Ylvie Fros från Holland, som både är licensierad tränare inom Akademisk Ridkonst och nivå III-tränare inom Centrerad Ridning, har i helgen haft sin första kurs i Sverige. Precis som många andra duktiga instruktörer gjorde hon sin Sverigedebut på Ridakademi Norr!
Ylvie Fros från Holland hade en fantastisk föreläsning och helgkurs i Centrerad Ridning och den akademiska sitsen på Ridakademi Norr.
Kursen var inriktad på att träna deltagarnas ridning genom sitsen genom att använda det bästa som Centrerad Ridning, Tom Nagels ridning med psoasmuskeln och Akademisk Ridkonst har att erbjuda. Det kändes väldigt lyxigt att få delta i en kurs där någon annan redan hade plockat russinen ur kakan och på ett utomordentligt sätt anpassat metoderna och verktygen från de olika lärorna till det som åtminstone passade mig perfekt! Detta hade nog räckt för att kursen skulle vara bra. Men utöver det kan vi lägga till Ylvies entusiasm, engagemang, energi och pedagogiska förmåga! Resultatet var en av de mest givande kurser jag deltagit i på länge!
Kursen inleddes på fredag kväll med en tre timmar lång och väldigt inspirerande föreläsning om ryttarens sits. De som bara hade anmält sig till föreläsningen hörde sig genast för om när Ylvie skulle komma tillbaka till Ridakademi Norr, så att de skulle kunna delta i hela kursen. Till övriga som undrar detsamma kan jag ge den glädjande nyheten att hon kommer tillbaka efter sommaren, den 24-25 september.
Ylvie är en inspirerande föredragshållare!
Efter den inledande, och väldigt proffsigt utförda, föreläsningen följde två långa och intensiva dagar som var välfyllda med övningar på marken och övningar på hästryggen.
Ylvie instruerar här ryttarna till att med sitsen rida sina hästar fram till en eftergiven hand i horisontell balans.
Anteckningar från Ylvies föreläsning
Ylvies bakgrund
Ylvie är utbildad inom Horsemanship, Centrerad Ridning och Akademisk Ridkonst. Därigenom har hon en helhetsbild där hon har en bra kommunikation med hästarna och har kontroll över både sin egen kropp och hästens kropp.
För Ylvie var det i början svårt att kombinera den Akademiska Ridkonsten och Centrerad Ridning. Inom Akademisk Ridkonst fick hon lära sig att använda en avlastningssits, där man tar stöd med överskänklarna. Inom Centrerad Ridning fick hon däremot lära sig att sitta mer på hästen. Den häst hon hade då hade väldigt mycket problem med sin rygg och behövde lära sig hur den skulle använda sin rygg innan den klarade av att hantera en ryttare med en belastande sits. Efter ett par år med biomekanisk träning kunde hennes häst börja bära henne bättre och då kunde hon plötsligt använda det mesta från Centrerad Ridning inom Akademisk Ridkonst.
När man tränar en häst börjar man oftast från marken. Det arbetet syftar till att lära hästen att använda sin kropp på ett bra sätt, så att den ska vara väl förberedd för ridningen. Samtidigt bör man träna sin egen kropp och förbereda även den för ridningen.
Vad är en bra sits?
Det går inte att säga vilken sits som är mest perfekt. Vad som är en bra sits beror helt på vad man ska använda sitsen till.
På en horisontellt balanserad häst ska ryttaren sitts i en helt vertikal sits. Då sitter ryttaren helt vinkelrätt över hästens ryggrad. Steinbrecht skrev att vinkeln mellan hästens ryggrad och ryttarens ryggrad alltid ska vara 90 grader.
Om hästen är i framvikt så innebär dock detta att ryttaren inte ska sitta i en vertikal sits. Då måste ryttaren också sitta i lite framvikt, så att man återställer den 90-gradiga vinkeln mellan hästens och ryttarens ryggrad. Sedan kan man tillsammans med hästen föra balansen bakåt till det horisontella-vertikala läget. I hög samling ska man inte heller sitta i en helt vertikal sits, utan då ska både häst och ryttare föra tyngdpunkten bakåt.
En vertikalt balanserad ryttare på en horisontellt balanserad häst. Man ska hela tiden sträva efter att bibehålla 90 graders vinkel mellan ryttarens och hästens ryggrad.
En vacker sits är inte alltid en bra sits. En bra sits är en sits som är funktionell. Vad är då en funktionell sits?
- Oberoende: Man måste kunna röra sina kroppsdelar oberoende av varandra.
- Minimalt med ansträngning, maximalt med resultat: Man ska använda så lite muskler som möjligt. Sitsen ska alltså vara energieffektiv.
- Bekväm och enkel
- Koordinerad
- Förståelig för hästen: Sitsen är ett kommunikationsredskap och hästen måste därför kunna förstå vad ryttaren vill med sin sits.
Hästen kommer att spegla ryttarens sits.
Centrerad Ridning
Centrerad Ridning är ingen disciplin. Det talar inte om hur man ska rida, utan det talar om hur man ska använda sin kropp.
Centrerad Ridning grundar sig på några särskilda grunder:
- Mjuka ögon: Försök se världen på samma sätt som hästen gör, dvs ha en vid blick. Hästen kan i princip se 360 grader, vilket inte vi människor kan. Men om vi har mjuka ögon så kan vi se 180 grader. Hårda ögon gör det svårare att andas, tyngdpunkten förs framåt, musklerna blir mer spända. Mjuka ögon förbättrar andningen, tyngdpunkten förs bakåt och musklerna blir mer avslappnade. När vi rider med mjuka ögon kan vi bättre känna vad vi gör med vår kropp.
- Andning: Lungorna ska fyllas med luft i alla riktningar. Man måste alltså andas både med magen och med bröstkorgen.
- Balans eller byggstenar: Ju bättre vi kan placera byggstenarna i kroppen på varandra, desto stabilare och mer balanserade blir vi och då behöver vi använda mindre muskelkraft. Vi har både stabiliseringsmuskler och rörelsemuskler. När vi staplar byggstenarna mitt över varandra så använder vi stabiliseringsmusklerna för att bära upp kroppen. Då kan vi slappna av med rörelsemusklerna.
- Centrering: Centrum är en tänkt punkt i centrum av vår kropp. Man kan tänka sig det som en liten boll som ligger mitt i vårt bäcken. Vi kan påverka placeringen av den bollen i olika riktningar. Lägger vi fokus där så kommer vi att sänka vår tyngdpunkt och låta rörelserna utgå från vårt centrum.
- Tydligt syfte: Man måste ha en plan och en idé om i vilken form man vill röra sig, i vilken riktning man vill gå och i vilken hastighet man vill röra sig.
- Grundning: Många som rider i stigbyglar har problem att ha rätt grad av kontakt med stigbyglarna. Genom grundningen lär man sig att låta fötterna vila i stigbyglarna.
Tom Nagel
Tom Nagel har skrivit en bok som heter ”Zen & Horseback riding”. Han beskriver hur ryttaren ska använda sin psoasmuskel. Den sammanbinder överkroppen med benen. Det är två väldigt kraftiga och starka muskler. Det är psoasmusklerna som skapar rörelsen i våra höfter när vi ska följa hästens rörelser. Man måste lära sig att bli medveten om psoasmusklerna och lära sig hur man använder dem.
Psoasmusklerna är viktiga för att ryttaren ska få bra hållning och en följsam sits. Psoas är en av kroppens största muskler. Den binder ihop ryggraden med lårbenet och insidan av höftkammen med lårbenet. Psoas påverkar därmed både hur vi formar vår ryggrad, hur vi vinklar vårt bäcken och hur vi placerar våra ben, dvs den påverkar alla sidor av vårt säte. Med spänningar i psoas får ryttaren både dålig hållning och svårighet att följa hästens rörelser med sitsen.
Om psoasmuskeln är avkortad så drar den ländryggen framåt så att man svankar mer. Om man då rätar ut ryggen så åker istället benen framåt. Psoasmuskeln är ju avkortad. Får inte den ena delen åka framåt så blir det den andra som gör det.
I den vänstra bilden ger psoas utrymme för ryggraden att rätas ut. I den högra bilden är psoas avkortad, vilket medför en mer svankande rygg.
Om man spänner magmusklerna så motverkas andningen. Om man har ont i ryggen så hjälper det sällan att träna magmusklerna. Om man istället lär sig att forma ryggraden korrekt och använda psoasmukeln rätt så försvinner nästan alltid ryggproblemen.
Psoasmuskeln är också viktig för hästen. Den hjälper hästen att föra fram sina bakben.
När hästen rör sig så svingar hästens bröstkorg från sida till sida i en rotation. Genom att använda psoasmuskeln korrekt så kan man följa den rörelsen. Det innebär att när det ena låret går nedåt så ska det andra gå uppåt. I hästens rygg finns också en rörelse framåt och bakåt. Den behöver dock inte ryttaren fokusera på. Om man får psoasmuskeln att skapa en rörelse uppåt och nedåt så kommer hästen automatiskt att även ge ryttaren rörelsen framåt och bakåt.
Akademisk Ridkonst
Inom den Akademiska Ridkonsten ser vi sitsen som det som går från det ena knät, upp genom sätet och ned till det andra knät. Man skiljer på den statiska och den fysiska sitsen.
- Statisk sits: Tyngdpunkten. Visar hästen vägen.
- Fysisk sits: Formar hästen.
Centrerad Ridning och den Akademiska sitsen
De fyra grundläggande komponenterna i sitsen är:
- Hållning
- Andning
- Medvetenhet
- Rörelse
Ridning handlar mycket om att hitta den rätta känslan. Ofta blir ryttaren väldigt fokuserad på att bibehålla den känslan. Det medför i regel att man tappar den. Sally Swift har sagt att man ska hitta det, känna det och låta det gå. Då kan man istället träna sig på att känna och hitta känslan fler gånger.
Hållning
- Rid med benen
- Musklerna placerar benen
- Psoas stabiliserar
- Jämförbara delar (hästen speglar ryttaren)
Ryggraden längs ut både uppifrån och nedifrån. Uppifrån rätas ryggraden ut genom att huvudet får vila mitt över halskotpelaren. Man får då inte vinkla fram huvudet (titta ner) eller vinkla upp huvudet (föra fram hakan). Nedtill längs ryggraden ut genom att man ”skopar” bäckenet en aning, vilket motverkar en svankande ryggrad. Man kan ha en känsla av att placera svansen mellan benen.
Andning
När man andas in kan man tänka sig att lungorna fylls med luft nedifrån och upp och när man andas ut tömmer man lungorna uppifrån och ned. När man andas in så länger man ut ryggraden och i slutet kommer huvudet att vinklas lite framåt. När man andas ut rätar man ut den nedre delen av ryggen.
Energi och kraft kommer vid utandningen. Ska man slå någonting så gör man det när man andas ut, inte när man andas in. Övergångar (t.ex. en halt eller en galoppfattning) ska man därför göra i utandningen och inte i inandningen.
Rörelse
I en stabil sits finns det hela tiden rörelse. Hela kroppen rör sig, vilket är helt naturligt eftersom man sitter på ett djur som rör sig. Rörelsen i hästens bakben skapar en tredimensionell rörelse genom hästen rygg, som går bakifrån och fram. Den rörliga ryttaren ser dock ut att sitta stilla ifall den rör sig tillsammans med hästen. Rörelsen i ridning ska vara vertikal, bilateral och diagonal.
Jämförbara delar
Hästar är horisontella varelser och ryttare är vertikala varelser. Det hästen ska göra horisontellt ska därför ryttaren göra vertikalt. Hästen kommer att speglar ryttaren, både när ryttaren gör rätt och när ryttaren gör fel.
Man måste både ta hänsyn till vad ryttaren är fysiskt kapabel och göra och vad hästen är fysiskt kapabel att göra. Man ska bara försöka göra sådant som både hästen och ryttaren är fysiskt kapabel att göra.
Det är den fysiska sitsen som formar hästen. Det är innebörden av jämförbara delar. Sedan kommer den statiska sitsen att styra riktningen i rörelsen.
Inom den Akademiska Ridkonsten pratar man om en öppen eller sluten sits för att flytta tyngdpunkten. Detta är ungefär detsamma inom Centrerad Ridning. Men där finns en skillnad. När det gäller den öppna sitsen är man överens, men när man pratar om en sluten sits är det en viss nyansskillnad. Bent pratar om att föra magen framåt, vilket innebär att man ökar svanken. Då kan man inte följa hästens rörelser lika väl eftersom kan då skapar en spänning i låren. Inom den Centrerade Ridningen tar man hela överkroppen framåt, för att kunna föra tyngdpunkten framåt utan att börja svanka. Då kan psoasmuskeln fortsätta arbeta korrekt även när man tar tyngdpunkten framåt och man kan därför fortsätta följa hästens rörelser.
Hästarna som deltog i kursen har det lugnt och skönt i sina hagar.
Reflektioner från kursen
Ryttarens placering och hållning
Det är precis som Ylvie säger. Inom den Akademiska Ridkonsten får vi lära oss att sitta ganska framåttippade i vårt bäcken, vilket gör att vi svankar en hel del. Syftet med detta är att den statiska sitsen (tyngdpunkten) ska placeras mitt över hästens tyngdpunkt. En fördel med den sitsen är att vi med en stilla överkropp och minimala förändringar i vår mage kan förskjuta tyngdpunkten bakåt eller framåt. Det vi dock inte får lära oss är att den här positionen skapar spänningar i psoasmuskeln och det leder till en försämrad rörlighet i bäckenet och låren.
Genom att korsryggen förs bakåt mot Ylvies hand rätas ryggraden ut och psoasmuskeln blir mer avslappnad så att höfterna och låren kan följa hästens rörelser.
Det Ylvie lär ut är istället att man ska låta ryggen få en plattare form. Då hamnar bäckenet i ett lite mer bakåttippat läge och man blir mer avspänd i sätet och sjunker djupare ned i sadeln. Till detta följer också att skänklarna inte ska vara alltför uträtade, utan vi ska tillåta oss att ha ett lite vinklat knä. För många kan det kännas som en stor omställning att gå från den svankande och nästan framåtlutande akademiska sitsen till den här mer raka sitsen. Det är lätt att föreställa sig att sitsen ska bli för belastande för hästarna. Men faktiskt så känner man istället det motsatta. När man gör den här förändringen i sitsen så kommer hästarna upp mer med ryggarna och får mer ryggrörelse. Jag antar att det beror på att ryttaren blir mer avspänd och följsam.
Ryttaren får hjälp av Ylvie att hitta sin vertikala sits, där hennes ryggrad är vinkelrät mot hästens horisontella ryggrad. Ryggen rätas ut och kroppens byggklossar staplas i balans mitt över varandra.
De som har varit på Ridakademi Norr på tidigare sitskurser var också bättre förberedda för den här förändringen i sitsen. På kursen för sjukgymnasten Birthe Vogelius fick vi lära oss ”atletisk hållning”, vilket rätar ut ryggraden och länger den uppåt och på kursen i alexanderteknik för Maria Bucht fick vi lära oss att placera bäckenet i en mellanposition, där vi varken svankar eller rundar ryggen. På kursen för Birthe fick vi också lära oss att stretcha våra höftböjare, för att inte skänklarna skulle dras framåt. Det kanske inte alla vet är att höftböjare är det mer vardagliga namnet på just psoasmuskeln. Det känns tryggt att det finns en samstämmighet mellan dessa olika sitsgurus syn på hur ryttaren ska forma sin sits.
Psoasmuskeln går från ländryggen till lårbenet och från höftkammen till lårbenet. Om psoas är avkortad så kommer antingen låret att lyftas (föras framåt) eller ländryggen att föras framåt (man svankar).
Till vänster visas en svankande hållning och till höger ”skopar” Ylvie sitt bäcken och rätar ut ryggraden. Här är skillnaden lite överdriven, men det är i den riktningen ryttarens muskler ska arbeta.
För att lära sig känna när man är centrerad i varje riktning mitt över sina sittben kan man använda den här övningen. Sitt långt fram på en stol med knäna i rät vinkel. Känn sittbenen mot stolen. Sittbenen är formade som medarna på en gungstol. Prova att sakta ”rulla” fram på sittbenen och bak på sittbenen. Börja med stora rörelser och gör sedan rörelsen allt mindre tills du hittar mitten. Gör sedan en cirkulerande rörelse hela varvet runt; framåt – till höger – bakåt – till vänster – framåt osv i båda varven. Då känner man tydligt när vikten flyttas från det ena till det andra sittbenet. Hitta sedan balansen mellan framåt- bakåt och mellan höger-vänster, där ni har lika mycket belastning på båda sittbenen och centrerar tyngdpunkten mitt över dem.
En följsam sits
I hästens kropp skapar bakbenens rörelser en svingning i ryggraden som transporteras horisontellt genom kroppen, från bakdelen till framdelen. Det får inte finnas några spänningar i hästens kropp som blockerar denna svingning. Motsvarande svingning ska transporteras genom ryttarens ryggrad, men i det här fallet vertikalt, nerifrån och upp. För att möjliggöra denna svingning är det viktigt att ryttaren inte har några spänningar som blockerar rörelsen. Ryttaren ska ha en stabilitet i kroppen, men inga spänningar. Stabilitet uppnår man dels genom att aktivera de djupa stabiliseringsmusklerna och dels genom att stapla kroppens byggklossar mitt över varandra. Spänningar undviker man genom att se till att de ytliga musklerna (rörelsemusklerna) har låg muskeltonus.
För att kunna följa hästens rörelser och de olika slags svingningar i ryggraden som bakbenen ger upphov till i olika gångarter är det bra att veta hur dessa rörelser är utformade. Då kan man också vid behov inverka på rörelserna, t.ex. göra den större eller långsammare eller förändra rörelserna för att göra en övergång till en annan gångart.
I hästens rygg fortplantas bakbenens rörelser som en vågrörelse bakifrån och fram, samtidigt som det finns en svingning uppåt och nedåt och en rotation till höger och vänster. Det är med andra ord en tredimensionell rörelse som vi måste lära oss att följa och påverka. Rörelsen framåt och bakåt är så dominant i hästens rygg, så den kommer automatiskt att fortplantas i ryttarens rygg utan att man fokuserar på den. Det är snarare så att man kan behöva dämpa rörelsen framåt och bakåt för att inte förstärka hästens påskjut.
Skritt är en gångart helt utan svävmoment. Det gör at rörelsen uppåt och nedåt är i det närmaste försumbar. Istället blir den roterande rörelsen den primära. Den roterande rörelsen skapas av att hästen sänker sin höft när den lyfter och för ett bakben framåt. Eftersom det ena bakbenet går framåt när det andra går bakåt i skritt så kommer bröstkorgen ömsom att rotera ned till höger och ömsom till vänster. I trav har hästen samma roterande rörelse som i skritt, men till det kommer även en vertikal svingning uppåt och nedåt. I galopp följs bakbenen mer eller mindre åt. Det medför att den roterande rörelsen från sida till sida i hästens bröstkorg försvinner. Istället får man en oval rörelse framåt-uppåt-bakåt-nedåt. Det är viktigt att det är sätet som följer den rörelsen och inte överkroppen. Annars kommer man att falla framåt och börja gunga på hästen, vilket gör att hästen faller på framdelen.
Den roterande rörelsen till höger och vänster som hästens bröstkorg har i skritt och trav ska inte ge en gungande rörelse från sida till sida i ryttarens kropp, eftersom tyngdpunkten i så fall inte kan hållas stilla. Istället ska rörelsen följas av ryttarens lår, så ska röras uppåt på ena sidan och nedåt på den andra. Ett bra sätt att hitta den rörelsen i sin egen kropp är att lägga sig på rygg på golvet med benen böjda. Börja gunga uppåt och nedåt med båda höfterna och ändra sedan takten så att den ena rör sig uppåt när den andra rör sig nedåt. När man sitter på hästen är det bättre att fokusera på den uppåtgående rörelsen i låret än att fokusera på den nedåtgående rörelsen, eftersom man då ger hästens rygg med utrymme att komma upp.
En övning för att hitta den vertikala rörelsen i höfterna som ska följa hästens bröstkorgsrotation i skritt och trav. Gunga höfterna uppåt och nedåt så att den ena höften går uppåt när den andra går nedåt.
En balanserad och följsam sits i skritt.
I övergångar från skritt till trav får man lägga till en vertikal svikt i sitsen. När hästen har börjat trava räcker det oftast med att fokusera på den uppåtgående rörelsen på höger respektive vänster sida. I övergången från trav till skritt ska den rörelsen saktas ned. I galopp ska ryttaren istället hitta den ovala rörelsen framåt-uppåt. Då följs båda höfterna åt, men rörelsen går lite mer till innersidan. Vid övergång från galopp till trav eller skritt ska den ovala rörelsen bytas mot en rörelse uppåt-nedåt med respektive lår.
Det krävs lite mer att ryttaren för att i trav bibehålla en helt följsam sits, eftersom hästen då har en både större och mer komplex ryggrörelse.
En bra övning för att lära sig att följa hästens rörelser i trav är att rida 10 steg i lättridning, sedan stå upp i traven 10 steg och samtidigt följa hästens rörelser och därefter sitta ned och fortsätta följa hästens rörelser. När det fungerar kan man övergå till 5 steg av varje och därefter 3 steg av varje. Då måste man snabbt kunna förändra sitsen, vilket skapar ökad medvetenhet och följsamhet i ryttaren.
Ryttarens säte ska följa en oval rörelse frmåt-uppåt i galopp. Överkroppen ska hållas stilla.
Armar
I ridningen är det viktigt att inte dra händerna mot sig, eftersom man då drar ihop hästens hals och placerar hästen på framdelen. Istället ska man utan att förlora kontakten med hästens mun försöka trycka händerna framåt, så att kraften riktas framåt istället för bakåt. Här kan man dra en parallell till bilkörning. Drar du i ratten när du kör bil eller trycker du mot ratten? Även om man använder ytterst svag muskelkraft i armarna så blir det skillnad beroende på vilken riktning man ger kraften.
En övning man kan prova för att bli mer avslappnad och samtidigt få stadigare armar är ”Den oböjbara armen”. Om man spänner armen och låter någon försöka böja den så tappar man lätt balansen. Om man istället slappnar av i kroppen och bara håller emot med armen så krävs det mycket större kraft för att någon ska kunna böja den armen. I den här övningen ska armen vara svagt böjd, dvs armbågen får inte vara helt rak. Vi ska självklart inte använda kraft i tyglarna, men om man har den här känslan, så blir man mer avslappnad och får stadigare armar. Man kan tänka sig att armen är en brandslang som det flödar vatten genom. Vattentrycket är så hårt att slangen inte går att platta ihop. Med vattentrycket genom armen trycker man i ridningen hästens nos framåt.
När du rider ska du i din kropp få känslan av att du med din kropp trycker händerna (och hästen) framåt så att avståndet mellan din rygg och dina händer ökar.
Styra, vända
När man ska vända hästen så ska rörelsen komma från ryttarens centrum. Ryttarens händer ska då följa med i rörelsen, vilket gör att yttertygeln kommer att föra hästens framdel åt sidan. Om hästen är högt utbildad så kommer den yttre handen inte att passera mankammen, eftersom hästen då kommer att följa yttertygeln inåt. Följer inte hästen denna så får man förstärka yttertygeln med spöt på yttersidan av halsen. Det som är viktigt när man ska vända hästen är att man inte får föra innerhanden diagonalt i riktning mot ytterbogen. Gör man det så kommer man att vika sig i kroppen och hamna på det yttre sittbenet.
Genom att förstärka ryggradens spiralform roterar ryttaren fram sin yttre axel och styr med sitsen och yttertygeln hästens yttersida.
Serpentiner är bra för att träna sig på att föra hästens yttersida med sitsen och yttertygeln.
Stanna
När du ska stanna hästen så börjar du med att andas in, vilket är en slags förberedelse för att någonting sak hända. Andas sedan ut och känn att tyngdpunkten sänks och ”skopa” bäckenet en aning mer bakåt. Bromsa samtidigt hästens rörelser med sitsen ett par steg innan sitsen blir stilla. Om hästen inte stannar så lägger du till korta förhållningar på tygeln. Handen ska hela tiden följa hästens huvudrörelser. Förhållningen ska inte komma när handen är mot ryttaren, utan när handen är längst bort. Då minskar risken att man kortar av hästens hals eller drar in nosen.
Det är nyttigt att träna sig på att ha en följsam hand som följer hästens huvudrörelser så att man får en jämn tygelkontakt även när tygeln inte är helt sträckt.
Samling
Att samla hästen är ungefär som att nästan stanna den upprepade gånger och samtidigt tillföra mer energi. Man skopar sitsen och sjunker lite nedåt-bakåt så att man bibehåller 90 graders vinkel i förhållande till hästens ryggrad.
I samling öppnar man sitsen lite mer och sjunker nedåt-bakåt på hästen.
Film från kursen
Fortsättningskurs med Ylvie Fros
Redan till hösten, mer exakt den 24-25 september, så blir det en fortsättningskurs med Ylvie Fros här på Ridakademi Norr. Missa inte den!