Övrigt

Fair to horses 26-29 maj 2017

2017-07-05
/ / /

Fair to horses var en stor uppvisning i Akademisk Ridkonst som arrangerades av Marius Schneider i Tyskland! Ett väldigt trevligt event med ett välfyllt program med varierande uppvisningar, miniclinics och föreläsningar, ett stort antal utställare, massor av trevliga människor och underbar högsommarvärme! Över 400 besökare kom till eventet! Eftersom det inte var tillåtet att fota har jag lånat Marius Schneiders officiella bilder för att åskådliggöra min text!

Över 400 besökare kom för att låta sig underhållas och fortbildas under ”Fair to horses”. Tack vare en inhyrd läktare kunde alla se riktigt bra! Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Bent Branderup
Grundaren av den Akademiska Ridkonsten. Eftersom han inte längre reser med sina hästar så kom han utan häst. Han deltog istället genom att hålla flera föredrag under helgen. Han har oerhört djup kunskap i hästens och ridningens historia och hästens biomekanik och träning.

Marius Schneider
Arrangören av detta fantastiska event, som nog får räknas som det hittills största inom den Akademiska Ridkonsten. Han är sedan två år tillbaka mästare i Akademisk Ridkonst. Han deltog i eventet med två av sina hästar; skäcken Aramis, som han bara jobbar från marken, och en femårig Knabstruper som är i början av sin utbildning till ridhäst.

Carina Dörfler
Marius sambo som fick vara med och bland annat demonstrera lite av grunderna i damsadelridning med sin sexåriga P.R.E Udeu.

Christofer Dahlgren
Har tillsammans med sin fru kört hit med hästar hela vägen från Sverige. Christofer är sedan ett år tillbaka mästare i Akademisk Ridkonst, och han är än så länge den enda mästaren i Sverige. Han hade med sig sin 9-åriga Fredriksborgare Ikaros.

Rebecca Dahlgren
Christofers fru som är tränare inom frihetsdressyr och trickträning. Hon är dock väldigt influerad av den Akademiska Ridkonsten och försöker därför inom frihetsdressyren att utbilda sina hästar i samma riktning. Hon hade med sig sin Connemara Asasara Eamonn, som till vardags går under namnet Sparv.

Sabine Oettel
Är förutom Bent den äldsta mästaren i Akademisk Ridkonst. Hon kommer från Tyskland och hade med sig två hästar till det här eventet; den högt utbildade skolhästen Jarl, som är en 17-årig Fredriksborgare och den 8-åriga Knabstruppern Theodor.

Christin Krichke
Wolfgang Krichke
Diana Krichke

Familjen Krichke driver Furstlig Hofreitschule i Bückeburg. Den har anor från tidigt 1600-tal och utgjorde fram till andra världskriget en del av det kungliga huset. Från och med 2004 har Wolfgang och Christin Krichke omvandlat den gamla hovridskolan till ett levande museum över den historiska ridkonsten. På det här eventet hade de med sig tre av hovridskolans hingstar; den 25-åriga Berberhingsten Raisulih el Hadi, en 25-årig spansk hingst och den 10-åriga Lucitanohingsten Clarim.

Några av utställarna under eventet. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

 

Konstnären Lobelia Barker jobbade live med en vacker paintbrush målning under helgen. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

 

Isabel Steiner visade och sålde sin populära Filzattel! Foto: Stephanie Birkeland

Bent Branderup – Föreläsning om träning av hästar idag och i historien

Den typiska akademiska ryttaren idag är en kvinna över 30 år med en akademisk utbildning. Det ställer krav på instruktören att denne kan ge svar på frågor både om hur och varför man ska träna sin häst på ett visst sätt. Kan man inte förklara detta så är man inte trovärdig som tränare och då vänder sig troligtvis kunden till någon annan instruktör.

Idag har vi ingen egentlig nytta av hästen. Syftet för de flesta att hålla på med hästar är att ägna sin tid till någonting som de tycker om, att spendera trevlig tid tillsammans med sin häst. När man utbildar en häst är det viktigt att man inte bara fokuserar på att nå ett slutmål! Istället ska man se till att uppleva och njuta av varje steg i hästens utbildning.

Du kan köpa en talangfull och högt utbildad häst och du kan köpa ett fint ridhus, men du kan inte köpa den kunskap som krävs för att bli en skicklig ryttare!

Bent håller en föreläsning om hur förutsättningarna för utbildningen av ryttare och hästar skiljer sig idag jämfört med de historiska förhållandena. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof


Praktisk del om inledningen av hästens utbildning, kommunikation och relation

Marius Schneider – Ledövningar och markarbete

Marius är skicklig på att använda och lära ut arbetet från marken med hästen. I detta arbete lägger han stor vikt vid att hästen hela tiden är i balans och mellan hjälperna. Medan han förklarade hur man kan använda olika positioner för olika syften demonstrerade han detta med hästen Aramis.

Marius använder ledövningar för att arbeta med hästens hjärna, inte hästens kropp. Innan man kan börja arbeta med hästens kropp så måste man få hästens fokus och koncentration, så att hästen är uppmärksam på kroppsspråket och läser av de hjälper man ger den. Grundpositionen är vid sidan av hästens huvud, vänd i samma riktning som hästen. Det första Marius arbetar med är att få hästen att följa hans tempo, så om Marius går med längre steg så ska hästen gå med längre steg och om Marius går långsammare så ska hästen gå långsammare. Hästen ska också stanna när Marius stannar och börja gå när Marius börjar gå. Allt detta arbete sker med hängande lina, för syftet är att hästen ska bli uppmärksam på Marius kroppsspråk. Nästa steg är att arbeta med att byta riktning så att hästen måste svänga runt honom eller bort från honom. När man svänger måste hästen också anpassa hastigheten. Om man vänder sig bort från hästen så måste hästen gå med längre steg för att bibehålla sin position och vänder man mot hästen så måste hästen ta kortare steg för att bibehålla sin position.

Nästa steg är att istället gå baklänges framför hästen. Hästen ska då fortsätta att följa med i samma hastighet och riktning. Man ska också kunna växla mellan dessa positioner. När man går framför hästen måste man fokusera på att hästen följer exakt i den linje där man går. När man går bredvid hästen måste hästen hela tiden bibehålla samma avstånd till en. Nästa steg är att även kunna gå bredvid hästens bog eller bredvid hästens bakben. Oavsett vilken position man har så ska hästen följa kroppsspråket.

Först när hästen hela tiden håller sin position och följer kroppsspråket så börjar Marius använda kapsonen. Först då börjar han formge och böja hästen i markarbete och dirigera hästens bakben in i olika sidvärtsrörelser med spöt. Därefter arbetar han med hästen mellan hjälperna även i longerposition och i positionen för arbete på lång tygel, men med enbart kapson och lina. I longerpositionen är man i grundpositionen på hästens innersida. Han använder då visuella spöhjälper för att kontrollera hästens yttersida. När han som i arbete på lång tygel befinner sig bakom hästen använder han spöt som en visuell yttertygel. Han har alltså linan på hästens insida, men ramar in bakdelen med spöt, ungefär som i longering men i en annan position. Därefter kan man fortsätta till positionerna på hästens yttersida, vid hästens yttre bakben eller yttre framben. Fortsätter man fram till huvudet kan man återgå till markarbetespositionen gående baklänges framför hästen. Man kommer då att ha en del av linan på var sida av halsen. Syftet med att kunna byta position på detta sätt när man arbetar hästen från marken är att i varje stund kunna använda den position som man just då har mest nytta av. Ofta har man mest nytta av att placera sig nära den kroppsdel som man har mest problem att jobba med. Om man har problem med hästens ytterbog kan det alltså vara mer ändamålsenligt att placera sig intill hästens yttre bog än att placera sig intill hästens inre bog.

Marius visar crossover från longering till arbete på lång tygel. Han går då vid hästens bakdel, men använder bara en longerlina. Ett finurligt sätt att binda ihop olika arbetssätt så att man kan arbeta i den position man för tillfället har mest nytta av. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

För att kunna använda ännu mer precisa hjälper kan man övergå till arbete vid handen. Linan byts då ut till en tygel, som kan fästas i kapsonen eller i ett bett. Man kan då använda samma tygelhjälper som i ridningen och detta arbete passar bra för mer avancerat arbete med hästen, såsom arbete i samling.

Arbete vid handen passar bra för arbete i hög samling med mer nyanserad hjälpgivning. Här visar Marius och Aramis en levad. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Rebecca Dahlgren – Frihetsdressyr och markarbete

Rebecca höll en väldigt grundlig och informativ presentation av hur hon lär in grunderna i frihetsdressyren till sina hästar. Hon demonstrerade alla steg med sin häst Eamonn och förklarade samtidigt vad hon gjorde och varför.

Rebecca använder fyra steg i sin grundutbildning:

  1. Hästen måste förstå sticken
  2. Hästen måste förstå stringen (snöret på sticken) utan att bli spänd
  3. Hästen får inte vara rädd för människan
  4. Hästen måste följa en i skritt, trav eller galopp beroende på hur snabbt man går eller springer

Rebecca börjar med att förklara för hästen hur den ska reagera på sticken. För att kunna arbeta med hästen lös är det viktigt att den inte flyttar sig bort från sticken. Istället ska den lära sig att böja sig runt sticken och söka sig mot henne. Det första hon gör med sticken är att backa hästen ett par steg så att hästen kommer i en position där hon kan se hästens båda ögon. Därefter flyttar hon hästens bakdel bort med sticken, men syftet är inte att trycka hästen bort från sticken, utan även här är syftet att hästen ska vrida sig så att båda ögonen pekar mot henne. Alla de grundläggande övningarna syftar alltså till att hästen ska söka sig mot henne. När hon startar ur en halt börjar hon att backa hästen 1-2 steg så att hästen tittar på henne, sedan fångar hon ytterbogen med sticken och börjar gå, med hästens båda ögon mot henne. Först därefter börjar hon använda sticken på insidan och då ska hästen böja sig runt den. Hon lär alltså hästen att följa henne med ytterbogen innan hon lär hästen att böja sig runt sticken på insidan. Alla dessa hjälper med sticken är visuella. Sticken betyder alltså böj dig runt och fokusera på mig (ge mig två ögon).

För att kunna använda stringen på sticken måste man först lära hästen att inte vara rädd för den. Man ska både stillastående och i rörelse kunna lägga den över hästen eller snärta med den vid sidan av hästen utan att hästen blir spänd eller reagerar.

Det räcker dock inte att hästen accepterar sticken och stringen, den får inte heller vara rädd för människan. Man måste kunna springa runt och mot hästen utan att den blir skrämd och försöker springa undan. Syftet med det är inte att man ska kunna springa mot hästen, utan syftet är att man ska kunna lägga på ett tryck utan att hästen blir spänd och drar sig undan.

Rebecca kallar innerbogen för avslappningsknappen. Hon använder sticken på innerbogen för att få hästen avslappnad runt innerbogen så att hästen ökar böjningen och sträcker huvudet framåt och nedåt. Avslappningen får hästen att sänka huvudet, men det sker inte genom att hon drar huvudet nedåt. En annan sak man kan göra för att få hästen avslappnad är att jobba med övningar som den redan kan. Då känner hästen sig säker och stolt och det gör hästen avslappnad.

Ytterligare en sak är viktig i frihetsdressyren. Det är att kunna be hästen gå fram i skritt, trav eller galopp. Här kan man använda stringen bakom hästen för att be hästen att skynda på sig. Det används framför allt i början för att lära hästen att hela tiden följa med i den hastighet man själv håller.

Rebecca och Eamonn visar grunderna i frihetsdressyren. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Christofer Dahlgren – Hästens karaktär avgör hur du bör lägga upp träningen

Om vi bättre förstår vilken karaktär en specifik häst har så kan vi bättre anpassa träningen så att den passar just den hästen. Christofer beskrev hästarnas mest särpräglade karaktärstyper och förklarade vad man bör tänka på i träningen för att den ska passa till respektive häst. Han demonstrerade samtidigt olika former av arbete från marken med sin häst Ikaros.

Christofer delar upp hästarna i fyra olika grupper beroende på deras karaktär:

  • Den glada hästen: Kommer fram till en i hagen, undersöker allt, är glad över att få följa med etc.
  • Den säkra hästen: Är lugn och stabil. Står still utan att reagera när man kommer ut i hagen. Vill helst stå stilla och äta.
  • Den snabba hästen: Springer ofta iväg när man går mot den i hagen. Om man får på den grimman och börjar leda den så springer den runt en och reagerar på allt i omgivningen. Den ger alltså ett stressat intryck.
  • Den snälla hästen: Står stilla i hagen och tittar på en, men ser lite misstänksam ut. Backar ofta undan när man ska ta på grimman. Står blickstilla när man sadlar och tränsar, men om det blir för mycket för den så kan den plötsligt explodera.

Oavsett vilken karaktär hästen har är det viktigt att den är lugn och avspänd när man jobbar med den. Hur man på enklast sätt får hästen lugn och avspänd är dock olika beroende på hästens karaktär.

Den snälla hästen är en sådan häst som mår bra av att hela tiden veta vad man har tänkt göra. Med den hästen kan man upprepa samma övningar massor av gånger och det gör bara att hästen känner sig mer trygg. För den hästen passar grunderna i markarbetet bra för att få hästen lugn och introducera ett arbete. Det första Christofer lär hästarna i markarbetet är start, stopp, höger, vänster och bakåt. När han i markarbetet går baklänges framför hästen så vill han att hästen hela tiden ska rikta sitt huvud mot hans navel. Han provar sedan att svänga och håller då koll på att hästen följer honom med den yttre bogen. Följer inte ytter bog med så använder han spöt på ytterbogen för att ta med den. Först när detta fungerar börjar han använda kapsonen. Använder man kapsonen tidigare är risken stor att man tar med sig hästens huvud på en liten volt, men hästens ytterbog blir kvar på en större volt. Det är första steget i att lära hästen att falla ut med ytterbogen!

Även med den säkra hästen kan man gärna börja med markarbetet.

Den snabba hästen måste få röra på fötterna för att bli lugn, men om man jagar på den så blir den bara mer uppstressad. Man ska inte be en sådan häst att gå alltför långsamt, för det skapar bara frustration. Då är det bättre att introducera arbetet från marken via longering, istället för genom markarbete. Hästen får då möjlighet att röra benen samtidigt som man kan öka hästens avslappning.

Den glada hästen blir snabbt uttråkad om man repeterar samma övning för många gånger och det skapar frustration hos hästen. Det gäller då att variera arbetet och göra många olika saker istället för att göra samma sak upprepade gånger.

I markarbete använder Christofer gärna väggen för att lära hästen nya övningar såsom öppna och sluta. Öppnan introducerar han genom att helt enkelt flytta framdelen (bogarna) bort från väggen och tillbaka till väggen. Slutan introducerar han genom att först från stillastående och sedan i rörelse flytta bakdelen inåt (bort från väggen). Det är då viktigt att kontrollera att hästen fortsätter vara lösgjord i innerbogen. När hästen har lärt sig detta vid väggen är det viktigt att börja arbeta med samma övningar utan vägg, så att hästen inte börjar stödja sig mot väggen. Man kan då gärna börja på medellinjen med att flytta framdelen in ett steg och flytta bakdelen in ett steg. När hästen förstår det kan man börja gå i öppna och sluta och sedan kan man helt enkelt föra hästen i olika riktningar såsom diagonalsluta och förvänd sluta. Det är viktigt att hästen i alla dessa övningar fortsätter att söka sig mot Christofer så att han inte behöver dra i linan (eftersom det oftast får hästen att falla ut med ytterbogen) och så att hästens yttre framben hela tiden strävar mot honom istället för bort från honom). Särskilt diagonalslutan och slutan på volt lär hästen att även i sluta följa en med sitt yttre framben.

Bent Branderup – Föreläsning, det hemliga receptet ställning och böjning

Bent Branderup höll en faktaspäckad föreläsning om betydelsen av hästens böjning för att bakbenens rörelser ska fortplanta sig korrekt genom hela hästens kropp och för att ryttarens hand ska kunna inverka korrekt på hästens bakben. Här följer en väldigt summarisk redogörelse för detta.

När hästen går på en volt måste det inre bakbenet svinga fram mer och det yttre bakbenet skjuta ifrån mer. Anledningen till detta är att det inre bakbenet går på en mindre volt än det yttre bakbenet. Om inner bak börjar skjuta ifrån för mycket så förstörs rörelsen. Guérinière löste detta genom att rida volter i en väldigt svag öppna.

Vad är ställning? Det är en höftaktivitet som går genom ryggraden och fortsätter till skallen. När ställningen är bra ska även bröstkorgen rotera. Vi vill då inte att den inre sidan av bröstkorgen ska rotera ned. Istället ska den yttre sidan av bröstkorgen rotera uppåt.

Ryggraden är alltså länken mellan bakbenen och skallen, och därigenom även länken mellan bakbenen och ryttarens hand. Om det finns spänningar (dvs spända muskler) eller för kraftiga böjningar någonstans längs ryggraden så fungerar inte den länken mellan bakbenen och handen. Det får alltså inte finnas någonting som blockerar flödet från bakbenen till ryttarens hand eller från ryttarens hand till bakbenen. En jämn böjning av hela hästens ryggrad skapar ordning i muskulaturen och gör det enklare att undvika sådana blockeringar.

Bent förklarar hur ryggraden ska fortplanta rörelserna från hästens bakben till hästens framdel. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof


Praktisk del om gymnastiserande markarbete

Sabine Oettel – Arbete på lång tygel och markarbete

Det är lättast att påbörja arbetet på lång tygel när hästen redan kan alla ryttarens hjälper såsom drivande skänkel, sidförande skänkel, omslutande skänkel, direkt tygel, indirekt tygel etc.

Sabine börjar med att lära hästen att förstå innerskänkeln, som alltså i arbetet på lång tygel ersätts av linan på innersidan. När hon använder den är hon noga med att öppna upp tygeln på yttersidan (genom att hålla ut armen). Hon använder hörnen på ridbanan för att driva hästens bakben ut i hörnen med innerskänkeln. Anledningen till att hon inte använder öppnan för att lära hästen att förstå innerskänkeln är att öppnan är så mycket svårare att utföra korrekt. Hon föredrar därför att vänta med den tills efter att hon har lärt in slutan.

Därefter lär hon hästen att förstå ytterskänkeln. Det gör hon genom att använda sig av slutan. Hon går då vid hästens yttre bakben (som en ytterskänkel) och lyfter innertygeln över till yttersidan. Innertygeln för då ut hästens framdel som en indirekt innertygel i ridning och hästen går in i en sluta.

För att göra en öppna lyfter Sabine upp yttertygeln så att den inverkar indirekt mot hästens hals. Hon placerar sig vid det inre bakbenet så att hennes placering inverkar som en innerskänkel.

Med dessa grundläggande hjälper kan man sedan föra hästen i olika skolor. Det är viktigt att inte bara arbeta intill väggen, utan att även kontrollera att man kan följa andra linjer.

Med sin Knabstrupper Theodor visade Sabine alla sidvärtsrörelser och piaff. Till de högre skolorna använde hon sin Fredriksborgare Jarl. Med honom visade hon på lång tygel övningar som piaff, levad och väldigt kraftfull terre-à-terre. Avslutningsvis visade hon rak terre-à-terre, terre-à terre i kraftig sluta och en courbette.

Sabine och Jarl visar avancerade skolor på lång tygel. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Christofer Dahlgren – Avancerad longering

När Christofer ger en hjälp har han tre steg i hur hästen ska reagera på hjälpen.

  1. Hästen förstår hjälpen och ger en reaktion i rätt riktning.
  2. Hästen förstår hjälpen och hjälpen gör inte hästen sämre. Om Christofer t.ex. ber om en öppna så ska hästen gå in i en öppna och det ska inte göra gångarten sämre.
  3. Hästen förstår hjälpen och går att reglera. I den övning han ber om ska hästen kunna gå i högre eller lägre form, mer framåt eller mer i samling.

Det är en god investering att ägna ganska mycket tid till steg 2, till och med år av träning. Det ger en bra grund för det fortsatta arbetet.

Grunderna för longeringsarbetet är att kunna reglera hästen. Hästen ska då lära sig följande:

  • Backa
  • Flytta ut framdelen till volten, så att den inre bogen blir mjuk
  • Följa riktningen på volten
  • Hålla avståndet – Längre lina ger större avstånd och större volt, kortare lina ger mindre avstånd och mindre volt
  • Hålla gångarten och hastigheten

När hästen har lärt sig grunderna i longeringsarbetet ska den kunna ta ansvar och inte behöva instruktioner hela tiden. Ger man inte hästen några instruktioner så ska den alltså bibehålla voltstorlek, avstånd, gångart och hastighet själv. Detta ger en viktig stabilitet som underlättar resten av longeringsarbetet.

Christofer föredrar att lära in alla hjälper i markarbete, där han alltså går baklänges framför hästen. Det grundläggande longeringsarbetet gör hästen van vid den nya positionen som longeringsarbetet innebär. Det ger också kontroll över hästens inre bog och inre bakben. Nästa steg är att lära hästen hjälperna för ytter bog och ytter bakben. Det gör Christofer genom att i markarbetesposition lyfta spöt för att ta med sig ytter bak och ytter bog på en volt, sedan vänder han sig om så att han går intill hästen, men bibehåller hjälpen för att ta med sig ytter bak och ytter bog och förflyttar sig sakta bakåt så att han närmar sig longeringspositionen. Har hästen svårt att förstå det så går han längre fram igen för att förklara hjälpen bättre för hästen och räcker inte det vänder han sig och går baklänges några steg. På så sätt blir det inte så dramatiskt för hästen att föra över ytterhjälperna till longeringen.

Christofer använder den avancerade longeringen för att förbättra hästens balans i longeringen. Om man bara arbetar med avslappning och lätthet på hjälperna hamnar man lätt i situationen att man hela tiden flyttar hästen mellan olika övningar. Då skapar man en pingpongboll med päls! Det är alltså viktigt att även kunna balansera hästen mellan övningarna. Genom att använda övningar som öppna och sluta i longeringen kommer hästen upp i formen och blir rundare. Detta räcker dock inte för att komma till högre samling. För att kunna samla hästen på distans så måste man lära hästen att göra halt bakifrån, dvs där han kliver in i halten med bakbenen. Då lär sig hästen att när man ökar pressen bakifrån så ska den inte öka farten för att komma bort från pressen, utan den ska bromsa och kliva inunder sig med bakbenen i avslappning.

Skolhalten är ingenting som hästen behöver i sin utbildning, men det är ett bra verktyg för att förklara för hästen hur den ska kunna böja lederna i sina bakben. Det vanligaste felet när man försöker lära hästen skolhalten genom det stillastående arbetet är att hästen bara lutar sig bakåt på raka bakben, istället för att faktiskt böja bakbenen. Lösningen på detta är rörelse. Hästen kan inte luta sig bakåt på raka bakben i rörelse.

Christofer lär sina hästar tidigt i utbildningen att kunna backa. Det använder han sig av när han lär in skolhalten. Han backar då hästen några steg och använder sedan spöt på bakdelen för att stoppa ryggningen. Nästa steg är att istället för att börja med handen (backa) och lägga till spöt är att börja med spöt (samling) och lägga till handen för att göra en mer samlad halt. Båda dessa delar hjälper hästen att förstå kombinationen av hand (halt/ryggning) och spöt (framåtdrivande/samling).


Praktisk del om specifika ämnen

Rebecca Dahlgren – Trickträning

Trickträning är bra för kommunikationen mellan häst och människa. När man lär in ett trick blir inlärningen väldigt tydlig och det förbättrar ofta relationen mellan häst och människa.

Det första tricket som Rebecca visade var ”bergsgeten”. Hästen ska då stå med alla benen väldigt nära varandra. Det första Rebecca gör är att stanna hästen, sänka huvudet och be den kliva fram ett steg med det bakben som står längst bak. Då berömmer hon, går fram och upprepar sedan övningen. Efter ett tag kan hästen ta två steg framåt med bakbenen och efter ett tag går bakbenen fram så långt att de står väldigt nära frambenen. Det är dock ingen samlande övning, eftersom hästen har all vikt på frambenen.

Man kan också från stillastående be hästen ta frambenen framåt. Man lyfter då hästens huvud och ber hästen kliva fram med frambenen. Det medför att avståndet mellan framben och bakben ökar och ryggen sjunker ned.

Rebecca har lärt Emonn både spansk skritt och spansk trav. Han fick väldigt vackra framben i dessa övningar, men han sänkte ryggen. Problemet med att lära honom detta var att det förstörde möjligheten att lära honom passage, eftersom han istället gick in i spansk trav och släppte ned ryggen.

Rebecca har därför slutat lära ut spansk skritt. Men trots det visade hon hur hon lärt in spansk skritt. Hon börjar med att hålla sticken framför hästens framben, så att frambenen tar i sticken när hästen tar ett steg framåt. När detta sker berömmer hon ordentligt. När den har förstått det börjar hon höja sticken för att få högre benlyft.

Kompliment (bugning). Du ställer dig bredvid hästen (på vänster sida) och börjar med att be hästen backa ett steg. Sedan lyfter du vänster framben och ber hästen backa medan du håller upp frambenet. Om hästen slappnar av så blir det en bugning, men om den blir lite spänd så kommer den troligen att bara börja hoppa med det andra frambenet. Det är därför viktigt att göra det sakta och successivt be om mer och mer. När hästen har förstått det så petar hon på frambenet med sticken istället för att lyfta det.

Ur en kompliment kan Rebecca lära hästarna att lägga sig ned. Hon fortsätter då nedåt, bakåt ur komplimentpositionen. Hon vill då att båda frambenen ska följa med bakåt. Ur liggande position kan hon lära hästen att sitta.

Rebecca demonstrerar med Eamonn hur hon lär hästen att buga! Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Christin och Wolfgang Krischke – Damsadelridning i teori och praktik

När de adliga kvinnorna började rida i klänningar och kjolar (och kyrkan hade starkt inflytande) så började man anse att det inte var anständigt för kvinnor att rida i gränslesadlar. Man började därför tillverka en ny typ av sadel för kvinnor. Man kan på bilder från medeltiden se kvinnor som rider sittande helt sidledes på hästen.

Christin och Wolfgang hade en intressant och pedagogisk föreläsning om damsadelridningens historia och grunderna i damsadelridning. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Den första damsadeln var helt enkelt en stol som man sågade bort benen från och satte fast på hästryggen. Det var inte så bekvämt för kvinnorna att sitta i den. På 1300-talet utvecklades den och det kom en sadel med ett horn, så att kvinnorna kunde sitta lite på snedden och titta i rörelseriktningen. Kvinnor red i princip bara för att transporteras. För att det skulle bli bekvämare för kvinnorna så användes gångartshästar eller gångartsmulor och kvinnorna red i tölt eller amble (pass). När man närmade sig städerna fick adelskvinnorna byta till finare hästar.

Damsadlarna vidareutvecklades till trehornssadlar för att bli både bekvämare och säkrare. Det drevs bland annat på av att kvinnor började delta i jakter. När kvinnor började jaga med falk började man även tillverka damsadlar där man sitter på höger sida. Det beror på att man hade falken på vänster hand och ville skydda klänningen från falkspillning.

I slutet av 1800-talet utvecklades den damsadel med två horn som används fortfarande idag. Dressyrsadlar är längre och plattare och hoppsadlar kortare och mer skålade. Damsadeln är inte symmetriskt byggd. Tittar man på sitsen ovanifrån så är den mer urholkad på vänster sida för att ge utrymme för benen. Bossorna är också olika stoppade, så den vänstra bossan är högre än den högra. Säkerheten är viktig när man rider i damsadel. Det är viktigt att ha säkerhetsutlösning på stiglädret så att man inte riskerar att fastna om man är med om en olycka.

Det är viktigt att damsadelhästen har en tydlig manke, för att damsadeln ska sitta kvar säkert på den. Har man t.ex. en lippizaner som i princip saknar manke så sitter inte damsadeln så bra. Det är också en fördel om hästen redan har en grundutbildning i grenslesadel innan man börjar utbilda den i damsadel. Det är också en fördel om det går att rida hästen på en hand.

I en damsadel drar man sadelgjorden på höger sida. Man använder en lång sadelgjord och korta sadelgjordsstroppar för att kvinnan ska kunna nå och dra åt sadelgjorden när hon sitter på hästen. Man har också en bakre gjord som stabiliserar bakvalvet på sadeln. Den ska spännas ganska löst. Sedan har man en tredje gjord som håller fast den högra kåpan så att den inte börjar fladdra. På höger sida har många damsadlar en pytteliten väska. Den är inte tänkt för godis, utan för ett mynt som man ger till mannen som hjälper en upp i sadeln.

I höger hand har damsadelryttaren en stick som ersätter höger skänkel.

Det viktigaste för att ge hästen en riktning när man rider i damsadel är att kunna ändra vikten i damsadeln. Vill man svänga till höger så ställer man sig lite upp i sadeln och flyttar sig en aning till höger i sadeln. Man får då lite mer vikt på den ena (inre) av hästens långa ryggmuskler.

När man rider i damsadel är det viktigt att aldrig förböja hästens hals, för då följer sadeln med manken till utsidan.

Carina åskådliggjorde grunderna i damsadelridning. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Sabine Oettel och Diana Krischke – Damsadelridning

Sabine och Diana visade väldigt vackra damsadelritter till musik. De arbetade med sidvärtsrörelser, piaff, passage, spansk skritt, levad, galoppiruetter, terre-à-terre etc. Det var väldigt vackert och imponerande! En perfekt avslutning på en innehållsrik och inspirerande dag!

Christin Krischke – The art of riding the old Italian way

Det finns ett flertal viktiga steg i historien med relationen mellan människa och häst.

10 000 f.Kr
Människan började domesticera hästen.

2 000 f.Kr
Man började låta hästar dra vagnar. Den huvudsakliga anledningen till att man körde med hästar istället för att rida dem var att hästarna var så små, ca 120 cm. Två sådana hästar kunde utan problem dra en vagn med vuxna män, men de var för små för att rida.

1 000 f.Kr.
Hästarna hade nu blivit större, ca 140 cm. Det var nu möjligt att rida dem. Det var alltså nu som ridutvecklingen började.

0
Kavalleriet blev en del av armén. Detta var tiden för romarna, grekerna och etruskerna (de tidiga perserna).

1000

Sadeln, stigbygeln och stångbettet började användas. Detta var ett viktigt steg i utvecklingen av ridningen.

1500
Vapnen utvecklades och det första artilleriet kom. Ridningen blev en viktig del i adelsmännens utbildning.

1750
Man började använda hästarna för att förflytta trupperna till och från slagfältet.

1930
Bilar och maskiner började användas i större utsträckning. Behovet av hästen minskade härmed och man började istället använda hästen i sport, så ridsporten började utvecklas.

1970
Nu hade alla råd med maskiner. Hästen blev ett fritidsintresse som gemene man hade råd att skaffa sig.

De gamla mästarna och skolorna

Den gamla italienska skolan, ca 1500-1750

Federico Grisone (1507-1570 Neapel, Italien) grundade 1532 en ridakademi. Det var dock inte han som uppfann skolridningen, utan den hade redan funnits under lång tid. Men det var han som var den första som dokumenterade ridningen genom att skriva en bok om den och han är den som därför har blivit mest känd från den tiden.

Under 1500-talet hände många viktiga saker. Boktryckarkonsten gjorde det möjligt att trycka böcker. Morerna slutade ockupera Iberiska halvön. Det bysantinska riket föll, vilket gjorde kunskapen om ridkonsten tillgänglig för fler. Alla dessa saker bidrog till att det blev just Grisone som blev känd som ridkonstens fader.

  • Ceasare Fiachi grundade 1534 en ridakademi i Ferrera Italien
  • Giovannia Batista Pignatelli grundade 1570 en ridakademi i Neapel i Italien
  • Claudio Corte, London England, utbildade Henry VIII
  • Marco di Pavari, Lyon i Frankrike, har skrivit en bok som vi rekommenderas att läsa.
  • Fiachis mest kända elev var Salomen de la Brou.
  • Pignatellis mest kända elev var Antoine de Pluvinel, som utbildade Willian Cavendish och familjen Vendeuil (Paris, Frankrike). Vendeuil utbildade Robichon de la Guérinière (1688-1751 Paris i Frankrike).

Informationen gick från den italienska skolan till Spanien och Portugal, för de hade under en period samma kung som Italien. Den gick också till England och Frankrike samt Österrike och Tyskland, i och med att de italienska mästarna utbildade ryttare som tog med sig ridningen till dessa länder.

Spanjorerna och portugiserna spred ridningen till Kalifornien. De använde också ridningen till tjurfäktning.

I England dog skolridningen och ersattes av galoppsport.

I Frankrike dog skolridningen omkring 1750 och ersattes av det beridna infanteriet.

De klassiska mästarna

Den gamla skolridningen ersattes på 1800-talet av de s.k. klassiska mästarna. De stod dock för väldigt olika slags ridning. De fyra mästare som man hänvisar till under den tiden är:

  • James Fillis
  • Gustav Steinbrecht
  • Francois Baucher
  • Louis Seeger

Den klassiska ridskolan i Wien dog 1938.

Kavalleriet under världskriget var utgångspunkten för ridsporten. Den utvecklades alltså inte från skolridningen, utan istället från de krav på snabbutbildning som kavalleriet ställde.

Moderna mästare och skolor

– FN/FEI Inom den ramen finns det en mängd olika instruktörer
– Alternativ ridning, t.ex. Ursula Berns, Sally Swift
– Westernridning

Klassisk barockridning
Richard Hinrichs som utbildades av Egon von Neindorf är grundare av den klassiska barockridningen. Detta kan sägas karaktärisera den klassiska barockridningen:

  • Klassisk utrustning
  • Tvåhandsridning
  • Engelska sadlar
  • Huvudsakligen iberiska hästar
  • Blandar gamla och nya övningar
  • Deltar i ridsporten

Ecole de Légèreté grundades av Philippe Karl. Detta karaktäriserar den ridningen:

  • Klassisk utrustning
  • Tvåhandsridning
  • Huvudsakligen sporthästar
  • ”klassiska övningar”

Akademisk Ridkonst grundades av Bent Branderup och karaktäriseras av:

  • Använder kapson och stångbett och rider huvudsakligen enhändigt
  • Alla hästraser
  • Groundwork
  • Alla samlande övningar

Bueckeburg school grundades av Wolfgang Krischke och karaktäriseras av:

  • Använder kapson/hackamor och kandar
  • Rider enhändigt
  • Huvudsakligen raser ur ridkonsten
  • Alla samlande övningar

Karaktäristika för den gamla italienska skolan

Syftet:

  • Utbildade hästar var dyra, så de var tvungna att leva och vara användbara länge
  • Hästen användes i närstrid, så utbildningen syftade till att förbereda hästarna för detta
  • Visade upp ridningen via karuseller (uppvisningar)

Metoder:

  • Började träna hästarna sent (när de var fyra år)
  • Använde nosband och individuellt tillverkade stångbett
  • Hästens utbildning inleddes på djupt plogade fält. Där var det tungt för hästarna att arbeta, vilket gjorde att hästarna blev tvungna att använda bakbenen mer.
  • Man använde arbete i pilarer
  • Man red nästan aldrig rakt
  • Man hade kraftigt fokus på närstrid
  • Använde övningar som mezair, terre-à-terre och courbette

Hästraser:

  • Raser för ridkonsten (inga araber)
  • Använde raser som Berberhästar, PRE, Lucitanos och Lippizzaner

Praktisk del inom ridningen

Carina Dörfler och Marius Schneider – Inledande utbildning av den unga hästen

Marius arbetade med en femårig knabstruper. Han började med att markarbeta och longera hästen en liten stund. Syftet med det var inte att låta hästen springa av sig, utan att få hästen avslappnad och koncentrerad innan han sitter upp. Detta är extra viktigt när man utsätter en unghäst för en så stor förändring i miljön som att släppa in närmare 500 människor i hästens vanligtvis ganska tomma ridhus!

Sedan visade Marius hur han inleder arbetet under ryttare. I början fick Carina därför gå bredvid hästen och ge honom ett stöd via de ledövningar som Marius visade på lördagen. I början fokuserar Marius på att bara använda sitsen för att balansera hästen, men efter hand börjar han inverka mer för att lära hästen ryttarens övriga hjälper. Därefter övergick de från ledövningar till longering. Carina är då på ett större avstånd från hästen, men hjälper fortfarande till att ge hästen ett stöd i vad den ska göra. Även här försöker Marius successivt ta över kommunikationen med hästen.

Marius visar med assistans av Carina hur han börjar föra över hjälperna från marken till ridningen med en unghäst. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Det är många hästar som under sin första tid under ryttare går i en konstant obalans. Genom att först lära hästen att balansera upp sig från marken och sedan sätta upp en ryttare samtidigt som en medhjälpare från marken hjälper hästen att återfinna balansen under ryttare så undviker man detta. Ryttaren kan då också redan från början lära hästen att svara på små hjälper, eftersom medhjälparen från marken kan hjälpa till vid behov. Det är alltid lättare för hästen att reagera rätt på ryttarens hjälper om den redan rör sig i balans.

”Louis XIII frågade Pluvinel varför de arbetar med alla dessa sidvärtsrörelser. För att kunna rida hästen rakt, svarar Pluvinel”. Om man inte kan ta in bakdelen så kan man inte korrigera hästen när bakdelen faller ut och kan man inte ta ut bakdelen så kan man inte korrigera hästen när bakdelen faller in. Det är därför en ologisk idé att man ska rida den unga hästen rakt, eftersom den behöver lära sig sidvärtsrörelserna för att man ska kunna rida den rakt.

När ryttaren kan föra hästen mellan sina hjälper i longering så är det dags att plocka bort linan. Longören kan gärna stå kvar i mitten ett tag för att ge hästen (och ryttaren) lite extra stöd och trygghet, men nu är det ryttarens hjälper som ska föra hästen. Eftersom Marius faktiskt har ridit den här hästen i ungefär ett år så gjorde de lite sidvärtsrörelser i skritt. I trav ligger dock deras fokus fortfarande bara på att hitta en bra balans i båda varven. Han låter också hästen vara lite friare i formen i trav och fokuserar då mer på att kraften från hästens bakben går rakt än på att hästen är perfekt böjd genom kroppen.

Christofer Dahlgren – Avancerad ridning

Den avancerade delen i ridningen handlar enligt Christofer inte så mycket om att göra avancerade övningar. Med den här hästen (Ikaros) kan han göra en massa avancerade övningar. Men det avancerade, och det som Christofer lägger mest tid och fokus på, är att hela tiden bibehålla avslappningen.

I uppvärmningen checkar Christofer av samma saker som han igår gick igenom i markarbetet. Han känner av att hästen förstår hjälperna (flytta framdel och bakdel inåt och utåt, vilket faktiskt är det man arbetar med i öppna och sluta). Och att hjälperna inte förstör någonting. Om han ber om en svag öppna så ska hästen inte förlora avslappningen, rytmen eller böjningen. Därefter börjar Christofer skapa mer kontakt via handen. När han skapar kontakt vill han inte att någonting ska förändras i gångarten, rytmen eller steglängden. Christofer checkar av detta några gånger. När han länger tygeln vill han att hästen ska sträcka sig framåt och nedåt och när han tar upp tygeln och skapar kontakt vill han ha en lite högre form, men gångarten, rytmen och steget ska inte förändras av detta.

Christofer checkar av att hästen sträcker sig framåt-nedåt när han länger tygeln. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Det är också viktigt att kunna reglera hästen i alla övningar. Även om en del övningar, såsom slutan, av naturen är samlande övningar så ska hästen kunna fortsätta framåt och nedåt i samma rytm även när Christofer ber om en sluta. 

Därefter testar Christofer start, stop och backning. Att backa hästen är inte för honom en korrigering av hästen, utan det är någonting som han helt enkelt tycker att alla hästar ska kunna göra. Christofer får ofta frågan om hur kan få hästarna att förstå skillnaden mellan att backa och att göra en skolhalt. För Christofer är detta inget problem. När han backar hästen så tar han sin vikt bakåt och tillåter bakbenen att gå bakåt. När han ber om en skolhäst så tar han sin tyngdpunkt bakåt samtidigt som han visar hästen att han vill att bakbenen ska vara stilla.

Christofer värmer alltid upp i alla gångarter. Han gör därför även i trav samma check av att hästen förstår och inte blir sämre av hjälperna, att hästen slappnar av och söker fram och ned när tygeln är lång och fram till handen när han tar kontakt till tygeln. En av de viktigaste detaljerna i ridningen är för Christofer att hästen hela tiden stretchar framåt nedåt till den eftergivna handen. Det innebär inte att han hela tiden vill rida hästen i en lång och låg form, utan han vill även i samling känna att hästen hela tiden sträcker halsen framåt. Han vill alltså även i en hög form kunna rida hästen med en lång hals.

Galopparbetet skiljer sig lite från arbetet i skritt och trav i och med att Christofer inte rider i lika djup form i galoppen. Rundheten är det viktigaste för att få en bra galopp och hästen kan inte bibehålla rundheten om han blir för djup i galoppen. Christofer vill hela tiden ha en tydligt tretaktig och rund galopp med en stabil rytm, och hästen ska sträcka sig framåt, trots att den i galoppen går i en lite högre form. Den högre formen innebär alltså inte att hästen hela tiden är samlad, utan bara att den bibehåller sin rundhet i en horisontell balans.

Detta grundarbete är det som Christofer lägger störst vikt vid och också lägger mest tid på i träningen av sina hästar. Han jobbar inte med avancerade övningar varje dag, men att stretcha framåt och nedåt är något han arbetar med varje dag.

Christofer är inte rädd för att låta hästarna bli för djupa. Biomekaniskt vinner han ingenting på att låta dem bli för djupa, men det hjälper honom att säkerställa att han hela tiden har en mental avspänning i hästarna. Men han ser till att han när som helst kan ta upp hästen i en högre form. Om han hade en häst som blev väldigt framtung av detta så skulle han undvika att rida den hästen för djupt, men han upplever att det inte är något problem med de hästar han har nu. Dessutom rider han dem inte så länge i den djupa formen, utan han använder den mest för att stämma av att hästen hela tiden kan stretcha fram och ned.

Christofer avslutade sitt pass med att till musik rida en liten uppvisning med sidvärtsrörelser och samlande övningar. Det var en otroligt vacker och mjuk uppvisning. Det som jag blev mest imponerad av var galopparbetet och hur han oerhört mjukt kunde gå från en rund och fin tretaktsgalopp framåt in i kraftig samling och sedan mjukt länga hästen igen utan att tappa balansen eller bärigheten. Jag tänker inte skriva mer om Christofers uppvisning. Den går inte att beskriva i ord, utan den måste upplevas!

Christofer och Ikaros visar en skolhalt, vilket är hög samling i en halt. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Sabine Oettel – Avancerad ridning

Sabine visade ridning med en garrotcha med sin knabstrupper. Garrotchan är en fyra meter lång ”stång” som används av boskapsfösare i Spanien.

Sabine anser att det är ganska riskfyllt att rida mycket på volter i och med att man ofta tappar kontrollen över riktningen. Att rida med en garrotcha är ett effektivt sätt att undvika detta. Man flyttar då fokus från hästen och sig själv till den uppgift man ska utföra. När man rider med en garrotcha märker man direkt om voltens storlek förändras. Man märker då om slutan är en bakdel in eller om den egentligen är en bogar ut. Öppnan rider hon som en bakdel ut istället för bogar in, för att kunna bibehålla voltstorleken.

När man rider med en garrotcha måste man lära sig att sig hur man ska hålla den, så att man kan göra alla vändningar utan att behöva byta grepp (eller bryta handleden). Hon håller tyglarna i vänster hand och garrotchan i höger hand. Det innebär att volten blir större i höger varv än i vänster varv. Garrotchans spets ska hållas i en punkt på marken. När hon minskar och ökar volten får hon istället glida med handen ned och upp längs garrotchan.

Sabine visar ridning med garrocha. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Sabine rekommenderar alla att prova rida enhändigt. Det visar vad som är lättare på en hand och vad som ännu inte är möjligt att utföra på en hand.

Därefter red Sabine en vacker ritt med sin Fredriksborgare, fylld med sidvärtsrörelser, samling, piaff, terre-à-terre etc.


Praktisk del om specifika ämnen

Rebecca Dahlgren – Avancerad ridning i frihetsdressyr

Rebecca inledde sin ridning utan huvudlag via westernridningen. Efter en tid började hon dock fundera över om det skulle vara möjligt att rida med rundhet, böjning och bärighet även utan huvudlag, eller annorlunda uttryckt om det skulle vara möjligt att rida dressyr utan huvudlag. Då påbörjade hon den resa som hon fortfarande håller på med.

När Rebecca börjar rida en häst utan huvudlag så måste hon ge hästen samma grundutbildning som en vanlig ridhäst behöver, så att hon kan styra hästen, gå fram, stanna och backa.

Det första som Rebecca lär sina hästar är att när hon viker ut sticken så ska hästen stanna. Det första som hästen lär sig med ett nytt verktyg är det som kommer att sitta kvar starkast, så därför är det ganska praktiskt att börja just med detta. Hästen går alltså fram och när Rebecca vrider ut sticken (båda två rakt ut åt var sin sida) så ska hästen stanna.

Nästa steg är att lära hästen att svänga. Hon lär in det från stillastående, så att inte hästen bara ska öka farten. När hon vill svänga börjar hon med att hålla ut sticken på yttersidan snett framåt. Om hästen inte reagerar knackar hon lite på halsens yttersida med sticken för att den ska svänga. När hästen förstår det från en halt provar hon detsamma i skritt och sedan i trav.

Det är ytterligare en sak som hästen måste lära sig innan Rebecca är redo att påbörja hästens dressyrutbildning och det är en slags nödstopp. Det är en variant av one rein stop. Rebecca tar tag i manen med innerhanden och för fram sticken på yttersidan mot hästens huvud och svänger runt hästen tills den stannar.

Rebecca har tre olika hjälper som hon använder för att öka rundheten. Det första är att hästen ännu bättre ska förstå rundheten. Om Rebecca lyfter och för fram sticken på yttersidan så ska hästen verkligen böja sig direkt. Nu räcker det alltså inte med att den svänger, utan nu är det böjningen hon är ute efter. Med sticken i bakdelen av innerbogen kan Rebecca lösgöra innerbogen. Om hästen inte sträcker sig tillräckligt fram och ned så kan hon ta sticken på insidan bakom skänkeln och driva hästen lite framåt (och ut) för att den ska öka steglängden och söka fram och ned. Rebecca lär medvetet hästarna att gå ned i en för oss kanske överdrivet djup form. Anledningen är att hon inte kan lösgöra hästen med tygeln. Hon behöver därför en överdriven fram och ned för att skapa den lösgjordheten.

Rebecca böjer hästen för den yttre och inre sticken för att öka dess rundhet och säkerställa sökningen fram och ned. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Hemligheten i att öka hästens rundhet är att böja hästen lite med yttersticken lite utåt-framåt och samtidigt flytta den för sticken bakom innerbogen. Det skapar en öppnaliknande sidvärtsrörelse som ökar hästens rundhet.

När Rebecca driver med sticken bakom innerskänkeln vill hon ha följande reaktion av hästen. Den ska böja sig runt sticken, föra fram ytterbogen och minska volten.

Rebecca vill dock inte bli beroende av sticken. Det är hjälper som hon måste lära hästen för att kunna förstärka sits- och skänkelhjälperna med dem när hästen inte reagerar.

Genom att kombinera dessa olika hjälper så kan Rebecca börja rida olika övningar såsom sidvärtsrörelser.

Rebecca har utbildat Eamonn utan huvudlag. Det finns många som utbildar sina hästar med huvudlag och som sedan kan rida dem med halsring. Men om de stöter på problem så måste de gå tillbaka till huvudlaget för att lära hästen bättre reaktioner. Så gör inte Rebecca, utan hon använder de hjälper hon har inom frihetsdressyren för att utbilda hästen och förfina dess reaktioner.

Rebecca har en brösta på sin häst. Den använder hon inte som halsring, utan bara som en extra säkerhet. I bröstan sitter en kort rem som är ungefär som en tygel. Den använder Rebecca inte för att ge hästen några hjälper, utan hon använder den helt enkelt för att ha något att hålla sig i om hästen skulle bli rädd. Har man ingenting att hålla sig i så är risken mycket större att faller av bakåt, och då kan man få allvarliga rygg- eller nackskador.

Rebecca avslutade sin presentation med en harmonisk och vacker ritt till musik.

Christin och Wolfgang Krischke – Vapenövningar med tränarna

Den Akademiska Ridkonsten har en historisk bakgrund från den tid när hästen användes i närstrid. När det var dags att dra ut i krig var det för sent att börja träna på hur man använder vapen från hästryggen. Man kan träna det genom att jaga från hästryggen, men man kan även träna det genom olika vapenövningar. Det var det man gjorde i de historiska karusellerna. Karusellerna var ett sätt att både träna ryttarna i vapenövningar och att visa upp sina kunskaper. Det användes även för att avskräcka fienden, genom att man visade sin överlägsenhet.

Christin, Wolfgang, Diana och Sabine kom i lämpliga kostymer från renässanden och barocken. Man kan dock jobba med vapenövningar i vilka kläder som helst.

Wolfgang gick snabbt igenom alla vapenövningar och hur man ska hämta ett vapen till en av sina väpnare, använda det och sedan lämna ifrån sig det och hämta ett annat vapen från en annan väpnare. Först använder de en trubbig lans och ska träffa en sköld med den, därefter en värja som de (gärna i galoppiruett) ska sticka blombuketter med (som ligger på två piedestaler) och därefter en vass lans som de ska sticka in i en ring.

Det var fem ekipage som red vapengården; Christin, Wolfgang, Diana, Sabine och Christofer. De fyra första är erfarna på området, men för Christofer var detta första gången. Det blev en fartfylld och rolig avslutning på den här innehållsrika helgen!

Sabine i en galoppiruett i damsadel. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

 

Diana (i damsadel) galopperar runt piedestalen och spetsar blommorna på sitt svärd. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

 

Wolfgang styr sin häst runt piedestalen med sin tyngdpunkt så att han elegant kan spetsa blommorna. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

 

Christin laddar med lansen beredd för att i full galopp träffa ringen. Foto: Marius Schneider-Gestüt Moorhof

Read More

Sommarakademin 3-6 augusti 2016

2016-08-08
/ / /

Det här var inte vilken sommarakademi som helst, utan det var Bents 10-årsjubileum på Lindegården. Det är alltid ett väldigt innehållsrikt program vid sommarakademin och det här året var det verkligen inget undantag! Vi fick se Bent arbeta med sina hästar, lyssna på intressanta föreläsningar om hästens skelett, titta på lektioner med ett antal olika licensierade tränare, se en mästarritt med tillhörande föreläsning och delta i en massa intressanta diskussioner. Jag måste nog säga att det var den intressantaste sommarakademin som jag deltagit i. Jag ska här försöka återge innehållet i alla de olika aktiviteterna. Det blev ganska långt, så ta en kopp kaffe och sätt dig bekvämt och läs!

Public evening work, onsdag kväll

Markarbete, longering, arbete på lång tygel och arbete vid handen

Bent inledde med att arbeta Durado som nu är 4 år med markarbete, longering och crossover till arbete på lång tygel. I alla tre positioner visade Bent hur följsam hästen är för hjälperna, både stillastående, i skritt, trav och galopp. Han visade hur han i markarbetesposition kan ställa hästen med kapsonen och hur han i samtliga positioner kan föra hästens bogar inåt och utåt och föra hästens bakdel inåt och utåt, så att han kan placera hästen i den övning han vill och få den att följa honom i olika rörelseriktningar. Bent använder visuella spöhjälper i olika positioner för att föra bogarna och bakdelen. Med hjälp av sitt kroppsspråk kan Bent föra Durados tyngdpunkt bakåt, in i samling, eller framåt. Allt detta kan sedan kombineras, t.ex. genom att samla honom i en sluta och länga honom i en öppna. Durado är en lättlärd och mentalt avspänd häst som är mjuk och smidig med bra vinklar i bakdelen. Redan så här tidigt i hästens utbildning kan därför mycket av detta arbete utföras i mer eller mindre samling.

IMG_1243

Bent och Durado.

Därefter jobbade Bents fru Kathrine med att longera sin Fredriksborgare Indus. Med honom måste arbetet läggas upp på ett helt annat sätt. Dels har han en annan mentalitet. Han reagerar kraftigt på sin omgivning och har svårt att slappna av mentalt. Och dels har han lätt att få spänningar i sin kropp. Om man såsom Bent gör med Durado skulle låta en stor del av hans utbildning ske i olika grader av samling, så skulle han bara dra ihop sig och bli både fysiskt och psykiskt spänd. Kathrine måste därför lägga mycket fokus på att han ska vara både fysiskt och psykiskt avspänd i arbetet. Det innebär också att arbetet fram och ned blir viktigt. En sak som Kathrine har lagt mycket vikt vid att lära Indus i longeringsarbetet är att han ska böja sig runt spöt och slappna av, när man lägger spöt i skänkelläget. En av anledningarna till detta är att man i ridningen ska kunna använda sig av innerskänkeln för att få honom att slappna av.

Med Caraduro visade Bent arbetet vid handen. Kapsonen är nu ersatt av bett och tyglar och Bents position är vid hästens sida. Positionen kan vara vid hästens bog eller förskjutas något framåt eller bakåt, beroende på var han behöver förstärka. Positionen kan också varieras mellan hästens innersida och yttersida beroende på vad som för tillfället behöver förstärkas. På innersidan får man bättre kontroll över hästens innerbog och inre bakben vilket är viktigt för böjningen, men från yttersidan får man bättre kontroll över hästens ytterbog och yttre bakben. Det arbete Bent visade skedde till största delen i ganska hög samling, både i skritt, trav och galopp. Cara är en häst som har haft stora problem både med att acceptera bettet och med höftrörelsen. Ett av de största problemen med detta är att han har blivit vid mellan bakbenen. Det var väldigt roligt att se att höftrörelserna nu var betydligt bättre än tidigare. Det var bara i vissa korta sekvenser som han blev lite vid mellan bakbenen, men större delen av tiden höll han nu ihop sina bakben fint och jobbade mer avspänt än tidigare.

Ridning

Kathrine började med att rida sin Welsh Cob Nebo. Hon visade betydelsen av att ryttaren svingar med i hästens ryggrörelser och hur ryttaren faktiskt till och med genom svingningarna i sin sits kan påverka rörelserna i hästens rygg och bakben. Genom att svinga ned mer på innersidan när hästens inre bakben är i luften påverkar hon hästen att föra fram sitt inre bakben mer. Kathrine visade också hur man kan styra hästen mellan gångarterna med sitsen. När hon har en galopprytm i sin sits så ska hästen följa henne i galopp och när hon har halt i sin sits ska hästen följa henne in i halten. Kathrine avslutade sin fina ridning med en riktigt fin levad. Nebo har haft problem med att han i skolhalten har dragit ihop framdelen och blivit lite avkortad i sin överlinje. Det var väldigt intressant att se att det problemet inte alls märktes av i levaden. I levad var hans överlinje lång och fin.

Därefter red Bent sin Knabstrupper Tableau. Det märks tydligt att den hästen är längre skolad än de hästar han visat tidigare. När han suttit upp på honom började han med att placera honom på bakdelen i en skolhalt och sedan gå fram i skritt i hög samling, nästan i samma samlingsgrad som i skolhalten! I den samlade skritten visade de övningar som övergångar mellan piruett och förvänd piruett. Det Tableau kan göra stillastående kan han även göra i skritt. Det han kan göra i skritt kan han även göra i galopp. Galopp på bakdelen påminner faktiskt mer om skolhalten än vad skritt på bakdelen gör, eftersom hästen i galopp bär vikten på båda bakbenen medan han i skritt måste bära vikt på ett bakben i taget. Det var väldigt trevligt att se hur mycket Tableaus galopp har utvecklats under det senaste året.

IMG_1239

Bent och Tableau.

Nästa häst på tur var Swan. Han är en vacker häst med otrolig kapacitet. Den vinkling i bakdelen som vi såg hos Tableau var resultatet av hans träning, men hos Swan kommer detta naturligt. Det Bent istället måste jobba med hos Swan är hans mentalitet. Han är inte någon modig häst och blir väldigt lätt stressad. Med Swan började Bent lite från marken med att visa att det inte är spöt som gör att man kan göra olika rörelser med hästen. Han markarbetade honom i hög samling i övningar som piruett, renvers och öppna genom att bara peka på olika kroppsdelar med sitt pekfinger. Det man behöver är alltså inte en massa hjälpmedel, utan man behöver en häst som lyssnar. Sedan övergick Bent till ridning. Med Swan gör Bent just nu ett litet experiment med att använda en halsring som komplement till huvudlaget. Tanken är att med halsringen lyfta den bakre delen av halsen samtidigt som bettet länger ut den främre delen av halsen. I ridningen visade Bent samlat arbete i olika övningar, först i skritt och sedan i trav. Jämför man med Tableau så har Swan mer rörelser. För Tableau är galoppen den bästa gångarten för att få hästen på bakdelen. Även om Swan har en större och mer spektakulär galopp än Tableau så är det för Swan lättare att samla sig i trav.

Därefter var det dags för Zarif. Detta är den enda av hästarna som Bent inte bara jobbade i olika grader av samling, utan också arbetade i en längre arbetsform i både skritt och trav. Det innebär dock inte att Zarif inte kan samla sig. Att så är fallet visade Bent tydligt genom att rida honom i riktigt djup piaff, skolhalt och levad. En vacker uppvisning med en vacker häst.

Arbete i pilarerna

Avslutningsvis arbetade Bent Tyson mellan pilarerna. Tyson är en 21 år gammal Fredriksborgare som är extremt lång i kroppen och väldigt överbyggd. Men när Bent samlar honom ser han kompakt ut med lyft framdel och sänkt bakdel. Han har en otrolig förmåga att vinkla sina bakben. I levaderna kan han sätta sig så djupt att han sedan inte riktigt kan sätta ned sina framben när han ska börja gå. Det finaste Bent visade idag med Tyson var courbetter. Det är ett slags jämfotahopp på bakbenen mellan två levader. Där fick han en fantastiskt fin muskelreaktion från Tyson och han rundade sig så att manken vinklades framåt samtidigt som han drog in bakbenen under kroppen.

Markarbetes- och longerprovet – torsdag fm

Torsdagen inleddes med två markarbetes- och longerprov. Först ut var Josefine Backman med sin 4-åriga morganhäst John Henry. Trots att hästen är så ung och för första gången blev utsatt för så mycket publik så gjorde de ett väldigt fint prov. Nästa provtagare var en av Bents praktikanter, Charleene, som gjorde provet med en 10-årig trakhener. Det gjorde ett riktigt fint prov och eftersom det här är en vuxen häst så är den mer tränad och alla rörelser visades därför tydligare än med 4-åringen. Båda proven godkändes! Grattis!

IMG_1221

Josefine Backman och John Henry genomförde sitt markarbetes- och longerprov under sommarakademin. Josefine återfinns vanligtvis på Ekerö utanför Stockholm, där hon har ridlektioner och kurser.

En av anledningarna till att proven gjordes under sommarakademin var att Bent ville visa de förändringar som han vill införa i proven. En liten förändring är att skolhalten efter renvers ska göras innan man byter böjning, vilket alltså innebär att man går direkt från samling i renvers in i en skolhalt utan att först stanna och byta böjning på hästen. En annan liten förändring är att man ska gå direkt från öppnan på långsidan in i hörnet och inte rakrikta hästen till böjd rakt fram innan det. När det gäller slutan ska hästen dock fortfarande rakriktas till böjd rakt fram innan hörnet. De stora förändringarna (eller rättare sagt tilläggen) som Bent vill införa är dock att införa en helt ny position i longeringsarbetet för att introducera longeringens crossover till arbete på lång tygel. Direkt efter halten i skritt i longering vill Bent att man ska byta position till lång tygel, dvs ställa sig nära hästens inre bakben. I den positionen ska man länga hästen i en öppna och samla hästen i en sluta. Bent vill se att hästen även från den positionen låter sig föras mellan ”tyglarna” som är utgörs av spöt mot ytter eller inner sida av halsen, att hästen förstår öppna- och slutahjälperna och att hästen kan flytta tyngdpunkten framåt och bakåt. På mötet på lördag ska beslut fattas om vilka förändringar som ska genomföras, då den här presentationen är mest tänkt som ett diskussionsunderlag. Det har även förts fram synpunkter på att en del arbete i rörelse i positionen för arbete på lång tygel bör ingå i provet.

IMG_1234

Längning i öppna i halten i positionen för arbete på lång tygel, en av de övningar som Bent har på förslag i provet.

IMG_1235

Samling i sluta i halten i positionen för arbete på lång tygel, en av de övningar som Bent har på förslag i provet.

 

Bent och Kathrine tränar sina hästar

Sommarakademin-1

Akademiska ryttare från ett flertal europeiska länder sitter på läktaren och tittar när Bent tränar sina hästar.

Bent inledde med att träna Tyson mellan pilarerna. Till skillnad från igår så var Bent idag mer noggrann med att korrigera de små felen som uppstod i Tysons arbete och med att förklara vad han gjorde och varför. Bland annat la han väldigt stor vikt vid att Tyson inte tog stöd på linorna till pilarerna, för då lägger hästen automatiskt vikt på frambenen. De jobbade väldigt fint med piaffen. Tyson vinklade alla leder i bakbenen väldigt fint och blev extremt ren i den diagonala rörelsen i piaffen. Det är nog sällan man ser en så taktren piaff, så vinklade leder i bakdelen och så luftiga benrörelser både i bakbenen och frambenen i piaff.

Idag red Bent Caraduro. Han jobbade då med att med tyglarna ta honom i en ganska hög form så att han lyfte bogarna, och satte samtidigt båda bakbenen under honom med sits och skänklar. Men den kombinationen av att lyfta bogarna och plocka med sig bakbenen jobbade Bent honom i olika övningar i skritt och trav i hög samling.

När det gäller utbildningen av ryttarens sits brukar Bent säga att det första målet med sitsen är att sitta på hästen utan att ramla av. Nästa steg är att kunna sitta på hästen utan att störa hästen och först efter det är det dags att börja inverka på hästen med sitsen. Kathrine jobbar mycket med just detta när hon rider Nebo. Men för henne blir det en växelverkan mellan att inte störa hästen, inverka på hästen, inte störa hästen och inverka på hästen etc. I detta arbete jobbar hon väldigt mycket med övergångar, både mellan olika övningar och mellan gångarter, enbart utifrån sitsen. Hon har fått en hel del hjälp av Ylvie Fros i det arbetet. Det har verkligen hänt mycket under det senaste året, både med Kathrines sits och med hur Nebo använder sin kropp i arbetet. Nu fokuserar de inte längre så mycket på hög samling, utan istället rider hon honom i en fin arbetsform med fokus på rundhet. Ett stort steg i rätt riktning!

Därefter red Kathrine Indus. Jag har aldrig tidigare sett henne rida honom, eftersom hon inte har velat rida honom inför publik i och med att han är så lättskrämd och så lätt överreagerar på saker i omgivningen. Även idag var han i början av ridpasset mentalt spänd och blev då både kort i halsen och kort i steget. Efter lite lösgörande arbete i trav i skolor och serpentiner började han dock slappna av och då kunde han börja länga ut halsen, svinga ryggen och sträcka fram sina bakben. Det var väldigt trevligt att se att Kathrine nu inte överger honom när han blir spänd, utan hjälper honom med att ta kommandot över honom och ge honom en uppgift. På så sätt kan hon rida honom genom spänningen istället för att bara vänta på att spänningen ska försvinna av sig själv. Nu kan hon också använda innerskänkeln för att lösgöra honom och få honom att slappna av.

Tableau har inte de bästa fysiska förutsättningarna, men han är en väldigt intelligent och lättlärd häst, vilket är nog så viktigt. Det här passet jobbade Bent en del med att använda samlingen för att få hästen på bakdelen och skapa lätthet i framdelen och därifrån rida framåt så mycket som det går utan att hästen faller på bogarna. Både i skritt, trav och galopp har Tableau en tendens att falla på bogarna när han går mer framåt, men Bent jobbar med att tänja på gränsen när detta inträffar, så att Tableaus register för arbete i balans blir allt bredare. Nu går det även att komma tillbaka till samling efter att Tableau har hamnat lite på bogarna.

Idag gjorde Bent ungefär samma arbete med Zarif som med Tableau, dvs han försökte att bibehålla det lyft i framdelen som samlingen ger hästen och rida hästen mer framåt med en lätt framdel. Skolningen av en gångart innebär att man kan rida hästen i alla övningar i olika grader av både samling och längning.

Med Swan jobbade Bent idag mer med att tangera hästens gränser genom att kräva lite mer i samlingen och även jobba mer med alla övningar inklusive byten i galopp. Galopparbetet gör Swan väldigt eldig. Bent jobbade därför även med att kunna göra övergångar från galopp till en lugn samlad trav. Då kom passage, mer eller mindre av sig själv.

IMG_1242

Bent och Swan.

Torsdagens föreläsningar om hästens skelett

Eftermiddagen ägnade vi åt att lyssna på intressanta föreläsningar om hästens skelett. Marius Schneider föreläste om halskotpelaren, Stine Larsen om bröstryggen och Annika Keller om länden och bakbenen.

Föreläsning om halskotpelaren med Marius Schneider

Hästen har ungefär 250 ben och 185 leder i sitt skelett. Skelettet utgör trots detta bara ca 10-12 procent av hästens totala vikt.

Ryggraden går från hästens skalle till svansen och består av halskotor, bröstkotor, ländkotor, korskotor och svanskotor. Halskotpelaren består av 7 halskotor. Detta är inte unikt för hästar, utan det gäller för de allra flesta djur även människor. Därefter finns det 18 bröstkotor, 6 ländkotor, ett korsben som består av 5 sammanvuxna korskotor och slutligen 16-23 svanskotor. Tornutskottet i ryggraden pekar snett bakåt i den främre delen av ryggraden och rakare eller till och med lite framåt i den bakre delen av ryggraden.

Kotorna består av en kotkropp med tornutskott och sidoutskott. Mitt i kotkroppen går ryggmärgen och mellan kotorna sitter diskar. Halskotorna har inga egentliga tornutskott och sidoutskott, bröstkotorna vid manken har väldigt höga tornutskott men nästan inga sidoutskott och ländkotorna har korta tornutskott och väldigt långa sidoutskott.

Halskotpelaren kan delas upp i den övre och nedre delen. I den övre delen finns hästens skalle och de två första halskotorna och C3-C7 utgör den nedre delen av halskotpelaren. Den första övergången är övergången mellan skallen och atlaskotan. Det är där man ställer hästen. Den andra övergången är mellan atlas och axis. För att hästen ska jobba korrekt så måste alla rörelser gå genom den övergången.

I övergången mellan skallen och atlas kan de uppstå tre olika slags rörelser. Man kan få en lateral flexion (ställning), man kan få en vertikal flexion (vinkla huvudet uppåt och nedåt) och en viss rotation. Om atlasvingen och ganaschen på underkäken kommer för nära varandra så kommer vävnaden däremellan att komma i kläm. Längst bak på skallen (alldeles intill atlaskotan) finns också ett nedåtgående utskott på varje sida. Om hästen vinklar huvudet mycket nedåt  (vertikal flexion) så kommer det utskottet att tryckas mot atlaskotan. I det läget blir det omöjligt för hästen att ställa sig åt sidan.

IMG_1274

Det är i leden mellan skallen och atlas (C1) som ställningen sker. I bakkanten på hästens nacke sticker två utskott snett nedåt. Om hästen vinklar huvudet för mycket nedåt (vertikalt) så kommer de att ta emot atlaskotan. Det blir då omöjligt för hästen att ställa sig. Det är därför som det är så svårt att böja en häst som går bakom handen.

Atlas är mycket rundare i formen än de övriga halskotorna. Axis är den längsta av halskotorna och den är kantigare än atlas. På ovansidan har den en längsgående skåra där det fäster muskler. I den främre änden (mot atlas) sticker det ut en ”pigg” som passar i en urgröpning i atlas. Tack vare det kan kotorna rotera ganska mycket i förhållande till varandra, uppemot 20 grader.

IMG_1279

Axis (C2) har en pigg som passar i en utgröpning i Atlas (C1). Det medför att dessa kotor kan rotera ganska mycket i förhållande till varandra.

Kotorna C3-C7 i den nedre delen av halskotpelaren ser ungefär likadana ut, men ju längre från hästens huvud man kommer desto mindre är kotorna och på den sista halskotan finns ett kort tornutskott. Denna nedre del av halskotpelaren är betydligt mer rörlig än den övre delen. När hästen överböjer sig så sker det oftast i den nedre delen av halskotpelaren. Ligamenten mellan de nedre halskotorna är inte lika starka som ligamenten mellan bröstkotorna. Istället finns det ett nackligament på ovansidan av kotorna. Den här konstruktionen gör att de nedre nackkotorna blir mer rörliga i flera olika riktningar.

IMG_1265

De nedre halskotorna C3-C7 ser ungefär likadana ut.

Unga hästar har mer rörlighet i alla delar av halskotpelaren än äldre hästar. Den rörligheten behöver fölet när det ska dia från sin mamma.

Hästen använder halsen och huvudet för att balansera sig. Om man i ridningen kortar av hästens hals så kan hästen inte balansera sig lika bra. Hästen med avkortad hals kan inte heller böja och ställa sig så som vi vill i ridningen.

Människans ryggrad är vertikal och hästens ryggrad är horisontell. Det innebär att kotorna i människans ryggrad hela tiden har ett tryck på sig ovanifrån. Det har inte hästens kotor. Det är en anledning till att hästen troligtvis inte har samma problem som människan med diskbråck.

Hästens bogar och bröstkorg – Föreläsning med Stine Larsen

Hästen har 18 bröstkotor. Tornutskotten på bröstkotorna är väldigt långa. De är längst på T4 och T5. Där kan tornutskotten vara upp till 25 cm långa. Alla tornutskott på T1-T14/T15 lutar bakåt, på T15 eller T16 är tornutskottet vertikalt och på T17 och T18 lutar det framåt.

Hästen har 18 par revben. Hästens revben fäster i bröstkotorna. Varje revben fäster faktiskt i två bröstkotor. De första 8 paren revben skyddar hästens hjärta och lungor. De fäster i nederkant till bröstbenet. När hästen andas ska revbenen röra sig så att bröstkorgen utvidgas när hästen andas in. Det är dock många hästar som av olika anledningar inte rör revbenen när de andas.

IMG_1289

Hästen har 18 bröstkotor och 18 par av revben. Varje revben fäster i ovansidan i två bröstkotor. De först 8 paren revben fäster i nederkant i bröstbenet. De sista 10 paren revben har bara broskförbindelse i nederkant.

Mellan de främre bröstkotorna (T1-T6) finns det väldigt liten rörelse uppåt och nedåt, eftersom det är där som tornutskotten är längst. Mellan T12-T18 är det mer vertikal rörelse. Den laterala flexionen mellan bröstkotorna är väldigt liten, endast 1-2 grader. Bröstkotorna kan även rotera en aning i förhållande till varandra.

Mellan C7 och T1 ändrar hästens ryggrad form. Det är viktigt att inte pressa ihop kurvorna på respektive sida av den övergången.

Hästen har inget nyckelben. Den innebär att hästens framben inte har någon led till bröstkorgen. Istället är hästens bröstkorg upphängd med muskler och senor mellan frambenen. Om dessa muskler är vältränade så kan hästen lyfta bröstkorgen mellan bogarna.

Mellan bogbladet och överarmen är hästens bogled. När hästen rör frambenet framåt öppnas den här leden och bogbladet blir mer horisontellt. När hästen skjuter ifrån bakåt med frambenet så blir bogbladet mer vertikalt.

IMG_1301

Hästens framben. Längst upp har vi bogbladet, som via bogleden fäster i överarmen.

Vinklingen av hästens bakben – Annika Keller

Det är intressant att titta på övergångarna mellan olika delar av ryggraden, såsom övergången mellan halskotpelaren och bröstkotorna (C6 och T1) och övergången mellan bröstkotorna och första ländkotan (T18 och L1). Det är oftast där som hästarna får problem. Den sista bröstkotan är viktig, den samverkar med de övriga bröstkotorna, men utgör samtidigt länken mellan bröstkotorna och ländkotorna.

Om hästen överbelastar ländryggen, t.ex. genom att ha för mycket rörelse i ländkotorna, så kommer hästens kropp att reagera på detta genom en inflammationsprocess som orsakar förhårdnader i brosket för att skydda hästen. Det gör att rörligheten mellan kotorna minskar. Det kan t.ex. resultera i artros. När rörligheten i en del av hästens kropp minskar så kompenseras det med mer rörlighet någon annanstans.

IMG_1312

Hästens ländkotor.

Hästarna får ofta problem kring bäckenet. Oftast säger hästens ägare att problemen sitter i SI-leden (övergången mellan bäckenet och korsbenet). SI-leden består dock av två glidleder, där två platta ytor glider mot varandra. Det är en ganska stabil led och det är enligt Annika inte så troligt att det är där som problemen uppstår. En betydligt mer känslig led är lubosakralleden, dvs övergången mellan sista ländkotan och korsbenet. Det är när det uppstår en överböjning där som hästen får catback.

IMG_1313

Hästens bäcken som vilar mot korsbenet uppifrån. De platta glidlederna som sammanfogar dem brukar kallas SI-leden.

De knölar man ser på hästens höft utgör höftknölen och det är ingen led. Höftleden sitter längre ned och utgör leden mellan lårbenet och bäckenet. Knäleden på hästens bakben är väldigt intressanta. Längst fram på knäleden sitter patellan. Det är ett utskott som förs uppåt när hästen låser knäna, vilket den måste kunna göra för att kunna stå och sova. Patellaupphakning innebär att patellan fastnar i det läget så att hästen inte kan röra benet.

IMG_1321

Hästens bakben.

Det finns en speciell konstruktion som gör att hästens knä- och hasled bara kan röra sig tillsammans. Båda lederna vinklas alltså alltid lika mycket.

På den vänstra bilden av skolhalterna nedan vinklar hästen höftleden för mycket och istället är knäleden och hasleden väldigt öppna. Detta skapar en kraftig belastning i lumbosakralleden, vilket i sin tur skapar belastning på övergången mellan C6 och T1. Detta skapar en kraft nedåt i de nedre halskotorna och hästen sänker bröstbenet. Från bröstbenet går det muskler till tungbenet, vilket gör att hästen får spänningar i underkäken och den främre delen av halsen. Det blir alltså en ond cirkel, där alla negativa reaktioner förstärker varandra. Det kan börja framtill, med att man med handen dra ihop hästens hals, men det kan också börja baktill genom att hästen vinklar bakbenen felaktigt.

IMG_1326

På den vänstra bilden vinklar hästen höftleden mycket och håller knä- och höftled nästan helt raka. På den högra bilden vinklas alla leder i bakbenen.

Det var den skolhalt som Annika fick när hon jobbade med skolhalten i ungefär 6 månader från en halt. På den andra bilden rider hon hästen i en skolhalt som hon har gått in i direkt ur en rörelse. Då vinklar hästen alla leder i bakbenen och då skapas ingen sänkning i bröstryggen. Varför uppstår denna skillnad? Det beror antagligen på att hästen i det stillastående arbetet har låst knäna så att den inte kan vinkla knäleden och hasleden. När skolhalten görs direkt ur en rörelse så kommer man runt det problemet.

Om hasleden är väldigt öppen samtidigt som hästen tar vikt uppifrån på sina bakben så skapas en väldigt skadlig belastning på hasleden som med tiden kan leda till spatt.

De ställen där hästen kan stretcha sig mest, men inte kan använda någon styrka vid maximal stretching, är den största risken för skador. Så kan det t.ex. vara i kotleden. Om hästen har väldigt mjuka kotleder så är risken stor för skador i kotlederna.

Lektioner från olika tränare

Förra året infördes ett nytt och väldigt trevligt inslag i programmet. Fem olika ryttare fick välja fritt bland tränarna på sommarakademin vem de ville ha en lektion av. Vilka ryttare som valdes ut bestämdes av praktiska skäl av vilka som hade häst med sig till sommarakademin. Det här är ett väldigt trevligt sätt att få lite nya input och få se flera olika tränare instruera.

Yvonne Heynckes ger Ute Tannous en lektion

IMG_1327

Yvonne Heynckes undervisar Ute.

I början av lektionen hade hästen lite svårt att söka fram till handen. Formen var inte dålig, men hästen reagerade på ryttarens hjälper med att korta av halsen en aning, så den jobbade inte bra över ryggen. Innan Ute fick börja samla hästen ville Yvonne att hästen skulle gå framåt bra, dvs svinga fram sina bakben och länga halsen en aning så att den söker fram till handen. Det första hon fokuserade på var att Ute inte spände sig i sitsen när hon använde innerskänkeln. Istället skulle hon förstärka med spöt i skänkelläget om hästen inte reagerade på skänkeln. Därefter fick hon, först stillastående och sedan i skritt, arbeta med att ta hästens tyngdpunkt en liten aning bakåt och sedan länga ut den igen med fokus på att hästen ska söka fram till handen. I halten var det tydligt att när ryttaren tyckte att hon gav hästen eftergift på tygeln så kände sig hästen fortfarande begränsad. När ryttaren släppte efter mer på tygeln började hästen söka bättre fram till handen. Efter att ha hittat känslan i halten och sedan gjort det några gånger i skritt började hästen slappna av, länga ut halsen och svinga ryggen. Det gick då ganska bra att även göra det i trav.

Kathrine Tannous Branderup ger Kati en lektion

IMG_1330

Kathrine undervisar Kati.

Kati är en av Kathrines gamla elever. Eftersom hon inte har med någon egen häst så får hon istället en lektion i markarbete med Kathrines häst Nebo. Kathrine förklarar att hon tidigare att arbetat med en markarbetesposition där hon är lite på insidan av hästen, men nu har hon övergått till en position där hon är mitt framför hästen. Den positionen har en stor fördel i och med att man direkt märker om hästen riktar kraften lite snett.

Kati fick börja med att arbeta hästen i markarbete på en volt. Därefter skulle Kati prova att samla Nebo. När hon skulle samla honom bromsade hon honom samtidigt med sitt kroppsspråk. Det gjorde hon genom att föra axlarna lite mot hästen. Han reagerade med att bromsa upp sig och ta kortare steg. För att han ska kunna fortsätta svinga fram sina bakben även i samlingen är det viktigt att man inte bromsar honom framifrån. Det Kati istället skulle göra är att korta av sitt eget steg, men ta axlarna lite bakåt så att hon inte blockerar hästens rörelser. Då blev samlingen genast bättre.

Nästa problem de var tvungna att hantera, vilket är ett väldigt vanligt problem, är att hästen faller ut lite med ytterbogen. Det kan man korrigera på flera olika sätt. Kati försökte korrigera det med spöt på yttersidan av halsen. Då kom framdelen mer in i volten, men samtidigt drog han bak ytterbogen. Det kan därför vara bättre att använda en annan hjälp för att kontrollera ytterbogen på Nebo. Man kan använda spöt från insidan ovanför manken. Då är dock Nebos första reaktion att gå in i en sluta (hans favoritreaktion). Man kan också dra bak sin yttre axel, men när Nebo redan har fallit ut på ytterbogen så behövs det ofta lite mer än det. Det Kati istället fick göra är att lägga linan i en loop över hästens hals, så att hon kan använda den som en indirekt yttertygel. Då fick hon kontroll över riktningen på ytterbogen, utan att hästen drog bak bogen.

Därefter skulle Kati jobba med samlingen. Hon fick först samla Nebo lite i halten och sedan lägga till energi och rörelse framåt i samlingen. Energin och rörelsen skulle hon få genom att lägga energi i sin egen kropp och börja trampa lite med sina egna fötter. Här kan man i början behöva lite tydligare rörelser i sig själv, men när hästen vänjer sig vid att reagera på det kan man minimera rörelserna till att enbart ha en rytm kvar i kroppen. I det här arbetet är det viktigt att hästen riktar kraften rakt framåt. I höger varv hade Nebo lätt för att rikta kraften ut över ytterbogen. När det hände var det viktigt att Kati korrigerade honom med yttertygeln.

Annika Keller ger Charleene en lektion

IMG_1331

Annika Keller undervisar Charleene.

Charleene är just nu praktikast hos Bent. Hennes häst har lätt för att bli nervös i ridningen. Hon har därför under första månaden hos Bent bara jobbat med markarbete och longering, men nu vill hon komma igång med ridningen. Det märktes tydligt att hästen blev ängslig och lite nervös när Charleene började rida henne. Hon fick börja med att jobba på ganska små volter och byta varv ofta. Hon skulle inte rama in hästen för mycket med sina hjälper, utan från början nöja sig med att hästen böjer sig inåt och slappnar av på små volter. När en häst är nervös är det lätt att den känner sig trängd om man lägger på för många hjälper på en gång. Man ska därför inte korrigera alla obalanser på en gång. Om bakdelen faller ut lite så kan man därför byta varv några gånger till och få lite mer avslappning innan man börjar korrigera det. Efter en stund fick Charleene börja inverka mer på hästen. I båda varven placerade hästen henne till utsidan, genom att hon sköt på ganska mycket med ytter bak och sänkte ytterhöften. Hon skulle försöka komma åt det genom att fånga upp ytter bak i en svag sluta och växla mellan att rida hästen lite framåt-uppåt (för att minska påskjutet) och framåt-nedåt (för att få mer avslappning). Därefter fick Charleene prova att göra detsamma i trav.

Marius Schneider ger Martine en lektion

IMG_1334

Marius undervisar Martine.

Martine ville ha en lektion i markarbete av Marius Schneider. Marius märkte genast att hästen i det ena varvet vill gå lite till hennes insida och i det andra varvet vill gå lite till hennes utsida. Martine skulle därför börja med att bara gå med honom i markarbetesposition och följa en liten fyrkant (carré) utan att försöka skapa någon böjning eller formgivning. Marius fokus är då att hästen ska följa henne både på raka linjer och genom hörnen och den ska vara på lite avstånd från henne. Man undviker många problem med att hästen faller på den ena eller andra bogen ifall man först lär hästen att följa en innan man börjar jobba med böjning och formgivning. Vi vill sedan kunna använda kapsonen, men då måste den vara fri till det vi vill ha den till. Det ska alltså inte vara kapsonen som gör att hästen följer en eller håller avståndet, utan det ska hästen ha lärt sig innan man börjar använda kapsonen. Kommer han för nära så får man bromsa honom genom att skaka linan och går han åt någon sida så får man korrigera det med spöt på inner eller ytter sida. Därefter skulle Martine göra detsamma på en volt. Då la Marius till att hon skulle kunna variera avståndet till hästen. Hon skulle alltså kunna gå närmare hästen en liten bit och sedan åter öka avståndet. Det blev stor skillnad i hästens rörelser när den frigjordes från kapsonen och slutade tränga sig på Martine.

Nästa steg var att ha lite mer kontakt med kapsonen. Hon skulle då träna på att be om högre och lägre huvudposition, men försöka göra det med en jämn och väldigt lös kontakt. Helst ska linan bara ligga i en öppen hand. Därefter skulle Martine börja inverka på hästens bakben, till att börja med genom att be om en sluta på volten. Det som hände när hon bad om en sluta var att hästens hals blev kort och Marine började trycka lite med handen mot nosen. För att undvika dessa negativa effekter skulle Martine se till att hästen aldrig fick hamna bakom lodplan med nosen när hon bad om en sluta. Dels skulle hon lägga till slutahjälpen långsamt och se vilken reaktion hon fick av hästen, så att hon inte ber om mer än hon vill ha. Dels skulle hon ta hästen i en lite högre form istället för att trycka bak nosen. Martine måste också vara noggrann med att inte hålla spöhanden för nära hästen när hon lyfter spöt till en slutahjälp. När hon är för nära hästen hamnar spöt alldeles intill hästens öga och den reagerar då med att ställa sig utåt för att komma ifrån obehaget. Man behöver inte sträcka sig i någon riktning, utan det räcker att bara hålla spöhanden vid sin sida och långsamt lyfta handen och spöt utan att föra handen framför kroppen mot hästen.

Därefter övergick de till att titta på longeringen. Marius började med att titta på hur longeringen såg ut. Både Martine och hästen föredrog att vara ganska nära varandra i longeringen och hästen hade hela tiden en ganska kraftig tendens till att böja sig för mycket och falla in i volten med framdelen. För att komma ifrån detta fick Martine använda spöt i riktning mot hästens hals, för att föra hästens framdel ut på volten och räta ut honom. Hennes häst vill också bli alltför djup i longeringen. Det ska Martines korrigera med att väldigt kort lyfta handen som håller i linan en aning och i början förstärka det med spöt på undersidan av halsen. När hon på det sättet fick bort överböjningen och att hästen dök ned så började hästen bära upp sig riktigt fint.

Celina Harisch ger Josefine Backman en lektion

IMG_1342

Celina korrigerar Josefines position när hon undervisar.

Josefine gjorde ju sitt markarbetes- och longerprov med den här hästen igår. Att man har klarat ett prov innebär dock inte att man är fullärd. Josefine fick börja med att visa öppnan och slutan på volt i markarbete. Det var då tydligt att volten hela tiden blev mindre när hon gjorde en öppna. Hästen gick även väldigt långsamt hela tiden. För att komma åt detta fick Josefine jobba med att växla mellan markarbetesposition (gå baklänges framför hästen) och arbete vid handen (gå framlänges bredvid hästen, strax bakom hästens bog). Den stora fördelen när man står framför hästen är att man genom kapsonen direkt kan inverka på hästens ryggrad. Det finns även nackdelar med den positionen. En nackdel är att det är väldigt frestande att dra i kapsonen. En annan nackdel är att det är lätt att tappa rörelser och energi. Handarbetespositionen har fördelar med att man ger hästen mer frihet med huvudet och att man skapar mer utrymme för rörelser framåt. För att kunna dra nytta av fördelarna med båda positionerna skulle Josefine i öppna göra övergångar från markarbetesposition, till handarbetesposition och sedan tillbaka till markarbetesposition. Hon ska försöka bibehålla energin framåt när hon kommer tillbaka till positionen framför hästen.

Josefine fick också prova att växla mellan att vara nära hästen (som i handarbete) och längre ifrån hästen (som i longering) och då både prova att själv gå längre ifrån eller närmare hästen, men också att be hästen gå ut på en större volt för att öka avståndet och be hästen minska volten för att komma närmare hästen.

Syftet med att växla mellan de olika positionerna var att kunna utnyttja de fördelar en viss position har och ta med sig det till en annan position.

Sveriges första mästare i Akademisk Ridkonst visar sitt arbete

Efter lektionerna var det dags för det som många hade väntat på! Christofer Dahlgren skulle rida Saxo inför hela riddarskapet! Christofer och Saxo gjorde sitt mästarprov i våras, så han är nu Sveriges första mästare i Akademisk Ridkonst!

Sommarakademin-3

Christofer och Saxo i en levad.

Efter att i två dagar ha sett Bent komma in i ridhuset och omedelbart sätta sina hästar i hög samling var det en frisk fläkt att se Christofer komma in och värma upp sin häst på lång tygel i skrit och i galopp i olika tempon! Han red sedan ett Kürprogram på mästarnivå som innehöll avancerade övningar som hela galoppiruetter, galoppombyten, piaff, passage, levad och croupade, men där fokus låg på att visa hästens följsamhet i alla gångarter, övningar och tempon. Här märkte man tydligt att den Akademiska Ridkonsten verkligen förbättrar hästens rörelser och gångarter. Christofers ritt går inte att återge med ord! Men det var mjukt, följsamt, stabilt, kraftfullt, elegant och en massa andra superlativ och hela tiden utfördes det med minimala hjälper och mjuk och stilla hand och det såg så enkelt ut! Med andra ord: en riktig mästarritt! Självklart avslutades ritten med stående ovationer från hela den hänförda publiken!

Christofers fina ritt följdes av hans föreläsning, vilket ingår i mästarprovet. I och med att Marius, Stine och Annika hade föreläst om hästens kropp (skelettet) så passade det bra att Christofer föreläste om hästens personlighet.

Alla hästar kan återfinnas hos någon av dessa fyra personligheter, som särskiljs utifrån om hästarna är extroverta eller introverta och självsäkra eller osäkra.

  • Den glada hästen (åsnan) är extrovert och självsäker (LBE – Left brain extrovert).
  • Den säkra hästen (Maximus) är introvert och självsäker (LBI – Left brain introvert).
  • Den snabba hästen (Timon) är extrovert och osäker (RBE – Right brain extrovert).
  • Den snälla hästen (Hästen i beauty and the beast) är introvert och osäker (RBI – Right brain introvert).
IMG_1345

Alla hästar kan delas in personlighetsmässigt utifrån om de är självsäkra (till vänster) eller osäkra (till höger) och utifrån om de är extroverta (överst) eller introverta (nederst).

Den glada hästen (extrovert och självsäker) är lekfull, kommer fram till dig i hagen, är nyfiken på allting i sin omgivning, undersöker saker i boxen eller hagen, är fulla av energi, galopperar gärna och kan göra lite lyckliga bocksprång och efter man har ridit dem och släpper dem i hagen så kommer de genast tillbaka till en och frågar om man inte ska göra något roligt igen!

Den säkra hästen (introvert och självsäker) är lugn och självsäker i hagen, den irriterar inte de övriga hästarna och den står stilla och väntar på att bli hämtad i hagen. Den har ingenting emot att lämna flocken, men går sakta med en till stallet. Ställer man den i boxen så äter den och om det inte finns någon mat så passar den istället på att sova. Det är en tolerant häst som är lätt att hantera, han accepterar utrustningen men är inte så intresserad av det man gör. Det är en säker häst att rida, men den gör inte mer än man begär.

Den snabba hästen (extrovert och osäker) rör sig väldigt mycket i hagen. Den kommer gärna fram när man kommer till hagen, men står inte stilla när man ska ta på den grimman. När man leder den ser den sig konstant omkring. Den kanske inte drar i grimskaftet, men rör hela tiden hovarna och befinner sig överallt. När man lämnar den i stallet blir den orolig och trampar omkring i boxen och när man tar ut honom ur boxen vill han helst återvända till de andra hästarna i hagen. Han står inte stilla ett ögonblick när du gör i ordning honom och frågan är inte om han kommer att bajsa medan du sadlar honom, utan hur många gånger han kommer att bajsa. Självklart kan han inte heller stå stilla när man ska sitta upp, utan det är någonting som kräver långsiktig träning. När man rider honom föredrar han ett högt tempo.

Den snälla hästen står ofta lite för sig själv i hagen, den är lite skeptisk när man ska hämta den i hagen, man får komma nära den men den kan vara svårfångad. Den snälla hästen kan ibland bli krubbitare, för att det kan vara ett sätt den använder för att lugna sig själv. Den står still när man gör i ordning den och sitter upp och det gör att den ger intryck av att vara lugn. Det är dock den typ av häst som kan explodera när det händer någonting som blir för mycket för dem. Det är alltså den typ av häst man måste vara väldigt försiktig med när man tränar den.

Olika hästar passar till olika ryttare. Beroende på hur man själv är och vad man tänker använda hästen till så passar olika hästar olika bra. Självklart kan man träna alla hästar till att bli bra ridhästar, men olika saker är olika lätta med olika hästar. Det är inte bara hästarnas fysiska förutsättningar som styr utan även hästarnas personlighet.

Den säkra hästen passar bra som arbetshäst, vagnshäst, ridskolehäst etc, men används den till något som kräver mycket energi så får man jobba lite med det. Den glada hästen har mycket energi och trivs med att göra olika saker varje dag, men har man inte humor så  är risken stor att man blir tokig på den. Den snabba hästen har mycket energi och passar som tävlingshäst, men det är en krävande häst och ingenting för nybörjare. Den snälla hästen trivs med att göra samma sak varje dag och passar till dressyr.

Hästens personlighet påverkar också hur den bör tränas.

Den glada hästen behöver variation. Om man går in på ridbanan och planerar att öva på tre övningar så har man tio övningar för lite. Man måste alltså hela tiden göra nya saker, växla övning, gångar, arbetssätt etc.

Den snabba hästen har behov av att hela tiden få vara i rörelse. Trav är den bästa gångarten för den här hästen. Tvingar man den att stå stilla eller arbeta väldigt långsamt så blir den frustrerad, men får den trava på så kan den jobba bra med några övningar och blir efter en stund lugnare och kan sedan kanske även skritta och galoppera och i vissa fall även stå stilla några sekunder. Men om man försöker ”rasta av” hästen för att få den lugn så kan man fortsätta hur länge som helst. De här hästarna är avlade för uthållighet och kan springa hur länge som helst.

Den snälla hästen kräver många repetitioner av ett fåtal övningar. Blir det för mycket variation så blir hästen orolig och exploderar.

Den säkra hästen belönar man starkast med pauser.

Om man inte förstår hästens mantalitet så stöter man på olika slags problem med olika hästar. Den glada hästen blir olydig, bockar etc. Den säkra hästen stannar och vill inte röra sig, går bara iväg eller ställer sig och äter. Den snabba hästen springer över dig, springer iväg, stegrar etc. Den snälla hästen exploderar, sparkar bakut, får stereotypa beteenden såsom krubbitning och blir efter ett tag oridbar.

Ska man köpa en häst så kan man köpa den häst som passar en själv bäst, men som tränare måste man kunna hantera alla de olika personligheterna.

Självklart finns det inte bara fyra personligheter hos hästar. De kan befinna sig var som häst på kartan och ha olika mycket inslag av olika personlighet. De enklaste hästarna att arbeta med är de som av naturen befinner sig nära mitten. Ju längre ut i något av hörnen en häst befinner sig desto viktigare är det att känna till hästens personlighet för att kunna träna den korrekt. Detta gäller dock tydligast från början i hästens träning. Ju mer man har tränat en häst desto närmare mitten kommer den att hamna och då blir det inte längre så tydligt vilken personlighetstyp hästen ursprungligen tillhörde.

IMG_1355

Ju längre från mitten en häst befinner sig desto svårare blir den att hantera. De minst komplicerade hästarna är de som befinner sig nära mitten. Med bra träning förskjuts hästen mot mitten.

Olika personligheter är olika toleranta för tryck.

Det är lätt att vara för försiktig med den snälla eller snabba hästen (de osäkra). De överreagerar ofta på hjälperna och om man då är väldigt försiktig så kommer deras känslighet att öka och till slut kan man nästan inte göra någonting. Det är alltså viktigt att röra dem och använda tryck. Då kan hjälperna istället göra hästen lugn. De här hästarna skapar alltså en bubbla runt sig. Ju försiktigare man är desto större blir bubblan och desto känsligare blir hästen.

Med den säkra eller glada hästen är det tvärtom. Ju starkare tryck man använder desto starkare tryck kommer att behövas för att få en reaktion. Om man ökar trycket så kommer alltså hästen till sluta att inte reagera på någonting. Dessa hästar ska man absolut lite tjata på. Säg hellre till en gång och belöna reaktionen, men småtjata inte för då stänger den av. De här hästarna bygger upp en sköld mot tränaren och ju mer man förstärker desto tjockare blir skölden.

Hundar har samma uppbyggnad i personlighet och faktiskt även människor. Som instruktör är det bra att även förstå människornas personlighet.

De glada människorna behöver utmaningar. De pratar gärna och står gärna i centrum. När man instruerar dem så behöver de få utmaningar för att känna sig nöjda. De säkra människorna är koncentrerade och lyssnar. Du ska vara ärlig och ge dem konstruktiv kritik så gör de sitt jobb. De snabba människorna har svårt att vara stilla. De tillhör gärna en grupp, men trivs inte riktigt med att stå framför en grupp. De söker ständigt äventyr. När man instruerar dem får man inte vara för nitisk, utan träningen måste bli som en lek. De snälla lyssnar och är hjälpsamma, men tar inte så mycket plats. När man instruerar dem ska man repetera övningarna ofta och ge dem mycket beröm så att de känner sig nöjda med vad de uppnår.

Det finns ingen nyckel för vilken människopersonlighet som passar med vilken hästpersonlighet. När man väljer häst måste man utgå från vad man har för ambition, erfarenhet och hur man känner sig när man jobbar med hästen. Varje häst är perfekt för någon. Har man en häst som man inte passar ihop med så kan det faktiskt vara bättre att sälja hästen och istället köpa en häst som man passar bättre ihop med.

Lördagens riddarmöte

Som vanligt inleddes riddarmötet med att nya medlemmar upptogs i riddarskapet. Extra roligt var det förståss att Gunnel Brydolf från Sundsvall då blev hedersmedlem på väpnarnivå. Bents motivering till detta var att Gunnel med sina 79 år var en god förebild för andra och visar att det aldrig är för sent att lära sig och att utvecklas. Det möttes med jubel och applåder!

IMG_1366

Gunnel Brydolf upptas som hedersmedlem på väpnarnivå i riddarskapet.

Vid mötet utsågs Christofer Dahlgren formellt till mästare. Det finns nu förutom Bent tre andra mästare inom riddarskapet. Det är Sabine Oettel från Tyskland, som gjorde sitt mästarprov 2006, Marius Schneider från Tyskland, som gjorde sitt mästarprov 2015, och  nu även Christofer Dahlgren från Sverige!

Sommarakademin-4

Christofer är nu mästare i Akademisk Ridkonst eller – som han själv uttrycker det – Advanced Beginner…

En av de stora frågorna vid årets riddarmöte var de förändringar i markarbetes- och longerprovet som Bent har aviserat. En mindre förändring som direkt kunde beslutas var att man i markarbetesprovet ska göra skolhalten direkt efter den förvända slutan, utan att först böja om hästen. En till sak som egentligen redan har funnits i longerdelen av provet, men som nu ska förtydligas, är att man vid provet ska visa att hästen förstår hjälperna för yttertygel (flytta framdelen inåt), innertygel (flytta framdelen utåt), innerskänkel (aktivera inner bak i riktning mot en öppna) och ytterskänkel (aktivera ytter bak i riktning mot en sluta). Det lades dock inte till några konkreta övningar för att visa att hästen kan detta, utan det är upp till respektive provtagare att på lämpligt sätt inkludera det i arbetet man visar med hästen.

Det som för de flesta var en större fråga när det gäller proven är att Bent ville att crossover mellan longering och arbete på lång tygel skulle visas i provet. Detta gav upphov till livliga diskussioner. Efter en hel del diskussioner enades riddarskapet om att alla får i uppdrag till nästa år att arbeta med crossover. Det får sedan bli ämnet för nästa års brainpool och utifrån vad som då framkommer fattas beslut om ifall några tillägg ska göras till provet och hur de i sådana fall ska utformas. För att få en konstruktiv brainpool nästa år utsågs redan nu Marion och Anna som ska styra upp arbetet.

Det är många kompetenta och erfarna personer som deltar i mötet. Det utgör därför en bra grund för konstruktiva diskussioner.

Nästa ämne för mötet var att bestämma vad som ska vara ämnet för nästa års föreläsningar. De senaste åren har vi avverkat hästens tänder, foder och i år skelettet. Det framkom därför önskemål om att nästa års föreläsningar skulle handla om hovar. Problemet med detta är att det inte finns så mycket vetenskapligt bevisad kunskap om hovar och verkning, men däremot flera olika teorier och åsikter om hur hovarna egentligen fungerar och hur de ska verkas. Vi beslutade därför att föreläsningarna ska handla om hovar och verkning, men att det är viktigt att det inte blir en ensidig bild som presenteras, utan flera olika ståndpunkter bör ingå. En arbetsgrupp med personer som tillhör olika inriktningar när det gäller hovvård utsågs för att arbeta vidare med detta.

Utöver detta infördes en förändring inom riddarskapet. Det är nu några år sedan väpnarnas status lyftes upp så att väpnare är jämställda med riddare. Det innebär bland annat att man som väpnare kan göra prov för ringar utan att först göra riddarprovet. Det är nu också allt vanligare att man inte är trogen en instruktör, utan att man som elev vänder sig till flera olika instruktörer för att öka sin kompetens. Bent tycker med den bakgrunden att det inte är rätt att man som väpnare ska tillhöra någon annan väpnare eller riddare i riddarskapet. Från och med nu är alltså alla väpnare och riddare sina egna och det anges inte längre på riddarskapets hemsida vem man är utbildad av. Precis som tidigare måste man dock rekommenderas av en väpnare eller riddare för att få genomföra markarbetes- och longerprovet eller väpnarprovet.

Read More

Kan du se på din häst om den har ont?

2015-11-22
/ / /

Evaluering av smärta hos hästar
– Hur känner vi igen och hur ”mäter” vi smärtan hos hästar?

Föreläsning i Umeå 2015-11-22 av Karina Bech Gleerup, DVM, PhD Köpenhamns universitet. Karina är veterinär och har forskat om smärta hos hästar och doktorerade i ämnet våren 2015.

IMG_0871

Karina Bech Gleerup föreläser om hur man kan utläsa smärta hos hästar.

Vad är smärta och varför känner man smärta?
Fysiologin kring smärta är väldigt komplicerat, både hos människor och hos hästar. Vid akut smärta reagerar man på något som gör ont. Smärtreaktionen går via nervsystemet till ryggraden och därifrån går en ny nervsignal tillbaka till stället där det gör ont och man flyttar den onda kroppsdelen reflexmässigt. Samtidigt går smärtreaktionen vidare till hjärnan. Hjärnan tolkar smärtan och skickar tillbaka en signal om att nervsystemet kan sluta skicka nervsignaler nu. Vid väldigt kraftig smärta finns det dock risk att smärtreaktionerna aldrig upphör.

Det finns anledning till att man känner smärta. Man brukar härvid skilja på akut och kronisk smärta. Vid akut smärta är det viktiga skadekontroll, vilket innebär att man måste hindra skadan från att bli värre. Bränner man handen så måste man ta bort handen. Vid kronisk smärta (alltså när man har passerat det akuta stadiet) handlar det istället om att ge möjlighet till återhämtning. Det kan t.ex. handla om att man inte belastar ett ben som man har ont i.

Hur påverkar smärta beteendet?
Hos hästar finns det en mängd olika beteenden som ofta uppstår i samband med smärta:

  • Rastlöshet/minskad aktivitet
  • Minskad aptit
  • Smakar kanske på maten, men slutar sedan äta
  • Står med huvudet sänkt
  • Minskat intresse för social interaktion
  • Minskat eller ibland ökat intresse för ägaren
  • Ändrat ansiktsuttryck
  • Ändrat rörelsemönster av öronen, innebärande att öronen sänks något
  • Ändrad kroppshållning
  • Svansviftning
  • Tandgnissling
  • Försök att skydda det smärtpåverkade området
  • Hälta
  • Flemande
  • Flykt
  • Aggretion
  • Ägnar uppmärksamhet mot det smärtsamma området, t.ex. tittar på det för ett kort ögonblick
  • Problem av olika slag i ridningen

Olika hästar påverkas olika
Det vore enkelt att bedöma smärta om alla hästar fick samma smärtbeteenden, men i verkligheten finns stora variationer. Smärtbeteenden hos smärtpåverkade hästar kan påverkas av ett antal olika faktorer, såsom:

  • Rasvariation
  • Individuell variation
  • Annorlunda miljö
  • Feber
  • Stress
IMG_0873

Hur man bedömer ansiktsuttrycket hos en Irländsk Setter! Det påminner faktiskt en hel del om hur det är att bedöma smärta hos många kallblod, ponnyer eller islandshästar. Riktiga pokerface…

Det är viktigt att man lär känna sina hästar och hästarnas naturliga beteende. Då kan man snabbt upptäcka förändringar i beteendet, vilket kan vara en viktig signal om att någonting är fel. Man bör därför ha för vana att vid all kontakt med hästarna, t.ex. vid fodring, observera dem för att lära sig deras beteende och för att snabbt kunna upptäcka om någonting är fel.

Olika slags smärta ger olika beteenden
All smärta ger inte upphov till samma beteende. Dels kan smärtan sitter på olika ställen, men den kan också vara olika stark, komma plötsligt eller vara långvarig. Smärtbeteende ändras enligt:

  • Typen av smärta: Är smärtan akut eller kronisk?
  • Grad av smärta: Är det låg grad av smärta, moderat eller kraftig smärta?
  • Lokalisering av smärta: Reaktionerna kan vara olika beroende på var hästen har ont, men har den väldigt ont så blir reaktionerna ungefär desamma. Exempel på smärtställen är kolik, rörelseapparat, munhåla.

Fysiska tecken på smärta
Står hästen på ett ovanligt sätt? Det är ibland svårt att veta om hästen står och vilar eller om hästen har ont. En häst som vilar står oftast och vilar det ena bakbenet. Det kan även en häst som har ont göra. När hästen har ont är det dock vanligt att den väldigt ofta byter bakben. En häst som vilar står oftast med frambenen parallellt, medan den som har ont kan stå med det ena frambenet längre fram än det andra. Hästen ställer ofta tre hovar ganska nära varandra och den fjärde hoven längre bort för att avlasta denna. Man kan ofta också se att hästen är spänd i sin överlinje. På hästar som har ont kan man ofta också se en linje av magmusklerna längs sidan av hästens buk. Den linjen kan man se när hästen tränas och använder sina magmuskler, men man ska inte se den när hästen vilar.

IMG_0867

En vanlig ”pose” hos en smärtpåverkad häst.

Oftast är hästar ointresserade av människor när de har ont, men ibland kan det vara tvärt om. Hästen kan istället vara väldigt kontaktsökande, undersöka en med munnen, nafsa etc.

När hästen har ont i huvudet eller munnen kan man ofta se beteenden såsom:

  • Huvudskakningar
  • Onormalt beteende med bettet i munnen
  • Förändrat ätmönster; anorexi, svårighet att tugga osv
  • Aggressivitet mot människor eller andra hästar

Pain face – Tecken på smärta i hästens ansikte

Varför är det viktigt att kunna avläsa smärta ur hästens ansikte? Dels vill vi kunna göra det för att kunna gradera smärtan lite mer objektivt. Människor är också specialiserade på att avläsa just ansikten. Ansiktsuttryck vid smärta är dessutom mycket svåra att dölja, både för människor och djur.

Karola har i sin studie utsatt hästen för smärta genom att sätta en blodtrycksmätare runt benet (och hindra blodets genomströmning) och genom att utsätta dem för det starka ämnet i chilipeppar. Hon har sedan fotat hästen utan smärta och med smärta, för att utifrån fotona kunna se återkommande tecken på smärta.

IMG_0894

Hästens pain face:

  • Öronen
    – Sänkta öron (avståndet mellan öronbasen ökar något)
    – Är riktade något bakåt eller rör sig asymmetriskt
  • Ögon
    – Musklerna som omger ögat är spända
    – Tom stirrande blick
  • Ansiktets muskler
    – Spända
  • Näsborrar
    – Utspända medio-lateralt, det är inte nödvändigtvis storleken på näsborrarna som ändras, utan formen (de vidgas i sidled istället för i höjdled).
  • Mulen
    – Kantig på grund av spänning
    – Hakan planas ut
IMG_0879

En häst utan smärta. En hästen på fotot vinklar öronen lite bakåt beror bara på att just den hästen ofta gör det när den vilar, det är alltså en del av den individuella variationen.

IMG_0881

Samma häst med smärta. Även här vinklas öronen bakåt, men de har samtidigt sjunkit ned så att avståndet mellan öronbasen ökar.

IMG_0874

På de övre bilderna visas tre hästar utan smärta och på de nedre bilderna visas samma hästar när de är smärtpåverkade.

IMG_0885

Den här bilden visar ett kallblod som har ordentlig smärta! Här ser man hur svårt det kan vara att bedöma smärta hos vissa hästar. Det tydligaste tecknet på smärta på den här bilden är formen på näsborrarna och möjligtvis en svag spänning kring munnen.

 

Skärmavbild 2015-11-23 kl. 15.25.11

Du kan ladda hem den här postern som en pdf-fil genom att klicka på den.

Equine Pane Scale
Avslutningsvis kan man koppla ihop alla tecken på smärta hos hästen och bedöma dessa på en skala från 0-4 enligt Equine Pain Scale.

IMG_0895

 

Read More
  • Artikelarkiv

  • Webshop