Sommarakademin 3-6 augusti 2016

2016-08-08
/
by admin
/ /

Sommarakademin 3-6 augusti 2016

2016-08-08
/ / /

Det här var inte vilken sommarakademi som helst, utan det var Bents 10-årsjubileum på Lindegården. Det är alltid ett väldigt innehållsrikt program vid sommarakademin och det här året var det verkligen inget undantag! Vi fick se Bent arbeta med sina hästar, lyssna på intressanta föreläsningar om hästens skelett, titta på lektioner med ett antal olika licensierade tränare, se en mästarritt med tillhörande föreläsning och delta i en massa intressanta diskussioner. Jag måste nog säga att det var den intressantaste sommarakademin som jag deltagit i. Jag ska här försöka återge innehållet i alla de olika aktiviteterna. Det blev ganska långt, så ta en kopp kaffe och sätt dig bekvämt och läs!

Public evening work, onsdag kväll

Markarbete, longering, arbete på lång tygel och arbete vid handen

Bent inledde med att arbeta Durado som nu är 4 år med markarbete, longering och crossover till arbete på lång tygel. I alla tre positioner visade Bent hur följsam hästen är för hjälperna, både stillastående, i skritt, trav och galopp. Han visade hur han i markarbetesposition kan ställa hästen med kapsonen och hur han i samtliga positioner kan föra hästens bogar inåt och utåt och föra hästens bakdel inåt och utåt, så att han kan placera hästen i den övning han vill och få den att följa honom i olika rörelseriktningar. Bent använder visuella spöhjälper i olika positioner för att föra bogarna och bakdelen. Med hjälp av sitt kroppsspråk kan Bent föra Durados tyngdpunkt bakåt, in i samling, eller framåt. Allt detta kan sedan kombineras, t.ex. genom att samla honom i en sluta och länga honom i en öppna. Durado är en lättlärd och mentalt avspänd häst som är mjuk och smidig med bra vinklar i bakdelen. Redan så här tidigt i hästens utbildning kan därför mycket av detta arbete utföras i mer eller mindre samling.

IMG_1243

Bent och Durado.

Därefter jobbade Bents fru Kathrine med att longera sin Fredriksborgare Indus. Med honom måste arbetet läggas upp på ett helt annat sätt. Dels har han en annan mentalitet. Han reagerar kraftigt på sin omgivning och har svårt att slappna av mentalt. Och dels har han lätt att få spänningar i sin kropp. Om man såsom Bent gör med Durado skulle låta en stor del av hans utbildning ske i olika grader av samling, så skulle han bara dra ihop sig och bli både fysiskt och psykiskt spänd. Kathrine måste därför lägga mycket fokus på att han ska vara både fysiskt och psykiskt avspänd i arbetet. Det innebär också att arbetet fram och ned blir viktigt. En sak som Kathrine har lagt mycket vikt vid att lära Indus i longeringsarbetet är att han ska böja sig runt spöt och slappna av, när man lägger spöt i skänkelläget. En av anledningarna till detta är att man i ridningen ska kunna använda sig av innerskänkeln för att få honom att slappna av.

Med Caraduro visade Bent arbetet vid handen. Kapsonen är nu ersatt av bett och tyglar och Bents position är vid hästens sida. Positionen kan vara vid hästens bog eller förskjutas något framåt eller bakåt, beroende på var han behöver förstärka. Positionen kan också varieras mellan hästens innersida och yttersida beroende på vad som för tillfället behöver förstärkas. På innersidan får man bättre kontroll över hästens innerbog och inre bakben vilket är viktigt för böjningen, men från yttersidan får man bättre kontroll över hästens ytterbog och yttre bakben. Det arbete Bent visade skedde till största delen i ganska hög samling, både i skritt, trav och galopp. Cara är en häst som har haft stora problem både med att acceptera bettet och med höftrörelsen. Ett av de största problemen med detta är att han har blivit vid mellan bakbenen. Det var väldigt roligt att se att höftrörelserna nu var betydligt bättre än tidigare. Det var bara i vissa korta sekvenser som han blev lite vid mellan bakbenen, men större delen av tiden höll han nu ihop sina bakben fint och jobbade mer avspänt än tidigare.

Ridning

Kathrine började med att rida sin Welsh Cob Nebo. Hon visade betydelsen av att ryttaren svingar med i hästens ryggrörelser och hur ryttaren faktiskt till och med genom svingningarna i sin sits kan påverka rörelserna i hästens rygg och bakben. Genom att svinga ned mer på innersidan när hästens inre bakben är i luften påverkar hon hästen att föra fram sitt inre bakben mer. Kathrine visade också hur man kan styra hästen mellan gångarterna med sitsen. När hon har en galopprytm i sin sits så ska hästen följa henne i galopp och när hon har halt i sin sits ska hästen följa henne in i halten. Kathrine avslutade sin fina ridning med en riktigt fin levad. Nebo har haft problem med att han i skolhalten har dragit ihop framdelen och blivit lite avkortad i sin överlinje. Det var väldigt intressant att se att det problemet inte alls märktes av i levaden. I levad var hans överlinje lång och fin.

Därefter red Bent sin Knabstrupper Tableau. Det märks tydligt att den hästen är längre skolad än de hästar han visat tidigare. När han suttit upp på honom började han med att placera honom på bakdelen i en skolhalt och sedan gå fram i skritt i hög samling, nästan i samma samlingsgrad som i skolhalten! I den samlade skritten visade de övningar som övergångar mellan piruett och förvänd piruett. Det Tableau kan göra stillastående kan han även göra i skritt. Det han kan göra i skritt kan han även göra i galopp. Galopp på bakdelen påminner faktiskt mer om skolhalten än vad skritt på bakdelen gör, eftersom hästen i galopp bär vikten på båda bakbenen medan han i skritt måste bära vikt på ett bakben i taget. Det var väldigt trevligt att se hur mycket Tableaus galopp har utvecklats under det senaste året.

IMG_1239

Bent och Tableau.

Nästa häst på tur var Swan. Han är en vacker häst med otrolig kapacitet. Den vinkling i bakdelen som vi såg hos Tableau var resultatet av hans träning, men hos Swan kommer detta naturligt. Det Bent istället måste jobba med hos Swan är hans mentalitet. Han är inte någon modig häst och blir väldigt lätt stressad. Med Swan började Bent lite från marken med att visa att det inte är spöt som gör att man kan göra olika rörelser med hästen. Han markarbetade honom i hög samling i övningar som piruett, renvers och öppna genom att bara peka på olika kroppsdelar med sitt pekfinger. Det man behöver är alltså inte en massa hjälpmedel, utan man behöver en häst som lyssnar. Sedan övergick Bent till ridning. Med Swan gör Bent just nu ett litet experiment med att använda en halsring som komplement till huvudlaget. Tanken är att med halsringen lyfta den bakre delen av halsen samtidigt som bettet länger ut den främre delen av halsen. I ridningen visade Bent samlat arbete i olika övningar, först i skritt och sedan i trav. Jämför man med Tableau så har Swan mer rörelser. För Tableau är galoppen den bästa gångarten för att få hästen på bakdelen. Även om Swan har en större och mer spektakulär galopp än Tableau så är det för Swan lättare att samla sig i trav.

Därefter var det dags för Zarif. Detta är den enda av hästarna som Bent inte bara jobbade i olika grader av samling, utan också arbetade i en längre arbetsform i både skritt och trav. Det innebär dock inte att Zarif inte kan samla sig. Att så är fallet visade Bent tydligt genom att rida honom i riktigt djup piaff, skolhalt och levad. En vacker uppvisning med en vacker häst.

Arbete i pilarerna

Avslutningsvis arbetade Bent Tyson mellan pilarerna. Tyson är en 21 år gammal Fredriksborgare som är extremt lång i kroppen och väldigt överbyggd. Men när Bent samlar honom ser han kompakt ut med lyft framdel och sänkt bakdel. Han har en otrolig förmåga att vinkla sina bakben. I levaderna kan han sätta sig så djupt att han sedan inte riktigt kan sätta ned sina framben när han ska börja gå. Det finaste Bent visade idag med Tyson var courbetter. Det är ett slags jämfotahopp på bakbenen mellan två levader. Där fick han en fantastiskt fin muskelreaktion från Tyson och han rundade sig så att manken vinklades framåt samtidigt som han drog in bakbenen under kroppen.

Markarbetes- och longerprovet – torsdag fm

Torsdagen inleddes med två markarbetes- och longerprov. Först ut var Josefine Backman med sin 4-åriga morganhäst John Henry. Trots att hästen är så ung och för första gången blev utsatt för så mycket publik så gjorde de ett väldigt fint prov. Nästa provtagare var en av Bents praktikanter, Charleene, som gjorde provet med en 10-årig trakhener. Det gjorde ett riktigt fint prov och eftersom det här är en vuxen häst så är den mer tränad och alla rörelser visades därför tydligare än med 4-åringen. Båda proven godkändes! Grattis!

IMG_1221

Josefine Backman och John Henry genomförde sitt markarbetes- och longerprov under sommarakademin. Josefine återfinns vanligtvis på Ekerö utanför Stockholm, där hon har ridlektioner och kurser.

En av anledningarna till att proven gjordes under sommarakademin var att Bent ville visa de förändringar som han vill införa i proven. En liten förändring är att skolhalten efter renvers ska göras innan man byter böjning, vilket alltså innebär att man går direkt från samling i renvers in i en skolhalt utan att först stanna och byta böjning på hästen. En annan liten förändring är att man ska gå direkt från öppnan på långsidan in i hörnet och inte rakrikta hästen till böjd rakt fram innan det. När det gäller slutan ska hästen dock fortfarande rakriktas till böjd rakt fram innan hörnet. De stora förändringarna (eller rättare sagt tilläggen) som Bent vill införa är dock att införa en helt ny position i longeringsarbetet för att introducera longeringens crossover till arbete på lång tygel. Direkt efter halten i skritt i longering vill Bent att man ska byta position till lång tygel, dvs ställa sig nära hästens inre bakben. I den positionen ska man länga hästen i en öppna och samla hästen i en sluta. Bent vill se att hästen även från den positionen låter sig föras mellan ”tyglarna” som är utgörs av spöt mot ytter eller inner sida av halsen, att hästen förstår öppna- och slutahjälperna och att hästen kan flytta tyngdpunkten framåt och bakåt. På mötet på lördag ska beslut fattas om vilka förändringar som ska genomföras, då den här presentationen är mest tänkt som ett diskussionsunderlag. Det har även förts fram synpunkter på att en del arbete i rörelse i positionen för arbete på lång tygel bör ingå i provet.

IMG_1234

Längning i öppna i halten i positionen för arbete på lång tygel, en av de övningar som Bent har på förslag i provet.

IMG_1235

Samling i sluta i halten i positionen för arbete på lång tygel, en av de övningar som Bent har på förslag i provet.

 

Bent och Kathrine tränar sina hästar

Sommarakademin-1

Akademiska ryttare från ett flertal europeiska länder sitter på läktaren och tittar när Bent tränar sina hästar.

Bent inledde med att träna Tyson mellan pilarerna. Till skillnad från igår så var Bent idag mer noggrann med att korrigera de små felen som uppstod i Tysons arbete och med att förklara vad han gjorde och varför. Bland annat la han väldigt stor vikt vid att Tyson inte tog stöd på linorna till pilarerna, för då lägger hästen automatiskt vikt på frambenen. De jobbade väldigt fint med piaffen. Tyson vinklade alla leder i bakbenen väldigt fint och blev extremt ren i den diagonala rörelsen i piaffen. Det är nog sällan man ser en så taktren piaff, så vinklade leder i bakdelen och så luftiga benrörelser både i bakbenen och frambenen i piaff.

Idag red Bent Caraduro. Han jobbade då med att med tyglarna ta honom i en ganska hög form så att han lyfte bogarna, och satte samtidigt båda bakbenen under honom med sits och skänklar. Men den kombinationen av att lyfta bogarna och plocka med sig bakbenen jobbade Bent honom i olika övningar i skritt och trav i hög samling.

När det gäller utbildningen av ryttarens sits brukar Bent säga att det första målet med sitsen är att sitta på hästen utan att ramla av. Nästa steg är att kunna sitta på hästen utan att störa hästen och först efter det är det dags att börja inverka på hästen med sitsen. Kathrine jobbar mycket med just detta när hon rider Nebo. Men för henne blir det en växelverkan mellan att inte störa hästen, inverka på hästen, inte störa hästen och inverka på hästen etc. I detta arbete jobbar hon väldigt mycket med övergångar, både mellan olika övningar och mellan gångarter, enbart utifrån sitsen. Hon har fått en hel del hjälp av Ylvie Fros i det arbetet. Det har verkligen hänt mycket under det senaste året, både med Kathrines sits och med hur Nebo använder sin kropp i arbetet. Nu fokuserar de inte längre så mycket på hög samling, utan istället rider hon honom i en fin arbetsform med fokus på rundhet. Ett stort steg i rätt riktning!

Därefter red Kathrine Indus. Jag har aldrig tidigare sett henne rida honom, eftersom hon inte har velat rida honom inför publik i och med att han är så lättskrämd och så lätt överreagerar på saker i omgivningen. Även idag var han i början av ridpasset mentalt spänd och blev då både kort i halsen och kort i steget. Efter lite lösgörande arbete i trav i skolor och serpentiner började han dock slappna av och då kunde han börja länga ut halsen, svinga ryggen och sträcka fram sina bakben. Det var väldigt trevligt att se att Kathrine nu inte överger honom när han blir spänd, utan hjälper honom med att ta kommandot över honom och ge honom en uppgift. På så sätt kan hon rida honom genom spänningen istället för att bara vänta på att spänningen ska försvinna av sig själv. Nu kan hon också använda innerskänkeln för att lösgöra honom och få honom att slappna av.

Tableau har inte de bästa fysiska förutsättningarna, men han är en väldigt intelligent och lättlärd häst, vilket är nog så viktigt. Det här passet jobbade Bent en del med att använda samlingen för att få hästen på bakdelen och skapa lätthet i framdelen och därifrån rida framåt så mycket som det går utan att hästen faller på bogarna. Både i skritt, trav och galopp har Tableau en tendens att falla på bogarna när han går mer framåt, men Bent jobbar med att tänja på gränsen när detta inträffar, så att Tableaus register för arbete i balans blir allt bredare. Nu går det även att komma tillbaka till samling efter att Tableau har hamnat lite på bogarna.

Idag gjorde Bent ungefär samma arbete med Zarif som med Tableau, dvs han försökte att bibehålla det lyft i framdelen som samlingen ger hästen och rida hästen mer framåt med en lätt framdel. Skolningen av en gångart innebär att man kan rida hästen i alla övningar i olika grader av både samling och längning.

Med Swan jobbade Bent idag mer med att tangera hästens gränser genom att kräva lite mer i samlingen och även jobba mer med alla övningar inklusive byten i galopp. Galopparbetet gör Swan väldigt eldig. Bent jobbade därför även med att kunna göra övergångar från galopp till en lugn samlad trav. Då kom passage, mer eller mindre av sig själv.

IMG_1242

Bent och Swan.

Torsdagens föreläsningar om hästens skelett

Eftermiddagen ägnade vi åt att lyssna på intressanta föreläsningar om hästens skelett. Marius Schneider föreläste om halskotpelaren, Stine Larsen om bröstryggen och Annika Keller om länden och bakbenen.

Föreläsning om halskotpelaren med Marius Schneider

Hästen har ungefär 250 ben och 185 leder i sitt skelett. Skelettet utgör trots detta bara ca 10-12 procent av hästens totala vikt.

Ryggraden går från hästens skalle till svansen och består av halskotor, bröstkotor, ländkotor, korskotor och svanskotor. Halskotpelaren består av 7 halskotor. Detta är inte unikt för hästar, utan det gäller för de allra flesta djur även människor. Därefter finns det 18 bröstkotor, 6 ländkotor, ett korsben som består av 5 sammanvuxna korskotor och slutligen 16-23 svanskotor. Tornutskottet i ryggraden pekar snett bakåt i den främre delen av ryggraden och rakare eller till och med lite framåt i den bakre delen av ryggraden.

Kotorna består av en kotkropp med tornutskott och sidoutskott. Mitt i kotkroppen går ryggmärgen och mellan kotorna sitter diskar. Halskotorna har inga egentliga tornutskott och sidoutskott, bröstkotorna vid manken har väldigt höga tornutskott men nästan inga sidoutskott och ländkotorna har korta tornutskott och väldigt långa sidoutskott.

Halskotpelaren kan delas upp i den övre och nedre delen. I den övre delen finns hästens skalle och de två första halskotorna och C3-C7 utgör den nedre delen av halskotpelaren. Den första övergången är övergången mellan skallen och atlaskotan. Det är där man ställer hästen. Den andra övergången är mellan atlas och axis. För att hästen ska jobba korrekt så måste alla rörelser gå genom den övergången.

I övergången mellan skallen och atlas kan de uppstå tre olika slags rörelser. Man kan få en lateral flexion (ställning), man kan få en vertikal flexion (vinkla huvudet uppåt och nedåt) och en viss rotation. Om atlasvingen och ganaschen på underkäken kommer för nära varandra så kommer vävnaden däremellan att komma i kläm. Längst bak på skallen (alldeles intill atlaskotan) finns också ett nedåtgående utskott på varje sida. Om hästen vinklar huvudet mycket nedåt  (vertikal flexion) så kommer det utskottet att tryckas mot atlaskotan. I det läget blir det omöjligt för hästen att ställa sig åt sidan.

IMG_1274

Det är i leden mellan skallen och atlas (C1) som ställningen sker. I bakkanten på hästens nacke sticker två utskott snett nedåt. Om hästen vinklar huvudet för mycket nedåt (vertikalt) så kommer de att ta emot atlaskotan. Det blir då omöjligt för hästen att ställa sig. Det är därför som det är så svårt att böja en häst som går bakom handen.

Atlas är mycket rundare i formen än de övriga halskotorna. Axis är den längsta av halskotorna och den är kantigare än atlas. På ovansidan har den en längsgående skåra där det fäster muskler. I den främre änden (mot atlas) sticker det ut en ”pigg” som passar i en urgröpning i atlas. Tack vare det kan kotorna rotera ganska mycket i förhållande till varandra, uppemot 20 grader.

IMG_1279

Axis (C2) har en pigg som passar i en utgröpning i Atlas (C1). Det medför att dessa kotor kan rotera ganska mycket i förhållande till varandra.

Kotorna C3-C7 i den nedre delen av halskotpelaren ser ungefär likadana ut, men ju längre från hästens huvud man kommer desto mindre är kotorna och på den sista halskotan finns ett kort tornutskott. Denna nedre del av halskotpelaren är betydligt mer rörlig än den övre delen. När hästen överböjer sig så sker det oftast i den nedre delen av halskotpelaren. Ligamenten mellan de nedre halskotorna är inte lika starka som ligamenten mellan bröstkotorna. Istället finns det ett nackligament på ovansidan av kotorna. Den här konstruktionen gör att de nedre nackkotorna blir mer rörliga i flera olika riktningar.

IMG_1265

De nedre halskotorna C3-C7 ser ungefär likadana ut.

Unga hästar har mer rörlighet i alla delar av halskotpelaren än äldre hästar. Den rörligheten behöver fölet när det ska dia från sin mamma.

Hästen använder halsen och huvudet för att balansera sig. Om man i ridningen kortar av hästens hals så kan hästen inte balansera sig lika bra. Hästen med avkortad hals kan inte heller böja och ställa sig så som vi vill i ridningen.

Människans ryggrad är vertikal och hästens ryggrad är horisontell. Det innebär att kotorna i människans ryggrad hela tiden har ett tryck på sig ovanifrån. Det har inte hästens kotor. Det är en anledning till att hästen troligtvis inte har samma problem som människan med diskbråck.

Hästens bogar och bröstkorg – Föreläsning med Stine Larsen

Hästen har 18 bröstkotor. Tornutskotten på bröstkotorna är väldigt långa. De är längst på T4 och T5. Där kan tornutskotten vara upp till 25 cm långa. Alla tornutskott på T1-T14/T15 lutar bakåt, på T15 eller T16 är tornutskottet vertikalt och på T17 och T18 lutar det framåt.

Hästen har 18 par revben. Hästens revben fäster i bröstkotorna. Varje revben fäster faktiskt i två bröstkotor. De första 8 paren revben skyddar hästens hjärta och lungor. De fäster i nederkant till bröstbenet. När hästen andas ska revbenen röra sig så att bröstkorgen utvidgas när hästen andas in. Det är dock många hästar som av olika anledningar inte rör revbenen när de andas.

IMG_1289

Hästen har 18 bröstkotor och 18 par av revben. Varje revben fäster i ovansidan i två bröstkotor. De först 8 paren revben fäster i nederkant i bröstbenet. De sista 10 paren revben har bara broskförbindelse i nederkant.

Mellan de främre bröstkotorna (T1-T6) finns det väldigt liten rörelse uppåt och nedåt, eftersom det är där som tornutskotten är längst. Mellan T12-T18 är det mer vertikal rörelse. Den laterala flexionen mellan bröstkotorna är väldigt liten, endast 1-2 grader. Bröstkotorna kan även rotera en aning i förhållande till varandra.

Mellan C7 och T1 ändrar hästens ryggrad form. Det är viktigt att inte pressa ihop kurvorna på respektive sida av den övergången.

Hästen har inget nyckelben. Den innebär att hästens framben inte har någon led till bröstkorgen. Istället är hästens bröstkorg upphängd med muskler och senor mellan frambenen. Om dessa muskler är vältränade så kan hästen lyfta bröstkorgen mellan bogarna.

Mellan bogbladet och överarmen är hästens bogled. När hästen rör frambenet framåt öppnas den här leden och bogbladet blir mer horisontellt. När hästen skjuter ifrån bakåt med frambenet så blir bogbladet mer vertikalt.

IMG_1301

Hästens framben. Längst upp har vi bogbladet, som via bogleden fäster i överarmen.

Vinklingen av hästens bakben – Annika Keller

Det är intressant att titta på övergångarna mellan olika delar av ryggraden, såsom övergången mellan halskotpelaren och bröstkotorna (C6 och T1) och övergången mellan bröstkotorna och första ländkotan (T18 och L1). Det är oftast där som hästarna får problem. Den sista bröstkotan är viktig, den samverkar med de övriga bröstkotorna, men utgör samtidigt länken mellan bröstkotorna och ländkotorna.

Om hästen överbelastar ländryggen, t.ex. genom att ha för mycket rörelse i ländkotorna, så kommer hästens kropp att reagera på detta genom en inflammationsprocess som orsakar förhårdnader i brosket för att skydda hästen. Det gör att rörligheten mellan kotorna minskar. Det kan t.ex. resultera i artros. När rörligheten i en del av hästens kropp minskar så kompenseras det med mer rörlighet någon annanstans.

IMG_1312

Hästens ländkotor.

Hästarna får ofta problem kring bäckenet. Oftast säger hästens ägare att problemen sitter i SI-leden (övergången mellan bäckenet och korsbenet). SI-leden består dock av två glidleder, där två platta ytor glider mot varandra. Det är en ganska stabil led och det är enligt Annika inte så troligt att det är där som problemen uppstår. En betydligt mer känslig led är lubosakralleden, dvs övergången mellan sista ländkotan och korsbenet. Det är när det uppstår en överböjning där som hästen får catback.

IMG_1313

Hästens bäcken som vilar mot korsbenet uppifrån. De platta glidlederna som sammanfogar dem brukar kallas SI-leden.

De knölar man ser på hästens höft utgör höftknölen och det är ingen led. Höftleden sitter längre ned och utgör leden mellan lårbenet och bäckenet. Knäleden på hästens bakben är väldigt intressanta. Längst fram på knäleden sitter patellan. Det är ett utskott som förs uppåt när hästen låser knäna, vilket den måste kunna göra för att kunna stå och sova. Patellaupphakning innebär att patellan fastnar i det läget så att hästen inte kan röra benet.

IMG_1321

Hästens bakben.

Det finns en speciell konstruktion som gör att hästens knä- och hasled bara kan röra sig tillsammans. Båda lederna vinklas alltså alltid lika mycket.

På den vänstra bilden av skolhalterna nedan vinklar hästen höftleden för mycket och istället är knäleden och hasleden väldigt öppna. Detta skapar en kraftig belastning i lumbosakralleden, vilket i sin tur skapar belastning på övergången mellan C6 och T1. Detta skapar en kraft nedåt i de nedre halskotorna och hästen sänker bröstbenet. Från bröstbenet går det muskler till tungbenet, vilket gör att hästen får spänningar i underkäken och den främre delen av halsen. Det blir alltså en ond cirkel, där alla negativa reaktioner förstärker varandra. Det kan börja framtill, med att man med handen dra ihop hästens hals, men det kan också börja baktill genom att hästen vinklar bakbenen felaktigt.

IMG_1326

På den vänstra bilden vinklar hästen höftleden mycket och håller knä- och höftled nästan helt raka. På den högra bilden vinklas alla leder i bakbenen.

Det var den skolhalt som Annika fick när hon jobbade med skolhalten i ungefär 6 månader från en halt. På den andra bilden rider hon hästen i en skolhalt som hon har gått in i direkt ur en rörelse. Då vinklar hästen alla leder i bakbenen och då skapas ingen sänkning i bröstryggen. Varför uppstår denna skillnad? Det beror antagligen på att hästen i det stillastående arbetet har låst knäna så att den inte kan vinkla knäleden och hasleden. När skolhalten görs direkt ur en rörelse så kommer man runt det problemet.

Om hasleden är väldigt öppen samtidigt som hästen tar vikt uppifrån på sina bakben så skapas en väldigt skadlig belastning på hasleden som med tiden kan leda till spatt.

De ställen där hästen kan stretcha sig mest, men inte kan använda någon styrka vid maximal stretching, är den största risken för skador. Så kan det t.ex. vara i kotleden. Om hästen har väldigt mjuka kotleder så är risken stor för skador i kotlederna.

Lektioner från olika tränare

Förra året infördes ett nytt och väldigt trevligt inslag i programmet. Fem olika ryttare fick välja fritt bland tränarna på sommarakademin vem de ville ha en lektion av. Vilka ryttare som valdes ut bestämdes av praktiska skäl av vilka som hade häst med sig till sommarakademin. Det här är ett väldigt trevligt sätt att få lite nya input och få se flera olika tränare instruera.

Yvonne Heynckes ger Ute Tannous en lektion

IMG_1327

Yvonne Heynckes undervisar Ute.

I början av lektionen hade hästen lite svårt att söka fram till handen. Formen var inte dålig, men hästen reagerade på ryttarens hjälper med att korta av halsen en aning, så den jobbade inte bra över ryggen. Innan Ute fick börja samla hästen ville Yvonne att hästen skulle gå framåt bra, dvs svinga fram sina bakben och länga halsen en aning så att den söker fram till handen. Det första hon fokuserade på var att Ute inte spände sig i sitsen när hon använde innerskänkeln. Istället skulle hon förstärka med spöt i skänkelläget om hästen inte reagerade på skänkeln. Därefter fick hon, först stillastående och sedan i skritt, arbeta med att ta hästens tyngdpunkt en liten aning bakåt och sedan länga ut den igen med fokus på att hästen ska söka fram till handen. I halten var det tydligt att när ryttaren tyckte att hon gav hästen eftergift på tygeln så kände sig hästen fortfarande begränsad. När ryttaren släppte efter mer på tygeln började hästen söka bättre fram till handen. Efter att ha hittat känslan i halten och sedan gjort det några gånger i skritt började hästen slappna av, länga ut halsen och svinga ryggen. Det gick då ganska bra att även göra det i trav.

Kathrine Tannous Branderup ger Kati en lektion

IMG_1330

Kathrine undervisar Kati.

Kati är en av Kathrines gamla elever. Eftersom hon inte har med någon egen häst så får hon istället en lektion i markarbete med Kathrines häst Nebo. Kathrine förklarar att hon tidigare att arbetat med en markarbetesposition där hon är lite på insidan av hästen, men nu har hon övergått till en position där hon är mitt framför hästen. Den positionen har en stor fördel i och med att man direkt märker om hästen riktar kraften lite snett.

Kati fick börja med att arbeta hästen i markarbete på en volt. Därefter skulle Kati prova att samla Nebo. När hon skulle samla honom bromsade hon honom samtidigt med sitt kroppsspråk. Det gjorde hon genom att föra axlarna lite mot hästen. Han reagerade med att bromsa upp sig och ta kortare steg. För att han ska kunna fortsätta svinga fram sina bakben även i samlingen är det viktigt att man inte bromsar honom framifrån. Det Kati istället skulle göra är att korta av sitt eget steg, men ta axlarna lite bakåt så att hon inte blockerar hästens rörelser. Då blev samlingen genast bättre.

Nästa problem de var tvungna att hantera, vilket är ett väldigt vanligt problem, är att hästen faller ut lite med ytterbogen. Det kan man korrigera på flera olika sätt. Kati försökte korrigera det med spöt på yttersidan av halsen. Då kom framdelen mer in i volten, men samtidigt drog han bak ytterbogen. Det kan därför vara bättre att använda en annan hjälp för att kontrollera ytterbogen på Nebo. Man kan använda spöt från insidan ovanför manken. Då är dock Nebos första reaktion att gå in i en sluta (hans favoritreaktion). Man kan också dra bak sin yttre axel, men när Nebo redan har fallit ut på ytterbogen så behövs det ofta lite mer än det. Det Kati istället fick göra är att lägga linan i en loop över hästens hals, så att hon kan använda den som en indirekt yttertygel. Då fick hon kontroll över riktningen på ytterbogen, utan att hästen drog bak bogen.

Därefter skulle Kati jobba med samlingen. Hon fick först samla Nebo lite i halten och sedan lägga till energi och rörelse framåt i samlingen. Energin och rörelsen skulle hon få genom att lägga energi i sin egen kropp och börja trampa lite med sina egna fötter. Här kan man i början behöva lite tydligare rörelser i sig själv, men när hästen vänjer sig vid att reagera på det kan man minimera rörelserna till att enbart ha en rytm kvar i kroppen. I det här arbetet är det viktigt att hästen riktar kraften rakt framåt. I höger varv hade Nebo lätt för att rikta kraften ut över ytterbogen. När det hände var det viktigt att Kati korrigerade honom med yttertygeln.

Annika Keller ger Charleene en lektion

IMG_1331

Annika Keller undervisar Charleene.

Charleene är just nu praktikast hos Bent. Hennes häst har lätt för att bli nervös i ridningen. Hon har därför under första månaden hos Bent bara jobbat med markarbete och longering, men nu vill hon komma igång med ridningen. Det märktes tydligt att hästen blev ängslig och lite nervös när Charleene började rida henne. Hon fick börja med att jobba på ganska små volter och byta varv ofta. Hon skulle inte rama in hästen för mycket med sina hjälper, utan från början nöja sig med att hästen böjer sig inåt och slappnar av på små volter. När en häst är nervös är det lätt att den känner sig trängd om man lägger på för många hjälper på en gång. Man ska därför inte korrigera alla obalanser på en gång. Om bakdelen faller ut lite så kan man därför byta varv några gånger till och få lite mer avslappning innan man börjar korrigera det. Efter en stund fick Charleene börja inverka mer på hästen. I båda varven placerade hästen henne till utsidan, genom att hon sköt på ganska mycket med ytter bak och sänkte ytterhöften. Hon skulle försöka komma åt det genom att fånga upp ytter bak i en svag sluta och växla mellan att rida hästen lite framåt-uppåt (för att minska påskjutet) och framåt-nedåt (för att få mer avslappning). Därefter fick Charleene prova att göra detsamma i trav.

Marius Schneider ger Martine en lektion

IMG_1334

Marius undervisar Martine.

Martine ville ha en lektion i markarbete av Marius Schneider. Marius märkte genast att hästen i det ena varvet vill gå lite till hennes insida och i det andra varvet vill gå lite till hennes utsida. Martine skulle därför börja med att bara gå med honom i markarbetesposition och följa en liten fyrkant (carré) utan att försöka skapa någon böjning eller formgivning. Marius fokus är då att hästen ska följa henne både på raka linjer och genom hörnen och den ska vara på lite avstånd från henne. Man undviker många problem med att hästen faller på den ena eller andra bogen ifall man först lär hästen att följa en innan man börjar jobba med böjning och formgivning. Vi vill sedan kunna använda kapsonen, men då måste den vara fri till det vi vill ha den till. Det ska alltså inte vara kapsonen som gör att hästen följer en eller håller avståndet, utan det ska hästen ha lärt sig innan man börjar använda kapsonen. Kommer han för nära så får man bromsa honom genom att skaka linan och går han åt någon sida så får man korrigera det med spöt på inner eller ytter sida. Därefter skulle Martine göra detsamma på en volt. Då la Marius till att hon skulle kunna variera avståndet till hästen. Hon skulle alltså kunna gå närmare hästen en liten bit och sedan åter öka avståndet. Det blev stor skillnad i hästens rörelser när den frigjordes från kapsonen och slutade tränga sig på Martine.

Nästa steg var att ha lite mer kontakt med kapsonen. Hon skulle då träna på att be om högre och lägre huvudposition, men försöka göra det med en jämn och väldigt lös kontakt. Helst ska linan bara ligga i en öppen hand. Därefter skulle Martine börja inverka på hästens bakben, till att börja med genom att be om en sluta på volten. Det som hände när hon bad om en sluta var att hästens hals blev kort och Marine började trycka lite med handen mot nosen. För att undvika dessa negativa effekter skulle Martine se till att hästen aldrig fick hamna bakom lodplan med nosen när hon bad om en sluta. Dels skulle hon lägga till slutahjälpen långsamt och se vilken reaktion hon fick av hästen, så att hon inte ber om mer än hon vill ha. Dels skulle hon ta hästen i en lite högre form istället för att trycka bak nosen. Martine måste också vara noggrann med att inte hålla spöhanden för nära hästen när hon lyfter spöt till en slutahjälp. När hon är för nära hästen hamnar spöt alldeles intill hästens öga och den reagerar då med att ställa sig utåt för att komma ifrån obehaget. Man behöver inte sträcka sig i någon riktning, utan det räcker att bara hålla spöhanden vid sin sida och långsamt lyfta handen och spöt utan att föra handen framför kroppen mot hästen.

Därefter övergick de till att titta på longeringen. Marius började med att titta på hur longeringen såg ut. Både Martine och hästen föredrog att vara ganska nära varandra i longeringen och hästen hade hela tiden en ganska kraftig tendens till att böja sig för mycket och falla in i volten med framdelen. För att komma ifrån detta fick Martine använda spöt i riktning mot hästens hals, för att föra hästens framdel ut på volten och räta ut honom. Hennes häst vill också bli alltför djup i longeringen. Det ska Martines korrigera med att väldigt kort lyfta handen som håller i linan en aning och i början förstärka det med spöt på undersidan av halsen. När hon på det sättet fick bort överböjningen och att hästen dök ned så började hästen bära upp sig riktigt fint.

Celina Harisch ger Josefine Backman en lektion

IMG_1342

Celina korrigerar Josefines position när hon undervisar.

Josefine gjorde ju sitt markarbetes- och longerprov med den här hästen igår. Att man har klarat ett prov innebär dock inte att man är fullärd. Josefine fick börja med att visa öppnan och slutan på volt i markarbete. Det var då tydligt att volten hela tiden blev mindre när hon gjorde en öppna. Hästen gick även väldigt långsamt hela tiden. För att komma åt detta fick Josefine jobba med att växla mellan markarbetesposition (gå baklänges framför hästen) och arbete vid handen (gå framlänges bredvid hästen, strax bakom hästens bog). Den stora fördelen när man står framför hästen är att man genom kapsonen direkt kan inverka på hästens ryggrad. Det finns även nackdelar med den positionen. En nackdel är att det är väldigt frestande att dra i kapsonen. En annan nackdel är att det är lätt att tappa rörelser och energi. Handarbetespositionen har fördelar med att man ger hästen mer frihet med huvudet och att man skapar mer utrymme för rörelser framåt. För att kunna dra nytta av fördelarna med båda positionerna skulle Josefine i öppna göra övergångar från markarbetesposition, till handarbetesposition och sedan tillbaka till markarbetesposition. Hon ska försöka bibehålla energin framåt när hon kommer tillbaka till positionen framför hästen.

Josefine fick också prova att växla mellan att vara nära hästen (som i handarbete) och längre ifrån hästen (som i longering) och då både prova att själv gå längre ifrån eller närmare hästen, men också att be hästen gå ut på en större volt för att öka avståndet och be hästen minska volten för att komma närmare hästen.

Syftet med att växla mellan de olika positionerna var att kunna utnyttja de fördelar en viss position har och ta med sig det till en annan position.

Sveriges första mästare i Akademisk Ridkonst visar sitt arbete

Efter lektionerna var det dags för det som många hade väntat på! Christofer Dahlgren skulle rida Saxo inför hela riddarskapet! Christofer och Saxo gjorde sitt mästarprov i våras, så han är nu Sveriges första mästare i Akademisk Ridkonst!

Sommarakademin-3

Christofer och Saxo i en levad.

Efter att i två dagar ha sett Bent komma in i ridhuset och omedelbart sätta sina hästar i hög samling var det en frisk fläkt att se Christofer komma in och värma upp sin häst på lång tygel i skrit och i galopp i olika tempon! Han red sedan ett Kürprogram på mästarnivå som innehöll avancerade övningar som hela galoppiruetter, galoppombyten, piaff, passage, levad och croupade, men där fokus låg på att visa hästens följsamhet i alla gångarter, övningar och tempon. Här märkte man tydligt att den Akademiska Ridkonsten verkligen förbättrar hästens rörelser och gångarter. Christofers ritt går inte att återge med ord! Men det var mjukt, följsamt, stabilt, kraftfullt, elegant och en massa andra superlativ och hela tiden utfördes det med minimala hjälper och mjuk och stilla hand och det såg så enkelt ut! Med andra ord: en riktig mästarritt! Självklart avslutades ritten med stående ovationer från hela den hänförda publiken!

Christofers fina ritt följdes av hans föreläsning, vilket ingår i mästarprovet. I och med att Marius, Stine och Annika hade föreläst om hästens kropp (skelettet) så passade det bra att Christofer föreläste om hästens personlighet.

Alla hästar kan återfinnas hos någon av dessa fyra personligheter, som särskiljs utifrån om hästarna är extroverta eller introverta och självsäkra eller osäkra.

  • Den glada hästen (åsnan) är extrovert och självsäker (LBE – Left brain extrovert).
  • Den säkra hästen (Maximus) är introvert och självsäker (LBI – Left brain introvert).
  • Den snabba hästen (Timon) är extrovert och osäker (RBE – Right brain extrovert).
  • Den snälla hästen (Hästen i beauty and the beast) är introvert och osäker (RBI – Right brain introvert).
IMG_1345

Alla hästar kan delas in personlighetsmässigt utifrån om de är självsäkra (till vänster) eller osäkra (till höger) och utifrån om de är extroverta (överst) eller introverta (nederst).

Den glada hästen (extrovert och självsäker) är lekfull, kommer fram till dig i hagen, är nyfiken på allting i sin omgivning, undersöker saker i boxen eller hagen, är fulla av energi, galopperar gärna och kan göra lite lyckliga bocksprång och efter man har ridit dem och släpper dem i hagen så kommer de genast tillbaka till en och frågar om man inte ska göra något roligt igen!

Den säkra hästen (introvert och självsäker) är lugn och självsäker i hagen, den irriterar inte de övriga hästarna och den står stilla och väntar på att bli hämtad i hagen. Den har ingenting emot att lämna flocken, men går sakta med en till stallet. Ställer man den i boxen så äter den och om det inte finns någon mat så passar den istället på att sova. Det är en tolerant häst som är lätt att hantera, han accepterar utrustningen men är inte så intresserad av det man gör. Det är en säker häst att rida, men den gör inte mer än man begär.

Den snabba hästen (extrovert och osäker) rör sig väldigt mycket i hagen. Den kommer gärna fram när man kommer till hagen, men står inte stilla när man ska ta på den grimman. När man leder den ser den sig konstant omkring. Den kanske inte drar i grimskaftet, men rör hela tiden hovarna och befinner sig överallt. När man lämnar den i stallet blir den orolig och trampar omkring i boxen och när man tar ut honom ur boxen vill han helst återvända till de andra hästarna i hagen. Han står inte stilla ett ögonblick när du gör i ordning honom och frågan är inte om han kommer att bajsa medan du sadlar honom, utan hur många gånger han kommer att bajsa. Självklart kan han inte heller stå stilla när man ska sitta upp, utan det är någonting som kräver långsiktig träning. När man rider honom föredrar han ett högt tempo.

Den snälla hästen står ofta lite för sig själv i hagen, den är lite skeptisk när man ska hämta den i hagen, man får komma nära den men den kan vara svårfångad. Den snälla hästen kan ibland bli krubbitare, för att det kan vara ett sätt den använder för att lugna sig själv. Den står still när man gör i ordning den och sitter upp och det gör att den ger intryck av att vara lugn. Det är dock den typ av häst som kan explodera när det händer någonting som blir för mycket för dem. Det är alltså den typ av häst man måste vara väldigt försiktig med när man tränar den.

Olika hästar passar till olika ryttare. Beroende på hur man själv är och vad man tänker använda hästen till så passar olika hästar olika bra. Självklart kan man träna alla hästar till att bli bra ridhästar, men olika saker är olika lätta med olika hästar. Det är inte bara hästarnas fysiska förutsättningar som styr utan även hästarnas personlighet.

Den säkra hästen passar bra som arbetshäst, vagnshäst, ridskolehäst etc, men används den till något som kräver mycket energi så får man jobba lite med det. Den glada hästen har mycket energi och trivs med att göra olika saker varje dag, men har man inte humor så  är risken stor att man blir tokig på den. Den snabba hästen har mycket energi och passar som tävlingshäst, men det är en krävande häst och ingenting för nybörjare. Den snälla hästen trivs med att göra samma sak varje dag och passar till dressyr.

Hästens personlighet påverkar också hur den bör tränas.

Den glada hästen behöver variation. Om man går in på ridbanan och planerar att öva på tre övningar så har man tio övningar för lite. Man måste alltså hela tiden göra nya saker, växla övning, gångar, arbetssätt etc.

Den snabba hästen har behov av att hela tiden få vara i rörelse. Trav är den bästa gångarten för den här hästen. Tvingar man den att stå stilla eller arbeta väldigt långsamt så blir den frustrerad, men får den trava på så kan den jobba bra med några övningar och blir efter en stund lugnare och kan sedan kanske även skritta och galoppera och i vissa fall även stå stilla några sekunder. Men om man försöker ”rasta av” hästen för att få den lugn så kan man fortsätta hur länge som helst. De här hästarna är avlade för uthållighet och kan springa hur länge som helst.

Den snälla hästen kräver många repetitioner av ett fåtal övningar. Blir det för mycket variation så blir hästen orolig och exploderar.

Den säkra hästen belönar man starkast med pauser.

Om man inte förstår hästens mantalitet så stöter man på olika slags problem med olika hästar. Den glada hästen blir olydig, bockar etc. Den säkra hästen stannar och vill inte röra sig, går bara iväg eller ställer sig och äter. Den snabba hästen springer över dig, springer iväg, stegrar etc. Den snälla hästen exploderar, sparkar bakut, får stereotypa beteenden såsom krubbitning och blir efter ett tag oridbar.

Ska man köpa en häst så kan man köpa den häst som passar en själv bäst, men som tränare måste man kunna hantera alla de olika personligheterna.

Självklart finns det inte bara fyra personligheter hos hästar. De kan befinna sig var som häst på kartan och ha olika mycket inslag av olika personlighet. De enklaste hästarna att arbeta med är de som av naturen befinner sig nära mitten. Ju längre ut i något av hörnen en häst befinner sig desto viktigare är det att känna till hästens personlighet för att kunna träna den korrekt. Detta gäller dock tydligast från början i hästens träning. Ju mer man har tränat en häst desto närmare mitten kommer den att hamna och då blir det inte längre så tydligt vilken personlighetstyp hästen ursprungligen tillhörde.

IMG_1355

Ju längre från mitten en häst befinner sig desto svårare blir den att hantera. De minst komplicerade hästarna är de som befinner sig nära mitten. Med bra träning förskjuts hästen mot mitten.

Olika personligheter är olika toleranta för tryck.

Det är lätt att vara för försiktig med den snälla eller snabba hästen (de osäkra). De överreagerar ofta på hjälperna och om man då är väldigt försiktig så kommer deras känslighet att öka och till slut kan man nästan inte göra någonting. Det är alltså viktigt att röra dem och använda tryck. Då kan hjälperna istället göra hästen lugn. De här hästarna skapar alltså en bubbla runt sig. Ju försiktigare man är desto större blir bubblan och desto känsligare blir hästen.

Med den säkra eller glada hästen är det tvärtom. Ju starkare tryck man använder desto starkare tryck kommer att behövas för att få en reaktion. Om man ökar trycket så kommer alltså hästen till sluta att inte reagera på någonting. Dessa hästar ska man absolut lite tjata på. Säg hellre till en gång och belöna reaktionen, men småtjata inte för då stänger den av. De här hästarna bygger upp en sköld mot tränaren och ju mer man förstärker desto tjockare blir skölden.

Hundar har samma uppbyggnad i personlighet och faktiskt även människor. Som instruktör är det bra att även förstå människornas personlighet.

De glada människorna behöver utmaningar. De pratar gärna och står gärna i centrum. När man instruerar dem så behöver de få utmaningar för att känna sig nöjda. De säkra människorna är koncentrerade och lyssnar. Du ska vara ärlig och ge dem konstruktiv kritik så gör de sitt jobb. De snabba människorna har svårt att vara stilla. De tillhör gärna en grupp, men trivs inte riktigt med att stå framför en grupp. De söker ständigt äventyr. När man instruerar dem får man inte vara för nitisk, utan träningen måste bli som en lek. De snälla lyssnar och är hjälpsamma, men tar inte så mycket plats. När man instruerar dem ska man repetera övningarna ofta och ge dem mycket beröm så att de känner sig nöjda med vad de uppnår.

Det finns ingen nyckel för vilken människopersonlighet som passar med vilken hästpersonlighet. När man väljer häst måste man utgå från vad man har för ambition, erfarenhet och hur man känner sig när man jobbar med hästen. Varje häst är perfekt för någon. Har man en häst som man inte passar ihop med så kan det faktiskt vara bättre att sälja hästen och istället köpa en häst som man passar bättre ihop med.

Lördagens riddarmöte

Som vanligt inleddes riddarmötet med att nya medlemmar upptogs i riddarskapet. Extra roligt var det förståss att Gunnel Brydolf från Sundsvall då blev hedersmedlem på väpnarnivå. Bents motivering till detta var att Gunnel med sina 79 år var en god förebild för andra och visar att det aldrig är för sent att lära sig och att utvecklas. Det möttes med jubel och applåder!

IMG_1366

Gunnel Brydolf upptas som hedersmedlem på väpnarnivå i riddarskapet.

Vid mötet utsågs Christofer Dahlgren formellt till mästare. Det finns nu förutom Bent tre andra mästare inom riddarskapet. Det är Sabine Oettel från Tyskland, som gjorde sitt mästarprov 2006, Marius Schneider från Tyskland, som gjorde sitt mästarprov 2015, och  nu även Christofer Dahlgren från Sverige!

Sommarakademin-4

Christofer är nu mästare i Akademisk Ridkonst eller – som han själv uttrycker det – Advanced Beginner…

En av de stora frågorna vid årets riddarmöte var de förändringar i markarbetes- och longerprovet som Bent har aviserat. En mindre förändring som direkt kunde beslutas var att man i markarbetesprovet ska göra skolhalten direkt efter den förvända slutan, utan att först böja om hästen. En till sak som egentligen redan har funnits i longerdelen av provet, men som nu ska förtydligas, är att man vid provet ska visa att hästen förstår hjälperna för yttertygel (flytta framdelen inåt), innertygel (flytta framdelen utåt), innerskänkel (aktivera inner bak i riktning mot en öppna) och ytterskänkel (aktivera ytter bak i riktning mot en sluta). Det lades dock inte till några konkreta övningar för att visa att hästen kan detta, utan det är upp till respektive provtagare att på lämpligt sätt inkludera det i arbetet man visar med hästen.

Det som för de flesta var en större fråga när det gäller proven är att Bent ville att crossover mellan longering och arbete på lång tygel skulle visas i provet. Detta gav upphov till livliga diskussioner. Efter en hel del diskussioner enades riddarskapet om att alla får i uppdrag till nästa år att arbeta med crossover. Det får sedan bli ämnet för nästa års brainpool och utifrån vad som då framkommer fattas beslut om ifall några tillägg ska göras till provet och hur de i sådana fall ska utformas. För att få en konstruktiv brainpool nästa år utsågs redan nu Marion och Anna som ska styra upp arbetet.

Det är många kompetenta och erfarna personer som deltar i mötet. Det utgör därför en bra grund för konstruktiva diskussioner.

Nästa ämne för mötet var att bestämma vad som ska vara ämnet för nästa års föreläsningar. De senaste åren har vi avverkat hästens tänder, foder och i år skelettet. Det framkom därför önskemål om att nästa års föreläsningar skulle handla om hovar. Problemet med detta är att det inte finns så mycket vetenskapligt bevisad kunskap om hovar och verkning, men däremot flera olika teorier och åsikter om hur hovarna egentligen fungerar och hur de ska verkas. Vi beslutade därför att föreläsningarna ska handla om hovar och verkning, men att det är viktigt att det inte blir en ensidig bild som presenteras, utan flera olika ståndpunkter bör ingå. En arbetsgrupp med personer som tillhör olika inriktningar när det gäller hovvård utsågs för att arbeta vidare med detta.

Utöver detta infördes en förändring inom riddarskapet. Det är nu några år sedan väpnarnas status lyftes upp så att väpnare är jämställda med riddare. Det innebär bland annat att man som väpnare kan göra prov för ringar utan att först göra riddarprovet. Det är nu också allt vanligare att man inte är trogen en instruktör, utan att man som elev vänder sig till flera olika instruktörer för att öka sin kompetens. Bent tycker med den bakgrunden att det inte är rätt att man som väpnare ska tillhöra någon annan väpnare eller riddare i riddarskapet. Från och med nu är alltså alla väpnare och riddare sina egna och det anges inte längre på riddarskapets hemsida vem man är utbildad av. Precis som tidigare måste man dock rekommenderas av en väpnare eller riddare för att få genomföra markarbetes- och longerprovet eller väpnarprovet.

Comments are closed.

  • Artikelarkiv

  • Webshop