Studieresa i Tyskland 9-17 februari 2015 Del 2: Marius Schneider

2015-02-20
/
by admin
/ /

Studieresa i Tyskland 9-17 februari 2015 Del 2: Marius Schneider

2015-02-20
/ / /
IMG_3617

Välkommen till Ridcentret Gestüt Moorhof och Marius Schneider!

IMG_3619

1500-talsslottet som anläggningen hör till!

IMG_3618

Stallarna!

IMG_3681

Ett glatt gäng poserar utanför stallet och ridhuset!

Efter två inspirerande dagar hos Annika Keller fortsatte vi med några timmars bilresa åt sydväst, till Marius Schneider. Rent geografiskt tror jag att vi nu befinner oss ganska nära Holland, i Ludinghausen, i närheten av Düsseldorf. Vi är nu i ett slottstätt område. Marius stall hör till ett gammalt 1500-talsslott. Utöver det finns det ytterligare två slott i Ludinghausen och ett till strax utanför. Ett av slotten har ett riktigt sevärt café, café reitstall, där borden står i gamla hästboxar. Vill man beställa fika på engelska bör man dock vända sig till något annat ställe, för kvinnan som jobbade där gjorde snabbt klart för oss (på tyska) att vi nu var i Tyskland och att hon då inte behövde prata engelska… Medan fyra av oss blev tysta av chock så var Ramona snabb i replikerna och kastade ur sig: ”schwein”!

IMG_3599

Slaktarkroken ovanför köksbordet i ”skräckkabinetten” där vi bodde…

IMG_3605

Korsfästelsen som välkomnar besökarna…

Medan vi var hos Marius hyrde vi en lägenhet på Hof Dalhaus (både uthyraren och hans hund heter för resten Bent). Lägenheten var rymlig och riktigt fin, men det kändes som att vi hade hamnat mitt i en skräckfilm. Uthyrarnas dotter såg ut precis som Annie i filmen ”Lida” av Stephen King, i taket hängde en kraftig krok (slaktkrok?), i badrumstaket var det två hål (är en kamera monterad där tro?), den första natten
placerades en stol utanför de stora jalussifönstren intillytterdörren (vem har suttit där och tittat in) och vid avfarten till gården var det ett stort kors med en korsfäst jesusfigur. Hade vi varit huvudpersoner i en skräckfilm så hade tittarna irriterat sagt att vi borde förstå att det här var ett farligt ställe och att vi borde köra därifrån omedelbart! Men nu är det ingen skräckfilm, så vi stannade… Och än så länge är alla fem kvar (men vi ska stanna här en natt till…).

Marius har vuxit upp med hästar! Hans mamma drev en ridskola och Marius började tidigt rida dressyr. Under flera år arbetade han med att träna hästar, tävla och visa upp hästar på shower. När han sedan började träna för Bent övergav han helt tävlings- och uppvisningsridningen till förmån för den akademiska ridkonsten.

Förutom tränare inom akademisk ridkonst är Marius också falkenerare. Vi fick följa med och se när han tränade två av sina falkar. Ramona fick även prova att hålla i den större av dem, Herkules. Det var väldigt intressant och han berättade en hel del om hur falkar lever och jagar i frihet och hur man tidigare har jagat med hjälp av falkar. Marius gör ju ingenting halvhjärtat. Akademisk ridkonst är historisk ridning och falkjakt är historiskt. Marius har också skaffat en Murgesehäst, som anses vara en kvarleva av den gamla Neapoletanaren från Neapel (Italien) på 1100-talet. Han har jakthundar av en ras som Xenophon nämnde i sin bok från 600-talet före kristus. Han har också två illrar, eftersom det historiska jaktlaget bestod av en ryttare till häst, en jaktfalk, en jakthund och en iller. Illerns uppgift var att driva upp byten ur gångar i marken, så att falken kunde anfalla. Inramningen av det gamla slottet fulländar bilden!

IMG_3634

Marius är ute och tränar en av sina falkar!

IMG_3639

Ramona med falken Herkules!

Vi har nu tillbringat två hela dagar i Marius ridhus. Vi har fått se Marius hålla en massa lektioner, bland annat har Jossy Reynvoet (licensierad tränare från Belgien) haft lektioner med två av sina hästar och vi har fått se Marius träna sina egna hästar. Slutsatsen av dessa två dagar är att Marius är en riktig mästare! Han är oerhört kompetent, både som instruktör och som tränare, och han arbetar inte bara med sådant som han har lärt sig av andra, utan han anstränger sig verkligen för att föra ridkonsten framåt. Det finns många exempel på detta. Bland annat provar han för tillfället vilken strategi som fungerar bäst när man ska lära in skolor över mark. En häst samlar han lite mer, för att redan från början få sprången mer uppåt och mindre framåt. En annan häst gör han det inledningsvis lättare för och låter honom skjuta ifrån mer framåt, för att när hästen har förstått arbetet bättre be om mer samling och rikta kraften mer rakt uppåt. Vilken väg som är bäst får tiden utvisa. Ett annat arbete som Marius experimenterar med, för att se om det tillför något för riddarskapet, är arbete från sin uppsittningsramp. Han står då på en hög pall och arbetar sin häst vid handen, huvudsakligen i halten. Framför allt använder han detta för att kunna se hästen uppifrån och komma åt alla sidor av hästen i arbetet med skolhalten. Jag kunde konstatera att han fick mer rakriktade skolhalter med bättre bröstkorgsrotation när han stod högre upp.

IMG_3679

Gruppbild med tränaren Jossy Reynvoet från Belgien!

IMG_3647

Marius arbetar hästen från uppsittningsrampen för att få ett annat perspektiv på arbetet.

När man tränar en häst är det lätt att fastna i en rörelse, för att man vill att den ska bli riktigt bra innan man går ur den. Man kan t.ex. ibland rida tre varv på en volt utan att göra någon förändring, eller rida öppna ett helt varv runt ridhuset för att man vill att hästen ska sätta det inre bakbenet lite längre inunder sig innan man är helt nöjd. Så gör dock aldrig Marius! Han gör hela tiden små förändringar i träningen. Volten får ändra form till en oval, en fyrkant eller serpentinbågar, longeringen får följa en rak linje längs väggen, han flyttar hästens bogar eller bakben lite inåt och lite utåt eller han samlar lite och länger lite. Hela hans arbete med hästarna består alltså av ständiga övergångar. Detta gör hästarna väldigt rörliga, fokuserade och följsamma. Arbetet är mjukt och harmoniskt och hästarna förs hela tiden mellan hjälperna i olika positioner, övningar, tempon mm. Även i svåra övningar, som terre-á-terre arbetar Marius med att föra hästen mellan hjälperna. Lite öppna, lite sluta, lite lägre takt, lite högre takt, lite mer samling, lite mindre samling etc. Det är otroligt häftigt att se hur fint han hela tiden har hästarna mellan hjälperna, oavsett om han markarbetar, arbetar vid handen, longerar eller rider dem! ”Fluently” är ett ord han ofta använder och det är verkligen ett ord som beskriver hans arbete med sina hästar bra.

IMG_3652

En rak mezair!

Det finns ytterligare ett kännetecken för Marius arbete och det är variation. Om man kan göra samma sak på flera olika sätt så vill Marius behärska samtliga sätt. Dels för att träna sin egen förmåga, dels för att skapa mer variation både för sig själv och för hästen och dels för att helt enkelt se om det kanske kan tillföra någonting nytt. Detta leder till ett ständigt experimenterande, både i stort och i smått! Det kan handla om så enkla saker som att ibland rida med tyglarna i den yttre handen och ibland i den inre. Det kan också handla om att ibland arbeta med vissa övningar i markarbetesposition, ibland vid handen från insidan, ibland vid handen från utsidan och ibland i longeringsposition. Ingenting blir någonsin slentrian, utan Marius kommer hela tiden på nya sätt att skapa variation i arbetet.

Enligt Marius består ridningen av tre komponenter; hjälper, mönster och övningar. Det är med hjälperna man för hästen, mönster (eller ridvägar) behövs för att säkerställa att hästen följer hjälperna och inte glider iväg från dem och övningarna behövs för att gymnastisera och balansera upp hästen.

IMG_3673

Arbete längs väggen i longeringsposition.

Några saker var återkommande, både i Marius undervisning och i hans egen träning. Dels använder han gärna markarbete, arbete vid handen eller longering för att värma upp hästen. Hästen är då både lösgjord och uppvärmd när man sitter upp, men det säkerställer också att man underhåller arbetet från marken kontinuerligt. Longeringsarbetet utförs inte bara på en volt, utan det kan även följa raka linjer längs väggen. Marius anser att man ska kunna göra allt som ingår i väpnarprovet även i longeringen. Han jobbar även med skolhalten i longeringsposition på spåret. Andra övningar som jag inte har sett så ofta är sluta och öppna från utsidan i longering. Han tar då linan över hästens hals eller rygg och går mycket närmare hästen, så det blir nästan som arbete vid handen från utsidan, men utan yttertygel. Arbete vid handen är något annat som många andra tränare numera bara använder vid övningar i hög samling. Marius använder dock det som ett komplement till markarbetet, även för sina elever. Jag skulle tro att han använder det som en länk mellan markarbetet och ridningen för att man ska tränas på att föra hästen mellan hjälperna. I markarbetet lägger han gärna in samma grundläggande övningar som i ridningen. En sådan övning är serpentinbågar. Man ska då ha ganska mycket precision i ridvägarna. Vid medellinjen ska man på en rak linje ställa om hästen till den andra böjningen och därefter fortsätta på en ny serpentinbåge. Arbetar man hästen vid handen innebär det att man i varannan serpentinbåge kommer att befinna sig på hästens utsida. Om hästen när man närmar sig medellinjen inte är tillräckligt balanserad för att man ska kunna ställa om den till den nya böjningen, så fortsätter man istället på en volt, som på två ställen delas av medellinjen. Varje gång man kommer till medellinjen har man då möjlighet att ställa om hästen och fortsätta med nästa serpentinbåge.

IMG_3627

Öppna från utsidan integreras i longeringsarbetet.

Den största behållningen hos Marius var att se honom rida sin 20-åriga PRE-hingst Orfeu. Utan att överdriva kan jag säga att det är den vackraste ritt jag någonsin har sett! Vi satt alla fem knäpp tysta under hela ritten och bara njöt. När han hade ridit klart kunde ingen av oss få fram ett enda ord. Det var som att vi var rädda för att förstöra den magiska stämningen! Marius visade inga extrema övningar under den ritten, utan magin låg i hur fint hästen hela tiden följde honom. Marius satt som gjuten i sadeln och såg ut att inte röra en muskel och hästen bara följde honom, hela tiden till hundra procent mellan hjälperna. Varje bakben och varje bog var hela tiden där den skulle, överlinjen var hela tiden lång i samlingen, hästen var framme vid handen … det fanns helt enkelt ingenting att kritisera! De var som ett vitt och svart väsen som dansade fram i ridhuset. Jag kan inte beskriva det. En sådan sak kan bara upplevas! Men nu vet jag i alla fall i vilken riktning jag vill utvecklas i min ridning!

IMG_3660

Orfeu!

IMG_3663

Marius och Orfeus sagoritt!

 

Comments are closed.

  • Artikelarkiv

  • Webshop