Warning: is_dir(): open_basedir restriction in effect. File(/) is not within the allowed path(s): (/nfsmnt/:/data/:/usr/local/sbin:/etc/:/usr/sbin:/usr/share/php:/usr/bin/:/apachetmp:/tmp/:/var/tmp/:/dev/urandom:/usr/lib/x86_64-linux-gnu/ImageMagick-6.9.11/bin-q16/:/usr/local/bin/:/etc/ssl/certs/ca-certificates.crt:/usr/lib/php:/usr/php53/bin/:/usr/php56/bin/:/usr/php72/bin/:/usr/php73/bin/:/usr/php74/bin/:/usr/php80/bin/:/usr/php81/bin/:/usr/php82/bin/:/usr/php83/bin/:/usr/php84/bin/:/usr/php85/bin/:/home/wp-cli/) in /data/1/b/1b5b22f5-71c4-45f8-b93d-557a0bd073de/ridkonst.nu/public_html/wp-includes/functions.php on line 2072

Warning: is_dir(): open_basedir restriction in effect. File(/) is not within the allowed path(s): (/nfsmnt/:/data/:/usr/local/sbin:/etc/:/usr/sbin:/usr/share/php:/usr/bin/:/apachetmp:/tmp/:/var/tmp/:/dev/urandom:/usr/lib/x86_64-linux-gnu/ImageMagick-6.9.11/bin-q16/:/usr/local/bin/:/etc/ssl/certs/ca-certificates.crt:/usr/lib/php:/usr/php53/bin/:/usr/php56/bin/:/usr/php72/bin/:/usr/php73/bin/:/usr/php74/bin/:/usr/php80/bin/:/usr/php81/bin/:/usr/php82/bin/:/usr/php83/bin/:/usr/php84/bin/:/usr/php85/bin/:/home/wp-cli/) in /data/1/b/1b5b22f5-71c4-45f8-b93d-557a0bd073de/ridkonst.nu/public_html/wp-includes/functions.php on line 2072

Warning: is_dir(): open_basedir restriction in effect. File(/) is not within the allowed path(s): (/nfsmnt/:/data/:/usr/local/sbin:/etc/:/usr/sbin:/usr/share/php:/usr/bin/:/apachetmp:/tmp/:/var/tmp/:/dev/urandom:/usr/lib/x86_64-linux-gnu/ImageMagick-6.9.11/bin-q16/:/usr/local/bin/:/etc/ssl/certs/ca-certificates.crt:/usr/lib/php:/usr/php53/bin/:/usr/php56/bin/:/usr/php72/bin/:/usr/php73/bin/:/usr/php74/bin/:/usr/php80/bin/:/usr/php81/bin/:/usr/php82/bin/:/usr/php83/bin/:/usr/php84/bin/:/usr/php85/bin/:/home/wp-cli/) in /data/1/b/1b5b22f5-71c4-45f8-b93d-557a0bd073de/ridkonst.nu/public_html/wp-includes/functions.php on line 2072
Sida 3 – Katrin Wallberg på Ridakademi Norr

Latest Posts

Lång och låg – Myt eller verklighet

2016-05-25
/ / /
Comments Closed

Den här texten är en sammanslagning av tre artiklar av Jean Luc Cornille.

Halsen längs ut genom excentrisk kontraktion

Efter kontraktion kommer avslappning. Båda dessa sidor av muskelarbete skapar rörelse. I de flesta fall innebär inte avslappning total slapphet i musklerna, utan ett återvändande till tidigare muskeltonus. Detta utgör en del av den stabiliseringsmekanism som skapar en korrekt funktion i hästens ryggrad. Efter en koncentrisk kontraktion, där en muskel drar ihop sig för att utföra ett arbete, slappnar muskeln av och återgår till sin tidigare längd. Tekniskt så ”stretchar” muskeln när den längs ut.

När hästen sänker huvudet innebär det en böjning som skapas av en koncentrisk kontraktion av underhalsens muskler och understöds av gravitationskraften som drar huvudet mot marken. Musklerna på halsens översida (de som sitter ovanför halskotpelaren), längs ut för att göra det möjligt för halsen att längas och huvudet att sänkas, men samtidigt dras de ihop och arbetar för att hålla emot huvudets tyngd. Arbetet hos muskler som längs ut när de arbetar benämns som ”aktiv stretching”. Musklerna på halsens översida kan också sägas arbeta excentriskt i och med att de förlängs under kontraktion. I detta arbete får halsmusklerna hjälp av nackligamentet. Det fäster i ena änden i tornutskotten i de första fyra bröstkotorna och i den andra änden i bakkanten av skallen. När hästen lyfter huvudet sker ingen sträckning av nackligamentet, utan det sträcks bara ut när halsen längs ut och huvudet sänks. I skritt tar nackligamentet över 55% eller mer av det arbete som musklerna i halsens överlinje annars utför. I trav och galopp är andelen lägre, ca 32-34%. Ju mer hästen sänker huvudet desto mer kraft läggs på nackligamentet samtidigt som arbetet i musklerna i halsens översida minskar.

När en häst får lugnande (sedering) slutar musklerna på halsens översida att bära upp huvudet och hästens huvud kommer då att hänga någon decimeter över marken på grund av begränsningen i elasticitet i nackligamentet.

Myten säger att när hästen sänker huvudet så stretchas musklerna på halsens översida ut och slappnar av. Men i verkligheten kommer musklerna på halsens översida att längas ut samtidigt som de stödjer tyngden av hästens huvud, vilket utgör så mycket som 10 % av hästens totala vikt. Detta innebär att musklerna på halsens översida inte stretchar och slappnar av, utan de arbetar i aktiv stretching genom excentrisk kontraktion.

De viktigaste musklerna på halsens ovansida är splenius och semispinalis capitis. Båda dessa muskler används för att lyfta halsen och för att hålla emot när halsen längs ut och huvudet sänks.

Skärmavbild 2016-05-24 kl. 07.27.17

fnl = funikulär del av nackligamentet, lnl = lammelär del av nackligamentet,  mörkgrått = semispinalis capitis,  ct = central sena i mitten av semispinalis capitis,  c1-c7 = halskotor,  t1-19 = bröstkotor

Skärmavbild 2016-05-24 kl. 07.33.05

ljusgrått = nackligamentet, mörkgrått = semispinalis, streckat = splenius

Diagonalt arbetande ryggmuskler

Stretchingteorier är väldigt förenklade. De involverar vanligtvis två muskelgrupper. Dels Longissimus dorsi, som binder samman korskotorna med mitten av nackkotorna och dels Spinalus dorsi som går från manken och bakåt längs ryggraden. I verkligheten är musklerna längs ryggraden mer komplicerade än så. Longissimusmusklerna består i verkligheten av flera olika muskler och det finns muskler som arbetar spegelvänt gentemot spinalusmusklerna, såsom multifidierna som arbetar diagonalt nedåt och bakåt. Muskelfibrerna hos multifidierna går från tornutskotten vid en ryggkota till kotkroppen 3-5 kotor längre bak.

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 05.37.12

De som förenklar verkligheten beskriver överlinjens muskler som en lång och tjock ”gummisnodd” som sträcker sig från korsbenet till den fjärde halskotan. Baserat på sådana schematiska bilder menar de att när hästen sänker halsen så lyfts hela hästens överlinje.

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 05.38.02

Eftersom muskelfibrerna i ryggmusklerna (såväl longissimus dorsi som multifidierna) i verkligheten går diagonalt som ”broar” mellan ryggkotor med 3-5 kotors avstånd från varandra så fungerar inte ovanstående teori. Även om halsmusklerna skulle dra ryggmusklerna framåt och nedåt så skulle inte effekten gå längre bak än ungefär till manken.

Om musklerna i halsens överlinje skulle dra ryggmusklerna framåt och nedåt så skulle de inte kunna stödja tyngden från hästens huvud och hals. Hästens huvud skulle i så fall hänga strax ovanför marken och bara begränsas av nackligamentets längd, på samma sätt som det gör när man sederar en häst.

Ryggkotorna roterar kring kotkroppen

Men även myter kan vara logiska. Teorin om att hästens överlinje sträcks och slappnar av när hästen sänker huvudet får stöd av känslan av lätthet som man ofta får när man rider hästen i en lägre form. Hästens ryggrad känns mer ”rund” och avspänd när halsen längs ut. Felet ligger inte i känslan, utan i hur man tolkar känslan. Känslan av lätthet är inte resultatet av att musklerna längs ryggraden längs ut och slappnar av, utan den beror istället på hur ryggkotorna roterar i förhållande till varandra.

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 08.02.34

Ryggkotorna roterar runt varandra. Om man använder en geometrisk modell kan en ryggkotas rotation runt den intilliggande kotan beskrivas som ett cirkelsegment. Centrum för rotationen är mitt för kotkroppen på kotan innan.

Detta exempel bygger dock på att en ryggkota är fixerad och den intilliggande kotan roterar. När hästen rör sig kommer dock alla ryggkotorna att rotera runt den föregående kotan och då förändras hela tiden centrum för rotationen. När hästen sänker huvudet rör sig detta centrum för rotationen nedåt och framåt mot disken mellan ryggkotorna.

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 08.08.50

Varje ryggkota roterar som ett cirkelsegment runt kotkroppen på kotan intill.

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 08.09.51

När alla ryggkotor roterar runt den intilliggande kotan förskjuts centrum för rotationen nedåt och framåt, från den gula till den gröna punkten i bilden.

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 08.00.21

På bilden ovan visar den röda pilen den rotation i ryggkotorna som skapar lateral böjning i ryggraden. Den gröna pilen visar den rotation i ryggkotorna som länger ut ryggraden.

Ryggmusklerna ska skydda ryggraden

Om man jämför rotationen av en ryggkota runt en annan när hästens hals hålla i en naturlig position med rotationen i samma ryggkota när hästen sänker huvudet så ser man att sänkningen av huvudet minskar trycket mot den nedre delen av disken mellan kotorna.

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 07.56.20

Bilden ovan visar brosket mellan den 6:e ländkotan och den första korskotan (dvs. lumbo-sakralleden). På den övre bilden ser man hur nederdelen av disken mellan kotorna trycks ihop när hästen böjer ryggen i lumbo-sakralleden. Den nedre bilden visar samma disk när ryggraden längs ut.

Om man studerar den press som rundheten i ryggraden skapar på nederdelen av diskarna mellan kotorna så får man ökad förståelse för hur ryggmusklerna fungerar. Hela muskelsystemet kring ryggraden syftar till att skydda ryggraden från kraftiga och stora rörelser som överstiger ryggradens normala rörelseomfång.

När trycket på ryggraden ökar reagerar de omkringliggande musklerna med att dra ihop sig hårdare för att skydda ryggraden från skadliga rörelser. Känslan av lätthet som ridning i en lägre form ger kan komma av att trycket på ryggraden så blir lägre vilket minskar ryggmusklernas kontraktion. Man skulle kunna beskriva denna minskade kontraktion som avslappning, men det innebär inte en total ”löshet” i muskulaturen. Avslappning är ett missvisande ord. Icke kontraktion (decontraction) är mer korrekt. Muskeltonusen minskar, men upphör inte helt.

Känslan av lätthet som man får när hästen sänker huvudet beror inte på avslappning och utlängning av ryggmuskulaturen. Istället skapas lätthetskänslan av ett bättre samspel mellan ryggmusklerna vilket resulterar i en bättre rotation i ryggkotorna.

Halsen kan längas med eller utan lyft i bröstryggen

Hästens gångarter och prestationer kan inte öka genom att öka ryggradens rörelseomfång. Istället beror prestationerna av ryttarens möjlighet att korrekt koordinera rörelserna i hästens ryggrad. Den ökade känslan av rundhet i ryggen skapas genom den ”välvning” i bröstryggen som kan skapas genom en svag sänkning av hästens hals. Men denna ”välvning” i bröstryggen uppstår bara om hästen sänker huvudet på rätt sätt. Det ska ske genom en ”välvning” genom hals och bröstrygg, vilket uppstår genom kombinationen av aktivering av de muskler som lyfter bröstkorgen mellan bogbladen och en längre och något lägre halsposition.

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 08.48.02

Skillnaden mellan att välva halsen och bröstryggen och att bara sänka huvudet illustreras i bilden ovan. Hästen har samma huvud- och halsposition på båda bilderna. Men på den vänstra bilden lyfter den bröstryggen mellan bogbladen och på den högra bilden hänger bröstryggen ned mellan bogbladen.

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 08.50.02

I ovanstående bild har de två tidigare bilderna lagts över varandra. Den gula streckade linjen visar hästens överlinje när hästen lyfter bröstryggen och den nedre streckade linjen visar överlinjen när hästen hänger ned bröstkorgen mellan bogarna.

När hästen sänker huvudet drar nackligamentet i tornutskotten vid manken. Det medför att tornutskotten reses upp. Om hästen lyfter bröstryggen mellan bogbladen så kommer tornutskottens uppresning att medföra en välvning av bröstryggen. Men om hästen sänker huvudet utan att lyfta bröstryggen så medför sänkningen av huvudet bara att vikten på frambenen ökar och att rörligheten i ländkotorna minskar och att rotationen i bäckenet motverkas.

Skärmavbild 2016-05-23 kl. 15.03.54

När hästen sänker huvudet mycket så lyfter den inte bröstryggen, utan då ökar istället tyngden på frambenen.

Krafter som skapas av hästens formgivning

Det finns faktiskt en halsposition (lång men inte låg) som hjälper hästen att skapa en uppåtriktad kraft i bröstkotorna när ryggen arbetar korrekt och i en bra form. Exakt hur den formen är skiljer sig mellan olika hästar beroende på halsens längd och fäste, huvudets tyngd mm. Detta följer av fysikens lagar och har ingenting att göra med stretching och avslappning.

Skärmavbild 2016-05-24 kl. 08.11.33

På den här bilden drar Jean Luc Cornille halskotpelaren nedåt för att motsvara hästens huvud som dras nedåt av tyngdkraften. Pilarna representerar den mothållande kraften av nackligamentet. Den röda linjen motsvarar den kraft som detta medför på halskotpelaren.

Skärmavbild 2016-05-24 kl. 08.16.13

Om det inte finns något stöd under övergången från halskotor och bröstkotor så kommer tyngdkraftens effekt på huvud och hals att dra den bakre delen av halsen nedåt, vilket ökar belastningen på hästens framben.

Skärmavbild 2016-05-24 kl. 08.18.56

Om det finns ett stöd under övergången från halskotpelare till bröstrygg så kommer effekten av tyngdkraften på huvud och hals istället att bli en kraft som går genom halskotpelaren i den röda pilens riktning. Vad utgörs då detta stöd av? Jo, av de muskler som lyfter hästens bröstkorg mellan bogbladen.

Skärmavbild 2016-05-24 kl. 08.22.41

Huvudet dras ned av tyngdkraften (G). Nackligamentet och musklerna i halsens överlinje håller emot huvudets tyngd. Detta medför en kraft genom halskotpelaren i de röda pilarnas riktning, vilket skapar en uppåtgående kraft i bröstkotorna. Detta förutsätter dock ett starkt stöd av de muskler som håller upp bröstkorgen mellan bogbladen.

Skärmavbild 2016-05-24 kl. 08.39.02

Utan stödet från musklerna mellan bröstkorgen och bogbladen skulle tyngden från hästens huvud och hals bara öka belastningen på hästens framben. Detsamma händer om hästen sänker huvudet under den punkt som är optimalt för just den hästen.

Slutsatsen av detta är att om man tränar upp de muskler som lyfter hästens bröstkorg mellan bogbladen så kan man länga hästens hals och dra nytta av att nackligamentet sträcks utan att öka belastningen på hästens framben. Då ska dock hästen arbeta i en lång men inte låg form.

Stabilisera ryggraden och minska dess rörelser

Ett ökat rörelseomfång i hästens ryggrad genom stretching och avslappning innebär att man går emot naturen. För att perfektionera naturen krävs det en exakt koordinering av en stor mängd muskler som bygger upp hästens kroppsrörelser. Även om ryggradens biomekanik är väldigt komplex så är den av stor betydelse eftersom den utgör grunden för alla kroppens rörelser.

Rörelseomfånget i hästens ryggrad är naturligt väldigt begränsat och den huvudsakliga funktionen hos ryggmusklerna är att hålla ryggraden inom gränserna för dessa små rörelser. Ryggens muskler arbetar alltså mer med att begränsa rörelserna än med att skapa rörelser.

När hästen rör sig inverkar betydande krafter på hästens ryggrad. Det är krafter som skapas av benen, gravitationen, trögheten och ryttarens rörelser. Ryggraden är utformad för att absorbera, omvandla och rikta om dessa krafter samtidigt som intensiteten och storleken på rörelserna i ryggraden hålls inom ryggradens naturliga rörelseomfång.

Rörelsen mellan varje ryggkota är väldigt liten, men den sammanlagda rörelsen i ryggraden kan ändå bli väldigt stor. Därför är det viktigt att ryggmusklerna genom passivt motstånd motverkar dessa rörelser.

Det finns censorer och datorprogram som gör det möjligt att mäta de vertikala krafterna på hästens ryggrad. De visar att de vertikala krafterna är störst just under ryttarens sits. Frambenen skapar 57% av de vertikala krafterna och bakbenen skapar endast 43%. Hittills har man inte lyckats särskilja de vertikala krafter som skapas av benen och de som skapas av rotationen i ryggkotorna. Studier av hästarnas rörelser visade dock så tidigt som 1964 att rotationen i ryggkotorna omvandlade kraften från bakbenen i horisontella krafter (rörelse) och vertikala krafter (motverkan mot gravitationen). De horisontella och vertikala krafterna som skapas minskar successivt när de förflyttas från en ryggkota till en annan.

Empiriska studier visar att det är möjligt att påverka rörelserna i hästens ben genom att inverka på ryggradens rörelser. Det ställer dock krav på utveckling av ridningen. För att ryttaren ska kunna inverka korrekt på hästens ryggrad krävs det en mjuk sits med väldigt små rörelse i ryggraden, vilket inte ska blandas ihop med en ”lealös” sits som tillåts svinga fritt med hästens alla rörelser. Det är ryttarens ryggrörelser, snarare än placeringen av hästens huvud och hals, som inverkar mest effektivt på rörelserna i hästens ryggrad.

Källor:

Stretching and Relaxation: Myths and Reality, 2013-02-26, http://www.horsetalk.co.nz/2013/02/26/stretching-and-relaxation-myths-and-reality/#axzz48FqGxu19, Författare: Jean Luc Cornille
Stretching the neck: fairytale or reality, 2013-09-04, http://www.horsetalk.co.nz/2013/09/04/stretching-neck-fairytale-reality/#axzz48FqGxu19, Författare: Jean Luc Cornille
Long and law of physics, 2016, http://scienceofmotion.com/documents/mechanoresponsiveness_20.htmlFörfattare: Jean Luc Cornille
Read More

Kursutbud 2016 på Ridakademi Norr

2015-11-30
/ / /
Comments Closed

Läs och skriv ut foldern med alla viktiga datum för 2016! Skynda dig att föra in alla kurser i din kalender så att du inte råkar dubbelboka dig! Fundera också på lämplig vecka att komma till Ridakademi Norr som veckoelev – det effektivaste sättet att nå snabb utveckling! Bor du långt bort så erbjuds nu också möjlighet till videolektioner. Även föreläsningarna kommer under 2016 att börja erbjudas via Internet!

Välkommen att kliva in i ett nytt och spännande 2016!

Kursutbud Ridakademi Norr

Klicka på bilden för att läsa foldern!

Read More

Kan du se på din häst om den har ont?

2015-11-22
/ / /
Comments Closed

Evaluering av smärta hos hästar
– Hur känner vi igen och hur ”mäter” vi smärtan hos hästar?

Föreläsning i Umeå 2015-11-22 av Karina Bech Gleerup, DVM, PhD Köpenhamns universitet. Karina är veterinär och har forskat om smärta hos hästar och doktorerade i ämnet våren 2015.

IMG_0871

Karina Bech Gleerup föreläser om hur man kan utläsa smärta hos hästar.

Vad är smärta och varför känner man smärta?
Fysiologin kring smärta är väldigt komplicerat, både hos människor och hos hästar. Vid akut smärta reagerar man på något som gör ont. Smärtreaktionen går via nervsystemet till ryggraden och därifrån går en ny nervsignal tillbaka till stället där det gör ont och man flyttar den onda kroppsdelen reflexmässigt. Samtidigt går smärtreaktionen vidare till hjärnan. Hjärnan tolkar smärtan och skickar tillbaka en signal om att nervsystemet kan sluta skicka nervsignaler nu. Vid väldigt kraftig smärta finns det dock risk att smärtreaktionerna aldrig upphör.

Det finns anledning till att man känner smärta. Man brukar härvid skilja på akut och kronisk smärta. Vid akut smärta är det viktiga skadekontroll, vilket innebär att man måste hindra skadan från att bli värre. Bränner man handen så måste man ta bort handen. Vid kronisk smärta (alltså när man har passerat det akuta stadiet) handlar det istället om att ge möjlighet till återhämtning. Det kan t.ex. handla om att man inte belastar ett ben som man har ont i.

Hur påverkar smärta beteendet?
Hos hästar finns det en mängd olika beteenden som ofta uppstår i samband med smärta:

  • Rastlöshet/minskad aktivitet
  • Minskad aptit
  • Smakar kanske på maten, men slutar sedan äta
  • Står med huvudet sänkt
  • Minskat intresse för social interaktion
  • Minskat eller ibland ökat intresse för ägaren
  • Ändrat ansiktsuttryck
  • Ändrat rörelsemönster av öronen, innebärande att öronen sänks något
  • Ändrad kroppshållning
  • Svansviftning
  • Tandgnissling
  • Försök att skydda det smärtpåverkade området
  • Hälta
  • Flemande
  • Flykt
  • Aggretion
  • Ägnar uppmärksamhet mot det smärtsamma området, t.ex. tittar på det för ett kort ögonblick
  • Problem av olika slag i ridningen

Olika hästar påverkas olika
Det vore enkelt att bedöma smärta om alla hästar fick samma smärtbeteenden, men i verkligheten finns stora variationer. Smärtbeteenden hos smärtpåverkade hästar kan påverkas av ett antal olika faktorer, såsom:

  • Rasvariation
  • Individuell variation
  • Annorlunda miljö
  • Feber
  • Stress
IMG_0873

Hur man bedömer ansiktsuttrycket hos en Irländsk Setter! Det påminner faktiskt en hel del om hur det är att bedöma smärta hos många kallblod, ponnyer eller islandshästar. Riktiga pokerface…

Det är viktigt att man lär känna sina hästar och hästarnas naturliga beteende. Då kan man snabbt upptäcka förändringar i beteendet, vilket kan vara en viktig signal om att någonting är fel. Man bör därför ha för vana att vid all kontakt med hästarna, t.ex. vid fodring, observera dem för att lära sig deras beteende och för att snabbt kunna upptäcka om någonting är fel.

Olika slags smärta ger olika beteenden
All smärta ger inte upphov till samma beteende. Dels kan smärtan sitter på olika ställen, men den kan också vara olika stark, komma plötsligt eller vara långvarig. Smärtbeteende ändras enligt:

  • Typen av smärta: Är smärtan akut eller kronisk?
  • Grad av smärta: Är det låg grad av smärta, moderat eller kraftig smärta?
  • Lokalisering av smärta: Reaktionerna kan vara olika beroende på var hästen har ont, men har den väldigt ont så blir reaktionerna ungefär desamma. Exempel på smärtställen är kolik, rörelseapparat, munhåla.

Fysiska tecken på smärta
Står hästen på ett ovanligt sätt? Det är ibland svårt att veta om hästen står och vilar eller om hästen har ont. En häst som vilar står oftast och vilar det ena bakbenet. Det kan även en häst som har ont göra. När hästen har ont är det dock vanligt att den väldigt ofta byter bakben. En häst som vilar står oftast med frambenen parallellt, medan den som har ont kan stå med det ena frambenet längre fram än det andra. Hästen ställer ofta tre hovar ganska nära varandra och den fjärde hoven längre bort för att avlasta denna. Man kan ofta också se att hästen är spänd i sin överlinje. På hästar som har ont kan man ofta också se en linje av magmusklerna längs sidan av hästens buk. Den linjen kan man se när hästen tränas och använder sina magmuskler, men man ska inte se den när hästen vilar.

IMG_0867

En vanlig “pose” hos en smärtpåverkad häst.

Oftast är hästar ointresserade av människor när de har ont, men ibland kan det vara tvärt om. Hästen kan istället vara väldigt kontaktsökande, undersöka en med munnen, nafsa etc.

När hästen har ont i huvudet eller munnen kan man ofta se beteenden såsom:

  • Huvudskakningar
  • Onormalt beteende med bettet i munnen
  • Förändrat ätmönster; anorexi, svårighet att tugga osv
  • Aggressivitet mot människor eller andra hästar

Pain face – Tecken på smärta i hästens ansikte

Varför är det viktigt att kunna avläsa smärta ur hästens ansikte? Dels vill vi kunna göra det för att kunna gradera smärtan lite mer objektivt. Människor är också specialiserade på att avläsa just ansikten. Ansiktsuttryck vid smärta är dessutom mycket svåra att dölja, både för människor och djur.

Karola har i sin studie utsatt hästen för smärta genom att sätta en blodtrycksmätare runt benet (och hindra blodets genomströmning) och genom att utsätta dem för det starka ämnet i chilipeppar. Hon har sedan fotat hästen utan smärta och med smärta, för att utifrån fotona kunna se återkommande tecken på smärta.

IMG_0894

Hästens pain face:

  • Öronen
    – Sänkta öron (avståndet mellan öronbasen ökar något)
    – Är riktade något bakåt eller rör sig asymmetriskt
  • Ögon
    – Musklerna som omger ögat är spända
    – Tom stirrande blick
  • Ansiktets muskler
    – Spända
  • Näsborrar
    – Utspända medio-lateralt, det är inte nödvändigtvis storleken på näsborrarna som ändras, utan formen (de vidgas i sidled istället för i höjdled).
  • Mulen
    – Kantig på grund av spänning
    – Hakan planas ut
IMG_0879

En häst utan smärta. En hästen på fotot vinklar öronen lite bakåt beror bara på att just den hästen ofta gör det när den vilar, det är alltså en del av den individuella variationen.

IMG_0881

Samma häst med smärta. Även här vinklas öronen bakåt, men de har samtidigt sjunkit ned så att avståndet mellan öronbasen ökar.

IMG_0874

På de övre bilderna visas tre hästar utan smärta och på de nedre bilderna visas samma hästar när de är smärtpåverkade.

IMG_0885

Den här bilden visar ett kallblod som har ordentlig smärta! Här ser man hur svårt det kan vara att bedöma smärta hos vissa hästar. Det tydligaste tecknet på smärta på den här bilden är formen på näsborrarna och möjligtvis en svag spänning kring munnen.

 

Skärmavbild 2015-11-23 kl. 15.25.11

Du kan ladda hem den här postern som en pdf-fil genom att klicka på den.

Equine Pane Scale
Avslutningsvis kan man koppla ihop alla tecken på smärta hos hästen och bedöma dessa på en skala från 0-4 enligt Equine Pain Scale.

IMG_0895

 

Read More

Gästinstruktörer på Ridakademi Norr 2016

2015-11-19
/ / /
Comments Closed

2016 blir det ett riktigt spännande år! Då kommer flera skickliga gästinstruktörer till Ridakademi Norr och har kurser! Alla instruktörerna har Akademisk Ridkonst som sin huvudsakliga inriktning, men bortsett från det så är de väldigt olika och har olika fokus i träningen. De kompletterar därför varandra väldigt bra! Eller vad sägs om:

  • Bent Branderup
    7-8 maj

    Mannen bakom Akademisk Ridkonst! Missa inte tillfället att se honom lära ut “sin egen” ridning. Det här är också enda tillfället på året då det finns möjlighet att göra prov inom Akademisk Ridkonst i norra Sverige, Norge eller Finland!
  • Marius Schneider
    8-9 oktober

    Mästare inom Akademisk Ridkonst! För tredje året i rad gästar han Ridakademi Norr. Han är en av de skickligaste ryttare och instruktörer jag har stött på. Hans fokus är att få hästen i balans mellan hjälperna och sedan “fluently” kunna föra den i alla riktningar. En mjuk och harmonisk ridning med små hjälper. I tidigare artiklar kan Du läsa om hans tidigare kurser här.
  • Annika Keller
    19-20 mars
    Detta blir första gången Annika undervisar i Sverige! Förutom tränare inom Akademisk Ridkonst är Annika också osteopat för hästar och har ett gediget intresse för hästarnas biomekanik. Istället för att ständigt korrigera obalanser i hästarna bakåt eller åt sidorna korrigerar hon bakbenen framåt! Resultatet blir hästar som kliver bättre fram med sina bakben! Det känns väldigt spännande att få ta del av hennes undervisning här.
  • Ylvie Fros
    30-31 januari och 24-25 september

    Inom den Akademiska Ridkonsten är ett av målen att kunna föra hästen huvudsakligen utifrån sitsen, med kentauren som förebild. Det finns många instruktörer som lägger stor vikt vid att träna ryttarens sits, ofta med fokus att skapa avslappning och följsamhet. De flesta är dock helt självlärda och har egentligen mer kunskap om hästens biomekanik än om ryttarens. Ylvie har löst detta genom att utbilda sig både inom Akademisk Ridkonst och inom Centrerad Ridning. Hon kombinerar dessa två discipliner på ett väldigt träffsäkert sätt. Det är inte konstigt att hon har blivit en eftertraktad instruktör i stora delar av världen för sin unika kunskap.

Kurserna läggs snart ut i kursbokningen! Först ut blir kursen för Ylvie Fros den 30-31 januari. Den kommer du snart att kunna boka plats på. Först till kvarn är det som gäller, för det här är en kurs som nog kommer att fyllas väldigt snabbt… Eftersom kursen inriktar sig mer på ryttaren än på hästen så går det att låna en av skolhästarna här på Ridakademi Norr om Du inte har möjlighet att ta med Din egna häst.

Gästinstruktörer 2016 Read More

Hur ska hästen placera huvud och hals?

2015-11-18
/ / /
Comments Closed

Jag ramlade av en händelse på en studie av vilka effekter man kan se av hur hästen placerar sitt huvud och hals. Jag blev då lite inspirerad och kände att jag var tvungen att referera studien och skriva lite om ämnet!

Man har här gjort en litteraturstudie av vad som finns publicerat beträffande effekterna av hur hästen placerar sitt huvud och hals. Det finns ganska många studier publicerade, närmare bestämt 55 stycken. Att ämnet intresserar så många är troligen en motreaktion mot den alltmer spridda träningen av hästar i extremt rund och djup form (rollkur eller hyperflexion). Det är otroligt viktigt att det förs fram fakta som motverkar sådana extrema avarter inom ridningen. Jag tror dock personligen att en effektivare väg att motverka detta vore om domarna genom mer kunskap om hästens biomekanik premierade bäriga och naturliga rörelser istället för konstlade och onaturliga rörelser. Men det vore nog en utopi. I väntan på att min utopi ska förverkligas får man istället hålla till godo med den effekt man kan åstadkomma forskningsvägen.

Personligen hade jag dock tyckt att det hade varit mer intressant att undersöka skillnader mellan mindre extrema former hos hästarna, men det är antagligen svårare att objektivt genomföra en sådan studie. Har man kunskap om hästens biomekanik så undviker man ändå alla extrema arbetsformer. Men det hade varit intressant med en studie som undersöker skillnaderna beroende på om hästen arbetar med nosen i lodplan, 2 cm framför lodplan eller 2 cm bakom lodplan. Då befinner man sig nämligen inom det spann där de flesta av oss, medvetet eller omedvetet, rör oss i vår dagliga träning.

Det vore intressant med en studie som mäter ganaschfriheten hos hästen. Jag tror att det vore ett mått som väldigt väl sammanfattar den sammantagna effekten av formgivning framifrån och bakifrån. Tänk om domarna kunde börja bedöma ekipage utifrån vilken ganaschfrihet ridningen åstadkommer…

Det finns dock en kraftigt försvårande faktor när det gäller studier av hur hästen placerar huvudet och halsen och det är att effekten i hästens kropp är beroende av vad bakbenen samtidigt gör. Jag formger aldrig en häst med enbart tygeln, utan mitt främsta verktyg för att formge en häst är sits och/eller skänkel. Tygelns uppgift i det arbetet blir framför allt att placera hästens huvud inom ramen, så att den inte kan kompensera arbetet bakifrån genom att t.ex. bli för djup, dra in nosen, köra upp nosen eller förböja halsen. Släpper jag inte fram några stora fel framtill (dvs sådana placeringar av hästens huvud som jag utan erforderliga forskningsstudier vet har en negativ inverkan på hästens biomekanik) och samtidigt med sits och/eller skänkel ber hästen kliva fram med bakbenen så blir resultatet att hästen välver halsen och mjuknar på handen. Istället för att man då åstadkommer en formgivning genom att dra nosen bakåt, så åstadkommer man en formgivning genom att föra manken framåt! Jag undrar bara hur man skulle kunna konstruera en studie som mäter effekterna av detta? Vilket objektivt mått skulle kunna sammanfatta den formen? Det enda mått jag kan komma att tänka på är ganaschfriheten, mätt som formen på vinkeln mellan hästens underkäke och underhals. Formas vinkeln som ett upp-och-nedvänt V arbetar hästen fel och formas vinkeln som ett upp-och-nedvänt U arbetar hästen korrekt! Även författarna i studien nedan tycker att detta mått vore ett viktigt mått att föra in i framtida studier.

Även om man genomför studier med ett mått som väl återspeglar det man vill studera så måste man även fastställa bedömningskriterier för de effekter som detta förväntas ge upphov till. I de hittills genomförda studierna har man, när det gäller hästens biomakanik, framför allt tittat på om rörelserna i olika delar av hästens rygg. I någon studie har man även tittat på hur långt fram bakbenen kommer. Hur långt fram bakbenen kommer är ju ett bra kriterium. När det gäller rörelserna i ryggen är det dock mer problematiskt. Vi vill ha rörelser i hästens rygg, men vi vill ha rätt rörelser. Rörelserna ska huvudsakligen skapas av de framåtsvingande bakbenen. När ett bakben svingar fram ska höften på den sidan sänkas, vilket skapar en rörelse genom hela hästens rygg. Om hästen istället sänker höften i påskjutsfasen så kan det ibland skapa en större rörelse i hästens rygg, men det är då inte den rörelse som vi eftersträvar. Dessutom är rörelsen större när hästen länger sig och mindre i samling. Rörelsens storlek blir därför ett väldigt tvetydigt mått och kan därför inte användas för att bedöma om en viss form ger en positiv eller negativ effekt på hästens rörelser.

Jag skulle vilja genomföra två studier kring hästens formgivning. I den ena skulle en formgivning som ger ganaschfrihet jämföras med en formgivning som inte ger ganaschfrihet. Bedömningskriterierna skulle då vara hur långt fram bakbenen sätts ned, hur mycket bröstryggen lyfts och hur vikten fördelas mellan hästens ben. I den andra studien skulle man med samma bedömningskriterier jämföra en häst som vinklar manken lite utåt med en som vinklar manken lite inåt.

Men tills någon visar intresse för att genomföra en sådan studie får ni hålla till godo med min resumé av nedanstående studie.

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 19.21.56

I den här studien har man tittat på vilka effekter på hästens välbefinnande man kan hitta utifrån hur dess huvud och hals placeras i träningen. “ISES position statement on alterations of the horses’ head and neck posture in equitation”, International Society for Equitation Science, 2015, file:///Users/katrinwallberg/Downloads/ISES_PS_on_alterations_of_the_cervical_vertebrae_in_equitation.pdf

Hur hästen placerar huvud och hals har betydelse
Inom i princip all träning av hästar lägger man vikt vid hur hästen håller huvud och hals. Det har i ett flertal studier under de senaste 20 åren undersökts hur kraftigt tryck ryttaren använder i hästens mun för att placera huvudet i en viss position. Det genomsnittliga trycket varierar mellan olika discipliner, (i western är det genomsnittliga trycket 1,5 kg, i dressyr 5 kg och i körning 3-20 kg) men man kan konstatera att det ofta är ryttaren som med kraft håller hästens huvud i en viss position och inte hästen själv som bibehåller formen.

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 19.22.14

Hur kan man mäta huvudets placering?
Det finns flera olika sätt att mäta positionen av hästens huvud och hals:

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 21.15.26

  • 3a) Vinkeln mellan nosryggen och vertikalplanet.

  • 3b) Böjningen i skärningspunkten mellan underkäken och strupen (halsens undersida). Ganaschfrihet.

  • 3c) Vinkeln mellan bogen och nacken (höjden på nacken i förhållande till bogen).

  • 3d) Huvudets laterala vinkel i förhållande till kroppen.

  • 3e) Den laterala böjningen av halsen (halsens laterala vinkel i förhållande till kroppen).

Även om det finns flera objektiva mått att använda som visar hur hästens huvud och hals formas så är det inte lätt att bedöma vilken effekt detta har på hästens välbefinnande. Traditionellt sett har man framför allt studerat vinkeln mellan nosryggen och vertikalplanet samt vinkeln mellan bogen och nacken (dvs huvudets höjd). Det är framför allt vid extrema vinklar (t.ex. rollkur) som det är stor negativ effekt på hästens välbefinnande. När det gäller nosryggens vinkel nämns effekter som nedsatt andningsförmåga, begränsat synfält, patologiska förändringar i halsens vävnader (t.ex. cellskador och inflammationer) och stress på grund av den fysiska begränsningen.

Förutom nosryggens vinkel i förhållande till vertikalplanet borde dock ganaschfriheten ha stor betydelse för hästens välbefinnande. När vinkeln är spetsig blir formen som ett upp-och-nedvänt V. Då är risken för nedsatt andningsförmåga och patologiska förändringar stor. När vinkeln är mindre spetsig blir formen som ett upp-och-nedvänt U och då är hästens välmående större.

Utvecklingen över tiden av huvudets och halsens position
Böjningen av hästens hals har genom historien varit ett aktuellt ämne. Förr har man dock aldrig uppmuntrat att medvetet placera hästens nosrygg bakom vertikalplanet. Det är inte förrän i modern tid som det förekommer att man medvetet rider hästen med nosryggen alltifrån något bakom vertikalplanet till extremt mycket bakom vertikalplanet (rollkur).

Vid en litteraturstudie utförd i maj 2015 hittade man totalt 55 publicerade studier av hästars huvud- och halsposition. 42 av dessa studerade effekten på hästens välmående. 88 % av dessa kom fram till att  en placering av huvudet bakom vertikalplanet hade negativ effekt på hästarnas välmående. I 35 av de 55 studierna ingick gymnastiserande effekter på hästen. I 26 % av dessa studier kom man fram till att en position bakom lodplan hade positiva effekter och i 23 % av studierna kom man fram till att det hade negativa effekter. Några av studierna visade också att rörelserna i ryggen ökade när hästen gick bakom lodplan men steglängden kortades av.

Slutsatser
Om man jämför de små och ytterst osäkra gymnastiska effekterna av att hästen går kraftigt bakom lodplan med de stora negativa effekter detta har på hästens välmående så finns det ingen anledning till att rollkur skulle accepteras inom hästträningen.

ISES (International Society for Equitation Science) anser att extrema positioner av hästens huvud och hals inte är acceptabla. ISES anser också att det som står i FEI:s dressyrreglemente om att hästen ska ha nosryggen i eller något framför lodplan i alla lägen ska gälla och prioriteras.

Read More

Hur asymmetriska är våra hästar egentligen?

2015-11-15
/ / /
Comments Closed

Av en händelse ramlade jag över en studie från 2012 som handlar om hältor och asymmetrier hos hästar. Studien visar två intressanta saker. Dels visar den att väldigt många friska hästar kan ha ett asymmetriskt (oregelbundet) rörelsemönster. Detta är inte någonting som förvånar mig. Jag stöter väldigt ofta i min roll som instruktör och tränare på hästar som har vad jag brukar kalla för en rörelsestörning. Den kan ha en mängd olika orsaker, t.ex. att hästen har en låsning någonstans, spänningar i muskulaturen, hästen är ojämnt musklad, hästen är inte rakriktad utan kraften från bakbenen går snett utåt eller inåt eller hästen faller på någon av bogarna. Min erfarenhet är att man kan träna bort dessa asymmetrier väldigt effektivt med hjälp av de verktyg som den akademiska ridkonsten tillhandahåller. Det som var skrämmande var att i studien så var det hela 66 % av vältränade hästar som ägarna ansåg var friska som hade dessa asymmetriska rörelser. Asymmetrin hos dem var så stor att man vid undersökning på klinik antagligen hade satt igång hältutredningar.

Den andra saken som studien visade var att det är otroligt svårt för en veterinär att avgöra om en häst är halt eller om den av andra anledningar har en asymmetrisk rörelse. Denna slutsats stöds av en studie vid SLU från 2014 (“Rater agreement of visual lameness assessment in horses during lungeing” av M. Hammarberg m.fl. SLU, 2014), där 86 veterinärer har fått bedöma filmer på halta och ohalta hästar som longeras. I genomsnitt var 61 % av veterinärerna överens om vilket ben hästarna var halta på, men det varierade mellan 30-93 %. Detta visar hur svårt det är att bedöma hältor och att skilja hältorna från naturliga ojämnheter i hästarnas rörelser.

IMG_3629.CR2

Den studie jag nedan refererar är Normalvariation av symmetrier i trav hos svenska ridhästar” av Pia Haffling, SLU, 2012.

 

Hur ser man att en häst är halt?

Hältor är ett vanligt problem hos hästar
I en studie av Penell (2005) undersökte man sjukdomsorsaker hos svenska hästar med hjälp av försäkringsdata från 1997-2000. Där fann man att kotledsinflammation var den vanligaste diagnosen följt av ospecificerad hälta och andra störningar från rörelseapparaten. En studie av Egenvall (2006) visade att ledproblem är den dominerande orsaken till ökad mortalitet hos hästar, följt av ospecificerade problem i kroppen där bland annat odefinierad hälta räknats in.

Hästens bäckenHältor ger ett speciellt rörelsemönster
Vid de flesta hältor försöker hästen att omdistribuera sin vikt och förändra sitt rörelsemönster för att minska belastningen på det smärtsamma området. Genom att studera hur hästen höjer och sänker huvudet respektive de vertikala rörelserna av tuber sacrales (högst upp på hästens bäcken, intill SI-leden) kan man upptäcka och gradera hältor.

  • Frambenshältor påverkar huvudets rörelser: Hästen sänker huvudet när det ohalta benet är i understödsfasen och höjer huvudet när det halta benet belastas.
  • Bakbenshältor påverkar korsets rörelser: När hästen belastar sitt halta bakben kommer korset att sänkas mindre och sedan skjutas upp mindre i slutet av belastningsfasen. Den vertikala rörelsen i korset blir alltså mindre på det halta bakbenets sida jämfört med den andra sidan.
  • Bakbenshälta som ger kompensatorisk hälta fram: Huvudet sänks när det diagonala frambenet belastas då hästen försöker förskjuta sin vikt framåt från det halta bakbenet.
  • Ökad takt vid hältor: Hästar kan också anpassa sitt rörelsemönster vid hältor genom att öka stegfrekvensen (dvs öka takten), så att kraften på det onda benet fördelas på fler steg.

Man kan dela upp hältor i primära hältor, kompensatoriska hältor och sekundära hältor:

  • Primär hälta: Den ses på rakt spår utan provokationstester.
  • Kompensatorisk hälta: Ses när smärta i ett ben leder till en ojämn belastning på ett annat ben, vilket kan uppfattas som en hälta, men är en anpassning för att avlasta det smärtande benet. Den kompensatoriska hältan försvinner om primärhältan bedövas bort.
  • Sekundär hälta: Uppstår som följd av en primär hälta där hästen överbelastar ett annat ben en längre tid, så att en hälta uppstår även i det benet. En sekundär hälta kvarstår även om den primära hältan bedövas bort.

Det finns en logik för vilket ben en kompensatorisk hälta uppstår på:

  • Primär bakbenshälta Samsidig kompensatorisk frambenshälta: En lindrig bakbenshälta kan orsaka en kraftig kompensatorisk frambenshälta som kan misstolkas som den primära eftersom den är lättare att upptäcka än bakbenshältan.
  • Primär frambenshälta Diagonal kompensatorisk bakbenshälta: Detta är det normala mönstret.
  • Primär frambenshälta Samsidig kompensatorisk bakbenshälta: När det halta frambenet är i understödsfas kommer hästen att förskjuta sin vikt bakåt vilket gör att pelvis kommer att sjunka ner mer på det diagonala bakbenet som i sin tur tolkas som en hälta på det samsidiga bakbenet.

Svårt att skilja rörelseasymmetri från hälta
I en studie av hästars rörelsemönster vid longering var det 50 % av de ”friska” hästarna som bedömdes vara halta eftersom de visade samma slags asymmetrier på rakt spår som halta hästar. Syftet med den här studien är att undersöka normalvariationen av asymmetrier hos svenska ridhästars rörelsemönster i trav på rakt spår och jämföra detta med de asymmetrier som förekommer hos hästar som är på klinik för hältutredning.

 

Den genomförda studien

Hur genomfördes studien?
Två grupper av hästar jämfördes med varandra:

  • Normalgruppen: 53 hästar från ett hästsportgymnasium. Hästarna användes till dressyr och/eller hoppning och var på olika utbildningsnivåer. Samtliga var i full tränings-/tävlingskondition och ingen hade enligt ägaren uppvisat tecken på hälta eller sjukdom.
  • Klinikfall: 41 hästar som sökt till UDS hästklinik för hälta.

Hästarnas asymmetri i trav på rakt spår har mätts med Lameness Locator. Det är ett sensorbaserat system, där man sätter en sensor på hästens nacke och en på hästens kors. Med hjälp av sensorerna mäter och analyserar man rörelserna i vertikalplanet (uppåt och nedåt) på hästens nacke och kors. Systemet använder även en gyrometer som registrerar hästens steg, så att man kan koppla ihop rörelserna i nacken och korset med var i stegcykeln hästen befinner sig. Datorprogrammet som analyserar rörelserna räknar ut en differens mellan huvudets respektive korsets högsta och lägsta punkter för höger respektive vänster fram- eller bakben.

Den perfekt symmetriska hästen ska ha en differens på noll och ju högre differensen är desto kraftigare är asymmetrin (och troligtvis hältan). Det finns dock inga hästar som är helt symmetriska. Man har därför tagit fram gränsvärden för när en asymmetri är tillräckligt stor för att föranleda en utredning.

Vilket resultat gav studien?
Av de 53 hästarna i normalgruppen var 35 stycken (66 %) asymmetriska i trav på rakt spår. Av dessa hade 20 % enbart frambensasymmetri, 49 % enbart bakbensasymmetri och 31 % asymmetri både fram och bak. Bland dressyrhästarna var andelen med asymmetrisk trav störst, 74 % och bland allroundhästarna var andelen lägst, 57 %. Bland hopphästarna var 67 % asymmetriska.

Vi vet inte i vilken omfattning dessa funna asymmetrier påverkar hästens välfärd. Det verkar finnas många hästar som tränar och tävlar med asymmetrier som troligtvis skulle hältutredas om de visades för en klinikveterinär. Det kan hända att många av dessa hästar har smärta och är halta utan att man vet om det. Det behöver dock inte vara så. Det kan även vara så att vi utreder många hästar onödigt mycket när de egentligen inte är halta, utan bara uppvisar en naturlig asymmetri.

Read More

Bent Branderup® by Stübben

2015-09-20
/ / /
Comments Closed

Skärmavbild 2015-09-18 kl. 14.22.44För 15 år sedan utvecklade Bent Branderup en sadel särskilt för den Akademiska Ridkonsten. Tack vare samarbete med Stübben har han nu lyckats förbättra den sadeln ytterligare. En av de saker som gör den här sadeln så speciell är bommen, som är gjord av läder. Det främjar den tredimensionella svingningen i hästens rygg, men det ställer också krav på en skolad sits hos ryttaren.

563456_10150652576117800_1588795237_n

Den nya sadeln Bent Branderup® by Stübben, sedd från sidan. Den är en vidareutveckling av Bents tidigare sadel, Epona.

485185_10150652576637800_444643444_n

Bent Branderup® by Stübben, sedd framifrån.

558819_10150652577957800_1264702605_n

Logon som sitter längst ned på sadelkåpan.

Utveckling av en sadel för framtiden
När Bent Branderup för några år sedan letade efter en lösning för att skapa en akademisk sadel för personer intresserade av ridkonst i framtiden var det svåraste att hitta en skicklig och trovärdig partner.

Under de första kontakterna med den potentiella affärspartnern Stübben, med Frank Stübben och hans mästare Xavier Odermatt i spetsen för företaget i Schweiz, fick Bent Branderup gensvar i form av verkligt intresse för Akademiska Ridkonst. Genast blev de intresserade av att arbeta tillsammans med Bent för att förfina den akademiska sadeln han redan hade utvecklat.

525350_10150652574632800_449294456_n

Gröna kullar och snötäckta berg omger Stans, den lilla stad där Stübben håller till i Schweiz.

533583_10150652574397800_1838115587_n

Skylten vid entren.

Stübben använder bara naturliga och höga kvalitet material. Deras långa tradition borgar för att sadeln håller högsta hantverkskvalitet och att alla sadlar är helt handgjorda.

546703_10150652579417800_2048801604_n

Vy i Stubbens sadelfabrik.

I slutet av mars 2012 träffades Bent Branderup och hans försäljningspartners i Stans i Schweiz, där Stübben har den schweiziska delen av sin produktion. Genom det här besöket fick alla försäljningspartners god inblick i alla delar av produktionen och kunskap om hur sadeln är uppbyggd i alla sina delar.

542041_10150652579642800_650778858_n

Höger och vänster del av det som ska fogas ihop till bommen i sadeln. Bommen är alltså helt gjord i läder, två lager tjockt. Det är därför som den färdiga sadeln blir så följsam med hästen rörelser och ger möjlighet till en väldigt fin kommunikation mellan ryttarens sits och hästens rygg.

543209_10150652580817800_339088957_n

Det främre koppjärnet som ska fästas längst fram på läderbommens undersida. Det här koppjärnet har storlek 29, det innebär att det är 29 cm mellan ortspetsarna. Det kommer även att gå att beställa sadeln med smalare och bredare koppjärn.

539163_10150652583052800_1030836320_n

Gallerierna som ska sitta på sadelns ovansida monteras på läder.

557790_10150652583867800_1270119228_n

Lädret med gallerierna monteras på bommen.

541962_10150652584197800_1158698453_n

Sadelns säte och kåpor.

541814_10150652585577800_1580196484_n

Sätet och kåporna monteras på bommen.

309912_10150652585782800_794278660_n

Nu ser det nästan ut som en sadel!

522164_10150652587032800_967625849_n

Till skillnad från Eponan är bossorna på sadeln Bent Branderup® by Stubben stoppade med ull. Det har flera fördelar. Dels så går det att anpassa sadeln mycket mer till den enskilda hästen och dels kan man stoppa om sadeln om hästens rygg skulle förändras efter en tids träning.

538277_10150652588432800_1715636688_n

Här ser vi hur bossorna stoppas med ull.

543482_10150652589442800_434491852_n

Ullen förs med ett långsmalt verktyg in i en läderficka där bossan ska formas. Detta arbete kräver lång erfarenhet för att få bossorna korrekt stoppade. De ska stoppas så att anläggningsytan blir bred, platt och ganska mjuk. För de allra flesta hästryggar ska bossorna stoppas lite mer framtill och baktill på sadeln, och lite mindre i mitten. Det får självklart inte bildas några ojämnheter. Höger och vänster bossa måste också stoppas exakt lika. Tur att det är proffs som gör jobbet.

542521_10150652590477800_554934037_n

Här är en färdig bossa. Observera skillnaden i form jämfört med en engelsk sadel. Här går bossorna ned både framtill och baktill på sadeln. Därigenom minskar trycket mitt över hästens rygg och en större del av belastningen hamnar istället över bröstkorgen.

292114_10150652592867800_602534210_n

Sedan kvarstår en hel del sömnadsarbete.

Förutom ökad insikt i sadelns uppbyggnad och produktion och hur man kan anpassa sadeln till den enskilda hästen ägnades en stor del av besöket hos Stübben till sadelinpassning. Genom sin mångåriga erfarenhet av tillverkning av kvalitetssadlar är sadelmakarna hos Stübben inte bara skickliga hantverkare, utan de besitter också en fantastisk kompetens i hur man provar ut och anpassar en sadel till en enskild häst. Som försäljningspartner av sadeln är det av avgörande betydelse att både kan prova ut sadeln korrekt och att man kan förklara eventuella anpassningar som behöver göras till sadelmakarna hos Stübben. För att säkerställa att Stübbens försäljningspartners klarar den uppgiften följdes träffen hos Stübben upp av ytterligare en sadelutprovning tillsammans med Xavier Odermatt hemma hos Bent Branderup i januari 2015.

Efter den långa perioden av förberedelser, var besöket hos Stübben i Schweiz en perfekt start på ett långt och framgångsrikt samarbete. I maj 2012 levererades de första sadlarna till försäljningspartnerna, som samtliga även är licensierade Bent Branderuptränare. När alla dessa skickliga ryttare hade provridit sina sadlar en tid gjordes ytterligare några förbättringar av sadeln och resultatet blev den sadel “Bent Branderup by Stübben” som nu finns till försäljning.

551882_10150652627147800_313095693_n

Sex stycken helt färdiga Bent Branderup® by Stubben sadlar.

Varför just den här sadeln?
Det har länge funnits ett behov av en riktigt bra sadel för de som vill utvecklas inom ridkonsten. När jag själv började med akademisk ridkonst vid millenniumskiftet användes ofta portugisiska tjurfäktningssadlar av ryttarna. Anledningen är att sadlarna placerar ryttaren i en mer upprätt sits jämfört med en dressyrsadel. Den stora nackdelen är att sadlarna är stora, tjocka och tunga. De är uppbyggda kring en styv bom av trä eller glasfiber och har tjock stoppning för att bättre fördela trycket från ryttaren. För att undersidan av sadeln ska passa till hästen samtidigt som översidan ska möjliggöra för ryttaren att grensla sadeln och sitta mer på insidan av låren, istället för att sitta på ändan, är sadeln extra uppbyggd på ovansidan. Sätet får då en mer långsmal form än en dressyrsadel. Det ger dock samtidigt ryttaren en känsla av att sitta i en tron högt över hästens rygg och den fina kommunikationen i båda riktningar mellan ryttarens sits och hästens rygg går förlorad. Sedan dess har mycket hänt och det finns nu ett ganska stort utbud av så kallade skolsadlar av varierande pris och kvalitet. Trots det har det fortfarande saknats en sadel för de som verkligen vill utvecklas inom ridkonsten.

En viktig skillnad mellan en vanlig sadel och Bent Branderup® by Stubben sadeln är att sadelbommen är tillverkad av läder. Inom Akademiska ridkonst är sätet ses som det primära hjälpen i kommunikationen mellan häst och ryttare. Därför har Bent Branderup utvecklat en sadel som är smidig nog att ryttaren kan känna rörelser hästen och vice versa ge hästen möjlighet att känna exakt det stöd som ges från ryttarens säte. Enligt denna filosofi är sadeln tänkt att användas som ett verktyg fungerar som en länk mellan hästens rygg och ryttarens sits.

I enlighet med detta är det viktigt att vara medveten om hur ryttarens position och rörelser påverkar hästen och om hästens biomekanik. Om du vill använda sadeln som ett fint verktyg för ömsesidig förståelse mellan häst och ryttare måste ryttaren ha ett stabilt och balanserat säte. Eftersom sadeln är formad för att både passa häst och ryttare, är undersidan anpassad till hästen och ovansidan till ryttarens säte. Sadeln hjälper därmed till att forma om hästens rygg så att den passar bättre för ryttarens sits. Det innebär i praktiken att sadeln är smalare på ovansidan än på undersidan. För att ryttaren ändå ska få optimal närhet till hästen är sadeln väldigt tunn på sidorna. Endast två lager läder skiljer hästen och ryttaren åt.

För att kunna dra nytta av fördelarna med sadeln, rekommenderar Bent Branderup starkt att ha en skolad sits innan man köper sadeln, eller börja arbeta på en balanserad akademisk sits med en av de licensierade Bent Branderup® tränarna. Bent Branderup har valt att distribuera sadeln genom sina licensierade tränare, för att ge alla möjlighet att skola en balanserad sits och att lära sig att hantera det fantastiska verktyg i ridningen som Bent Branderup® by Stübben sadeln utgör.

Bomvidder
Som standard kan sadeln beställas i sex olika bomvidder: 29-34 cm. Fyra av dessa (30-33 cm) finns på Ridakademi Norr för att ni ska kunna provrida en sadel som passar er häst. Jag har fått frågor om vilken vidd i grader detta motsvarar. När man räknar om en bomvidd från tum eller cm (avståndet mellan ortspetsarna) till grader så kan man inte mäta koppjärnets vinkel, för stoppningen i bossorna kommer också att påverka sadelns vidd. Men normal stoppning motsvarar detta följande grader:

30 cm = 90 grader
31 cm = 95 grader
32 cm = 100 grader
33 cm = 105 grader

Den vanligaste bomvidden på de hästar vi oftast använder inom akademisk ridkonst är 31 och i viss mån 32.

Stoppning
Bent Branderup by Stübben sadeln är stoppad med ekologisk ull från Schweiziska får. Det innebär att man genom att korrigera stoppningen kan anpassa sadeln helt efter den egna hästen. Detta är en stor fördel om man jämför med t.ex. Stübbensadelns föregångare (Epona), som hade formgjutna bossor som inte gick att förändra, varken vid nytillverkning eller i efterhand.

Utprovning av sadeln
Om du kommer med din häst till Ridakademi Norr så får du provrida Bent Branderup® by Stübben sadeln. Bestämmer du dig för att beställa en egen sadel så hjälper jag dig att göra en ordentlig utprovning av sadeln. Det går till så att jag känner hur sadeln med olika bomvidd ligger på hästens rygg under ryttare. Jag tittar också på balansen i sadeln och bedömer vilken bomvidd som passar bäst och om stoppningen ska ökas på eller minskas ned framtill, i mitten eller baktill på sadeln samt om det är några andra justeringar som måste göras. Som komplettering till detta fotograferar jag också sadeln på hästens rygg från olika vinklar och mäter hästryggen på flera ställen. Min bedömning av hur sadeln ska utformas, fotona och alla mått skickar jag till Stübbens sadelmakare i Schweiz, så att de kan tillverka en sadel som passar riktigt bra till hästen. Om hästen har en väldigt “svår” form på ryggen så för jag en diskussion med sadelmakarna hos Stübben så att vi tillsammans kommer fram till hur sadeln ska anpassas optimalt. Det finns möjlighet att göra andra anpassningar än att ändra bomvidd och stoppning. Man kan t.ex. ändra avståndet mellan bossorna så att hela eller delar av kanalen blir smalare eller bredare, för att förändra hur sadeln ligger på hästen.

Förändringar i efterhand
Hur gör man då om hästens rygg förändras, om man ska använda sadeln till mer än en häst eller om man byter häst?

Det finns idag sadlar med ställbar bomvidd. Tanken med detta är väldigt god. Det är praktiskt att bara kunna skruva på en skruv för att förändra sadeln så att den passar en annan häst. Det som tillverkarna inte talar om är att det bara är koppjärnet framtill som förändras när man skruvar om vidden. Framför allt med en sadel som har en styv bom så skapar det ofta problem längre bak i sadeln. Det finns idag inte heller något system med ställbar bomvidd som håller tillräckligt god kvalitet för att fungera i flera år.

Eftersom Bent Branderup® by Stübben är en kvalitetssadel så har den därför ett fast koppjärn. Istället får man ändra stoppningen i sadeln om hästens rygg förändras. Köper man sadeln till en unghäst, där man kan förvänta sig att ryggen kommer att bli grövre, så kan man köpa sadeln i en bomvidd större än hästen idag behöver, och kompensera det med lite tjockare stoppning. När hästen musklar sig mer över ryggen tar man ut stoppning så att sadeln åter passar till hästen. Ungefär en storlek i bomvidd kan man utan problem ändra sadeln enbart med stoppningen.

Ska man använda sadeln till mer än en häst så kan man passa in sadeln efter den bredaste hästen. När man rider en smalare häst får man lägga en pad under sadeln. Det är inga problem att justera sadeln en bomvidd med en pad eller något annat underlägg, men är det väldigt stor skillnad mellan hästarnas ryggar så behöver man mer än en sadel.

Om man investerar i en Bent Branderup® by Stübben sadel och sedan byter häst och det inte går att göra tillräckligt stora justeringar av stoppningen så kan man även byta koppjärnet i sadeln. Detta innebär ett lite större ingrepp i sadeln och den måste då skickas till Stübben i Schweiz. Varken frakten eller arbetet för att byta koppjärn är dock särskilt dyrt, så det innebär ingen stor investering för sadelägaren. Eftersom sadeln har en följsam läderbom så anpassar sig resten av sadeln till den förändrade bomvidden.

En investering för livet!
Bent Branderup® by Stübben är en sadel av riktigt hög kvalitet! Sköter man den väl så kan man använda den resten av sin ridkarriär! Tack vare möjligheterna att byta koppjärn och ändra stoppningen i sadeln så blir den en investering för livet! Om ryggen på din häst förändras eller om du byter häst så behöver du bara komma till Ridakademi Norr med din häst och sadel så hjälper jag dig att prova ut vilka justeringar som behöver göras. Jag har ett nära samarbete med en utbildad och skicklig sadelmakare som hjälper dig med de förändringar som måste göras. Behöver sadeln skickas till Stübben i Schweiz för byte av koppjärn så hjälper jag dig även med detta.

Vad tycker jag om sadeln?
Jag är så nöjd med min Epona, som jag har haft sedan 2003. Den har bara blivit skönare ju mer jag har ridit i den. Det var därför med ganska låga förväntningar som jag prövade den nya sadeln Bent Branderup® by Stübben. Men jag hade helt klart underskattat denna fantastiska sadel! Den gav mig en helt annan ridupplevelse än vad Eponan gör! Dels är sätet lite annorlunda stoppat, vilket gör att sitsen blir stadigare och det blir lättare att sänka innerhöften (och få rotationen i hästens bröstkorg). Men hela sadeln känns mer följsam med hästens rörelser. Det var inte bara sadeln som kändes annorlunda. Min häst blev mycket mjukare och mer sviktande i sin rygg. Han rundade ryggen mer och “mötte” min sits på ett bättre sätt än tidigare. Efter ridpasset syntes det också tydligt att han hade aktiverat sina ryggmuskler bättre än tidigare. Nu är jag glad över att jag har investerat i fyra olika storlekar av Bent Branderup® by Stübben sadlar, så att jag kan rida alla mina hästar i denna fantastiska sadel.

Färger och tillbehör
Färger
Jag är en sådan där tråkig människa som tänker praktiskt. Därför är alla mina sadlar helt svarta, eftersom det då blir lättare att matcha. Det finns dock flera olika färger att välja mellan och man kan välja att ha olika färger på olika delar av Bent Branderup® by Stübben sadeln. För kåporna och framsidan av gallerierna kan man välja mellan tre olika färger och för sätet, gallerierna och bossorna finns det fem olika färgval. Det finns även fem olika färger på tråden till sömmarna på sadeln att välja mellan.

I standardutförande fäster man stiglädren i en ring under kåpan på sadeln. I så fall använder man “vanliga” stigläder. Som tillval kan man istället välja en säkerhetskrampa, stirrup bar. Man använder då “enkla” stigläder, så kallade webbers. En extra finess med dessa är att det är väldigt enkelt att haka loss och haka fast stiglädren. Är man flera som använder sadeln så är det därför lättare att byta stigläder än att ändra längd på dem. De enkla stigläder som Stübben säljer finns i längderna 68, 78 och 88 cm.

IMG_7656

Standardfäste för stiglädren på Bent Branderup® by Stübben.

Skärmavbild 2015-09-18 kl. 14.28.42

Stirrup bar, en säkerhetskrampa att fästa stiblädren i.

IMG_7653

“Enkla” stigläder (kallas även webbers), som du använder om du väljer stirrup bar på din Bent Branderup by® Stübben

Till Bent Branderup® by Stübben sadeln använder man en vanlig dressyrgjord. För att den inte ska dras åt för mycket eller ojämnt runt hästens mage bör man använda en gjord som inte är elastisk i ändarna. Självklart finns det en särskild anatomiskt utformad gjord som tillbehör till sadeln. Sadelgjorden finns i svart och brunt (ebony) och i längderna 50, 60 och 70 cm.

IMG_7630

Anatomiskt utformad sadelgjord till Bent Branderup® by Stübben

Vill man främja hästens andningsförmåga med sadel maximalt så har Stübben tagit fram en särskild equi-soft sadelgjord med kraftig resår på mitten. Den fördelat trycket optimalt och tänjer sig med hästens bröstkorg. Det innebär till exempel att den inte hindrar hästen från att vidga bröstkorgen i samling. Det är också en sadelgjord som gör många hästar med sadeltvång helt symptomfria. Självklart fungerar det lika bra att använda den här sadelgjorden på din Bent Branderup® by Stübben sadel som till någon annan sadel. Sadelgjorden finns i svart och brunt och i längderna 55, 65 och 75 cm.

IMG_7625

Sadelgjorden med maximal följsamhet, Equi-soft från Stübben.

Till din Bent Branderup® by Stübben kan du självklart använda vilka stigbyglar du vill. De flesta väljer de iberiska stigbyglarna, som är väldigt smidiga men samtidigt ger fötterna bättre stöd genom att de har en lite större platta under foten. De finns självklart att köpa på Ridakademi Norr.

Skärmavbild 2015-09-19 kl. 07.42.23

Iberiska stigbyglar i rostfritt och mässing.

Ett sadelöverdrag är praktiskt för att skydda sadeln och hålla den ren och fri från damm.

IMG_7633

Sadelöverdrag med logon Bent Branderup® by Stübben. Det passar även till de flesta andra skolsadlar.

Vad finns det då för schabrak som passar till Bent Branderup® by Stübben? Om du köper schabrak i en vanlig ridsportbutik så ska du välja schabrak i dressyrmodell med så rak framkant som möjligt och i storlek ponny. Men det finns också särskilda schabrak som har exakt passform till Bent Branderup® by Stübben. St-eb tillverkar formstabila schabrak med fantastisk passform. De har en unik undersida i sammet, vilket gör att de ligger stilla utan att sättas fast på sadeln. Det blir därför enkelt att efter ridningen hänga schabraket på tork vid sidan av sadeln utan att behöver trä i och ur en massa remmar. Det är även många som köper de här schabraken för att sitta på när de rider barbacka. Fäst i så fall schabraket med en elastisk täckesgjord. Alla schabraken kan beställas för låg, medel eller hög manke.

Skärmavbild 2015-09-18 kl. 14.26.34

St-eb schabrak i modell Nature. Både över- och undersidan av schabraket är gjorda i den unika sammeten som gör att schabraket ligger helt stilla. Det finns bara i färgen natur, men det är inga problem att hålla det rent eftersom det kan tvättas i 95 grader. Det här är det schabrak som vi rekommenderar och det håller år efter år efter år…

Skärmavbild 2015-09-18 kl. 14.27.59

St-eb schabrak i modell Contact. Undersidan är av det sammetsmaterial som gör att schabraket ligger stilla på hästen och ovansidan är bommull-polyester. Tvättas i 40 grader. Schabraket kan fås i 12 olika färger och kantbandet och passpoalen kan fås i separata färger.

Skärmavbild 2015-09-18 kl. 14.25.30

Färgprover till St-eb schabrak modell Contact.

Priser
Följande priser gäller i september 2015. Priserna anges med reservation för prisförändringar och valutakursförändringar.

Skärmavbild 2015-09-20 kl. 21.51.42 Read More

Veckoelev 2015 – Del 3: Bent Branderup 10-15 augusti

2015-08-18
/ / /
Comments Closed

Efter att ha “värmt upp” som veckoelev hos Christofer Dahlgren och som deltagare i årets sommarakademi (se tidigare inlägg) så var det nu dags att ägna en hel vecka åt att förkovra sig praktiskt inom ridkonsten under Bent Branderups ledning.

Lektion 1 för Bent – Måndag

När man är veckoelev hos Bent utgörs den första lektionen av att man visar vad man har gjort sedan han såg en senast. I och med att Bent hade sett mig och Valioso när vi hade sitsträning för Ylvie Fros så blev den här första lektionen istället en slags mix. Jag arbetade lite självständigt och sedan kommenterade och guidade Bent mig lite. Framför allt verkade Bent känna behov av att komma med lite kompletteringar till det som Ylvie hade fokuserat på under sitslektionen. Eftersom fokus i sitslektionen hade legat på att jag skulle följa hästens rörelser i skritt, trav och galopp så finns det självklart en risk att man i början blir lite överaktiv i sitsen. Bent la därför fokus på att göra ingenting – men att göra rätt ingenting… När hästen måste korrigeras skulle jag aktivt gå in med sitsen och stimulera rätt rörelse, men bara där det behövs och under så många steg som det behövs. Därefter var min uppgift att sitta stilla och slappna av så att jag bara följde hästens rörelser (utan att förstärka dem). Ur det utgångsläget skulle jag sedan placera min sits i en svag öppna eller en svag sluta och känna att hästen följde sitsen in i den placeringen. Detta blev ett väldigt bra komplement till det som Ylvie och jag hade jobbat med. Det är först när man har lärt sig hur hästens rygg rör sig i de olika gångarterna och skapat ett kroppsminne av detta som man kan sitta stilla och bara passivt följa rörelsen. Det är också först när man vet hur rörelsen ska kännas som man kan avgöra om hästen har rätt rörelse eller om den måste förstärkas.

Eftersom det var veckans första lektion så var det dock jag som valde vilka övningar vi skulle jobba med. Jag inledde ridpasset med att i skritt och trav fram och ned få Valioso att svinga fram sina bakben ordentligt och få en bra svingning i hans rygg. Bent verkade nöjd med att bakbenen svingade fram betydligt bättre än vad de hade gjort under sitslektionen på sommarakademin. Varför svingade de fram bättre nu? Jo, av två anledningar. Dels för att jag hunnit stabilisera denna ökade framåtsvingning i Valiosos bakben bättre så att vi kan få till den redan i början av ridpasset. Den andra anledningen är att jag nu inte enbart fokuserade på sitsen, utan med skänklarna aktivt red fram Valiosos bakben när han inte själv svingade fram dem tillräckligt.

Efter detta började jag att växla mellan en högre och lägre form i skritt och trav. Min tanke var inte att arbeta med samling och längning, utan enbart att kunna variera formen med bibehållen framåtsvingning i bakbenen och utan att förlora rundheten och känslan av fram och ned. Bent styrde dock upp detta och ville att jag skulle samla hästen med lite slutakänsla när jag var i den högre formen och länga honom i riktning mot öppnan när jag var i den lägre formen. Efter några sådana växlingar kom Valioso upp riktigt fint med framdelen, framför allt i traven.

Nästa övning jag jobbade med var övergångar skritt-trav-skritt och trav-galopp-trav. Efter några övergångar blev Bent engagerad lät mig prova att samla Valioso lite mer innan jag gjorde övergångarna. Då blev övergångarna från skritt till trav och från trav till skritt ännu bättre än innan. När jag skulle göra en övergång från trav till galopp ville Bent att jag först skulle samla Valioso lite mot en sluta. Det gjorde att jag fick mer lyft (med bibehållen rundhet) i galoppen. Även övergången tillbaka till trav blev bättre när galoppen var bättre. Bent höll dock med mig om att traven förbättrades av galoppen, även när galoppen inte var helt i balans.

Det här kändes genomgående som ett väldigt bra ridpass, där jag fick Bents hjälp att hitta lite mer lätthet i ridningen, så att Valioso bar upp sig bra utan så mycket inverkan från min sida. Det känns som att vi nu har en bra grund för de kommande lektionerna.

Lektion 2 för Bent – Tisdag

Hela lektionen handlade egentligen om att få hästen att lyfta bogarna mer. Först fick jag jobba mycket med längden på tyglarna. Jag har med Valioso svårt att få ställningen på innertygeln. Tar jag i innertygeln tar han hellre ganaschen inåt. Om jag istället håller kvar en kontakt på yttertygeln och driver fram hans inre bakben med inner skänkel så blir ställningen bättre. Jag rider honom därför mest på yttertygeln. Bent ville att jag istället skulle hålla tyglarna i sådan längd att man automatiskt får lika mycket kontakt på båda tyglarna när hästen är korrekt böjd och ställd. Om hästen böjer halsen för mycket så kommer då yttertygeln att automatiskt ta emot och om hästen böjer halsen för litet så blir det innertygeln som tar. Den tanken är god, men jag tror att åtminstone i Valiosos fall så krävs det att halsen är väldigt väl utlängd för att det metoden ska kunna ge en bra ställning. Det är dock inte säkert att Bent egentligen var ute efter att jag skulle ta mer i innertygeln. Det kan också vara så att han egentligen var ute efter att jag skulle länga yttertygeln mer. Han poängterade nämligen också att om man håller lite för mycket i yttertygeln så trycker man bak hästens ytterbog. Jag fick en gång till och med prova att släppa tyglarna helt och då blev faktiskt Valiosos bärighet mycket bättre. Sedan fick jag även samla honom enbart med sits, spö och skänkel och det var nog den samling där han lyfte bogarna bäst.

För att få ökad bogfrihet fick jag också jobba med att flytta Valiosos bogar utåt och inåt på volten. Om hästen lägger mer vikt på ett framben så blir det svårare att flytta bogarna åt det ena hållet. Lägger hästen mer vikt på inner fram så blir det svårare att flytta hästen utåt och lägger hästen mer vikt på ytter fram så blir det svårare att flytta hästen inåt. Det är viktigt att det är den indirekta tygeln man flyttar hästen för. Övningen har två syften. Det ena är att tydligare känna om hästen lägger över vikten på något av frambenen och det andra är att genom små förflyttningar utåt och inåt få mer lätthet i bogarna hitta läget där bogarna är mellan tyglarna. Man kan jobba med övningen både i längning och i samling.

IMG_8922

Flytta framdelen inåt på volten.

Förutom dessa mer tekniska detaljer så låg fokus under lektionen på att arbeta med att samla och länga Valioso. När jag gick in i samlingen ville Bent att jag skulle placera Valioso i en svag sluta för att bättre rama in hans yttersida. Med ytter underskänkel skulle jag hålla kontroll över hans yttre bakben och med inner överskänkel skulle jag hålla kvar det inre bakbenet och hålla kvar böjningen och rotationen i bröstkorgen. I samlingen var det viktigt att jag satt helt stilla och bara slappnade av ned i hästen. Om man i samlingen skapar en ryggrörelse med sitsen så blir den dynamiska rotationen i hästens kropp för stor, vilket ger upphov till för mycket rörelse framåt (och alltså för lite samling). Men om man istället försöker bli helt stilla så kommer man att bli spänd i sitsen och föra över den spänningen i hästens rygg. Den ”gyllene medelvägen” är alltså att sitta stilla passivt och slappna av och inte sitta emot hästens rörelser men inte heller stimulera dem. När man sedan ska rida fram ur samlingen så får man inte börja med att med tyngdpunkten skicka hästen framåt, för då faller den på bogarna. Istället måste man samtidigt som man sakta tar tyngdpunkten en aning framåt öka bakbenens framåtsvingning genom att med sitsen stimulera den dynamiska rotationen i hästens bröstkorg. Man ska bara länga hästen så mycket som bakbenen svingar framåt, för annars faller hästen på bogarna.

IMG_8948

Samling i sluta.

Lektion 3 för Bent – Onsdag

Huvudfokus under den här lektionen var rakriktning i böjning på volten. Jag började med en tygel i varje hand, för att lättare med yttertygeln kunna ge mer utrymme för ytterbogen utan att ta bort kontakten från hästens mun. Jag fick också i grundpositionen i min sits minska trycket lite från yttersidan av ryggen (dvs lyfta min yttre höft), så att det blir enklare för hästen att lyfta sin ytterbog. När jag har gjort detta tidigare så har min tyngdpunkt hamnar till insidan, vilket har lett till att hästen har tryckts bort från min sits och ut på ytterbogen. Ylvies lösning på problemet (svaret på en direkt fråga) var att i den dynamiska rotationen (lyftet i ytter respektive inner höft) inte bara följa med i rörelsen som går till insidan utan även följa med i rörelsen som går till utsidan. Det fungerar för mig bra på ett rakt spår, men när jag är på volt får jag problem med att hästen rätar ut sig. Även om den dynamiska rotationen blir bra och jag därigenom kan få bra rundhet i hästen och få bakbenen att svinga fram bra så får jag inte riktigt manken att luta inåt och jag får inte ytterbogen att komma tillräckligt mycket upp och fram. Bents lösning på problemet är alltså att lite tydligare lyfta ytterhöften, så att trycket på yttersidan av hästens rygg minskar. Den här gången fungerade det, för jag lyckades att ändå hålla överkroppen lodrät mitt över hästen.

IMG_8928

Rakriktad i böjning på volt.

Idag var jag lite mer aktiv med att med inner eller ytter skänkel (beroende på var behovet för tillfället fanns) be Valioso kliva fram med sina bakben och runda sig och komma fram till handen. Det gjorde att alla övriga hjälper (framför allt sitshjälperna) fungerade bättre. Att genom sitsen få mer rotation i bröstkorgen gjorde rakriktningen lättare. Nu jobbade jag inte riktigt likadant som igår med att flytta bogarna utåt och inåt för att hitta rakriktningen, utan jag jobbade lite mer med att på volten byta rörelseriktning. Med ytter tygel och ytter skänkel vände jag hästen inåt (som genom ett hörn) och med inner sits och vid behov inner eller ytter skänkel red jag böjd rakt fram en liten bit på volten. Detta skapade en betydligt bättre rakriktning i hästen trots att vi var på en volt. Det blev lite mer som vi jobbade på kursen för Marius Schneider i november 2014 (det finns anteckningar från den kursen på min blogg). Det känns för mig som ett bättre sätt att rakrikta hästen än att flytta framdelen mellan tyglarna. När jag genom att driva bakbenen framåt får rundheten i honom så blir framdelen dessutom mycket lättare att föra mellan tyglarna. Det gäller alltså verkligen att göra saker i rätt ordning.

Det absolut trevligaste under hela ridpasset var nog när Bent förklarade för mig hur jag ska rikta min sits för att rikta hästens bröstkorg rakt på volten. Ryttarens navel ska rikta sig lite till insidan av hästens manke och när man ändrar riktning på den ska hästens bröstkorg följa den nya givna riktningen. Man kan tänka sig hästens bröstkorg/bakben som en tunna och man riktar hästen via sin sits. Riktningen av hästens bröstkorg ges av bakbenen. Om en bog glider ut är det hästens bakbensriktning som gett fel riktning. Då gäller det att rikta om hästens bakben. Den rörelsen går genom ens sits, och sen fram till handen. Känner man det i handen först har problemet redan hänt. Om hästen faller på ytter tygel kan jag alltså rikta om min sits och därmed rikta om bröstkorgen och därmed också få bort trycket på ytter tygel. Den uppmärksamme märker nog att den här instruktionen att rikta naveln lite till insidan av hästens manke innebär att ryttarens höfter inte längre ska vara parallella med hästens höfter, utan höfterna vinklas snarare som om man för fram ytterhöften… Jag undrar varifrån Bent har fått inspirationen till den förändringen…

När vi fått ordning på rakriktningen så var det dags att jobba med samlingen och att använda samlingen för att få lite mer lyft i bogarna och sedan rida honom så mycket framåt som det går utan att han sjunker ned på bogarna igen. I och med att jag nu hade mer rundhet än igår så fick jag mycket bättre reaktioner även i samlingen. Nu kunde jag även i samlingen byta rörelseriktning när jag behövde förbättra rakriktningen och när han höll på att tappa rundhet kunde jag med skänkeln återställa rundheten. Tack vare rundheten kunde jag också använda spöt vid svansroten för att få mer energi och en ökad takt i samlingen, utan att det skapade någon spänning i Valiosos rygg. Bent verkade nöjd med den effekt jag fick i samlingen, framför allt i trav.

I samlingen fick jag arbeta med att ge hästens bröstkorg mer utrymme att vidga sig. Det fick jag göra genom att öppna min sits mer. Det innebär att jag vinklar ut båda knäna lite mer och sjunker nedåt och bakåt i sitsen genom att bara slappna av och inte skapa några rörelser i min sits. Detta gör att trycket från överskänkeln minskar och det blir samtidigt lättare att genom att bara böja knäna lite låta underskänkeln komma närmare hästen. Bent ville att jag skulle ha känslan av att med underskänkeln kunna driva hästens bröstkorg uppåt. Bent poängterade också betydelsen av att lyfta blicken och huvudet i samlingen för att sjunka mer nedåt och bakåt i sitsen i samlingen. Det kan man dock bara göra på en häst som är så långt tränad att den svarar på trycket mot ryggen med att sänka sin bakdel. Annars är risken stor att hästen istället sänker sin rygg och hamnar på bogarna. Hur stor betydelse huvudets position har (hos ryttaren) fick jag testa genom att från samlingen bara sänka blicken och känna att hästen då går mer framåt och sedan åter höja blicken för att känna att hästen åter samlar sig mer. Enligt Bent kan det vara lättare att på det sättet använda huvudets vinkling för att växla mellan samling och längning än att ta magen bakåt och framåt. Framför allt i och med att magen framåt skapar en svankande rygg, vilket försämrar rörligheten i höfterna.

Lektion 4 för Bent – Torsdag

Som jag har beskrivit tidigare så har jag haft ganska stora problem med att Valioso blir passtaktig i skritten. De problemen var nästan helt borta när jag var hos Christofer och då fick jag också en långsammare takt i skritten (utan att bromsa upp takten med min sits). Nu när det inte längre är lika stort fokus på rundheten i hästen (även om jag försöker fokusera på det när jag tränar mellan lektionerna) så börjar Valioso åter öka takten i skritten och då smyger sig också passtakten tillbaka igen. Det är absolut inte så mycket passtakt som det har varit tidigare, men att tendensen kommer är för mig ett tydligt kvitto på att någonting i ridningen är fel. En ridning som inte leder till att hästens gångarter förbättras kan inte vara korrekt! Jag valde därför att ägna hela det här ridpasset till att få Bents hjälp att åtgärda Valiosos taktproblem i skritten. Till saken hör också att Bent inte en enda gång ens har kommenterat passtakten i skritten, vilket jag tycker är lite märkligt. En så allvarlig sak bör man ju inte blunda för.

Det jag trodde var att jag skulle få ägna ridpasset till att få Valioso att kliva fram lite mer med sina bakben, eftersom det enligt min egen erfarenhet är då som takten i skritten blir riktigt ren (och det är även då som rundheten i formen kommer och han söker fram till handen). Där hade jag dock fel! Istället fick jag jobba med att först rakrikta Valioso i skritt på volt (se förra lektionen) och sedan samla lite för att få honom att lyfta bogarna mer. Ur samlingen skulle jag sedan rida honom framåt, men bara så mycket som jag klarade utan att han började sänka sitt huvud eller öka takten eftersom han då föll på bogarna. Med den här metoden tog det ganska lång tid att få skritten helt ren, men metoden fungerade på så sätt att jag bitvis kunde få en riktigt ren fyrtaktig skritt med lyftade bogar.

Problemet var att jag inte fick någon stabilitet, utan takten kom och gick. För mig kändes det som att det var lyftet i bogarna och den långsamma takten som skulle göra skritten rent fyrtaktig och inte bakbenens framåtsvingning som skapade en skrittrörelse i ryggen och därmed gav en ren takt. När jag frågade Bent om detta förklarade han att det var min oförmåga till följsamhet i sitsen som gjorde att Valioso blev oren i skritten. Den rena skritt som jag fått till tidigare berodde enligt honom på att jag placerat hästen på bogarna och att han då inte påverkas så mycket av min sits. När jag nu lyckas få upp honom från bogarna så blir han mycket känsligare för sitsen och har jag då minsta spänning i min sits så för jag över det i hans rygg med passtakt som resultat.

Tack för den! Med andra ord har jag alltså att välja mellan att rida hästen på bogarna med rena gångarter eller att rida honom med lyft i bogarna men med orena gångarter. Detta känns för mig väldigt ologiskt. Den kunskap jag har om hästens biomekanik säger mig att en häst som sträcker fram sina bakben väl och länger ut sin överlinje så att man får ett ordentligt ryggsving får en ren takt i alla gångarter. Eftersom jag har stor erfarenhet av hästar med fler än tre gångarter så har just detta varit en viktig del i min ridutbildning. Om det är min sits som måste skapa skrittrörelsen i hästens rygg och därmed hjälpa hästen att hålla en ren takt så kan jag inte ha lyckats att aktivera hästens bakben och rygg korrekt, även om hästen lyfter bogarna.

Lektion 5 för Bent – Torsdag kväll

För att vi skulle kunna starta vår hemresa tidigt på fredag morgon (vi har ju 150 mil att köra…) så fick jag fredagens lektion på torsdag kväll. Efter förmiddagens bakslag tror jag att både jag och Bent hade som mål att bara ta oss igenom lektionen utan några stora missöden. Men på sätt och vis blev det ändå en ganska bra lektion. Vi jobbade med att känna hästens gränser. Det innebär t.ex. att jag fick göra en öppna respektive en sluta och känna hur mycket böjning och tvärning som hästen klarar av innan övningen blir sämre. Jag fick också prova att samla och försöka känna hur mycket samlingsgrad som förbättrar bärigheten och när bärigheten börjar försämras, samt att ur samlingen försöka länga precis så mycket som går utan att bogarna börjar sjunka ned och bärigheten försämras. Detta jobbade vi med i både skritt, trav och galopp.

IMG_9024

Längning med lyft i bröstrygg och bogar.

IMG_9000

Piruett i galopp.

Mina egna reflektioner kring lektionerna, Bents ridning och min egen träning

Bent fokuserar hela tiden väldigt tydligt på viktfördelningen mellan hästens framben och bakben. Det blir då väldigt viktigt dels att hästen aldrig får falla på någon bog (för då hamnar vikten på ett av frambenen) och dels att hästen kan vinkla sina bakben och sänka sin bakdel (för då förs tyngdpunkten bakåt och mer vikt hamnar på bakbenen). Han arbetar sina hästar huvudsakligen i olika grad av samling i alla gångarter (alltså precis som de gamla mästarna gjorde på sin tid). Jag har funderat lite över vad detta innebär när det gäller utformningen av hästens träning.

När hästens framben arbetar bakåt så måste hästen sänka sina bogar för att frambenen ska nå ned till marken. Detta är något som Bent i väldigt hög grad undviker. Flera gånger när jag har jobbat med att välva halsen på Valioso i en låg form har Bent varit på mig om att frambenen börjar arbeta bakåt och att jag därför måste lyfta bogarna mer. För mig har syftet med att välva halsen i en låg form varit både att stretcha ut hästen och att få mer svingningar i ryggen. Men Bent verkar se det som ett stort problem om ryggsvingningen stimuleras på bekostnad av bärigheten över bogarna. Jag har sedan haft lite extra fokus just på bogarna och frambenens rörelser, både när Bent har haft lektioner och när han har ridit sina hästar. Det är för mig väldigt tydligt att Bent undviker alla rörelser eller positioner som gör att något av frambenen börjar arbeta bakåt. Jag skulle tro att detta är en av anledningarna till att man så sällan ser honom rida någon av sina hästar i en lång och låg form. Han rider också bara framåt med hästar som klarar av att svinga fram sina bakben så långt att de även när de rids mer framåt bibehåller bärigheten bakifrån och lyftet i sina bogar. Och detta torde kräva väldigt hög skolning av hästen. För mig känns dock detta som en lite för svår utbildningsväg. Jag tror inte att jag skulle klara av att lära en häst att svinga fram sina bakben så långt utan att träna den på att gå framåt i skritt, trav och galopp med mycket ryggsving och rundhet i överlinjen, även om det innebär att den under vissa stunder arbetar lite för mycket bakåt med sina framben. På en direkt fråga om detta fick jag svaret från Bent att risken att hästen förstör sina framben är för stor för att det ska vara värt det.

Det är dock inte bara genom undvikandet av fram och ned som man kan se effekterna av att inte låta hästarna arbeta bakåt med sina framben. Det ser man även i hur hästarna arbetas i olika grader av samling. De lyfter alltid sina framben väldigt tidigt och arbetar istället uppåt och framåt med frambenen. Jag tror att det är detta som gör att Bent kan rida med så mycket böjning i sina hästar utan att de någonsin hamnar på ytterbogen. Jag tror dock att om jag arbetade på samma sätt så skulle risken bli väldigt stor att hästen skulle sluta arbeta över ryggen och kompensera de tidigt lyftande frambenen med att undvika att svinga fram sina bakben. I så fall skulle resultatet bli en häst med kort hals och lång kropp, där frambenen är långt fram och bakbenen långt bak. Och att från ett sådant utgångsläge få hästen att sänka sin bakdel och vinkla sina bakben skulle vara alldeles för svårt för mig.

IMG_8969

Det är den här reaktionen jag försöker undvika när jag samlar mina hästar. Här lyfter Valioso i och för sig bogarna, men i och med att han drar ihop den bakre delen av halsen och tappar rundhet så får han inget lyft i bröstryggen. Steget blir kort, men bakbenen hamnar bakom honom. Det luriga är att hästen känns lätt i handen, så det är lätt att luras att tro att det är bättre än vad det är.

Jag jobbar väldigt mycket med att länga överlinjen på mina hästar, så att de lyfter bröstryggen, välver halsen och svingar fram sina bakben. När de gör detta så vinklas manken mer framåt (åtminstone får man känslan av att detta sker, men huruvida tornutskotten vid manken rent fysiskt kan rätas upp framåt eller om det bara är en muskulär effekt man känner ska jag låta vara osagt). När manken vinklas framåt får man mer häst framför sadeln och hästens hals blir längre och kroppen blir kortare (mer kompakt). Detta gör enligt min mening att hästarna blir mer proportionerliga och vackrare. Men jag är medveten om att frambenen kan börja jobba lite bakåt när hästens framdel längs ut och manken vinklas framåt, framför allt om hästen går i en låg form. Men förhoppningsvis kompenseras det av att den rundade ryggan gör det lättare för bakbenen att svinga fram. Kan man sedan ha kvar den rundade ryggen i både en lägre och högre form, så får man mer lyft i bogarna. Det kan mycket väl hända att det tar lite längre tid att få hästen att lyfta sina bogar med den utbildningsväg jag har valt, men jag tycker att det känns som en både enklare och säkrare väg att utbilda hästarna. Eftersom rundheten skapar ett lyft i bröstryggen så finns det inte heller någon överhängande risk att man lyfter bogarna utan att samtidigt få ett lyft i bröstryggen.

IMG_8912

Valioso söker fram till handen i en rund form fram och ned.

IMG_8904

Här slutar Valioso söka fram till handen. Bakbenen kliver i och för sig fram fint, men han får ändå inget lyft i bröstryggen. Jag kan inte heller känna bakbenen genom tygeln.

Mitt fokus på att runda överlinjen och lyfta bröstryggen får också effekt på hur man rider hästen in i samling. För mig bör vägen in i samling innebära att hästen först ökar sin rundhet genom att den placeras i en högre form med bibehållen välvning av halsen och framåtsvingning av bakbenen. Det skapar ett ökat lyft i bröstryggen. Ur det utgångsläget kan man sedan sänka bakdelen och vinkla bakbenen mer för att flytta mer vikt från frambenen till bakbenen. Om hästen tappar rundhet när man ökar samlingen så måste man med skänkeln be om mer rundhet igen. Vid behov kan man samtidigt ta hästen lite mer framåt och när rundheten är bättre kan man åter öka samlingsgraden. För mig är detta ett både tydligare och enklare sätt att arbeta med samlingen. Ju mer rundhet man har i samlingen desto enklare blir det också att rida framåt ur samlingen.

IMG_8991 - version 2

Här rundar sig Valioso i en hög form och då kan jag be om samling. Resultatet blir samling med både lyft i bröstryggen och i bogarna.

En positiv bieffekt av mitt fokus på hästens rundhet är att den ökade ryggsvingningen leder till att hästarna får en renare och stadigare takt i alla gångarter. Den tydligare skillnaden mellan hur ryggen svingar i skritt, trav och galopp gör det också lättare för ryttaren att hitta följsamheten i sitsen.

Jag har lärt mig otroligt mycket den här veckan och det har för mig blivit mycket tydligare hur välvningen av hästens överlinje, böjningen och bröstkorgsrotationen hänger ihop med lyftet i bröstryggen, lyftet i bogarna och framåtsvingningen av hästens bakben. Jag tror på en ridning där hästens bakben svingar fram ordentligt och skapar en välvd överlinje och en häst som söker fram till handen. Det ger ett lyft i hästens bröstrygg. Sker detta i en djup form så finns det risk att hästen sänker sina bogar och arbetar bakåt med frambenen, men sker det i en högre form och i kombination av böjning och rotation i bröstkorgen så får man både ett lyft i bröstryggen och ett lyft i bogarna. För att inte riskera att hästen i samlingen förlorar lite av rundheten och lyftet i bröstryggen så vill jag även i samlingen känna att hästen söker fram till handen och välver halsen från manken och framåt. Nu är jag otroligt peppad att jobba vidare med detta med alla mina hästar! Jag återkommer under hösten och vintern med rapporter om hur arbetet fortskrider.

Read More

Veckoelev 2015 – Del 2: Sommarakademin 5-8 augusti

2015-08-09
/ / /
Comments Closed

Nu är vistelsen hos Christofer Dahlgren slut, så på onsdag morgon den 5 augusti satte vi av mot Danmark och Bent Branderups gård. Innan det är dags för mig att vara veckoelev här så går den årliga sommarakademin av stapeln. För de som inte känner till den kan jag förklara att det är en internationell träff inom riddarskapet för akademisk ridkonst med syfte att hålla sig uppdaterade med utvecklingen inom ridkonsten, utbyta erfarenheter och knyta kontakter. I år var det uppskattningsvis 75 personer som deltog, varav ett tiotal var svenskar.

Evening work
Sommarakademin inleds alltid med ”evening work” på onsdag kväll. Det kan man säga är en presentation av ridkonsten som Bent Branderup gör med sina hästar, en slags kombination av uppvisning och föreläsning – eller som Bent brukar välja att kalla det – ”infotainment”. Den är öppen för allmänheten och genomförs den första onsdagen varje månad med undantag för de kallaste vintermånaderna. Evening work under sommarakademin blir dock alltid lite speciell, i och med att huvuddelen av besökarna då består av riddare och väpnare inom riddarskapet. I år var dessutom Ylvie Fros från Holland med och visade markarbete och longering med en av sina hästar. Bent försöker under evening work ge åskådarna en bild av hela utbildningsgången inom den akademiska ridkonsten, allt ifrån det första grundarbetet med en unghäst till arbete i hög samling med övningar som skolskritt, skoltrav, skolgalopp, piaff, skolhalt, levad och skolor över mark.

Utvecklingen av den akademiska ridkonsten
På torsdagen visade Bent för riddarskapet hur arbetet med hans hästar har fortskridit under det gångna året. Detta skiljer sig mycket från vad han visar under evening work på onsdag kväll. Nu är inte fokus längre på att presentera den akademiska ridkonsten, utan fokus ligger istället på att inför andra avancerade ryttare inom ridkonsten visa vad han har lagt fokus på under året, visa hur han har valt att lösa olika problem i hästarnas utbildning och presentera olika ”nyheter” inom ridkonsten. Det där sista med nyheter kan ju kännas lite konstigt när man håller på med en ridkonst som grundar sig på en flera hundra år gammal ridlära. Men det som är spännande med den akademiska ridkonsten är att den hela tiden vidareutvecklas och förbättras. Det är en av anledningarna till att det blir så viktigt att träffas regelbundet om man ska kunna hänga med i utvecklingen. Utvecklingen handlar ibland om förbättringar av det avancerade arbetet, såsom införandet av arbetet med skolhalten eller vidareutvecklingen av arbetet med skolskritt och skoltrav. Men det kan även handla om att förbättra grunderna och skapa en tydligare struktur i utbildningen för att det ska bli enklare och mer logiskt både för hästar och ryttare.

I år var det inga jättestora nyheter som presenterades, men logiken och strukturen i arbetet från marken har blivit tydligare. Dels var det en mycket tydligare fokus på hästens fyra hörn – dvs inner bog, ytter bog, inner bak och ytter bak. Det innebär att man i allt arbete från marken (och självklart även i ridningen) behöver fyra grundläggande hjälper för att rama in hästen. Det är en hjälp för att skapa böjning rund innerbogen där man även vid behov ska kunna flytta ut framdelen, en hjälp för att kontrollera ytterbogen och flytta framdelen inåt, en hjälp för att öka bärigheten med inner bakben och vid behov flytta bakdelen utåt och en hjälp för att öka bärigheten med ytter bakben och flytta bakdelen inåt. Bent visade också på ett tydligt sätt hur han nu knyter samman de olika sätten att arbeta hästen från marken. Markarbetet (där man går baklänges framför hästen och dirigerar den med spöt) blir när man ändrar position ett longeringsarbete, som både kan utföras på volt och på rakt spår. Longeringsarbetet kan när man går närmare hästen (och framför allt när man arbetar på rakt spår) vidareutvecklas till arbete på lång tygel. Handarbetet (där man går vid hästens bog och för den med tyglar på samma sätt som i ridningen) kan när tyglarna blir längre också vidareutvecklas till arbete på lång tygel. Denna logiska sammanlänkning av de olika arbetssätten gör det enkelt för hästen att förstå arbetet eftersom hjälpgivningen blir densamma även om positionen och utrustningen kan variera.

Föreläsning om foder
På torsdag eftermiddag hade Cecilia Müller från SLU i Uppsala en föreläsning om hästens foder. Det framkom kanske inte så många nyheter under föreläsningen, men hon förtydligade en hel del saker och slog också hål på en del myter om hästfoder.

IMG_20150806_151046

Cecilia Müller från SLU föreläser om hästens foder.

Tränare som utbildar varandra
Det som blir allt tydligare inom den akademiska ridkonsten är att all ny kunskap inte längre kommer från Bent. Det finns otroligt mycket kompetens inom riddarskapet och ett väldigt inbjudande klimat där man villigt delar med sig av sin kunskap och sina erfarenheter till andra. För att tydliggöra den kompetensspridningen och göra det enklare att föra fram nya idéer från annat håll än via Bent blev ett nytt inslag på årets sommarakademi att några av deltagarna fick ta lektioner för andra av tränarna som deltog på akademin. Det här var inte i år inplanerat och strukturerat för att lyfta fram speciella arbetssätt, infallsvinklar eller övningar, utan det blev de som av annan anledning hade häst med sig som fick möjlighet att välja vilken tränare de ville få en lektion av, och då styrdes självklart innehållet i lektionen av vilka behov just den eleven hade. Det var dock ändå ett väldigt uppskattat inslag, där man fick en liten inblick i vilken stor variation det finns i hur man lägger upp arbetet inom den akademiska ridkonsten. Vi strävar alla åt samma håll och vi använder i stort samma utbildningsgång, samma utrustning och samma övningar, men beroende på vad man lägger extra fokus på så kan arbetet ändå variera ganska mycket. Under fredagen fick vi se Josefin Backman arbeta med hjälpgivningen och grunderna i handarbete under ledning av Bent Branderup, Kati förtydliga sitt kroppsspråk i longeringsarbetet med hjälp av Jossy Reynvoet, Kathrin Tannous få hjälp av Christofer Dahlgren att lära sin häst att i longeringen slappna av under tryck, undertecknad att under guidning av Ylvie Fros bättre följa hästens ryggrörelser i olika gångarter för att bättre släppa fram rörelserna längs både hästens och ryttarens ryggrad, Kathrin Tannous att med Annika Kellers hjälp få sin häst att sträcka fram båda bakbenen mer, länga halsen mer och få en rundare form även i samlingen och slutligen Ylvie Fros att med ledning av Pia Haas få hjälp att förbättra en del små detaljer i sitt kroppsspråk i markarbetet.

IMG_20150807_134523

Kathrin Tannous får en lektion av Christofer Dahlgren

IMG_20150807_115708

Kathrin Tannous får en lektion av Annika Keller.

 

IMG_20150807_140634

Ylvie Fros får en lektion av Pia Haas.

 

Min egen sitslektion för Ylvie Fros
Eftersom det här är min alldeles personliga återgivning av sommarakademin så kommer jag att mer ingående enbart beskriva innehållet i den lektion jag själv fick. Ylvie Fros är både licensierad tränare inom den akademiska ridkonsten och instruktör på nivå 3 inom centrerad ridning. Hon har alltså den unika kompetensen att kunna anpassa det man arbetar med inom centrerad ridning till akademisk ridkonst. Enligt mig gör det henne till en stor tillgång inom riddarskapet. Fokus i den lektion jag fick låg på hur jag ska följa hästens ryggrörelser i olika gångarter. Det är självklart något jag redan har arbetat mycket med, men nu har jag under en tid fokuserat mycket på hästens utveckling och kan känner därför just nu ett stort behov av att få hjälp att föra tillbaka mitt fokus till min sits för att få en ökad lätthet i hästen. Det är dessutom väldigt nyttigt, både för ryttare och häst, att träna och koncentrera sig inför en så stor och avancerad publik. Och även om jag har jobbat mycket med hur min kropp ska följa hästens ryggsvingningar, så kunde Ylvie självklart med sin omfattande kompetens på området hitta många detaljer som kunde förbättras.

IMG_20150807_124614

Jag får en lektion av Ylvie Fros.

Det är många inom den akademiska ridkonsten som svankar väldigt mycket och sitter på framkanten av sina sittben. Då hamnar man i en position där höfternas rörlighet försämras.  Ylvie ville att man skulle sitta i en position där ryggraden rätas ut så mycket som möjligt. Det gör den när bäckenet varken tippas framåt eller bakåt. Man kan tänka sig bäckenet som en hink med vatten. Vinklar man bäckenet framåt så rinner det ut vatten framtill, vilket man kan göra när man ska länga hästen i en låg form. Vinklar man istället bäckenet bakåt så rinner det ut vatten baktill, vilket man kan göra när man samlar hästen. Grundpositionen ska dock vara sådan att det inte rinner ut vatten i någon av riktningarna.

I skrittarbetet låg fokus på att jag inte skulle arbeta nedåt på insidan, utan hellre uppåt på yttersidan, för att utan press släppa fram hästens rörelse genom ryggen. Detta gör dels att det blir enklare att hålla tyngdpunkten stilla, men också att man får mer lyft i hästens rygg eftersom man aldrig pressar nedåt utan bara följer den rörelse nedåt som hästen ändå bjuder på. Jag fick också prova att på raka spår hålla mina händer lite mer isär, framför allt för att mina axlar då blev mer avslappnade och rörelsen gick genom min egen ryggrad bättre, men också för att ge tydligare eftergift med den indirekt tygeln. Sedan var det självklart även lite påminnelser om att lyfta blicken…

IMG_20150807_130306

Ylvie Fros guidar mig i att följa Valiosos ryggsvingningar i skritt.

I travarbetet införde Ylvie en nyhet för mig. Hon ville att jag skulle hålla bäckenet stilla och istället låta höfterna (lårbenen) följa hästens rörelse upp och ned på respektive sida. Det innebär att det inte blir så mycket rörelse från sida till sida i sätet, utan istället kommer höger ben att gå upp en aning när vänster ben går ned en aning och tvärt om. Man kan låta detta följas av en liten rörelse i knät, så att knät blir lite mer vinklat på det ben som går uppåt och lite rakare på det ben som går nedåt. Det kändes konstigt från början, men när jag efter en stund började hitta rörelsen så upplevde jag att det skapade mer stabilitet i Valioso och mer påskjut uppåt istället för framåt. Jag skulle också tänka på att släppa fram rörelsen mer i min egen ryggrad, så att jag även låter huvudet få en liten rörelse. Det innebär inte att mitt huvud skulle guppa upp och ned, utan snarare att jag inte ska bli alltför stilla i det på grund av spänningar i min nacke.

I galoppen skulle jag försöka hitta en cirkulär rörelse i mina höfter (nedåt-framåt-uppåt-bakåt), där ytterhöften ligger något före innerhöften i rörelse. Rörelsen kan göras större och rundare för en rund galopp framåt nedåt eller kortare och högre för en mer samlad men rund galopp. När Valioso rundade sig bra utan att korta av sig någonstans i överlinjen var det ganska lätt att hitta rätt rörelse, eftersom han då skapade en rörelse som jag bara behövde släppa fram och följa. Men när han blev lite kort i överlinjen, lite framtung eller föll ut lite med ytterbogen så var det väldigt svårt att skapa rörelsen i sitsen, antagligen för att hästen inte var i en position där kan enkelt kunde följa min sits. Den cirkulära rörelsen i höfterna skulle följas av en cirkulär rörelse i händerna. Man kan tänka sig att händerna och höfterna är sammankopplade som hjulen på ett ånglok. Så när höften förs framåt och uppåt ska även handen följa rörelsen framåt och uppåt, vilket ger hästen mer utrymme att länga halsen och sträcka nosen framåt i galoppen. Man kan tänka sig att tyglarna är styva och att man med den cirkulära rörelsen i handen trycker fram hästens huvud.

Brain Pool om öppnan
Vid förra årets sommarakademi fick alla deltagare i uppgift att inför det här året träna lite extra på öppnan och reflektera över den övningen. På fredag eftermiddag hade vi därför en brainpool, där vi skulle dela med oss av våra erfarenheter kring öppnan. Syftet var inte att definiera en öppna och vilka effekter vi vill få av öppnan, för det finns redan en ganska tydlig definition inom den akademiska ridkonsten. Istället låg fokus på vilka problem eller svårigheter man stöter på och hur man kan lösa dessa. För att få lite mer struktur på diskussionen delades området upp i problem hos ryttaren, problem hos hästen, problem i undervisningen och övriga problem. Alla var överens om att öppnan är en väldigt svår övning att utföra väldigt bra. De vanligaste problemen i öppnan handlar om att hästen istället för att lyfta ytterbogen och sänka innerhöften så att vikten flyttas från ytter fram till inner bak skjuter över vikt från det inre bakbenet till det yttre frambenet. Orsakerna till detta kan dock variera och ibland sitta i hästen, ibland i ryttaren och ibland i en kombination av båda. Det som gör öppnan svår för hästen är att den kräver att flera av de komponenter vi arbetar med i ridningen redan finns på plats. Hästen måste t.ex. länga sin överlinje och välva halsen (eller egentligen aktivera serratus ventralis…) hålla en svag böjning genom hela kroppen utan att förböja halsen och rotera sin bröstkorg inåt, annars går det inte att genomföra en bra öppna. Hästen måste dessutom ha lärt sig att böja sig runt ryttarens innerskänkel, istället för att flytta sig bort från den, annars blir det snarare en shoulder out än en shoulder in. Även för ryttaren är öppnan svår eftersom man ska vrida kroppen inåt och sänka innerhöften, men samtidigt föra tyngdpunkten lite utåt. Det finns inga universallösningar för att göra en bra öppna, annat än att utbilda hästen med de byggstenar vi använder inom den akademiska ridkonsten.

”Round table of the year”
Sommarakademin avslutas alltid på lördagen med ett mer formellt möte. Man kan likna det lite vid ett årsmöte i en förening eller en bolagsstämma i ett företag. Mötet inleds med att nya medlemmar upptas i riddarskapet. För att bli medlem i riddarskapet måste man med en häst man har utbildat själv klara av både markarbets och longerprovet och väpnarprovet. Man ska också vara insatt i teorin kring den akademiska ridkonsten, stå för gott ”hästmannaskap” och vara en god representant för riddarskapet. Dessa senare kriterier ska säkerställas genom att man måste rekommenderas av en annan väpnare eller riddare för att få göra väpnarprovet. I år hade jag två väpnare som skulle skrivas in som fullvärdiga medlemmar i riddarskapet, Ramona Dolan och Anette Granås Gyth. Efter att nya medlemmar har upptagits i riddarskapet skrivs det in vilka övriga prov olika medlemmar har genomfört. Därefter ägnas mötet åt att diskutera och fatta beslut för riddarskapet viktiga frågor som har väckts under året. I år var det inga större frågor som avhandlades. Det viktigaste som hände under året var istället att riddarskapet fick en ny mästare inskriven, Marius Schneider.

IMG_8762

Riddarskapets möte 2015

IMG_8803

Bent Branderup håller i riddarskapets medlemsmatrikel, där alla medlemmar får en egen sida.

IMG_8772

Ramona Dolan upptas i riddarskapet som ny väpnare.

IMG_8794

Anette Granås Gyth har uppdaterat sitt väpnarprov till de nya reglerna och upptas därmed som fullvärdig medlem i riddarskapet.

IMG_8787

Christofer Dahlgren har under året klarat tre prov – passageprovet, galopprovet och croupadeprovet.

IMG_8802

Marius Schneider skrivs in som mästare och får därmed ta plats vid honnörsbordet.

Read More

Veckoelev 2015 – Del 1: Christofer Dahlgren 30 juli – 4 augusti

2015-08-04
/ / /
Comments Closed

Fokus på min egen utveckling!

I sommar ska jag vara veckoelev både hos Bent Branderup och hos Christofer Dahlgren. Jag stannar hos Christofer som en liten mellanlandning på väg till Danmark. Dessutom har båda två haft kurs hos mig i början av sommaren. Jag har alltså verkligen ordnat det bra för min och Valiosos utveckling!

Förberedande träning

Hela sommaren har jag verkligen satsat på att få Valioso i så bra form som möjligt. Jag har ridit honom 2-3 pass per dag och jag tror att det totalt bara är 3-4 dagar som han har fått stå på hela sommaren. Trots det har träningen känts lite rörig. Jag har periodvis fokuserat mycket på att få Valioso att länga överlinjen mer, välva halsen och kliva fram ordentligt med sina bakben. Det har känts riktigt bra. Problemet är bara att vi efter ett tag har tappat lite böjning och rotation i bröstkorgen. Då har jag bytt fokus och istället fokuserat på att förbättra böjningen och rotationen. Det har också känts bra i början, men efter några dagar har det blivit allt svårare att få Valioso att söka fram till handen. Det har alltså bara varit att återvänta till fokus välva halsen och rida fram bakbenen… Så har vi hållit på och växla fokus i princip hela sommaren.

Självklart har jag funderat över vilket av dessa fokusområden som bör komma först. Finns det en standardväg att gå eller är det olika för olika hästar? Vilken väg är rätt för Valioso? Med de flesta hästar upplever jag att när man får till bra välvning av halsen och bakbenen svingar fram ordentligt så blir böjningen och rotationen också bättre. Men med Valioso är det alltså tvärt om… Vilken blir då min slutsats om vilken ände jag bör börja i? Efter att ha växlat fokus några gånger har jag faktiskt märkt vilken väg jag ”måste” gå. Ju mer Valioso välver sin överlinje desto mer svingar ryggen i alla gångarter och då blir hans skritt betydligt renare. När jag istället fokuserar på böjning och rotation och kan han kännas riktigt fin, men skritten är då renast i början av ridpasset och lite passtaktig i slutet av ridpasset. En ridning som förstör skritten kan ju aldrig vara korrekt! Alltså har jag kommit fram till att jag måste börja med att länga överlinjen mer, få bättre välvning i halsen, få bakbenen att svinga fram mer och få bättre sökning till handen, även om detta sker på bekostnad av böjningen. Det känns inte riktigt renodlat akademisk ridkonst, men det känns tillräckligt mycket bättre i hästen för att jag ska kunna bortse från en sådan invändning.

Skärmavbild 2015-08-04 kl. 21.08.03

Dagen innan jag skulle åka till Hellekis och Christofer Dahlgren läste jag en väldigt intressant artikel på Internet. Den handlade om vad det innebär att få hästen på tygeln (on the bit). Det stod absolut ingenting nytt i artikeln, men det var beskrivet på ett väldigt bra sätt, som gav mig en känsla av precis hur jag vill att hästen ska kännas när jag rider den. Efter några timmar tog jag en paus i packandet och red Valioso ett sista pass innan avresan. Jag hade då kvar känslan från artikeln i min kropp och omsatte den till praktisk ridning. Det var egentligen ingenting särskilt som jag förändrade i ridningen, men jag var lite mer tydlig med vilken reaktion jag ville ha i Valioso. Och det gav ett tydligt resultat! Jag fick mer rundhet i Valiosos överlinje, bättre välvning av halsen, bakbenen svingade fram mer och jag behövde inte längre driva honom fram till handen när jag längde honom, utan det fick jag som ett resultat av att jag drev honom fram till bettet även i en högre form. Han var helt enkelt bättre mellan hjälperna (= på tygeln) under hela ridpasset och när han började glida undan lite från hjälperna så behövde jag bara driva på honom för att han skulle komma tillbaka mellan hjälperna. Det här var precis det utgångsläge jag ville ha inför mina lektioner från Christofer och Bent. Nu gällde det bara att kunna hitta tillbaka till den här känslan när hästen hade stått i en transport i 90 mil!

Vi anlände till Hällekis på torsdag eftermiddag och jag hann med både att rida ett pass själv på torsdag kväll och ett pass tidigt på fredag morgon. Till min stora lättnad så kände jag inte alls av den långa resan i Valioso, utan han blev allt mer stabil mellan hjälperna. För att vara på den säkra sidan så arbetade jag med en ganska svag böjning och vi arbetade mest på raka spår.

Lektion 1 för Christofer – fredag

Fokus för den första lektionen var en inventering av utvecklingen sedan Christofer var hos mig i juni. Vi visade skritt, trav och galopp och sökningen fram och ned både i en lägre och en högre form. Vi tittade också igenom variationer i formen i öppna och sluta. Christofer tyckte genomgående att Valioso hade blivit 100 gånger bättre än när han såg oss senast och det får vi nog vara ganska nöjda med…

IMG_8670

Den här första lektionen blev ett avstamp för vidare utveckling. Christofer ville att jag skulle driva Valioso lite mer framåt, framför allt i den högre formen. När jag höjer upp formen så vill Valioso gärna bromsa farten framåt lite. Jag har varit fullt nöjd med detta och varit glad över att jag har kunnat placera Valioso i en högre form utan att tappa rundheten i honom. Vår viktigaste läxa under helgen (när Christofer ska till Tyskland och ha kurs) blir alltså att kunna variera formen med bibehållen sökning fram och ned och utan att farten framåt förändras.

Självständig träning under helgen

Det blev en intensiv helg, med träning tidigt på morgonen och sent på kvällen och aktiviteter med familjen där emellan. Vi hann med både en heldag på High Chaparall (en westernstad) och en heldag på Liseberg samt att åka till Trollhättan och köpa en hästtransport. Mellan alla dessa aktiviteter lyckades jag klämma in fem ridpass. Jag måste säga att Valioso utvecklades enormt under vart och ett av dessa ridpass.

Jag började med att, mestades på raka spår, fokusera på att kunna variera formen med bibehållen rundhet och bibehållen energi och fart framåt. När det började bli bättre var vårt nästa stora utvecklingssteg att kunna öka böjningen och rotationen utan att tappa rundheten. Det innebär att vi återvände till den för oss så vanskliga volten! Det fungerade över förväntan. Nu hade jag fokuserat på längningen av överlinjen så många ridpass att Valioso var redo för att kunna bibehålla detta även med mer böjning på en volt. Det gick faktiskt till och med lite snabbare att i början av ridpasset få honom mellan hjälperna. Däremot märktes det tydligt att han tyckte att dessa ökade krav var jobbiga. Det var svårt att få tillräckligt mycket energi och framför allt i den höga formen fick jag driva väldigt mycket för att bibehålla flödet och farten framåt.

IMG_8685

För att inte riskera att Valioso skulle börja trycka sig ut på ytterbogen när jag jobbade med mer böjning la jag in ett ridpass där jag åter hade huvudfokus på rundheten och energin framåt. Där la jag även in en övning i att på rakt spår kunna byta böjning utan att vare sig bakdelen eller framdelen åkte åt sidan. Det jobbade vi med i både skritt, trav och galopp.

Därefter kunde jag använda volten för att öka böjningen och rotationen med bibehållen rundhet och välvning i halsen. Det gjorde sedan att bärigheten på rakt spår blev mycket bättre och Valioso började bjuda på att lyfta bröstryggen mer. Då kom också energin och kraften bakifrån mycket bättre.

Lektion 2 för Christofer – Måndag

Vi hade gjort vår läxa bra under helgen. Nu var böjningen mycket bättre i båda varven utan att sökningen fram och ned försämrades. Det gjorde att Valioso blev mycket stabilare mellan hjälperna. Nu kunde vi alltså gå vidare och jobba med olika övningar.

Inner och ytter skänkel
Vi började med att arbeta med skritt, trav och galopp på volten. Min uppgift var att med ytterskänkeln se till att hästen placerar höften korrekt (dvs placera tillbaka höften om ytter bak börjar sladda ut). När jag sedan använde innerskänkeln så skulle jag vara noga med att kunna föra hästens framdel med yttertygeln, så att inte innerskänkeln gör att hästen faller ut med ytter bog och ytter bak. Valioso böjde sig inte perfekt runt innerskänkeln, utan jag var tvungen att placera tillbaka höften med ytterskänkeln ganska ofta, men det blev bättre och bättre.

Galoppfattning
På volten la vi också lite extra fokus på galoppfattningen. Valioso går fint in i en rund galopp, men när han tar det första galoppsprånget så lyfter han huvudet lite. Vid det andra galoppsprånget sänker han åter huvudet och rundar sig. Även om galoppen blir fin, så ska den första reaktionen vid galoppfattningen vara att lyfta manken och sänka huvudet en aning, istället för att lyfta huvudet. Bästa fattningarna fick jag om jag först i traven drev fram bakbenen så att Valioso fick en väldigt rund form och tänkte nedåt med huvudet, och sedan fattade galopp enbart genom att ändra rytmen i sitsen.

IMG_8718

Ändra fart med bibehållen takt = begynnande samling
Nästa övning tror jag kommer att bli en riktig nyckel för utvecklingen i min ridning. Jag har med de flesta hästar svårt att få upp takten i samlingen. I stället för att öka takten vill hästen bromsa upp takten när jag samlar den. Det här tror jag kan bli en riktigt effektiv övning för att komma åt det problemet. Det här är också väldigt logisk fortsättning på det jag fick arbeta med under lektionen i fredags. Då jobbade jag med att kunna hålla kvar samma tempo framåt oavsett om jag placerade hästen i en djupare eller högre form. Utgångsläget för den nya övningen var att placera hästen i en högre form utan att den bromsade upp farten framåt. Därefter skulle jag minska farten framåt utan att hästen bromsar upp takten. När hästen med bibehållen rundhet och bibehållen takt kan minska sitt påskjut (dvs minska farten framåt) så börjar den samla sig utan att tappa energin. Genom de här två egentligen ganska enkla övningarna kan man alltså börja jobba med komponenter i ridningen som form, tempo och takt.

Hel halt och ryggning
Halter och ryggning är saker som vi vanligtvis inte lägger ned så mycket arbete på inom den akademiska ridkonsten. Det är synd, för det är ganska effektiva övningar för att för att arbeta med hästens energi, reaktionsförmåga, påskjut och rundhet. Jag jobbade med halterna ur trav, men samma princip gäller i skritt och i galopp. Tanken var att hästen direkt skulle kliva in i en halt och stanna, när jag drev honom in i halten. Från början var Valiosos reaktioner lite för långsamma och han skrittade några steg innan han gjorde halt. För att öka upp reaktionsförmågan fick jag då rygga honom några steg. Det var förståss väldigt förvirrande för Valioso, eftersom jag vanligtvis brukar korrigera honom om han kliver bakåt med sina bakben när jag ber om en skolhalt. Det krävdes några försök innan han riktigt förstod vad jag ville. Det roliga var att ryggningarna direkt ledde till att reaktionerna i halterna blev snabbare. Efter några halter ur trav, ryggningar och igångsättningar till trav så blev Valioso mycket mer alert, både på framåtdrivande och förhållande hjälper. Han blev också lättare i framdelen.

IMG_8699

Halvhalt
När Valioso började förstå halterna bättre så var nästa steg att jobba med halvhalterna. Då gjorde jag precis som vid en halt, men när Valioso tänkte göra halt så fortsatte jag framåt istället. Jag växlade mellan att göra halvhalter och hela halter och var noga med att bibehålla både reaktionsförmågan och rundheten. Halvhalterna fungerade ganska bra. Jag fick då lägga till ökad energi efter halvhalten. Direkt efter halvhalten skulle jag då be Valioso om 3-4 snabba travsteg. Det svåra här var att själv vara tillräckligt alert i hjälpgivningen, så att Valioso inte hann tappa energi i halvhalten innan jag bad om några snabba steg. Den här övningen var ganska svår att nyansera korrekt, men när jag lyckades så skapade den mycket lätthet i hästens framdel. Jag fick även prova att använda halvhalten för att förbättra galoppfattningen. Principen var då densamma som när jag efter halvhalten bad om ökad energi några steg, men nu bad jag istället om några galoppsprång. De gånger jag hade tillräcklig rundhet in i halvhalten så fick jag mer korrekt reaktion i galoppfattningen, dvs att hästen lyfter manken och tänker nedåt med nosen.

Lektion 3 för Christofer – Tisdag morgon

Minska takten
Första halvan av lektionen ägnades åt övergångar av alla möjliga olika slag. Den första övergången gällde takten. Nu skulle jag inte öka takten, utan istället minska takten. I skritt på volt skulle jag ta Valioso i en lite högre form med mycket rundhet och be om en riktigt långsam takt. Ju långsammare takten blir desto mer måste bakbenen sträckas fram för att hästen ska kunna bibehålla rundheten och rörelsen framåt. Viloläget blev nu att låta honom höja takten.

Övergångar mellan skritt och trav
Nästa övning var att från skritt i rund och hög form göra en halvhalt och efter halvhalten omedelbar övergång till trav och sedan gå tillbaka till skritt igen. För att få snabba reaktioner gjorde jag de första övergångarna med skänkeln, men då förlorade jag lite rundhet i övergången (han tänkte upp med nosen istället för ned). När jag sedan kunde göra precis samma sak genom att enbart ändra ryggsvinget med sitsen (svingning upp och ned istället för från sida till sida) så bibehöll han tanken nedåt med nosen även i det första travsteget. Då ledde övergångarna till att Valioso började lyfta sin bröstrygg lite mer och få ökad lätthet i hela framdelen.

IMG_8710

Övergångar skritt-trav-galopp-trav-skritt
Det var nu dags att från den runda traven med lyft bröstrygg lägga till en övergång till galopp. Jag skulle då lägga galoppfattningen efter bara några travsteg, när Valioso tänkte nedåt med nosen i traven och direkt efter en liten halvhalt. Det blev betydligt bättre än igår. Några fattningar kunde han göra med en tanke nedåt med nosen, men i några fattningar lyfte han nosen en aning i det första språnget. Efter några galoppsprång gjorde jag en övergång till trav igen. Jag behöver lite mer rundhet i galoppen för att kunna få reaktionen nosen ned och manken upp i övergången till trav. Nu tog det 2-3 travsteg innan jag fick rätt reaktion, men traven blev ändå mer bärig än innan galoppen. Efter några meter i trav gjorde jag en övergång till rund skritt i hög form igen och sedan tillbaka till trav och galopp. Det här arbetet med övergångar gav verkligen rundhet, lyft i framdelen och lätthet i Valioso. Det här är verkligen ett arbete jag ska ta med mig hem.

IMG_8723

Skolhalt
Jag bad också att Christofer skulle titta på vårt arbete med skolhalten. Hemma har jag från marken jobbat mycket med övergångar från samlad skritt eller trav, in i skolhalt och sedan upp i samlad skritt eller trav igen. Det har både gjort samlingen i rörelse framåt bättre och hjälpt Valioso att vinkla knäled och hasled i skolhalten. När jag har gjort det i ridningen har jag dock fått väldigt mycket stress och studs på stället. Jag har därför under en period istället gjort halt ur samlingen och därefter långsamt gått in i en skolhalt. Det har tagit bort stressen från arbetet med skolhalten och gjort att jag bättre kan bibehålla rundheten i Valioso. Vårt gamla problem med att Valioso bara lutar sig bakåt på raka bakben har dock kommit tillbaka. Lösningen på detta är självklart detsamma som vi tidigare har gjort från marken. Att knyta ihop skolhaltsarbetet med rörelse framåt i samling. Jag fick därför samla Valioso i skritten så att vi närmade oss skolhalten, men med bibehållen rörelse framåt och ur det läget bara be om en liten skolhalt. Det blev då bättre än när jag gjorde skolhalt ur halten, men Valioso vinklar ändå knäled och hasled bättre när han rör sig framåt än i själva skolhalten. De gånger jag fick bäst vinkling i skolhalten var faktiskt de gånger som rundheten och lyftet i framdelen blev bäst. Det gäller också att få honom att inte luta sig bakåt in i skolhalten, utan att enbart sänka sin bakdel.

Övergångar ur samlad skritt i riktning mot piaff
När jag arbetade med samling i riktning mot skolhalt så hamnade Valioso några gånger väldigt nära en fin piaff. Nu fick jag därför samla honom i skritten (till skolskritt) och därefter be om mer energi och några snabba steg i riktning mot piaff. Det här är svårare, eftersom jag är bättre på att lugna hästar och bromsa upp takten, än vad jag är på att öka energin och höja takten. Om jag ur skolskritt använder sitsen för att skapa en travrörelse så får jag en långsam takt och en övergång till skoltrav. Den övergången är ganska lätt att arbeta med, eftersom vi har fokuserat så mycket på att byta ryggsving mellan skritt och trav i vårt arbete det senaste året. När jag ur en skolskritt gör en övergång i riktning mot piaff så ska jag istället sitta helt stilla och avslappnat över hästen och med skänkel, röst eller spö öka takten. På Valioso fungerar det bäst att använda spöt på inner bak när jag ska öka takten, eftersom den hjälpen är väl inövad från marken. Då riskerar jag inte heller att skapa en spänning eller rörelse i min sits, vilket är stor risk om jag ökar energin med skänklarna. Det räcker att få upp takten några steg och därefter återgå till skolskritt. Det viktiga i det här skedet av piaffarbetet är att få Valioso att förstå i vilken riktning reaktionen ska vara. Alltså att det är mer energi och en högre takt jag vill ha.

IMG_8735

Generellt måste jag säga att Valioso bar upp sig betydligt bättre när vi jobbade med övergångar utan så höga krav på samling. Då lyfte han bröstryggen ordentligt och blev väldigt lätt på framdelen. Det är ut det läget som jag skulle vilja samla honom. Där vi fokuserade mer på samling så fick jag i och för sig mer vinkling av bakbenen och han bibehöll en rundhet i formen, men han lyfte inte bröstryggen på samma sätt. Under den sista lektionen kommer vi därför att fokusera på att genom arbete med övergångar skapa så mycket lyft i bröstryggen och lätthet i framdelen som möjligt. Arbetet med att vinkla bakbenen kommer nog ändå Bent att fokusera på nästa vecka, så det kan jag spara tills dess.

Lektion 4 för Christofer – Tisdag eftermiddag

Övergångar
Vi inledde lektionen med att arbeta med övergångar mellan skritt, trav och galopp i alla riktningar. Övergångarna blev rundare nu, även övergångarna till galopp. Vi repeterade även halter, ryggningar och igångsättningar till trav samt halvhalter med ökad energi efter. Vi fick dock inte till riktigt samma lyft i bröstkorgen som vi fick när vi arbetade med samma övningar förra lektionen. Bärigheten var bra, men det där lilla extra saknades. Det kan bero på att det var väldigt varmt i ridhuset, så Valioso tyckte att det var ganska jobbigt.

IMG_8709

IMG_8741

Galoppombyten
Christofer introducerar galoppombytena väldigt tidigt med sina hästar. Han börjar då att göra byten när han rider ute i skogen, längs en stig som svänger. Då blir det naturligt för hästen att byta galopp. Anledningen till att han börjar så tidigt med bytena är att hästarna då inte har tillräckligt bra balans för att kunna fortsätta i ”fel” galopp. Jag har hemma jobbat med att byta galopp genom att be Valioso byta böjning. Han har då själv fått lösa uppgiften att hitta galoppen i den andra böjningen. Med den metoden har han dock alltid tagit ett travsteg innan han fortsätter i den andra galoppen. Det vi nu provade var att vända snett igenom i galopp och be om ett byte med den nya ytterskänkeln just när vi kommer ut på spåret. Det gick ganska bra, men vi fick fortfarande minst ett halvt travsteg mellan galopperna. Det jag kan prova i ett sådant läge är att lägga ut en bom på ridbanan och göra bytet över bommen. Bytena blir också lättare om hästen är mer alert på hjälperna i galoppen. Om jag kan få reaktionen rundhet som svar på skänkeln även i galopp, så blir det också lättare att få ett rent byte.

Galopparbete
Förutom runda övergångar till och från galopp så måste Valioso stärka sig i galoppen genom att man helt enkelt arbetar mycket med galoppen. En bra övning, som jag fick jobba med under lektionen, är att gå från en rund galopp på volten ut på en rak linje utan stöd av väggen (t.ex. på medellinjen). Varken takten, böjningen, formen eller farten ska förändras när man går från volten till den raka linjen. Hästen ska gå rakt i böjningen på den raka linjen, dvs inte i en öppna eller sluta. Varken bogarna eller bakdelen får alltså sladda åt något håll. 

Read More
  • Artikelarkiv

  • Webshop