Rena gångarter
Om hästen har rena gångarter så behöver man inte verka hovarna. Om hästen nöter tårna eller trakten eller inner- eller yttersidan mer så är inte gångarterna rena.
Bakdelen
Det är hästens bakdel som skapar rörelsen.
- Höften (bäckenet): För att bakbenens rörelse ska kunna föras över korrekt till ryggraden så måste höften röras framåt och nedåt när hästen lyfter sitt bakben. Om hästen lyfter höften när den lyfter bakbenen så blir hela höftrörelsen felaktig och kraftöverföringen till ryggen fungerar då inte. Ofta skapas ett sådant fel av ryttarens hand som skapar en stelhet i ryggraden.
- Höftleden: Vinklingen av hästens höftled påverkar framför allt hur mycket hästen sträcker bakbenen framåt.
- Knäled och hasled: Knäleden och hasleden arbetar tillsammans. De har framför allt betydelse för hur mycket hästen lyfter bakhovarna. Om man har en häst som drar bakhovarna i sanden så vinklar den hästen knäled och hasled för lite.
Momenten i hästens steg
Bakbenens funktion varierar mellan de olika faserna i hästens steg.
- I steget så lyfter hästen bakbenet (mer eller mindre beroende på vinklingen i knä- och hasled) och för det framåt (mer eller mindre beroende på vinklingen i bäcken och höftled).
- När hästen sätter ned sitt bakben är dess första uppgift att bromsa farten. Därefter börjar bakbenet bära vikt.
- I nästa fas används bakbenet till impulsion eller fjäderkraft.
- Accelerationsfasen uppstår någonstans mellan den fjädrande och påskjutande fasen.
- Nästa steg är påskjutet. Påskjutet skapas när bakbenet är bakom vertikalplanet. Påskjutet skapas huvudsakligen genom höftleden. När den rätas ut ökar påskjutet.
- Svävmomentet. Svävmomentet kan vara olika långt och olika högt. Det hänger ihop med hästens påskjut. Påskjutet kan skapas från olika positioner. Ju längre fram bakbenet är när påskjutet inleds desto högre blir svävmomentet.
Huruvida en häst har funktionella rörelser eller inte beror på var bakbenen sätts ned. En häst kan alltså ha funktionella rörelser även om bakbenen inte lyfts särskilt högt. En häst kan dock även ha mer förmåga än vad som är funktionellt nödvändigt. Det innebär att bakbenen lyfts högre än vad som behövs för funktionen, men fortfarande sätts ned på rätt plats så att funktionen bibehålls. Det finns dock även hästar med höga bakbensrörelser, men som sätter ned bakbenen för långt bak och därför har förlorat den nödvändiga funktionen.
Ryggraden
Vid hästens manke pekar tornutskotten bakåt och vid hästens bäcken pekar tornutskotten framåt. I en punkt däremellan pekar tornutskotten rakt upp. Det är vid denna punkt som tyngden från hästens bröstkorg hänger. Det är i den punkten som ryggen är som starkast. Det är också i den punkten som ryttaren bör sitta. Det är också rakt under den här punkten som hästens bakhov bör sättas ned för att få den bästa funktionen. Det är detta som skapar balans i hästen.
Gymnastisera lederna i hästens bakben
Lederna i hästens bakben är av avgörande betydelse för hästens rörelser. Om en led har för lite rörelse (för lite förmåga att vinklas) så kan det finnas olika orsaker till detta. Om det är musklerna som är för spända så kan detta gymnastiseras ganska snabbt (på några månader). Är det senorna och ligamenten som begränsar rörelsen så går även detta att träna upp, men det tar längre tid (ett par år), men om begränsningen sitter i själva leden så går det inte att öka rörligheten genom gymnastisering.
Schwung, kadens och impulsion
Schwung är den framåtgående rörelse genom hästens ryggrad som kraften från bakbenen skapar. Hästens bakben ska svinga ända fram till den punkt mitt under ryttaren där de bakåtrikade och framåtriktade tornutskotten möts för att kunna åstadkomma maximalt schwung.
Kadens och impulsion är en slags fjäderkraft, som ska fjädra hästen uppåt. För att bakbenet ska kunna skapa fjäderkraft så måste det fortfarande vara framför vertikalplanet. När bakbenet hamnar bakom vertikalplanet kan det inte längre fungera fjädrande.
Det framgick inte riktigt av kursen var skillnaden mellan kadens och impulsion ligger. Om jag lägger på min egen referensram på Bents beskrivning så kan man säga att kadensen ligger i formgivningen av hästen på ett sådant sätt att en fjäderkraft kan skapas. Impulsionen ökar sedan amplituden av fjäderkraften. Impulsion kan alltså inte förekomma utan kadens, för då används inte kraften från bakbenen fjädrande. Men när hästen går med kadens så kommer fjädringen att öka ju mer kraften ökar och detta är innebörden av ökad impulsion.
Schwung är ett begrepp som används väldigt frekvent inom akademisk ridkonst. Fokus i grundridningen ligger i att ta bort det som blockerar hästens bakben från att svinga fram och forma hästens kropp på ett sätt som främjar ökad framåtsvingning av bakbenen och därmed ökat schwung. Det är därför ridningen fram och ned blir så betydelsefull. Detta symboliseras av den första graden av descante, som innebär att hästen sträcker sig fram till bettet.
Kadens och impulsion är däremot begrepp som man ganska sällan hör i akademisk ridkonst. På någon av lektionerna antydde Bent att det är något som ligger längre fram i hästens utbildning, men även för de ekipage som arbetade med hög samling och att från piaffen göra övergångar till en rund och samlad trav (trot royal) eller i riktning mot en passage så var varken kadens eller impulsion i fokus. Beror det på att fjäderkraften är mindre viktig för kvaliteten i hästens rörelser eller beror det på att hästarna inte var redo för detta än? Eller beror det kanske på att den akademiska utbildningsgången inte främjar fjäderkraft? Jag får fundera mer på detta när jag på sommarakademin i augusti får se Bent rida sina hästar. Han berättade att flera av hästarna nu kan göra så fina övergångar från piaff in i passage och trav framåt. Det blir intressant att se om det har utvecklat fjäderkraften i hästarna!