Efter besöket hos Kristina körde jag, Elise och Sonja västerut, i princip tvärs över hela Tyskland, tills vi kom till ett litet samhälle strax söder om Düsseldorf. Där var vårt mål Yvonne Heynckes, som också är licensierad tränare.
Till höger är Yvonnes ridtält och fortsätter man rakt fram kommer man till ”stallplanen”.
Yvonne skiljer sig både till sin personlighet och sin verksamhet från de flesta andra licensierade tränare i den akademiska ridkonsten. Hon är uppvuxen på den ridskola (Ponyhof Heynckes) som hennes föräldrar drev och har de senaste 18 åren drivit den i egen regi, fast med ett gott stöd från sina förändrar. Ridskolan har ett 70-tal elever, de flesta barn men i takt med att gamla elever har vuxit upp är det även allt fler vuxna som rider där. De flesta barnen börjar rida i Yvonnes ridskola när de är 5-8 år gamla och många av dem trivs så bra att Yvonne får följa deras ridutveckling ända upp till vuxen ålder. Flera av de som vi träffade hos Yvonne hade ridit för henne i mer än 15 år! Det tycker jag är ett riktigt bra betyg!
På gården finns för närvarande 26 hästar (ponnyer), varav 8 är inackorderingar och resten är hästar i verksamheten. Alla hästar går på lösdrift, fördelade på några olika hagar beroende på vilka behov de har. Det finns till exempel en särskild hage för de hästar som är extra känsliga för damm och där serveras enbart blötlagt hö. Gården är enkel, men väldigt välorganiserad. Utan några dyra investeringar eller byggprojekt har Yvonne lyckats ordna en effektiv hästhållning för alla hästar. Det är rent och snyggt, hästarna får rätt mängd mat, det finns vattenkoppar i alla hagar och samtliga hagar mockas två gånger dagligen! Det kanske låter som en arbetsam lösning, men faktum är att med genomtänkta lösningar klaras arbetet ganska snabbt och enkelt utan vare sig anställda eller praktikanter. För att få viss avlastning har Yvonne dock byggt upp ett system där de äldre eleverna hjälper till på gården, först med kvällsmockningen och efter hand även med vissa lektioner för de minsta barnen. Eleverna hjälper också varandra med att göra i ordning hästarna inför lektionerna. Det här systemet syftar inte bara till att minska arbetsbördan för Yvonne, utan det ökar också sammanhållningen mellan eleverna.
En av lösdrifterna på gården.
En fin liten sjukhage.
Enkel utfodring i en av de större lösdrifterna.
Smart grindsystem där man antingen kan koppla ihop två lösdrifter till en stor hage eller stänga grindarna så att det blir två lite mindre lösdrifter med en väg emellan.
Mockningen går snabbt när man hjälps åt! Med släta fasta underlag blir det dessutom väldigt lättmockat!
Yvonne brinner verkligen för sin ridskola! Istället för att se skötseln och träningen av alla ridskolehästar som ett arbete och något nödvändigt ont så trivs hon verkligen varje gång hon tränar en häst. En av hennes största förtjänster är också att hon verkligen ser varje individ, oavsett om det är en häst eller ett av ridskolebarnen och hon anpassar sig helt efter varje individs enskilda behov. På Ponyhof är alla lika mycket värda, oavsett vilka deras förutsättningar är. Av den anledningen har Yvonne också valt att inte ha någon eller några hästar som är hennes egna och andra som hör till verksamheten. Det skulle innebära att hon skulle sätta någon framför någon annan och det vill hon inte. Istället tränar hon löpande alla hästarna som går i verksamheten. Självklart tränar hon dem inte varje dag, men alla tränas någon eller några dagar i veckan. Eftersom ridskolan huvudsakligen riktar sig mot barn och hon lär ut ridningen på ett lekfullt sätt och med väldigt mjuka hjälper så behöver hon aldrig ”reparera” hästarna efter lektionerna, utan hon tar helt enkelt vid där hon avslutade träningen några dagar tidigare! Jag skulle aldrig klara av att göra så med mina hästar. Jag vill ha ett fåtal hästar som verkligen är ”mina” och som jag prioriterar över de övriga. Men hos Yvonne känner sig istället alla hästar prioriterade. Yvonne har också som princip att aldrig sälja några hästar. De hästar hon köper stannar hos henne resten av livet! Och då länge de kan arbetar de i verksamheten. Det är bara om någon häst är sjuk eller för gammal för att arbeta som den inte ingår i verksamheten.
Självklart fick vi också se Yvonne träna några av sina hästar, både från marken och i ridning. Bland de ”hästar” hon tränade ingick faktiskt också en åsna. Hennes målsättning med den är densamma som med de övriga hästarna. Den ska från marken lära sig allt som ingår i markarbetes- och longerprovet, eftersom det är den utbildningsnivå som hon tycker att en häst ska ha för att eleverna ska kunna lära sig markarbete och longeringsarbete med den. Och åsnan är verkligen på god väg i den riktningen. Den arbetar lika fint och fokuserat som någon av hästarna, men självklart utifrån sina egna exteriöra förutsättningar!
Åsnan i en sluta.
En shetlandsponny i en vägvinnande skritt!
En haflingerponny med ett luftigt och fint steg.
En av de många islandshästarna på gården. Här i en bärig trav.
Som ryttare har Yvonne några riktigt starka förtjänster. Det absolut viktigaste är att hon inte stör hästarna. Hon har en balanserad och följsam sits och hon överarbetar inte med en massa hjälper. Istället försöker hon bara hitta balansen i hästen så att den får möjlighet att arbeta själv. Hon rider dem från början i en ganska fri form och ofta med lite glappande tygel och hon låter dem röra sig energiskt framåt i alla gångarter. Det gör att hästarna ganska snabbt hittar balansen och lösgjordheten och börjar svinga fram sina bakben och arbeta över ryggen utan att bli vare sig förböjda, för djupa eller hamna bakom lodplan. Trots att hon har så många hästar så är faktiskt alla hästarna väldigt fint musklade och det är verkligen ett gott betyg i en ridskoleverksamhet! Yvonne har väldigt stor erfarenhet av att grundutbilda hästar och hon är duktig på det!
Balanserad och energisk trav med fint ryggsving!
Med den här tinkern har Yvonne kommit igång ganska ordentligt med det samlande arbetet.
Förutom att titta umgås med Yvonne, titta på träningen av hennes hästar och titta på några lektioner så hann vi faktiskt också leka lite! I ridundervisningen använder Yvonne väldigt mycket lek. Hon kan t.ex. låta barnen träna på att känna när hästarna lyfter ett visst ben samtidigt som de får kasta en boll mellan varandra, och ibland kan detta även ske sittandes baklänges på hästarna! Vår lek blev dock varken baklängesridning eller bollkastning, utan vi fick prova beridet bågskytte! Först fick vi en kort introduktion i hur man gör för att avfyra en pil i rätt riktning så att den träffar en piltavla och sedan fick vi göra detsamma från hästryggen! Eftersom vi är nybörjare så sköt vi dock bara i skritt! Men det var riktigt kul!
Övning från marken för att hitta rätt teknik.
Skarpt läge med pil och båge från hästryggen!
Det är klart att vi träffade hela tiden…
Jag måste säga att jag efter mitt besök på Ponyhof Heynckes är väldigt imponerad av Yvonne! Både hennes entusiasm och ledsamhet (som är väldigt smittande), av hennes organisationsförmåga och av hennes förmåga att ta fram det bästa från varje häst och ryttare och få dem alla att känna sig värdefulla och speciella! Har ni vägarna förbi så är det ett ställe som är väl värt ett besök!