Veckoelev hos Marius Schneider 4-8 juli 2016 – Del 2

2016-07-28
/
by admin
/
Comments Closed
/

Veckoelev hos Marius Schneider 4-8 juli 2016 – Del 2

2016-07-28
/ / /
Comments Closed

Inspiration och egen träning

Som veckoelever hos Marius tog vi två lektioner var per dag. Det var jag, Anna-Clara Olofsson (också licensierad tränare), Stephanie Birkeland (en av mina väpnare från Norge) och Sibylle (en ny bekantskap för oss, från Tyskland) som var veckoelever den här veckan. Det innebar alltså 8 lektioner per dag. Utöver det hade Marius alla dagarna ytterligare en del lektioner med andra elever. Sedan hade även Marius sambo Carina en del lektioner, bland annat med Lovisa Stenbom (väpnare), som följde med mig, Anna-Clara och Stephanie på resan. Jag lyckades också få två lektioner av Carina, den ena var en introduktion i hennes sätt att arbeta hästen lös och den andra var en introduktion i ridning med damsadel för mig och Valioso. Det var alltså en hel del lektioner att både delta i och titta på.

IMG_1824

Stephanie och hennes arab-welshkorsning Willow.

IMG_2606

Anna-Clara och hennes P.R.E Acacia.

IMG_2885

Jag och Valioso.

När man är hos Marius blir man oerhört inspirerad att arbeta sina hästar från marken, för man får se så många olika varianter av arbete från marken och det utförs av de flesta väldigt fint. Man blir verkligen påmind om hur man kan variera och anpassa markarbetet beroende på vad som passar till den enskilda hästen. Marius är också otroligt skicklig på att hitta balansen i hästarna i alla varianter av arbete från marken, så att man inte fastnar i någon skevhet. Min plan när jag kom till Marius var att jag skulle passa på att ta några lektioner i olika varianter av arbete från marken, för att dra nytta av Marius kompetens på det området. Ridningen blev dock så rolig när jag var där, så nio av mina tio lektioner ägnade jag åt ridning istället! Den lektion i markarbete som jag tog var en lektion i crossover mellan longering och arbete på lång tygel, alltså hur man i longeringen kan ändra position för att dra nytta av de fördelar som arbete på lång tygel för med sig.

Marius hade på fredagen veckan innan vår veckoelevsvecka en lektion med en islandshäst som höll på att ridas in. När de värmde upp i markarbete jobbade de först med att få hästen att föra ytterbogen framåt. De gav då inga innersideshjälper alls, utan jobbade bara med att föra hästens ytterbog på volten, vilket ledde till att den började länga ut den bakre delen av halsen och då kom även lite böjning i kroppen. De hjälper de använde var dels spöt på yttersidan av halsen, men även en förändring av positionen i markarbete med en förskjutning av positionen mot hästens yttersida. Istället för att föra ytter axel bakåt för att ta med sig hästens ytterbog skulle hon föra ytter axel lite framåt (mot hästen) för att med kroppsspråket förstärka spöhjälpen på yttersidan av halsen. Den hjälpen (att ta ytter axel lite framåt, mot hästen, för att flytta hästens ytterbog) fungerar nog bara om man är placerad lite mot hästens yttersida. Under det här arbetet var Marius väldigt noga med att hästen höll avståndet så att den kunde länga ut sin hals ordentligt.

Det här måste vara ett ganska smart sätt att inleda arbetet med en unghäst. Den risk jag har sett med att börja med yttersidans tygelhjälp är att hästen faller på innerbogen eftersom den inte har fått någon böjning runt innerbogen än. Men den faller bara på innerbogen när den drar ytterbogen bakåt. Kan man i det följande arbetet på volten hålla hästens hals ganska rak och med spöt (och kroppsspråket) ta med sig ytter bog framåt så länger hästen ut sin hals och bibehåller balansen i kroppen redan från början. Den riktar alltså kraften rakt framåt. När detta är befäst kan man börja jobba med innersidans hjälper utan att hästen hamnar på ytterbogen i och med att man redan har ytterbogen framåt. Det innebär också att ytterhjälpen (motsvarande ryttarens yttertygel) måste befästas i markarbetet innan man påbörjar longeringsarbetet, eftersom man i longeringsarbetet har svårare att arbeta med ytterhjälpen. Men detta gör det också lättare att få hästen att förstå ytterhjälpen när man befinner sig i longeringsposition eller i position för arbete på långa tyglar.

Ett av de problem jag har svårt att lösa fullt ut med Valioso är att få honom att ta ytterbogen ordentligt framåt. Det är också detta som gör det svårt att få ställningen i nacken. När jag i markarbete försöker använda spöt på yttersidan av halsen för att ta ytterbogen framåt reagerar han istället med att böja sig runt spöt, dvs att byta böjning. Om jag lyckas hindra honom från det blir istället reaktionen att flytta huvudet bort från spöt, dvs att öka böjningen av halsen. Inte i något av de fallen kommer han att föra ytterbogen framåt. Självklart beror detta på att jag inte lärde in den hjälpen tidigare i hans utbildning. Om man börjar med den hjälpen så blir det mycket lättare att få hästen att förstå vilken reaktion man vill ha. På samma sätt som hästen ska böja sig runt inner skänkel, men böja sig bort från ytter skänkel, så ska den böja sig runt spöt när det används i skänkelläget, men bort från spöt när det används på yttersidan. Både när spöt används på inner och ytter sida är det dock viktigt att hästen även reagerar med att länga ut sin hals.

Vi anlände till Marius på torsdag kväll. Det innebär att vi hade tre dagar på oss att låta hästarna återhämta sig efter den långa resan och att hjälpa varandra med träningen innan vår egentliga träning började. Dessa dagar utnyttjade vi till fullo! På söndag kväll hade vi hunnit träna ungefär 12 pass var! Alla hästarna gick bättre för varje träningspass och istället för att kännas trötta av att tränas så intensivt så kändes de bara mer energiska.

IMG_1922

Vi utnyttjade varje ledig stund i ridhuset till egen träning…

Marius lektion med islandshästen gav mig inspiration att göra ett nytt försök med att i markarbetesposition få Valioso att sträcka fram sin ytterbog. Till skillnad från tidigare så fokuserade jag nu inte på att bibehålla böjningen i honom, utan fokus låg helt på att få halsen rak och ytterbogen framåt. Eftersom han tidigare har reagerat felaktigt på detta så fick jag självklart fel reaktion även nu. Det jag då gjorde var att helt enkelt hålla kvar spöt på yttersidan, bara i luften parallellt med hans hals. Efter en stund började ytterbogen komma framåt och då tog jag ned spöt och berömde honom. När vi jobbat med detta en stund i båda varven började han förstå det lite bättre. Det var lite svårare i höger varv, eftersom han där ville flytta sig bort från spöt mer och tappa böjningen. Då föll ytter bakben ut från volten och framdelen och huvudet hamnade lite innanför volten. Om jag lyckades hålla hans huvud och framben riktat mer mot mig så blev resultatet bättre och bakdelen föll då inte ut.

Det intressanta med det här arbetet var att det blev ganska stor skillnad i Valioso i ridningen efter det. Jag kunde då inleda ridpasset med ytterbogen något längre fram och då svarade han inte längre på tygelhjälperna med att bara dra ihop sig, utan han längde sig mer framåt och lyfte ryggen mer. Det var inte så att allt bara föll på plats, men det var mycket lättare än vanligt att få honom mellan hjälperna och få honom att lyfta bröstryggen när han längde halsen istället för att bara bli lång. Det känns som att det här kan vara en viktigt nyckel till att lösa de problem som jag fortfarande har med Valioso. Helt plötsligt känns det som att det inte är så otroligt svårt för honom att göra det jag ber honom om.

IMG_1959

Här ser man tydligt att Valiosos hals blir rakare och längre och han söker mer fram till handen. Böjningen är densamma genom både kropp och hals och det blir ingen vinkel mellan kroppen och halsen. Det är då ingenting som blockerar bakbenens framåtsvingning.

IMG_2003

Här syns de problem som jag brukar ha med Valioso. Istället för att böja sig genom hela kroppen flyttar han huvudet till sidan så att det skapas en vinkel mellan kropp och hals. Det är inte så mycket så att det blir uppenbart för betraktaren, men det är tillräckligt för att kraften från bakbenen ska gå ut över ytterbogen. Framför allt när man ska samla honom så utgör det här ett problem. Då gör den här vinkeln att hans inre bakben trycks ut åt sidan och han kan inte sänka innerhöften tillräckligt. Om man då försöker korrigera det inre bakbenet så blir han frustrerad eftersom det skapas ett motstånd i kroppen. Detta visar tydligt hur viktigt det är att skapa rätt förutsättningar för hästen innan man ber den utföra någonting.

Annars känns det oftast som att han skulle vara lite felaktigt hopmonterad, så att det har skapats en liten vinkel i ryggraden i leden mellan sista halskotan och första bröstkotan. Det är inte så stor vinkel att man tänker på det, men tillräckligt för att ytterbogen ska sträva något utåt istället för framåt. Jag antar att det är någon muskel som antingen håller fast ytterbogen bakåt (vilket då leder till en liten vinkel mellan hals och kropp) eller en muskel som skapar en liten vinkel i ryggraden (vilket då leder till att ytterbogen trycks bakåt). Jag vet inte vilken muskel det är och inte vad som är hönan och vad som är ägget, men effekten blir ändå densamma. Ett sätt att korrigera detta i ridningen är att använda yttertygeln för att räta ut halsen. Problemet är att han då inte rätar ut den bakre delen av halsen, utan han drar istället ihop halsen för att anpassa den till en kortare ram. Om jag istället försöker lösa det med att med spöt på yttersidan av halsen föra ytter framben framåt, så flyttar han direkt huvudet bort från spöt och förböjer halsen mer, vilket alltså bara förvärrar problemet. Självklart har jag försökt att lösa det med att be honom kliva fram med sina bakben, men problemet i framdelen hindrar bakbenen från att komma fram ordentligt och skapa en lyftkraft för framdelen. Jag har även försökt lösa det genom att via sitsen skapa en större svingning i hans rygg, men då blir han lite springig. Ett annat sätt att komma åt det kan vara att få honom att lyfta bröstryggen mer i lite samling och sedan be honom gå fram ur det läget. Men om jag inte löser problemet först så blir han väldigt frustrerad när han ska samla sig. Min metod hemma har varit att flytta fokus mellan de olika lösningarna, vilket har gjort att problemet har blivit mer hanterbart och Valioso har fått mer stabilitet. Men det har inte gjort att problemet har försvunnit. Men efter att ha växlat mellan att i markarbetet försöka få ytterbogen framåt och att i ridningen be om mer lyft i bröstryggen och mer framåtsvingning i bakbenen så blev han under helgen bättre och bättre och på söndag kväll hade jag ett ridpass där Valioso var helt mellan hjälperna. Redan när jag satt upp på honom så var ryggen mer lyft och nu svarade han direkt bra på alla de ovan nämnda metoderna för att få honom bättre mellan hjälperna och öka bärigheten. Helt plötsligt kändes det som att allt han gjorde var otroligt enkelt och att det inte krävde någon ansträngning från honom, samtidigt som han bar upp sig mycket bättre än han brukar. Det är dock inte säkert att hela effekten kom av de förändringar jag gjort i arbetet. Delar av effekten i Valioso kan ha kommit av att jag tränade honom 4-5 gånger per dag, vilket jag tyvärr inte brukar ha möjlighet att göra hemma… Det fjärde ridpasset en dag är han betydligt bättre mellan hjälperna än vad han är vid dagens första ridpass. Men tyvärr måste jag mer eller mindre börja om igen vid det första ridpasset nästa dag. Jag skulle kanske behöver rida honom var fjärde eller sjätte timmer dygnet runt för att inte effekten från det föregående ridpasset ska gå förlorad!

Comments are closed.

  • Artikelarkiv

  • Webshop