Hur asymmetriska är våra hästar egentligen?

2015-11-15
/
by admin
/
Comments Closed
/

Hur asymmetriska är våra hästar egentligen?

2015-11-15
/ / /
Comments Closed

Av en händelse ramlade jag över en studie från 2012 som handlar om hältor och asymmetrier hos hästar. Studien visar två intressanta saker. Dels visar den att väldigt många friska hästar kan ha ett asymmetriskt (oregelbundet) rörelsemönster. Detta är inte någonting som förvånar mig. Jag stöter väldigt ofta i min roll som instruktör och tränare på hästar som har vad jag brukar kalla för en rörelsestörning. Den kan ha en mängd olika orsaker, t.ex. att hästen har en låsning någonstans, spänningar i muskulaturen, hästen är ojämnt musklad, hästen är inte rakriktad utan kraften från bakbenen går snett utåt eller inåt eller hästen faller på någon av bogarna. Min erfarenhet är att man kan träna bort dessa asymmetrier väldigt effektivt med hjälp av de verktyg som den akademiska ridkonsten tillhandahåller. Det som var skrämmande var att i studien så var det hela 66 % av vältränade hästar som ägarna ansåg var friska som hade dessa asymmetriska rörelser. Asymmetrin hos dem var så stor att man vid undersökning på klinik antagligen hade satt igång hältutredningar.

Den andra saken som studien visade var att det är otroligt svårt för en veterinär att avgöra om en häst är halt eller om den av andra anledningar har en asymmetrisk rörelse. Denna slutsats stöds av en studie vid SLU från 2014 (”Rater agreement of visual lameness assessment in horses during lungeing” av M. Hammarberg m.fl. SLU, 2014), där 86 veterinärer har fått bedöma filmer på halta och ohalta hästar som longeras. I genomsnitt var 61 % av veterinärerna överens om vilket ben hästarna var halta på, men det varierade mellan 30-93 %. Detta visar hur svårt det är att bedöma hältor och att skilja hältorna från naturliga ojämnheter i hästarnas rörelser.

IMG_3629.CR2

Den studie jag nedan refererar är Normalvariation av symmetrier i trav hos svenska ridhästar” av Pia Haffling, SLU, 2012.

 

Hur ser man att en häst är halt?

Hältor är ett vanligt problem hos hästar
I en studie av Penell (2005) undersökte man sjukdomsorsaker hos svenska hästar med hjälp av försäkringsdata från 1997-2000. Där fann man att kotledsinflammation var den vanligaste diagnosen följt av ospecificerad hälta och andra störningar från rörelseapparaten. En studie av Egenvall (2006) visade att ledproblem är den dominerande orsaken till ökad mortalitet hos hästar, följt av ospecificerade problem i kroppen där bland annat odefinierad hälta räknats in.

Hästens bäckenHältor ger ett speciellt rörelsemönster
Vid de flesta hältor försöker hästen att omdistribuera sin vikt och förändra sitt rörelsemönster för att minska belastningen på det smärtsamma området. Genom att studera hur hästen höjer och sänker huvudet respektive de vertikala rörelserna av tuber sacrales (högst upp på hästens bäcken, intill SI-leden) kan man upptäcka och gradera hältor.

  • Frambenshältor påverkar huvudets rörelser: Hästen sänker huvudet när det ohalta benet är i understödsfasen och höjer huvudet när det halta benet belastas.
  • Bakbenshältor påverkar korsets rörelser: När hästen belastar sitt halta bakben kommer korset att sänkas mindre och sedan skjutas upp mindre i slutet av belastningsfasen. Den vertikala rörelsen i korset blir alltså mindre på det halta bakbenets sida jämfört med den andra sidan.
  • Bakbenshälta som ger kompensatorisk hälta fram: Huvudet sänks när det diagonala frambenet belastas då hästen försöker förskjuta sin vikt framåt från det halta bakbenet.
  • Ökad takt vid hältor: Hästar kan också anpassa sitt rörelsemönster vid hältor genom att öka stegfrekvensen (dvs öka takten), så att kraften på det onda benet fördelas på fler steg.

Man kan dela upp hältor i primära hältor, kompensatoriska hältor och sekundära hältor:

  • Primär hälta: Den ses på rakt spår utan provokationstester.
  • Kompensatorisk hälta: Ses när smärta i ett ben leder till en ojämn belastning på ett annat ben, vilket kan uppfattas som en hälta, men är en anpassning för att avlasta det smärtande benet. Den kompensatoriska hältan försvinner om primärhältan bedövas bort.
  • Sekundär hälta: Uppstår som följd av en primär hälta där hästen överbelastar ett annat ben en längre tid, så att en hälta uppstår även i det benet. En sekundär hälta kvarstår även om den primära hältan bedövas bort.

Det finns en logik för vilket ben en kompensatorisk hälta uppstår på:

  • Primär bakbenshälta Samsidig kompensatorisk frambenshälta: En lindrig bakbenshälta kan orsaka en kraftig kompensatorisk frambenshälta som kan misstolkas som den primära eftersom den är lättare att upptäcka än bakbenshältan.
  • Primär frambenshälta Diagonal kompensatorisk bakbenshälta: Detta är det normala mönstret.
  • Primär frambenshälta Samsidig kompensatorisk bakbenshälta: När det halta frambenet är i understödsfas kommer hästen att förskjuta sin vikt bakåt vilket gör att pelvis kommer att sjunka ner mer på det diagonala bakbenet som i sin tur tolkas som en hälta på det samsidiga bakbenet.

Svårt att skilja rörelseasymmetri från hälta
I en studie av hästars rörelsemönster vid longering var det 50 % av de ”friska” hästarna som bedömdes vara halta eftersom de visade samma slags asymmetrier på rakt spår som halta hästar. Syftet med den här studien är att undersöka normalvariationen av asymmetrier hos svenska ridhästars rörelsemönster i trav på rakt spår och jämföra detta med de asymmetrier som förekommer hos hästar som är på klinik för hältutredning.

 

Den genomförda studien

Hur genomfördes studien?
Två grupper av hästar jämfördes med varandra:

  • Normalgruppen: 53 hästar från ett hästsportgymnasium. Hästarna användes till dressyr och/eller hoppning och var på olika utbildningsnivåer. Samtliga var i full tränings-/tävlingskondition och ingen hade enligt ägaren uppvisat tecken på hälta eller sjukdom.
  • Klinikfall: 41 hästar som sökt till UDS hästklinik för hälta.

Hästarnas asymmetri i trav på rakt spår har mätts med Lameness Locator. Det är ett sensorbaserat system, där man sätter en sensor på hästens nacke och en på hästens kors. Med hjälp av sensorerna mäter och analyserar man rörelserna i vertikalplanet (uppåt och nedåt) på hästens nacke och kors. Systemet använder även en gyrometer som registrerar hästens steg, så att man kan koppla ihop rörelserna i nacken och korset med var i stegcykeln hästen befinner sig. Datorprogrammet som analyserar rörelserna räknar ut en differens mellan huvudets respektive korsets högsta och lägsta punkter för höger respektive vänster fram- eller bakben.

Den perfekt symmetriska hästen ska ha en differens på noll och ju högre differensen är desto kraftigare är asymmetrin (och troligtvis hältan). Det finns dock inga hästar som är helt symmetriska. Man har därför tagit fram gränsvärden för när en asymmetri är tillräckligt stor för att föranleda en utredning.

Vilket resultat gav studien?
Av de 53 hästarna i normalgruppen var 35 stycken (66 %) asymmetriska i trav på rakt spår. Av dessa hade 20 % enbart frambensasymmetri, 49 % enbart bakbensasymmetri och 31 % asymmetri både fram och bak. Bland dressyrhästarna var andelen med asymmetrisk trav störst, 74 % och bland allroundhästarna var andelen lägst, 57 %. Bland hopphästarna var 67 % asymmetriska.

Vi vet inte i vilken omfattning dessa funna asymmetrier påverkar hästens välfärd. Det verkar finnas många hästar som tränar och tävlar med asymmetrier som troligtvis skulle hältutredas om de visades för en klinikveterinär. Det kan hända att många av dessa hästar har smärta och är halta utan att man vet om det. Det behöver dock inte vara så. Det kan även vara så att vi utreder många hästar onödigt mycket när de egentligen inte är halta, utan bara uppvisar en naturlig asymmetri.

Comments are closed.

  • Artikelarkiv

  • Webshop