Arbetets inriktning
Om jag ska sammanfatta vår träningsvecka hos Marius så får det nog bli mycket träning, trevligt sällskap, mycket ny inspiration och fokus på att bli av med allt som blockerar hästarnas rörelser.
Fokus på att ta bort det som blockerar hästens rörelser
Jag har ju tidigare sett Marius rida sina hästar och jag har arrangerat två helgkurser för honom hemma hos mig. Det intryck jag då fått av honom är att han prioriterar stabilitet, mjukhet och följsamhet i hästarna, samt att han är skicklig på att hitta bra övningar för just de problem som respektive ekipage har. Efter en vecka på Marius gård kan jag konstatera att detta stämmer, men jag har också fått en djupare insikt i vilken väg Marius använder för att åstadkomma detta. Marius pressar aldrig fram någon rörelse från hästarna, utan han fokuserar på att skapa en sådan balans och lösgjordhet i hästen att det inte finns något som blockerar bakbenens framåtsvingning och bakbensrörelsernas fortplantning genom hästens kropp. När alla blockeringar har försvunnit bjuder hästarna själva på bättre rörelser, mer bärighet och ökad samling.
Lovisa tog ett par lektioner för Carina Dörfler (Marius sambo) på skolhästen Olymp. Liksom Marius så fokuserar Carina mycket på att ryttaren inte ska störa hästen och på att man i ridningen ska ta bort det som blockerar hästens rörelser.
Att hela tiden ha hästarna i balans är A och O i Marius träning. Det innebär bland annat att hästarna inte ska falla på ytterbogen eller innerbogen. Istället för att åtgärda detta genom att lägga till fler hjälper för att hålla en bog på plats eller förbättra hästens böjning använder Marius en mängd olika övningar som får hästarna att själva hitta balansen mellan bogarna, så att ryttaren inte behöver hålla fast bogarna med sina hjälper. Formgivningen av hästarna har betydligt lägre prioritet, men när hästen hittar balansen och börjar böja sig utan att falla på någon av bogarna så för den själv fram ytterbogen, länger ut halsen och svingar fram sina bakben. Resultatet blir en ridning med små hjälper, där hästen själv får ta ett större ansvar.
Sybille och Paolo arbetar i fin balans.
Marius är väldigt noggrann, både i utbildningen av hästar och ryttare och i träningen av hästen. Ett exempel på detta är att han lägger stor vikt vid grunderna i träningen. Ett annat exempel är att han aldrig korrigerar i en övning. Istället förbereder han övningarna så att det ska bli lätt för hästen att göra rätt. Ett exempel på detta är att rida en öppna. Hur många är det inte som har bett hästen om en öppna, fått börja med att korrigera böjningen så att hästen inte ska falla på innerbogen och sedan måst begränsa böjningen för att hästen inte ska falla på ytterbogen. Marius utnyttjar istället hörnet på ridbanan för att säkerställa böjningen i hästen. Känns hästen inte tillräckligt lösgjord och balanserad i böjningen så ska man inte försöka göra en öppna, utan då kan man istället lägga en volt och när hästen är balanserad på volten så för man den in i en öppna. Vägen ur öppnan är lika viktig som vägen in i öppnan. Hästen ska inte falla ut med framdelen när den går ur en öppna, utan den ska räta upp sig lite, föra ytterbogen framåt och sträcka sig lite framåt. Balansen och stabiliteten ska alltså förbättras av öppnan. Förbereder man hästen korrekt och ger den utrymme att utföra övningarna så behövs inga stora hjälper. Samma princip gäller när man ska samla hästen. Om hästen faller på en bog, drar ihop halsen eller spänner ryggen när man börjar samla den så är inte Marius lösning att korrigera detta, utan då ska man rida fram och bättre förbereda hästen inför nästa samling.
Lovisa och Olymp i bra balans. Ytterbogen svingar fram fint när ingenting blockerar rörelserna i hästen.
Marius träning av sina egna hästar
Marius har helgkurser varje helg och minst ett tiotal lektioner per dag måndag till fredag. Han har därmed elever omkring sig hela dagarna. För att få lugn och ro har han därför valt att träna sina hästar kvällstid utan elevers närvaro. Marius var dock snäll och gjorde ett undantag för oss så att vi fick möjlighet att se honom träna några av sina hästar, vilket vi verkligen uppskattar. Det sätt som Marius tränar sina hästar på stämmer väl överens med hur han instruerar. Det som var extra intressant var att vi fick se honom träna några unghästar, så att vi även fick inblick i hur han lägger upp hästens grundutbildning. Vi kunde då observera en del skillnader jämfört med många andra akademiska tränare. De flesta andra tränare börjar träningen med böjning och formgivning med kapson och lina. Innan Marius kommer till böjning och formgivning arbetar han med kommunikation och balans. Det gör han genom olika ledövningar, där hästen får lära sig att fokusera på Marius och anpassa gångart, hastighet och riktning efter honom och att själv balansera upp sig i sin position. Hästarna är hela tiden väldigt fokuserade på Marius och läser hela tiden av varje liten nyans i hans kroppsspråk. Nästa steg efter ledövningarna är att introducera kapsonen. Marius använder då både i markarbete och longering kapsonen till att ställa hästen. Jag är ju van vid att böja hästen kring spöt som ryttarens inre sittben eller innerskänkel för att få böjning och ställning, men Marius arbetar lite mer direkt med att ställa hästen med kapsonen. Fördelen med detta är att kapsonen då blir ett effektivare verktyg när man börjar rida hästen.
En av de ledövningar som kommer före arbetet med böjning och formgivning. Här hittar hästen själv en bra balans och lär sig att följa Marius i både riktning och hastighet, så att den aldrig faller på någon bog.
I allt arbete håller Marius hästar fokus på honom!
På samma sätt som balansen kommer före formgivningen och böjningen i arbetet från marken så gör den det för Marius i ridningen. När han rider en ung häst jobbar han mycket med att föra den mellan hjälperna, så att den ska hitta balansen och börja rikta kraften från bakbenen rakt fram inunder sig. Sedan lägger Marius försiktigt till böjningen i hästen, men aldrig på ett sådant sätt att hästen förböjer halsen eller faller på någon av bogarna. Formgivningen hanterar han väldigt försiktigt, så att han aldrig ska riskera att dra ihop hästens hals eller placera den på bogarna. I takt med att hästen blir starkare så stabiliseras även formen mer och mer. Med det här angreppssättet ser Marius till att aldrig förstöra hästens rörelser eller balans. Det kan i och för sig också hända att det valet av fokus i hästens träning styrs av att Marius nu arbetar med unghästar som har bra förutsättningar för att bli ridhästar. Om han hade arbetat med hästar som skulle skolas om eller med unghästar som av naturen använde sin kropp på ett för ridhästen biomekaniskt ofördelaktigt sätt så kan det hända att han hade valt en annan väg för hästens utbildning.
Marius med en otroligt vacker unghäst!
Jag tycker att det är väldigt intressant att se dessa skillnader mellan hur olika instruktörer väljer att utbilda sina hästar. Det gör att man inser att det inte finns en väg som är den enda rätta, utan det finns en mängd olika vägar som leder till samma mål. Det här tycker jag är väldigt fantastiskt inom den Akademiska Ridkonsten. Den utgör en slags ram för ridningen och en målbild för i vilken riktning man vill utvecklas. Men olika tränare väljer lite olika vägar att gå för att åstadkomma den utvecklingen. När systemet med licensierade tränare tillkom fanns det en oro för att utbildningen skulle styras upp för mycket och likriktas, men jag skulle vilja påstå att resultatet blev det motsatta. Bent Branderup uppmuntrar de licensierade tränarna att inte bli kopior av honom, utan att bibehålla sina olika specialiteter, så länge som de inryms inom den Akademiska Ridkonstens ramar. Vilken väg olika tränare väljer att gå styrs av en mängd faktorer såsom tidigare erfarenheter, personlighet och vilken typ av hästar man har erfarenhet av att arbeta med. På så sätt säkerställer man att den Akademiska Ridkonsten fortsätter att utvecklas genom att influeras från intryck utifrån. Det gör också att gruppen av licensierade tränare innefattar oerhört mycket kompetens. Det är därför glädjande att tränarna så villigt delar med sig av sin kompetens, så att vi alla kan utvecklas och bli ännu bättre på det som vi gör. Skillnaderna mellan olika tränare är dock inte så stor att en elev blir förvirrad och inte känner igen sig inom den akademiska ridkonsten. Men den är tillräckligt stor för att alla elever ska kunna hitta en tränare som de trivs med.