Nu har vi kommit halvvägs genom vår resa i Tyskland. Efter att ha avverkat norra Tyskland och både ha besökt Annika Keller och Marius Schneider kände vi oss faktiskt ganska fyllda med intryck. Det passade då bra att ta en paus från hästarna och istället tillbringa större delen av alla hjärtans dag i bilen. Nu bar det av söderut och vi naiva människor trodde att det skulle innebära att det blev allt varmare ute. Där hade vi dock fel! Helt plötsligt var omgivningen täckt av ett tjockt snötäcke. Och trädtopparna var vita av ett tjockt lager frost. Det kändes ungefär som att kliva in i Narnia när det var förtrollat av den vita häxan! Vi bara väntade på att få se en lyktstolpe stå i en skogsglänta eller en faun komma springande i snön… Förklaringen kom när vi anlände till Isabel. Vi befann oss nu på 600 meters höjd och här har de riktiga vintrar! All frost berodde på den höga luftfuktigheten på grund av närheten till Donau. Den höga luftfuktigheten innebar också att det kändes mycket kallare än vad termometern angav.
Isabel, och hela hennes familj, mötte oss med en otrolig gästfrihet. Det började med en trerätters lunch, som satte ribban för resten av vistelsen. Förutom en massa god mat, trevligt umgänge och intressanta diskussioner så fick vi möjlighet att bläddra i en massa spännande hästlitteratur. Isabel och hennes man Markus har verkligen en riktigt intressant samling böcker. Ett av de mest intressanta exemplaren är en stor och tjock replika av Löhneyssens bok ”Della Cavalleria”, som ursprungligen gavs ut 1588. Det var Löhneyssen som förde skolridningen vidare från Italien till Tyskland. Det är bara synd att alla Isabels och Markus böcker är på tyska, så jag förstår inte många ord…
Självklart så tillbringade vi större delen av vistelsen hos Isabel i kylan i ridhuset. Trots att temperaturen höll sig kring noll gjorde den höga luftfuktigheten att det kändes riktigt kallt!
För mig som gammal islandshästryttare var det väldigt intressant att se Isabels alla Paso Peruanos! Jag har aldrig tidigare sett den rasen. Precis som islandshästen så är det en gångartshäst, som kan ha fyra eller fem gångarter. Till skillnad från islandshästen så är det dock riktiga naturtöltare. Det fick vi bland annat se i longeringen, där hästarna flera gånger valde tölt på hängande lina i en lång och låg form. Det hade nog väldigt få islandshästar gjort! Precis som med islandshästar så var den stora utmaningen med Paso Peruano att få dem att slappna av, länga sin överlinje och arbeta med sin rygg. Det blev inte lättare av att Isabels hästar hade väldigt mycket energi! Men rent generellt var jag positivt överraskad av rasen. Hästarna var vackra, vägbyggda och trevliga! Flera av dem hade också en väldigt intressant färg. De var fuxar med vita stickelhår, framför allt på ryggen, men även en del på sidan. De smälte därmed in i den frostiga naturen. Det såg ut ungefär som att det hade snöat på hästarnas ryggar och att det även låg kvar en del snöflingor på deras sidor. Isabel hade ytterligare en gångartshäst, men bara i ett exemplar, en Agidenberger. Det är en korsning mellan Islandshäst och Paso Peruano. Jag tror att den till 75 procent av Islandshäst och den både ser ut och rör sig ungefär som en Islandshäst.
Förutom gångartshästarna är det flest som har sett Isabel med hennes tyska Varmblod L’amour. Det är en distingerad herre på 21 år, som har en väldigt problematisk kropp med sig i bagaget. Det har därför varit väldigt svårt att träna upp styrkan och balansen i hans gångarter. Men trots det är hans samlande arbete högt utvecklat! Det är sällan man ser en häst med sådan styrka och stabil takt i samlingen. Han gjorde fina övergångar både mellan olika skolor och mellan olika gångarter i samling. Och hans terre-á-terre var magnifik. Bland de finaste sekvenserna var när han ur en riktigt samlad piaff satte sig i levad, för att sedan mjukt gå direkt från levaden in i en skolgalopp som sedan rakställdes till en terre-á-terre (eller var det kanske en mezair?), vars takt bromsades upp tills den blev en serie levader! Tänk när jag kan göra något sådant med någon av mina hästar…
Trots denna fina ritt är det nog som tillverkare av ”filzsattel” som Isabel är mest känd! Den är ett slags mellanting mellan en sadel och en pad. Man får samma närhet till hästen som när man rider barbacka, men samma sits och stabilitet som när man rider i en sadel. Det var väldigt intressant att få se hur filzsatteln är uppbyggd och hur produktionen går till. Elise fick även provrida i en filzsattel, vilket resulterade i att hon inte bara beställde en, utan två sadlar!