På väg till Marius Schneider passerar man i princip Annika Keller. Det var därför ett perfekt ställe att stanna på för att låta hästarna vila efter den långa färjan. Men självklart är det bara ett svepskäl att hästarna behöver vila… Den verkliga orsaken till att vi stannade där var såklart att vi ville se hur Annikas arbete med sina hästar hade utvecklats sedan vi sist var där. Det är nu nästan ett och ett halvt år sedan vi åkte runt i Tyskland och besökte olika tränare, däribland Annika.
Annika longerar sin femåriga unghäst Casanova! Han går i fin balans och länger sin yttersida och roterar bröstkorgen inåt.
Återigen blev vi hänförda av den mjukhet Annika har i all sin träning och hur hennes hästar direkt reagerar på minimala hjälper. Detta är kanske särskilt tydligt i longeringen, där man får intrycket att hästarna arbetar själva och i en konstant balans och att Annika följer med och observerar dem. Även i ridningen ser det ut som att Annika mest sitter och slappnar av och låter sina hästar utföra sitt arbete, men självklart vet vi att hon för dem mellan sina hjälper. Men när hjälperna är tillräckligt små får man intrycket att hästarna arbetar själva. Det gör träningen väldigt trevlig att titta på.
Opportuno länger överlinjen och söker fram till handen.
Annikas styrkor handlar dock inte bara om att använda osynliga hjälper och att få hästarna lyhörda och koncentrerade. Det hon fokuserar mycket på är att arbeta bort effekterna av hästens naturliga skevhet, dvs att få hästen mer jämn mellan höger och vänster sida så att båda bakbenen svingar fram lika mycket och så att kraften från bakbenen går rakt in under hästen. Hon fokuserar också mycket på att rida hästen framåt, inte så att den ökar farten, utan så att den kliver längre inunder sig med bakbenen.
Annika samlar Opportuno med bakbenen långt inunder honom!
Annikas fokusområden avspeglar sig tydligt i hennes hästar. Det är aldrig någon häst som faller på inner eller ytter bog och båda bakbenen svingar hela tiden, i alla gångarter, fram fint inunder hästarna. Alla hennes hästar har blivit stadigare och stabilare i formen.
En sak till som är intressant att se med Annikas arbete är att hon inte jobbar aktivt med att formge hästarna och länga överlinjen på dem, utan hon placerar in hästarna i en ram där de arbetar balanserat och låter dem själva hitta arbetsformen inom den ramen. Det fungerar väldigt bra på hästar som av naturen har lätt för att länga ut sin överlinje och slappna av. De blir då mer självständiga och kan själva söka sig till en bra arbetsform utan att bli beroende av ryttarens hjälper. Effekten av detta såg man tydligast hos Annikas unghäst, som nu är fem år. Även om han fortfarande inte var stabil i kroppen kunde han nu många fler stunder hitta en avspänd arbetsform och blev då väldigt fin i kroppen.
Anzvar håller ihop bakbenen och har fin balans i kroppen.
Harmonin i Annikas ridning förstärks av att hon har en så avspänd och följsam sits. Hennes filosofi är att en av ryttarens uppgifter är att med sin sits se till att inte störa hästen. Det är de sekundära hjälperna (tyglar, skänklar etc) som ska skapa en ram åt hästen där denne arbetar balanserat. När hästen är i balans kommer den även att placera ryttaren korrekt, ifall ryttaren har en avspänd och följsam sits.
Det ser kanske ut som en skolhalt, men det är faktiskt en riktigt samlad piaff!