Som vanligt firar vi våren på Ridakademi Norr med en kurs för Bent Branderup! Det blev en riktigt bra kurs med stor variation mellan ekipagen, en ny väpnare (grattis Elin!), en lektion i damsadelridning och massor av intresserade åhörare!
Jag kommer här bara att återge delar av Bents föreläsningar. Som vanligt var de väldigt faktaspäckade och spände över ett stort område!
Bent kommer tillbaka till Ridakademi Norr den 12-13 maj 2018! Vi funderar på att ha ett särskilt tema för den kursen! Om Du har önskemål om något speciellt tema så kan du kontakta mig med förslag!
Ett konstverk som samtidigt utgör en illustration och summering av hela Bents teori!
Träningen av hästen – ett samspel mellan biomekanik och kommunikation
Hästar är inga maskiner där man kan trycka på en knapp och få en viss reaktion. Hästen är ett levande väsen med en egen vilja, så man måste få hästen att både förstå och vilja göra det man ber den om. Ryttaren måste också veta vad den vill. Ryttarna är ett underligt folk. De vet inte vad de vill, men de vill det NU! Sedan måste man också veta lite om hästens biomekanik, så att man vet hur man ska skapa en viss rörelse i hästens kropp. Vi måste alltså veta vart vi vill komma, vi behöver en pedagogik för att förklara detta för hästen och vi behöver metoder för att utbilda hästen i den riktningen.
Hästen är bakbensdriven. Det är alltså bakbenen som producerar rörelsen i hästen. När ett bakben rör sig så ger det upphov till en rörelse i hästens höft. När ett bakben lyfts och förs framåt så sjunker den höften och förs framåt. Samtidigt förs det andra bakbenet bakåt och skjuter på, vilket medför att den höften förs bakåt och uppåt. Höfterna är delar av samma bäcken. Medan en sida av bäckenet svingar nedåt och framåt så svingar den andra sidan uppåt och bakåt. Bäckenets svingningar ger upphov till en svingning i hästens rygg som fortplantar sig till hästens framben och framåt ända till huvudet.
Om det bakåtskjutande bakbenet är det dominanta så kommer hästens rygg att reagera nedåt och huvudet reagerar uppåt. Om istället det framåtsvingande bakbenet är det dominanta så kommer hästens rygg att svinga uppåt och pannan förs framåt. Det är därigenom en stor skillnad mellan om en häst arbetar framåt eller om den bara går snabbt!
Ryttarens hand kan inte producera swung i hästens rygg, men den kan förhindra ryggen från att svinga. Om handen kortar av hästens hals så kan inte ryggen svinga. Halsens överlinje måste längas ut för att ryggen ska kunna svinga. Det vi vill uppnå när vi sträcker ut hästens överlinje är att hästen ska korta sin underlinje. Om vi med kapsonen drar hästens huvud nedåt så kommer hästen att sänka huvudet, men den gör det med fel muskler.
Nästa steg är att få hästen att ställa sig inåt. Ställningen ska få hästen att föra fram sin inre höft så att det inre bakbenet svingar fram inunder hästen. Utan ställning så kan inte det inre bakbenet svinga fram inunder hästen. Teoretiskt sätt är det höften som ger ställningen. Det vi gör när vi ber om ställning i hästens huvud är att via huvudet försöka forma höften in i ställningen.
När vi kan placera hästens huvud så att hästen kan föra fram innerhöften så är nästa steg att titta på hästens bogar. När hästen står stilla lägger den ofta mer vikt på det ena frambenet. Det sker om hästen lutar kroppen över det ena frambenet eller om ett framben går bakåt inunder hästen. Detsamma sker i rörelse framåt. När hästen för den inre höften fram och ned så ska den yttre bogen föras fram och upp. Av den anledningen är öppnan den viktigaste övningen för att få kontroll över hästens bogar. Men ofta utförs öppnan på fel sätt så att hästen trycks ut över ytterbogen istället för att lyfta ytterbogen. Det blir då inte en shoulder in, utan snarare en shoulder out.
Nästa steg är att börja arbeta mer med hästens bakben. Vi vill då kunna skicka bakbenen framåt inunder hästen, så att de börjar ta mer vikt. Om hästens bakben skjuter ifrån istället för att svinga fram så uppnår man inte detta. Om det inre bakbenet sätts ned snett utåt (mot hästens yttersida) så kan hästen inte heller bära vikt på det. Det blir också en för hästens leder (framför allt knäleden) skadlig rörelse, eftersom belastningen på leden blir sned. Det är alltså viktigt att hästens bakben går rakt in under hästens tyngdpunkt och inte snett åt någon riktning. Det kan också vara det yttre bakbenet som går i fel riktning. Det yttre bakbenet kan gå snett utåt och hamnar då vid sidan av hästens tyngdpunkt. Då behöver man slutan för att lära hästen att skicka det yttre bakbenet rakt fram inunder sig. När man arbetar med det yttre bakbenet kan det också hända att det inre bakbenet går för mycket åt sidan och hamnar vid sidan av hästen.
Allt detta gör vi först från marken. Vi utbildar då hästen till en ridbalans. Först när hästen har en bra ridbalans börjar vi lägga vikt på den. Nästa steg är att få samma balans i hästen med ryttare på ryggen.
Sitsen
I den akademiska ridningen ser vi sitsen som den primära hjälpen.
När vi sitter på hästen så kommer vi alltid att inverka med vår sits. I och med att hästens bakben skapar en svingning i hästens rygg så måste ryttarens sits också ha den svingningen. Vi måste därför lära oss hur ryggen ska svinga i skritt, trav och galopp. Om hästen arbetar fel med sin kropp (om det påskjutande bakbenet är det dominanta) så kommer hästens höfter att få fel rörelse och ryggen får fel ryggsvingning. Då får inte ryttaren följa och förstärka den felaktiga ryggsvingningen. Istället ska ryttaren försöka svinga rätt med sin sits så att hästen kan börja följa den svingningen.
Vår grundposition är alltid sådan att ryttarens huvud är parallellt med hästens huvud, ryttarens axlar parallella med hästen bogar och ryttarens höfter parallellt med hästens höfter, men ryttarens navel får aldrig hamna på yttersidan av hästens tornutskott. Om man vill rida en öppna så tar man med sitsen in hästen framför sitsen. Vill man rida en sluta så tar man med sitsen in hästen bakom sitsen. Man kan även placera hästen i en sluta genom att ta hästen ut framför sitsen.
Sitsens inverkningar delar man i två delar. Den fysiska sitsen är den sits som har kontakt med hästens rygg och som svingar med hästen. Den statiska sitsen är ryttarens tyngdpunkt. Den ska ligga mitt över hästens tyngdpunkt och hästen ska hela tiden följa ryttarens tyngdpunkt i alla riktningar.
Tygeln
Tygelns viktigaste uppgift är att inte förstöra hästens ryggsving.
Skänkeln
Vi har 6 olika funktioner från skänklarna.
- Omkringsigböjande skänkel: Hästen ska böja sig runt innerskänkeln som då inverkar vid sadelgjorden.
- Ifrånsigböjande skänkel: Hästen ska böja sig bort från ytterskänkeln.
- Direkt skänkel: Ber bakbenet kliva fram mer.
- Förvarande skänkel: Om hästen vill falla ur ramen med ett bakben så för skänkeln tillbaka bakbenet. Det kan t.ex. behövas en ytterskänkel i en öppna eller en innerskänkel i en sluta.
- Inramande skänkel: Om inner bak faller ut (till yttersidan av tyngdpunkten) så måste ytter skänkel korrigera det i inner bakbens takt.
- Samlande skänkel: Samlar hästen (minskar påskjutet genom att bakbenet lyfts tidigare).
Halten
Det är viktigt att man lär hästen hur den ska reagera när man ger den en halt med tygeln. Har man inte förklarat det så kommer halten bara att medföra att bakbenens framsving avkortas.
Observera vad som händer i hästen
Det är viktigt att hela tiden se vad som händer i hästen och agera utifrån det. Om man använder en viss hjälp eller viss teknik så måste man se om det får en god eller dålig effekt i hästen. Tekniken själv har ingen funktion, utan det är hästens reaktion på tekniken som har en funktion. Det vi hela tiden eftersträvar är att hästens rörelser ska förbättras. En del hästars rörelser förbättras när man ber hästen gå djupare, andra när man ber hästen gå högre eller när man ökar eller minskar takten. Om man inte observerar hur kvaliteten i hästens rörelser förändras så vet man inte vilken feedback man ska ge hästen.