Tränare och lektioner

Gästinstruktörer på Ridakademi Norr 2016

2015-11-19
/ / /

2016 blir det ett riktigt spännande år! Då kommer flera skickliga gästinstruktörer till Ridakademi Norr och har kurser! Alla instruktörerna har Akademisk Ridkonst som sin huvudsakliga inriktning, men bortsett från det så är de väldigt olika och har olika fokus i träningen. De kompletterar därför varandra väldigt bra! Eller vad sägs om:

  • Bent Branderup
    7-8 maj

    Mannen bakom Akademisk Ridkonst! Missa inte tillfället att se honom lära ut ”sin egen” ridning. Det här är också enda tillfället på året då det finns möjlighet att göra prov inom Akademisk Ridkonst i norra Sverige, Norge eller Finland!
  • Marius Schneider
    8-9 oktober

    Mästare inom Akademisk Ridkonst! För tredje året i rad gästar han Ridakademi Norr. Han är en av de skickligaste ryttare och instruktörer jag har stött på. Hans fokus är att få hästen i balans mellan hjälperna och sedan ”fluently” kunna föra den i alla riktningar. En mjuk och harmonisk ridning med små hjälper. I tidigare artiklar kan Du läsa om hans tidigare kurser här.
  • Annika Keller
    19-20 mars
    Detta blir första gången Annika undervisar i Sverige! Förutom tränare inom Akademisk Ridkonst är Annika också osteopat för hästar och har ett gediget intresse för hästarnas biomekanik. Istället för att ständigt korrigera obalanser i hästarna bakåt eller åt sidorna korrigerar hon bakbenen framåt! Resultatet blir hästar som kliver bättre fram med sina bakben! Det känns väldigt spännande att få ta del av hennes undervisning här.
  • Ylvie Fros
    30-31 januari och 24-25 september

    Inom den Akademiska Ridkonsten är ett av målen att kunna föra hästen huvudsakligen utifrån sitsen, med kentauren som förebild. Det finns många instruktörer som lägger stor vikt vid att träna ryttarens sits, ofta med fokus att skapa avslappning och följsamhet. De flesta är dock helt självlärda och har egentligen mer kunskap om hästens biomekanik än om ryttarens. Ylvie har löst detta genom att utbilda sig både inom Akademisk Ridkonst och inom Centrerad Ridning. Hon kombinerar dessa två discipliner på ett väldigt träffsäkert sätt. Det är inte konstigt att hon har blivit en eftertraktad instruktör i stora delar av världen för sin unika kunskap.

Kurserna läggs snart ut i kursbokningen! Först ut blir kursen för Ylvie Fros den 30-31 januari. Den kommer du snart att kunna boka plats på. Först till kvarn är det som gäller, för det här är en kurs som nog kommer att fyllas väldigt snabbt… Eftersom kursen inriktar sig mer på ryttaren än på hästen så går det att låna en av skolhästarna här på Ridakademi Norr om Du inte har möjlighet att ta med Din egna häst.

Gästinstruktörer 2016 Read More

Kurs med Marius Schneider 24-25 oktober 2015

2015-11-10
/ / /

En sann mästare på flera plan
Nu har Marius Schneider från Tyskland varit på Ridakademi Norr och haft en helgkurs för andra året i rad. Sedan förra gången Marius var här har han hunnit genomföra mästarprovet inom akademisk ridkonst. Han är den enda som har gjort detta under de senaste nio åren! Det är en bedrift och han är verkligen värd mästartiteln. Marius är en sann mästare på många plan. Dels är han en mästare i sin egen ridning. Det märktes väl när jag var och besökte honom i vintras och fick se honom rida sina hästar. Vackrare ridning har jag aldrig sett. Det är därför extra spännande att ha honom här, för jag ser en tydlig koppling mellan det han lär ut och det resultat man ser i hans egen ridning. Han lever som han lär! Så förutom i den egna ridningen är Marius också en sann mästare när det gäller att undervisa andra. Han har dels en otrolig förmåga att hitta rätt fokus och rätt övningar för varje ekipage och dels en förmåga att se alla små nyanser som händer i hästarna i olika rörelser och kunna åtgärda små fel innan de växer sig stora. Detta gjorde kursen väldigt varierad, eftersom olika ekipage fick jobba med olika övningar. Vissa övningar återkom hos flera ekipage, men ibland i lite olika varianter för att anpassas till vad just det ekipaget behövde.

Det är dock inte bara på det träningsmässiga planet som Marius har uppnått mästarstatus. Han tillför också väldigt mycket till den akademiska ridkonsten. Dels gör han det genom att ständigt sträva efter utveckling, inte bara med sina egna hästar utan också med olika arbetssätt och metoder. Han driver alltså ständigt utvecklingen inom den akademiska ridkonsten framåt. Bland hans viktigaste bidrag under de senare åren har varit att utveckla longeringsarbetet, bland annat genom att arbeta med longering på raka spår, kunna växla mellan hästens inner- och yttersida i longeringen och att länka samman de olika arbetssätten från marken. Ytterligare ett bidrag Marius ger till ridkonsten är att i olika sammanhang föra ut den till en större krets. Han visar flera gånger per år upp sitt arbete vid stora mässor och festivaler, både på olika ställen i Tyskland och i andra europeiska länder. Han har även för några år sedan haft en uppvisning tillsammans med Bent Branderup på Falsterbo Horse Show.

”Fluently” – sammanfattar Marius ridning och undervisning
Ska jag sammanfatta det fokus Marius har både i sin ridning och i sin undervisning i ett ord så är ”fluently” det mest passande ordet. I direkt översättning blir det flytande, men innebörden är mer än så. Det innefattar även begrepp som friktionsfritt, följsamt och harmoniskt. Med det menar jag att Marius har mycket fokus på att hästarna ska vara mellan ryttarens hjälper (inom ramen) och att kraften från bakbenen ska rakriktas så att man mjukt och harmoniskt kan föra hästen mellan hjälperna mellan olika övningar och positioner. I den praktiska undervisningen ser man detta genom att Marius arbetar med att få hästarna i balans mellan inner- och ytter bog och se till att inget bakben sladdar ut och skapar extra skjutkraft och obalans. Han är också noga med att hästarna hela tiden slappnar av, både fysiskt och mentalt, och att man inte pressar in hästarna i en viss form eller i en övning. Man ska istället få hästen mellan hjälperna och kunna föra in hästen i övningen. Om hästen t.ex. faller ur formen när man ska samla den så ska man inte fortsätta samla och korrigera hästen i samlingen, utan man ska gå ur samlingen och fånga upp hästen så att den kommer mellan hjälperna igen och sedan på nytt öka samlingsgraden. Detta gör att hästarna blir väldigt avspända och stabila och låter sig föras mellan hjälperna utan att spänna sig när man ska göra någon lite svårare övning. Nedan följer en redogörelse av lite mer konkreta övningar som ekipagen på kursen fick jobba med.

IMG_0419

Megara fick också vara med på kursen. Hon tyckte dock att hon borde ha fått betydligt mer uppmärksamhet…

Skapa böjning i hästen
Marius lär aldrig hästen att böja sig genom att använda de böjande hjälperna, utan han lär in böjningen genom att med spöt föra hästens framdel in i volten och när hästen förstår det lägger han till de böjande hjälperna när hästen redan genom vändningen inåt har längt ut sin yttersida (fört ytterbogen framåt) och skapat en böjning genom kroppen. Det första steget är att på en volt hitta en grundposition där hästen har en rak hals (håller huvudet mitt framför kroppen). När man har den grundpositionen kan man vända in hästen med spöt på yttersidan av halsen. Den effekt vi vill få är att hästen för fram ytterbogen och börjar böja sig inåt. Detta leder efter hand även till att hästen börjar söka fram till yttertygeln. När hästen gör detta med rätt reaktioner kan man lägga till de böjande hjälperna, dvs att lösgöra lite med innertygeln och erbjuda hästen en mjuk kontakt med yttertygeln.

Först jobbar man med den här övningen genom att hitta den ”raka” grundpositionen, vända in i volten och byta varv när hästen svarar med böjning. Efter hand kan man vara kvar i böjning på den lilla volten en stund. Nästa steg är att både kunna vända in till en mindre volt och sedan kunna flytta ut på en större volt utan att tappa kontakten med yttertygeln.

När hästen genom kombinationen av att skapa böjning genom vändning och användandet av de böjande hjälperna börjar förstå de böjande hjälperna bättre kan man plocka bort spöt på yttersidan. När man lösgör hästen med innertygeln är det viktigt att man känner att det leder till att hästen böjer sig bättre runt den inre sitsen. Även när man har börjat böja hästen för innerhjälperna är det viktigt att man fortsätter vända hästen för ytterhjälperna.

IMG_0380

Anette för Valiants ytterbog runt på volten med yttertygeln.

Byta böjning på böjt respektive rakt spår
När man vänder in i volten och byter varv är det viktigt att innertygeln hela tiden är en innertygel och att yttertygeln hela tiden är en yttertygel. Man vänder in i volten med en mjuk yttertygel (och hästen ska då vara lösgjord på innertygeln). När man sedan byter böjning och med den nya yttertygeln börjar vända hästen åt det andra hållet är det viktigt att hästen inte uppfattar den nya yttertygeln som en innertygel (annars försöker hästen böja sig runt den istället för att böja sig bort från den). För att tydliggöra att det är en yttertygel ska man föra ytterhanden en aning framåt. Det leder dels till att yttertygeln ger hästen mer utrymme att länga ut sin yttersida och dels till att yttertygeln ligger an längre fram på hästens hals vilket gör det lättare att böja hästen bort från den.

När detta fungerar bra på en volt kan man prova att göra detsamma på ett rakt spår genom att vända snett igenom. Det viktiga när man byter böjning på ett rakt spår blir inte att man kan flytta hästen för den nya yttertygeln, utan att man kan flytta hästen för den nya innertygeln. Samtidigt som man ställer hästen inåt genom att lösgöra med den nya innertygeln ska man alltså flytta innerbogen lite utåt med innertygeln, för att få hästen att böja sig runt de nya innerhjälperna. På samma sätt som när man flyttar framdelen utåt på ett rakt spår (se nedan under avsnittet om förflyttningar av hästens framdel) kan man förstärka med ytterskänkeln.

Följande hand, en förutsättning för att hästen ska söka fram till handen
Om ryttaren håller för mycket på yttertygeln för att hindra ytterbogen från att falla ut så sträcks yttertygeln för mycket och hindrar ytterbogen från att komma fram. Det innebär att när man försöker blockera ytterbogen med yttertygeln så faller hästen mer på ytterbogen. För att lösa detta måste man bygga upp en ny kommunikation med yttertygeln. Prova först att rida på en volt utan kontakt med tyglarna. Då faller hästen inte på ytterbogen. Prova sedan att ha en svag kontakt med hästens mun och försök följa hästen med handen så att den inte förhindras i sin rörelse. Formge inte hästen från början, utan låt bara handen följa hästens mun. Prova att följa spåret utan att böja hästen. Ha en jämn och mjuk kontakt med båda tyglarna och följ hästens rörelser. Prova igen att släppa tyglarna och rida hästen rakt på spåret utan böjning. Skapa sedan en jämn kontakt med båda tyglarna och var följsam med handen. När man skapar den mjuka kontakten så ska hästen inte reagera med att korta sitt steg. Det gör den när den vill komma undan från handen. Istället ska hästen bibehålla sitt steg och börja söka fram till handen. Man ska med en mjuk kontakt med tygeln kunna rida hästen rakt rak eller böjd rakt.

IMG_0367

Marius hjälper Ramona att känna hästens mun genom tyglarna för att träna upp handens följsamhet.

Om hästen inte söker fram till handen så kan den inte svinga korrekt genom hela longissimus dorsi. Det är därför sökningen till handen är så viktig.

Två grå bakdelar…

Nickande huvud drar bakbenen framåt
I skritten rör sig huvudet lite uppåt och nedåt. Rörelsen blir olika beroende på hur hästen använder sin överlinje. När hästen kortar överlinjen en aning så lyfter den huvudet en aning i varje steg (varje gång ett bakben svingar fram). När hästen länger överlinjen och söker fram till handen kommer den istället att sänka nosen eller föra pannan framåt i varje steg (varje gång ett bakben svingar fram). Det är detta nickande med huvudet som ”drar” hästens bakben framåt.

Förflyttningar av hästens framdel
När man går från en volt till en rak linje ska man använda innerhjälperna för att öka volten tills volten är så stor att det är en rak linje. Det är bättre att hästen går på dubbla spår än att den faller ut på ytterbogen.

För att skapa mer manövrerbarhet i hästens manke kan man sedan, på spåret, flytta framdelen ett par centimeter inåt och ett par centimeter utåt. När man flyttar hästen utåt med innertygeln får man bättre effekt om man lyfter innerhanden en aning. Om det är svårt att flytta framdelen utåt så beror det oftast på att hästen håller emot framdelen med sitt yttre bakben. Man kan därför driva lite med ytterskänkeln när man flyttar framdelen utåt.

De små förflyttningarna av hästens framdel kan förstärkas så att man flyttar hästen från spåret till kvartslinjen (en tänkt linje mitt emellan spåret och medellinjen) och sedan tillbaka till spåret igen. Det är en längre förflyttning, men med samma hjälper som den svaga förflyttningen.

Öppna
Det är vanligt att man får problem med någon av bogarna i en öppna. Ett sätt att komma åt detta är att först arbeta med att flytta hästens framel (dvs bogarna) från spåret, in till kvartslinjen och tillbaka till spåret igen. Efter några sådana förflyttningar kan man flytta hästens framdel inåt och gå in i en öppna. Har man problem med att hästen faller ut på ytterbogen i öppnan är det dumt att alltid gå ur öppnan genom att föra ut hästens framdel. Istället kan man då gå några steg öppna på spåret och sedan gå direkt från öppnan in på en 6-8 m stor volt. I slutet av volten förbereder man öppnan och fortsätter sedan några steg till i en öppna på spåret och sedan lägger man en volt igen.

Förflyttningar i sluta
För att öka hästens manövrerbarhet kan man arbeta med förflyttningar i sluta. Inled slutan på spåret i hörnet före långsidan. För sedan hästen bort från väggen med yttertygeln, men var hela tiden kvar i en sluta. Här är det viktigt att föra ytterhanden lite framåt när man för hästens framdel bort från väggen, så att yttertygeln fortsätter att vara en yttertygel och ger hästen utrymme att länga sin yttersida. Därefter för man (fortfarande i sluta) hästen ut till väggen igen. Nu är det viktigt att ryttaren lyfter innerhanden lite när hon för framdelen utåt istället för att ta handen bakåt.

Om hästen är överrörlig
Det finns hästar som har för mycket rörlighet. Där blir uppgiften att genom träningen skapa en stabilitet i hästen istället för att lösgöra hästen. Övningen som flera av ekipagen på kursen har arbetat med, som går ut på att flytta hästens bogar inåt och utåt, blir med en sådan häst kontraproduktiv. Den överrörliga hästen har redan för lätt att flytta sina bogar, det svåra är att hitta positionen mitt emellan. Istället för att då flytta bogarna kan man flytta hela hästen. Detta är lättast att göra på fyrkantspåret. Börja med att hitta nollpositionen (där kraften riktas rakt fram). Flytta sedan hela hästen inåt några steg genom en svag känsla av diagonalsluta (dvs flytta både ytter fram och ytter bak inåt). Bäst effekt blir det om man inleder förflyttningen just före hörnet i slutet av kortsidan. Hitta sedan nollpositionen ett par meter från väggen. Därefter (gärna på mitten av långsidan) flyttar man hela hästen ut till väggen igen (med fokus på inner fram och inner bak). Man kan gärna lösgöra hästen lite på innertygeln just innan man flyttar ut den. I den här övningen är det viktigt att inte flytta hästen utåt och inåt direkt efter varandra. Då kommer man att förlora stabilitet istället för att vinna stabilitet. Det är därför man ska fokusera på att hitta nollpositionen mellan varje förflyttning.

IMG_0450

Anna-Clara fick under kursen rida den lånade P.R.E-valacken Llaneti. Det är alltid en utmaning att rida en häst som man inte känner och det gör också att man lär sig mycket om sig själv…

Förflyttningar på volten
På samma sätt som man kan flytta hästen utåt och inåt på rakt spår kan man flytta hästen på volten. IMG_0417För att få mer struktur på voltarbetet är det bra att ha referenspunkter att förhålla sig till. Marius gjorde en bra bana med två bommar och två koner. Först rider man en liten volt runt bommarna. Hästens inre framben ska då i det närmaste tangera hörnen på den fyrkant som bommarna skapar. Sedan ökar man volten på kortsidan och låter volten bli så stor att man rider mitt emellan konerna. Efter konerna minskar man volten igen så att man åter tangerar bommarna. I början kan man gå ett varv runt bommarna på en liten volt, innan man åter ökar volten. När det fungerar bra kan man direkt efter konerna minska volten runt bommarna och efter ett halvt varv åter öka volten och rida mellan konerna.

IMG_0414

Emma riktar kraften från Eros bakben rakt och följer en volt. Han blir då lätt att föra in på en mindre volt eller ut på en större volt.

Fler kurser?
För att optimera min egen utveckling har jag bokat in 14 lektioner med Marius i juli 2016. Den enda haken är förståss att jag måste köra nästan 200 mil enkel väg med hästtransport för lektionerna… Men det är jag övertygad om att det är värt!

Vill du inte resa så långt så får du istället komma till Ridakademi Norr den 8-9 oktober 2016, för då kommer Marius hit igen!

Read More

Veckoelev 2015 – Del 3: Bent Branderup 10-15 augusti

2015-08-18
/ / /

Efter att ha ”värmt upp” som veckoelev hos Christofer Dahlgren och som deltagare i årets sommarakademi (se tidigare inlägg) så var det nu dags att ägna en hel vecka åt att förkovra sig praktiskt inom ridkonsten under Bent Branderups ledning.

Lektion 1 för Bent – Måndag

När man är veckoelev hos Bent utgörs den första lektionen av att man visar vad man har gjort sedan han såg en senast. I och med att Bent hade sett mig och Valioso när vi hade sitsträning för Ylvie Fros så blev den här första lektionen istället en slags mix. Jag arbetade lite självständigt och sedan kommenterade och guidade Bent mig lite. Framför allt verkade Bent känna behov av att komma med lite kompletteringar till det som Ylvie hade fokuserat på under sitslektionen. Eftersom fokus i sitslektionen hade legat på att jag skulle följa hästens rörelser i skritt, trav och galopp så finns det självklart en risk att man i början blir lite överaktiv i sitsen. Bent la därför fokus på att göra ingenting – men att göra rätt ingenting… När hästen måste korrigeras skulle jag aktivt gå in med sitsen och stimulera rätt rörelse, men bara där det behövs och under så många steg som det behövs. Därefter var min uppgift att sitta stilla och slappna av så att jag bara följde hästens rörelser (utan att förstärka dem). Ur det utgångsläget skulle jag sedan placera min sits i en svag öppna eller en svag sluta och känna att hästen följde sitsen in i den placeringen. Detta blev ett väldigt bra komplement till det som Ylvie och jag hade jobbat med. Det är först när man har lärt sig hur hästens rygg rör sig i de olika gångarterna och skapat ett kroppsminne av detta som man kan sitta stilla och bara passivt följa rörelsen. Det är också först när man vet hur rörelsen ska kännas som man kan avgöra om hästen har rätt rörelse eller om den måste förstärkas.

Eftersom det var veckans första lektion så var det dock jag som valde vilka övningar vi skulle jobba med. Jag inledde ridpasset med att i skritt och trav fram och ned få Valioso att svinga fram sina bakben ordentligt och få en bra svingning i hans rygg. Bent verkade nöjd med att bakbenen svingade fram betydligt bättre än vad de hade gjort under sitslektionen på sommarakademin. Varför svingade de fram bättre nu? Jo, av två anledningar. Dels för att jag hunnit stabilisera denna ökade framåtsvingning i Valiosos bakben bättre så att vi kan få till den redan i början av ridpasset. Den andra anledningen är att jag nu inte enbart fokuserade på sitsen, utan med skänklarna aktivt red fram Valiosos bakben när han inte själv svingade fram dem tillräckligt.

Efter detta började jag att växla mellan en högre och lägre form i skritt och trav. Min tanke var inte att arbeta med samling och längning, utan enbart att kunna variera formen med bibehållen framåtsvingning i bakbenen och utan att förlora rundheten och känslan av fram och ned. Bent styrde dock upp detta och ville att jag skulle samla hästen med lite slutakänsla när jag var i den högre formen och länga honom i riktning mot öppnan när jag var i den lägre formen. Efter några sådana växlingar kom Valioso upp riktigt fint med framdelen, framför allt i traven.

Nästa övning jag jobbade med var övergångar skritt-trav-skritt och trav-galopp-trav. Efter några övergångar blev Bent engagerad lät mig prova att samla Valioso lite mer innan jag gjorde övergångarna. Då blev övergångarna från skritt till trav och från trav till skritt ännu bättre än innan. När jag skulle göra en övergång från trav till galopp ville Bent att jag först skulle samla Valioso lite mot en sluta. Det gjorde att jag fick mer lyft (med bibehållen rundhet) i galoppen. Även övergången tillbaka till trav blev bättre när galoppen var bättre. Bent höll dock med mig om att traven förbättrades av galoppen, även när galoppen inte var helt i balans.

Det här kändes genomgående som ett väldigt bra ridpass, där jag fick Bents hjälp att hitta lite mer lätthet i ridningen, så att Valioso bar upp sig bra utan så mycket inverkan från min sida. Det känns som att vi nu har en bra grund för de kommande lektionerna.

Lektion 2 för Bent – Tisdag

Hela lektionen handlade egentligen om att få hästen att lyfta bogarna mer. Först fick jag jobba mycket med längden på tyglarna. Jag har med Valioso svårt att få ställningen på innertygeln. Tar jag i innertygeln tar han hellre ganaschen inåt. Om jag istället håller kvar en kontakt på yttertygeln och driver fram hans inre bakben med inner skänkel så blir ställningen bättre. Jag rider honom därför mest på yttertygeln. Bent ville att jag istället skulle hålla tyglarna i sådan längd att man automatiskt får lika mycket kontakt på båda tyglarna när hästen är korrekt böjd och ställd. Om hästen böjer halsen för mycket så kommer då yttertygeln att automatiskt ta emot och om hästen böjer halsen för litet så blir det innertygeln som tar. Den tanken är god, men jag tror att åtminstone i Valiosos fall så krävs det att halsen är väldigt väl utlängd för att det metoden ska kunna ge en bra ställning. Det är dock inte säkert att Bent egentligen var ute efter att jag skulle ta mer i innertygeln. Det kan också vara så att han egentligen var ute efter att jag skulle länga yttertygeln mer. Han poängterade nämligen också att om man håller lite för mycket i yttertygeln så trycker man bak hästens ytterbog. Jag fick en gång till och med prova att släppa tyglarna helt och då blev faktiskt Valiosos bärighet mycket bättre. Sedan fick jag även samla honom enbart med sits, spö och skänkel och det var nog den samling där han lyfte bogarna bäst.

För att få ökad bogfrihet fick jag också jobba med att flytta Valiosos bogar utåt och inåt på volten. Om hästen lägger mer vikt på ett framben så blir det svårare att flytta bogarna åt det ena hållet. Lägger hästen mer vikt på inner fram så blir det svårare att flytta hästen utåt och lägger hästen mer vikt på ytter fram så blir det svårare att flytta hästen inåt. Det är viktigt att det är den indirekta tygeln man flyttar hästen för. Övningen har två syften. Det ena är att tydligare känna om hästen lägger över vikten på något av frambenen och det andra är att genom små förflyttningar utåt och inåt få mer lätthet i bogarna hitta läget där bogarna är mellan tyglarna. Man kan jobba med övningen både i längning och i samling.

IMG_8922

Flytta framdelen inåt på volten.

Förutom dessa mer tekniska detaljer så låg fokus under lektionen på att arbeta med att samla och länga Valioso. När jag gick in i samlingen ville Bent att jag skulle placera Valioso i en svag sluta för att bättre rama in hans yttersida. Med ytter underskänkel skulle jag hålla kontroll över hans yttre bakben och med inner överskänkel skulle jag hålla kvar det inre bakbenet och hålla kvar böjningen och rotationen i bröstkorgen. I samlingen var det viktigt att jag satt helt stilla och bara slappnade av ned i hästen. Om man i samlingen skapar en ryggrörelse med sitsen så blir den dynamiska rotationen i hästens kropp för stor, vilket ger upphov till för mycket rörelse framåt (och alltså för lite samling). Men om man istället försöker bli helt stilla så kommer man att bli spänd i sitsen och föra över den spänningen i hästens rygg. Den ”gyllene medelvägen” är alltså att sitta stilla passivt och slappna av och inte sitta emot hästens rörelser men inte heller stimulera dem. När man sedan ska rida fram ur samlingen så får man inte börja med att med tyngdpunkten skicka hästen framåt, för då faller den på bogarna. Istället måste man samtidigt som man sakta tar tyngdpunkten en aning framåt öka bakbenens framåtsvingning genom att med sitsen stimulera den dynamiska rotationen i hästens bröstkorg. Man ska bara länga hästen så mycket som bakbenen svingar framåt, för annars faller hästen på bogarna.

IMG_8948

Samling i sluta.

Lektion 3 för Bent – Onsdag

Huvudfokus under den här lektionen var rakriktning i böjning på volten. Jag började med en tygel i varje hand, för att lättare med yttertygeln kunna ge mer utrymme för ytterbogen utan att ta bort kontakten från hästens mun. Jag fick också i grundpositionen i min sits minska trycket lite från yttersidan av ryggen (dvs lyfta min yttre höft), så att det blir enklare för hästen att lyfta sin ytterbog. När jag har gjort detta tidigare så har min tyngdpunkt hamnar till insidan, vilket har lett till att hästen har tryckts bort från min sits och ut på ytterbogen. Ylvies lösning på problemet (svaret på en direkt fråga) var att i den dynamiska rotationen (lyftet i ytter respektive inner höft) inte bara följa med i rörelsen som går till insidan utan även följa med i rörelsen som går till utsidan. Det fungerar för mig bra på ett rakt spår, men när jag är på volt får jag problem med att hästen rätar ut sig. Även om den dynamiska rotationen blir bra och jag därigenom kan få bra rundhet i hästen och få bakbenen att svinga fram bra så får jag inte riktigt manken att luta inåt och jag får inte ytterbogen att komma tillräckligt mycket upp och fram. Bents lösning på problemet är alltså att lite tydligare lyfta ytterhöften, så att trycket på yttersidan av hästens rygg minskar. Den här gången fungerade det, för jag lyckades att ändå hålla överkroppen lodrät mitt över hästen.

IMG_8928

Rakriktad i böjning på volt.

Idag var jag lite mer aktiv med att med inner eller ytter skänkel (beroende på var behovet för tillfället fanns) be Valioso kliva fram med sina bakben och runda sig och komma fram till handen. Det gjorde att alla övriga hjälper (framför allt sitshjälperna) fungerade bättre. Att genom sitsen få mer rotation i bröstkorgen gjorde rakriktningen lättare. Nu jobbade jag inte riktigt likadant som igår med att flytta bogarna utåt och inåt för att hitta rakriktningen, utan jag jobbade lite mer med att på volten byta rörelseriktning. Med ytter tygel och ytter skänkel vände jag hästen inåt (som genom ett hörn) och med inner sits och vid behov inner eller ytter skänkel red jag böjd rakt fram en liten bit på volten. Detta skapade en betydligt bättre rakriktning i hästen trots att vi var på en volt. Det blev lite mer som vi jobbade på kursen för Marius Schneider i november 2014 (det finns anteckningar från den kursen på min blogg). Det känns för mig som ett bättre sätt att rakrikta hästen än att flytta framdelen mellan tyglarna. När jag genom att driva bakbenen framåt får rundheten i honom så blir framdelen dessutom mycket lättare att föra mellan tyglarna. Det gäller alltså verkligen att göra saker i rätt ordning.

Det absolut trevligaste under hela ridpasset var nog när Bent förklarade för mig hur jag ska rikta min sits för att rikta hästens bröstkorg rakt på volten. Ryttarens navel ska rikta sig lite till insidan av hästens manke och när man ändrar riktning på den ska hästens bröstkorg följa den nya givna riktningen. Man kan tänka sig hästens bröstkorg/bakben som en tunna och man riktar hästen via sin sits. Riktningen av hästens bröstkorg ges av bakbenen. Om en bog glider ut är det hästens bakbensriktning som gett fel riktning. Då gäller det att rikta om hästens bakben. Den rörelsen går genom ens sits, och sen fram till handen. Känner man det i handen först har problemet redan hänt. Om hästen faller på ytter tygel kan jag alltså rikta om min sits och därmed rikta om bröstkorgen och därmed också få bort trycket på ytter tygel. Den uppmärksamme märker nog att den här instruktionen att rikta naveln lite till insidan av hästens manke innebär att ryttarens höfter inte längre ska vara parallella med hästens höfter, utan höfterna vinklas snarare som om man för fram ytterhöften… Jag undrar varifrån Bent har fått inspirationen till den förändringen…

När vi fått ordning på rakriktningen så var det dags att jobba med samlingen och att använda samlingen för att få lite mer lyft i bogarna och sedan rida honom så mycket framåt som det går utan att han sjunker ned på bogarna igen. I och med att jag nu hade mer rundhet än igår så fick jag mycket bättre reaktioner även i samlingen. Nu kunde jag även i samlingen byta rörelseriktning när jag behövde förbättra rakriktningen och när han höll på att tappa rundhet kunde jag med skänkeln återställa rundheten. Tack vare rundheten kunde jag också använda spöt vid svansroten för att få mer energi och en ökad takt i samlingen, utan att det skapade någon spänning i Valiosos rygg. Bent verkade nöjd med den effekt jag fick i samlingen, framför allt i trav.

I samlingen fick jag arbeta med att ge hästens bröstkorg mer utrymme att vidga sig. Det fick jag göra genom att öppna min sits mer. Det innebär att jag vinklar ut båda knäna lite mer och sjunker nedåt och bakåt i sitsen genom att bara slappna av och inte skapa några rörelser i min sits. Detta gör att trycket från överskänkeln minskar och det blir samtidigt lättare att genom att bara böja knäna lite låta underskänkeln komma närmare hästen. Bent ville att jag skulle ha känslan av att med underskänkeln kunna driva hästens bröstkorg uppåt. Bent poängterade också betydelsen av att lyfta blicken och huvudet i samlingen för att sjunka mer nedåt och bakåt i sitsen i samlingen. Det kan man dock bara göra på en häst som är så långt tränad att den svarar på trycket mot ryggen med att sänka sin bakdel. Annars är risken stor att hästen istället sänker sin rygg och hamnar på bogarna. Hur stor betydelse huvudets position har (hos ryttaren) fick jag testa genom att från samlingen bara sänka blicken och känna att hästen då går mer framåt och sedan åter höja blicken för att känna att hästen åter samlar sig mer. Enligt Bent kan det vara lättare att på det sättet använda huvudets vinkling för att växla mellan samling och längning än att ta magen bakåt och framåt. Framför allt i och med att magen framåt skapar en svankande rygg, vilket försämrar rörligheten i höfterna.

Lektion 4 för Bent – Torsdag

Som jag har beskrivit tidigare så har jag haft ganska stora problem med att Valioso blir passtaktig i skritten. De problemen var nästan helt borta när jag var hos Christofer och då fick jag också en långsammare takt i skritten (utan att bromsa upp takten med min sits). Nu när det inte längre är lika stort fokus på rundheten i hästen (även om jag försöker fokusera på det när jag tränar mellan lektionerna) så börjar Valioso åter öka takten i skritten och då smyger sig också passtakten tillbaka igen. Det är absolut inte så mycket passtakt som det har varit tidigare, men att tendensen kommer är för mig ett tydligt kvitto på att någonting i ridningen är fel. En ridning som inte leder till att hästens gångarter förbättras kan inte vara korrekt! Jag valde därför att ägna hela det här ridpasset till att få Bents hjälp att åtgärda Valiosos taktproblem i skritten. Till saken hör också att Bent inte en enda gång ens har kommenterat passtakten i skritten, vilket jag tycker är lite märkligt. En så allvarlig sak bör man ju inte blunda för.

Det jag trodde var att jag skulle få ägna ridpasset till att få Valioso att kliva fram lite mer med sina bakben, eftersom det enligt min egen erfarenhet är då som takten i skritten blir riktigt ren (och det är även då som rundheten i formen kommer och han söker fram till handen). Där hade jag dock fel! Istället fick jag jobba med att först rakrikta Valioso i skritt på volt (se förra lektionen) och sedan samla lite för att få honom att lyfta bogarna mer. Ur samlingen skulle jag sedan rida honom framåt, men bara så mycket som jag klarade utan att han började sänka sitt huvud eller öka takten eftersom han då föll på bogarna. Med den här metoden tog det ganska lång tid att få skritten helt ren, men metoden fungerade på så sätt att jag bitvis kunde få en riktigt ren fyrtaktig skritt med lyftade bogar.

Problemet var att jag inte fick någon stabilitet, utan takten kom och gick. För mig kändes det som att det var lyftet i bogarna och den långsamma takten som skulle göra skritten rent fyrtaktig och inte bakbenens framåtsvingning som skapade en skrittrörelse i ryggen och därmed gav en ren takt. När jag frågade Bent om detta förklarade han att det var min oförmåga till följsamhet i sitsen som gjorde att Valioso blev oren i skritten. Den rena skritt som jag fått till tidigare berodde enligt honom på att jag placerat hästen på bogarna och att han då inte påverkas så mycket av min sits. När jag nu lyckas få upp honom från bogarna så blir han mycket känsligare för sitsen och har jag då minsta spänning i min sits så för jag över det i hans rygg med passtakt som resultat.

Tack för den! Med andra ord har jag alltså att välja mellan att rida hästen på bogarna med rena gångarter eller att rida honom med lyft i bogarna men med orena gångarter. Detta känns för mig väldigt ologiskt. Den kunskap jag har om hästens biomekanik säger mig att en häst som sträcker fram sina bakben väl och länger ut sin överlinje så att man får ett ordentligt ryggsving får en ren takt i alla gångarter. Eftersom jag har stor erfarenhet av hästar med fler än tre gångarter så har just detta varit en viktig del i min ridutbildning. Om det är min sits som måste skapa skrittrörelsen i hästens rygg och därmed hjälpa hästen att hålla en ren takt så kan jag inte ha lyckats att aktivera hästens bakben och rygg korrekt, även om hästen lyfter bogarna.

Lektion 5 för Bent – Torsdag kväll

För att vi skulle kunna starta vår hemresa tidigt på fredag morgon (vi har ju 150 mil att köra…) så fick jag fredagens lektion på torsdag kväll. Efter förmiddagens bakslag tror jag att både jag och Bent hade som mål att bara ta oss igenom lektionen utan några stora missöden. Men på sätt och vis blev det ändå en ganska bra lektion. Vi jobbade med att känna hästens gränser. Det innebär t.ex. att jag fick göra en öppna respektive en sluta och känna hur mycket böjning och tvärning som hästen klarar av innan övningen blir sämre. Jag fick också prova att samla och försöka känna hur mycket samlingsgrad som förbättrar bärigheten och när bärigheten börjar försämras, samt att ur samlingen försöka länga precis så mycket som går utan att bogarna börjar sjunka ned och bärigheten försämras. Detta jobbade vi med i både skritt, trav och galopp.

IMG_9024

Längning med lyft i bröstrygg och bogar.

IMG_9000

Piruett i galopp.

Mina egna reflektioner kring lektionerna, Bents ridning och min egen träning

Bent fokuserar hela tiden väldigt tydligt på viktfördelningen mellan hästens framben och bakben. Det blir då väldigt viktigt dels att hästen aldrig får falla på någon bog (för då hamnar vikten på ett av frambenen) och dels att hästen kan vinkla sina bakben och sänka sin bakdel (för då förs tyngdpunkten bakåt och mer vikt hamnar på bakbenen). Han arbetar sina hästar huvudsakligen i olika grad av samling i alla gångarter (alltså precis som de gamla mästarna gjorde på sin tid). Jag har funderat lite över vad detta innebär när det gäller utformningen av hästens träning.

När hästens framben arbetar bakåt så måste hästen sänka sina bogar för att frambenen ska nå ned till marken. Detta är något som Bent i väldigt hög grad undviker. Flera gånger när jag har jobbat med att välva halsen på Valioso i en låg form har Bent varit på mig om att frambenen börjar arbeta bakåt och att jag därför måste lyfta bogarna mer. För mig har syftet med att välva halsen i en låg form varit både att stretcha ut hästen och att få mer svingningar i ryggen. Men Bent verkar se det som ett stort problem om ryggsvingningen stimuleras på bekostnad av bärigheten över bogarna. Jag har sedan haft lite extra fokus just på bogarna och frambenens rörelser, både när Bent har haft lektioner och när han har ridit sina hästar. Det är för mig väldigt tydligt att Bent undviker alla rörelser eller positioner som gör att något av frambenen börjar arbeta bakåt. Jag skulle tro att detta är en av anledningarna till att man så sällan ser honom rida någon av sina hästar i en lång och låg form. Han rider också bara framåt med hästar som klarar av att svinga fram sina bakben så långt att de även när de rids mer framåt bibehåller bärigheten bakifrån och lyftet i sina bogar. Och detta torde kräva väldigt hög skolning av hästen. För mig känns dock detta som en lite för svår utbildningsväg. Jag tror inte att jag skulle klara av att lära en häst att svinga fram sina bakben så långt utan att träna den på att gå framåt i skritt, trav och galopp med mycket ryggsving och rundhet i överlinjen, även om det innebär att den under vissa stunder arbetar lite för mycket bakåt med sina framben. På en direkt fråga om detta fick jag svaret från Bent att risken att hästen förstör sina framben är för stor för att det ska vara värt det.

Det är dock inte bara genom undvikandet av fram och ned som man kan se effekterna av att inte låta hästarna arbeta bakåt med sina framben. Det ser man även i hur hästarna arbetas i olika grader av samling. De lyfter alltid sina framben väldigt tidigt och arbetar istället uppåt och framåt med frambenen. Jag tror att det är detta som gör att Bent kan rida med så mycket böjning i sina hästar utan att de någonsin hamnar på ytterbogen. Jag tror dock att om jag arbetade på samma sätt så skulle risken bli väldigt stor att hästen skulle sluta arbeta över ryggen och kompensera de tidigt lyftande frambenen med att undvika att svinga fram sina bakben. I så fall skulle resultatet bli en häst med kort hals och lång kropp, där frambenen är långt fram och bakbenen långt bak. Och att från ett sådant utgångsläge få hästen att sänka sin bakdel och vinkla sina bakben skulle vara alldeles för svårt för mig.

IMG_8969

Det är den här reaktionen jag försöker undvika när jag samlar mina hästar. Här lyfter Valioso i och för sig bogarna, men i och med att han drar ihop den bakre delen av halsen och tappar rundhet så får han inget lyft i bröstryggen. Steget blir kort, men bakbenen hamnar bakom honom. Det luriga är att hästen känns lätt i handen, så det är lätt att luras att tro att det är bättre än vad det är.

Jag jobbar väldigt mycket med att länga överlinjen på mina hästar, så att de lyfter bröstryggen, välver halsen och svingar fram sina bakben. När de gör detta så vinklas manken mer framåt (åtminstone får man känslan av att detta sker, men huruvida tornutskotten vid manken rent fysiskt kan rätas upp framåt eller om det bara är en muskulär effekt man känner ska jag låta vara osagt). När manken vinklas framåt får man mer häst framför sadeln och hästens hals blir längre och kroppen blir kortare (mer kompakt). Detta gör enligt min mening att hästarna blir mer proportionerliga och vackrare. Men jag är medveten om att frambenen kan börja jobba lite bakåt när hästens framdel längs ut och manken vinklas framåt, framför allt om hästen går i en låg form. Men förhoppningsvis kompenseras det av att den rundade ryggan gör det lättare för bakbenen att svinga fram. Kan man sedan ha kvar den rundade ryggen i både en lägre och högre form, så får man mer lyft i bogarna. Det kan mycket väl hända att det tar lite längre tid att få hästen att lyfta sina bogar med den utbildningsväg jag har valt, men jag tycker att det känns som en både enklare och säkrare väg att utbilda hästarna. Eftersom rundheten skapar ett lyft i bröstryggen så finns det inte heller någon överhängande risk att man lyfter bogarna utan att samtidigt få ett lyft i bröstryggen.

IMG_8912

Valioso söker fram till handen i en rund form fram och ned.

IMG_8904

Här slutar Valioso söka fram till handen. Bakbenen kliver i och för sig fram fint, men han får ändå inget lyft i bröstryggen. Jag kan inte heller känna bakbenen genom tygeln.

Mitt fokus på att runda överlinjen och lyfta bröstryggen får också effekt på hur man rider hästen in i samling. För mig bör vägen in i samling innebära att hästen först ökar sin rundhet genom att den placeras i en högre form med bibehållen välvning av halsen och framåtsvingning av bakbenen. Det skapar ett ökat lyft i bröstryggen. Ur det utgångsläget kan man sedan sänka bakdelen och vinkla bakbenen mer för att flytta mer vikt från frambenen till bakbenen. Om hästen tappar rundhet när man ökar samlingen så måste man med skänkeln be om mer rundhet igen. Vid behov kan man samtidigt ta hästen lite mer framåt och när rundheten är bättre kan man åter öka samlingsgraden. För mig är detta ett både tydligare och enklare sätt att arbeta med samlingen. Ju mer rundhet man har i samlingen desto enklare blir det också att rida framåt ur samlingen.

IMG_8991 - version 2

Här rundar sig Valioso i en hög form och då kan jag be om samling. Resultatet blir samling med både lyft i bröstryggen och i bogarna.

En positiv bieffekt av mitt fokus på hästens rundhet är att den ökade ryggsvingningen leder till att hästarna får en renare och stadigare takt i alla gångarter. Den tydligare skillnaden mellan hur ryggen svingar i skritt, trav och galopp gör det också lättare för ryttaren att hitta följsamheten i sitsen.

Jag har lärt mig otroligt mycket den här veckan och det har för mig blivit mycket tydligare hur välvningen av hästens överlinje, böjningen och bröstkorgsrotationen hänger ihop med lyftet i bröstryggen, lyftet i bogarna och framåtsvingningen av hästens bakben. Jag tror på en ridning där hästens bakben svingar fram ordentligt och skapar en välvd överlinje och en häst som söker fram till handen. Det ger ett lyft i hästens bröstrygg. Sker detta i en djup form så finns det risk att hästen sänker sina bogar och arbetar bakåt med frambenen, men sker det i en högre form och i kombination av böjning och rotation i bröstkorgen så får man både ett lyft i bröstryggen och ett lyft i bogarna. För att inte riskera att hästen i samlingen förlorar lite av rundheten och lyftet i bröstryggen så vill jag även i samlingen känna att hästen söker fram till handen och välver halsen från manken och framåt. Nu är jag otroligt peppad att jobba vidare med detta med alla mina hästar! Jag återkommer under hösten och vintern med rapporter om hur arbetet fortskrider.

Read More

Veckoelev 2015 – Del 2: Sommarakademin 5-8 augusti

2015-08-09
/ / /

Nu är vistelsen hos Christofer Dahlgren slut, så på onsdag morgon den 5 augusti satte vi av mot Danmark och Bent Branderups gård. Innan det är dags för mig att vara veckoelev här så går den årliga sommarakademin av stapeln. För de som inte känner till den kan jag förklara att det är en internationell träff inom riddarskapet för akademisk ridkonst med syfte att hålla sig uppdaterade med utvecklingen inom ridkonsten, utbyta erfarenheter och knyta kontakter. I år var det uppskattningsvis 75 personer som deltog, varav ett tiotal var svenskar.

Evening work
Sommarakademin inleds alltid med ”evening work” på onsdag kväll. Det kan man säga är en presentation av ridkonsten som Bent Branderup gör med sina hästar, en slags kombination av uppvisning och föreläsning – eller som Bent brukar välja att kalla det – ”infotainment”. Den är öppen för allmänheten och genomförs den första onsdagen varje månad med undantag för de kallaste vintermånaderna. Evening work under sommarakademin blir dock alltid lite speciell, i och med att huvuddelen av besökarna då består av riddare och väpnare inom riddarskapet. I år var dessutom Ylvie Fros från Holland med och visade markarbete och longering med en av sina hästar. Bent försöker under evening work ge åskådarna en bild av hela utbildningsgången inom den akademiska ridkonsten, allt ifrån det första grundarbetet med en unghäst till arbete i hög samling med övningar som skolskritt, skoltrav, skolgalopp, piaff, skolhalt, levad och skolor över mark.

Utvecklingen av den akademiska ridkonsten
På torsdagen visade Bent för riddarskapet hur arbetet med hans hästar har fortskridit under det gångna året. Detta skiljer sig mycket från vad han visar under evening work på onsdag kväll. Nu är inte fokus längre på att presentera den akademiska ridkonsten, utan fokus ligger istället på att inför andra avancerade ryttare inom ridkonsten visa vad han har lagt fokus på under året, visa hur han har valt att lösa olika problem i hästarnas utbildning och presentera olika ”nyheter” inom ridkonsten. Det där sista med nyheter kan ju kännas lite konstigt när man håller på med en ridkonst som grundar sig på en flera hundra år gammal ridlära. Men det som är spännande med den akademiska ridkonsten är att den hela tiden vidareutvecklas och förbättras. Det är en av anledningarna till att det blir så viktigt att träffas regelbundet om man ska kunna hänga med i utvecklingen. Utvecklingen handlar ibland om förbättringar av det avancerade arbetet, såsom införandet av arbetet med skolhalten eller vidareutvecklingen av arbetet med skolskritt och skoltrav. Men det kan även handla om att förbättra grunderna och skapa en tydligare struktur i utbildningen för att det ska bli enklare och mer logiskt både för hästar och ryttare.

I år var det inga jättestora nyheter som presenterades, men logiken och strukturen i arbetet från marken har blivit tydligare. Dels var det en mycket tydligare fokus på hästens fyra hörn – dvs inner bog, ytter bog, inner bak och ytter bak. Det innebär att man i allt arbete från marken (och självklart även i ridningen) behöver fyra grundläggande hjälper för att rama in hästen. Det är en hjälp för att skapa böjning rund innerbogen där man även vid behov ska kunna flytta ut framdelen, en hjälp för att kontrollera ytterbogen och flytta framdelen inåt, en hjälp för att öka bärigheten med inner bakben och vid behov flytta bakdelen utåt och en hjälp för att öka bärigheten med ytter bakben och flytta bakdelen inåt. Bent visade också på ett tydligt sätt hur han nu knyter samman de olika sätten att arbeta hästen från marken. Markarbetet (där man går baklänges framför hästen och dirigerar den med spöt) blir när man ändrar position ett longeringsarbete, som både kan utföras på volt och på rakt spår. Longeringsarbetet kan när man går närmare hästen (och framför allt när man arbetar på rakt spår) vidareutvecklas till arbete på lång tygel. Handarbetet (där man går vid hästens bog och för den med tyglar på samma sätt som i ridningen) kan när tyglarna blir längre också vidareutvecklas till arbete på lång tygel. Denna logiska sammanlänkning av de olika arbetssätten gör det enkelt för hästen att förstå arbetet eftersom hjälpgivningen blir densamma även om positionen och utrustningen kan variera.

Föreläsning om foder
På torsdag eftermiddag hade Cecilia Müller från SLU i Uppsala en föreläsning om hästens foder. Det framkom kanske inte så många nyheter under föreläsningen, men hon förtydligade en hel del saker och slog också hål på en del myter om hästfoder.

IMG_20150806_151046

Cecilia Müller från SLU föreläser om hästens foder.

Tränare som utbildar varandra
Det som blir allt tydligare inom den akademiska ridkonsten är att all ny kunskap inte längre kommer från Bent. Det finns otroligt mycket kompetens inom riddarskapet och ett väldigt inbjudande klimat där man villigt delar med sig av sin kunskap och sina erfarenheter till andra. För att tydliggöra den kompetensspridningen och göra det enklare att föra fram nya idéer från annat håll än via Bent blev ett nytt inslag på årets sommarakademi att några av deltagarna fick ta lektioner för andra av tränarna som deltog på akademin. Det här var inte i år inplanerat och strukturerat för att lyfta fram speciella arbetssätt, infallsvinklar eller övningar, utan det blev de som av annan anledning hade häst med sig som fick möjlighet att välja vilken tränare de ville få en lektion av, och då styrdes självklart innehållet i lektionen av vilka behov just den eleven hade. Det var dock ändå ett väldigt uppskattat inslag, där man fick en liten inblick i vilken stor variation det finns i hur man lägger upp arbetet inom den akademiska ridkonsten. Vi strävar alla åt samma håll och vi använder i stort samma utbildningsgång, samma utrustning och samma övningar, men beroende på vad man lägger extra fokus på så kan arbetet ändå variera ganska mycket. Under fredagen fick vi se Josefin Backman arbeta med hjälpgivningen och grunderna i handarbete under ledning av Bent Branderup, Kati förtydliga sitt kroppsspråk i longeringsarbetet med hjälp av Jossy Reynvoet, Kathrin Tannous få hjälp av Christofer Dahlgren att lära sin häst att i longeringen slappna av under tryck, undertecknad att under guidning av Ylvie Fros bättre följa hästens ryggrörelser i olika gångarter för att bättre släppa fram rörelserna längs både hästens och ryttarens ryggrad, Kathrin Tannous att med Annika Kellers hjälp få sin häst att sträcka fram båda bakbenen mer, länga halsen mer och få en rundare form även i samlingen och slutligen Ylvie Fros att med ledning av Pia Haas få hjälp att förbättra en del små detaljer i sitt kroppsspråk i markarbetet.

IMG_20150807_134523

Kathrin Tannous får en lektion av Christofer Dahlgren

IMG_20150807_115708

Kathrin Tannous får en lektion av Annika Keller.

 

IMG_20150807_140634

Ylvie Fros får en lektion av Pia Haas.

 

Min egen sitslektion för Ylvie Fros
Eftersom det här är min alldeles personliga återgivning av sommarakademin så kommer jag att mer ingående enbart beskriva innehållet i den lektion jag själv fick. Ylvie Fros är både licensierad tränare inom den akademiska ridkonsten och instruktör på nivå 3 inom centrerad ridning. Hon har alltså den unika kompetensen att kunna anpassa det man arbetar med inom centrerad ridning till akademisk ridkonst. Enligt mig gör det henne till en stor tillgång inom riddarskapet. Fokus i den lektion jag fick låg på hur jag ska följa hästens ryggrörelser i olika gångarter. Det är självklart något jag redan har arbetat mycket med, men nu har jag under en tid fokuserat mycket på hästens utveckling och kan känner därför just nu ett stort behov av att få hjälp att föra tillbaka mitt fokus till min sits för att få en ökad lätthet i hästen. Det är dessutom väldigt nyttigt, både för ryttare och häst, att träna och koncentrera sig inför en så stor och avancerad publik. Och även om jag har jobbat mycket med hur min kropp ska följa hästens ryggsvingningar, så kunde Ylvie självklart med sin omfattande kompetens på området hitta många detaljer som kunde förbättras.

IMG_20150807_124614

Jag får en lektion av Ylvie Fros.

Det är många inom den akademiska ridkonsten som svankar väldigt mycket och sitter på framkanten av sina sittben. Då hamnar man i en position där höfternas rörlighet försämras.  Ylvie ville att man skulle sitta i en position där ryggraden rätas ut så mycket som möjligt. Det gör den när bäckenet varken tippas framåt eller bakåt. Man kan tänka sig bäckenet som en hink med vatten. Vinklar man bäckenet framåt så rinner det ut vatten framtill, vilket man kan göra när man ska länga hästen i en låg form. Vinklar man istället bäckenet bakåt så rinner det ut vatten baktill, vilket man kan göra när man samlar hästen. Grundpositionen ska dock vara sådan att det inte rinner ut vatten i någon av riktningarna.

I skrittarbetet låg fokus på att jag inte skulle arbeta nedåt på insidan, utan hellre uppåt på yttersidan, för att utan press släppa fram hästens rörelse genom ryggen. Detta gör dels att det blir enklare att hålla tyngdpunkten stilla, men också att man får mer lyft i hästens rygg eftersom man aldrig pressar nedåt utan bara följer den rörelse nedåt som hästen ändå bjuder på. Jag fick också prova att på raka spår hålla mina händer lite mer isär, framför allt för att mina axlar då blev mer avslappnade och rörelsen gick genom min egen ryggrad bättre, men också för att ge tydligare eftergift med den indirekt tygeln. Sedan var det självklart även lite påminnelser om att lyfta blicken…

IMG_20150807_130306

Ylvie Fros guidar mig i att följa Valiosos ryggsvingningar i skritt.

I travarbetet införde Ylvie en nyhet för mig. Hon ville att jag skulle hålla bäckenet stilla och istället låta höfterna (lårbenen) följa hästens rörelse upp och ned på respektive sida. Det innebär att det inte blir så mycket rörelse från sida till sida i sätet, utan istället kommer höger ben att gå upp en aning när vänster ben går ned en aning och tvärt om. Man kan låta detta följas av en liten rörelse i knät, så att knät blir lite mer vinklat på det ben som går uppåt och lite rakare på det ben som går nedåt. Det kändes konstigt från början, men när jag efter en stund började hitta rörelsen så upplevde jag att det skapade mer stabilitet i Valioso och mer påskjut uppåt istället för framåt. Jag skulle också tänka på att släppa fram rörelsen mer i min egen ryggrad, så att jag även låter huvudet få en liten rörelse. Det innebär inte att mitt huvud skulle guppa upp och ned, utan snarare att jag inte ska bli alltför stilla i det på grund av spänningar i min nacke.

I galoppen skulle jag försöka hitta en cirkulär rörelse i mina höfter (nedåt-framåt-uppåt-bakåt), där ytterhöften ligger något före innerhöften i rörelse. Rörelsen kan göras större och rundare för en rund galopp framåt nedåt eller kortare och högre för en mer samlad men rund galopp. När Valioso rundade sig bra utan att korta av sig någonstans i överlinjen var det ganska lätt att hitta rätt rörelse, eftersom han då skapade en rörelse som jag bara behövde släppa fram och följa. Men när han blev lite kort i överlinjen, lite framtung eller föll ut lite med ytterbogen så var det väldigt svårt att skapa rörelsen i sitsen, antagligen för att hästen inte var i en position där kan enkelt kunde följa min sits. Den cirkulära rörelsen i höfterna skulle följas av en cirkulär rörelse i händerna. Man kan tänka sig att händerna och höfterna är sammankopplade som hjulen på ett ånglok. Så när höften förs framåt och uppåt ska även handen följa rörelsen framåt och uppåt, vilket ger hästen mer utrymme att länga halsen och sträcka nosen framåt i galoppen. Man kan tänka sig att tyglarna är styva och att man med den cirkulära rörelsen i handen trycker fram hästens huvud.

Brain Pool om öppnan
Vid förra årets sommarakademi fick alla deltagare i uppgift att inför det här året träna lite extra på öppnan och reflektera över den övningen. På fredag eftermiddag hade vi därför en brainpool, där vi skulle dela med oss av våra erfarenheter kring öppnan. Syftet var inte att definiera en öppna och vilka effekter vi vill få av öppnan, för det finns redan en ganska tydlig definition inom den akademiska ridkonsten. Istället låg fokus på vilka problem eller svårigheter man stöter på och hur man kan lösa dessa. För att få lite mer struktur på diskussionen delades området upp i problem hos ryttaren, problem hos hästen, problem i undervisningen och övriga problem. Alla var överens om att öppnan är en väldigt svår övning att utföra väldigt bra. De vanligaste problemen i öppnan handlar om att hästen istället för att lyfta ytterbogen och sänka innerhöften så att vikten flyttas från ytter fram till inner bak skjuter över vikt från det inre bakbenet till det yttre frambenet. Orsakerna till detta kan dock variera och ibland sitta i hästen, ibland i ryttaren och ibland i en kombination av båda. Det som gör öppnan svår för hästen är att den kräver att flera av de komponenter vi arbetar med i ridningen redan finns på plats. Hästen måste t.ex. länga sin överlinje och välva halsen (eller egentligen aktivera serratus ventralis…) hålla en svag böjning genom hela kroppen utan att förböja halsen och rotera sin bröstkorg inåt, annars går det inte att genomföra en bra öppna. Hästen måste dessutom ha lärt sig att böja sig runt ryttarens innerskänkel, istället för att flytta sig bort från den, annars blir det snarare en shoulder out än en shoulder in. Även för ryttaren är öppnan svår eftersom man ska vrida kroppen inåt och sänka innerhöften, men samtidigt föra tyngdpunkten lite utåt. Det finns inga universallösningar för att göra en bra öppna, annat än att utbilda hästen med de byggstenar vi använder inom den akademiska ridkonsten.

”Round table of the year”
Sommarakademin avslutas alltid på lördagen med ett mer formellt möte. Man kan likna det lite vid ett årsmöte i en förening eller en bolagsstämma i ett företag. Mötet inleds med att nya medlemmar upptas i riddarskapet. För att bli medlem i riddarskapet måste man med en häst man har utbildat själv klara av både markarbets och longerprovet och väpnarprovet. Man ska också vara insatt i teorin kring den akademiska ridkonsten, stå för gott ”hästmannaskap” och vara en god representant för riddarskapet. Dessa senare kriterier ska säkerställas genom att man måste rekommenderas av en annan väpnare eller riddare för att få göra väpnarprovet. I år hade jag två väpnare som skulle skrivas in som fullvärdiga medlemmar i riddarskapet, Ramona Dolan och Anette Granås Gyth. Efter att nya medlemmar har upptagits i riddarskapet skrivs det in vilka övriga prov olika medlemmar har genomfört. Därefter ägnas mötet åt att diskutera och fatta beslut för riddarskapet viktiga frågor som har väckts under året. I år var det inga större frågor som avhandlades. Det viktigaste som hände under året var istället att riddarskapet fick en ny mästare inskriven, Marius Schneider.

IMG_8762

Riddarskapets möte 2015

IMG_8803

Bent Branderup håller i riddarskapets medlemsmatrikel, där alla medlemmar får en egen sida.

IMG_8772

Ramona Dolan upptas i riddarskapet som ny väpnare.

IMG_8794

Anette Granås Gyth har uppdaterat sitt väpnarprov till de nya reglerna och upptas därmed som fullvärdig medlem i riddarskapet.

IMG_8787

Christofer Dahlgren har under året klarat tre prov – passageprovet, galopprovet och croupadeprovet.

IMG_8802

Marius Schneider skrivs in som mästare och får därmed ta plats vid honnörsbordet.

Read More

Veckoelev 2015 – Del 1: Christofer Dahlgren 30 juli – 4 augusti

2015-08-04
/ / /

Fokus på min egen utveckling!

I sommar ska jag vara veckoelev både hos Bent Branderup och hos Christofer Dahlgren. Jag stannar hos Christofer som en liten mellanlandning på väg till Danmark. Dessutom har båda två haft kurs hos mig i början av sommaren. Jag har alltså verkligen ordnat det bra för min och Valiosos utveckling!

Förberedande träning

Hela sommaren har jag verkligen satsat på att få Valioso i så bra form som möjligt. Jag har ridit honom 2-3 pass per dag och jag tror att det totalt bara är 3-4 dagar som han har fått stå på hela sommaren. Trots det har träningen känts lite rörig. Jag har periodvis fokuserat mycket på att få Valioso att länga överlinjen mer, välva halsen och kliva fram ordentligt med sina bakben. Det har känts riktigt bra. Problemet är bara att vi efter ett tag har tappat lite böjning och rotation i bröstkorgen. Då har jag bytt fokus och istället fokuserat på att förbättra böjningen och rotationen. Det har också känts bra i början, men efter några dagar har det blivit allt svårare att få Valioso att söka fram till handen. Det har alltså bara varit att återvänta till fokus välva halsen och rida fram bakbenen… Så har vi hållit på och växla fokus i princip hela sommaren.

Självklart har jag funderat över vilket av dessa fokusområden som bör komma först. Finns det en standardväg att gå eller är det olika för olika hästar? Vilken väg är rätt för Valioso? Med de flesta hästar upplever jag att när man får till bra välvning av halsen och bakbenen svingar fram ordentligt så blir böjningen och rotationen också bättre. Men med Valioso är det alltså tvärt om… Vilken blir då min slutsats om vilken ände jag bör börja i? Efter att ha växlat fokus några gånger har jag faktiskt märkt vilken väg jag ”måste” gå. Ju mer Valioso välver sin överlinje desto mer svingar ryggen i alla gångarter och då blir hans skritt betydligt renare. När jag istället fokuserar på böjning och rotation och kan han kännas riktigt fin, men skritten är då renast i början av ridpasset och lite passtaktig i slutet av ridpasset. En ridning som förstör skritten kan ju aldrig vara korrekt! Alltså har jag kommit fram till att jag måste börja med att länga överlinjen mer, få bättre välvning i halsen, få bakbenen att svinga fram mer och få bättre sökning till handen, även om detta sker på bekostnad av böjningen. Det känns inte riktigt renodlat akademisk ridkonst, men det känns tillräckligt mycket bättre i hästen för att jag ska kunna bortse från en sådan invändning.

Skärmavbild 2015-08-04 kl. 21.08.03

Dagen innan jag skulle åka till Hellekis och Christofer Dahlgren läste jag en väldigt intressant artikel på Internet. Den handlade om vad det innebär att få hästen på tygeln (on the bit). Det stod absolut ingenting nytt i artikeln, men det var beskrivet på ett väldigt bra sätt, som gav mig en känsla av precis hur jag vill att hästen ska kännas när jag rider den. Efter några timmar tog jag en paus i packandet och red Valioso ett sista pass innan avresan. Jag hade då kvar känslan från artikeln i min kropp och omsatte den till praktisk ridning. Det var egentligen ingenting särskilt som jag förändrade i ridningen, men jag var lite mer tydlig med vilken reaktion jag ville ha i Valioso. Och det gav ett tydligt resultat! Jag fick mer rundhet i Valiosos överlinje, bättre välvning av halsen, bakbenen svingade fram mer och jag behövde inte längre driva honom fram till handen när jag längde honom, utan det fick jag som ett resultat av att jag drev honom fram till bettet även i en högre form. Han var helt enkelt bättre mellan hjälperna (= på tygeln) under hela ridpasset och när han började glida undan lite från hjälperna så behövde jag bara driva på honom för att han skulle komma tillbaka mellan hjälperna. Det här var precis det utgångsläge jag ville ha inför mina lektioner från Christofer och Bent. Nu gällde det bara att kunna hitta tillbaka till den här känslan när hästen hade stått i en transport i 90 mil!

Vi anlände till Hällekis på torsdag eftermiddag och jag hann med både att rida ett pass själv på torsdag kväll och ett pass tidigt på fredag morgon. Till min stora lättnad så kände jag inte alls av den långa resan i Valioso, utan han blev allt mer stabil mellan hjälperna. För att vara på den säkra sidan så arbetade jag med en ganska svag böjning och vi arbetade mest på raka spår.

Lektion 1 för Christofer – fredag

Fokus för den första lektionen var en inventering av utvecklingen sedan Christofer var hos mig i juni. Vi visade skritt, trav och galopp och sökningen fram och ned både i en lägre och en högre form. Vi tittade också igenom variationer i formen i öppna och sluta. Christofer tyckte genomgående att Valioso hade blivit 100 gånger bättre än när han såg oss senast och det får vi nog vara ganska nöjda med…

IMG_8670

Den här första lektionen blev ett avstamp för vidare utveckling. Christofer ville att jag skulle driva Valioso lite mer framåt, framför allt i den högre formen. När jag höjer upp formen så vill Valioso gärna bromsa farten framåt lite. Jag har varit fullt nöjd med detta och varit glad över att jag har kunnat placera Valioso i en högre form utan att tappa rundheten i honom. Vår viktigaste läxa under helgen (när Christofer ska till Tyskland och ha kurs) blir alltså att kunna variera formen med bibehållen sökning fram och ned och utan att farten framåt förändras.

Självständig träning under helgen

Det blev en intensiv helg, med träning tidigt på morgonen och sent på kvällen och aktiviteter med familjen där emellan. Vi hann med både en heldag på High Chaparall (en westernstad) och en heldag på Liseberg samt att åka till Trollhättan och köpa en hästtransport. Mellan alla dessa aktiviteter lyckades jag klämma in fem ridpass. Jag måste säga att Valioso utvecklades enormt under vart och ett av dessa ridpass.

Jag började med att, mestades på raka spår, fokusera på att kunna variera formen med bibehållen rundhet och bibehållen energi och fart framåt. När det började bli bättre var vårt nästa stora utvecklingssteg att kunna öka böjningen och rotationen utan att tappa rundheten. Det innebär att vi återvände till den för oss så vanskliga volten! Det fungerade över förväntan. Nu hade jag fokuserat på längningen av överlinjen så många ridpass att Valioso var redo för att kunna bibehålla detta även med mer böjning på en volt. Det gick faktiskt till och med lite snabbare att i början av ridpasset få honom mellan hjälperna. Däremot märktes det tydligt att han tyckte att dessa ökade krav var jobbiga. Det var svårt att få tillräckligt mycket energi och framför allt i den höga formen fick jag driva väldigt mycket för att bibehålla flödet och farten framåt.

IMG_8685

För att inte riskera att Valioso skulle börja trycka sig ut på ytterbogen när jag jobbade med mer böjning la jag in ett ridpass där jag åter hade huvudfokus på rundheten och energin framåt. Där la jag även in en övning i att på rakt spår kunna byta böjning utan att vare sig bakdelen eller framdelen åkte åt sidan. Det jobbade vi med i både skritt, trav och galopp.

Därefter kunde jag använda volten för att öka böjningen och rotationen med bibehållen rundhet och välvning i halsen. Det gjorde sedan att bärigheten på rakt spår blev mycket bättre och Valioso började bjuda på att lyfta bröstryggen mer. Då kom också energin och kraften bakifrån mycket bättre.

Lektion 2 för Christofer – Måndag

Vi hade gjort vår läxa bra under helgen. Nu var böjningen mycket bättre i båda varven utan att sökningen fram och ned försämrades. Det gjorde att Valioso blev mycket stabilare mellan hjälperna. Nu kunde vi alltså gå vidare och jobba med olika övningar.

Inner och ytter skänkel
Vi började med att arbeta med skritt, trav och galopp på volten. Min uppgift var att med ytterskänkeln se till att hästen placerar höften korrekt (dvs placera tillbaka höften om ytter bak börjar sladda ut). När jag sedan använde innerskänkeln så skulle jag vara noga med att kunna föra hästens framdel med yttertygeln, så att inte innerskänkeln gör att hästen faller ut med ytter bog och ytter bak. Valioso böjde sig inte perfekt runt innerskänkeln, utan jag var tvungen att placera tillbaka höften med ytterskänkeln ganska ofta, men det blev bättre och bättre.

Galoppfattning
På volten la vi också lite extra fokus på galoppfattningen. Valioso går fint in i en rund galopp, men när han tar det första galoppsprånget så lyfter han huvudet lite. Vid det andra galoppsprånget sänker han åter huvudet och rundar sig. Även om galoppen blir fin, så ska den första reaktionen vid galoppfattningen vara att lyfta manken och sänka huvudet en aning, istället för att lyfta huvudet. Bästa fattningarna fick jag om jag först i traven drev fram bakbenen så att Valioso fick en väldigt rund form och tänkte nedåt med huvudet, och sedan fattade galopp enbart genom att ändra rytmen i sitsen.

IMG_8718

Ändra fart med bibehållen takt = begynnande samling
Nästa övning tror jag kommer att bli en riktig nyckel för utvecklingen i min ridning. Jag har med de flesta hästar svårt att få upp takten i samlingen. I stället för att öka takten vill hästen bromsa upp takten när jag samlar den. Det här tror jag kan bli en riktigt effektiv övning för att komma åt det problemet. Det här är också väldigt logisk fortsättning på det jag fick arbeta med under lektionen i fredags. Då jobbade jag med att kunna hålla kvar samma tempo framåt oavsett om jag placerade hästen i en djupare eller högre form. Utgångsläget för den nya övningen var att placera hästen i en högre form utan att den bromsade upp farten framåt. Därefter skulle jag minska farten framåt utan att hästen bromsar upp takten. När hästen med bibehållen rundhet och bibehållen takt kan minska sitt påskjut (dvs minska farten framåt) så börjar den samla sig utan att tappa energin. Genom de här två egentligen ganska enkla övningarna kan man alltså börja jobba med komponenter i ridningen som form, tempo och takt.

Hel halt och ryggning
Halter och ryggning är saker som vi vanligtvis inte lägger ned så mycket arbete på inom den akademiska ridkonsten. Det är synd, för det är ganska effektiva övningar för att för att arbeta med hästens energi, reaktionsförmåga, påskjut och rundhet. Jag jobbade med halterna ur trav, men samma princip gäller i skritt och i galopp. Tanken var att hästen direkt skulle kliva in i en halt och stanna, när jag drev honom in i halten. Från början var Valiosos reaktioner lite för långsamma och han skrittade några steg innan han gjorde halt. För att öka upp reaktionsförmågan fick jag då rygga honom några steg. Det var förståss väldigt förvirrande för Valioso, eftersom jag vanligtvis brukar korrigera honom om han kliver bakåt med sina bakben när jag ber om en skolhalt. Det krävdes några försök innan han riktigt förstod vad jag ville. Det roliga var att ryggningarna direkt ledde till att reaktionerna i halterna blev snabbare. Efter några halter ur trav, ryggningar och igångsättningar till trav så blev Valioso mycket mer alert, både på framåtdrivande och förhållande hjälper. Han blev också lättare i framdelen.

IMG_8699

Halvhalt
När Valioso började förstå halterna bättre så var nästa steg att jobba med halvhalterna. Då gjorde jag precis som vid en halt, men när Valioso tänkte göra halt så fortsatte jag framåt istället. Jag växlade mellan att göra halvhalter och hela halter och var noga med att bibehålla både reaktionsförmågan och rundheten. Halvhalterna fungerade ganska bra. Jag fick då lägga till ökad energi efter halvhalten. Direkt efter halvhalten skulle jag då be Valioso om 3-4 snabba travsteg. Det svåra här var att själv vara tillräckligt alert i hjälpgivningen, så att Valioso inte hann tappa energi i halvhalten innan jag bad om några snabba steg. Den här övningen var ganska svår att nyansera korrekt, men när jag lyckades så skapade den mycket lätthet i hästens framdel. Jag fick även prova att använda halvhalten för att förbättra galoppfattningen. Principen var då densamma som när jag efter halvhalten bad om ökad energi några steg, men nu bad jag istället om några galoppsprång. De gånger jag hade tillräcklig rundhet in i halvhalten så fick jag mer korrekt reaktion i galoppfattningen, dvs att hästen lyfter manken och tänker nedåt med nosen.

Lektion 3 för Christofer – Tisdag morgon

Minska takten
Första halvan av lektionen ägnades åt övergångar av alla möjliga olika slag. Den första övergången gällde takten. Nu skulle jag inte öka takten, utan istället minska takten. I skritt på volt skulle jag ta Valioso i en lite högre form med mycket rundhet och be om en riktigt långsam takt. Ju långsammare takten blir desto mer måste bakbenen sträckas fram för att hästen ska kunna bibehålla rundheten och rörelsen framåt. Viloläget blev nu att låta honom höja takten.

Övergångar mellan skritt och trav
Nästa övning var att från skritt i rund och hög form göra en halvhalt och efter halvhalten omedelbar övergång till trav och sedan gå tillbaka till skritt igen. För att få snabba reaktioner gjorde jag de första övergångarna med skänkeln, men då förlorade jag lite rundhet i övergången (han tänkte upp med nosen istället för ned). När jag sedan kunde göra precis samma sak genom att enbart ändra ryggsvinget med sitsen (svingning upp och ned istället för från sida till sida) så bibehöll han tanken nedåt med nosen även i det första travsteget. Då ledde övergångarna till att Valioso började lyfta sin bröstrygg lite mer och få ökad lätthet i hela framdelen.

IMG_8710

Övergångar skritt-trav-galopp-trav-skritt
Det var nu dags att från den runda traven med lyft bröstrygg lägga till en övergång till galopp. Jag skulle då lägga galoppfattningen efter bara några travsteg, när Valioso tänkte nedåt med nosen i traven och direkt efter en liten halvhalt. Det blev betydligt bättre än igår. Några fattningar kunde han göra med en tanke nedåt med nosen, men i några fattningar lyfte han nosen en aning i det första språnget. Efter några galoppsprång gjorde jag en övergång till trav igen. Jag behöver lite mer rundhet i galoppen för att kunna få reaktionen nosen ned och manken upp i övergången till trav. Nu tog det 2-3 travsteg innan jag fick rätt reaktion, men traven blev ändå mer bärig än innan galoppen. Efter några meter i trav gjorde jag en övergång till rund skritt i hög form igen och sedan tillbaka till trav och galopp. Det här arbetet med övergångar gav verkligen rundhet, lyft i framdelen och lätthet i Valioso. Det här är verkligen ett arbete jag ska ta med mig hem.

IMG_8723

Skolhalt
Jag bad också att Christofer skulle titta på vårt arbete med skolhalten. Hemma har jag från marken jobbat mycket med övergångar från samlad skritt eller trav, in i skolhalt och sedan upp i samlad skritt eller trav igen. Det har både gjort samlingen i rörelse framåt bättre och hjälpt Valioso att vinkla knäled och hasled i skolhalten. När jag har gjort det i ridningen har jag dock fått väldigt mycket stress och studs på stället. Jag har därför under en period istället gjort halt ur samlingen och därefter långsamt gått in i en skolhalt. Det har tagit bort stressen från arbetet med skolhalten och gjort att jag bättre kan bibehålla rundheten i Valioso. Vårt gamla problem med att Valioso bara lutar sig bakåt på raka bakben har dock kommit tillbaka. Lösningen på detta är självklart detsamma som vi tidigare har gjort från marken. Att knyta ihop skolhaltsarbetet med rörelse framåt i samling. Jag fick därför samla Valioso i skritten så att vi närmade oss skolhalten, men med bibehållen rörelse framåt och ur det läget bara be om en liten skolhalt. Det blev då bättre än när jag gjorde skolhalt ur halten, men Valioso vinklar ändå knäled och hasled bättre när han rör sig framåt än i själva skolhalten. De gånger jag fick bäst vinkling i skolhalten var faktiskt de gånger som rundheten och lyftet i framdelen blev bäst. Det gäller också att få honom att inte luta sig bakåt in i skolhalten, utan att enbart sänka sin bakdel.

Övergångar ur samlad skritt i riktning mot piaff
När jag arbetade med samling i riktning mot skolhalt så hamnade Valioso några gånger väldigt nära en fin piaff. Nu fick jag därför samla honom i skritten (till skolskritt) och därefter be om mer energi och några snabba steg i riktning mot piaff. Det här är svårare, eftersom jag är bättre på att lugna hästar och bromsa upp takten, än vad jag är på att öka energin och höja takten. Om jag ur skolskritt använder sitsen för att skapa en travrörelse så får jag en långsam takt och en övergång till skoltrav. Den övergången är ganska lätt att arbeta med, eftersom vi har fokuserat så mycket på att byta ryggsving mellan skritt och trav i vårt arbete det senaste året. När jag ur en skolskritt gör en övergång i riktning mot piaff så ska jag istället sitta helt stilla och avslappnat över hästen och med skänkel, röst eller spö öka takten. På Valioso fungerar det bäst att använda spöt på inner bak när jag ska öka takten, eftersom den hjälpen är väl inövad från marken. Då riskerar jag inte heller att skapa en spänning eller rörelse i min sits, vilket är stor risk om jag ökar energin med skänklarna. Det räcker att få upp takten några steg och därefter återgå till skolskritt. Det viktiga i det här skedet av piaffarbetet är att få Valioso att förstå i vilken riktning reaktionen ska vara. Alltså att det är mer energi och en högre takt jag vill ha.

IMG_8735

Generellt måste jag säga att Valioso bar upp sig betydligt bättre när vi jobbade med övergångar utan så höga krav på samling. Då lyfte han bröstryggen ordentligt och blev väldigt lätt på framdelen. Det är ut det läget som jag skulle vilja samla honom. Där vi fokuserade mer på samling så fick jag i och för sig mer vinkling av bakbenen och han bibehöll en rundhet i formen, men han lyfte inte bröstryggen på samma sätt. Under den sista lektionen kommer vi därför att fokusera på att genom arbete med övergångar skapa så mycket lyft i bröstryggen och lätthet i framdelen som möjligt. Arbetet med att vinkla bakbenen kommer nog ändå Bent att fokusera på nästa vecka, så det kan jag spara tills dess.

Lektion 4 för Christofer – Tisdag eftermiddag

Övergångar
Vi inledde lektionen med att arbeta med övergångar mellan skritt, trav och galopp i alla riktningar. Övergångarna blev rundare nu, även övergångarna till galopp. Vi repeterade även halter, ryggningar och igångsättningar till trav samt halvhalter med ökad energi efter. Vi fick dock inte till riktigt samma lyft i bröstkorgen som vi fick när vi arbetade med samma övningar förra lektionen. Bärigheten var bra, men det där lilla extra saknades. Det kan bero på att det var väldigt varmt i ridhuset, så Valioso tyckte att det var ganska jobbigt.

IMG_8709

IMG_8741

Galoppombyten
Christofer introducerar galoppombytena väldigt tidigt med sina hästar. Han börjar då att göra byten när han rider ute i skogen, längs en stig som svänger. Då blir det naturligt för hästen att byta galopp. Anledningen till att han börjar så tidigt med bytena är att hästarna då inte har tillräckligt bra balans för att kunna fortsätta i ”fel” galopp. Jag har hemma jobbat med att byta galopp genom att be Valioso byta böjning. Han har då själv fått lösa uppgiften att hitta galoppen i den andra böjningen. Med den metoden har han dock alltid tagit ett travsteg innan han fortsätter i den andra galoppen. Det vi nu provade var att vända snett igenom i galopp och be om ett byte med den nya ytterskänkeln just när vi kommer ut på spåret. Det gick ganska bra, men vi fick fortfarande minst ett halvt travsteg mellan galopperna. Det jag kan prova i ett sådant läge är att lägga ut en bom på ridbanan och göra bytet över bommen. Bytena blir också lättare om hästen är mer alert på hjälperna i galoppen. Om jag kan få reaktionen rundhet som svar på skänkeln även i galopp, så blir det också lättare att få ett rent byte.

Galopparbete
Förutom runda övergångar till och från galopp så måste Valioso stärka sig i galoppen genom att man helt enkelt arbetar mycket med galoppen. En bra övning, som jag fick jobba med under lektionen, är att gå från en rund galopp på volten ut på en rak linje utan stöd av väggen (t.ex. på medellinjen). Varken takten, böjningen, formen eller farten ska förändras när man går från volten till den raka linjen. Hästen ska gå rakt i böjningen på den raka linjen, dvs inte i en öppna eller sluta. Varken bogarna eller bakdelen får alltså sladda åt något håll. 

Read More

Workshop om ryttarens sits hos Ylvie Fros 28-29 april 2015

2015-05-05
/ / /

Nu har jag varit två dagar i Holland, mer exakt hos Ylvie Fros i Lunteren. Vi var totalt åtta licensierade Bent Branderuptränare som träffades på en workshop för att utbyta erfarenheter om arbetet med ryttarens sits. Förutom jag och Ylvie så deltog Julia Schnatterbeck, Yvonne Heynckes, Dörte Bialluch, Marion Van de Klundert, Kathrin Tannous och Celina Harich. Det var en precis lagom stor grupp för att få med olika erfarenheter och infallsvinklar, men ändå tillräckligt liten för att vi skulle kunna föra bra diskussioner kring ämnet. Det som är spännande när vi är så många tränare som träffas är att vi alla har vår egen specialité, samtidigt som vi arbetar mot ett gemensamt mål. Det är just denna mångfald och frihet att utveckla de egna styrkorna som gör gruppen av tränare till en så fantastisk källa till kunskap och inspiration.

IMG_0572

Inflygning över Amsterdam i Holland.

IMG_0577

Kan det tänkas att de färgglada fälten består av tulpaner???

 

IMG_5342

Ylvie har en liten gård, inklämd mellan mellan en massa andra hus. På bara 2,5 hektar lyckas hon rymma flera stall, en stor och fin ridbana, hagar för lösdrift, beteshagar, flera små hagar och ett 30-tal hästar. Det kallar jag bra planering! Här ser vi ett par av stallen.

IMG_5343

Det ena stallet har en liten ”hage” till varje box. Det är när jag ser sådant som jag önskar att vi inte hade så långa och kalla vintrar här uppe…

IMG_5327

Bland det mest intressanta på Ylvies gård hör hennes ”paddock paradise”, en vidsträckt hage för 20 hästar bestående av en massa inhägnade ”vägar”, med korsningar och små rastplatser här och där. Den smarta konstruktionen gör att hästarna rör sig mer och att många hästar kan samsas på ett förvånandsvärt litet utrymme. Vad är då baksidan av detta? Att behöva köra ut hö till flera olika utfodringsstationer och att behöva handmocka alltihop två gånger per dag…

IMG_5326

Ett av ufodringsställena i hästarnas hagparadis.

IMG_5329

En liten damm, där hästarna kan dricka eller bada.

IMG_5330

Lite stockar gör vägen mer intressant och får hästarna att antingen gå slalom eller hoppa.

IMG_5333

I hagen finns också en lite större öppen plats, där det även står några vindskydd.

Vi inledde workshopen med ett teoretiskt perspektiv, genom att vi fick hålla föredrag för varandra. Några höll mer formella föredrag medan andra föredrog att komma med kompletteringar och synpunkter. Nedan återger jag en del av de infallsvinklar på sitsen som vi behandlade.

 

Dörte Bialluch – hur börjar man utbilda sitsen hos en ny elev?

Dörtes specialitet är hästens biomekanik och därför är det inte så förvånande att hennes huvudfokus när det gäller ryttarens sits handlar om att skapa en sits som tillåter hästens rygg att svinga korrekt. Hästens träning går i stor utsträckling ut på att skapa frihet i hästens rygg så att den kan svinga bättre. Målet med ryttarens sits blir därmed att skapa balans i sitsen och avslappning i överskänkeln så att hästens rygg kan svinga bättre.

När Dörte har nya elever är hennes första steg att lära eleven att kunna slappna av och följa med hästens rörelser med sina höfter. Nästa steg är att skapa en upprest mellanposition, där man kan styra hästen med sin mage.

En sak som Dörte fokuserade väldigt mycket på, och som skiljer sig från vad en del andra säger inom akademisk ridkonst handlar om hur man använder sina sittben, och mer exakt hur mycket tryck man lägger på det inre sittbenet. Vi har ju traditionellt lärt oss att sitta mer på det inre sittbenet, för att förstärka hästens böjning, även om man numera pratar mer om att länga ut sin innersida och sänka sin innerhöft. Dörtes syn på detta är att ryttaren över huvud taget inte ska lägga tryck på sittbenen, för då blockerar man rörelsen i hästens rygg. Istället ska ryttarens inre lår gå i riktning nedåt och ryttarens yttre höft i riktning uppåt.

IMG_5318

Kathrins och Bents lille Sebastian har blivit en stor kille jämfört med när jag såg honom förra gången (i januari). Men han tyckte ändå att det var lite tröttsamt att lyssna på allt prat…

 

Ylvie Fros – Integrera centrerad ridning i akademisk ridkonst

Ylvie har förutom sin utbildning inom akademisk ridkonst också en gedigen utbildning som instruktör inom centrerad ridning. Hon gav åtminstone mig en ny syn på vad centrerad ridning egentligen är och vilken nytta man har av den. Hon betonade att centrerad ridning enbart handlar om ryttaren och att det inte är ett sätt att träna hästen. Man måste sedan lägga den centrerade ridningen ovanpå den träningsmetod man har valt för sin häst för att kunna använda sitsen i utbildningen av hästen.

Ylvie inleder varje ny ryttares utbildning med centrerad ridning. Det första steget är att försöka följa hästens rörelser med sitsen. Här kontrollerar hon både hur mycket ryttaren följer hästens rörelser, men hon försöker också göra ryttaren mer medveten om vilka rörelser hästen skapar i sitsen.

Liksom Dörte så pratar Ylvie inte alls om att ta vikt på sittbenen, för det leder ofta till att ryttaren lutar till insidan. Istället förklarar hon hur man kan rotera framåt (stänga sitsen) och bakåt (öppna sitsen) över sittbenen.

För att ryttaren ska få en korrekt rörelse i höften så måste ryttarens position vara sådan att psoasmuskeln kan arbeta korrekt. Om ryttaren har spänningar i psoas så svankar hon för mycket och då kan inte psoas arbeta korrekt. Ylvie börjar därför med att placera ryttaren i en korrekt position. Här skiljer sig positionen lite från vad vi normalt är vana vid inom akademisk ridkonst. Vi är vana vid att ofta arbeta med en väldigt avlastande sits, där ryttaren svankar ganska mycket och nästan lyfter sig lite ur sadeln. För att psoasmuskeln ska kunna arbeta korrekt så måste ryggraden rätas ut så att ryttaren varken svankar eller rundar sin rygg. Jag som nyss har varit på en kurs i alexanderteknik för ryttare känner igen positionen.

IMG_5307

Ylvie visar hur psoasmuskeln fäster och förklarar vilken funktion den har.

Ylvie åskådliggjorde ryttarens position och hästens reaktioner på detta som två åttor! Bilden visar hur energin går genom hästen och genom ryttaren. Om du vill att hästen ska söka fram och ned så ska du spegla den reaktion du vill ha i hästen, men du ska inte luta dig framåt. I så fall kommer hästen att falla på bogarna. Istället ska din åtta sträckas ut vertikalt, för då kan hästens åtta sträckas ut horisontellt. Om man sedan vill växla mellan samling och längning så ska ryttaren inte ändra sin position av ryggraden och bäckenet, utan vinkeln mellan ryttaren och hästen ska hela tiden vara densamma. Ryttaren får alltså föra hela överkroppen något framåt eller något bakåt och då ska hästens kropp följa med i rörelsen.

IMG_5321

Hästen och ryttaren utgör var sin 8:a som fästen vinkelrätt genom varandra. I hästen ska energin gå över ryggen, genom bakbenen och skapa en lyftkraft i framdelen (se pilarna). I ryttaren ska energin gå samma väg, genom bakre delen av höftleden och ned och sedan upp genom ryggen.

 

Celina Harich – Ryttarens känsla

Celina försöker att vara mindre teknisk när hon börjar arbeta med ryttarens sits. Det första hon försöker lära eleven är känslan. Vanligtvis börjar hon med arbete från marken, för att skapa en medvetenhet om hur man går och hur man känner balansen i kroppen. Förutom markövningar och ridning använder hon sig även av feldenkriesövningar och salsa.

IMG_5319

Celina förklarar sambandet mellan undertryckta känslor och fysiska spänningar. Hon samarbetar med både feldenkriespedagog, salsalärare och psykolog för att kunna ge sina elever heltäckande hjälp.

När man släpper på riktigt kraftiga spänningar i kroppen så kan man få kraftiga känslomässiga reaktioner. Det beror på att många av spänningarna egentligen är känslor och stress som man har stängt in i kroppen. Celina samarbetar med både salsalärare, feldenkrieslärare och psykolog, som kan ta hand om de olika fysiska och känslomässiga problemen.

När ryttarna har fått träna på marken och träna på att föra varandra med sin egen kropp så är nästa steg att ryttaren får sitta på en häst som en annan person markarbetar. På så sätt kan ryttaren fokusera enbart på att känna hästens rörelser och att känna sin egen kropp

 

Katrin Wallberg – Sitsen för att förstärka rotationen i hästens bröstkorg

Katrin lägger stort fokus vid rotationen i hästens bröstkorg när hon undervisar. Därmed blir det också viktigt att lära ut en sits som främjar just denna bröstkorgsrotation. Att ryttaren slappnar av och har en följsam sits är viktigt, men om inte hästen naturligt formar sin kropp rätt så kommer inte detta att hjälpa honom. Den avspända sitsen gör att man inte hindrar hästen från att jobba rätt, men det blir hästen som formar ryttaren istället för tvärt om. Om man då har en häst som t.ex. måste rotera sin bröstkorg mer så ska ryttaren placera sig så som hon vill att hästen ska forma sig.

Katrin pratar om tre komponenter som är viktiga för att få en bra rotation i hästens bröstkorg:

  • Centrera tyngdpunkten över hästen. Inom den akademiska ridkonsten är det vanligt att ryttarens tyndpunkt hamnar till insidan. Ryttaren kommer då att trycka ut hästen på ytterbogen och rotationen förstörs.
  • Vrida sig så att höfterna vinklas vinkelrätt mot den del av hästens ryggrad som är mitt under ryttaren. Om man står mitt i en volt så ska man inte kunna se ryttarens ytterhöft. Då följer ryttarens höfter den böjning man vill ha i hästen.
  • Sänka innerhöften och lyfta ytterhöften, så att ryttarens innersida blir längre och rakare än yttersidan. Här är det viktigt att ryttaren inte flyttar sig till insidan av sadeln eller flyttar sadeln till insidan av hästens rygg. Istället ska hästens rygg, sadeln och ryttaren följas åt så att hästen börjar rotera sin bröstkorg inåt.
Skärmavbild 2015-05-05 kl. 06.16.40

Katrin förklarar hur ryttaren ska placera sig i hästens böjning, så att höfterna formas såsom ryggraden rakt under hästen. Utifrån den positionen ska sedan ryttarens sits och höfter följa den rörelse som hästens höfter skapar i hästens rygg.

Det finns två perspektiv på rotationen i hästens bröstkorg. Den sits som beskrivs ovan skapar en position i hästens kropp, där hästen sänker sin innersida och lyfter sin yttersida. Manken ska då luta lite inåt och hästen ska sänka sin innerhöft. Utifrån den positionen ska man sedan lägga till en rörelse i hästens kropp, som styrs av hästens bakben. Det innebär att när hästen lyfter det inre bakbenet så ökar rotationen och när hästen lyfter det yttre bakbenet så minskar rotationen. Om man bara fokuserar på att följa den här rörelsen, utan att även skapa en roterad position, så kan man mycket väl få en avslappnad häst med fina rörelser i ryggen, men man får inte det lyft i ytterbogen och den välvning i överlinjen som krävs för att hästen ska bära upp sig.

 

Kathrin Tannous – Olika sätt att lära in

En del ryttare är mer tekniska i sin ridning och en del utgår mer från känslan. Kathrin vill både lära eleverna kunskap (teknik och teori) och känsla.

Det finns två helt olika sätt att lära sig något:

  • Slumpmässig inlärning: Du provar att göra en massa olika saker och någon gång lyckas du av slumpen med någonting och då upprepar du det. Typexemplet är ett barn som vevar med armen och plötsligt får tag på en leksak. Learning by doing. I den här gruppen hittar man ryttarna som rider på känsla. En del är väldigt duktiga, men de kan oftast inte förklara hur de gör.
  • Avsiktlig inlärning: Man bestämmer sig för att man vill lära sig något. Man samlar på sig teoretisk och praktisk kunskap och lär sig successivt. Här hittar man många av de akademiska ryttarna. De har ofta väldigt mycket kunskap, men kan ha svårt att omsätta det i praktiken.

Hos ryttare vill vi gärna ha båda delarna. Eftersom de flesta vuxna redan har den teoretiska kunskapen och medvetenheten, så är det slumpmässig inlärning som vi kan behöva förstärka. Många vuxna slutar med den sortens inlärning, eftersom de är rädda för att göra fel. Man kan stimulera detta mer känslostyrda inlärningssätt genom olika ”lekar”. Man kan t.ex. låta dem känna hästens rörelser i sin egen kropp (stå på alla fyra och känna hur en skolhalt känns). Man kan också låta dem kopiera en annan.

IMG_5356

Kathrin förklarar hur hon vill förstärka både den avsiktliga och den slumpmässiga inlärningen, så att det skapas en bättre balans hos ryttaren. Det innebär hos de flesta vuxna människor att det är den slumpmässiga inlärningen som måste förstärkas mest.

Kathrin lägger stor vikt vid att lära eleverna att ha rätt vridning i sin kropp. Hon liknar ryttarens position vid en DNA-spiral eller pastaskruv. Spiralen börjar i ryttarens yttre fot, som placeras längre bak än den inre, och fortsätter upp genom ryttarens kropp, genom höfterna, axlarna och huvudet. Hon tänker sig gärna att spiralen fortsätter ovanför ryttarens huvud. När man tränar på spiralen ståendes på marken så måste man lyfta den yttre hälen, för att få samma position på höfterna som man får när man sitter på en häst som roterar sin bröstkorg korrekt (dvs att ytterhöften höjs i förhållande till innerhöften).

IMG_5417

Kathrin visar hur spiralsitsen börjar i ytter fot (som förs bakåt) och fortsätter som en spiral genom kroppen, så att kroppen vrider sig in i hästens böjning. Här visar hon vänster böjning. Hon har dock fel huvudposition eftersom hon tittar på dem hon pratar med.

 

Övningar på trähäst

Ylvie hade en alldeles utmärkt (om än något stel) trähäst, som stod till tjänst för lite sitsövningar. Katrin Wallberg lät de övriga tränarna känna hur de kunde vrida sina höfter utan att förskjuta tyngdpunkten till någon sida. Övningen skedde stående i stigbyglarna, eftersom trähästen annars håller emot ryttarens sits i och med att den inte riktigt vill forma sig i böjning och rotation.

IMG_5346

Yvonne visar här, med lite assistans av Katrin, ryttarens position i vänster böjning.

Ylvie visade sedan några enkla övningar som man kan använda för att få ryttaren mer avspänd, så att hon kan komma ner bättre i sadeln. Grundprincipen är att hon tar över tyngden av ryttarens arm eller ben, lyfter några centimeter och sedan sakta låter armen eller benet sjunka nedåt igen.

IMG_5350

Här får Marion lämna över armens tyngd till Ylvie, för att kunna släppa på spänningar

IMG_5352

När armen är avspänd är det axelns tur.

IMG_5354

Ylvie hjälper Marion att slappna av i benen, så att de blir längre och sjunker djupare in i hästen. Principen är att genom ett stöd under foten ta över benets vikt, lyfta lite och sakta sänka händerna igen. Resultatet? Det högra benet blev märkbart längre än det vänstra! Självklart fick Marion sedan samma behandling på den andra sidan – vi vill ju inte att hon ska bli oliksidig.

 

Markövningar

Bland de markövningar vi arbetade med kan nämnas att vi ståendes på alla fyra fick känna hur hästen känner ryttarens sits. Trots att ”ryttaren” inte sitter på ryggen så känner man tydligt att man formas av sitsen. Ett problem med övningen är dock att ”hästen” inte kan svara med att rotera sin bröstkorg, eftersom det inte går att sänka innerhöften när man står på knä (man har ju inga leder där emellan så man kan inte vinkla benet).

IMG_5344

Dörthe agerar häst och får känna hur hon formas in i höger böjning av Kathrins spiralsits.

En annan markövning var att gå i par på ridbanan. Den ena är ryttare och för den andra (hästen). Hästen ska blunda och bara känna rörelserna från ryttaren och följa dem i olika riktningar och gångarter. Alla hästarna var väldigt följsamma och välbalanserade, vilket måste ha berott på att vi hade så skickliga ryttare!

IMG_5400

Dörthe för Yvonne, var uppgift är att bara känna och följa henne. I bakgrunden ser vi Marion som för Julia.

 

Undervisa varandra i ridning

Teori, övningar på trähäst och markövningar i all ära, men det är först när man kommer upp på hästryggen som man verkligen kan förstå varandras perspektiv. Här fick tre av Ylvies hästar och en av Marions hästar stå till tjänst. Vi turades om att rida och att instruera varandra.

Det Ylvie fick hjälpa några av ryttarna med var att minska deras svank, så att psoasmuskeln kunde arbeta bättre och de sjönk djupare ned i sadeln. En variant av detta var att känna hästens rörelser genom baksidan av höftleden istället för genom framsidan av höftleden. Detta ger mer stabilitet och bättre balans hos ryttaren.

IMG_5365

Julia med sin gamla sits med kraftig svank. När man svankar så mycket så kortas psoasmuskeln av.

IMG_5361

Julias sits efter att Ylvie har hjälpt henne att räta ut ryggraden så att psoasmuskeln längs ut.

IMG_5369

När man svankar mycket så hamnar man i lite framvikt och aktiverar musklerna på framsidan av kroppen. Ylvie demonstrerar här vilken reaktion som skapas hos en svankande ryttare om hästen drar i tygeln.

IMG_5371

När psoasmuskeln arbetar korrekt och ryggraden rätas ut så använder man istället musklerna på kroppens baksida. Då sjunker man djupare ned i sadeln och får bättre balans. Hästen (Ylvie) kan då inte föra ryttaren ur balans genom att dra i tygeln.

Katrin fick hjälpa några av ryttarna att med sin sits kunna be hästen om lite mer rotation i bröstkorgen och mer lyft i ytterbogen. Det gav bättre bärighet hos hästarna och mer stabilitet i ryttarens sits.

Att gå igenom ryttarens kropp uppifrån och ned, var också ett sätt att skapa bättre avspänning och följsamhet hos ryttaren. Det är lite som när man lyssnar på en avslappningsskiva. Man går igenom kroppsdel efter kroppsdel och medvetandegör dem så att man upptäcker sina spänningar och kan släppa på dem. Jag vågar nog påstå att alla ryttare har spänningar någonstans, så det här är alltid nyttigt.

Hos en del ryttare kunde vi också upptäcka och åtgärda mer specifika spänningar. Till exempel kunde en spänd inre axel åtgärdas med något så enkelt som en ändrad vinkel av den inre handen. Genom att ta tygeltagen på innertygeln som om man häller upp te ur en tekanna hamnade hela innersidan i en mer avspänd position.

IMG_5373

Kathrin spänner vänster hand och det skapar spänningar i hela hennes vänstersida.

IMG_5375

När Kathrin vrider vänster hand som om hon hällde te ur en tekanna så blir hela vänstersidan mer avspänd och hon kommer ned bättre i sadeln. Hästen reagerar också genom med att rotera bröstkorgen bättre.

 

 

Instruera några av Ylvies elever

Vår sista övning var att använda några av Ylvies elever som försökspersoner och prova olika metoder att förbättra deras sits och jämföra vilket resultat det ger både i sitsen och i hästen.

IMG_5422

Katrin hjälper en av Ylvies elever att placera och länga ut sin innersida så att hästen roterar sin bröstkorg bättre och börjar vinkla manken inåt istället för utåt.

IMG_5429

Ett gäng glada tränare sitter och analyserar hästarnas rörelser och ryttarnas sitsar.

 

Min egen behållning av dessa dagar

Det är alltid givande att ta sig tid att träffa andra tränare och få idéer från dem om hur man både kan förbättra sin egen ridning och bli en bättre instruktör. Ibland kommer nyttan av detta indirekt, genom att man börjar fokusera på någon annan detalj eller genom att man i en specifik situation får användning av någon övning. Det är dock redan några saker som jag har haft praktisk nytta av i min egen ridning.

Kathrins sätt att forma sin kropp som en DNA-spiral, som börjar i den yttre foten och går upp genom kroppen har hjälpt mig att få en bättre position i skänklar, höfter och axlar. Jag hamnar inte i den tyska spiralsitsen, där ryggraden roteras åt två håll samtidigt, utan spiralen hjälper mig att föra fram min yttersida så att den följer hästens böjning samtidigt som ytterskänkeln ligger något längre bak än innerskänkeln. Jag har tidigare inte tänkt på att man faktiskt formar kroppen i en spiral även om man inte skjuter fram den inre höften.

Ylvies sätt att fånga upp hästens rörelser genom baksidan av höftleden istället för framsidan har hjälpt mig att komma djupare ned i sadeln och bli mer följsam med hästens rörelser. Det är nog ett vanligt problem inom akademisk ridkonst att vi är så rädda att belasta hästarnas ryggar att vi avlastar för mycket (och för länge i hästens utbildning). Då tappar vi lite följsamhet och ger hästen för lite hjälp med vår sits.

Sedan har jag självklart haft nytta av att bli påmind om att lyfta blicken, att inte pressa med sittbenen och att verkligen få tyngdpunkten mitt över hästen (istället för aningen till insidan). Med andra ord så var det både en trevlig och givande resa!

Read More

Studieresa i Tyskland 9-17 februari 2015 – Del 4: Sabine Oettel

2015-02-27
/ / /

Vi har nu kommit till den sista anhalten av vår intressanta studieresa bland tyska tränare i Akademisk Ridkonst. Våra huvuden är redan välfyllda av intryck efter att ha besökt Annika Keller, Marius Schneider och Isabel Steiner. Men vi har en tränare till att besöka innan vi återvänder hem, och det är Sabine Oettel. Hon bor ungefär tre timmars bilresa sydost om Isabel. Mer exakt har vi nu hamnat utanför Passau, nära München, ganska nära gränsen till Österrike (enligt min telefon är vi nu i Österrike…). Vi befinner oss alltså bara några timmars bilresa från alperna!

IMG_3893

Nu börjar vi närma oss gården där Sabine har sin verksamhet.

IMG_3751

På gården där Sabine har sin verksamhet finns två stallängor. Alla hästar kan från sin box själva gå ut till en egen liten rasthage. Den här lösningen var ganska vanlig i Tyskland och det är verkligen en trevlig lösning för hästarna. Synd bara att klimatet där jag bor inte möjliggör sådana stall.

Gruppbild med Sabine och hennes häst Jarl. Från vänster Elise, Katrin, Lovisa, Stephanie, Jarl, Sabine och Ramona.

IMG_3760

Sabine med både lans och värja! Observera de snygga tygdraperingarna runt sargen i ridhuset.

Sabine är faktiskt inte tysk, utan hon kommer från Österrike. Hon började rida för Bent år 2000, ungefär samtidigt som jag själv. Hon är alltså en av de gamla riddarna i riddarskapet. Sabine är faktiskt inte bara riddare, utan hon är (förutom Bent) den enda mästaren inom riddarskapet. Hon gjorde sitt mästarprov redan 2006. Det var alltså med höga förväntningar vi besökte henne!

Sabine är en väldigt färgstark person, både till klädsel och personlighet! Hon tog otroligt väl hand om oss och ansträngde sig för att hinna visa oss allt arbete vi var intresserade av. Varm soppa till lunch, gott kaffe och hembakad cheesecake gjorde inte saken sämre!

IMG_3835

I det fina vårvädret kunde vi sitta ute och fika.

I träningen av sina hästar är Sabine strukturerad och målinriktad och hon är inte rädd för att experimentera med olika utbildningsvägar för att se vad som fungerar bäst. Hästen som Sabine gjorde sitt mästarprov med är nu en pigg pensionär, men tack vare två träningshästar, lektioner med en praktikant och Sabines egna två hästar fick vi en god inblick i hennes träning.

IMG_3753

Longeringsarbete med en islandshäst som var hos Sabine på träning.

IMG_3766

Markarbete med en träningshäst.

IMG_3772

En praktikant markarbetar sin välbyggda och fina Haflinger.

Sabine var den av tränarna vi besökte som arbetade mest varierat med sina hästar, både i sin dagliga träning och i det arbete hon visade oss. Förutom markarbete, longeringsarbete och ”vanlig” ridning fick vi även se arbete på lång tygel, vapenövningar och ridning i damsadel. Sabines huvudfokus låg just nu på att få hästarna att sänka bakdelen och arbeta mer självständigt och energiskt i samlingen. Hon la också stor vikt vid att inte förböja halsen, för att säkerställa att energin inte försvann ut över ytterbogen.

IMG_3797

Att engagera bakbenen och skapa energi är en viktig del i Sabines arbete. Här med hennes knabstrupper.

IMG_3862

Bärighet på bakbenen är viktigt! Med hästen Jarl gjorde Sabine provet i ballotade/courbette 2014!

Det var väldigt trevligt att se att det finns tränare på hög nivå i riddarskapet som även arbetar sina hästar på lång tygel. Förutom arbete med skolor i skritt och trav visade Sabine piaff, passage, skolhalt och levad på lång tygel. Hon avslutade med att byta position till arbete vid handen och visade då några courbetter! Det var riktigt häftigt att få se skolor över mark irl!

IMG_3803

Förvänd sluta på lång tygel.

IMG_3814

Skolhalt på lång tygel

Sabine är väldigt kreativ i träningen av hästarna. Ett exempel på detta är att hon använder vapenövningar, både för att göra arbetet mer varierat och för att ge det praktisk mening. En av övningarna Sabine gärna använder är att ställa ut piedestaler med blommor på för att i galoppiruetter fånga dessa med en värja! Både hon och hästarna blir då väldigt fokuserade på uppgiften istället för att bara fokusera på kvaliteten i piruetten, vilket även kan skapa mer lätthet i övningen. Vi fick även en demonstration av ridning med lans, där Sabine i galopp fångade små ringar på lansen. Ramona fick agera väpnare och assistera Sabine när hon (även då i galopp) skulle byta vapen. Vi fick en fartfylld show, som byggde på längning och samling i galopp, galoppombyten, piruetter och precision. Om jag kommer ihåg rätt så red hon följande ”program”: Börja i höger galopp, tag värjan från väpnaren som då håller värjan i sin högra hand. Väpnaren flyttar härmed över lansen till sin högra hand. Ryttaren fortsätter i höger galopp och gör en piruett runt den ena pidestalen och spetsar blombuketten på värjan, därefter gör hon ett galoppombyte och fortsätter i en piruett till vänster runt den andra piedestalen och spetsar den andra blombuketten. Hon rider då ett varv runt ridhuset i galopp med båda blombuketterna på värjan, gör ett byte till höger galopp och rider ett varv till för att därefter rida fram till väpnaren och ge henne värjan och samtidigt ta emot lansen. Därefter byter hon till vänster galopp, galopperar ett varv runt ridhuset, gör en piruett bredvid väpnaren och rider sedan i långsam skolgalopp fram mot ringarna och fångar dem på lansen. Sedan följer ett ärevarv i vänster galopp, ett byte till höger galopp och sedan lämnar ryttaren över lansen till väpnaren igen. Nu måste jag hem och skaffa piedestaler, fästen för ringar, värja och lans!

IMG_3840

Uppvärmning med en skrittpiruett runt en piedestal.

IMG_3876

Det gäller att spetsa blommorna i en galoppiruett! Här ser man också hur viktigt det är att hästen följer ens tyngdpunkt.

IMG_3877

Galoppiruett med båda blombuketterna på lansen!

IMG_3883

Vapenbyte i galopp!

IMG_3887

Lansen träffar av ringarna perfekt i galopp!

Avslutningen på hela vår resa i Tyskland blev en av de stora höjdpunkterna, i alla fall för mig! Sabine skulle visa ridning i damsadel på sin Fredriksborgare Jarl. Jag har aldrig varit så intresserad av ridning i damsadel. Jag vet inte om det är lite för kvinnligt för mig eller om det bara har känts som att man krånglar till ridningen i onödan. Idag har jag dock helt ändrat uppfattning om detta och ska nu börja leta med ljus och lykta efter en damsadel. Efter Sabines ritt var hon nämligen generös nog att låta oss prova att rida i damsadel. Jag tänkte att det kan ju vara intressant att känna hur det känns att sitta i en damsadel. Jag hade någon slags tanke om att det borde kunna jämföras med att åka snowboard (vilket jag absolut inte behärskar…). Jag provsatt därför damsadeln, kände efter var jag hade tyngdpunkten och hur jag skulle sitta i höger och vänster böjning. Sabine assisterade med att leda Jarl så att jag fick känna på sitsen i båda varven. Sedan lämnade hon över tyglarna till mig och gav mig en lektion i damsadelridning, i både skritt, trav och galopp! Den bästa sekvensen var när jag kände att jag bara med min sits kunde gå från skritt, upp i en mjuk trav med svingande rygg och ned i skritt igen! Jarl bekräftade då min känsla med att frusta upprepade gånger! Jag hade aldrig trott att man kunde sitta så balanserat och använda sin sits så bra i en damsadel! Det var ett riktigt bra avslut på vår resa!

IMG_3917

En damsadel från 1920-talet. Det är viktigt att sadelns längd passar till ryttaren. Avståndet från hornet till sätet ska motsvara avståndet från ryttarens knäveck till rumpa.

IMG_3918

Damsadeln har en vanlig gjord och en balansgjord längre bak.

IMG_3942

Sabine visar hur ridning i damsadel ska gå till!

IMG_3956

Lovisa provar damsadeln.

IMG_3965

Ramona var kvinnligt elegant i damsadel.

IMG_4412

Sabine anförtrodde mig hennes fantastiska häst för att jag skulle få prova rida i damsadel.

IMG_4222

Det går att rida fram bakbenen med sitsen även i damsadel.

IMG_4369

Vi provade även lite galopparbete.

Read More

Studieresa i Tyskland 9-17 februari 2015 – Del 3: Isabel Steiner

2015-02-25
/ / /
IMG_3735

Hela det svensk-norska gänget tillsammans med Isabel mitt i produktionen av hennes filzsattel.

Nu har vi kommit halvvägs genom vår resa i Tyskland. Efter att ha avverkat norra Tyskland och både ha besökt Annika Keller och Marius Schneider kände vi oss faktiskt ganska fyllda med intryck. Det passade då bra att ta en paus från hästarna och istället tillbringa större delen av alla hjärtans dag i bilen. Nu bar det av söderut och vi naiva människor trodde att det skulle innebära att det blev allt varmare ute. Där hade vi dock fel! Helt plötsligt var omgivningen täckt av ett tjockt snötäcke. Och trädtopparna var vita av ett tjockt lager frost. Det kändes ungefär som att kliva in i Narnia när det var förtrollat av den vita häxan! Vi bara väntade på att få se en lyktstolpe stå i en skogsglänta eller en faun komma springande i snön… Förklaringen kom när vi anlände till Isabel. Vi befann oss nu på 600 meters höjd och här har de riktiga vintrar! All frost berodde på den höga luftfuktigheten på grund av närheten till Donau. Den höga luftfuktigheten innebar också att det kändes mycket kallare än vad termometern angav.

IMG_4530

Ett frostigt och vitt landskap i Narnia … nej, förlåt, det är ju Tyskland vi befinner oss i!

IMG_4529

Även lyktstolpen i Narnia finns på plats. Står det måhända ”Klädskåpet i Tomma Rummet” på skylten?

Isabel, och hela hennes familj, mötte oss med en otrolig gästfrihet. Det började med en trerätters lunch, som satte ribban för resten av vistelsen. Förutom en massa god mat, trevligt umgänge och intressanta diskussioner så fick vi möjlighet att bläddra i en massa spännande hästlitteratur. Isabel och hennes man Markus har verkligen en riktigt intressant samling böcker. Ett av de mest intressanta exemplaren är en stor och tjock replika av Löhneyssens bok ”Della Cavalleria”, som ursprungligen gavs ut 1588. Det var Löhneyssen som förde skolridningen vidare från Italien till Tyskland. Det är bara synd att alla Isabels och Markus böcker är på tyska, så jag förstår inte många ord…

IMG_3717

Isabels son är aktiv inom bågskytte. Här visar han Lovisa hur hon ska göra!

Självklart så tillbringade vi större delen av vistelsen hos Isabel i kylan i ridhuset. Trots att temperaturen höll sig kring noll gjorde den höga luftfuktigheten att det kändes riktigt kallt!

IMG_3686

Isabel rider en Paso Peruanohingst! Här i en diagonalsluta i skritt.

En Paso Peruano i tölt i longering.

 

IMG_3724

Isabels man Markus med sin Paso Peruano i avslappnad trav i longering.

För mig som gammal islandshästryttare var det väldigt intressant att se Isabels alla Paso Peruanos! Jag har aldrig tidigare sett den rasen. Precis som islandshästen så är det en gångartshäst, som kan ha fyra eller fem gångarter. Till skillnad från islandshästen så är det dock riktiga naturtöltare. Det fick vi bland annat se i longeringen, där hästarna flera gånger valde tölt på hängande lina i en lång och låg form. Det hade nog väldigt få islandshästar gjort! Precis som med islandshästar så var den stora utmaningen med Paso Peruano att få dem att slappna av, länga sin överlinje och arbeta med sin rygg. Det blev inte lättare av att Isabels hästar hade väldigt mycket energi! Men rent generellt var jag positivt överraskad av rasen. Hästarna var vackra, vägbyggda och trevliga! Flera av dem hade också en väldigt intressant färg. De var fuxar med vita stickelhår, framför allt på ryggen, men även en del på sidan. De smälte därmed in i den frostiga naturen. Det såg ut ungefär som att det hade snöat på hästarnas ryggar och att det även låg kvar en del snöflingor på deras sidor. Isabel hade ytterligare en gångartshäst, men bara i ett exemplar, en Agidenberger. Det är en korsning mellan Islandshäst och Paso Peruano. Jag tror att den till 75 procent av Islandshäst och den både ser ut och rör sig ungefär som en Islandshäst.

IMG_3683

Elise provar filzsatteln på en Agidenberger

Förutom gångartshästarna är det flest som har sett Isabel med hennes tyska Varmblod L’amour. Det är en distingerad herre på 21 år, som har en väldigt problematisk kropp med sig i bagaget. Det har därför varit väldigt svårt att träna upp styrkan och balansen i hans gångarter. Men trots det är hans samlande arbete högt utvecklat! Det är sällan man ser en häst med sådan styrka och stabil takt i samlingen. Han gjorde fina övergångar både mellan olika skolor och mellan olika gångarter i samling. Och hans terre-á-terre var magnifik. Bland de finaste sekvenserna var när han ur en riktigt samlad piaff satte sig i levad, för att sedan mjukt gå direkt från levaden in i en skolgalopp som sedan rakställdes till en terre-á-terre (eller var det kanske en mezair?), vars takt bromsades upp tills den blev en serie levader! Tänk när jag kan göra något sådant med någon av mina hästar…

IMG_3696

Ett exempel på Lamours fina samling.

IMG_3701

Isabel och Lamour i piaff.

Trots denna fina ritt är det nog som tillverkare av ”filzsattel” som Isabel är mest känd! Den är ett slags mellanting mellan en sadel och en pad. Man får samma närhet till hästen som när man rider barbacka, men samma sits och stabilitet som när man rider i en sadel. Det var väldigt intressant att få se hur filzsatteln är uppbyggd och hur produktionen går till. Elise fick även provrida i en filzsattel, vilket resulterade i att hon inte bara beställde en, utan två sadlar!

IMG_3730

Ett skåp fullt med filzsattlar och sadelgjordar!

Delar till några sadlar.

Delar till några sadlar.

Det material som används till stoppning i filtsadeln. Stoppningen är väldigt formstabil och trycks inte ihop även om det utsätts för långvarig användning.

Det material som används till stoppning i filzsatteln. Stoppningen är väldigt formstabil och trycks inte ihop även om det utsätts för långvarig användning.

IMG_3732

En av många snygga färgkombinationer på filzsattlarna.

Read More

Studieresa i Tyskland 9-17 februari 2015 Del 2: Marius Schneider

2015-02-20
/ / /
IMG_3617

Välkommen till Ridcentret Gestüt Moorhof och Marius Schneider!

IMG_3619

1500-talsslottet som anläggningen hör till!

IMG_3618

Stallarna!

IMG_3681

Ett glatt gäng poserar utanför stallet och ridhuset!

Efter två inspirerande dagar hos Annika Keller fortsatte vi med några timmars bilresa åt sydväst, till Marius Schneider. Rent geografiskt tror jag att vi nu befinner oss ganska nära Holland, i Ludinghausen, i närheten av Düsseldorf. Vi är nu i ett slottstätt område. Marius stall hör till ett gammalt 1500-talsslott. Utöver det finns det ytterligare två slott i Ludinghausen och ett till strax utanför. Ett av slotten har ett riktigt sevärt café, café reitstall, där borden står i gamla hästboxar. Vill man beställa fika på engelska bör man dock vända sig till något annat ställe, för kvinnan som jobbade där gjorde snabbt klart för oss (på tyska) att vi nu var i Tyskland och att hon då inte behövde prata engelska… Medan fyra av oss blev tysta av chock så var Ramona snabb i replikerna och kastade ur sig: ”schwein”!

IMG_3599

Slaktarkroken ovanför köksbordet i ”skräckkabinetten” där vi bodde…

IMG_3605

Korsfästelsen som välkomnar besökarna…

Medan vi var hos Marius hyrde vi en lägenhet på Hof Dalhaus (både uthyraren och hans hund heter för resten Bent). Lägenheten var rymlig och riktigt fin, men det kändes som att vi hade hamnat mitt i en skräckfilm. Uthyrarnas dotter såg ut precis som Annie i filmen ”Lida” av Stephen King, i taket hängde en kraftig krok (slaktkrok?), i badrumstaket var det två hål (är en kamera monterad där tro?), den första natten
placerades en stol utanför de stora jalussifönstren intillytterdörren (vem har suttit där och tittat in) och vid avfarten till gården var det ett stort kors med en korsfäst jesusfigur. Hade vi varit huvudpersoner i en skräckfilm så hade tittarna irriterat sagt att vi borde förstå att det här var ett farligt ställe och att vi borde köra därifrån omedelbart! Men nu är det ingen skräckfilm, så vi stannade… Och än så länge är alla fem kvar (men vi ska stanna här en natt till…).

Marius har vuxit upp med hästar! Hans mamma drev en ridskola och Marius började tidigt rida dressyr. Under flera år arbetade han med att träna hästar, tävla och visa upp hästar på shower. När han sedan började träna för Bent övergav han helt tävlings- och uppvisningsridningen till förmån för den akademiska ridkonsten.

Förutom tränare inom akademisk ridkonst är Marius också falkenerare. Vi fick följa med och se när han tränade två av sina falkar. Ramona fick även prova att hålla i den större av dem, Herkules. Det var väldigt intressant och han berättade en hel del om hur falkar lever och jagar i frihet och hur man tidigare har jagat med hjälp av falkar. Marius gör ju ingenting halvhjärtat. Akademisk ridkonst är historisk ridning och falkjakt är historiskt. Marius har också skaffat en Murgesehäst, som anses vara en kvarleva av den gamla Neapoletanaren från Neapel (Italien) på 1100-talet. Han har jakthundar av en ras som Xenophon nämnde i sin bok från 600-talet före kristus. Han har också två illrar, eftersom det historiska jaktlaget bestod av en ryttare till häst, en jaktfalk, en jakthund och en iller. Illerns uppgift var att driva upp byten ur gångar i marken, så att falken kunde anfalla. Inramningen av det gamla slottet fulländar bilden!

IMG_3634

Marius är ute och tränar en av sina falkar!

IMG_3639

Ramona med falken Herkules!

Vi har nu tillbringat två hela dagar i Marius ridhus. Vi har fått se Marius hålla en massa lektioner, bland annat har Jossy Reynvoet (licensierad tränare från Belgien) haft lektioner med två av sina hästar och vi har fått se Marius träna sina egna hästar. Slutsatsen av dessa två dagar är att Marius är en riktig mästare! Han är oerhört kompetent, både som instruktör och som tränare, och han arbetar inte bara med sådant som han har lärt sig av andra, utan han anstränger sig verkligen för att föra ridkonsten framåt. Det finns många exempel på detta. Bland annat provar han för tillfället vilken strategi som fungerar bäst när man ska lära in skolor över mark. En häst samlar han lite mer, för att redan från början få sprången mer uppåt och mindre framåt. En annan häst gör han det inledningsvis lättare för och låter honom skjuta ifrån mer framåt, för att när hästen har förstått arbetet bättre be om mer samling och rikta kraften mer rakt uppåt. Vilken väg som är bäst får tiden utvisa. Ett annat arbete som Marius experimenterar med, för att se om det tillför något för riddarskapet, är arbete från sin uppsittningsramp. Han står då på en hög pall och arbetar sin häst vid handen, huvudsakligen i halten. Framför allt använder han detta för att kunna se hästen uppifrån och komma åt alla sidor av hästen i arbetet med skolhalten. Jag kunde konstatera att han fick mer rakriktade skolhalter med bättre bröstkorgsrotation när han stod högre upp.

IMG_3679

Gruppbild med tränaren Jossy Reynvoet från Belgien!

IMG_3647

Marius arbetar hästen från uppsittningsrampen för att få ett annat perspektiv på arbetet.

När man tränar en häst är det lätt att fastna i en rörelse, för att man vill att den ska bli riktigt bra innan man går ur den. Man kan t.ex. ibland rida tre varv på en volt utan att göra någon förändring, eller rida öppna ett helt varv runt ridhuset för att man vill att hästen ska sätta det inre bakbenet lite längre inunder sig innan man är helt nöjd. Så gör dock aldrig Marius! Han gör hela tiden små förändringar i träningen. Volten får ändra form till en oval, en fyrkant eller serpentinbågar, longeringen får följa en rak linje längs väggen, han flyttar hästens bogar eller bakben lite inåt och lite utåt eller han samlar lite och länger lite. Hela hans arbete med hästarna består alltså av ständiga övergångar. Detta gör hästarna väldigt rörliga, fokuserade och följsamma. Arbetet är mjukt och harmoniskt och hästarna förs hela tiden mellan hjälperna i olika positioner, övningar, tempon mm. Även i svåra övningar, som terre-á-terre arbetar Marius med att föra hästen mellan hjälperna. Lite öppna, lite sluta, lite lägre takt, lite högre takt, lite mer samling, lite mindre samling etc. Det är otroligt häftigt att se hur fint han hela tiden har hästarna mellan hjälperna, oavsett om han markarbetar, arbetar vid handen, longerar eller rider dem! ”Fluently” är ett ord han ofta använder och det är verkligen ett ord som beskriver hans arbete med sina hästar bra.

IMG_3652

En rak mezair!

Det finns ytterligare ett kännetecken för Marius arbete och det är variation. Om man kan göra samma sak på flera olika sätt så vill Marius behärska samtliga sätt. Dels för att träna sin egen förmåga, dels för att skapa mer variation både för sig själv och för hästen och dels för att helt enkelt se om det kanske kan tillföra någonting nytt. Detta leder till ett ständigt experimenterande, både i stort och i smått! Det kan handla om så enkla saker som att ibland rida med tyglarna i den yttre handen och ibland i den inre. Det kan också handla om att ibland arbeta med vissa övningar i markarbetesposition, ibland vid handen från insidan, ibland vid handen från utsidan och ibland i longeringsposition. Ingenting blir någonsin slentrian, utan Marius kommer hela tiden på nya sätt att skapa variation i arbetet.

Enligt Marius består ridningen av tre komponenter; hjälper, mönster och övningar. Det är med hjälperna man för hästen, mönster (eller ridvägar) behövs för att säkerställa att hästen följer hjälperna och inte glider iväg från dem och övningarna behövs för att gymnastisera och balansera upp hästen.

IMG_3673

Arbete längs väggen i longeringsposition.

Några saker var återkommande, både i Marius undervisning och i hans egen träning. Dels använder han gärna markarbete, arbete vid handen eller longering för att värma upp hästen. Hästen är då både lösgjord och uppvärmd när man sitter upp, men det säkerställer också att man underhåller arbetet från marken kontinuerligt. Longeringsarbetet utförs inte bara på en volt, utan det kan även följa raka linjer längs väggen. Marius anser att man ska kunna göra allt som ingår i väpnarprovet även i longeringen. Han jobbar även med skolhalten i longeringsposition på spåret. Andra övningar som jag inte har sett så ofta är sluta och öppna från utsidan i longering. Han tar då linan över hästens hals eller rygg och går mycket närmare hästen, så det blir nästan som arbete vid handen från utsidan, men utan yttertygel. Arbete vid handen är något annat som många andra tränare numera bara använder vid övningar i hög samling. Marius använder dock det som ett komplement till markarbetet, även för sina elever. Jag skulle tro att han använder det som en länk mellan markarbetet och ridningen för att man ska tränas på att föra hästen mellan hjälperna. I markarbetet lägger han gärna in samma grundläggande övningar som i ridningen. En sådan övning är serpentinbågar. Man ska då ha ganska mycket precision i ridvägarna. Vid medellinjen ska man på en rak linje ställa om hästen till den andra böjningen och därefter fortsätta på en ny serpentinbåge. Arbetar man hästen vid handen innebär det att man i varannan serpentinbåge kommer att befinna sig på hästens utsida. Om hästen när man närmar sig medellinjen inte är tillräckligt balanserad för att man ska kunna ställa om den till den nya böjningen, så fortsätter man istället på en volt, som på två ställen delas av medellinjen. Varje gång man kommer till medellinjen har man då möjlighet att ställa om hästen och fortsätta med nästa serpentinbåge.

IMG_3627

Öppna från utsidan integreras i longeringsarbetet.

Den största behållningen hos Marius var att se honom rida sin 20-åriga PRE-hingst Orfeu. Utan att överdriva kan jag säga att det är den vackraste ritt jag någonsin har sett! Vi satt alla fem knäpp tysta under hela ritten och bara njöt. När han hade ridit klart kunde ingen av oss få fram ett enda ord. Det var som att vi var rädda för att förstöra den magiska stämningen! Marius visade inga extrema övningar under den ritten, utan magin låg i hur fint hästen hela tiden följde honom. Marius satt som gjuten i sadeln och såg ut att inte röra en muskel och hästen bara följde honom, hela tiden till hundra procent mellan hjälperna. Varje bakben och varje bog var hela tiden där den skulle, överlinjen var hela tiden lång i samlingen, hästen var framme vid handen … det fanns helt enkelt ingenting att kritisera! De var som ett vitt och svart väsen som dansade fram i ridhuset. Jag kan inte beskriva det. En sådan sak kan bara upplevas! Men nu vet jag i alla fall i vilken riktning jag vill utvecklas i min ridning!

IMG_3660

Orfeu!

IMG_3663

Marius och Orfeus sagoritt!

 

Read More

Studieresa i Tyskland 9-17 februari 2015 – Del 1: Besök hos Annika Keller

2015-02-18
/ / /
IMG_3597

Gruppbild med den svensk-norska delegationen (bestående av Lovisa Stenbom, Elise Nilsson, Ramona Dolan, Katrin Wallberg och Stephanie Birkeland) och Annika Keller!

Vi inledde vår resa med två helt fantastiska dagar hos Annika Keller! Vi har under dessa dagar fått se Annikas dagliga arbete med sina hästar, både markarbete, longeringsarbete och ridning och vi har fått följa med och se några av hennes ridlektioner. Annika har under dessa dagar inte bara bjudit på sin tid, sin kompetens och sina elevers arbete, utan hon har också bjudit in oss i sitt hem och frikostigt bjudit oss på hemlagad soppa till lunch.

IMG_3558

I det här vackra huset bor Annika Keller.

IMG_3555

Annikas hästar går på lösdrift med fina ligghallar och en stor del av hagen är belagd med betongplattor. Det är dels för att slippa ifrån lera, men också för att hovarna ska bli starkare och vänjas vid hårdare underlag.

Annika är en fascinerande människa. Hon började rida för Bent i 14-årsåldern när Bent bodde i Tyskland. Sedan utbildande hon sig till MP inom försvaret och hann med två perioder i Afghanistan. Därefter har hon utbildat sig till osteopat för hästar och arbetar nu heltid som instruktör inom akademisk ridkonst kombinerat med en del osteopati. Annika funderar mycket över hästarnas biomekanik, muskler och rörelsemönster. Det ledde till att vi hade en hel del intressanta diskussioner, bland annat om hästens naturliga form som ett parallellogram.

Under den här resan är jag dels ute efter att få inspiration och nya idéer kring vad jag bör fokusera på i träningen av mina hästar, men jag är också ute efter att ta reda på mer om vad olika instruktörer har för styrkor, för att hitta instruktörer var styrkor matchar mina svagheter. Jag har därför försökt analysera Annikas styrkor, både utifrån träningen av hennes egna hästar och av hennes elevers hästar.

Hur upplever jag då Annikas styrkor och fokusområden? Det är självklart en svår fråga. Men rent allmänt måste jag säga att Annikas träning av sina hästar ser väldigt trevlig ut. Hon har en otrolig närvaro i sin kommunikation med hästen och det skapas en trevlig atmosfär när hon tränar sina hästar. Det märks att hästarna tycker om träningen. Ett bestående intryck är också att Annika använder väldigt små och få hjälper, framför allt i longeringsarbetet, men även i ridningen. Det gör att arbetet ser väldigt lugnt och lätt ut. Hon har också ett fint flöde med mjuka övergångar i arbetet.

Balanserad galopp i longeringsarbetet.

Balanserad galopp i longeringsarbetet.

Sluta från yttersidan i longering.

Förvänd sluta i longering, med placering på hästens yttersida.

Det samlade galopparbetet är det som har hjälpt den här hästen att lära sig att jobba korrekt genom sin kropp.

Det samlade galopparbetet är det som har hjälpt den här hästen att lära sig att jobba korrekt genom sin kropp.

Ok, det var kanske lite för allmänt hållet för att vara skrivet av mig. Annika fokuserar mycket på att rida hästarna framåt. Det innebär inte att hon inte arbetar med samling, men hon vill undvika det försiktiga tassande som man ser hos alltför många akademiskt tränade hästar. Detta är nog vad hon själv skulle framhålla om sin ridning. Min egen största reflektion var att Annika, både i longeringsarbetet, sin egen ridning och i sina elevers ridning lyckas få hästarna att svinga fram sina bakben så långt inunder sig. Detta är något som jag själv fokuserar väldigt mycket på just nu och försöker åstadkomma med mina hästar. Självklart var jag tvungen att fråga ut henne. Hur bar hon sig åt för att få hästarna att kliva fram så fint med sina bakben. Det första svaret var förståss: ”jag vet inte…”. Men sedan kom det fram att det nog berodde på att Annika inte korrigerar alla små fel i bogarna, böjningen, rotationen osv. Istället korrigerar hon dessa små fel med att rida hästarna framåt. Vill hästen då reagera med att gå för fort så korrigerar hon den, och ber den sedan gå framåt igen. Detta ständiga tänkande framåt har fått hästarna att svinga fram sina bakben. Annika undviker också att skapa en massa problem genom att inte förböja hästarnas halsar.

Fram och ned i trav, där bakbenen svingar in ordentligt inunder hästen.

Fram och ned i trav, där bakbenen svingar in ordentligt inunder hästen.

Bra jobbat! Annika får hästarna att känna sig duktiga och arbeta självständigt utan att använda för mycket hjälper eller för mycket press.

Bra jobbat! Annika får hästarna att känna sig duktiga och arbeta självständigt utan att använda för mycket hjälper eller för mycket press.

Hästens böjning som ett parallellogram.

Hästens naturliga böjning som ett parallellogram.

Vad var då detta kring hästens naturliga böjning som ett parallellogram? När vi kom in på det området blev Annika riktigt entusiastisk och ritade den här bilden i sanden. Titta närmare på den så är kontentan fullständigt självklar! De flesta hästarna har naturligt den vänstra höften och den vänstra bogen framåt, och höger höft och höger bog bakåt. Det innebär att det känns lättare att få hästen att ställa sig till vänster och svårare till höger. Men man kan gå djupare in i analysen. När man rider i vänster varv är det lätt att ställa hästen, för hästen för naturligt fram sin inre höft (och nacken och höften reagerar reflektoriskt på varandra). Det man däremot får problem med är att hästen drar bak ytterbogen. För att lösa det måste man antingen få hästen att föra fram sin yttre bog eller dra bak innerbogen. I höger varv blir effekten den motsatta. Egentligen borde höger varv vara lättare, eftersom hästen redan har bogarna korrekt placerade. Det räcker alltså egentligen med att forma om hästens höfter (så att hästen för fram innerhöften). Problemet är att om man i höger varv börjar med att försöka ställa hästen till höger så är det svårt eftersom hästen för fram den yttre höften istället för den inre. Resultatet blir då istället att hästen böjer halsen till höger, men ställer sig till vänster. Den förböjda halsen leder till att hästen faller på ytterbogen, som då förs bakåt och plötsligt har man problem med både bogarna och höfterna (och ställningen).

Read More
  • Artikelarkiv

  • Webshop