akademisk ridkonst

Workshop om ryttarens sits hos Ylvie Fros 28-29 april 2015

2015-05-05
/ / /

Nu har jag varit två dagar i Holland, mer exakt hos Ylvie Fros i Lunteren. Vi var totalt åtta licensierade Bent Branderuptränare som träffades på en workshop för att utbyta erfarenheter om arbetet med ryttarens sits. Förutom jag och Ylvie så deltog Julia Schnatterbeck, Yvonne Heynckes, Dörte Bialluch, Marion Van de Klundert, Kathrin Tannous och Celina Harich. Det var en precis lagom stor grupp för att få med olika erfarenheter och infallsvinklar, men ändå tillräckligt liten för att vi skulle kunna föra bra diskussioner kring ämnet. Det som är spännande när vi är så många tränare som träffas är att vi alla har vår egen specialité, samtidigt som vi arbetar mot ett gemensamt mål. Det är just denna mångfald och frihet att utveckla de egna styrkorna som gör gruppen av tränare till en så fantastisk källa till kunskap och inspiration.

IMG_0572

Inflygning över Amsterdam i Holland.

IMG_0577

Kan det tänkas att de färgglada fälten består av tulpaner???

 

IMG_5342

Ylvie har en liten gård, inklämd mellan mellan en massa andra hus. På bara 2,5 hektar lyckas hon rymma flera stall, en stor och fin ridbana, hagar för lösdrift, beteshagar, flera små hagar och ett 30-tal hästar. Det kallar jag bra planering! Här ser vi ett par av stallen.

IMG_5343

Det ena stallet har en liten ”hage” till varje box. Det är när jag ser sådant som jag önskar att vi inte hade så långa och kalla vintrar här uppe…

IMG_5327

Bland det mest intressanta på Ylvies gård hör hennes ”paddock paradise”, en vidsträckt hage för 20 hästar bestående av en massa inhägnade ”vägar”, med korsningar och små rastplatser här och där. Den smarta konstruktionen gör att hästarna rör sig mer och att många hästar kan samsas på ett förvånandsvärt litet utrymme. Vad är då baksidan av detta? Att behöva köra ut hö till flera olika utfodringsstationer och att behöva handmocka alltihop två gånger per dag…

IMG_5326

Ett av ufodringsställena i hästarnas hagparadis.

IMG_5329

En liten damm, där hästarna kan dricka eller bada.

IMG_5330

Lite stockar gör vägen mer intressant och får hästarna att antingen gå slalom eller hoppa.

IMG_5333

I hagen finns också en lite större öppen plats, där det även står några vindskydd.

Vi inledde workshopen med ett teoretiskt perspektiv, genom att vi fick hålla föredrag för varandra. Några höll mer formella föredrag medan andra föredrog att komma med kompletteringar och synpunkter. Nedan återger jag en del av de infallsvinklar på sitsen som vi behandlade.

 

Dörte Bialluch – hur börjar man utbilda sitsen hos en ny elev?

Dörtes specialitet är hästens biomekanik och därför är det inte så förvånande att hennes huvudfokus när det gäller ryttarens sits handlar om att skapa en sits som tillåter hästens rygg att svinga korrekt. Hästens träning går i stor utsträckling ut på att skapa frihet i hästens rygg så att den kan svinga bättre. Målet med ryttarens sits blir därmed att skapa balans i sitsen och avslappning i överskänkeln så att hästens rygg kan svinga bättre.

När Dörte har nya elever är hennes första steg att lära eleven att kunna slappna av och följa med hästens rörelser med sina höfter. Nästa steg är att skapa en upprest mellanposition, där man kan styra hästen med sin mage.

En sak som Dörte fokuserade väldigt mycket på, och som skiljer sig från vad en del andra säger inom akademisk ridkonst handlar om hur man använder sina sittben, och mer exakt hur mycket tryck man lägger på det inre sittbenet. Vi har ju traditionellt lärt oss att sitta mer på det inre sittbenet, för att förstärka hästens böjning, även om man numera pratar mer om att länga ut sin innersida och sänka sin innerhöft. Dörtes syn på detta är att ryttaren över huvud taget inte ska lägga tryck på sittbenen, för då blockerar man rörelsen i hästens rygg. Istället ska ryttarens inre lår gå i riktning nedåt och ryttarens yttre höft i riktning uppåt.

IMG_5318

Kathrins och Bents lille Sebastian har blivit en stor kille jämfört med när jag såg honom förra gången (i januari). Men han tyckte ändå att det var lite tröttsamt att lyssna på allt prat…

 

Ylvie Fros – Integrera centrerad ridning i akademisk ridkonst

Ylvie har förutom sin utbildning inom akademisk ridkonst också en gedigen utbildning som instruktör inom centrerad ridning. Hon gav åtminstone mig en ny syn på vad centrerad ridning egentligen är och vilken nytta man har av den. Hon betonade att centrerad ridning enbart handlar om ryttaren och att det inte är ett sätt att träna hästen. Man måste sedan lägga den centrerade ridningen ovanpå den träningsmetod man har valt för sin häst för att kunna använda sitsen i utbildningen av hästen.

Ylvie inleder varje ny ryttares utbildning med centrerad ridning. Det första steget är att försöka följa hästens rörelser med sitsen. Här kontrollerar hon både hur mycket ryttaren följer hästens rörelser, men hon försöker också göra ryttaren mer medveten om vilka rörelser hästen skapar i sitsen.

Liksom Dörte så pratar Ylvie inte alls om att ta vikt på sittbenen, för det leder ofta till att ryttaren lutar till insidan. Istället förklarar hon hur man kan rotera framåt (stänga sitsen) och bakåt (öppna sitsen) över sittbenen.

För att ryttaren ska få en korrekt rörelse i höften så måste ryttarens position vara sådan att psoasmuskeln kan arbeta korrekt. Om ryttaren har spänningar i psoas så svankar hon för mycket och då kan inte psoas arbeta korrekt. Ylvie börjar därför med att placera ryttaren i en korrekt position. Här skiljer sig positionen lite från vad vi normalt är vana vid inom akademisk ridkonst. Vi är vana vid att ofta arbeta med en väldigt avlastande sits, där ryttaren svankar ganska mycket och nästan lyfter sig lite ur sadeln. För att psoasmuskeln ska kunna arbeta korrekt så måste ryggraden rätas ut så att ryttaren varken svankar eller rundar sin rygg. Jag som nyss har varit på en kurs i alexanderteknik för ryttare känner igen positionen.

IMG_5307

Ylvie visar hur psoasmuskeln fäster och förklarar vilken funktion den har.

Ylvie åskådliggjorde ryttarens position och hästens reaktioner på detta som två åttor! Bilden visar hur energin går genom hästen och genom ryttaren. Om du vill att hästen ska söka fram och ned så ska du spegla den reaktion du vill ha i hästen, men du ska inte luta dig framåt. I så fall kommer hästen att falla på bogarna. Istället ska din åtta sträckas ut vertikalt, för då kan hästens åtta sträckas ut horisontellt. Om man sedan vill växla mellan samling och längning så ska ryttaren inte ändra sin position av ryggraden och bäckenet, utan vinkeln mellan ryttaren och hästen ska hela tiden vara densamma. Ryttaren får alltså föra hela överkroppen något framåt eller något bakåt och då ska hästens kropp följa med i rörelsen.

IMG_5321

Hästen och ryttaren utgör var sin 8:a som fästen vinkelrätt genom varandra. I hästen ska energin gå över ryggen, genom bakbenen och skapa en lyftkraft i framdelen (se pilarna). I ryttaren ska energin gå samma väg, genom bakre delen av höftleden och ned och sedan upp genom ryggen.

 

Celina Harich – Ryttarens känsla

Celina försöker att vara mindre teknisk när hon börjar arbeta med ryttarens sits. Det första hon försöker lära eleven är känslan. Vanligtvis börjar hon med arbete från marken, för att skapa en medvetenhet om hur man går och hur man känner balansen i kroppen. Förutom markövningar och ridning använder hon sig även av feldenkriesövningar och salsa.

IMG_5319

Celina förklarar sambandet mellan undertryckta känslor och fysiska spänningar. Hon samarbetar med både feldenkriespedagog, salsalärare och psykolog för att kunna ge sina elever heltäckande hjälp.

När man släpper på riktigt kraftiga spänningar i kroppen så kan man få kraftiga känslomässiga reaktioner. Det beror på att många av spänningarna egentligen är känslor och stress som man har stängt in i kroppen. Celina samarbetar med både salsalärare, feldenkrieslärare och psykolog, som kan ta hand om de olika fysiska och känslomässiga problemen.

När ryttarna har fått träna på marken och träna på att föra varandra med sin egen kropp så är nästa steg att ryttaren får sitta på en häst som en annan person markarbetar. På så sätt kan ryttaren fokusera enbart på att känna hästens rörelser och att känna sin egen kropp

 

Katrin Wallberg – Sitsen för att förstärka rotationen i hästens bröstkorg

Katrin lägger stort fokus vid rotationen i hästens bröstkorg när hon undervisar. Därmed blir det också viktigt att lära ut en sits som främjar just denna bröstkorgsrotation. Att ryttaren slappnar av och har en följsam sits är viktigt, men om inte hästen naturligt formar sin kropp rätt så kommer inte detta att hjälpa honom. Den avspända sitsen gör att man inte hindrar hästen från att jobba rätt, men det blir hästen som formar ryttaren istället för tvärt om. Om man då har en häst som t.ex. måste rotera sin bröstkorg mer så ska ryttaren placera sig så som hon vill att hästen ska forma sig.

Katrin pratar om tre komponenter som är viktiga för att få en bra rotation i hästens bröstkorg:

  • Centrera tyngdpunkten över hästen. Inom den akademiska ridkonsten är det vanligt att ryttarens tyndpunkt hamnar till insidan. Ryttaren kommer då att trycka ut hästen på ytterbogen och rotationen förstörs.
  • Vrida sig så att höfterna vinklas vinkelrätt mot den del av hästens ryggrad som är mitt under ryttaren. Om man står mitt i en volt så ska man inte kunna se ryttarens ytterhöft. Då följer ryttarens höfter den böjning man vill ha i hästen.
  • Sänka innerhöften och lyfta ytterhöften, så att ryttarens innersida blir längre och rakare än yttersidan. Här är det viktigt att ryttaren inte flyttar sig till insidan av sadeln eller flyttar sadeln till insidan av hästens rygg. Istället ska hästens rygg, sadeln och ryttaren följas åt så att hästen börjar rotera sin bröstkorg inåt.
Skärmavbild 2015-05-05 kl. 06.16.40

Katrin förklarar hur ryttaren ska placera sig i hästens böjning, så att höfterna formas såsom ryggraden rakt under hästen. Utifrån den positionen ska sedan ryttarens sits och höfter följa den rörelse som hästens höfter skapar i hästens rygg.

Det finns två perspektiv på rotationen i hästens bröstkorg. Den sits som beskrivs ovan skapar en position i hästens kropp, där hästen sänker sin innersida och lyfter sin yttersida. Manken ska då luta lite inåt och hästen ska sänka sin innerhöft. Utifrån den positionen ska man sedan lägga till en rörelse i hästens kropp, som styrs av hästens bakben. Det innebär att när hästen lyfter det inre bakbenet så ökar rotationen och när hästen lyfter det yttre bakbenet så minskar rotationen. Om man bara fokuserar på att följa den här rörelsen, utan att även skapa en roterad position, så kan man mycket väl få en avslappnad häst med fina rörelser i ryggen, men man får inte det lyft i ytterbogen och den välvning i överlinjen som krävs för att hästen ska bära upp sig.

 

Kathrin Tannous – Olika sätt att lära in

En del ryttare är mer tekniska i sin ridning och en del utgår mer från känslan. Kathrin vill både lära eleverna kunskap (teknik och teori) och känsla.

Det finns två helt olika sätt att lära sig något:

  • Slumpmässig inlärning: Du provar att göra en massa olika saker och någon gång lyckas du av slumpen med någonting och då upprepar du det. Typexemplet är ett barn som vevar med armen och plötsligt får tag på en leksak. Learning by doing. I den här gruppen hittar man ryttarna som rider på känsla. En del är väldigt duktiga, men de kan oftast inte förklara hur de gör.
  • Avsiktlig inlärning: Man bestämmer sig för att man vill lära sig något. Man samlar på sig teoretisk och praktisk kunskap och lär sig successivt. Här hittar man många av de akademiska ryttarna. De har ofta väldigt mycket kunskap, men kan ha svårt att omsätta det i praktiken.

Hos ryttare vill vi gärna ha båda delarna. Eftersom de flesta vuxna redan har den teoretiska kunskapen och medvetenheten, så är det slumpmässig inlärning som vi kan behöva förstärka. Många vuxna slutar med den sortens inlärning, eftersom de är rädda för att göra fel. Man kan stimulera detta mer känslostyrda inlärningssätt genom olika ”lekar”. Man kan t.ex. låta dem känna hästens rörelser i sin egen kropp (stå på alla fyra och känna hur en skolhalt känns). Man kan också låta dem kopiera en annan.

IMG_5356

Kathrin förklarar hur hon vill förstärka både den avsiktliga och den slumpmässiga inlärningen, så att det skapas en bättre balans hos ryttaren. Det innebär hos de flesta vuxna människor att det är den slumpmässiga inlärningen som måste förstärkas mest.

Kathrin lägger stor vikt vid att lära eleverna att ha rätt vridning i sin kropp. Hon liknar ryttarens position vid en DNA-spiral eller pastaskruv. Spiralen börjar i ryttarens yttre fot, som placeras längre bak än den inre, och fortsätter upp genom ryttarens kropp, genom höfterna, axlarna och huvudet. Hon tänker sig gärna att spiralen fortsätter ovanför ryttarens huvud. När man tränar på spiralen ståendes på marken så måste man lyfta den yttre hälen, för att få samma position på höfterna som man får när man sitter på en häst som roterar sin bröstkorg korrekt (dvs att ytterhöften höjs i förhållande till innerhöften).

IMG_5417

Kathrin visar hur spiralsitsen börjar i ytter fot (som förs bakåt) och fortsätter som en spiral genom kroppen, så att kroppen vrider sig in i hästens böjning. Här visar hon vänster böjning. Hon har dock fel huvudposition eftersom hon tittar på dem hon pratar med.

 

Övningar på trähäst

Ylvie hade en alldeles utmärkt (om än något stel) trähäst, som stod till tjänst för lite sitsövningar. Katrin Wallberg lät de övriga tränarna känna hur de kunde vrida sina höfter utan att förskjuta tyngdpunkten till någon sida. Övningen skedde stående i stigbyglarna, eftersom trähästen annars håller emot ryttarens sits i och med att den inte riktigt vill forma sig i böjning och rotation.

IMG_5346

Yvonne visar här, med lite assistans av Katrin, ryttarens position i vänster böjning.

Ylvie visade sedan några enkla övningar som man kan använda för att få ryttaren mer avspänd, så att hon kan komma ner bättre i sadeln. Grundprincipen är att hon tar över tyngden av ryttarens arm eller ben, lyfter några centimeter och sedan sakta låter armen eller benet sjunka nedåt igen.

IMG_5350

Här får Marion lämna över armens tyngd till Ylvie, för att kunna släppa på spänningar

IMG_5352

När armen är avspänd är det axelns tur.

IMG_5354

Ylvie hjälper Marion att slappna av i benen, så att de blir längre och sjunker djupare in i hästen. Principen är att genom ett stöd under foten ta över benets vikt, lyfta lite och sakta sänka händerna igen. Resultatet? Det högra benet blev märkbart längre än det vänstra! Självklart fick Marion sedan samma behandling på den andra sidan – vi vill ju inte att hon ska bli oliksidig.

 

Markövningar

Bland de markövningar vi arbetade med kan nämnas att vi ståendes på alla fyra fick känna hur hästen känner ryttarens sits. Trots att ”ryttaren” inte sitter på ryggen så känner man tydligt att man formas av sitsen. Ett problem med övningen är dock att ”hästen” inte kan svara med att rotera sin bröstkorg, eftersom det inte går att sänka innerhöften när man står på knä (man har ju inga leder där emellan så man kan inte vinkla benet).

IMG_5344

Dörthe agerar häst och får känna hur hon formas in i höger böjning av Kathrins spiralsits.

En annan markövning var att gå i par på ridbanan. Den ena är ryttare och för den andra (hästen). Hästen ska blunda och bara känna rörelserna från ryttaren och följa dem i olika riktningar och gångarter. Alla hästarna var väldigt följsamma och välbalanserade, vilket måste ha berott på att vi hade så skickliga ryttare!

IMG_5400

Dörthe för Yvonne, var uppgift är att bara känna och följa henne. I bakgrunden ser vi Marion som för Julia.

 

Undervisa varandra i ridning

Teori, övningar på trähäst och markövningar i all ära, men det är först när man kommer upp på hästryggen som man verkligen kan förstå varandras perspektiv. Här fick tre av Ylvies hästar och en av Marions hästar stå till tjänst. Vi turades om att rida och att instruera varandra.

Det Ylvie fick hjälpa några av ryttarna med var att minska deras svank, så att psoasmuskeln kunde arbeta bättre och de sjönk djupare ned i sadeln. En variant av detta var att känna hästens rörelser genom baksidan av höftleden istället för genom framsidan av höftleden. Detta ger mer stabilitet och bättre balans hos ryttaren.

IMG_5365

Julia med sin gamla sits med kraftig svank. När man svankar så mycket så kortas psoasmuskeln av.

IMG_5361

Julias sits efter att Ylvie har hjälpt henne att räta ut ryggraden så att psoasmuskeln längs ut.

IMG_5369

När man svankar mycket så hamnar man i lite framvikt och aktiverar musklerna på framsidan av kroppen. Ylvie demonstrerar här vilken reaktion som skapas hos en svankande ryttare om hästen drar i tygeln.

IMG_5371

När psoasmuskeln arbetar korrekt och ryggraden rätas ut så använder man istället musklerna på kroppens baksida. Då sjunker man djupare ned i sadeln och får bättre balans. Hästen (Ylvie) kan då inte föra ryttaren ur balans genom att dra i tygeln.

Katrin fick hjälpa några av ryttarna att med sin sits kunna be hästen om lite mer rotation i bröstkorgen och mer lyft i ytterbogen. Det gav bättre bärighet hos hästarna och mer stabilitet i ryttarens sits.

Att gå igenom ryttarens kropp uppifrån och ned, var också ett sätt att skapa bättre avspänning och följsamhet hos ryttaren. Det är lite som när man lyssnar på en avslappningsskiva. Man går igenom kroppsdel efter kroppsdel och medvetandegör dem så att man upptäcker sina spänningar och kan släppa på dem. Jag vågar nog påstå att alla ryttare har spänningar någonstans, så det här är alltid nyttigt.

Hos en del ryttare kunde vi också upptäcka och åtgärda mer specifika spänningar. Till exempel kunde en spänd inre axel åtgärdas med något så enkelt som en ändrad vinkel av den inre handen. Genom att ta tygeltagen på innertygeln som om man häller upp te ur en tekanna hamnade hela innersidan i en mer avspänd position.

IMG_5373

Kathrin spänner vänster hand och det skapar spänningar i hela hennes vänstersida.

IMG_5375

När Kathrin vrider vänster hand som om hon hällde te ur en tekanna så blir hela vänstersidan mer avspänd och hon kommer ned bättre i sadeln. Hästen reagerar också genom med att rotera bröstkorgen bättre.

 

 

Instruera några av Ylvies elever

Vår sista övning var att använda några av Ylvies elever som försökspersoner och prova olika metoder att förbättra deras sits och jämföra vilket resultat det ger både i sitsen och i hästen.

IMG_5422

Katrin hjälper en av Ylvies elever att placera och länga ut sin innersida så att hästen roterar sin bröstkorg bättre och börjar vinkla manken inåt istället för utåt.

IMG_5429

Ett gäng glada tränare sitter och analyserar hästarnas rörelser och ryttarnas sitsar.

 

Min egen behållning av dessa dagar

Det är alltid givande att ta sig tid att träffa andra tränare och få idéer från dem om hur man både kan förbättra sin egen ridning och bli en bättre instruktör. Ibland kommer nyttan av detta indirekt, genom att man börjar fokusera på någon annan detalj eller genom att man i en specifik situation får användning av någon övning. Det är dock redan några saker som jag har haft praktisk nytta av i min egen ridning.

Kathrins sätt att forma sin kropp som en DNA-spiral, som börjar i den yttre foten och går upp genom kroppen har hjälpt mig att få en bättre position i skänklar, höfter och axlar. Jag hamnar inte i den tyska spiralsitsen, där ryggraden roteras åt två håll samtidigt, utan spiralen hjälper mig att föra fram min yttersida så att den följer hästens böjning samtidigt som ytterskänkeln ligger något längre bak än innerskänkeln. Jag har tidigare inte tänkt på att man faktiskt formar kroppen i en spiral även om man inte skjuter fram den inre höften.

Ylvies sätt att fånga upp hästens rörelser genom baksidan av höftleden istället för framsidan har hjälpt mig att komma djupare ned i sadeln och bli mer följsam med hästens rörelser. Det är nog ett vanligt problem inom akademisk ridkonst att vi är så rädda att belasta hästarnas ryggar att vi avlastar för mycket (och för länge i hästens utbildning). Då tappar vi lite följsamhet och ger hästen för lite hjälp med vår sits.

Sedan har jag självklart haft nytta av att bli påmind om att lyfta blicken, att inte pressa med sittbenen och att verkligen få tyngdpunkten mitt över hästen (istället för aningen till insidan). Med andra ord så var det både en trevlig och givande resa!

Read More

Grundkurs i belöningsbaserad träning

2015-01-27
/ / /

Instruktör: Carolina Fransson
Tid: 16-18 januari 2015
Plats: Ridakademi Norr

När vi går på kurs eller tar lektioner med våra hästar ligger ofta fokus på hur hästen ska arbeta med sin kropp, hur olika övningar ska utföras för att få rätt effekt, hur ryttaren ska sitta i olika övningar, vilka hjälper som ska användas mm. Man utgår då ofta från att man med rätt hjälper ska kunna forma hästens kropp korrekt så att hästen utför det vi har för avsikt att göra. Det är inte lika ofta som själva inlärningsmomentet får lika stort fokus. Möjligtvis ligger fokus på inlärning just när man introducerar en ny hjälp eller en ny övning, men därefter förväntas hästen ofta förstå vad man ber den om. Ändå är sanningen den att hästen hela tiden när vi hanterar eller tränar den lär sig saker och inlärningen kan både ske avsiktligt och oavsiktligt.

I all träning av hästar är därför inlärning en viktig del. Ofta fokuserar vi på vad hästen rent fysiskt ska göra och resonerar att problemen kommer att lösa sig när hästen blir starkare. I väldigt många fall beror dock problemen på att vi inte tillräckligt tydligt har lyckats förklara för hästen vad det är den ska utföra. Om en häst i en öppna sänker ytterbogen och lägger vikt på det yttre frambenet så är det inte särskilt troligt att den kommer att sluta göra det bara för att vi fortsätter träna dessa öppnor. Snarare så inträffar det motsatta; hästen tränas mer och mer på beteendet att sänka ytterbogen och lägga över vikten på ytter fram när vi ger öppnahjälper. Det är alltså inte mängden träning som kommer att lösa vårt problem, utan förmågan att förklara för hästen vad vi vill att den ska göra och sedan uppmuntra rätt reaktion. Med andra ord är det inlärningen vi måste förbättra (eller i vissa fall ominlärning).

Vi har därför ägnat en hel helg på Ridakademi Norr till att förbättra vår förmåga att lära hästarna. Det var Carolina Fransson från Uppsala som kom hit och guidades oss i det här arbetet. Enligt Carolinas sätt att se på det är det fel att resonera att en häst VILL vara en till lags eller att en häst INTE VILL följa en hjälper. Istället handlar det helt och hållet om vilka beteenden som uppmuntras.

 

Vad lär sig hästen?

Hästen lär sig saker hela tiden, även när vi inte tänker på att vi tränar den. Hästen lär sig av vilka konsekvenser ett beteende får. Konsekvensen är det som händer OMEDELBART efter ett beteende.

Vilka konsekvenser kan ett beteende få?

  • Något trevligt inträffar: Beteendet ökar (förstärkning). Det trevliga kan t.ex. vara godis eller att bli kliad.
  • Något oönskat upphör: Beteendet ökar (förstärkning). Det vanligaste exemplet på detta är tryck och eftergift.
  • Något oönskat inträffar: Beteendet minskar (bestraffning). Ett exempel är en katt som blir duschad när den gör något man vill bestraffa.
  • Något trevligt upphör: Beteendet minskar (bestraffning). Ett exempel är när en häst kliar för hårt på en kompis och kompisen då slutar att klia tillbaka.
  • Ingenting händer: Beteendet försvinner (släcks ut). Om ett beteende är väldigt väl befäst så får man ofta mer av det först, innan man får mindre. Ett exempel på detta är en häst som nafsar på händerna för att få godis. Om man börjar ignorera detta beteende för att få det att försvinna så provar hästen först att nafsa ännu mer för att få godis. Först när hästen upptäcker att det inte lönar sig att göra ännu mer så tappar den intresset för att nafsa.

Tänk på att vad som upplevs som belönande eller bestraffande varierar både mellan olika individer och mellan olika situationer.

Det spelar ingen roll vad vi har tänkt belöna eller bestraffa. Det är hästens upplevelser som räknas. Hur vet vi då om det fungerar? Det vet vi föst när vi ser hur hästens beteende förändras över tiden.

Det finns många oönskade beteenden hos många av våra hästar. Ibland kan det vara så att vi omedvetet har uppmuntrat sådana oönskade beteenden, men ibland kan de ha uppkommit på grund av något annat hos hästen eller i dess omgivning. Hur blir man då av med oönskade beteenden? Ett sätt är att ändra grundorsaken till beteendet, dvs att ta bort det som gett upphov till beteendet. Det kan t.ex. vara att hästen har ont eller är rädd för något. Ett annat sätt är att istället för att fokusera på det man INTE vill att hästen ska göra så fokuserar man på det man VILL att hästen ska göra. Har man t.ex. en häst som står och krafsar med framhoven när man ska ge den mat så kan man belöna att hästen står stilla med båda framhovarna i marken. Den enklaste belöningen i ett sådant läge är att vänta med att ge hästen maten tills den står stilla med båda framhovarna i marken.

Vad är viktigt i all träning?

  • Timing
  • Fokus på det du vill att hästen ska göra (inte det du inte vill)
  • Dela upp det hästen ska göra i lagom stora steg, så att de blir lätta att lära in
  • Planera inlärningssituationen så att hästen lätt kan lyckas
  • Lyssna på och anpassa dig till vad hästen kommunicerar till dig
  • Träna på vad du själv säger till hästen, dvs se till att du säger samma sak varje gång
  • Mår hästen dåligt är det svårt att lära den
  • Fundera på i vilket sinnestillstånd hästen är när du tränar den

I korthet kan man säga att det finns två helt skilda system för att lära en häst något. Det ena är systemet som bygger på tryck och eftergift. Det bygger på att man lägger ett tryck på hästen, t.ex. genom att lägga till en hjälp. Får man inte avsedd reaktion så upprepar man trycket och vid behov förstärker man det. Direkt när hästen reagerar korrekt så ger man eftergift, dvs trycket upphör. Ett tryck behöver inte vara fysiskt, utan det kan lika gärna vara ett mentalt tryck, t.ex. att man sträcker på sig och går emot hästen när man vill att den ska backa undan. Det andra systemet bygger på att man belönar den reaktion man vill förstärka. Belöningen består ofta av godis av något slag, men det kan även vara någon annan slags belöning som hästen uppskattar. Man kan renodlat använda sig av enbart ett av dessa system i hästens träning, men man kan också använda en kombination av båda systemen. Vid kursen i belöningsbaserad hästträning (BBHT) låg fokus förståss på att använda belöningar i inlärningen, men teorin omfattade båda inlärningssystemen och mycket diskussioner fördes kring för- och nackdelar med att kombinera de båda systemen.

 

Använda belöningar i inlärningen

Belöningar av olika slag kan vara en väldigt stark uppmuntran för hästen i inlärningen. Det kan både snabba på själva inlärningen, men också förstärka hästens benägenhet att göra det man vill lära den.

En belöning kan vara vad som helst som hästen tycker om, t.ex:

  • Mat
  • Bli kliad
  • Att få gå i önskad riktning (t.ex. till kompisarna)
  • Att få göra en favoritövning (ofta en övning som man tidigare har förstärkt väldigt kraftigt)

Timingen när man belönar
Ett problem man ofta kan uppleva när man arbetar med belöningar i inlärningen är att få rätt timing. Det kan vara svårt att ge hästen belöningen i exakt det ögonblick då hästen utför det man vill uppmuntra. Ett tydligt exempel på detta är om vi tränar galoppfattningar och vill belöna dem med godis. När hästen har fattat galopp så stannar vi den och ger den en godis. Vad är det då vi belönar? Galoppfattningen? Nej, knappast! Hästen kommer snarare att tro att det är halten vi belönar. I bästa fall kan hästen tro att det är halt ur galopp som vi belönar. En lösning på problemet är att skapa en brygga mellan beteendet och belöningen. Att använda en klicker är ett sätt att skapa en sådan brygga. Principen är då att man klickar i exakt det ögonblick då hästen utför det vi vill (t.ex. när hästen fattar galopp) och sedan ger man hästen godis (eller något annat positivt). En klicker är en liten manick som ger ifrån sig ett distinkt klick när man trycker på en knapp. Fördelen med den är att ljudet är väldigt tydligt och att det är ett ljud som hästen inte hör i andra sammanhang. Vill man inte behöva ha med sig en klickar varje gång man tränar sin häst (det kan ju vara svårt att kombinera med dubbla tyglar och ridspö när man rider) så kan man istället använda ett ord eller något annat ljud. När man väljer ljud bör man tänka sig för så att man inte väljer någonting som man använder i andra situationer. Ordet ”bra” är därför mindre lämpligt, eftersom det används av så många som en allmän uppmuntran. Att ”klicka” med tungan kan också vara olämpligt ifall man använder ett liknande ljud för att markera takten eller öka energin i vissa övningar i ridningen. Själv valde jag ordet ”tack”, vilket har ett distinkt ljud, inte är ett ord som hästen annars hör i tid och otid och dessutom är ett ganska trevligt ord. Det låter betydligt trevligare om man säger ”tack” till sin häst än om man säger något så obegripligt som t.ex. ”klick”.

När vi börjar träna en häst belöningsbaserat så måste vi först lära hästen att förstå innebörden av den brygga vi valt att använda. Det gör vi enklast genom att ge hästen en väldigt enkel övning. Man kan t.ex. hålla upp en ”target” (t.ex. en flugsmälla eller en liten petflaska) och när hästen nosar på den så tackar man och belönar (ger godis, kliar, eller vilken belöning som fungerar med just den hästen). En annan tydligt första övning är att t.ex. tacka och belöna när hästen spontant sänker sitt huvud. Fördelarna med dessa övningar är dels att det är väldigt lätt att förklara för hästen vad den sak utföra, man kan upprepa övningarna med väldigt korta mellanrum (dvs ha en hög frekvens) och det är lätt att belöna snabbt efter tacket, vilket snabbare får hästen att koppla ihop tack och godis och därigenom förstå innebörden av bryggan.

Förklara för hästen vad den ska göra
Man märker en ganska tydlig skillnad när hästen har förstått vad det är vi vill att den ska utföra. Då blir hästen helt plötsligt väldigt intresserad av att göra det vi håller på att träna (den trycket t.ex. snabbt mulen mot targeten eller sänker direkt huvudet). Om hästen mer slumpartat verkar göra rätt ibland och däremellan är ganska ointresserad och funderar på annat så har den antagligen inte förstått vad den ska utföra. Det finns några olika sätt att förtydliga inlärningen:

  • Förklara bättre för hästen (så att vi får något att belöna)
  • Använda en starkare belöning (något som hästen uppskattar bättre)
  • Öka frekvensen (så att uppgiften och belöningen upprepas med så kort mellanrum som möjligt)

Skärmavbild 2015-01-27 kl. 22.25.39En del övningar kan vara svåra att förklara för hästen. Då får man försöka förenkla så mycket som möjligt i början. Ett sätt är att försöka dela upp en övning i flera små delar. Om vi tar en öppna som exempel så kan man t.ex. börja med att lära hästen att flytta det inre bakbenet i rätt riktning, att korsa sina framben eller att lyfta sin ytterbog. Ett annat sätt att förenkla en övning vid inlärningen är att börja med att göra övningen stillastående. Ska man göra en öppna stillastående så innebär det att hästen ska svara på öppnahjälperna med att sträcka nosen framåt mot insidan, öka rotationen i kroppen och avlasta sitt yttre framben. När hästen placerar sig i den ”posen” så tackar man och belönar. På det här sättet så passar det stillastående arbetet i den akademiska ridkonsten väldigt bra för att förtydliga hästens inlärning och även för att på ett effektivt sätt kunna använda belöningsbaserad träning.

Reagera spontant eller på signal
Det finns två olika sätt att forma fram beteenden eller reaktioner hos hästen:

  • Styrd shaping
  • Fri shaping

Använder man sig av styrd shaping så guidar man hästen till den reaktion man vill ha redan från början. Man ger alltså en signal och belönar hästen när man får avsedd reaktion. Hästen kommer då bara att utföra det man tränar när man ger signalen. Om man vill att beteendet (reaktionen) ska drivas av belöningen så ska man undvika att eskalera i tryck (alltså undvika att förstärka trycket) om hästen inte reagerar.

Vid fri shaping utnyttjar man att hästen frivilligt och på eget initiativ erbjuder ett visst beteende och passar då på att belöna det. I början kommer man alltså inte att ha en viss signal för att be om en reaktion, utan man väntar bara ut hästen. När man på så sätt arbetar med hästens egna initiativ får man väldigt engagerade hästar. När beteendet har format fram färdigt kan man koppla ihop det med en signal.

Skärmavbild 2015-01-27 kl. 22.23.59När man använder sig av fri shaping så är det viktigt att man har en startsignal, för att inte hästen ska ta till det belönade beteendet i tid och otid. En startsignal kan t.ex. vara att hästen ska trycka mulen mot en target. Man bör undvika att själv bli hästens startsignal, eftersom den då kommer att utföra det man förstärkt hela tiden när man är i hästens närhet.

Minska belöningarna utan att tappa effekt
När man tränar belöningsbaserat är det ganska lätt att lära hästen nya saker. I början känns det dock mest som att man står och matar hästen. Efter hand ska belöningarna minskas ned, men vi vill ändå att hästen ska fortsätta att ivrigt göra det vi ber den om. Om man minskar ned belöningarna för snabbt, eller helt tar  bort belöningarna, är risken stor för utsläckning, dvs att effekten avtar och försvinner. Ett sätt att undvika utsläckning är att långsamt fasa ut förstärkningen. Det innebär att man bara vissa gånger som hästen ger rätt reaktion tackar och belönar. Det blir som ett lotteri för hästen. Den fortsätter att göra det vi ber om, eftersom den vissa gånger blir belönad. Den här metoden kräver dock att beteendet (reaktionen) redan är befäst.

Man kan också sätta ihop olika övningar till hela moment och belöna i slutet av momentet.

Om man helt och hållet använder sig av belöningsbaserad träning så kan man få en del hjälper eller övningar så välförstärkta att de i sig fungerar som belöningar för hästen. Man kan då förstärka (belöna) en övning med att låta hästen göra en annan välförstärkt övning.

Risker vid belöningsbaserad träning
Den största risken vid belöningsbaserad träning är att hästen blir för upphetsad. Det sker ofta i kombination med frustration, som nästan alltid grundas på att hästen inte förstår eller inte tycker sig ha kontroll över situationen. Ett sätt att motverka den här frustrationen är att skapa förutsägbarhet, vilket kräver att hästen förstår vad man vill att den ska utföra. Ju tydligare man är desto mindre är risken för frustration. Tydligheten baseras t.ex. på en korrekt timing, tydliga kriterier för vad man belönar och en för just den hästen bra förstärkning (belöning). Försöker man lära hästen något väldigt komplext där man själv är lite osäker på när det blir rätt och fel så kommer det att vara svårt att vara tydlig mot hästen.

Kombinera tryck och eftergift med belöningar
Man skulle kunna tänka sig att systemet med tryck och eftergift och systemet med belöningsbaserad träning samverkar och endast utgör olika grader av uppmuntran. Den lägsta graden av belöning vore i så fall eftergift och vill man förstärka mer så lägger man till en extra belöning. Rent generellt bör man dock undvika att kombinera den belöningsbaserade träningen med korrigeringar (upprepat eller eskalerat tryck), eftersom det annars är risk att den positiva förstärkningen avtar (alltså att effekten av belöningen avtar). Vill man blanda träning som bygger på tryck och eftergift med träning som baseras på belöningar så är det bästa att välja ut något eller några moment som man särskilt vill förstärka och träna dem helt belöningsbaserat. Det ger oftast bättre resultat än att kombinera de båda metoderna i samma träningssituation.

Om en häst är väldigt starkt tränad med belöningar så kan det i vissa fall till och med omöjliggöra användandet av tryck och eftergift. Om den positiv förstärkning är väldigt väl befäst så kan hästen börja uppfatta en signal (t.ex. en skänkelhjälp) som en belöning i sig (dvs något som hästen vill åt), eftersom den vet att signalen följs av en belöning. Hästen kan då bli frustrerad om man använder en sådan signal för att korrigera hästen. Är signalen i dessa fall en belöning i sig eller ett tryck som hästen vill ska upphöra?

Detta tar jag med mig från kursen
För mig fungerar den träningsmetod jag använder idag väldigt bra. Den bygger på ett tydligt ledarskap och signaler (tryck), som vid rätt reaktion följs av omedelbar eftergift. Det systemet ger för mig väldigt avslappnade och trygga hästar, som lämnar över kontrollen till mig och vet vad de har att rätta sig efter. Jag har därför inte för avsikt att överge det systemet och helt byta till en belöningsbaserad träningsmetod.

Däremot har den här kursen gett mig fler verktyg att använda mig av i en inlärningssituation, när en häst är stressad eller spänd, när en häst behöver lite starkare motivation för att arbeta korrekt eller när man vill förändra ett visst beteende hos sin häst. Hos alla mina hästar håller jag därför på att befästa ordet ”Tack” som en brygga mellan reaktion och belöning. Jag har börjat använda metoden för att lära en häst att slappna av i boxen, lära en häst att inte smånafsa när man drar åt sadelgjorden och att lära en svårfångad häst att komma fram till en och sticka in huvudet i grimman när man håller fram en grimma. Jag har också börjat experimentera kring vilken nytta jag kan ha av belöningsförstärkning i själva träningen av hästarna. Det jag har börjat förstärka hos alla hästar är att de lyfter ryggen, länger ut halsen och för fram nosen när jag i ridningen lägger till inner eller ytter skänkel. Redan efter en vecka märker jag en kraftig skillnad hos de hästar som har haft svårast för att länga halsen och lyfta sin rygg. Detta har bland annat lett till att de för fram och lyfter ytterbogen bättre och att de gör mjuka och stabila övergångar från skritt till trav.

Film från kursen
Här finns en film som visar lite av det arbete vi provade under kursen.

Read More
  • Artikelarkiv

  • Webshop