Ekipageoptimering – VBR 3 för Maria Hallring 2018-11-18

2018-11-22
/
by admin
/ /

Ekipageoptimering – VBR 3 för Maria Hallring 2018-11-18

2018-11-22
/ / /

Hästens och ryttarens gemensamma balans

VBR står för Vertikal Balanserad Ridning och har som fokus att skapa balans hos häst och ryttare. Grundutbildningen inom VBR består av tre olika kurser. De två första fokuserar huvudsakligen på ryttaren och hålls av Lena Gunnarsson. Anteckningar från hennes kurser hittar ni i en artikel från en kurs i juni 2018. VBR 3 fokuserar på hästen och länken mellan ryttare och häst, dvs sadeln.

Krafter och balans

Balans är när gravitationskraften går igenom oss rakt ned. När man måste skapa en stödyta utanför vår kropp för att stödja oss så saknar vi balans. Brist på balans kan vi kompensera för på olika sätt, t.ex. med fart.

Vilka krafter påverkar ett ekipage?

  • Gravitation: Verkar alltid vertikalt rakt nedåt
  • Fart: En kraft som skapas av skjutkraften
  • Centrifugalkraft: Trycker oss utåt när vi rider på böjda spår
  • Motkraft: En kraft som motverkar en annan
  • Hävkraft: En kraft som skapas av en tyngd som befinner sig vid sidan av rörelsecentrum.

Hästar kan gasa och bromsa både bak och fram. Bromsa bak behöver den för att stabilisera och rikta kraften.

70 procent av vikten sitter fram och huvud och hals är långt framför frambenen. Framdelen har en egen lyftkraft. 57 procent av den totala lyftkraften kommer från framdelen. Den nyttjar då återvinning sk recoiling energy, för att bli energieffektiv. Det fungerar ungefär som när man spänner ett gummiband. Det skapas då en energi som frisätts när man släpper gummibandet. Hästen har starka senor i nedre delarna av benen. De sträcks ut och laddas med energi som sedan frisätts och skapar lyftkraft när benen återfjädrar uppåt.

Hästen har flera pendlar vars kraft samverkar och agerar mothållande.

Man pratar ofta om att hästens bakben måste bli snabbare och att man vill ha mer aktivitet i bakbenen. Men vad händer när man snabbar på ett bakben? Om bakbenet ska lyftas snabbare så innebär det att bakbenet ska vara längre i luften. Då måste något annat ben (dvs ett framben) vara längre i marken. Forskning visar att bärighet istället ökar när bakbenens bromsfas (alltså en del av den tid bakbenen står på marken) förlängs. Medan bakbenen bromsar så kan frambenen lyftas, vilket leder till mer lyft i framdelen.

Hästens rygg

Vad är ryggens verkliga funktioner?

Hästens rygg är inte gjord för att hantera krafter uppifrån. Det innebär att:

  • Hästen inte är skapt för att bära ryttarens vikt
  • Hästen inte är skapt för att hantera stötar uppifrån
  • Hästen inte är skapt för att hantera ökad hävkraft uppifrån

Ryggraden är hästens chassi och drivlina. Den är inte flexibel, utan rigid.

Musklerna agerar ramverk som stabiliserar och överför kraft med exakt koordination. De omvandlar kraften från bakbenen kota för kota till horisontalkraft, för att kontrollera pendeln i kroppen som skapar stor pendelrörelse. Med ryttarens extra häv på ryggen så krävs ökad kontroll då ryttaren ökar hävkraften med flera hundra procent, dvs ryggens funktion är att kontrollera och styra över all rotation och att kontrollera pendelrörelser i hela kroppen. Genom anspänning på båda sidor av bröstryggen så kan rotation minskas och bröstkorgen lyftas, dvs via synkronisering av rörelse så att kraften riktas mer uppåt så skapas samling.

”Modern” forskning om ryggen

Ryggens rotation är alltid kopplad till lateral rörelse. Kotorna rör sig i varandra. Rotationen är störst just under ryttaren. Övergången mellan bäcken och ländrygg står för den största rörelsen (böjning/sträckning) med möjlighet att vinkla 21 grader. Det som kallas sving är i själva verket perfekt koordination mellan gluteus ryggsträckaren, multifider och psoas. Ryggen ska skyddas från ytterlägen av musklerna och är inte skapad för att hantera krafter och rörelser uppifrån (från ryttaren).

Båge-strängteorin kom 1946. Den bygger på att magmusklerna ska dra ihop sig och länga ut de betydligt kraftigare ryggmusklerna. Forskning som har kommit efter detta visar att det inte är så det fungerar.

Stabilitet och bärighet

Rörelsecentrum och hävarmar

Rörelsecentrum i centrum. Bokhyllor har krysstag, som ska stabilisera bokhyllan och hindra den från att skeva. Det har vi och hästar med, i form av muskler fascia och senor. Långsam koordinationsträning ökar synkronisering, minskar muskelarbetet och minskar ytterlighetslägen. När hästen går med korta steg så är stödytorna nära rörelsecentrum. Då blir strukturen i hästens kropp stark och stabil. När hästen går med riktigt stora rörelser så kommer stödytorna i ytterlägena och då håller inte strukturen ihop.

När en häst travar snabbt så hamnar bäckenet i ett ytterlighetsläge i och med att ett bakben är kraftigt bakåt samtidigt som det andra bakbenet är kraftigt framåt, vilket resulterar i en kraftig bäckenvinkel. Snabb galopp är mindre skadlig för hästen i och med att båda bakbenen då går åt samma håll. Galopp är en gångart som är konstruerad för att nyttja farten för hästens balans. När hästen galopperar snabbt så blir den smalare mellan bakbenen.

Förändringar inom aveln har lett till hästar som har längre ben, mer rörelser (framför allt i bogbladen) och mer hävkraft. Rörliga leder som ska kontrollera en större rörelseomfång utsätts för mer stress om koordination och core inte klarar att stabilisera och kontrollera rörelsen fullt ut.

Hästens rotation

När hästen är roterad åt höger så blir vänster rygghalva både högre och större och höger rygghalva blir lägre och smalare. Ryttaren kan då i princip bara sitta på vänster sida.

När en häst är roterad till höger så ställer den sig oftast med höger framben längre fram än vänster framben.

Rotationen påverkar sadelläget. Det är inte bara rygghalvorna som blir olika stora, utan lutningen i ryggen påverkas också. På den högerroterade hästen kommer ryggen att luta mer nedåt (dvs framdelen blir lägre) på höger sida. Ryggen lutar alltså framåt på högersidan och manken ser högre ut på höger sida.

Bakbromsen stabiliserar

Tänk er en cykel med broms fram men inte bak. Bakhjulet ger cykeln fart och ni reglerar farten bara med handbromsen. Vad händer då? Cykeln dyker fram när ni bromsar. Tänk tvärt om. Ni har bara bakbroms. Vad händer då? Cykeln lättar fram när ni bromsar. Vilka krafter verkar? Bakbenen agerar broms och stabiliserande i stödfasen och påskjutande i påskjutsfasen. Det är bara när hästen har en fungerande bakbroms som frambenen kan pusha hästen uppåt så att vi får lätthet i framdelen.

När hästen går lång och låg så trycks frambenen automatiskt bakåt. Då klarar de inte av att pusha hästens framdel uppåt. Istället kommer allt push att ske framåt.

Kraften är maximal rakt under bärpunkten.

Om hästen har bakbenen bakom sig så fungerar inte bakbromsen och bärkraften från bakbenen blir dålig. Men om bakbenen å andra sidan sträcks fram väldigt långt så blir också kraften från bakbenen dålig.

Ju längre bak frambenen lämnar marken, desto mindre push uppåt får vi. Vi vill alltså att frambenen ska lämna marken ganska nära bärpunkten, för det är då de ger maximalt push uppåt. Det är därför som framdelen lyfts mer i samling (steget är kortare och då ska frambenen lyftas tidigare, om samlingen är korrekt).

Vad är samling

Samling är ett minskat energibortfall åt båda sidorna. Det är alltså ett sätt att undvika ytterlägen. Det innebär att energiåtgången minskar. Samling är alltså inte det jobbigaste sättet för hästen att röra sig på. Tvärtom så är samling en förutsättning för att hästen ska kunna hålla en bra balans.

Effekter på överlinjen

Hur ser vertikal obalans ut i överlinjen?

  • Halsens muskler är mest utvecklad på undersidan.
  • Dip bakom manken
  • Skarp vinkel mellan rygg och manke
  • Dip framför manken
  • Ryggen lutar framåt
  • Ryggen är omusklad runt trapezius
  • Svag konkav länd
  • Korset toppigt och kantigt
  • Baksidan av korset övermusklad

Hästens överlinje påverkas inte bara av hur musklad den är. Den påverkas också av hur hästen bär upp hela bröstkorgen. Om bröstkorgen sänks eller lyfts respektive om hästen håller manken vertikalt eller lutar den så blir formen på överlinjen väldigt olika. Dessa faktorer kan man påverka betydligt snabbare än uppbyggnaden av muskulaturen. Det innebär att man via dessa faktorer ganska snabbt kan förändra utseendet på hästens överlinje.

Stabiliserande arbete

Vertikal balans eller obalans, hästens rotation och ekipagets oliksidighet kan bedömas genom att titta på:

  • Lårens vinkel
  • Knähöjd
  • Fötternas nivå
  • Fotvinklar
  • Hästens hovplacering
  • Bröstkorgens lutning
  • Bogarnas lutning

Syftet med det stabiliserande arbetet är att återställa hästens vertikala stabilisation via ökad styrka och koordination i bakdelsmuskulatur från has till rygg. Övningarna skapar ny in-nervation för förändrad motorik. Övningarna länger stabiliseringsfasen och främjar ökad recoil medan framdelen avlastas och rotationen minskas.

  • Slow motion för hand, korta pass, max 10 minuter i början.
  • Slow motion för hand på sluttande plan, korta pass, 5 minuter med repetition upp till 4 ggr.
  • Slow motion på lina på sluttande plan för att stabilisera i alla riktningar.
  • Korta pass 10-20 minuter.
  • Öppna, sluta, slow jogg, uppsuttet och för hand.
  • Ridning i slow motion och jogg på slät eller sluttande mark, korta pass 2-3 minuter per gång.

När man vill förändra rörelsemönstret hos en häst så jobbar man alltid mot hästens invanda mönster. Ska hästen förändra sina rörelser så innebär det att hästen måste hitta nya nervbanor för att lyckas aktivera nya muskler. Om man ber hästen röra sig riktigt långsamt så bryter man invanda mönster och hästen får mer tid på sig att koordinera sig och hitta nya nervbanor och muskelaktiveringar.

Bakbromsen kan tränas genom att leda hästen väldigt långsamt i svag utförslutning. Ganska snabbt kan hästens överlinje förändras av detta. Den svaga sluttningen får ungefär samma effekt som när man ställer sig på en balansplatta. Men om lutningen är för kraftig så blir det för tungt och då sätter hästens försvarssystem igång, så lutningen måste vara väldigt svag. Helst ska man växla mellan att gå nedför snett till höger och snett till vänster. Man måste komma ihåg att det här är mycket jobbigare för hästen än vad man föreställer sig. Man ska därför göra det väldigt korta stunder, max 10-15 minuter.

Bäst effekt får man om man bryter gamla mönster genom att under 10 dagar bara leda hästen i svagt nedförslut och inte alls rida den under den tiden. När man sedan börjar rida igen så är det viktigt att ryttaren har balanserat upp sin sits. Under de 10 dagar då man leder hästen bör man alltså symmetriträna sin egen kropp.

Sadeln – för både hästen och ryttaren

Att sadeln måste passa till hästen är allmänt känt. Det är fortfarande lika aktuellt som tidigare. Men det som är lika viktigt och som har fått betydligt mindre uppmärksamhet är att sadeln också måste passa till ryttaren.

Bossans funktioner:

  • Skydda hästens rygg från negativa krafter och tryck
  • Anpassa formen till ryggen
  • Bära upp vikten
  • Stötdämpa
  • Balansera sadeln

Bommens funktion:

  • Att skydda hästens rygg från negativa krafter
  • Stabilisera ryttaren
  • Minska punkttryck
  • Minska nedåtgående kraft
  • Placera ryttaren över rörelsecentrum

Sadeln och hästen

Olika hästar kan ha väldigt olika sadelläge, vilket ställer helt olika kraft på sadelns utformning. Delvis beror sadelläget på hur hästen är byggd, men det påverkas även i stor utsträckning på hur hästen tränas.

När hästen är väldigt kort framtill och rygglinjen lutar framåt så är hästen antagligen på framdelen med outvecklad bakbroms.

Sadelns inverkan på ryttaren

Det här är ett område som är mer komplext än vad som tidigare varit känt.

Forskningen visar att hästarna blir mer assymmetriska när ryttaren rider lätt. Det kan bland annat bero på att stigläderkramporna sitter för långt fram på sadeln. När ryttaren rider lätt så kommer då ryttarens tyngdpunkt hela tiden att förflyttas bakåt (när ryttaren sitter) och framåt (när ryttaren står).

Det traditionella sättet att mäta längden på sadelns kåpa är att mäta avståndet från mitten av bakvalvet (alltså längst bak uppe på sadeln) diagonalt till den nedersta punkten längst fram på kåpan. Det bygger på tanken att en längre sadel placerar ryttaren längre bak och att ryttarens ben då får mer plats. Detta är ett felaktigt tankesätt! Oavsett hur långa ben ryttaren har så måste ryttaren placeras mitt över hästens rörelsecentrum.

Neutralt placerat bäcken skapar avlastning mellan bäcken, kotor och diskarna. Men neutral position kräver mer arbete av bukens coremuskler i rörelse.

Balans på rätt ställe på ryggen med rätt form i sadeln för ryttaren skapar förutsättningar för koordinerat rörelsecentrum i hela ekipaget.

Vår position i sadeln blir bra när sadeln möter ryttarens bäcken med stöd under lår, pubis, sittben, mellan sittbenen och foten får stöd under kroppen. Detta påverkas av krampans position, bäckenets stöd och storlek samt midjans vidd.

  • Om ryttaren har ett brett bäcken och inte får stöd framtill av sadeln så tippar ryttaren fram.
  • Om ryttaren har ett smalt bäcken och sadeln är för bred framtill så trycks ryttaren bakåt.

Sadelutprovning

Sadelns form jämfört med häst och ryttare:

  • Avstånd mellan framkant och sittpunkt
  • Sittpunkt i förhållande till stigbygelkrampan
  • Midjan på sadeln
  • Bommens form
  • Sätets form längs ryggen på hästen
  • Ryttarens position
  • Ryttarens bäcken kontra sadeln
  • Avståndet framkant djupaste punkt jämfört med häst
  • Vinkel på bommen fram
  • Tryck under stigbygelkrampan
  • Tryck insida utsidan av bossan
  • Form längs ryggen

När man provar ut en sadel kan man känna hur trycket varierar på olika ställen under bossorna:

  • Känn hur trycket är längst fram på bossarna. Det är viktigt att känna på båda sidorna, för det kan vara ganska olika. Känn även medan hästen rör sig, för trycket kan ändras och faktiskt även minska när hästen rör sig.
  • Känn hur trycket är under stigbygelkramporna. Man kan behöva lossa sadelgjorden helt för att komma åt att känna så långt under sadeln.
  • Titta hur långt bak sadeln slutar och hur trycket är längst bak på bossorna.
  • Titta och känn så att sadeln inte trycker på manken när en ryttare sitter i den.

För att ryttaren ska kunna sitta mitt över hästens rörelsecentrum så måste sadelns djupaste punkt hamna just där. Detta kan man faktiskt mäta. Mät avståndet från bakkanten på hästens bogblad till sittpunkten (hästens rörelsecentrum). Hästens rörelsecentrum är ganska precis mitt under den djupaste punkten på hästens rygg. Det är också där som bröstkorgen är som bredast. Detta mått ska man sedan jämföra med avståndet mellan främsta punkten på sadeln (motsvarar längst fram på bommen) och djupaste punkten på sadeln. De två måtten ska vara desamma, annars blir det omöjligt för ryttaren att sitta mitt över hästens rörelsecentrum. Det är ett mått som kan ändras av träningen. Det är därför säkrare att mäta det efter träning istället för att mäta före träningen.

Comments are closed.

  • Artikelarkiv

  • Webshop