Idag har jag, Elise Nilsson och Sonja Ask firat lucia på ett för oss lite ovanligt sätt – genom att besöka Kristina Winholz. Hon är född och uppvuxen i Ryssland men har de senaste 15 åren bott med sina hästar utanför Dresden i Tyskland. Kristina är en licensierad tränare i Akademisk Ridkonst som kanske inte varit så välkänd i Sverige! Men efter att ha sett henne träna sina hästar så får jag en känsla av att vi kommer att få se betydligt mer av henne i framtiden!
Men innan jag jag fördjupar mig i Kristinas förtjänster som tränare och ryttare måste jag få beskriva den otroliga värme och gästfrihet som Kristina och hennes man tog emot oss med. Nej för resten, vi börjar från början. Jag flög till Dresden och Elise och Sonja körde bil dit och plockade upp mig på flygplatsen. Vi började då genast att febrilt leta efter en restaurang när vi fick ett meddelande från Kristina att hon tänkte bjuda oss på middag! Snabbt fick vi ändra GPS:en från närmaste restaurang till Kristinas adress! När GPS:en med bestämd röst talade om att ”målet ligger på höger sida” befann vi oss i mörkret på en trafikerad väg med tätt mellan husen på höger sida! Det såg inte ut som att som att det skulle finnas någon hästgård där… Men efter att ha följt vägen fram och tillbaka ett par vändor såg vi två hästtransporter sticka fram mellan huset! ”Där är det” hojtade Elise glatt. Väl inne på gården möttes vi av Kristinas man som hälsade oss välkomna och bad oss packa ut våra väskor så skulle han visa oss till våra rum! Sedan var det dags för min absolut första BBQ i december månad! Kristinas man stod för grillningen medan vi andra slog oss ned i sadelkammaren och drack vin! Och vilken BBQ det blev! Sallad, helgrillat bröd med smält smör och ost, bratwurst, två sorters kött och grillad fetaost! Helt fantastiskt efter en dags resande! När vi ätit oss mätta packade Kristinas man en ”doggybag” och kilade över till hyresvärden: ”Karl Otto” för att betala hyran i form av en god middag! Vi hade en fantastisk kväll med god mat, trevligt sällskap och stämning på topp!
Kristina och Sonja framför grinden till Kristinas gård.
En gyllene riddare på sin gyllene springare på kristinas tak!
När vi vaknade utvilade och det hade ljusnat kunde vi se att det på bakgården faktiskt fanns både en hage och en liten ridbana. På andra sidan vägen (nedanför ett slott och en slänt med vinodlingar) gick en flock hästar (inackorderingar av Kristinas elever). Sina egna hästar hade dock Kristina i något som liknade ett kolonilottsområde, en kilometer från huset! Nu hade vi kommit fram till programmets höjdpunkt – att få se Kristina träna sina hästar! Först red hon en 7-årig PRE-hingst (Relampago), ett 17-årigt varmblod (Aramis) och en welshkorsning (Theo)! När vi passerade valackernas hage gjorde Theo genast några skolhalter och tittade sedan stolt på Kristina, som såklart skrattade glatt och gav honom en godis! Även de andra hästarna gjorde sig till och visade upp sig för att få hennes uppmärksamhet! Det syntes tydligt att Kristina inte bara var deras ledare och tränare, utan även deras kompis!
Slottet och vinodlingarna som man ser från sovrumsfönstret hos Kristina.
Kristina och Aramis leker följa John på ridbanan.
Vem är mest full i sjutton? Kristina eller Theo?
Relampago gäspar nöjt medan Kristina sadlar honom.
Vi fick se Kristina rida Relampago och Theo och arbeta Aramis vid handen. När jag ser en annan tränare arbeta med sina hästar är jag alltid intresserad av att se vilka styrkor den tränaren har! Beträffande Kristina var det väldigt lätt att se styrkorna! När det gäller samspelet med hästarna är hennes styrka att hästarna hela tiden har 100 procent fokus på henne och att de verkligen anstränger sig för att vara henne till lags! Är hon inte tillräckligt snabb med att tala om vad hon vill att de ska göra så provar de med en skolhalt, några språng skolgalopp eller någonting annat som hon brukar uppskatta! Det var härligt att se denna lekfullhet och glädje både hos hästarna och hos Kristina! Det syntes tydligt att båda parter verkligen uppskattade umgänget på ridbanan!
Rent träningsmässigt så är nog Kristinas största styrka hennes otroliga förmåga att hela tiden hålla hästarna inom ramen! Med det menar jag att hästarna hela tiden lyfter bogarna, vinklar manken inåt och håller riktningen på båda bakbenen så att kraften riktas rakt in under hästarna. Kristina klarar också av att verkligen använda samlingen till vad den är till för – att öka bärigheten i hästarna! Hästarna inte bara vinklar sina bakben mer i samlingen, utan de längre också överlinjen mer och välver den bakre delen av halsen! Hon får samma fina reaktioner oavsett om samlingen sker i halt, i skritt eller i trav! Och allt detta gör hon med ett leende över hela ansiktet, nästan osynliga hjälper och en avspänd och stilla sits! Man kan inte annat än att bli glad när man ser detta!
