogen så behövs det ofta lite mer än det. Det Kati istället fick göra är att lägga linan i en loop över hästens hals, så att hon kan använda den som en indirekt yttertygel. Då fick hon kontroll över riktningen på ytterbogen, utan att hästen drog bak bogen.

Därefter skulle Kati jobba med samlingen. Hon fick först samla Nebo lite i halten och sedan lägga till energi och rörelse framåt i samlingen. Energin och rörelsen skulle hon få genom att lägga energi i sin egen kropp och börja trampa lite med sina egna fötter. Här kan man i början behöva lite tydligare rörelser i sig själv, men när hästen vänjer sig vid att reagera på det kan man minimera rörelserna till att enbart ha en rytm kvar i kroppen. I det här arbetet är det viktigt att hästen riktar kraften rakt framåt. I höger varv hade Nebo lätt för att rikta kraften ut över ytterbogen. När det hände var det viktigt att Kati korrigerade honom med yttertygeln.

Annika Keller ger Charleene en lektion

IMG_1331

Annika Keller undervisar Charleene.

Charleene är just nu praktikast hos Bent. Hennes häst har lätt för att bli nervös i ridningen. Hon har därför under första månaden hos Bent bara jobbat med markarbete och longering, men nu vill hon komma igång med ridningen. Det märktes tydligt att hästen blev ängslig och lite nervös när Charleene började rida henne. Hon fick börja med att jobba på ganska små volter och byta varv ofta. Hon skulle inte rama in hästen för mycket med sina hjälper, utan från början nöja sig med att hästen böjer sig inåt och slappnar av på små volter. När en häst är nervös är det lätt att den känner sig trängd om man lägger på för många hjälper på en gång. Man ska därför inte korrigera alla obalanser på en gång. Om bakdelen faller ut lite så kan man därför byta varv några gånger till och få lite mer avslappning innan man börjar korrigera det. Efter en stund fick Charleene börja inverka mer på hästen. I båda varven placerade hästen henne till utsidan, genom att hon sköt på ganska mycket med ytter bak och sänkte ytterhöften. Hon skulle försöka komma åt det genom att fånga upp ytter bak i en svag sluta och växla mellan att rida hästen lite framåt-uppåt (för att minska påskjutet) och framåt-nedåt (för att få mer avslappning). Därefter fick Charleene prova att göra detsamma i trav.

Marius Schneider ger Martine en lektion

IMG_1334

Marius undervisar Martine.

Martine ville ha en lektion i markarbete av Marius Schneider. Marius märkte genast att hästen i det ena varvet vill gå lite till hennes insida och i det andra varvet vill gå lite till hennes utsida. Martine skulle därför börja med att bara gå med honom i markarbetesposition och följa en liten fyrkant (carré) utan att försöka skapa någon böjning eller formgivning. Marius fokus är då att hästen ska följa henne både på raka linjer och genom hörnen och den ska vara på lite avstånd från henne. Man undviker många problem med att hästen faller på den ena eller andra bogen ifall man först lär hästen att följa en innan man börjar jobba med böjning och formgivning. Vi vill sedan kunna använda kapsonen, men då måste den vara fri till det vi vill ha den till. Det ska alltså inte vara kapsonen som gör att hästen följer en eller håller avståndet, utan det ska hästen ha lärt sig innan man börjar använda kapsonen. Kommer han för nära så får man bromsa honom genom att skaka linan och går han åt någon sida så får man korrigera det med spöt på inner eller ytter sida. Därefter skulle Martine göra detsamma på en volt. Då la Marius till att hon skulle kunna variera avståndet till hästen. Hon skulle alltså kunna gå närmare hästen en liten bit och sedan åter öka avståndet. Det blev stor skillnad i hästens rörelser när den frigjordes från kapsonen och slutade tränga sig på Martine.

Nästa steg var att ha lite mer kontakt med kapsonen. Hon skulle då träna på att be om högre och lägre huvudposition, men försöka göra det med en jämn och väldigt lös kontakt. Helst ska linan bara ligga i en öppen hand. Därefter skulle Martine börja inverka på hästens bakben, till att börja med genom att be om en sluta på volten. Det som hände när hon bad om en sluta var att hästens hals blev kort och Marine började trycka lite med handen mot nosen. För att undvika dessa negativa effekter skulle Martine se till att hästen aldrig fick hamna bakom lodplan med nosen när hon bad om en sluta. Dels skulle hon lägga till slutahjälpen långsamt och se vilken reaktion hon fick av hästen, så att hon inte ber om mer än hon vill ha. Dels skulle hon ta hästen i en lite högre form istället för att trycka bak nosen. Martine måste också vara noggrann med att inte hålla spöhanden för nära hästen när hon lyfter spöt till en slutahjälp. När hon är för nära hästen hamnar spöt alldeles intill hästens öga och den reagerar då med att ställa sig utåt för att komma ifrån obehaget. Man behöver inte sträcka sig i någon riktning, utan det räcker att bara hålla spöhanden vid sin sida och långsamt lyfta handen och spöt utan att föra handen framför kroppen mot hästen.

Därefter övergick de till att titta på longeringen. Marius började med att titta på hur longeringen såg ut. Både Martine och hästen föredrog att vara ganska nära varandra i longeringen och hästen hade hela tiden en ganska kraftig tendens till att böja sig för mycket och falla in i volten med framdelen. För att komma ifrån detta fick Martine använda spöt i riktning mot hästens hals, för att föra hästens framdel ut på volten och räta ut honom. Hennes häst vill också bli alltför djup i longeringen. Det ska Martines korrigera med att väldigt kort lyfta handen som håller i linan en aning och i början förstärka det med spöt på undersidan av halsen. När hon på det sättet fick bort överböjningen och att hästen dök ned så började hästen bära upp sig riktigt fint.

Celina Harisch ger Josefine Backman en lektion

IMG_1342

Celina korrigerar Josefines position när hon undervisar.

Josefine gjorde ju sitt markarbetes- och longerprov med den här hästen igår. Att man har klarat ett prov innebär dock inte att man är fullärd. Josefine fick börja med att visa öppnan och slutan på volt i markarbete. Det var då tydligt att volten hela tiden blev mindre när hon gjorde en öppna. Hästen gick även väldigt långsamt hela tiden. För att komma åt detta fick Josefine jobba med att växla mellan markarbetesposition (gå baklänges framför hästen) och arbete vid handen (gå framlänges bredvid hästen, strax bakom hästens bog). Den stora fördelen när man står framför hästen är att man genom kapsonen direkt kan inverka på hästens ryggrad. Det finns även nackdelar med den positionen. En nackdel är att det är väldigt frestande att dra i kapsonen. En annan nackdel är att det är lätt att tappa rörelser och energi. Handarbetespositionen har fördelar med att man ger hästen mer frihet med huvudet och att man skapar mer utrymme för rörelser framåt. För att kunna dra nytta av fördelarna med båda positionerna skulle Josefine i öppna göra övergångar från markarbetesposition, till handarbetesposition och sedan tillbaka till markarbetesposition. Hon ska försöka bibehålla energin framåt när hon kommer tillbaka till positionen framför hästen.

Josefine fick också prova att växla mellan att vara nära hästen (som i handarbete) och längre ifrån hästen (som i longering) och då både prova att själv gå längre ifrån eller närmare hästen, men också att be hästen gå ut på en större volt för att öka avståndet och be hästen minska volten för att komma närmare hästen.

Syftet med att växla mellan de olika positionerna var att kunna utnyttja de fördelar en viss position har och ta med sig det till en annan position.

Sveriges första mästare i Akademisk Ridkonst visar sitt arbete

Efter lektionerna var det dags för det som många hade väntat på! Christofer Dahlgren skulle rida Saxo inför hela riddarskapet! Christofer och Saxo gjorde sitt mästarprov i våras, så han är nu Sveriges första mästare i Akademisk Ridkonst!

Sommarakademin-3

Christofer och Saxo i en levad.

Efter att i två dagar ha sett Bent komma in i ridhuset och omedelbart sätta sina hästar i hög samling var det en frisk fläkt att se Christofer komma in och värma upp sin häst på lång tygel i skrit och i galopp i olika tempon! Han red sedan ett Kürprogram på mästarnivå som innehöll avancerade övningar som hela galoppiruetter, galoppombyten, piaff, passage, levad och croupade, men där fokus låg på att visa hästens följsamhet i alla gångarter, övningar och tempon. Här märkte man tydligt att den Akademiska Ridkonsten verkligen förbättrar hästens rörelser och gångarter. Christofers ritt går inte att återge med ord! Men det var mjukt, följsamt, stabilt, kraftfullt, elegant och en massa andra superlativ och hela tiden utfördes det med minimala hjälper och mjuk och stilla hand och det såg så enkelt ut! Med andra ord: en riktig mästarritt! Självklart avslutades ritten med stående ovationer från hela den hänförda publiken!

Christofers fina ritt följdes av hans föreläsning, vilket ingår i mästarprovet. I och med att Marius, Stine och Annika hade föreläst om hästens kropp (skelettet) så passade det bra att Christofer föreläste om hästens personlighet.

Alla hästar kan återfinnas hos någon av dessa fyra personligheter, som särskiljs utifrån om hästarna är extroverta eller introverta och självsäkra eller osäkra.

  • Den glada hästen (åsnan) är extrovert och självsäker (LBE – Left brain extrovert).
  • Den säkra hästen (Maximus) är introvert och självsäker (LBI – Left brain introvert).
  • Den snabba hästen (Timon) är extrovert och osäker (RBE – Right brain extrovert).
  • Den snälla hästen (Hästen i beauty and the beast) är introvert och osäker (RBI – Right brain introvert).
IMG_1345

Alla hästar kan delas in personlighetsmässigt utifrån om de är självsäkra (till vänster) eller osäkra (till höger) och utifrån om de är extroverta (överst) eller introverta (nederst).

Den glada hästen (extrovert och självsäker) är lekfull, kommer fram till dig i hagen, är nyfiken på allting i sin omgivning, undersöker saker i boxen eller hagen, är fulla av energi, galopperar gärna och kan göra lite lyckliga bocksprång och efter man har ridit dem och släpper dem i hagen så kommer de genast tillbaka till en och frågar om man inte ska göra något roligt igen!

Den säkra hästen (introvert och självsäker) är lugn och självsäker i hagen, den irriterar inte de övriga hästarna och den står stilla och väntar på att bli hämtad i hagen. Den har ingenting emot att lämna flocken, men går sakta med en till stallet. Ställer man den i boxen så äter den och om det inte finns någon mat så passar den istället på att sova. Det är en tolerant häst som är lätt att hantera, han accepterar utrustningen men är inte så intresserad av det man gör. Det är en säker häst att rida, men den gör inte mer än man begär.

Den snabba hästen (extrovert och osäker) rör sig väldigt mycket i hagen. Den kommer gärna fram när man kommer till hagen, men står inte stilla när man ska ta på den grimman. När man leder den ser den sig konstant omkring. Den kanske inte drar i grimskaftet, men rör hela tiden hovarna och befinner sig överallt. När man lämnar den i stallet blir den orolig och trampar omkring i boxen och när man tar ut honom ur boxen vill han helst återvända till de andra hästarna i hagen. Han står inte stilla ett ögonblick när du gör i ordning honom och frågan är inte om han kommer att bajsa medan du sadlar honom, utan hur många gånger han kommer att bajsa. Självklart kan han inte heller stå stilla när man ska sitta upp, utan det är någonting som kräver långsiktig träning. När man rider honom föredrar han ett högt tempo.

Den snälla hästen står ofta lite för sig själv i hagen, den är lite skeptisk när man ska hämta den i hagen, man får komma nära den men den kan vara svårfångad. Den snälla hästen kan ibland bli krubbitare, för att det kan vara ett sätt den använder för att lugna sig själv. Den står still när man gör i ordning den och sitter upp och det gör att den ger intryck av att vara lugn. Det är dock den typ av häst som kan explodera när det händer någonting som blir för mycket för dem. Det är alltså den typ av häst man måste vara väldigt försiktig med när man tränar den.

Olika hästar passar till olika ryttare. Beroende på hur man själv är och vad man tänker använda hästen till så passar olika hästar olika bra. Självklart kan man träna alla hästar till att bli bra ridhästar, men olika saker är olika lätta med olika hästar. Det är inte bara hästarnas fysiska förutsättningar som styr utan även hästarnas personlighet.

Den säkra hästen passar bra som arbetshäst, vagnshäst, ridskolehäst etc, men används den till något som kräver mycket energi så får man jobba lite med det. Den glada hästen har mycket energi och trivs med att göra olika saker varje dag, men har man inte humor så  är risken stor att man blir tokig på den. Den snabba hästen har mycket energi och passar som tävlingshäst, men det är en krävande häst och ingenting för nybörjare. Den snälla hästen trivs med att göra samma sak varje dag och passar till dressyr.

Hästens personlighet påverkar också hur den bör tränas.

Den glada hästen behöver variation. Om man går in på ridbanan och planerar att öva på tre övningar så har man tio övningar för lite. Man måste alltså hela tiden göra nya saker, växla övning, gångar, arbetssätt etc.

Den snabba hästen har behov av att hela tiden få vara i rörelse. Trav är den bästa gångarten för den här hästen. Tvingar man den att stå stilla eller arbeta väldigt långsamt så blir den frustrerad, men får den trava på så kan den jobba bra med några övningar och blir efter en stund lugnare och kan sedan kanske även skritta och galoppera och i vissa fall även stå stilla några sekunder. Men om man försöker ”rasta av” hästen för att få den lugn så kan man fortsätta hur länge som helst. De här hästarna är avlade för uthållighet och kan springa hur länge som helst.

Den snälla hästen kräver många repetitioner av ett fåtal övningar. Blir det för mycket variation så blir hästen orolig och exploderar.

Den säkra hästen belönar man starkast med pauser.

Om man inte förstår hästens mantalitet så stöter man på olika slags problem med olika hästar. Den glada hästen blir olydig, bockar etc. Den säkra hästen stannar och vill inte röra sig, går bara iväg eller ställer sig och äter. Den snabba hästen springer över dig, springer iväg, stegrar etc. Den snälla hästen exploderar, sparkar bakut, får stereotypa beteenden såsom krubbitning och blir efter ett tag oridbar.

Ska man köpa en häst så kan man köpa den häst som passar en själv bäst, men som tränare måste man kunna hantera alla de olika personligheterna.

Självklart finns det inte bara fyra personligheter hos hästar. De kan befinna sig var som häst på kartan och ha olika mycket inslag av olika personlighet. De enklaste hästarna att arbeta med är de som av naturen befinner sig nära mitten. Ju längre ut i något av hörnen en häst befinner sig desto viktigare är det att känna till hästens personlighet för att kunna träna den korrekt. Detta gäller dock tydligast från början i hästens träning. Ju mer man har tränat en häst desto närmare mitten kommer den att hamna och då blir det inte längre så tydligt vilken personlighetstyp hästen ursprungligen tillhörde.

IMG_1355

Ju längre från mitten en häst befinner sig desto svårare blir den att hantera. De minst komplicerade hästarna är de som befinner sig nära mitten. Med bra träning förskjuts hästen mot mitten.

Olika personligheter är olika toleranta för tryck.

Det är lätt att vara för försiktig med den snälla eller snabba hästen (de osäkra). De överreagerar ofta på hjälperna och om man då är väldigt försiktig så kommer deras känslighet att öka och till slut kan man nästan inte göra någonting. Det är alltså viktigt att röra dem och använda tryck. Då kan hjälperna istället göra hästen lugn. De här hästarna skapar alltså en bubbla runt sig. Ju försiktigare man är desto större blir bubblan och desto känsligare blir hästen.

Med den säkra eller glada hästen är det tvärtom. Ju starkare tryck man använder desto starkare tryck kommer att behövas för att få en reaktion. Om man ökar trycket så kommer alltså hästen till sluta att inte reagera på någonting. Dessa hästar ska man absolut lite tjata på. Säg hellre till en gång och belöna reaktionen, men småtjata inte för då stänger den av. De här hästarna bygger upp en sköld mot tränaren och ju mer man förstärker desto tjockare blir skölden.

Hundar har samma uppbyggnad i personlighet och faktiskt även människor. Som instruktör är det bra att även förstå människornas personlighet.

De glada människorna behöver utmaningar. De pratar gärna och står gärna i centrum. När man instruerar dem så behöver de få utmaningar för att känna sig nöjda. De säkra människorna är koncentrerade och lyssnar. Du ska vara ärlig och ge dem konstruktiv kritik så gör de sitt jobb. De snabba människorna har svårt att vara stilla. De tillhör gärna en grupp, men trivs inte riktigt med att stå framför en grupp. De söker ständigt äventyr. När man instruerar dem får man inte vara för nitisk, utan träningen måste bli som en lek. De snälla lyssnar och är hjälpsamma, men tar inte så mycket plats. När man instruerar dem ska man repetera övningarna ofta och ge dem mycket beröm så att de känner sig nöjda med vad de uppnår.

Det finns ingen nyckel för vilken människopersonlighet som passar med vilken hästpersonlighet. När man väljer häst måste man utgå från vad man har för ambition, erfarenhet och hur man känner sig när man jobbar med hästen. Varje häst är perfekt för någon. Har man en häst som man inte passar ihop med så kan det faktiskt vara bättre att sälja hästen och istället köpa en häst som man passar bättre ihop med.

Lördagens riddarmöte

Som vanligt inleddes riddarmötet med att nya medlemmar upptogs i riddarskapet. Extra roligt var det förståss att Gunnel Brydolf från Sundsvall då blev hedersmedlem på väpnarnivå. Bents motivering till detta var att Gunnel med sina 79 år var en god förebild för andra och visar att det aldrig är för sent att lära sig och att utvecklas. Det möttes med jubel och applåder!

IMG_1366

Gunnel Brydolf upptas som hedersmedlem på väpnarnivå i riddarskapet.

Vid mötet utsågs Christofer Dahlgren formellt till mästare. Det finns nu förutom Bent tre andra mästare inom riddarskapet. Det är Sabine Oettel från Tyskland, som gjorde sitt mästarprov 2006, Marius Schneider från Tyskland, som gjorde sitt mästarprov 2015, och  nu även Christofer Dahlgren från Sverige!

Sommarakademin-4

Christofer är nu mästare i Akademisk Ridkonst eller – som han själv uttrycker det – Advanced Beginner…

En av de stora frågorna vid årets riddarmöte var de förändringar i markarbetes- och longerprovet som Bent har aviserat. En mindre förändring som direkt kunde beslutas var att man i markarbetesprovet ska göra skolhalten direkt efter den förvända slutan, utan att först böja om hästen. En till sak som egentligen redan har funnits i longerdelen av provet, men som nu ska förtydligas, är att man vid provet ska visa att hästen förstår hjälperna för yttertygel (flytta framdelen inåt), innertygel (flytta framdelen utåt), innerskänkel (aktivera inner bak i riktning mot en öppna) och ytterskänkel (aktivera ytter bak i riktning mot en sluta). Det lades dock inte till några konkreta övningar för att visa att hästen kan detta, utan det är upp till respektive provtagare att på lämpligt sätt inkludera det i arbetet man visar med hästen.

Det som för de flesta var en större fråga när det gäller proven är att Bent ville att crossover mellan longering och arbete på lång tygel skulle visas i provet. Detta gav upphov till livliga diskussioner. Efter en hel del diskussioner enades riddarskapet om att alla får i uppdrag till nästa år att arbeta med crossover. Det får sedan bli ämnet för nästa års brainpool och utifrån vad som då framkommer fattas beslut om ifall några tillägg ska göras till provet och hur de i sådana fall ska utformas. För att få en konstruktiv brainpool nästa år utsågs redan nu Marion och Anna som ska styra upp arbetet.

Det är många kompetenta och erfarna personer som deltar i mötet. Det utgör därför en bra grund för konstruktiva diskussioner.

Nästa ämne för mötet var att bestämma vad som ska vara ämnet för nästa års föreläsningar. De senaste åren har vi avverkat hästens tänder, foder och i år skelettet. Det framkom därför önskemål om att nästa års föreläsningar skulle handla om hovar. Problemet med detta är att det inte finns så mycket vetenskapligt bevisad kunskap om hovar och verkning, men däremot flera olika teorier och åsikter om hur hovarna egentligen fungerar och hur de ska verkas. Vi beslutade därför att föreläsningarna ska handla om hovar och verkning, men att det är viktigt att det inte blir en ensidig bild som presenteras, utan flera olika ståndpunkter bör ingå. En arbetsgrupp med personer som tillhör olika inriktningar när det gäller hovvård utsågs för att arbeta vidare med detta.

Utöver detta infördes en förändring inom riddarskapet. Det är nu några år sedan väpnarnas status lyftes upp så att väpnare är jämställda med riddare. Det innebär bland annat att man som väpnare kan göra prov för ringar utan att först göra riddarprovet. Det är nu också allt vanligare att man inte är trogen en instruktör, utan att man som elev vänder sig till flera olika instruktörer för att öka sin kompetens. Bent tycker med den bakgrunden att det inte är rätt att man som väpnare ska tillhöra någon annan väpnare eller riddare i riddarskapet. Från och med nu är alltså alla väpnare och riddare sina egna och det anges inte längre på riddarskapets hemsida vem man är utbildad av. Precis som tidigare måste man dock rekommenderas av en väpnare eller riddare för att få genomföra markarbetes- och longerprovet eller väpnarprovet.

Read More

Kurs för Bent Branderup om vinklingen av hästens bakben 9-10 juli 2016

2016-08-08
/ / /

Vi hade planerat det så praktiskt att vi var veckoelever hos Marius Schneider i Tyskland samma vecka som Bent Branderup kom dit och hade en kurs (theme seminar) om ”bending of the haunches”. Kursen handlade alltså om vinklingen av hästens bakben, och inte bara så allmänt att hästen när den samlar sig ska vinkla bakbenen utan den här kursen fokuserade på de olika lederna i bakbenen.

Bents föreläsningar

Hästens bakben och rygg ska skapa lätthet i framdelen

Xenophon: ”Rid hästens bakben framåt in under hästens mage, gör sedan en förhållning (halt) så att hästen böjer alla vinklar i sin bakdel.”

Redan med Xenophon hade vi alltså en beskrivning av hela ridkonsten. Alla de senare mästarna ägnar sig åt att förklara detta mer noggrant och på lite olika sätt. Steinbrecht utgår t.ex. från ryggradens form och ägnar en stor del av sin bok till att beskriva hur man ska forma hästens ryggrad. När man har gjort det är det enligt honom ganska självklart hur man ska vinkla hästens bakdel.

Vi har flera olika vinklar i hästens bakdel:

  • Lumbo-sakralleden
  • Höftleden
  • Knäleden
  • Hasleden
  • Kotleden

Knäleden och hasleden i bakdelen hänger ihop. Båda dessa leder vinklas alltså lika mycket. Kotleden är inte en led som vi arbetar så mycket med, men det är en led där vi kan se hur hästen fördelar sin vikt. Om hästen har mycket vikt på sin framdel så ser man att den vinklar kotlederna i frambenen mer. Om hästen istället har mycket vikt på sin bakdel så vinklar den kotlederna i bakbenen mer.

Bakbenen ska skapa energi. Den energin ska sedan flöda genom hästens kropp. Det är detta vi kallar schwung! Energin från bakbenen ska genom svingningarna i hästens ryggrad gå genom hästens kropp och skapa en lätthet i framdelen. Om det finns blockeringar i hästens kropp så kan inte svingningarna gå genom hästens kropp. Det arbete vi gör med hästens huvud och hals syftar till att forma ryggraden på ett sådant sätt att dessa blockeringar försvinner. Vi kan dock aldrig producera någon kraft eller energi med hästens framdel. Däremot kan vi (om vi inte har några blockeringar i ryggraden) ta en halvhalt i hästens framdel för att föra tyngdpunkten bakåt så att hästen kan ta mer vikt på sina bakben. När hästen arbetar korrekt med sin bakdel så vill vi också att det ska ge en god effekt i framdelen. Den goda effekten innebär att hästen ska bli lättare i sin framdel. Om hästen använder bakdelen korrekt, men det inte skapas någon lyftkraft i framdelen så finns det något däremellan som blockerar energin från hästens bakdel.

När vi rider hästen framåt vill vi att hästen ska vinkla alla leder i bakdelen mer så att bakbenen svingar längre fram inunder hästen. Det vanligaste när man ber en häst gå framåt är dock att det motsatta händer. Hästen rätar ut alla vinklar i bakdelen så att bakbenen inte hamnar längre inunder hästen utan tvärt emot hamnar längre bakom hästen och skjuter på mer. Då ökar farten och hästen rör sig snabbare framåt, men bakbenen sträcks inte fram mer. Steinbrecht skriver i sin bok: ”Rid din häst framåt! Missförstå mig inte, jag menar inte snabbt!” Det är precis den här beskrivningen han syftar på då. Man ska rida hästens bakben framåt istället för att bara få hästen att röra sig snabbare. Det viktiga är alltså om farten framåt skapas genom att bakbenen vinklas mer eller genom att bakbenen rätas ut.

Det finns hästar som sätter bakbenen långt inunder sig, men som ändå har bakbenen raka. De vinklar då höftleden mycket, men är väldigt raka i knäled och hasled. Då kan de inte ta vikten på bakbenen. Det finns också hästar som är raka i höftleden, men vinklar knäled och hasled mycket. De lyfter då bakbenen högt, men sträcker inte fram dem inunder sig. Detta ser man ofta hos araber och en del spanska hästar. Det finns också hästar som böjer sig mycket i lumbo-sakralleden, men är raka i höftled, knäled och hasled. Detta ser man ofta hos islandshästar.

Det är svårare att träna en häst som vinklar en led mycket och håller övriga leder raka. Det är enklare att träna en häst som har samma stelhet i alla leder. De är stabilare och man kan använda samma träning för att komma åt alla leder. När en häst överböjer en led på bekostnad av de övriga lederna så blir hästen instabil och det blir svårare att träna upp de övriga lederna. Men det finns olika övningar för att träna upp rörligheten i de olika lederna i bakdelen.

Många hästar rids idag dysfunktionellt! Många ryttare sätter på hästarna skydd på benen för att de rider dem på ett sådant sätt att de trampar sig själva. Vi ska inte i träningen eftersträva extrema och konstlade benrörelser, utan vi ska förbättra hästens naturliga rörelsemönster så att bärigheten ökar.

För att få en bra skolhalt måste man ha rätt form på hästens ryggrad. Om hästen är för djup i formen så kommer bröstkorgen att pressas ned när hästen går in i en skolhalt. Om hästen istället är för hög så kommer länden att pressas ned när hästen går in i en skolhalt. Hästen ska alltså varken vara för hög eller för djup. Vi måste också ha en ren böjning genom hästens kropp. Det som skapar böjningen är egentligen en rotation genom hästens kropp, vilket ger ett lyft i hästens yttersida, ger en ställning inåt och får hästen att föra fram sin inre höft. Hästen måste också vara lösgjord så att det inte finns några blockeringar genom hästens kropp. Om den lägger mer vikt på ett framben så skapas det en blockering där. Om hästen blockerar sig på inner fram så för man framdelen lite utåt (i riktning mot en sluta) och om hästen blockerar sig på ytter fram så för man framdelen lite inåt (i riktning mot en öppna). När hästen är i balans kan man föra tyngdpunkten bakåt. Om den då blockerar sig i bakdelen så kan den få en catback. Den lyfter sig då och överböjer sig kring lumbo-sakralleden. Problemet ligger dock inte i lumbo-sakralleden, utan problemet ligger i de övriga lederna i bakdelen. Då kan man behöva rörelse framåt för att komma åt de övriga lederna.

Det kan också finnas andra problem i skolhalten. Det finns t.ex. hästar som bara vinklar höftleden och bibehåller övriga leder raka. Detta är vanligt hos hästar med väldigt platt kors, t.ex araber. Man måste då hitta rätt övningar för att få dessa hästar att börja gymnastisera de övriga lederna. Ibland kan lösningen vara att rida bakbenen mer framåt med mer energi, ibland kan lösningen vara att gymnastisera bakbenen när man lyfter hovarna och ibland kan lösningen vara levaden.

Om hästen har dålig balans men mjuka leder så är det lättare för hästen att göra en piaff än att göra skolskritt, eftersom den i piaffen inte behöver balansera sig så länge på varje diagonal (eftersom takten är högre). I skolskritten måste hästen stå längre stund på respektive diagonal (eftersom skolskritten har en långsammare takt). I skolskritt är det då risk att hästen går in i en balanse, för att den har svårt att hålla balansen. Om hästen har bra balans men styva leder kan skolskritten vara enklare för hästen eftersom den då får mer tid på sig att böja lederna. Om hästen både har dålig balans och styva leder så blir problemen större…

Man kan inverka med spöt på olika delar av hästens bakdel för att påverka olika vinklar i bakdelen.

  • Lumbo-sakralleden: Använd spöt ovanför svansen.
  • Höftleden: Använd spöt på bakdelen av bakbenen, strax ovanför knät.
  • Knäled och hasled: Använd spöt på baksidan av skenan.

Varför vill vi samla hästarna och få dem att vinkla sina bakben? Det gör vi faktiskt för att skapa ett lyft i hästens bröstrygg och bogar, så att den börjar bära sin ryttare. Med en del hästar får man den samlingen genom att använda skolskritt eller skolhalt och med en del hästar får man den genom arbetet med piaffen. Men piaffen har inget egenvärde, utan syftar bara till att lära hästarna att bära upp sina ryttare.

När man ber hästen ta tyngdpunkten bakåt ska vinklarna i bakdelen bli kraftigare. Annars kan inte hästen flytta tyngpunkten bakåt. Om man kan sitta på hästen och ta tyngdpunkten bakåt så att alla vinklar i bakdelen vinklas ordentligt och så att den blir lätt i framdelen får man känslan av att man sitter direkt på hästens bakben, så att man kan styra hästens bakben exakt med sin sits.

En häst som arbetar korrekt över sin rygg är alltid bekväm att sitta på. I många böcker om ryttarens sits beskrivs bara den rörelse som hästens framben skapar i hästens rygg. Då kan man med ganska stor säkerhet veta att författaren inte har suttit på någon häst som bär sig över ryggen. Man ska egentligen aldrig sitta på en häst som inte arbetar korrekt över ryggen, för i det läget tar hästen skada av belastningen.

När hästen samlar sig korrekt så vinklar den bakdelen mer och sänker sin bakdel. Då får ryggraden en form som en båge som är högre framtill än baktill. Det är detta som ger känslan av att ha hästen framför sitsen. Då känner man också huvudsakligen hästens bakben. När man har kommit dit är ryttarens uppgift att hålla hästens bakben kvar inunder sitsen. Man måste dock komma ihåg att hästen inte orkar vara kvar i den positionen så länge. Ju mer skjutkraft hästen har av naturen desto tyngre blir det för den att vara i den samlade positionen.

När man tar en halvhalt ska hästen egentligen fortsätta med samma hastighet (men den ska göra det i bättre balans och börja svinga fram bakbenen). 

Alla hästar har en gräns. För att kunna flytta hästens gräns måste man först och främst kunna upptäcka var hästens gräns är och man måste veta vad man vill att hästen ska förändra och på vilket sätt. Sedan måste man kunna förklara det för hästen och bedöma om hästen utför den förändring man har föreslagit.

Hästens båda framben ska alltid svinga i samma riktning. Vanligtvis är frambenens riktning densamma som hästens nos. Undantaget från detta är öppnan. I en öppna svingar frambenen lite utåt medan nosen pekar lite inåt. Skillnaden i vinkel mellan frambenen och nosen i öppnan ska dock vara så liten som möjligt.

Det finns hästar som klarar av att gå på bogarna under en period (en del till och med hela livet). Det gäller hästar som även när de är på bogarna bär upp sig bra över ryggen. Exempel på hästar som kan klara detta bättre än andra är quarterhästar. Med de allra flesta hästar (även många quarterhästar) skapas dock problem med slitage när hästen går på bogarna. Om man medvetet placerar hästen på bogarna så ska man därför se till att inte arbeta den i en sådan form under lång tid.

Ryttarens hand och skänklar

Vad är en skolad hand? En skolad hand är inte bara en hand som kan ge hästen instruktioner, utan en skolad hand är även en hand som kan läsa av vad som händer i hästens kropp. En hand som bara kan känna att det är ett motstånd i hästens mun kan inte lösa några problem. Handen måste kunna känna vad som händer i hästen. Först känner man det som händer närmast handen (i hästens käke, nacke, hals och bogar), men när handen är skolad ska man även via handen kunna känna vad som händer i hästens bakben.

Ett sätt att bedöma om samlingen är bra eller dålig är att känna hur det känns i handen. Korrekt samling ska göra hästen lätt i handen. Om hästen lägger vikt i handen så har den inte samlat sig korrekt. Det är omöjligt för hästen att samla sig korrekt och samtidigt lägga vikt i tygeln. Det tryck man känner mot handen är bakbenens påskjut och att frambenen går bakåt.

Man kan använda skänklarna genom att lägga dem mot hästen så att det skapas ett litet tryck. Det man då ska lära hästen är att gå bort från det trycket (och då ska man självklart ta bort trycket). Om man lär hästen att trycka emot skänkeln så kommer man inte att kunna forma hästen med skänklarna.

Skänklarna kan också användas med små impulser, för att få en reaktion från hästens bakben. Oftast använder man det för att säga till hästens bakben i vilket ögonblick de ska lyftas. Man kan på det sättet minska hästens påskjut, genom att man ber hästen att lyfta bakbenen tidigare. Det är viktigt att skänklarna används med väldigt svaga impulser. Skänkeln ska inte tvinga hästen någonstans, för det skapar spänningar i hästen. Istället ska skänkeln skapa en reaktion från hästens bakben. Hästen känner en fluga och man behöver då inte sparka på den.

Det finns sex olika skänklar som hästen måste lära sig att förstå:

  • Böjning runt skänkeln – Hästen ska böja sig runt innerskänkeln som då inverkar vid sadelgjorden.
  • Böjning bort från skänkeln – Hästen ska böja sig bort från ytterskänkeln
  • Förvarande skänkeln (Preventing leg) – Om hästen vill falla ur ramen med ett bakben så för skänkeln tillbaka bakbenet. Det kan t.ex. behövas en ytterskänkel i en öppna eller en innerskänkel i en sluta.
  • Inramande skänkeln (Framing leg)
  • Direkt skänkel – Ber bakbenet kliva fram mer
  • Samlande skänkel – Samlar hästen (minskar påskjutet genom att bakbenet lyfts tidigare)

Unghästar och utbildningtrappan

När Bent tittar på en unghäst så tittar han först på hur hästen lyfter bakbenen och svingar fram dem inunder sig. Då ser han om hästen har en god naturlig fallenhet för att vinkla sina bakben. Sedan tittar han på hur rent hästen sätter ned sina hovar mot marken. Här eftersträvar han hästar som av naturen sätter ned hela hoven jämnt mot marken.

De flesta har dock inte hästar som av naturen har så lätt för sig. Istället är de flesta hästar mer eller mindre på bogarna, så att frambenen går bakåt och hästen sjunker ned med bröstkorgen mellan bogarna. Då hindrar framdelen hästens bakben från att svinga fram.

Hästens utbildning följer följande punkter:

  1. Balans – Hästen måste först hitta sin balans, så att energin från bakbenen går rakt fram, så att hästen inte faller ut med någon av bogarna.
  2. Lösgjordhet – När hästen hittat sin balans måste man bli av med de spänningar som blockerar svingningarna genom hästens ryggrad.
  3. Form – När hästen är i balans och lösgjord kan man börja formge den. Då ligger fokus på att hitta en form där hästens ryggrad kan svinga bra.
  4. Tempo – När hästen är balanserad, lösgjord och formgiven kan man börja påverka dess tempo.
  5. Takt – När hästen är i balans, lösgjord och formgiven och vi kan kontrollera dess tempo kan vi jobba med att påverka takten.
  6. Schwung – Schwung är resultatet av alla de övriga punkterna.

Mina lektioner på Bentkursen

Vid den första lektionen fick jag börja med att bara skritta på en volt medan Bent analyserade Valiosos rörelser. Han konstaterade att Valioso sätter ned hovarna ganska ”rent” i skritten, men i påskjutsfasen öppnar han höftleden och knäleden i bakbenen för mycket (så att man ser ett streck mellan musklerna på bakbenet). Det extra påskjutet speglas i framdelen genom att han står kvar lite för länge på sina framben och för dem bakåt. För att komma ifrån problemet skulle bakbenen behöva komma 10, 20 eller till och med 30 cm längre inunder honom. Bent sa att man kan lösa detta på två sätt; antingen genom att rida hästen framåt eller genom att samla den. Jag fick först prova att rida Valioso mer framåt, vilket självklart resulterade i att frambenen gick mer bakåt, så problemet blev större istället för mindre. Jag fick då prova att samla honom lite. Då lyfte han frambenen tidigare och blev lättare i framdelen. Från det utgångsläget fick jag rida honom framåt, men bara så mycket att jag bibehöll lättheten i framdelen. Då fick vi en skritt framåt med mer lätthet i framdelen.

IMG_2526

Valioso har svårt att böja knäled och hasled. Framför allt i påskjutsfasen av steget vill han räta ut knäled och hasled. Det medför att han står kvar längre inunder sig med frambenen.

Med denna utgångspunkt fick jag börja jobba med samlingen av Valioso. Det jag skulle göra när jag samlade honom var att på volten i skritt be om en svag sluta och samtidigt börja samla honom genom att göra halvhalter med sitsen. För att inte belasta ryggen för mycket innan han börjar vinkla bakbenen skulle jag ta ländryggen lite framåt (svanka) och stänga sitsen lite så att jag fick mer vikt på låren. Halvhalterna med sitsen skulle vara riktade framåt i riktning mot hästens inre bog och bakåt i riktning mot hästens inre bakben (eftersom det är en sluta och tyngdpunkten då ska förskjutas lite inåt samt för att skapa frihet för ytterbogen och ytter bakben). För att jag inte skulle göra för mycket med sitsen skulle jag göra halvhalterna enbart med huvudet, alltså genom att bara sänka näsan någon cm i halvhalten. Detta var för resten väldigt effektivt för att få mig att titta upp. Man kan inte jobba med att sänka näsan en cm om man hela tiden tittar ned…

När jag började samla Valioso skulle jag göra halvhalterna med sitsen (huvudet) varje gång hans inre bakben var i luften. Jag skulle alltså använda en svag sluta för att få det yttre bakbenet att skapa ett stöd så att det inre bakbenet skulle kunna svinga fram. Samtidigt skulle min sits placera hans tyngdpunkt i riktning mot inner bak genom att halvhalterna med sitsen görs när det inre bakbenet svingar fram. Då minskar också belastningen när det yttre bakbenet sträcks fram, så att det inte blockeras. När Valioso svarade bra på det skulle jag göra halvhalter med sitsen både när han stod på inner och ytter bakben. När det fungerade bra skulle jag lägga till skänklarna i bakbenens takt, för att få mer lyft och energi i bakbenen.

Det är inte någon självklarhet att halvhalterna med sitsen ska göras just när det inre bakbenet är i luften. Det beror på hur hästen använder sina bakben. Med de flesta hästarna får man bäst resultat om man placerar hästen i en svag sluta och tar halvhalterna när hästens inre bakben är i luften. Man får dock inte sitta på ett bakben som inte svingar fram ordentligt. Om hästen kortar av framåtsvingningen i det inre bakbenet så måste man ta tyndpunkten lite mer framåt så att hästen börjar svinga fram inner bak igen.

Anna-Clara fick jobba på samma sätt in i samlingen. När hon med skänklarna bad om lite mer energi och samling så reagerade hästen med att bli lite vid i bakbenen, framför allt med det yttre bakbenet. Bent förklarade det som att alla hästar har en gräns. De mer talangfulla har bara gränsen längre bort, men även de har en gräns. Acacias reaktion när hon närmar sig sin gräns är att bli vid i bakbenen, vilket medför att de hamnar längre från tyngdpunkten. Den innebär också att hon blockerar sig i bakbenen. Anna-Claras uppgift blev då att vara så mjuk i sina underskänklar att hon där känner när hästen blir vid i något bakben och att då korrigera det bakbenet med den skänkeln. Vilket symptom som uppstår när man närmar sig hästens gräns är olika från häst till häst, så även korrigeringen är olika från häst till häst.

IMG_2841

En engagerad instruktör och en koncentrerad elev! Anna-Clara känner in Acacias bakben med vaderna.

Stephanie fick också arbeta med samlingen på det här sättet. När hon fick en bra reaktion från Willow, så att han började vinkla bakbenen mer och ta mer vikt på dem, så fick hon börja ta halvhalterna inte bara i överkroppen, utan i magen. När hon tar halvhalterna i magen är det väldigt viktigt att inte göra för mycket, så att man blir för belastande på hästens rygg, för då pressar man undan ryggen. Om hästen börjar sänka ryggen så måste man rida mer framåt.

IMG_2863

Stephanie samlar Willow i trav genom att göra halvhalter med magen.

Vid min andra lektion inledde jag där jag slutade den första lektionen. Jag fick samla i skritt i en sluta tills bogarna kom upp lite. Ur det läget skulle jag sedan rida honom framåt så mycket jag kunde utan att han hamnade på bogarna igen. Sedan fick jag prova att samla lite mer och förstärka lite med spöt på bakdelen. När han styvade sig lite fick jag gå en aning framåt och sedan samla igen. Därefter fick jag prova att ur den samlade skritten gå över i en samlad trav och i den samlade traven växla mellan att gå lite framåt och samla lite mer. Jag fick fram båda bakbenen ganska bra och han reagerade på den samlade hjälperna, så Bent blev nöjd. Men samtidigt kändes det som att jag helt lämnade det arbete jag ägnat mig åt under veckan med att skapa en ram för Valioso och få ytterbogen lätt. Framför allt i vänster varv drog han bak ytterbogen och riktade kraften lite utåt, och de instruktioner jag fick för att korrigera det var att be om mer sluta med ytterskänkeln.

IMG_2818

Samling i skritt med enbart halvhalter med sitsen.

Innan min tredje lektion rid jag fram Valioso på utomhusridbanan. Jag fokuserade då på att hitta tillbaka till det arbete vi hade gjort vid lektionerna för Marius och på att rida Valiosos bakben framåt inunder honom såsom jag brukar göra hemma. Han gick då på mer energiskt än vad han gjorde under gårdagens lektioner för Bent och rörelserna var kanske inte så mycket på stället, men han höll ändå ihop kroppen bättre och fick bättre bärighet. Jag var dock tvungen att emellanåt använda skänklarna för att påminna bakbenen om att kliva fram bättre.

IMG_2882

Valioso blev rund och fin i formen när jag red fram honom inför sista lektionen för Bent. Här tycker jag att han får bättre bakben och mer lätthet i framdelen.

Vid sista lektionen på kursen försökte jag kombinera mitt eget sätt att rida på med det som Bent ville att jag skulle göra. Han ville dock inte att jag skulle använda skänklarna för att rida bakbenen framåt på hästen. Anledningen såsom han beskrev den var att man inte får göra annat än att använda skänklarna ifall sitsen hindrar bakbenen från att kliva fram ordentligt. Min syn på det hela är dock att man mycket väl kan använda de sekundära hjälperna för att placera bakbenen på hästen, men att sitsen sedan ska ta över mycket av arbetet så att skänklarna bara används för att korrigera hästen om den kortar av steget, faller på framdelen, förlorar energin eller liknande. Eftersom jag redan hade värmt upp Valioso behövdes det inte så mycket skänkelhjälper för att få med sig bakbenen. Jag tillämpade därför lite ”civil olydnad” och plockade lite diskret med med Valiosos bakben med skänklarna. Och Bent bekräftade min känsla med att berömma reaktionen från Valioso i dessa ögonblick. Det kändes som ett bra avslut inför en lång hemresa!

Read More

Veckoelev hos Marius Schneider 4-8 juli 2016 – Del 8

2016-08-08
/ / /

Ridning i damsadel

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 09.40.18

Carina Dörfler lät mig prova hennes damsadel på Valioso! Det var fantastiskt roligt och vi var faktiskt ganska duktiga!

För 1,5 år sedan besökte jag Sabine Oettel. Jag hade då förmånen att få en lektion i damsadelridning på hennes högt skolade häst Jarl. Det var otroligt roligt och jag blev fascinerad av hur mycket man faktiskt kan inverka med sitsen trots att man sitter i damsadel. Mer information om mitt besök hos Sabine Oettel hittar du om du klickar på bilden.

IMG_4412

Efter den resan har jag letat lite efter en egen damsadel, men om många tycker att det är en djungel att köpa en ”vanlig” sadel så är det faktiskt ännu svårare att köpa en damsadel. Ovansidan av sadeln ska ha mått som passar till ryttarens benlängd och undersidan av sadeln ska förståss både i längd, bredd och utformning passa till hästens rygg. Eftersom de flesta begagnade sadlarna finns i exempelvis Storbritannien så är det inte heller så enkelt att provrida en sadel. Jag har dessutom varit osäker på om någon av mina hästar är lämplig för ridning i damsadel. Jag har tänkt mig att den mest lämpliga hästen är en fysiskt stabil häst med ganska lång rygg (eftersom jag har långa ben och därför behöver en lång sadel). Valioso som är överrörlig och har ganska kort rygg passar inte riktigt in i den bilden.

När vi var hos Marius visade det sig att hans sambo Carina hade en damsadel. Den såg ut att kunna passa ganska bra på Valioso och även om den var lite för kort för mina långa ben så borde det fungera. Carina lät mig villigt prova sadeln på Valioso och hjälpte mig generöst både med inpassningen av sadeln och med en introduktion i vad jag skulle tänka på för att han skulle förstå mina hjälper.

IMG_2401

Carina Dörfler hjälper mig att passa in en damsadel på Valioso.

Den första utmaningen när man sitter i en damsadel är att hitta sin balanspunkt mitt över hästen. I början är det lätt att man vill sitta lite till vänster, för att det känns tryggare, men trots att man sitter snett är det viktigt att tyngdpunkten är mitt över hästen. Man ska också se till att hålla axlarna parallella med hästens bogar så att man bibehåller känslan av vad som är rakt. Carina hjälpte mig att hitta min hållning i damsadeln och från det utgångsläget skulle jag försöka att styra hästen enbart genom att titta i den riktning vi skulle gå. När jag var balanserad så fungerade det faktiskt! Det som förvånade mig mest var att Valioso inte blev mer vinglig och instabil nu när jag inte kunde rama in honom med sitsen. Istället blev han faktiskt lite stabilare än vanligt!

IMG_2414

Det gick lätt att hitta balansen i skritt på volt i båda varven.

Trav är inte så annorlunda än skritt. Den ända skillnaden är att man måste hitta travrörelsen i sitsen. Det kan därför vara enklast att börja med lite samlad trav så att man inte får för stora rörelser att följa med i.

IMG_2422

Traven var från början lite stötig och svårare än skritten, men efter en stund hittade jag travrytmen i sitsen och då kunde Valioso slappna av och följa mig så då blev det lugnt och behagligt.

Jag provade också att växla mellan att rida på volt och böjd rakt fram samt att göra öppna och sluta. Vänster skänkel använder man som vanligt, men höger skänkel ersätts av en stick som man använder i skänkelläget. I början kan därför vänster öppna och höger sluta kännas enklare än höger öppna och vänster sluta. Det är dock viktigt att man även hittar övningarna i sin egen sits. Eftersom man använder sticken som högerskänkel så bör man rida med enhandsfattning när man rider i damsadel. Man har alltså tyglarna i vänster hand och sticken i höger hand.

Carina blev nog lite inspirerad av mitt damsadelintresse, så efter att jag hade ridit Valioso i damsadel red hon en häst i damsadel. Det syntes tydligt att det inte var första gången, varken för henne eller för hästen!

IMG_2430

Efter att jag och Valioso hade provat oss fram visade Carina hur ridning i damsadel ska se ut. Stabilt, elegant och med fin bärighet.

Det enda problem som återstår nu är hur jag ska hitta en damsadel! Nu vet jag ju att Valioso faktiskt fungerar ganska bra för ridning i damsadel, så nu måste jag hitta mig en egen damsadel!

Read More

Veckoelev hos Marius Schneider 4-8 juli 2016 – Del 7

2016-08-08
/ / /

Lektion i crossover mellan longering och lång tygel 5 juli 2016

Jag bad Marius visa mig lite av arbetet på lina i olika positioner. Det resulterade i en 45 minuter lång lektion som var som en hel lärobok i crossover mellan longering och arbete på lång tygel.

Växla mellan longeringsposition och position vid hästens inre bakben

Utgångspunkten var hela tiden longering i normal longeringsposition. När hästen gick i bra balans skulle jag utan att inverka på honom förflytta mig till en position intill hans inre bakben. De första gångerna vände han då in sin framdel. Det beror på att jag bytte position för snabbt. När jag lite långsammare bytte position (självklart utan att titta mot honom, för det skulle trycka honom bort från mig) så fortsatte han i samma rörelseriktning. I den positionen kan man sedan flytta honom lite utåt genom att inverka med spöt ovanifrån bakom det inre skulderbladet. Det är viktigt att man kan växla mellan positionerna utan att hästens balans och rörelseriktning förändras.

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 05.49.50

Här bibehåller Valioso rörelseriktningen och balansen på volten när jag förflyttar mig från longeringspositionen till en position intill hans inre bakben.

Växla mellan longeringsposition och position bakom hästen

Innan hästen är redo för att man placerar sig bakom honom är det viktigt att han förstår ytterskänkeln (dvs att ta in bakdelen i en sluta när man lyfter spöt över bakdelen). När man ska flytta sig från longeringsposition till en position bakom hästen lyfter man spöt och ber bara om en tendens mot sluta, egentligen bara för att motverka att bakdelen faller ut. Sedan gör man precis som när man ska gå bredvid hästen, men går istället in i en position bakom den. I början när man är i den positionen följer man bara med hästen, istället för att föra hästen på en linje.

Inverka i positionen bakom hästen

När man går bakom hästen med en lina kan man inverka på ungefär samma sätt som när man arbetar på lång tygel och alltså har en tygel på varje sida av hästen. Linan har samma funktion som innertygeln och kan inverka mot hästens hals som en innertygel eller mot hästens sida som en innerskänkel. Yttertygeln ersätts av spöt som kan inverka längre fram på hästens kropp som en yttertygel eller längre bak som en ytterskänkel.

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 05.54.05

I positionen bakom hästen ska man ha samma känsla som om man arbetar hästen på lång tygel, fast med en hängande lina. Hästen ramas in av linan på innersidan och spöt på yttersidan.

Växla mellan longeringsposition och position på hästens yttersida

På samma sätt som när man förflyttar sig till en position bakom hästen kan man förflytta sig till en position på hästens yttersida. Även här använder man alltså en svag slutatendens för att bakdelen inte ska falla ut när man byter position. Samtidigt som man förflyttar sig lyfter man den inre handen och för innertygeln över till hästens yttersida, så att den alltså blir liggande över hästens rygg.

Inverka i positionen på hästens yttersida

I den här positionen kan man låta linan korsa hästens rygg långt fram, så att linan blir liggandes mot hästens hals. Linan får då funktionen av en innertygel. Om man istället låter linan korsa hästens rygg något längre bak så kommer den istället att få funktionen av en innerskänkel. Om man behöver förstärka linan i någon av dessa funktioner så gör man det med spöt som då lyfts över till hästens innersida. Om man vill öka ställningen inåt så flyttar man över handen som håller i linan till hästens innersida.

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 06.08.49

Marius visar hur man i positionen vid hästens yttre bakben kan lägga linan mot halsen på hästen så att den fungerar som en indirekt innertygel.

Yttertygeln kommer i det här arbetet att ersättas av spöt och positionen. För att inverka på ytter bak (sluta) placerar man sig ganska långt bak på yttersidan (invid hästens yttre bakben och inverkar med spöt i skänkelläget eller direkt på det yttre bakbenet. För att inverka som en yttertygel (flytta hästens framdel inåt) så placerar man sig längre fram och inverkar med spöt på yttersidan av halsen.

Arbete vid handen från yttersidan med en lina

Ur positionen på hästens yttersida kan man övergå till arbete vid handen. Man placerar sig då längre fram (nära ytterbogen) och vänder sig om så att man alltså går baklänges. Tygeln fungerar precis som innertygeln i arbetet vid handen. Yttertygeln ersätts av armbågen mot yttersidan av hästens hals (och vid behov av en position längre fram, dvs något framför hästens ytterbog). Spöt kan på hästens innersida inverka som en innerskänkel eller som en innertygel. Det kan också inverka på hästens yttersida som en ytterskänkel.

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 06.22.21

Marius visar hur man från positionen vid hästens yttre bakben i arbete på lång tygel kan flytta sig längre framåt och arbeta hästen vid handen från yttersidan. Spöt kan man vid behov lyfta över hästens rygg till innersidan som en innerskänkel.

Markarbete från yttersidans position

Från positionen för arbete vid handen på yttersidan kan man förflytta sig framåt så att man placerar sig framför hästen i markarbetesposition. Eftersom tygeln ligger över hästens hals kan man få en tygel på vardera sidan. Änden av tygeln skapar en yttertygel och innertygeln får man genom att hålla i linan vid kapsonen på hästens innersida. På det sättet kan man alltså markarbeta hästen med två tyglar som består av samma lina. När man ska återgå till longering går man hela vägen runt hästen igen, tills man återkommer till utångsläget i longeringsposition vid hästens innersida.

Skärmavbild 2016-08-08 kl. 08.48.15

Från positionen för arbete vid handen från hästens yttersida kan man förflytta sig fram till hästens huvud och byta böjning. Då har man återkommit till markarbetespositionen, men med en tygel på vardera sidan av hästens hals.

Read More

Veckoelev hos Marius Schneider 4-8 juli 2016 – Del 6

2016-08-08
/ / /

Förbättra ställningen i skritt och trav samt påbörja galopparbetet

Under den andra lektionen på torsdagen bad jag Marius att hjälpa mig med fler övningar för att förbättra ställningen, utan att först skapa en blockering i hästen. Den första övningen som jag då fick göra var att först skritta på en väldigt liten volt. Jag skulle hålla tyglarna 3+1 och spöt nedåtvinklat på insidan. Innerhanden (den som håller i kapsontygeln) skulle jag hålla ut från hästen (alltså in mot mitten av volten) för att visa hästen vägen in i böjningen mer än att sträcka den och dra hästens nos inåt. Stångtyglarna kunde jag vid behov ta lite mot utsidan för att hindra honom från att falla på innerbogen. Spöt kan vid behov förstärka vid innerbogen, på innersidan av halsen eller i skänkelläget. I den här övningen skulle vi på den lilla volten ha väldigt mycket böjning. Det intressanta var att Valioso så inte förböjde halsen, utan han längde fint sin yttersida och sökte sig in i böjningen. När vi hade böjningen på den lilla volten skulle jag öka volten och sedan med en svag sluta vända in framdelen och komma tillbaka in på den lilla volten igen. För att säkerställa att vi inte gjorde för stora förändringar hade Marius satt ut koner i ett kors, men en kon i mitten av cirkeln och två koner i varje ”hörn” av cirkeln. När jag ökade volten skulle jag gå runt en av de inre hörnkonerna och sedan i en svag sluta vända in till den lilla volten igen. Den här övningen vidareutvecklade Marius sedan till att vi efter att ha ökat volten runt en av de inre hörnkonerna skulle göra en vändning in i volten i sluta och byta varv. Hela vändningen skulle ske innan konen i mitten av volten. I höger varv gick det här bra, men i vänster varv blev han tung i vändningen. Då fick jag påbörja vändningen och därefter göra halt och ur halten be om ytterligare ett par stegs vändning.

IMG_2339

Marius har markerat mitten av volten med en kon (där Marius står). Volten har sedan fått fyra ”hörn” och varje hörn är markerat med två koner. Syftet med den här ”banan” är att man ska bli medveten om var hästen befinner sig på volten och kunna flytta hästen inåt och utåt på volten utan att den tappar balansen. Banan ger stor flexibilitet. Man kan gå utanför hörnkonerna, mellan dem eller innanför dem. Man kan också välja mellan att följa konerna på en rund volt eller använda dem som hörnmarkeringar i en carré.

IMG_2457

Anna-Clara för här Acacia mellan konerna och säkerställer att hon är lätt mellan tyglarna och varken glider inåt eller utåt på volten utan befinner sig i balans.

I trav fick jag jobba med en annan variant av samma övning. Jag fick då börja med att trava utanför de yttre hörnkonerna. När Valioso var mjuk på innertygeln skulle jag minska volten så mycket att jag kom mellan hörnkonerna. Därefter skulle jag välja ut ett hörn där jag minskade volten och gick innanför konerna och direkt därefter skulle jag föra ut honom så att han kom mellan konerna igen.

I galopp förenklades övningen ytterligare. Jag fick fatta galopp på den stora volten utanför hörnkonerna. När han var lösgjord på innertygeln på den stora volten skulle jag minska volten och rida mellan hörnkonerna. Eftersom han gärna går emot innertygeln i galopp så strävade han ut från volten. När jag skulle minska volten ville han kompensera det med att kasta sig på innertygeln. Resultatet blir då att det gick bra att gå mellan konerna i det första hörnet, men vid det andra hörnet var det lätt att han hamnade för långt inåt och gick rakt över eller innanför den inre konen. När jag korrigerade det höll han på att hamna utanför den yttre konen vid nästa hörn. Detta beror på att han undandrar sig tygeln i galopp. När man då försöker styra honom kastar han sig bort från tygeln och utslaget blir för stort. Övningen med konerna gör felet väldigt tydligt. När det går bra att galoppera mellan konerna kan man (liksom i trav) gå innanför den inre konen i ett hörn och efter det åter öka volten och fortsätta mellan konerna (men dit kom vi inte idag).

IMG_2494

Galopp i en hög och öppen form, men med mycket rundhet. När Valioso galopperar i en så här hög form brukar vanligtvis underhalsen komma fram, men här lyfter han bröstryggen mer och då bibehåller han rundheten även i den höga formen.

På fredagen värmde vi upp med en kombination av de tidigare övningarna (men nu utan de röda konerna). I skritt började vi med att länga yttersidan på en liten volt för att därefter bibehålla den böjningen och balansen på en stor volt. När han var helt i balans mellan tyglarna bytte jag böjning till en renvers och försökte bibehålla samma framåtsvingande skritt. När han var fin i renvers bytte jag böjning och gjorde direkt en vändning inåt (innanför cirkelns mittpunkt). Valioso var hela tiden mycket mer stabil än igår och lättare att föra mellan de olika positionerna och övningarna utan att det blev för mycket. Även traven var mycket stabilare idag.

IMG_2522

Valiosos hals utgör nu en perfekt fortsättning på hans kropp. Halsen är alltså lång och rak och han har fin ställning inåt. Det ger honom en bra balans mellan tyglarna och bakbenen svingar fram inunder honom. Detta gör att min vanligtvis så överrörliga häst känns riktigt stabil.

Fokus för lektionen låg sedan på galopparbetet. Först repeterade vi gårdagens övning. Det innebär alltså att fatta galopp på en stor volt och när hästen är balanserad på den stora volten minska den en aning (motsvarande att gå mellan konerna i gårdagens övning). Idag såg jag till att samla Valioso lite (och öka energin) i traven innan jag fattade galopp. I höger varv var han riktigt balanserad och ”i min sits” i galoppen, trots att tygeln var ganska lång. Han gick i en ganska öppen form, men var ändå lätt i framdelen och gick utan att trycka ut underhalsen. Vänster varv var fortfarande svårare, men inte lika svårt som igår.

Därefter fick jag en ny galoppövning att jobba med. Jag skulle börja med att trava på en liten volt, för att få honom böjd så att han länger ut sin yttersida och för fram ytterbogen. Därefter skulle jag föra ut honom på en stor volt och samla honom en aning och öka energin. I den lite mer samlade formen skulle vi gå in i en sluta. När slutan var bra skulle vi fatta galopp i slutan och direkt vända in framdelen i volten. I vänster varv låg fokus på att få med sig framdelen in i volten. Direkt när han svarade på detta skulle jag sakta av och berömma. I höger varv låg fokus istället på att inte vända in för snabbt, utan att vända in så sakta att han hela tiden var precis under min sits.

IMG_2471

Här är galoppen lite mer samlad, vilket krävs för att vi ska kunna vända in i volten.

Read More

Veckoelev hos Marius Schneider 4-8 juli 2016 – Del 5

2016-08-03
/ / /

Fler lektioner hos Marius – Inriktning på bättre böjning, sluta och förvänd sluta

Nu bytte jag ut tränsbettet mot stångbett och kapson. Jag har på slutet inte ridit Valioso så mycket med kombinationen stångbett och kapson, för jag tycker att han har svarat bättre på enbart stångbettet, men jag hade en känsla av att Marius skulle kunna guida mig ett bättre sätt att utnyttja kombinationen. Och det hade jag rätt i. Jag fick rida med 3+1-fattning och verkligen nyttja den tygelfattningen. Med stångtyglarna i ytterhanden fick jag föra hästens bogar mellan tyglarna och med inner kapsontygel i den andra handen fick jag ta handen lite åt sidan för att visa hästen vägen in i böjningen. Detta skapar möjlighet att med stångtyglarna flytta hästens framdel lite utåt och samtidigt med kapsontygeln visa vägen inåt. Det fungerade riktigt bra. Ibland var jag tvungen att förstärka böjningen från kapsonen med spöt längst bak på halsen på innersidan, men oftast räckte kapsonen, eventuellt i kombination med lite inner- eller ytter skänkel.

IMG_2203

Genom att hålla inner kapsontygel i innerhanden och de övriga tyglarna i ytterhanden kan jag med ytterhanden hålla hästens hals rak samtidigt som jag genom att föra innerhanden åt sidan ber om ställning. Med den metoden kan 3+1-fattningen av tyglarna motverka att hästen reagerar på innertygeln med att böja halsen mer.

Den här lektionen fick jag börja med att känna att jag kunde få Valioso mellan hjälperna med den ”nya” bettslingen. Det fick jag göra med den första övningen (flytta framdelen in i en öppna och sedan föra hästen tillbaka till rakriktad och låta honom räta ut sig lite och söka fram till handen) först i skritt och sedan även i trav. Den övningen passar väldigt bra för att värma upp hästen. Jag fick även arbeta lite med serpentiner i trav och då fokusera på att mellan varje båge låta honom bli rak och söka fram till handen några steg och sedan böja om honom till det andra hållet. Han var riktigt fin där och den nya ytterbogen svingade direkt fram fint när jag bytte böjning.

Därefter skulle vi jobba med att öka böjningen lite. Jag fick då jobba i trav på volt. Först skulle vi trava på en stor volt (så att vi utnyttjade hela ridhusets bredd). När Valioso var i fin balans skulle jag börja med att vända in framdelen lite (precis som när vi jobbade med vändningar) och därefter lägga till ytterskänkeln för att be om en antydan mot sluta. I den positionen skulle jag sedan fortsätta minska volten med lite begynnande samling. Med stångtyglarna mot halsen kunde jag flytta hans bogar lite inåt eller utåt och med kapsontygeln lite åt sidan kunde jag be om lite mer böjning. Vid behov fick jag förstärka böjningen med spöt långt bak på innersidan av halsen. Ibland behövde jag flytta framdelen lite utåt med inner stångtygel mot halsen och samtidigt be om lite mer böjning med inner kapsontygel. Efter några varv på den lilla volten skulle jag åter öka volten och låta honom sträcka sig mer framåt, men utan att han blev djup. I vänster varv var det viktigt att jag alltid började med att ta in framdelen en aning och sedan aktiverade hans yttre bakben med min ytterskänkel, men i höger varv blev reaktionen bättre om jag gjorde tvärtom, dvs om jag först aktiverade ytter bak och sedan började ta framdelen inåt.

IMG_2463

I trav på en liten volt flyttar jag framdelen lite utåt med inner stångtygel mot halsen samtidigt som jag ber om mer böjning med inner kapsontygel.

Nästa övning var renvers (förvänd sluta) på volt i skritt. Utgångsläget var att rida på en stor volt med svag böjning inåt. Därefter bytte jag böjning och gick in i en renvers. Jag skulle ha väldigt svag böjning i renvers och titta lite mot Marius som stod mitt i volten, för att rikta hästens ytterbog mot mitten av volten. Nästa steg var att i renvers minska och öka volten. När jag minskade volten i renvers skulle jag rikta hästen ytterbog mot voltens mitt (dvs mot Marius) och samtidigt titta ditåt. Samtidigt skulle jag samla hästen lite och bibehålla lösgjordheten på inner kapsontygel, men inte böja hästen för mycket. Det kändes helt fel att i renvers minska volten och rikta hästens ytterbog mot mitten av cirkeln. Det borde teoretiskt leda till att hästen hamnade på ytterbogen. Jag brukar försöka göra motsatsen, dvs att i renvers flytta hästens framdel mot hästens insida för att förstärka rotationen (vilket jag vanligtvis inte lyckas så bra med). Det konstiga var att det här arbetet ledde till att hästen blev rakare i halsen i renvers och tog ytterbogen mer uppåt och framåt. Han blev inte totalt stabil, men allt blev betydligt bättre. Framför allt i vänster varv (där Valioso vill förböja halsen och falla ut med ytterbogen) var det en väldigt bra övning. När jag sedan skulle öka volten i renvers så skulle jag ta några steg som i en diagonalsluta och sedan fortsätta i renvers med lite längre hals.

IMG_2326

Renvers (förvänd sluta) till höger i trav på volt.

Nästa lektion byggde vi vidare på samma tema. Istället för att använda öppna för uppvärmningen så använde vi nu sluta. Ur hörnet innan långsidan skulle jag gå in i en sluta och sedan rakrikta Valioso och låta honom länga sig framåt. I vänster varv var det viktigt att jag började med slutan redan i början av hörnet och att jag använde hörnet som när man minskar volten. Då lyfte han ytterbogen mer och gick in i en mer bärig och balanserad sluta på långsidan. Att rakrikta honom och få sökningen framåt var lättare ur slutan än ur öppnan.

När Valioso var uppvärmd gick vi in i arbetet med renvers på volt. Nu skulle vi gå in i en renvers på en stor volt, sedan minska volten och därefter öka den igen, hela tiden i renvers. När vi minskar volten ska jag inte fokusera på att samla honom, utan bara låta samlingen komma som en följd av rörelsen och vändningen. Jag var tvungen att hålla koll på mitten av volten (som nu markerades av en röd kon) för att kunna placera honom med ytterbogen i rätt riktning. Ganska ofta var jag tvungen att vinkla ned spöt på innersidan vid halsen-bogen för att skapa mer avslappning i innersidan, annars fanns det risk (framför allt i höger varv) att han förböjde halsen. När jag gjorde volten större i renvers var det viktigt att inte göra för mycket. När jag slutar inverka kommer han själv att göra volten större. Jag måste bara komma ihåg att länga tyglarna så att han får länga sig framåt (inte nedåt) när volten blir större. Det här fungerade nu mycket bättre i skritt än vad det gjorde på förmiddagen, så då fick jag prova att göra detsamma i trav. Det var egentligen inte svårare i trav, men jag var tvungen att driva lite mer när jag minskade volten och han klarade inte lika liten volt som i skritt.

IMG_2309

Minska volten i renvers (förvänd sluta) till vänster i skritt. Marius betonade betydelsen av att ha fokus på voltens mittpunkt i renvers, så att man hela tiden vinklar bogarna rätt.

Ridpasset avslutades med att jag visade hur galoppen ser ut. Marius tyckte att den var ganska fin, även om halsen måste bli ett par centimeter längre, men han tyckte att den utgjorde ett bra utgångsläge att jobba vidare från. Så i morgon ska vi jobba vidare lite med galoppen.

Torsdagens första lektion började vi med att repetera gårdagens arbete. Skolorna på spåret var betydligt stabilare nu, både i skritt och trav, och det var ganska enkelt att föra tillbaka honom till rakriktning och då sökte han fram till handen. Slutan på långsidan fick jag förbereda på olika sätt i höger respektive vänster varv. I höger varv blev slutan bäst när jag började med att placera framdelen och först när vi kom ut ur hörnet placerade ytter bak. I vänster varv blev slutan däremot bättre när jag inledde den när vi gick in i hörnet och sedan vände in framdelen för att följa långsidan (jag red alltså hörnet precis som när man vänder in i en volt).

Renvers på volt kändes väldigt enkelt i höger varv. Jag kunde då konstatera att när det känns för enkelt så beror det på att hästen har hittat ett enklare sätt att utföra övningen på. Valioso tog in bakdelen aningen för mycket och tappade då inner bak. Det var inte så mycket så att han föll på ytterbogen, men tillräckligt mycket för att han skulle kunna ta sig runt på en liten volt utan att behöva samla sig. Lösningen på detta var att ha honom lite rakare i renvers.

I vänster varv hade ett nytt problem kommit i renvers. Nu när Valioso inte längre faller på ytterbogen i vänster varv så går han istället emot innertygeln, vilket medför att han inte svarar på ytterskänkeln. I skritt kunde jag lösa det med att med inner stångtygel lösgöra honom så att han började släppa på innertygeln. Då kom ryggen upp mer och när jag minskade volten i renvers samlade han sig. I trav var det däremot betydligt svårare. Där la han hela tiden ett tryck på inner kapsontygel och ignorerade ytterskänkeln. Det kändes som att jag fick baxa runt honom på volten. Min lösning på detta skulle ha varit att lösgöra mer på innertygeln (vilket först skulle ha resulterat i att han hade dragit ihop halsen och blockerat sig, men när han sedan släpper skulle han ha blivit fin). Marius lösning är dock att undvika all blockering och istället försöka arbeta hästen på ett sådant sätt att det blir enkelt för honom att bli lösgjord på innertygeln.

Det jag då skulle göra är att alltid rida Valioso rakställd på volten med sökning fram till handen före jag placerar honom i en renvers. Jag ska också se till att gå på en tillräckligt stor volt så att det inte blir för svårt för honom att genomföra övningen. Från det rakställda läget för jag in honom i en renvers, men nöjer mig med väldigt lite böjning. För att undvika att vi börjar pressa mot varandra satte Marius ut fyra koner på volten som utgjorde hörn. Vid varje kon skulle jag förstärka hjälperna och vända honom i renvers till nästa kon, mellan konerna lät jag honom bli lite rakare och sedan kom en ny vändning i renvers vid nästa kon. Först när detta känns bra skulle jag minska volten i renvers och om han då börjar blockera sig skulle jag direkt gå ut på den större volten med renversvändningar igen.

Read More

Veckoelev hos Marius Schneider 4-8 juli 2016 – Del 4

2016-08-02
/ / /

De första två dagarnas lektioner – få fram ytterbogen med hjälp av öppna och vändningar

Jag uppskattar verkligen att Marius inleder veckoelevsveckan med att fråga vad vi vanligtvis jobbar med och vad vi vill fokusera på under veckan. Det känns bra att han är intresserad av vårt arbete och på det sättet inbjuder han också till diskussion. Under ridpassen ställer han också frågor om vad vi upplever att hästen gör. Det är precis den slags instruktör som jag vill ha. Det känns väldigt lovande inför veckan!

Marius vet sedan han har haft kurser hemma hos mig att jag har problem med att Valioso är överrörlig och att det är lätt att flytta både bogar och bakdel åt sidan, men att det ofta blir både för stora och för snabba förflyttningar och att det svåra är att hitta läget mitt emellan. Jag berättade nu för Marius att jag under vintern verkligen har fokuserat på att få Valioso att söka mer till handen och föra ytterbogen framåt och att det verkligen har blivit mycket bättre, men att det fortfarande är någonting jag vill ha i fokus.

 

Använda öppnan för att få fram ytterbogen

Med det i bakhuvudet blev min första övning att gå böjd rakt fram med ungefär en meters avstånd från väggen, i början av långsidan gå in i en öppna och från öppnan föra tillbaka hästen till böjd rakt fram och i det läget länga tyglarna och se om hästen kunde hålla riktningen rakt fram. För att få stabilitet i öppnan är det viktigt att hästen är lösgjord på innertygeln. Om jag inte hade bra lösgjordhet på innertygeln när jag kom till hörnet innan långsidan så skulle jag lägga en volt och utnyttja volten för att förbättra lösgjordheten och sedan gå direkt från volten till öppnan. Med andra ord är det viktigt att inte gå in i en övning utan att förbereda hästen för övningen. Om hästen är dåligt förberedd så blir resultatet oftast att hela övningen blir dålig.

När man ska föra tillbaka hästen till böjd rakt fram efter öppnan är risken stor att det blir för stor reaktion och då faller ytterbogen ut mot väggen. Man måste därför föra tillbaka framdelen långsamt och ge lite stöd av yttertygeln så att man för hästens ytterbog istället för att bara låta den falla åt sidan. När jag lyckades göra detta fick jag fin sökning till handen med framåtsvingande ytterbog när jag släppte efter på tygeln.

IMG_2176

När jag rakriktar Valioso till böjd rakt fram efter en öppna så för han fram ytterbogen mer och söker bättre fram till handen.

Det här var en riktigt smart övning, där man först ökar böjningen så att man stretchar ut yttersidan och samtidigt lösgör innerbogen (genom öppnan) och sedan rakriktar man hästen och rätar ut halsen så att ytterbogen går framåt ordentligt. Efter ett tag fick jag lägga till att räta ut halsen helt när jag släppte efter på tygeln. Den här övningen fick jag jobba med både i skritt och i trav.

 

Ställning i nacken

När jag gjorde öppnan såg Marius att jag ofta får problem på grund av att hästen inte är ställd i nacken. Han ville då att vi skulle jobba lite med ställningen på en volt. Just ställningen är något som jag har haft problem med hela tiden med Valioso. När man lösgör honom på innertygeln ställer han sig inte inåt, utan han för istället ganaschen inåt. Ju mer jag kämpar för att få ställningen desto sämre blir det alltså. Marius insåg också detta ganska snabbt och höll med mig om att det var bättre att fokusera på bogarna och låta ställningen bli en följd av att hästen för fram ytterbogen. Jag fick så istället använda innertygeln till att bara känna hur ställningen är. Jag stängde då fingrarna om innertygeln och bara väntade ut hästen. När han mjuknade och förde ytterbogen framåt mjuknade även jag. Detta är mer den teknik jag har använt hemma. Den skillnad Marius ville införa var att jag, efter att ha fått lösgjordhet på innertygeln, skulle räta ut hästens hals och (fortfarande på volten) låta honom gå rak en liten bit. Därefter skulle jag åter be om böjning. På så sätt undviker man att bara fortsätta pressa på och tjata på hästen. Man får också med fler perspektiv. När man ber om böjning får man (förhoppningsvis) hästen att bli lösgjord kring innerbogen och när man rätar ut halsen så undviker man att ytterbogen faller ut. Om man kan be om böjning och kan be hästen vara rak så blir det också lättare att reglera hur mycket böjning man vill ha. Då har man både hjälper för att be om mer böjning och för att be om mindre böjning.

Använda vändningar för att göra hästen lätt i bogarna

Den andra lektionen fick jag börja jobba med vändningar. Vi påbörjade det arbetet på ett helt annat sätt än vad jag har gjort tidigare. Istället för att börja med att säkerställa att hästen söker fram till yttertygeln, är lösgjord på innertygeln och vinklar manken inåt så la vi inte alls så stor vikt vid böjningen. Från början fick jag göra vändningen ur en halt. Jag fick följa en fyrkant (carré). Innan varje hörn skulle jag göra halt och sedan vända hästens framdel inåt 90 grader. Det skulle inte bli en liten volt, utan frambenen skulle tydligt kliva till sidan. Jag är van att i vändningar behöva hålla innerbogen på plats med innertygeln och med sitsen hålla kvar rotationen för att få ytter framben att kliva runt det inre. Nu skulle jag istället fokusera på att hans inre framben skulle kliva ordentligt inåt. Hästen ska inte falla in, för då vrider den ut armbågen på innerbogen, utan den ska kliva åt sidan med det inre frambenet och följa efter med ytter fram. Det går inte om han går emot innertygeln eller om han sänker bröstkorgen. Jag skulle därför i halten lösgöra honom en aning på innertygeln (utan att fokusera på böjningen) och ta hans tyngpunkt en aning bakåt (inte mot en skolhalt, utan bara så att han står i bättre balans och blir lite mer upprest i formen). Därefter skulle jag vända genom att ”öppna dörren” på innersidan, ta min egen tyngdpunkt inåt och lägga yttertygeln mot halsen. Vid behov kunde jag förstärka med spöt på ytter bog (vinkla ned det före vändningen). Efter en vändning fortsätter man rakt fram och gör halt igen före nästa hörn i carrén. Jag hade kunnat tänka mig att hästen efter en sådan vändning skulle hamna på innerbogen, men det blev faktiskt den motsatta effekten, eftersom hästen när den för det inre frambenet ordentligt åt sidan vrider hoven inåt och då drar han faktiskt armbågen på innerbogen in mot kroppen vilket gör det lättare för ytterbogen att komma framåt.

IMG_2048

Här vrider Valioso innerbogen fel i vändningen. Armbågen vinklas ut och innerbogen blir då ivägen för det yttre frambenet. Effekten av detta blir även att manken vinklas utåt och hästen lyften innerhöften.

IMG_2030

Marius förklarar vad det är som händer när hästen inte öppnar upp innerbogen i vändningen!

IMG_2143

Här blir vändningen mer korrekt! Valioso inleder vändningen med att öppna upp innerbogen. Då klarar han av att utföra en korrekt vändning. Det handlar alltså mer om teknik än om styrka!

Det var svårare för Valioso att göra detta i vänster varv än i höger varv. För att han lättare skulle förstå vad jag var ute efter fick jag i vänster varv vända enbart ett steg i taget, så att jag direkt efter ett korrekt steg stannade och berömde.

Nästa övning, som bygger vidare på vändningen ur halt i en carré, var att gå på en volt, flytta hästen lite utåt på volten och sedan (i rörelse) vända in framdelen ett par steg. Vi eftersträvar då exakt samma rörelse som i vändningen ur halt. Eftersom vändningen här sker ur en rörelse så är timingen viktig. Nu ska vändningen påbörjas när hästen just börjar lyfta det inre frambenet, eftersom det bara är då som hästen kan flytta sitt inre framben åt sidan. Om inner fram flyttas på rätt sätt så kommer inte bakdelen att falla ut. Trots det kan man ibland behöva ge hästen lite stöd med ytterskänkeln, för att den när ytter bak tar lite mer vikt lättare kan lyfta innerbogen. Men om hästen går in för mycket i en sluta så kommer bakdelen in och framdelen trycks ut ur volten och då kan hästen inte vända in sin framdel. Man ska därför påbörja vändningen i framdelen och efter första steget kan man ge hästen lite stöd med ytterskänkeln.

På tisdag morgon byggde vi vidare med övningarna med att vända Valioso. Efter att ha sett bilder från gårdagens lektioner insåg jag bättre vikten av att han verkligen flyttar inner framben till sidan. Annars kommer det att stå kvar inunder honom och hindra rörelsen från ytter fram. Han måste alltså öppna upp innerbogen mer.

Vi började med carrén, där vändningen görs ur en halt. Eftersom jag nu förstod övningen bättre kunde jag förbereda honom bättre. På sidan i carrén måste jag få honom fram till handen och sedan bibehålla det in i halten, men utan att han blir för låg. I halten måste han sedan vara i balans mellan frambenen. Om han lutar sig ut över ytter bog så är det svårt att flytta framdelen och om han lutar sig över inner bog så kommer han inte att flytta det inre frambenet åt sidan, utan då står han kvar med det under sig. Jag måste därför hålla honom ganska rak och lätt på båda bogarna. Då kan han börja vändningen med att flytta det inre frambenet och då blir vändningen väldigt enkel.

Det var fortfarande lite svårare att göra vändningen direkt ur rörelse på en volt, men även det gick bättre än igår. Det handlar mest om att förbereda övningen korrekt. Först måste Valioso söka fram till handen och bli lätt i framdelen, sedan ska jag bromsa upp honom en aning med ett par halvhalter och först därefter be om en vändning när han just ska till att lyfta inner fram. Vi byggde nu vidare på den här övningen så att vi bytte varv varje gång vändningen blev bra. Då blev det alltså ett nytt sätt att vända in i volten och byta varv. Blev vändningen dålig fick vi fortsätta i samma varv, förbereda honom bättre och göra en ny vändning.

Föra hästen mellan tyglarna i halten

Nästa steg i det här arbetet var att ur en vändning göra halt och föra Valioso mellan tyglarna. Vi gick då tillbaka till carrén. Ur en halt fick jag påbörja en vändning, men när han flyttade inner framben fint så fick jag göra halt igen. Vi hade då en halt med en mer öppen innerbog och med frambenen lite mer isär. I det läget skulle jag flytta hans framdel mellan tyglarna. Här är det viktigt att inte förstärka tygelhjälperna genom att ta hästen i munnen, utan om han inte reagerade så skulle jag istället förstärka med spöt på sidan av halsen. Det är också viktigt att inte böjningen i hästen förändras när man flyttar framdelen mellan bogarna. Halsen ska alltså inte blir mer böjd när man flyttar framdelen inåt (för då är det det yttre frambenet som trycker framdelen åt sidan) och man ska inte tappa ställningen när man flyttar framdelen utåt (för då trycker hästen med det inre frambenet och vinklar om innerbogen). Det här är en övning som jag inte har velat göra med Valioso, för ett av hans problem har hela tiden varit att han inte flyttar sig bort från en bog, utan till den andra bogen. När jag flyttar honom bort från innerbogen åker han direkt ut en aning på ytterbogen och när jag flyttar honom bort från ytterbogen åker han direkt över på innerbogen. Jag har varit rädd att den här övningen bara ska förstärka det problemet. Men på det sätt som Marius gör det så känns det mer som att han flyttar sig bort från respektive bog och blir mer balanserad och mer lösgjord mellan tyglarna. Men det är nog en övning som man inte ska göra varje dag.

Det var oerhört intressant att på lektionen flytta Valioso mellan tyglarna i halten. I början var han tungflyttad och flyttade sig inte bort från respektive bog utan till den andra bogen. Marius gick då fram till oss och gav oss en lång utläggning kring hur viktigt det var att bibehålla böjningen när man flyttar framdelen etc. Valioso lyssnade hela tiden uppmärksamt på vad Marius sa och Marius använde samtidigt ett ganska tydligt kroppsspråk. Valioso började då flytta framdelen lite bara utifrån Marius kroppsspråk och efter det behövde jag bara flytta tygelhanden ett par centimeter för att Valioso skulle flytta sin framdel. Helt plötsligt slutade han också försöka böja halsen mer när han flyttade framdelen till insidan och ställa sig utåt när han flyttade framdelen till utsidan. Istället blev han helt lösgjord hela vägen från bogen till käken. Jag kände nog skillnaden tydligast i hans nacke, men Marius bekräftade att hela halsen blev lösgjord.

Read More

Veckoelev hos Marius Schneider 4-8 juli 2016 – Del 3

2016-07-31
/ / /

Lektion med hästen lös med Carina Dörfler 3 juli 2016

Söndagen ägnade vi liksom lördagen till att hjälpa varandra med träningen. På eftermiddagen fick jag möjlighet att se Carina (Marius flickvän) träna en otroligt vacker fyraårig nykastrerad P.R.E. Större delen av tiden tränade hon honom lös och de hade ett så otroligt fint samspel. Hon hade satt en lina tvärs över ridhuset (enkelt och smart), så att hans utrymme var begränsat till ungefär en tredjedel av ridhuset. Det kändes dock inte som att han behövde den avgränsningen, för han var så fokuserad på henne och frågade istället om han fick komma närmare henne. Hon jobbade ibland framför honom (som markarbete) och ibland från sidan (som longering). Han anpassade hela tiden sina rörelser framåt till hennes hastighet och de jobbade både i skritt, trav och galopp och han hade hela tiden sin fulla fokus på henne. Hon bad inte om någon böjning, och delar av tiden ställde han sig utåt. Trots det kände jag att det här arbetet verkligen skulle göra att både markarbetet och longeringsarbetet underlättades. Dels beror det på att han var så otroligt lyhörd för kroppsspråket och hela tiden anpassade sig efter henne, men det beror också på att han i longeringen hela tiden sökte sig inåt. Med en sådan start borde man aldrig hamna i den alltför vanliga situationen att hästen riktar kraften utåt på volten i longeringen när man lägger lite press på den. Det här var tillräckligt intressant för att jag skulle be Carina ha en lektion med mig och Valioso.

 

Fyra sätt att göra halt

Det första jag fick jobba med under lektionen var att göra halt. Carina pratade om fyra olika sätt att göra halt och hon ville att hästen skulle förstå dem alla:

  • Med linan (genom att skaka den)
  • Med kroppsspråket (räta upp sig och stanna med ett lite distinkt steg eller att i longeringen vända sig mot hästen och ”stänga dörren” framåt genom att föra axeln lite emot den.
  • Med rösten
  • Med positionen (mer framför hästen).

Det första jag fick göra för att träna in halterna var att gå i markarbetesposition och öva på att stoppa hästen genom att först försiktigt skaka linan för att få hästen att bromsa upp sig lite och bli uppmärksam på mig och därefter stanna den helt genom att själv stanna lite distinkt (men utan att överdriva) och räta upp mig lite. Sedan skulle jag be honom gå genom att själv börja gå (baklänges) och då böja mig lite framåt och sänka blicken. Om han kom för nära mig när vi gick så skulle jag skaka linan för att öka avståndet. Jag fick även prova att backa honom genom att gå mot honom och skaka linan lite. Jag skulle inte formge eller böja Valioso medan vi gick i markarbetesposition. Däremot skulle jag se till att han gick rakt mot mig. Om han gick lite vid in- eller utsidan av mig så skulle jag korrigera det med spöt på den sidan. På så sätt kan man redan innan man börjar jobba med formgivningen eller böjningen se till att hästen riktar kraften rakt fram.

Nästa steg var att öva på start och stopp i longering. När jag gick skulle jag gå med sidan vänd mot hästen, så att mina fötter var parallella med hästens hovar. För att stanna skulle jag först förbereda hästen genom att skaka försiktigt med linan så att den går lite saktare. Sedan skulle jag ta ett steg framåt (så att jag kommer lite närmare hästens huvud) och samtidigt vrida mig mot hästen och föra den axel som är närmast hästens huvud lite mot hästen (så att jag ”stänger dörren” för rörelsen framåt). I den positionen stannar jag lite markerat. För att säkerställa att man lyckas ska man från början utnyttja väggen som ett stopp och alltså stanna hästen när volten närmar sig väggen. När jag med mitt kroppsspråk ber om ett stopp ska stoppet komma i samma steg. Hästen ska alltså inte ta 2-3 långsamma steg framåt innan den stannar. Men den kommer ändå inte att tvärstanna eftersom man först förbereder hästen och bromsar upp den några steg. När hästen sedan ska gå framåt igen så ”öppnar jag dörren” genom att föra tillbaka axeln och åter vrida mig till ”gåposition”. Räcker inte det kan jag smacka och driva med spöt bakom hästen.

Skärmavbild 2016-07-30 kl. 05.52.23

Position och vridning av kroppen när man ber hästen gå respektive gör halt.

 

Att ha hästen lös

När jag hade tränat på start och stopp några gånger i båda varven var det dags att koppla loss linan och låta Valioso vara lös. I början låter man hästen utnyttja hela den del av ridbanan som man har skärmat av. Valioso fick alltså gå utmed väggen och utan böjning och formgivning. I början handlar det om kommunikation, inte biomekanik! Valioso gick alltså på sitt spår och jag gick på mitt spår parallellt med honom, men några meter ifrån honom. Precis som i longeringen med lina skulle jag hela tiden vara vänd i rörelseriktningen och alltså ha mina fötter parallella med hästens hovar.

 

Övergångar mellan gångarterna

Min första övning var att göra övergångar från skritt till trav och från trav till skritt. I övergångarna skulle jag både använda mitt kroppsspråk och rösten. För att gå från skritt till trav skulle jag öka min energinivå och ta ett par travsteg och samtidigt med rösten be om trav (med det röstkommando som vi redan har tränat in). För att gå från trav till skritt skulle jag dels utnyttja hörnen (alltså göra avsaktningen när hästen närmar sig ett hörn och då automatiskt bromsar upp sig) och dels stänga dörren för rörelse framåt en aning (genom att ta ett steg närmare hästens huvud och vrida mig mot hästen och föra axeln något mot hästen). Samtidigt använder jag rösten för att be om skritt. Eftersom mina hästar är vana vid röstkommandon så var det här ganska enkelt, men vi måste nog träna lite mer innan vi kan göra det enbart med kroppsspråket.

Skärmavbild 2016-07-30 kl. 06.08.12

Öppna och stänga dörren genom att vrida kroppen och föra axeln bort från hästen eller mot hästen. Detta släpper fram eller bromsar upp hästens rörelser.

 

Start och stopp med hästen lös

När vi kunde göra övergångar mellan gångarterna var nästa steg att med hästen lös stanna och starta. Tillvägagångssättet var i princip detsamma som i longeringen, med den skillnaden att jag nu inte kunde förbereda hästen med att skaka någon lina. Istället fick jag förbereda genom att med kroppsspråket (på samma sätt som i avsaktningen till skritt) bromsa hästen lite och sedan utnyttja ett hörn när jag ber om halt.

Skärmavbild 2016-07-31 kl. 05.32.45

När man tränar på halter kan man göra det lättare för hästen att göra rätt genom att utnyttja hörnen på ridbanan. Man stannar då hästen i ett hörn, när den är vänd mot en vägg. Detta kan man utnyttja även i ”vanlig” longering, utan att arbeta hästen lös.

 

Styrning med hästen lös

Nu kan vi alltså ha hästen lös på ett begränsat utrymme och vi kan starta och stanna och reglera farten framåt. Det som då saknas är styrningen. Hittills har hästen fått använda väggen som stöd, men jag vill ju att den ska söka sig in mot mig och kunna gå på en volt runt mig utan stöd av väggen. Jag vill också kunna vända in i volten och byta varv. Det första steget för att kunna göra allt detta är att lära hästen att vända in och gå fram till mig. Det gör jag genom att vrida mig mot hästen så att jag blir lite bromsande och sedan backa rakt in i volten, bort från hästen. Hästen ska då vända in och följa mig. Men när jag provade detta första gången hände förståss nästan ingenting… För att lära in det måste man utnyttja hästens vilja att komma in. Man måste observera hästen och se när den tittar lite inåt och liksom frågar om den får vända in (vilket ofta händer före ett hörn). Då vänder jag själv in i volten och förhoppningsvis följer hästen med. Det är viktigt att man vänder in med självsäkerhet, för ingen häst vill följa en osäker ledare som inte vet vart den ska. Istället går man med målmedvetna steg bakåt in i volten, även om hästen tvekar. När hästen följer med berömmer man, stannar och klappar hästen på huvudet.

Skärmavbild 2016-07-31 kl. 05.49.24

När hästen tittar inåt och visar intresse för att vända in bromsar man den genom att föra axeln mot den och backar sedan målmedvetet rakt bort från hästen för att bjuda in den.

Genom att jobba mycket med att vända in får man hästen att lägga fokus inåt och tänka in i volten. Då kan man börja föra hästen på en mindre volt. Om man vill byta varv vänder man helt enkelt in i volten och när hästen kommer mot en ”öppnar man dörren” till det andra varvet, precis som efter en halt.

 

Komma in eller stanna på spåret i halten?

En sak man ofta får frågor om är huruvida hästen får komma in till mitten eller vända sig mot en när man gör halt. I det här arbetet är svaret att det beror på vad man har gett hästen för signaler. Om man har vänt in hästen i volten och låter den komma mot en och stannar och belönar så ska hästen förståss komma så nära en som man ber den om i halten. Men det innebär inte att den alltid ska vända in i volten när man ber den stanna. Det man kan göra för att förebygga det problemet är att redan när man börjar träna in halter i longeringspositionen med lina flytta ut hästens framdel ett steg på volten med spöt ifall den i halten går ett steg inåt med framdelen.

 

Mina egna reflektioner kring arbetet

Jag vet att det här sättet att jobba med hästen lös inte innebär några konstigheter och det är många (även icke akademiska ryttare) som håller på med det. Men jag kan se många paralleller mellan detta arbetssätt och markarbete och longering i akademisk ridkonst och jag tror att man har mycket att vinna på att inleda arbetet med att med hästen lös skapa en kommunikation med den utifrån både kroppsspråk och röst. Dels så förebygger man flera stora problem som annars lätt kan uppstå (t.ex. att hästen strävar utåt på volten i longeringen) och dels så är det ett bra sätt att tidigt börja jobba med både skritt, trav och galopp så att man avdramatiserar det arbetet.

När vi grundutbildar en häst i markarbete och longering i den akademiska ridkonsten har vi mycket fokus på att lära hästen hur den ska arbeta med sin kropp och var den ska sätta sina hovar. Det är svårt för hästen att koordinera sig rätt i början och vi blir därför tvungna att arbeta i ett lågt tempo (undertempo) för att den ska få lite tid på sig att forma och placera sig korrekt. Jag tycker fortfarande att detta är en väldigt viktig del i hästens utbildning, men jag inser att det är för- och nackdelar med allt. Nackdelen med den ”akademiska” vägen är att det finns risk att vi tappar lite av hästens naturliga rörelser. Ju längre tid vi måste jobba hästen i ett undertempo desto mer kommer vi att begränsa den i sina rörelser. Det känns därför ganska fräscht och tilltalande att istället inleda arbetet med att låta hästen hitta sin balans på volten i alla gångarter med sitt naturliga rörelsemönster. Man begränsar då varken tempo eller rörelseomfång. Om det arbetet ska ge något så krävs det dock att man verkligen kan hjälpa hästen att balansera upp sig. Annars är risken stor att hästen bara rusar runt på volten antingen på innerbogen eller på ytterbogen och då har man inte åstadkommit annat än att förstärka hästens naturliga obalans. Men jag kan tänka mig att det med hästar som har goda naturliga förutsättningar kan vara bra att först jobba med kommunikationen och balansen på volten och först därefter lägga till böjning och formgivning. Med rehabiliteringshästar, hästar som ska skolas om och hästar som av naturen rör sig i en för ridhästen mindre fördelaktig form tror jag dock att det är säkrare att redan från början ge hästen mer vägledning i hur den ska använda sin kropp. Jag kommer definitivt att fortsätta träna det här hemma med Valioso och när jag har fått lite mer rutin med det kommer jag att börja göra det med unghästarna!

Read More
  • Artikelarkiv

  • Webshop