Latest Posts

Vi hade planerat det så praktiskt att vi var veckoelever hos Marius Schneider i Tyskland samma vecka som Bent Branderup kom dit och hade en kurs (theme seminar) om “bending of the haunches”. Kursen handlade alltså om vinklingen av hästens bakben, och inte bara så allmänt att hästen när den samlar sig ska vinkla bakbenen utan den här kursen fokuserade på de olika lederna i bakbenen.

Bents föreläsningar

Hästens bakben och rygg ska skapa lätthet i framdelen

Xenophon: “Rid hästens bakben framåt in under hästens mage, gör sedan en förhållning (halt) så att hästen böjer alla vinklar i sin bakdel.”

Redan med Xenophon hade vi alltså en beskrivning av hela ridkonsten. Alla de senare mästarna ägnar sig åt att förklara detta mer noggrant och på lite olika sätt. Steinbrecht utgår t.ex. från ryggradens form och ägnar en stor del av sin bok till att beskriva hur man ska forma hästens ryggrad. När man har gjort det är det enligt honom ganska självklart hur man ska vinkla hästens bakdel.

Vi har flera olika vinklar i hästens bakdel:

• Lumbo-sakralleden
• Höftleden
• Knäleden
• Hasleden
• Kotleden

Knäleden och hasleden i bakdelen hänger ihop. Båda dessa leder vinklas alltså lika mycket. Kotleden är inte en led som vi arbetar så mycket med, men det är en led där vi kan se hur hästen fördelar sin vikt. Om hästen har mycket vikt på sin framdel så ser man att den vinklar kotlederna i frambenen mer. Om hästen istället har mycket vikt på sin bakdel så vinklar den kotlederna i bakbenen mer.

Bakbenen ska skapa energi. Den energin ska sedan flöda genom hästens kropp. Det är detta vi kallar schwung! Energin från bakbenen ska genom svingningarna i hästens ryggrad gå genom hästens kropp och skapa en lätthet i framdelen. Om det finns blockeringar i hästens kropp så kan inte svingningarna gå genom hästens kropp. Det arbete vi gör med hästens huvud och hals syftar till att forma ryggraden på ett sådant sätt att dessa blockeringar försvinner. Vi kan dock aldrig producera någon kraft eller energi med hästens framdel. Däremot kan vi (om vi inte har några blockeringar i ryggraden) ta en halvhalt i hästens framdel för att föra tyngdpunkten bakåt så att hästen kan ta mer vikt på sina bakben. När hästen arbetar korrekt med sin bakdel så vill vi också att det ska ge en god effekt i framdelen. Den goda effekten innebär att hästen ska bli lättare i sin framdel. Om hästen använder bakdelen korrekt, men det inte skapas någon lyftkraft i framdelen så finns det något däremellan som blockerar energin från hästens bakdel.

När vi rider hästen framåt vill vi att hästen ska vinkla alla leder i bakdelen mer så att bakbenen svingar längre fram inunder hästen. Det vanligaste när man ber en häst gå framåt är dock att det motsatta händer. Hästen rätar ut alla vinklar i bakdelen så att bakbenen inte hamnar längre inunder hästen utan tvärt emot hamnar längre bakom hästen och skjuter på mer. Då ökar farten och hästen rör sig snabbare framåt, men bakbenen sträcks inte fram mer. Steinbrecht skriver i sin bok: ”Rid din häst framåt! Missförstå mig inte, jag menar inte snabbt!” Det är precis den här beskrivningen han syftar på då. Man ska rida hästens bakben framåt istället för att bara få hästen att röra sig snabbare. Det viktiga är alltså om farten framåt skapas genom att bakbenen vinklas mer eller genom att bakbenen rätas ut.

Det finns hästar som sätter bakbenen långt inunder sig, men som ändå har bakbenen raka. De vinklar då höftleden mycket, men är väldigt raka i knäled och hasled. Då kan de inte ta vikten på bakbenen. Det finns också hästar som är raka i höftleden, men vinklar knäled och hasled mycket. De lyfter då bakbenen högt, men sträcker inte fram dem inunder sig. Detta ser man ofta hos araber och en del spanska hästar. Det finns också hästar som böjer sig mycket i lumbo-sakralleden, men är raka i höftled, knäled och hasled. Detta ser man ofta hos islandshästar.

Det är svårare att träna en häst som vinklar en led mycket och håller övriga leder raka. Det är enklare att träna en häst som har samma stelhet i alla leder. De är stabilare och man kan använda samma träning för att komma åt alla leder. När en häst överböjer en led på bekostnad av de övriga lederna så blir hästen instabil och det blir svårare att träna upp de övriga lederna. Men det finns olika övningar för att träna upp rörligheten i de olika lederna i bakdelen.

Många hästar rids idag dysfunktionellt! Många ryttare sätter på hästarna skydd på benen för att de rider dem på ett sådant sätt att de trampar sig själva. Vi ska inte i träningen eftersträva extrema och konstlade benrörelser, utan vi ska förbättra hästens naturliga rörelsemönster så att bärigheten ökar.

För att få en bra skolhalt måste man ha rätt form på hästens ryggrad. Om hästen är för djup i formen så kommer bröstkorgen att pressas ned när hästen går in i en skolhalt. Om hästen istället är för hög så kommer länden att pressas ned när hästen går in i en skolhalt. Hästen ska alltså varken vara för hög eller för djup. Vi måste också ha en ren böjning genom hästens kropp. Det som skapar böjningen är egentligen en rotation genom hästens kropp, vilket ger ett lyft i hästens yttersida, ger en ställning inåt och får hästen att föra fram sin inre höft. Hästen måste också vara lösgjord så att det inte finns några blockeringar genom hästens kropp. Om den lägger mer vikt på ett framben så skapas det en blockering där. Om hästen blockerar sig på inner fram så för man framdelen lite utåt (i riktning mot en sluta) och om hästen blockerar sig på ytter fram så för man framdelen lite inåt (i riktning mot en öppna). När hästen är i balans kan man föra tyngdpunkten bakåt. Om den då blockerar sig i bakdelen så kan den få en catback. Den lyfter sig då och överböjer sig kring lumbo-sakralleden. Problemet ligger dock inte i lumbo-sakralleden, utan problemet ligger i de övriga lederna i bakdelen. Då kan man behöva rörelse framåt för att komma åt de övriga lederna.

Det kan också finnas andra problem i skolhalten. Det finns t.ex. hästar som bara vinklar höftleden och bibehåller övriga leder raka. Detta är vanligt hos hästar med väldigt platt kors, t.ex araber. Man måste då hitta rätt övningar för att få dessa hästar att börja gymnastisera de övriga lederna. Ibland kan lösningen vara att rida bakbenen mer framåt med mer energi, ibland kan lösningen vara att gymnastisera bakbenen när man lyfter hovarna och ibland kan lösningen vara levaden.

Om hästen har dålig balans men mjuka leder så är det lättare för hästen att göra en piaff än att göra skolskritt, eftersom den i piaffen inte behöver balansera sig så länge på varje diagonal (eftersom takten är högre). I skolskritten måste hästen stå längre stund på respektive diagonal (eftersom skolskritten har en långsammare takt). I skolskritt är det då risk att hästen går in i en balanse, för att den har svårt att hålla balansen. Om hästen har bra balans men styva leder kan skolskritten vara enklare för hästen eftersom den då får mer tid på sig att böja lederna. Om hästen både har dålig balans och styva leder så blir problemen större…

Man kan inverka med spöt på olika delar av hästens bakdel för att påverka olika vinklar i bakdelen.

• Lumbo-sakralleden: Använd spöt ovanför svansen.
• Höftleden: Använd spöt på bakdelen av bakbenen, strax ovanför knät.
• Knäled och hasled: Använd spöt på baksidan av skenan.

Varför vill vi samla hästarna och få dem att vinkla sina bakben? Det gör vi faktiskt för att skapa ett lyft i hästens bröstrygg och bogar, så att den börjar bära sin ryttare. Med en del hästar får man den samlingen genom att använda skolskritt eller skolhalt och med en del hästar får man den genom arbetet med piaffen. Men piaffen har inget egenvärde, utan syftar bara till att lära hästarna att bära upp sina ryttare.

När man ber hästen ta tyngdpunkten bakåt ska vinklarna i bakdelen bli kraftigare. Annars kan inte hästen flytta tyngpunkten bakåt. Om man kan sitta på hästen och ta tyngdpunkten bakåt så att alla vinklar i bakdelen vinklas ordentligt och så att den blir lätt i framdelen får man känslan av att man sitter direkt på hästens bakben, så att man kan styra hästens bakben exakt med sin sits.

En häst som arbetar korrekt över sin rygg är alltid bekväm att sitta på. I många böcker om ryttarens sits beskrivs bara den rörelse som hästens framben skapar i hästens rygg. Då kan man med ganska stor säkerhet veta att författaren inte har suttit på någon häst som bär sig över ryggen. Man ska egentligen aldrig sitta på en häst som inte arbetar korrekt över ryggen, för i det läget tar hästen skada av belastningen.

När hästen samlar sig korrekt så vinklar den bakdelen mer och sänker sin bakdel. Då får ryggraden en form som en båge som är högre framtill än baktill. Det är detta som ger känslan av att ha hästen framför sitsen. Då känner man också huvudsakligen hästens bakben. När man har kommit dit är ryttarens uppgift att hålla hästens bakben kvar inunder sitsen. Man måste dock komma ihåg att hästen inte orkar vara kvar i den positionen så länge. Ju mer skjutkraft hästen har av naturen desto tyngre blir det för den att vara i den samlade positionen.

När man tar en halvhalt ska hästen egentligen fortsätta med samma hastighet (men den ska göra det i bättre balans och börja svinga fram bakbenen). 

Alla hästar har en gräns. För att kunna flytta hästens gräns måste man först och främst kunna upptäcka var hästens gräns är och man måste veta vad man vill att hästen ska förändra och på vilket sätt. Sedan måste man kunna förklara det för hästen och bedöma om hästen utför den förändring man har föreslagit.

Hästens båda framben ska alltid svinga i samma riktning. Vanligtvis är frambenens riktning densamma som hästens nos. Undantaget från detta är öppnan. I en öppna svingar frambenen lite utåt medan nosen pekar lite inåt. Skillnaden i vinkel mellan frambenen och nosen i öppnan ska dock vara så liten som möjligt.

Det finns hästar som klarar av att gå på bogarna under en period (en del till och med hela livet). Det gäller hästar som även när de är på bogarna bär upp sig bra över ryggen. Exempel på hästar som kan klara detta bättre än andra är quarterhästar. Med de allra flesta hästar (även många quarterhästar) skapas dock problem med slitage när hästen går på bogarna. Om man medvetet placerar hästen på bogarna så ska man därför se till att inte arbeta den i en sådan form under lång tid.

Ryttarens hand och skänklar

Vad är en skolad hand? En skolad hand är inte bara en hand som kan ge hästen instruktioner, utan en skolad hand är även en hand som kan läsa av vad som händer i hästens kropp. En hand som bara kan känna att det är ett motstånd i hästens mun kan inte lösa några problem. Handen måste kunna känna vad som händer i hästen. Först känner man det som händer närmast handen (i hästens käke, nacke, hals och bogar), men när handen är skolad ska man även via handen kunna känna vad som händer i hästens bakben.

Ett sätt att bedöma om samlingen är bra eller dålig är att känna hur det känns i handen. Korrekt samling ska göra hästen lätt i handen. Om hästen lägger vikt i handen så har den inte samlat sig korrekt. Det är omöjligt för hästen att samla sig korrekt och samtidigt lägga vikt i tygeln. Det tryck man känner mot handen är bakbenens påskjut och att frambenen går bakåt.

Man kan använda skänklarna genom att lägga dem mot hästen så att det skapas ett litet tryck. Det man då ska lära hästen är att gå bort från det trycket (och då ska man självklart ta bort trycket). Om man lär hästen att trycka emot skänkeln så kommer man inte att kunna forma hästen med skänklarna.

Skänklarna kan också användas med små impulser, för att få en reaktion från hästens bakben. Oftast använder man det för att säga till hästens bakben i vilket ögonblick de ska lyftas. Man kan på det sättet minska hästens påskjut, genom att man ber hästen att lyfta bakbenen tidigare. Det är viktigt att skänklarna används med väldigt svaga impulser. Skänkeln ska inte tvinga hästen någonstans, för det skapar spänningar i hästen. Istället ska skänkeln skapa en reaktion från hästens bakben. Hästen känner en fluga och man behöver då inte sparka på den.

Det finns sex olika skänklar som hästen måste lära sig att förstå:

• Böjning runt skänkeln – Hästen ska böja sig runt innerskänkeln som då inverkar vid sadelgjorden.
• Böjning bort från skänkeln – Hästen ska böja sig bort från ytterskänkeln
• Förvarande skänkeln (Preventing leg) – Om hästen vill falla ur ramen med ett bakben så för skänkeln tillbaka bakbenet. Det kan t.ex. behövas en ytterskänkel i en öppna eller en innerskänkel i en sluta.
• Inramande skänkeln (Framing leg)
• Direkt skänkel – Ber bakbenet kliva fram mer
• Samlande skänkel – Samlar hästen (minskar påskjutet genom att bakbenet lyfts tidigare)

Unghästar och utbildningtrappan

När Bent tittar på en unghäst så tittar han först på hur hästen lyfter bakbenen och svingar fram dem inunder sig. Då ser han om hästen har en god naturlig fallenhet för att vinkla sina bakben. Sedan tittar han på hur rent hästen sätter ned sina hovar mot marken. Här eftersträvar han hästar som av naturen sätter ned hela hoven jämnt mot marken.

De flesta har dock inte hästar som av naturen har så lätt för sig. Istället är de flesta hästar mer eller mindre på bogarna, så att frambenen går bakåt och hästen sjunker ned med bröstkorgen mellan bogarna. Då hindrar framdelen hästens bakben från att svinga fram.

Hästens utbildning följer följande punkter:

1. Balans – Hästen måste först hitta sin balans, så att energin från bakbenen går rakt fram, så att hästen inte faller ut med någon av bogarna.
2. Lösgjordhet – När hästen hittat sin balans måste man bli av med de spänningar som blockerar svingningarna genom hästens ryggrad.
3. Form – När hästen är i balans och lösgjord kan man börja formge den. Då ligger fokus på att hitta en form där hästens ryggrad kan svinga bra.
4. Tempo – När hästen är balanserad, lösgjord och formgiven kan man börja påverka dess tempo.
5. Takt – När hästen är i balans, lösgjord och formgiven och vi kan kontrollera dess tempo kan vi jobba med att påverka takten.
6. Schwung – Schwung är resultatet av alla de övriga punkterna.

Mina lektioner på Bentkursen

Vid den första lektionen fick jag börja med att bara skritta på en volt medan Bent analyserade Valiosos rörelser. Han konstaterade att Valioso sätter ned hovarna ganska ”rent” i skritten, men i påskjutsfasen öppnar han höftleden och knäleden i bakbenen för mycket (så att man ser ett streck mellan musklerna på bakbenet). Det extra påskjutet speglas i framdelen genom att han står kvar lite för länge på sina framben och för dem bakåt. För att komma ifrån problemet skulle bakbenen behöva komma 10, 20 eller till och med 30 cm längre inunder honom. Bent sa att man kan lösa detta på två sätt; antingen genom att rida hästen framåt eller genom att samla den. Jag fick först prova att rida Valioso mer framåt, vilket självklart resulterade i att frambenen gick mer bakåt, så problemet blev större istället för mindre. Jag fick då prova att samla honom lite. Då lyfte han frambenen tidigare och blev lättare i framdelen. Från det utgångsläget fick jag rida honom framåt, men bara så mycket att jag bibehöll lättheten i framdelen. Då fick vi en skritt framåt med mer lätthet i framdelen.

Valioso har svårt att böja knäled och hasled. Framför allt i påskjutsfasen av steget vill han räta ut knäled och hasled. Det medför att han står kvar längre inunder sig med frambenen.

Med denna utgångspunkt fick jag börja jobba med samlingen av Valioso. Det jag skulle göra när jag samlade honom var att på volten i skritt be om en svag sluta och samtidigt börja samla honom genom att göra halvhalter med sitsen. För att inte belasta ryggen för mycket innan han börjar vinkla bakbenen skulle jag ta ländryggen lite framåt (svanka) och stänga sitsen lite så att jag fick mer vikt på låren. Halvhalterna med sitsen skulle vara riktade framåt i riktning mot hästens inre bog och bakåt i riktning mot hästens inre bakben (eftersom det är en sluta och tyngdpunkten då ska förskjutas lite inåt samt för att skapa frihet för ytterbogen och ytter bakben). För att jag inte skulle göra för mycket med sitsen skulle jag göra halvhalterna enbart med huvudet, alltså genom att bara sänka näsan någon cm i halvhalten. Detta var för resten väldigt effektivt för att få mig att titta upp. Man kan inte jobba med att sänka näsan en cm om man hela tiden tittar ned…

När jag började samla Valioso skulle jag göra halvhalterna med sitsen (huvudet) varje gång hans inre bakben var i luften. Jag skulle alltså använda en svag sluta för att få det yttre bakbenet att skapa ett stöd så att det inre bakbenet skulle kunna svinga fram. Samtidigt skulle min sits placera hans tyngdpunkt i riktning mot inner bak genom att halvhalterna med sitsen görs när det inre bakbenet svingar fram. Då minskar också belastningen när det yttre bakbenet sträcks fram, så att det inte blockeras. När Valioso svarade bra på det skulle jag göra halvhalter med sitsen både när han stod på inner och ytter bakben. När det fungerade bra skulle jag lägga till skänklarna i bakbenens takt, för att få mer lyft och energi i bakbenen.

Det är inte någon självklarhet att halvhalterna med sitsen ska göras just när det inre bakbenet är i luften. Det beror på hur hästen använder sina bakben. Med de flesta hästarna får man bäst resultat om man placerar hästen i en svag sluta och tar halvhalterna när hästens inre bakben är i luften. Man får dock inte sitta på ett bakben som inte svingar fram ordentligt. Om hästen kortar av framåtsvingningen i det inre bakbenet så måste man ta tyndpunkten lite mer framåt så att hästen börjar svinga fram inner bak igen.

Anna-Clara fick jobba på samma sätt in i samlingen. När hon med skänklarna bad om lite mer energi och samling så reagerade hästen med att bli lite vid i bakbenen, framför allt med det yttre bakbenet. Bent förklarade det som att alla hästar har en gräns. De mer talangfulla har bara gränsen längre bort, men även de har en gräns. Acacias reaktion när hon närmar sig sin gräns är att bli vid i bakbenen, vilket medför att de hamnar längre från tyngdpunkten. Den innebär också att hon blockerar sig i bakbenen. Anna-Claras uppgift blev då att vara så mjuk i sina underskänklar att hon där känner när hästen blir vid i något bakben och att då korrigera det bakbenet med den skänkeln. Vilket symptom som uppstår när man närmar sig hästens gräns är olika från häst till häst, så även korrigeringen är olika från häst till häst.

En engagerad instruktör och en koncentrerad elev! Anna-Clara känner in Acacias bakben med vaderna.

Stephanie fick också arbeta med samlingen på det här sättet. När hon fick en bra reaktion från Willow, så att han började vinkla bakbenen mer och ta mer vikt på dem, så fick hon börja ta halvhalterna inte bara i överkroppen, utan i magen. När hon tar halvhalterna i magen är det väldigt viktigt att inte göra för mycket, så att man blir för belastande på hästens rygg, för då pressar man undan ryggen. Om hästen börjar sänka ryggen så måste man rida mer framåt.

Stephanie samlar Willow i trav genom att göra halvhalter med magen.

Vid min andra lektion inledde jag där jag slutade den första lektionen. Jag fick samla i skritt i en sluta tills bogarna kom upp lite. Ur det läget skulle jag sedan rida honom framåt så mycket jag kunde utan att han hamnade på bogarna igen. Sedan fick jag prova att samla lite mer och förstärka lite med spöt på bakdelen. När han styvade sig lite fick jag gå en aning framåt och sedan samla igen. Därefter fick jag prova att ur den samlade skritten gå över i en samlad trav och i den samlade traven växla mellan att gå lite framåt och samla lite mer. Jag fick fram båda bakbenen ganska bra och han reagerade på den samlade hjälperna, så Bent blev nöjd. Men samtidigt kändes det som att jag helt lämnade det arbete jag ägnat mig åt under veckan med att skapa en ram för Valioso och få ytterbogen lätt. Framför allt i vänster varv drog han bak ytterbogen och riktade kraften lite utåt, och de instruktioner jag fick för att korrigera det var att be om mer sluta med ytterskänkeln.

Samling i skritt med enbart halvhalter med sitsen.

Innan min tredje lektion rid jag fram Valioso på utomhusridbanan. Jag fokuserade då på att hitta tillbaka till det arbete vi hade gjort vid lektionerna för Marius och på att rida Valiosos bakben framåt inunder honom såsom jag brukar göra hemma. Han gick då på mer energiskt än vad han gjorde under gårdagens lektioner för Bent och rörelserna var kanske inte så mycket på stället, men han höll ändå ihop kroppen bättre och fick bättre bärighet. Jag var dock tvungen att emellanåt använda skänklarna för att påminna bakbenen om att kliva fram bättre.

Valioso blev rund och fin i formen när jag red fram honom inför sista lektionen för Bent. Här tycker jag att han får bättre bakben och mer lätthet i framdelen.

Vid sista lektionen på kursen försökte jag kombinera mitt eget sätt att rida på med det som Bent ville att jag skulle göra. Han ville dock inte att jag skulle använda skänklarna för att rida bakbenen framåt på hästen. Anledningen såsom han beskrev den var att man inte får göra annat än att använda skänklarna ifall sitsen hindrar bakbenen från att kliva fram ordentligt. Min syn på det hela är dock att man mycket väl kan använda de sekundära hjälperna för att placera bakbenen på hästen, men att sitsen sedan ska ta över mycket av arbetet så att skänklarna bara används för att korrigera hästen om den kortar av steget, faller på framdelen, förlorar energin eller liknande. Eftersom jag redan hade värmt upp Valioso behövdes det inte så mycket skänkelhjälper för att få med sig bakbenen. Jag tillämpade därför lite “civil olydnad” och plockade lite diskret med med Valiosos bakben med skänklarna. Och Bent bekräftade min känsla med att berömma reaktionen från Valioso i dessa ögonblick. Det kändes som ett bra avslut inför en lång hemresa!

Ridning i damsadel

Carina Dörfler lät mig prova hennes damsadel på Valioso! Det var fantastiskt roligt och vi var faktiskt ganska duktiga!

För 1,5 år sedan besökte jag Sabine Oettel. Jag hade då förmånen att få en lektion i damsadelridning på hennes högt skolade häst Jarl. Det var otroligt roligt och jag blev fascinerad av hur mycket man faktiskt kan inverka med sitsen trots att man sitter i damsadel. Mer information om mitt besök hos Sabine Oettel hittar du om du klickar på bilden.

Efter den resan har jag letat lite efter en egen damsadel, men om många tycker att det är en djungel att köpa en “vanlig” sadel så är det faktiskt ännu svårare att köpa en damsadel. Ovansidan av sadeln ska ha mått som passar till ryttarens benlängd och undersidan av sadeln ska förståss både i längd, bredd och utformning passa till hästens rygg. Eftersom de flesta begagnade sadlarna finns i exempelvis Storbritannien så är det inte heller så enkelt att provrida en sadel. Jag har dessutom varit osäker på om någon av mina hästar är lämplig för ridning i damsadel. Jag har tänkt mig att den mest lämpliga hästen är en fysiskt stabil häst med ganska lång rygg (eftersom jag har långa ben och därför behöver en lång sadel). Valioso som är överrörlig och har ganska kort rygg passar inte riktigt in i den bilden.

När vi var hos Marius visade det sig att hans sambo Carina hade en damsadel. Den såg ut att kunna passa ganska bra på Valioso och även om den var lite för kort för mina långa ben så borde det fungera. Carina lät mig villigt prova sadeln på Valioso och hjälpte mig generöst både med inpassningen av sadeln och med en introduktion i vad jag skulle tänka på för att han skulle förstå mina hjälper.

Carina Dörfler hjälper mig att passa in en damsadel på Valioso.

Den första utmaningen när man sitter i en damsadel är att hitta sin balanspunkt mitt över hästen. I början är det lätt att man vill sitta lite till vänster, för att det känns tryggare, men trots att man sitter snett är det viktigt att tyngdpunkten är mitt över hästen. Man ska också se till att hålla axlarna parallella med hästens bogar så att man bibehåller känslan av vad som är rakt. Carina hjälpte mig att hitta min hållning i damsadeln och från det utgångsläget skulle jag försöka att styra hästen enbart genom att titta i den riktning vi skulle gå. När jag var balanserad så fungerade det faktiskt! Det som förvånade mig mest var att Valioso inte blev mer vinglig och instabil nu när jag inte kunde rama in honom med sitsen. Istället blev han faktiskt lite stabilare än vanligt!

Det gick lätt att hitta balansen i skritt på volt i båda varven.

Trav är inte så annorlunda än skritt. Den ända skillnaden är att man måste hitta travrörelsen i sitsen. Det kan därför vara enklast att börja med lite samlad trav så att man inte får för stora rörelser att följa med i.

Traven var från början lite stötig och svårare än skritten, men efter en stund hittade jag travrytmen i sitsen och då kunde Valioso slappna av och följa mig så då blev det lugnt och behagligt.

Jag provade också att växla mellan att rida på volt och böjd rakt fram samt att göra öppna och sluta. Vänster skänkel använder man som vanligt, men höger skänkel ersätts av en stick som man använder i skänkelläget. I början kan därför vänster öppna och höger sluta kännas enklare än höger öppna och vänster sluta. Det är dock viktigt att man även hittar övningarna i sin egen sits. Eftersom man använder sticken som högerskänkel så bör man rida med enhandsfattning när man rider i damsadel. Man har alltså tyglarna i vänster hand och sticken i höger hand.

Carina blev nog lite inspirerad av mitt damsadelintresse, så efter att jag hade ridit Valioso i damsadel red hon en häst i damsadel. Det syntes tydligt att det inte var första gången, varken för henne eller för hästen!

Efter att jag och Valioso hade provat oss fram visade Carina hur ridning i damsadel ska se ut. Stabilt, elegant och med fin bärighet.

Det enda problem som återstår nu är hur jag ska hitta en damsadel! Nu vet jag ju att Valioso faktiskt fungerar ganska bra för ridning i damsadel, så nu måste jag hitta mig en egen damsadel!

Lektion i crossover mellan longering och lång tygel 5 juli 2016

Jag bad Marius visa mig lite av arbetet på lina i olika positioner. Det resulterade i en 45 minuter lång lektion som var som en hel lärobok i crossover mellan longering och arbete på lång tygel.

Växla mellan longeringsposition och position vid hästens inre bakben

Utgångspunkten var hela tiden longering i normal longeringsposition. När hästen gick i bra balans skulle jag utan att inverka på honom förflytta mig till en position intill hans inre bakben. De första gångerna vände han då in sin framdel. Det beror på att jag bytte position för snabbt. När jag lite långsammare bytte position (självklart utan att titta mot honom, för det skulle trycka honom bort från mig) så fortsatte han i samma rörelseriktning. I den positionen kan man sedan flytta honom lite utåt genom att inverka med spöt ovanifrån bakom det inre skulderbladet. Det är viktigt att man kan växla mellan positionerna utan att hästens balans och rörelseriktning förändras.

Här bibehåller Valioso rörelseriktningen och balansen på volten när jag förflyttar mig från longeringspositionen till en position intill hans inre bakben.

Växla mellan longeringsposition och position bakom hästen

Innan hästen är redo för att man placerar sig bakom honom är det viktigt att han förstår ytterskänkeln (dvs att ta in bakdelen i en sluta när man lyfter spöt över bakdelen). När man ska flytta sig från longeringsposition till en position bakom hästen lyfter man spöt och ber bara om en tendens mot sluta, egentligen bara för att motverka att bakdelen faller ut. Sedan gör man precis som när man ska gå bredvid hästen, men går istället in i en position bakom den. I början när man är i den positionen följer man bara med hästen, istället för att föra hästen på en linje.

Inverka i positionen bakom hästen

När man går bakom hästen med en lina kan man inverka på ungefär samma sätt som när man arbetar på lång tygel och alltså har en tygel på varje sida av hästen. Linan har samma funktion som innertygeln och kan inverka mot hästens hals som en innertygel eller mot hästens sida som en innerskänkel. Yttertygeln ersätts av spöt som kan inverka längre fram på hästens kropp som en yttertygel eller längre bak som en ytterskänkel.

I positionen bakom hästen ska man ha samma känsla som om man arbetar hästen på lång tygel, fast med en hängande lina. Hästen ramas in av linan på innersidan och spöt på yttersidan.

Växla mellan longeringsposition och position på hästens yttersida

På samma sätt som när man förflyttar sig till en position bakom hästen kan man förflytta sig till en position på hästens yttersida. Även här använder man alltså en svag slutatendens för att bakdelen inte ska falla ut när man byter position. Samtidigt som man förflyttar sig lyfter man den inre handen och för innertygeln över till hästens yttersida, så att den alltså blir liggande över hästens rygg.

Inverka i positionen på hästens yttersida

I den här positionen kan man låta linan korsa hästens rygg långt fram, så att linan blir liggandes mot hästens hals. Linan får då funktionen av en innertygel. Om man istället låter linan korsa hästens rygg något längre bak så kommer den istället att få funktionen av en innerskänkel. Om man behöver förstärka linan i någon av dessa funktioner så gör man det med spöt som då lyfts över till hästens innersida. Om man vill öka ställningen inåt så flyttar man över handen som håller i linan till hästens innersida.

Marius visar hur man i positionen vid hästens yttre bakben kan lägga linan mot halsen på hästen så att den fungerar som en indirekt innertygel.

Yttertygeln kommer i det här arbetet att ersättas av spöt och positionen. För att inverka på ytter bak (sluta) placerar man sig ganska långt bak på yttersidan (invid hästens yttre bakben och inverkar med spöt i skänkelläget eller direkt på det yttre bakbenet. För att inverka som en yttertygel (flytta hästens framdel inåt) så placerar man sig längre fram och inverkar med spöt på yttersidan av halsen.

Arbete vid handen från yttersidan med en lina

Ur positionen på hästens yttersida kan man övergå till arbete vid handen. Man placerar sig då längre fram (nära ytterbogen) och vänder sig om så att man alltså går baklänges. Tygeln fungerar precis som innertygeln i arbetet vid handen. Yttertygeln ersätts av armbågen mot yttersidan av hästens hals (och vid behov av en position längre fram, dvs något framför hästens ytterbog). Spöt kan på hästens innersida inverka som en innerskänkel eller som en innertygel. Det kan också inverka på hästens yttersida som en ytterskänkel.

Marius visar hur man från positionen vid hästens yttre bakben i arbete på lång tygel kan flytta sig längre framåt och arbeta hästen vid handen från yttersidan. Spöt kan man vid behov lyfta över hästens rygg till innersidan som en innerskänkel.

Markarbete från yttersidans position

Från positionen för arbete vid handen på yttersidan kan man förflytta sig framåt så att man placerar sig framför hästen i markarbetesposition. Eftersom tygeln ligger över hästens hals kan man få en tygel på vardera sidan. Änden av tygeln skapar en yttertygel och innertygeln får man genom att hålla i linan vid kapsonen på hästens innersida. På det sättet kan man alltså markarbeta hästen med två tyglar som består av samma lina. När man ska återgå till longering går man hela vägen runt hästen igen, tills man återkommer till utångsläget i longeringsposition vid hästens innersida.

Från positionen för arbete vid handen från hästens yttersida kan man förflytta sig fram till hästens huvud och byta böjning. Då har man återkommit till markarbetespositionen, men med en tygel på vardera sidan av hästens hals.

Förbättra ställningen i skritt och trav samt påbörja galopparbetet

Under den andra lektionen på torsdagen bad jag Marius att hjälpa mig med fler övningar för att förbättra ställningen, utan att först skapa en blockering i hästen. Den första övningen som jag då fick göra var att först skritta på en väldigt liten volt. Jag skulle hålla tyglarna 3+1 och spöt nedåtvinklat på insidan. Innerhanden (den som håller i kapsontygeln) skulle jag hålla ut från hästen (alltså in mot mitten av volten) för att visa hästen vägen in i böjningen mer än att sträcka den och dra hästens nos inåt. Stångtyglarna kunde jag vid behov ta lite mot utsidan för att hindra honom från att falla på innerbogen. Spöt kan vid behov förstärka vid innerbogen, på innersidan av halsen eller i skänkelläget. I den här övningen skulle vi på den lilla volten ha väldigt mycket böjning. Det intressanta var att Valioso så inte förböjde halsen, utan han längde fint sin yttersida och sökte sig in i böjningen. När vi hade böjningen på den lilla volten skulle jag öka volten och sedan med en svag sluta vända in framdelen och komma tillbaka in på den lilla volten igen. För att säkerställa att vi inte gjorde för stora förändringar hade Marius satt ut koner i ett kors, men en kon i mitten av cirkeln och två koner i varje ”hörn” av cirkeln. När jag ökade volten skulle jag gå runt en av de inre hörnkonerna och sedan i en svag sluta vända in till den lilla volten igen. Den här övningen vidareutvecklade Marius sedan till att vi efter att ha ökat volten runt en av de inre hörnkonerna skulle göra en vändning in i volten i sluta och byta varv. Hela vändningen skulle ske innan konen i mitten av volten. I höger varv gick det här bra, men i vänster varv blev han tung i vändningen. Då fick jag påbörja vändningen och därefter göra halt och ur halten be om ytterligare ett par stegs vändning.

Marius har markerat mitten av volten med en kon (där Marius står). Volten har sedan fått fyra “hörn” och varje hörn är markerat med två koner. Syftet med den här “banan” är att man ska bli medveten om var hästen befinner sig på volten och kunna flytta hästen inåt och utåt på volten utan att den tappar balansen. Banan ger stor flexibilitet. Man kan gå utanför hörnkonerna, mellan dem eller innanför dem. Man kan också välja mellan att följa konerna på en rund volt eller använda dem som hörnmarkeringar i en carré.

Anna-Clara för här Acacia mellan konerna och säkerställer att hon är lätt mellan tyglarna och varken glider inåt eller utåt på volten utan befinner sig i balans.

I trav fick jag jobba med en annan variant av samma övning. Jag fick då börja med att trava utanför de yttre hörnkonerna. När Valioso var mjuk på innertygeln skulle jag minska volten så mycket att jag kom mellan hörnkonerna. Därefter skulle jag välja ut ett hörn där jag minskade volten och gick innanför konerna och direkt därefter skulle jag föra ut honom så att han kom mellan konerna igen.

I galopp förenklades övningen ytterligare. Jag fick fatta galopp på den stora volten utanför hörnkonerna. När han var lösgjord på innertygeln på den stora volten skulle jag minska volten och rida mellan hörnkonerna. Eftersom han gärna går emot innertygeln i galopp så strävade han ut från volten. När jag skulle minska volten ville han kompensera det med att kasta sig på innertygeln. Resultatet blir då att det gick bra att gå mellan konerna i det första hörnet, men vid det andra hörnet var det lätt att han hamnade för långt inåt och gick rakt över eller innanför den inre konen. När jag korrigerade det höll han på att hamna utanför den yttre konen vid nästa hörn. Detta beror på att han undandrar sig tygeln i galopp. När man då försöker styra honom kastar han sig bort från tygeln och utslaget blir för stort. Övningen med konerna gör felet väldigt tydligt. När det går bra att galoppera mellan konerna kan man (liksom i trav) gå innanför den inre konen i ett hörn och efter det åter öka volten och fortsätta mellan konerna (men dit kom vi inte idag).

Galopp i en hög och öppen form, men med mycket rundhet. När Valioso galopperar i en så här hög form brukar vanligtvis underhalsen komma fram, men här lyfter han bröstryggen mer och då bibehåller han rundheten även i den höga formen.

På fredagen värmde vi upp med en kombination av de tidigare övningarna (men nu utan de röda konerna). I skritt började vi med att länga yttersidan på en liten volt för att därefter bibehålla den böjningen och balansen på en stor volt. När han var helt i balans mellan tyglarna bytte jag böjning till en renvers och försökte bibehålla samma framåtsvingande skritt. När han var fin i renvers bytte jag böjning och gjorde direkt en vändning inåt (innanför cirkelns mittpunkt). Valioso var hela tiden mycket mer stabil än igår och lättare att föra mellan de olika positionerna och övningarna utan att det blev för mycket. Även traven var mycket stabilare idag.

Valiosos hals utgör nu en perfekt fortsättning på hans kropp. Halsen är alltså lång och rak och han har fin ställning inåt. Det ger honom en bra balans mellan tyglarna och bakbenen svingar fram inunder honom. Detta gör att min vanligtvis så överrörliga häst känns riktigt stabil.

Fokus för lektionen låg sedan på galopparbetet. Först repeterade vi gårdagens övning. Det innebär alltså att fatta galopp på en stor volt och när hästen är balanserad på den stora volten minska den en aning (motsvarande att gå mellan konerna i gårdagens övning). Idag såg jag till att samla Valioso lite (och öka energin) i traven innan jag fattade galopp. I höger varv var han riktigt balanserad och ”i min sits” i galoppen, trots att tygeln var ganska lång. Han gick i en ganska öppen form, men var ändå lätt i framdelen och gick utan att trycka ut underhalsen. Vänster varv var fortfarande svårare, men inte lika svårt som igår.

Därefter fick jag en ny galoppövning att jobba med. Jag skulle börja med att trava på en liten volt, för att få honom böjd så att han länger ut sin yttersida och för fram ytterbogen. Därefter skulle jag föra ut honom på en stor volt och samla honom en aning och öka energin. I den lite mer samlade formen skulle vi gå in i en sluta. När slutan var bra skulle vi fatta galopp i slutan och direkt vända in framdelen i volten. I vänster varv låg fokus på att få med sig framdelen in i volten. Direkt när han svarade på detta skulle jag sakta av och berömma. I höger varv låg fokus istället på att inte vända in för snabbt, utan att vända in så sakta att han hela tiden var precis under min sits.

Här är galoppen lite mer samlad, vilket krävs för att vi ska kunna vända in i volten.

Fler lektioner hos Marius – Inriktning på bättre böjning, sluta och förvänd sluta

Nu bytte jag ut tränsbettet mot stångbett och kapson. Jag har på slutet inte ridit Valioso så mycket med kombinationen stångbett och kapson, för jag tycker att han har svarat bättre på enbart stångbettet, men jag hade en känsla av att Marius skulle kunna guida mig ett bättre sätt att utnyttja kombinationen. Och det hade jag rätt i. Jag fick rida med 3+1-fattning och verkligen nyttja den tygelfattningen. Med stångtyglarna i ytterhanden fick jag föra hästens bogar mellan tyglarna och med inner kapsontygel i den andra handen fick jag ta handen lite åt sidan för att visa hästen vägen in i böjningen. Detta skapar möjlighet att med stångtyglarna flytta hästens framdel lite utåt och samtidigt med kapsontygeln visa vägen inåt. Det fungerade riktigt bra. Ibland var jag tvungen att förstärka böjningen från kapsonen med spöt längst bak på halsen på innersidan, men oftast räckte kapsonen, eventuellt i kombination med lite inner- eller ytter skänkel.

Genom att hålla inner kapsontygel i innerhanden och de övriga tyglarna i ytterhanden kan jag med ytterhanden hålla hästens hals rak samtidigt som jag genom att föra innerhanden åt sidan ber om ställning. Med den metoden kan 3+1-fattningen av tyglarna motverka att hästen reagerar på innertygeln med att böja halsen mer.

Den här lektionen fick jag börja med att känna att jag kunde få Valioso mellan hjälperna med den ”nya” bettslingen. Det fick jag göra med den första övningen (flytta framdelen in i en öppna och sedan föra hästen tillbaka till rakriktad och låta honom räta ut sig lite och söka fram till handen) först i skritt och sedan även i trav. Den övningen passar väldigt bra för att värma upp hästen. Jag fick även arbeta lite med serpentiner i trav och då fokusera på att mellan varje båge låta honom bli rak och söka fram till handen några steg och sedan böja om honom till det andra hållet. Han var riktigt fin där och den nya ytterbogen svingade direkt fram fint när jag bytte böjning.

Därefter skulle vi jobba med att öka böjningen lite. Jag fick då jobba i trav på volt. Först skulle vi trava på en stor volt (så att vi utnyttjade hela ridhusets bredd). När Valioso var i fin balans skulle jag börja med att vända in framdelen lite (precis som när vi jobbade med vändningar) och därefter lägga till ytterskänkeln för att be om en antydan mot sluta. I den positionen skulle jag sedan fortsätta minska volten med lite begynnande samling. Med stångtyglarna mot halsen kunde jag flytta hans bogar lite inåt eller utåt och med kapsontygeln lite åt sidan kunde jag be om lite mer böjning. Vid behov fick jag förstärka böjningen med spöt långt bak på innersidan av halsen. Ibland behövde jag flytta framdelen lite utåt med inner stångtygel mot halsen och samtidigt be om lite mer böjning med inner kapsontygel. Efter några varv på den lilla volten skulle jag åter öka volten och låta honom sträcka sig mer framåt, men utan att han blev djup. I vänster varv var det viktigt att jag alltid började med att ta in framdelen en aning och sedan aktiverade hans yttre bakben med min ytterskänkel, men i höger varv blev reaktionen bättre om jag gjorde tvärtom, dvs om jag först aktiverade ytter bak och sedan började ta framdelen inåt.

I trav på en liten volt flyttar jag framdelen lite utåt med inner stångtygel mot halsen samtidigt som jag ber om mer böjning med inner kapsontygel.

Nästa övning var renvers (förvänd sluta) på volt i skritt. Utgångsläget var att rida på en stor volt med svag böjning inåt. Därefter bytte jag böjning och gick in i en renvers. Jag skulle ha väldigt svag böjning i renvers och titta lite mot Marius som stod mitt i volten, för att rikta hästens ytterbog mot mitten av volten. Nästa steg var att i renvers minska och öka volten. När jag minskade volten i renvers skulle jag rikta hästen ytterbog mot voltens mitt (dvs mot Marius) och samtidigt titta ditåt. Samtidigt skulle jag samla hästen lite och bibehålla lösgjordheten på inner kapsontygel, men inte böja hästen för mycket. Det kändes helt fel att i renvers minska volten och rikta hästens ytterbog mot mitten av cirkeln. Det borde teoretiskt leda till att hästen hamnade på ytterbogen. Jag brukar försöka göra motsatsen, dvs att i renvers flytta hästens framdel mot hästens insida för att förstärka rotationen (vilket jag vanligtvis inte lyckas så bra med). Det konstiga var att det här arbetet ledde till att hästen blev rakare i halsen i renvers och tog ytterbogen mer uppåt och framåt. Han blev inte totalt stabil, men allt blev betydligt bättre. Framför allt i vänster varv (där Valioso vill förböja halsen och falla ut med ytterbogen) var det en väldigt bra övning. När jag sedan skulle öka volten i renvers så skulle jag ta några steg som i en diagonalsluta och sedan fortsätta i renvers med lite längre hals.

Renvers (förvänd sluta) till höger i trav på volt.

Nästa lektion byggde vi vidare på samma tema. Istället för att använda öppna för uppvärmningen så använde vi nu sluta. Ur hörnet innan långsidan skulle jag gå in i en sluta och sedan rakrikta Valioso och låta honom länga sig framåt. I vänster varv var det viktigt att jag började med slutan redan i början av hörnet och att jag använde hörnet som när man minskar volten. Då lyfte han ytterbogen mer och gick in i en mer bärig och balanserad sluta på långsidan. Att rakrikta honom och få sökningen framåt var lättare ur slutan än ur öppnan.

När Valioso var uppvärmd gick vi in i arbetet med renvers på volt. Nu skulle vi gå in i en renvers på en stor volt, sedan minska volten och därefter öka den igen, hela tiden i renvers. När vi minskar volten ska jag inte fokusera på att samla honom, utan bara låta samlingen komma som en följd av rörelsen och vändningen. Jag var tvungen att hålla koll på mitten av volten (som nu markerades av en röd kon) för att kunna placera honom med ytterbogen i rätt riktning. Ganska ofta var jag tvungen att vinkla ned spöt på innersidan vid halsen-bogen för att skapa mer avslappning i innersidan, annars fanns det risk (framför allt i höger varv) att han förböjde halsen. När jag gjorde volten större i renvers var det viktigt att inte göra för mycket. När jag slutar inverka kommer han själv att göra volten större. Jag måste bara komma ihåg att länga tyglarna så att han får länga sig framåt (inte nedåt) när volten blir större. Det här fungerade nu mycket bättre i skritt än vad det gjorde på förmiddagen, så då fick jag prova att göra detsamma i trav. Det var egentligen inte svårare i trav, men jag var tvungen att driva lite mer när jag minskade volten och han klarade inte lika liten volt som i skritt.

Minska volten i renvers (förvänd sluta) till vänster i skritt. Marius betonade betydelsen av att ha fokus på voltens mittpunkt i renvers, så att man hela tiden vinklar bogarna rätt.

Ridpasset avslutades med att jag visade hur galoppen ser ut. Marius tyckte att den var ganska fin, även om halsen måste bli ett par centimeter längre, men han tyckte att den utgjorde ett bra utgångsläge att jobba vidare från. Så i morgon ska vi jobba vidare lite med galoppen.

Torsdagens första lektion började vi med att repetera gårdagens arbete. Skolorna på spåret var betydligt stabilare nu, både i skritt och trav, och det var ganska enkelt att föra tillbaka honom till rakriktning och då sökte han fram till handen. Slutan på långsidan fick jag förbereda på olika sätt i höger respektive vänster varv. I höger varv blev slutan bäst när jag började med att placera framdelen och först när vi kom ut ur hörnet placerade ytter bak. I vänster varv blev slutan däremot bättre när jag inledde den när vi gick in i hörnet och sedan vände in framdelen för att följa långsidan (jag red alltså hörnet precis som när man vänder in i en volt).

Renvers på volt kändes väldigt enkelt i höger varv. Jag kunde då konstatera att när det känns för enkelt så beror det på att hästen har hittat ett enklare sätt att utföra övningen på. Valioso tog in bakdelen aningen för mycket och tappade då inner bak. Det var inte så mycket så att han föll på ytterbogen, men tillräckligt mycket för att han skulle kunna ta sig runt på en liten volt utan att behöva samla sig. Lösningen på detta var att ha honom lite rakare i renvers.

I vänster varv hade ett nytt problem kommit i renvers. Nu när Valioso inte längre faller på ytterbogen i vänster varv så går han istället emot innertygeln, vilket medför att han inte svarar på ytterskänkeln. I skritt kunde jag lösa det med att med inner stångtygel lösgöra honom så att han började släppa på innertygeln. Då kom ryggen upp mer och när jag minskade volten i renvers samlade han sig. I trav var det däremot betydligt svårare. Där la han hela tiden ett tryck på inner kapsontygel och ignorerade ytterskänkeln. Det kändes som att jag fick baxa runt honom på volten. Min lösning på detta skulle ha varit att lösgöra mer på innertygeln (vilket först skulle ha resulterat i att han hade dragit ihop halsen och blockerat sig, men när han sedan släpper skulle han ha blivit fin). Marius lösning är dock att undvika all blockering och istället försöka arbeta hästen på ett sådant sätt att det blir enkelt för honom att bli lösgjord på innertygeln.

Det jag då skulle göra är att alltid rida Valioso rakställd på volten med sökning fram till handen före jag placerar honom i en renvers. Jag ska också se till att gå på en tillräckligt stor volt så att det inte blir för svårt för honom att genomföra övningen. Från det rakställda läget för jag in honom i en renvers, men nöjer mig med väldigt lite böjning. För att undvika att vi börjar pressa mot varandra satte Marius ut fyra koner på volten som utgjorde hörn. Vid varje kon skulle jag förstärka hjälperna och vända honom i renvers till nästa kon, mellan konerna lät jag honom bli lite rakare och sedan kom en ny vändning i renvers vid nästa kon. Först när detta känns bra skulle jag minska volten i renvers och om han då börjar blockera sig skulle jag direkt gå ut på den större volten med renversvändningar igen.

De första två dagarnas lektioner – få fram ytterbogen med hjälp av öppna och vändningar

Jag uppskattar verkligen att Marius inleder veckoelevsveckan med att fråga vad vi vanligtvis jobbar med och vad vi vill fokusera på under veckan. Det känns bra att han är intresserad av vårt arbete och på det sättet inbjuder han också till diskussion. Under ridpassen ställer han också frågor om vad vi upplever att hästen gör. Det är precis den slags instruktör som jag vill ha. Det känns väldigt lovande inför veckan!

Marius vet sedan han har haft kurser hemma hos mig att jag har problem med att Valioso är överrörlig och att det är lätt att flytta både bogar och bakdel åt sidan, men att det ofta blir både för stora och för snabba förflyttningar och att det svåra är att hitta läget mitt emellan. Jag berättade nu för Marius att jag under vintern verkligen har fokuserat på att få Valioso att söka mer till handen och föra ytterbogen framåt och att det verkligen har blivit mycket bättre, men att det fortfarande är någonting jag vill ha i fokus.

Använda öppnan för att få fram ytterbogen

Med det i bakhuvudet blev min första övning att gå böjd rakt fram med ungefär en meters avstånd från väggen, i början av långsidan gå in i en öppna och från öppnan föra tillbaka hästen till böjd rakt fram och i det läget länga tyglarna och se om hästen kunde hålla riktningen rakt fram. För att få stabilitet i öppnan är det viktigt att hästen är lösgjord på innertygeln. Om jag inte hade bra lösgjordhet på innertygeln när jag kom till hörnet innan långsidan så skulle jag lägga en volt och utnyttja volten för att förbättra lösgjordheten och sedan gå direkt från volten till öppnan. Med andra ord är det viktigt att inte gå in i en övning utan att förbereda hästen för övningen. Om hästen är dåligt förberedd så blir resultatet oftast att hela övningen blir dålig.

När man ska föra tillbaka hästen till böjd rakt fram efter öppnan är risken stor att det blir för stor reaktion och då faller ytterbogen ut mot väggen. Man måste därför föra tillbaka framdelen långsamt och ge lite stöd av yttertygeln så att man för hästens ytterbog istället för att bara låta den falla åt sidan. När jag lyckades göra detta fick jag fin sökning till handen med framåtsvingande ytterbog när jag släppte efter på tygeln.

När jag rakriktar Valioso till böjd rakt fram efter en öppna så för han fram ytterbogen mer och söker bättre fram till handen.

Det här var en riktigt smart övning, där man först ökar böjningen så att man stretchar ut yttersidan och samtidigt lösgör innerbogen (genom öppnan) och sedan rakriktar man hästen och rätar ut halsen så att ytterbogen går framåt ordentligt. Efter ett tag fick jag lägga till att räta ut halsen helt när jag släppte efter på tygeln. Den här övningen fick jag jobba med både i skritt och i trav.

Ställning i nacken

När jag gjorde öppnan såg Marius att jag ofta får problem på grund av att hästen inte är ställd i nacken. Han ville då att vi skulle jobba lite med ställningen på en volt. Just ställningen är något som jag har haft problem med hela tiden med Valioso. När man lösgör honom på innertygeln ställer han sig inte inåt, utan han för istället ganaschen inåt. Ju mer jag kämpar för att få ställningen desto sämre blir det alltså. Marius insåg också detta ganska snabbt och höll med mig om att det var bättre att fokusera på bogarna och låta ställningen bli en följd av att hästen för fram ytterbogen. Jag fick så istället använda innertygeln till att bara känna hur ställningen är. Jag stängde då fingrarna om innertygeln och bara väntade ut hästen. När han mjuknade och förde ytterbogen framåt mjuknade även jag. Detta är mer den teknik jag har använt hemma. Den skillnad Marius ville införa var att jag, efter att ha fått lösgjordhet på innertygeln, skulle räta ut hästens hals och (fortfarande på volten) låta honom gå rak en liten bit. Därefter skulle jag åter be om böjning. På så sätt undviker man att bara fortsätta pressa på och tjata på hästen. Man får också med fler perspektiv. När man ber om böjning får man (förhoppningsvis) hästen att bli lösgjord kring innerbogen och när man rätar ut halsen så undviker man att ytterbogen faller ut. Om man kan be om böjning och kan be hästen vara rak så blir det också lättare att reglera hur mycket böjning man vill ha. Då har man både hjälper för att be om mer böjning och för att be om mindre böjning.

Använda vändningar för att göra hästen lätt i bogarna

Den andra lektionen fick jag börja jobba med vändningar. Vi påbörjade det arbetet på ett helt annat sätt än vad jag har gjort tidigare. Istället för att börja med att säkerställa att hästen söker fram till yttertygeln, är lösgjord på innertygeln och vinklar manken inåt så la vi inte alls så stor vikt vid böjningen. Från början fick jag göra vändningen ur en halt. Jag fick följa en fyrkant (carré). Innan varje hörn skulle jag göra halt och sedan vända hästens framdel inåt 90 grader. Det skulle inte bli en liten volt, utan frambenen skulle tydligt kliva till sidan. Jag är van att i vändningar behöva hålla innerbogen på plats med innertygeln och med sitsen hålla kvar rotationen för att få ytter framben att kliva runt det inre. Nu skulle jag istället fokusera på att hans inre framben skulle kliva ordentligt inåt. Hästen ska inte falla in, för då vrider den ut armbågen på innerbogen, utan den ska kliva åt sidan med det inre frambenet och följa efter med ytter fram. Det går inte om han går emot innertygeln eller om han sänker bröstkorgen. Jag skulle därför i halten lösgöra honom en aning på innertygeln (utan att fokusera på böjningen) och ta hans tyngpunkt en aning bakåt (inte mot en skolhalt, utan bara så att han står i bättre balans och blir lite mer upprest i formen). Därefter skulle jag vända genom att ”öppna dörren” på innersidan, ta min egen tyngdpunkt inåt och lägga yttertygeln mot halsen. Vid behov kunde jag förstärka med spöt på ytter bog (vinkla ned det före vändningen). Efter en vändning fortsätter man rakt fram och gör halt igen före nästa hörn i carrén. Jag hade kunnat tänka mig att hästen efter en sådan vändning skulle hamna på innerbogen, men det blev faktiskt den motsatta effekten, eftersom hästen när den för det inre frambenet ordentligt åt sidan vrider hoven inåt och då drar han faktiskt armbågen på innerbogen in mot kroppen vilket gör det lättare för ytterbogen att komma framåt.

Här vrider Valioso innerbogen fel i vändningen. Armbågen vinklas ut och innerbogen blir då ivägen för det yttre frambenet. Effekten av detta blir även att manken vinklas utåt och hästen lyften innerhöften.

Marius förklarar vad det är som händer när hästen inte öppnar upp innerbogen i vändningen!

Här blir vändningen mer korrekt! Valioso inleder vändningen med att öppna upp innerbogen. Då klarar han av att utföra en korrekt vändning. Det handlar alltså mer om teknik än om styrka!

Det var svårare för Valioso att göra detta i vänster varv än i höger varv. För att han lättare skulle förstå vad jag var ute efter fick jag i vänster varv vända enbart ett steg i taget, så att jag direkt efter ett korrekt steg stannade och berömde.

Nästa övning, som bygger vidare på vändningen ur halt i en carré, var att gå på en volt, flytta hästen lite utåt på volten och sedan (i rörelse) vända in framdelen ett par steg. Vi eftersträvar då exakt samma rörelse som i vändningen ur halt. Eftersom vändningen här sker ur en rörelse så är timingen viktig. Nu ska vändningen påbörjas när hästen just börjar lyfta det inre frambenet, eftersom det bara är då som hästen kan flytta sitt inre framben åt sidan. Om inner fram flyttas på rätt sätt så kommer inte bakdelen att falla ut. Trots det kan man ibland behöva ge hästen lite stöd med ytterskänkeln, för att den när ytter bak tar lite mer vikt lättare kan lyfta innerbogen. Men om hästen går in för mycket i en sluta så kommer bakdelen in och framdelen trycks ut ur volten och då kan hästen inte vända in sin framdel. Man ska därför påbörja vändningen i framdelen och efter första steget kan man ge hästen lite stöd med ytterskänkeln.

På tisdag morgon byggde vi vidare med övningarna med att vända Valioso. Efter att ha sett bilder från gårdagens lektioner insåg jag bättre vikten av att han verkligen flyttar inner framben till sidan. Annars kommer det att stå kvar inunder honom och hindra rörelsen från ytter fram. Han måste alltså öppna upp innerbogen mer.

Vi började med carrén, där vändningen görs ur en halt. Eftersom jag nu förstod övningen bättre kunde jag förbereda honom bättre. På sidan i carrén måste jag få honom fram till handen och sedan bibehålla det in i halten, men utan att han blir för låg. I halten måste han sedan vara i balans mellan frambenen. Om han lutar sig ut över ytter bog så är det svårt att flytta framdelen och om han lutar sig över inner bog så kommer han inte att flytta det inre frambenet åt sidan, utan då står han kvar med det under sig. Jag måste därför hålla honom ganska rak och lätt på båda bogarna. Då kan han börja vändningen med att flytta det inre frambenet och då blir vändningen väldigt enkel.

Det var fortfarande lite svårare att göra vändningen direkt ur rörelse på en volt, men även det gick bättre än igår. Det handlar mest om att förbereda övningen korrekt. Först måste Valioso söka fram till handen och bli lätt i framdelen, sedan ska jag bromsa upp honom en aning med ett par halvhalter och först därefter be om en vändning när han just ska till att lyfta inner fram. Vi byggde nu vidare på den här övningen så att vi bytte varv varje gång vändningen blev bra. Då blev det alltså ett nytt sätt att vända in i volten och byta varv. Blev vändningen dålig fick vi fortsätta i samma varv, förbereda honom bättre och göra en ny vändning.

Föra hästen mellan tyglarna i halten

Nästa steg i det här arbetet var att ur en vändning göra halt och föra Valioso mellan tyglarna. Vi gick då tillbaka till carrén. Ur en halt fick jag påbörja en vändning, men när han flyttade inner framben fint så fick jag göra halt igen. Vi hade då en halt med en mer öppen innerbog och med frambenen lite mer isär. I det läget skulle jag flytta hans framdel mellan tyglarna. Här är det viktigt att inte förstärka tygelhjälperna genom att ta hästen i munnen, utan om han inte reagerade så skulle jag istället förstärka med spöt på sidan av halsen. Det är också viktigt att inte böjningen i hästen förändras när man flyttar framdelen mellan bogarna. Halsen ska alltså inte blir mer böjd när man flyttar framdelen inåt (för då är det det yttre frambenet som trycker framdelen åt sidan) och man ska inte tappa ställningen när man flyttar framdelen utåt (för då trycker hästen med det inre frambenet och vinklar om innerbogen). Det här är en övning som jag inte har velat göra med Valioso, för ett av hans problem har hela tiden varit att han inte flyttar sig bort från en bog, utan till den andra bogen. När jag flyttar honom bort från innerbogen åker han direkt ut en aning på ytterbogen och när jag flyttar honom bort från ytterbogen åker han direkt över på innerbogen. Jag har varit rädd att den här övningen bara ska förstärka det problemet. Men på det sätt som Marius gör det så känns det mer som att han flyttar sig bort från respektive bog och blir mer balanserad och mer lösgjord mellan tyglarna. Men det är nog en övning som man inte ska göra varje dag.

Det var oerhört intressant att på lektionen flytta Valioso mellan tyglarna i halten. I början var han tungflyttad och flyttade sig inte bort från respektive bog utan till den andra bogen. Marius gick då fram till oss och gav oss en lång utläggning kring hur viktigt det var att bibehålla böjningen när man flyttar framdelen etc. Valioso lyssnade hela tiden uppmärksamt på vad Marius sa och Marius använde samtidigt ett ganska tydligt kroppsspråk. Valioso började då flytta framdelen lite bara utifrån Marius kroppsspråk och efter det behövde jag bara flytta tygelhanden ett par centimeter för att Valioso skulle flytta sin framdel. Helt plötsligt slutade han också försöka böja halsen mer när han flyttade framdelen till insidan och ställa sig utåt när han flyttade framdelen till utsidan. Istället blev han helt lösgjord hela vägen från bogen till käken. Jag kände nog skillnaden tydligast i hans nacke, men Marius bekräftade att hela halsen blev lösgjord.

Lektion med hästen lös med Carina Dörfler 3 juli 2016

Söndagen ägnade vi liksom lördagen till att hjälpa varandra med träningen. På eftermiddagen fick jag möjlighet att se Carina (Marius flickvän) träna en otroligt vacker fyraårig nykastrerad P.R.E. Större delen av tiden tränade hon honom lös och de hade ett så otroligt fint samspel. Hon hade satt en lina tvärs över ridhuset (enkelt och smart), så att hans utrymme var begränsat till ungefär en tredjedel av ridhuset. Det kändes dock inte som att han behövde den avgränsningen, för han var så fokuserad på henne och frågade istället om han fick komma närmare henne. Hon jobbade ibland framför honom (som markarbete) och ibland från sidan (som longering). Han anpassade hela tiden sina rörelser framåt till hennes hastighet och de jobbade både i skritt, trav och galopp och han hade hela tiden sin fulla fokus på henne. Hon bad inte om någon böjning, och delar av tiden ställde han sig utåt. Trots det kände jag att det här arbetet verkligen skulle göra att både markarbetet och longeringsarbetet underlättades. Dels beror det på att han var så otroligt lyhörd för kroppsspråket och hela tiden anpassade sig efter henne, men det beror också på att han i longeringen hela tiden sökte sig inåt. Med en sådan start borde man aldrig hamna i den alltför vanliga situationen att hästen riktar kraften utåt på volten i longeringen när man lägger lite press på den. Det här var tillräckligt intressant för att jag skulle be Carina ha en lektion med mig och Valioso.

Fyra sätt att göra halt

Det första jag fick jobba med under lektionen var att göra halt. Carina pratade om fyra olika sätt att göra halt och hon ville att hästen skulle förstå dem alla:

• Med linan (genom att skaka den)
• Med kroppsspråket (räta upp sig och stanna med ett lite distinkt steg eller att i longeringen vända sig mot hästen och ”stänga dörren” framåt genom att föra axeln lite emot den.
• Med rösten
• Med positionen (mer framför hästen).

Det första jag fick göra för att träna in halterna var att gå i markarbetesposition och öva på att stoppa hästen genom att först försiktigt skaka linan för att få hästen att bromsa upp sig lite och bli uppmärksam på mig och därefter stanna den helt genom att själv stanna lite distinkt (men utan att överdriva) och räta upp mig lite. Sedan skulle jag be honom gå genom att själv börja gå (baklänges) och då böja mig lite framåt och sänka blicken. Om han kom för nära mig när vi gick så skulle jag skaka linan för att öka avståndet. Jag fick även prova att backa honom genom att gå mot honom och skaka linan lite. Jag skulle inte formge eller böja Valioso medan vi gick i markarbetesposition. Däremot skulle jag se till att han gick rakt mot mig. Om han gick lite vid in- eller utsidan av mig så skulle jag korrigera det med spöt på den sidan. På så sätt kan man redan innan man börjar jobba med formgivningen eller böjningen se till att hästen riktar kraften rakt fram.

Nästa steg var att öva på start och stopp i longering. När jag gick skulle jag gå med sidan vänd mot hästen, så att mina fötter var parallella med hästens hovar. För att stanna skulle jag först förbereda hästen genom att skaka försiktigt med linan så att den går lite saktare. Sedan skulle jag ta ett steg framåt (så att jag kommer lite närmare hästens huvud) och samtidigt vrida mig mot hästen och föra den axel som är närmast hästens huvud lite mot hästen (så att jag ”stänger dörren” för rörelsen framåt). I den positionen stannar jag lite markerat. För att säkerställa att man lyckas ska man från början utnyttja väggen som ett stopp och alltså stanna hästen när volten närmar sig väggen. När jag med mitt kroppsspråk ber om ett stopp ska stoppet komma i samma steg. Hästen ska alltså inte ta 2-3 långsamma steg framåt innan den stannar. Men den kommer ändå inte att tvärstanna eftersom man först förbereder hästen och bromsar upp den några steg. När hästen sedan ska gå framåt igen så ”öppnar jag dörren” genom att föra tillbaka axeln och åter vrida mig till ”gåposition”. Räcker inte det kan jag smacka och driva med spöt bakom hästen.

Position och vridning av kroppen när man ber hästen gå respektive gör halt.

Att ha hästen lös

När jag hade tränat på start och stopp några gånger i båda varven var det dags att koppla loss linan och låta Valioso vara lös. I början låter man hästen utnyttja hela den del av ridbanan som man har skärmat av. Valioso fick alltså gå utmed väggen och utan böjning och formgivning. I början handlar det om kommunikation, inte biomekanik! Valioso gick alltså på sitt spår och jag gick på mitt spår parallellt med honom, men några meter ifrån honom. Precis som i longeringen med lina skulle jag hela tiden vara vänd i rörelseriktningen och alltså ha mina fötter parallella med hästens hovar.

Övergångar mellan gångarterna

Min första övning var att göra övergångar från skritt till trav och från trav till skritt. I övergångarna skulle jag både använda mitt kroppsspråk och rösten. För att gå från skritt till trav skulle jag öka min energinivå och ta ett par travsteg och samtidigt med rösten be om trav (med det röstkommando som vi redan har tränat in). För att gå från trav till skritt skulle jag dels utnyttja hörnen (alltså göra avsaktningen när hästen närmar sig ett hörn och då automatiskt bromsar upp sig) och dels stänga dörren för rörelse framåt en aning (genom att ta ett steg närmare hästens huvud och vrida mig mot hästen och föra axeln något mot hästen). Samtidigt använder jag rösten för att be om skritt. Eftersom mina hästar är vana vid röstkommandon så var det här ganska enkelt, men vi måste nog träna lite mer innan vi kan göra det enbart med kroppsspråket.

Öppna och stänga dörren genom att vrida kroppen och föra axeln bort från hästen eller mot hästen. Detta släpper fram eller bromsar upp hästens rörelser.

Start och stopp med hästen lös

När vi kunde göra övergångar mellan gångarterna var nästa steg att med hästen lös stanna och starta. Tillvägagångssättet var i princip detsamma som i longeringen, med den skillnaden att jag nu inte kunde förbereda hästen med att skaka någon lina. Istället fick jag förbereda genom att med kroppsspråket (på samma sätt som i avsaktningen till skritt) bromsa hästen lite och sedan utnyttja ett hörn när jag ber om halt.

När man tränar på halter kan man göra det lättare för hästen att göra rätt genom att utnyttja hörnen på ridbanan. Man stannar då hästen i ett hörn, när den är vänd mot en vägg. Detta kan man utnyttja även i “vanlig” longering, utan att arbeta hästen lös.

Styrning med hästen lös

Nu kan vi alltså ha hästen lös på ett begränsat utrymme och vi kan starta och stanna och reglera farten framåt. Det som då saknas är styrningen. Hittills har hästen fått använda väggen som stöd, men jag vill ju att den ska söka sig in mot mig och kunna gå på en volt runt mig utan stöd av väggen. Jag vill också kunna vända in i volten och byta varv. Det första steget för att kunna göra allt detta är att lära hästen att vända in och gå fram till mig. Det gör jag genom att vrida mig mot hästen så att jag blir lite bromsande och sedan backa rakt in i volten, bort från hästen. Hästen ska då vända in och följa mig. Men när jag provade detta första gången hände förståss nästan ingenting… För att lära in det måste man utnyttja hästens vilja att komma in. Man måste observera hästen och se när den tittar lite inåt och liksom frågar om den får vända in (vilket ofta händer före ett hörn). Då vänder jag själv in i volten och förhoppningsvis följer hästen med. Det är viktigt att man vänder in med självsäkerhet, för ingen häst vill följa en osäker ledare som inte vet vart den ska. Istället går man med målmedvetna steg bakåt in i volten, även om hästen tvekar. När hästen följer med berömmer man, stannar och klappar hästen på huvudet.

När hästen tittar inåt och visar intresse för att vända in bromsar man den genom att föra axeln mot den och backar sedan målmedvetet rakt bort från hästen för att bjuda in den.

Genom att jobba mycket med att vända in får man hästen att lägga fokus inåt och tänka in i volten. Då kan man börja föra hästen på en mindre volt. Om man vill byta varv vänder man helt enkelt in i volten och när hästen kommer mot en ”öppnar man dörren” till det andra varvet, precis som efter en halt.

Komma in eller stanna på spåret i halten?

En sak man ofta får frågor om är huruvida hästen får komma in till mitten eller vända sig mot en när man gör halt. I det här arbetet är svaret att det beror på vad man har gett hästen för signaler. Om man har vänt in hästen i volten och låter den komma mot en och stannar och belönar så ska hästen förståss komma så nära en som man ber den om i halten. Men det innebär inte att den alltid ska vända in i volten när man ber den stanna. Det man kan göra för att förebygga det problemet är att redan när man börjar träna in halter i longeringspositionen med lina flytta ut hästens framdel ett steg på volten med spöt ifall den i halten går ett steg inåt med framdelen.

Mina egna reflektioner kring arbetet

Jag vet att det här sättet att jobba med hästen lös inte innebär några konstigheter och det är många (även icke akademiska ryttare) som håller på med det. Men jag kan se många paralleller mellan detta arbetssätt och markarbete och longering i akademisk ridkonst och jag tror att man har mycket att vinna på att inleda arbetet med att med hästen lös skapa en kommunikation med den utifrån både kroppsspråk och röst. Dels så förebygger man flera stora problem som annars lätt kan uppstå (t.ex. att hästen strävar utåt på volten i longeringen) och dels så är det ett bra sätt att tidigt börja jobba med både skritt, trav och galopp så att man avdramatiserar det arbetet.

När vi grundutbildar en häst i markarbete och longering i den akademiska ridkonsten har vi mycket fokus på att lära hästen hur den ska arbeta med sin kropp och var den ska sätta sina hovar. Det är svårt för hästen att koordinera sig rätt i början och vi blir därför tvungna att arbeta i ett lågt tempo (undertempo) för att den ska få lite tid på sig att forma och placera sig korrekt. Jag tycker fortfarande att detta är en väldigt viktig del i hästens utbildning, men jag inser att det är för- och nackdelar med allt. Nackdelen med den ”akademiska” vägen är att det finns risk att vi tappar lite av hästens naturliga rörelser. Ju längre tid vi måste jobba hästen i ett undertempo desto mer kommer vi att begränsa den i sina rörelser. Det känns därför ganska fräscht och tilltalande att istället inleda arbetet med att låta hästen hitta sin balans på volten i alla gångarter med sitt naturliga rörelsemönster. Man begränsar då varken tempo eller rörelseomfång. Om det arbetet ska ge något så krävs det dock att man verkligen kan hjälpa hästen att balansera upp sig. Annars är risken stor att hästen bara rusar runt på volten antingen på innerbogen eller på ytterbogen och då har man inte åstadkommit annat än att förstärka hästens naturliga obalans. Men jag kan tänka mig att det med hästar som har goda naturliga förutsättningar kan vara bra att först jobba med kommunikationen och balansen på volten och först därefter lägga till böjning och formgivning. Med rehabiliteringshästar, hästar som ska skolas om och hästar som av naturen rör sig i en för ridhästen mindre fördelaktig form tror jag dock att det är säkrare att redan från början ge hästen mer vägledning i hur den ska använda sin kropp. Jag kommer definitivt att fortsätta träna det här hemma med Valioso och när jag har fått lite mer rutin med det kommer jag att börja göra det med unghästarna!

Inspiration och egen träning

Som veckoelever hos Marius tog vi två lektioner var per dag. Det var jag, Anna-Clara Olofsson (också licensierad tränare), Stephanie Birkeland (en av mina väpnare från Norge) och Sibylle (en ny bekantskap för oss, från Tyskland) som var veckoelever den här veckan. Det innebar alltså 8 lektioner per dag. Utöver det hade Marius alla dagarna ytterligare en del lektioner med andra elever. Sedan hade även Marius sambo Carina en del lektioner, bland annat med Lovisa Stenbom (väpnare), som följde med mig, Anna-Clara och Stephanie på resan. Jag lyckades också få två lektioner av Carina, den ena var en introduktion i hennes sätt att arbeta hästen lös och den andra var en introduktion i ridning med damsadel för mig och Valioso. Det var alltså en hel del lektioner att både delta i och titta på.

Stephanie och hennes arab-welshkorsning Willow.

Anna-Clara och hennes P.R.E Acacia.

Jag och Valioso.

När man är hos Marius blir man oerhört inspirerad att arbeta sina hästar från marken, för man får se så många olika varianter av arbete från marken och det utförs av de flesta väldigt fint. Man blir verkligen påmind om hur man kan variera och anpassa markarbetet beroende på vad som passar till den enskilda hästen. Marius är också otroligt skicklig på att hitta balansen i hästarna i alla varianter av arbete från marken, så att man inte fastnar i någon skevhet. Min plan när jag kom till Marius var att jag skulle passa på att ta några lektioner i olika varianter av arbete från marken, för att dra nytta av Marius kompetens på det området. Ridningen blev dock så rolig när jag var där, så nio av mina tio lektioner ägnade jag åt ridning istället! Den lektion i markarbete som jag tog var en lektion i crossover mellan longering och arbete på lång tygel, alltså hur man i longeringen kan ändra position för att dra nytta av de fördelar som arbete på lång tygel för med sig.

Marius hade på fredagen veckan innan vår veckoelevsvecka en lektion med en islandshäst som höll på att ridas in. När de värmde upp i markarbete jobbade de först med att få hästen att föra ytterbogen framåt. De gav då inga innersideshjälper alls, utan jobbade bara med att föra hästens ytterbog på volten, vilket ledde till att den började länga ut den bakre delen av halsen och då kom även lite böjning i kroppen. De hjälper de använde var dels spöt på yttersidan av halsen, men även en förändring av positionen i markarbete med en förskjutning av positionen mot hästens yttersida. Istället för att föra ytter axel bakåt för att ta med sig hästens ytterbog skulle hon föra ytter axel lite framåt (mot hästen) för att med kroppsspråket förstärka spöhjälpen på yttersidan av halsen. Den hjälpen (att ta ytter axel lite framåt, mot hästen, för att flytta hästens ytterbog) fungerar nog bara om man är placerad lite mot hästens yttersida. Under det här arbetet var Marius väldigt noga med att hästen höll avståndet så att den kunde länga ut sin hals ordentligt.

Det här måste vara ett ganska smart sätt att inleda arbetet med en unghäst. Den risk jag har sett med att börja med yttersidans tygelhjälp är att hästen faller på innerbogen eftersom den inte har fått någon böjning runt innerbogen än. Men den faller bara på innerbogen när den drar ytterbogen bakåt. Kan man i det följande arbetet på volten hålla hästens hals ganska rak och med spöt (och kroppsspråket) ta med sig ytter bog framåt så länger hästen ut sin hals och bibehåller balansen i kroppen redan från början. Den riktar alltså kraften rakt framåt. När detta är befäst kan man börja jobba med innersidans hjälper utan att hästen hamnar på ytterbogen i och med att man redan har ytterbogen framåt. Det innebär också att ytterhjälpen (motsvarande ryttarens yttertygel) måste befästas i markarbetet innan man påbörjar longeringsarbetet, eftersom man i longeringsarbetet har svårare att arbeta med ytterhjälpen. Men detta gör det också lättare att få hästen att förstå ytterhjälpen när man befinner sig i longeringsposition eller i position för arbete på långa tyglar.

Ett av de problem jag har svårt att lösa fullt ut med Valioso är att få honom att ta ytterbogen ordentligt framåt. Det är också detta som gör det svårt att få ställningen i nacken. När jag i markarbete försöker använda spöt på yttersidan av halsen för att ta ytterbogen framåt reagerar han istället med att böja sig runt spöt, dvs att byta böjning. Om jag lyckas hindra honom från det blir istället reaktionen att flytta huvudet bort från spöt, dvs att öka böjningen av halsen. Inte i något av de fallen kommer han att föra ytterbogen framåt. Självklart beror detta på att jag inte lärde in den hjälpen tidigare i hans utbildning. Om man börjar med den hjälpen så blir det mycket lättare att få hästen att förstå vilken reaktion man vill ha. På samma sätt som hästen ska böja sig runt inner skänkel, men böja sig bort från ytter skänkel, så ska den böja sig runt spöt när det används i skänkelläget, men bort från spöt när det används på yttersidan. Både när spöt används på inner och ytter sida är det dock viktigt att hästen även reagerar med att länga ut sin hals.

Vi anlände till Marius på torsdag kväll. Det innebär att vi hade tre dagar på oss att låta hästarna återhämta sig efter den långa resan och att hjälpa varandra med träningen innan vår egentliga träning började. Dessa dagar utnyttjade vi till fullo! På söndag kväll hade vi hunnit träna ungefär 12 pass var! Alla hästarna gick bättre för varje träningspass och istället för att kännas trötta av att tränas så intensivt så kändes de bara mer energiska.

Vi utnyttjade varje ledig stund i ridhuset till egen träning…

Marius lektion med islandshästen gav mig inspiration att göra ett nytt försök med att i markarbetesposition få Valioso att sträcka fram sin ytterbog. Till skillnad från tidigare så fokuserade jag nu inte på att bibehålla böjningen i honom, utan fokus låg helt på att få halsen rak och ytterbogen framåt. Eftersom han tidigare har reagerat felaktigt på detta så fick jag självklart fel reaktion även nu. Det jag då gjorde var att helt enkelt hålla kvar spöt på yttersidan, bara i luften parallellt med hans hals. Efter en stund började ytterbogen komma framåt och då tog jag ned spöt och berömde honom. När vi jobbat med detta en stund i båda varven började han förstå det lite bättre. Det var lite svårare i höger varv, eftersom han där ville flytta sig bort från spöt mer och tappa böjningen. Då föll ytter bakben ut från volten och framdelen och huvudet hamnade lite innanför volten. Om jag lyckades hålla hans huvud och framben riktat mer mot mig så blev resultatet bättre och bakdelen föll då inte ut.

Det intressanta med det här arbetet var att det blev ganska stor skillnad i Valioso i ridningen efter det. Jag kunde då inleda ridpasset med ytterbogen något längre fram och då svarade han inte längre på tygelhjälperna med att bara dra ihop sig, utan han längde sig mer framåt och lyfte ryggen mer. Det var inte så att allt bara föll på plats, men det var mycket lättare än vanligt att få honom mellan hjälperna och få honom att lyfta bröstryggen när han längde halsen istället för att bara bli lång. Det känns som att det här kan vara en viktigt nyckel till att lösa de problem som jag fortfarande har med Valioso. Helt plötsligt känns det som att det inte är så otroligt svårt för honom att göra det jag ber honom om.

Här ser man tydligt att Valiosos hals blir rakare och längre och han söker mer fram till handen. Böjningen är densamma genom både kropp och hals och det blir ingen vinkel mellan kroppen och halsen. Det är då ingenting som blockerar bakbenens framåtsvingning.

Här syns de problem som jag brukar ha med Valioso. Istället för att böja sig genom hela kroppen flyttar han huvudet till sidan så att det skapas en vinkel mellan kropp och hals. Det är inte så mycket så att det blir uppenbart för betraktaren, men det är tillräckligt för att kraften från bakbenen ska gå ut över ytterbogen. Framför allt när man ska samla honom så utgör det här ett problem. Då gör den här vinkeln att hans inre bakben trycks ut åt sidan och han kan inte sänka innerhöften tillräckligt. Om man då försöker korrigera det inre bakbenet så blir han frustrerad eftersom det skapas ett motstånd i kroppen. Detta visar tydligt hur viktigt det är att skapa rätt förutsättningar för hästen innan man ber den utföra någonting.

Annars känns det oftast som att han skulle vara lite felaktigt hopmonterad, så att det har skapats en liten vinkel i ryggraden i leden mellan sista halskotan och första bröstkotan. Det är inte så stor vinkel att man tänker på det, men tillräckligt för att ytterbogen ska sträva något utåt istället för framåt. Jag antar att det är någon muskel som antingen håller fast ytterbogen bakåt (vilket då leder till en liten vinkel mellan hals och kropp) eller en muskel som skapar en liten vinkel i ryggraden (vilket då leder till att ytterbogen trycks bakåt). Jag vet inte vilken muskel det är och inte vad som är hönan och vad som är ägget, men effekten blir ändå densamma. Ett sätt att korrigera detta i ridningen är att använda yttertygeln för att räta ut halsen. Problemet är att han då inte rätar ut den bakre delen av halsen, utan han drar istället ihop halsen för att anpassa den till en kortare ram. Om jag istället försöker lösa det med att med spöt på yttersidan av halsen föra ytter framben framåt, så flyttar han direkt huvudet bort från spöt och förböjer halsen mer, vilket alltså bara förvärrar problemet. Självklart har jag försökt att lösa det med att be honom kliva fram med sina bakben, men problemet i framdelen hindrar bakbenen från att komma fram ordentligt och skapa en lyftkraft för framdelen. Jag har även försökt lösa det genom att via sitsen skapa en större svingning i hans rygg, men då blir han lite springig. Ett annat sätt att komma åt det kan vara att få honom att lyfta bröstryggen mer i lite samling och sedan be honom gå fram ur det läget. Men om jag inte löser problemet först så blir han väldigt frustrerad när han ska samla sig. Min metod hemma har varit att flytta fokus mellan de olika lösningarna, vilket har gjort att problemet har blivit mer hanterbart och Valioso har fått mer stabilitet. Men det har inte gjort att problemet har försvunnit. Men efter att ha växlat mellan att i markarbetet försöka få ytterbogen framåt och att i ridningen be om mer lyft i bröstryggen och mer framåtsvingning i bakbenen så blev han under helgen bättre och bättre och på söndag kväll hade jag ett ridpass där Valioso var helt mellan hjälperna. Redan när jag satt upp på honom så var ryggen mer lyft och nu svarade han direkt bra på alla de ovan nämnda metoderna för att få honom bättre mellan hjälperna och öka bärigheten. Helt plötsligt kändes det som att allt han gjorde var otroligt enkelt och att det inte krävde någon ansträngning från honom, samtidigt som han bar upp sig mycket bättre än han brukar. Det är dock inte säkert att hela effekten kom av de förändringar jag gjort i arbetet. Delar av effekten i Valioso kan ha kommit av att jag tränade honom 4-5 gånger per dag, vilket jag tyvärr inte brukar ha möjlighet att göra hemma… Det fjärde ridpasset en dag är han betydligt bättre mellan hjälperna än vad han är vid dagens första ridpass. Men tyvärr måste jag mer eller mindre börja om igen vid det första ridpasset nästa dag. Jag skulle kanske behöver rida honom var fjärde eller sjätte timmer dygnet runt för att inte effekten från det föregående ridpasset ska gå förlorad!

Arbetets inriktning

Om jag ska sammanfatta vår träningsvecka hos Marius så får det nog bli mycket träning, trevligt sällskap, mycket ny inspiration och fokus på att bli av med allt som blockerar hästarnas rörelser.

Fokus på att ta bort det som blockerar hästens rörelser

Jag har ju tidigare sett Marius rida sina hästar och jag har arrangerat två helgkurser för honom hemma hos mig. Det intryck jag då fått av honom är att han prioriterar stabilitet, mjukhet och följsamhet i hästarna, samt att han är skicklig på att hitta bra övningar för just de problem som respektive ekipage har. Efter en vecka på Marius gård kan jag konstatera att detta stämmer, men jag har också fått en djupare insikt i vilken väg Marius använder för att åstadkomma detta. Marius pressar aldrig fram någon rörelse från hästarna, utan han fokuserar på att skapa en sådan balans och lösgjordhet i hästen att det inte finns något som blockerar bakbenens framåtsvingning och bakbensrörelsernas fortplantning genom hästens kropp. När alla blockeringar har försvunnit bjuder hästarna själva på bättre rörelser, mer bärighet och ökad samling.

Lovisa tog ett par lektioner för Carina Dörfler (Marius sambo) på skolhästen Olymp. Liksom Marius så fokuserar Carina mycket på att ryttaren inte ska störa hästen och på att man i ridningen ska ta bort det som blockerar hästens rörelser.

Att hela tiden ha hästarna i balans är A och O i Marius träning. Det innebär bland annat att hästarna inte ska falla på ytterbogen eller innerbogen. Istället för att åtgärda detta genom att lägga till fler hjälper för att hålla en bog på plats eller förbättra hästens böjning använder Marius en mängd olika övningar som får hästarna att själva hitta balansen mellan bogarna, så att ryttaren inte behöver hålla fast bogarna med sina hjälper. Formgivningen av hästarna har betydligt lägre prioritet, men när hästen hittar balansen och börjar böja sig utan att falla på någon av bogarna så för den själv fram ytterbogen, länger ut halsen och svingar fram sina bakben. Resultatet blir en ridning med små hjälper, där hästen själv får ta ett större ansvar.

Sybille och Paolo arbetar i fin balans.

Marius är väldigt noggrann, både i utbildningen av hästar och ryttare och i träningen av hästen. Ett exempel på detta är att han lägger stor vikt vid grunderna i träningen. Ett annat exempel är att han aldrig korrigerar i en övning. Istället förbereder han övningarna så att det ska bli lätt för hästen att göra rätt. Ett exempel på detta är att rida en öppna. Hur många är det inte som har bett hästen om en öppna, fått börja med att korrigera böjningen så att hästen inte ska falla på innerbogen och sedan måst begränsa böjningen för att hästen inte ska falla på ytterbogen. Marius utnyttjar istället hörnet på ridbanan för att säkerställa böjningen i hästen. Känns hästen inte tillräckligt lösgjord och balanserad i böjningen så ska man inte försöka göra en öppna, utan då kan man istället lägga en volt och när hästen är balanserad på volten så för man den in i en öppna. Vägen ur öppnan är lika viktig som vägen in i öppnan. Hästen ska inte falla ut med framdelen när den går ur en öppna, utan den ska räta upp sig lite, föra ytterbogen framåt och sträcka sig lite framåt. Balansen och stabiliteten ska alltså förbättras av öppnan. Förbereder man hästen korrekt och ger den utrymme att utföra övningarna så behövs inga stora hjälper. Samma princip gäller när man ska samla hästen. Om hästen faller på en bog, drar ihop halsen eller spänner ryggen när man börjar samla den så är inte Marius lösning att korrigera detta, utan då ska man rida fram och bättre förbereda hästen inför nästa samling.

Lovisa och Olymp i bra balans. Ytterbogen svingar fram fint när ingenting blockerar rörelserna i hästen.

Marius träning av sina egna hästar

Marius har helgkurser varje helg och minst ett tiotal lektioner per dag måndag till fredag. Han har därmed elever omkring sig hela dagarna. För att få lugn och ro har han därför valt att träna sina hästar kvällstid utan elevers närvaro. Marius var dock snäll och gjorde ett undantag för oss så att vi fick möjlighet att se honom träna några av sina hästar, vilket vi verkligen uppskattar. Det sätt som Marius tränar sina hästar på stämmer väl överens med hur han instruerar. Det som var extra intressant var att vi fick se honom träna några unghästar, så att vi även fick inblick i hur han lägger upp hästens grundutbildning. Vi kunde då observera en del skillnader jämfört med många andra akademiska tränare. De flesta andra tränare börjar träningen med böjning och formgivning med kapson och lina. Innan Marius kommer till böjning och formgivning arbetar han med kommunikation och balans. Det gör han genom olika ledövningar, där hästen får lära sig att fokusera på Marius och anpassa gångart, hastighet och riktning efter honom och att själv balansera upp sig i sin position. Hästarna är hela tiden väldigt fokuserade på Marius och läser hela tiden av varje liten nyans i hans kroppsspråk. Nästa steg efter ledövningarna är att introducera kapsonen. Marius använder då både i markarbete och longering kapsonen till att ställa hästen. Jag är ju van vid att böja hästen kring spöt som ryttarens inre sittben eller innerskänkel för att få böjning och ställning, men Marius arbetar lite mer direkt med att ställa hästen med kapsonen. Fördelen med detta är att kapsonen då blir ett effektivare verktyg när man börjar rida hästen.

En av de ledövningar som kommer före arbetet med böjning och formgivning. Här hittar hästen själv en bra balans och lär sig att följa Marius i både riktning och hastighet, så att den aldrig faller på någon bog.

I allt arbete håller Marius hästar fokus på honom!

På samma sätt som balansen kommer före formgivningen och böjningen i arbetet från marken så gör den det för Marius i ridningen. När han rider en ung häst jobbar han mycket med att föra den mellan hjälperna, så att den ska hitta balansen och börja rikta kraften från bakbenen rakt fram inunder sig. Sedan lägger Marius försiktigt till böjningen i hästen, men aldrig på ett sådant sätt att hästen förböjer halsen eller faller på någon av bogarna. Formgivningen hanterar han väldigt försiktigt, så att han aldrig ska riskera att dra ihop hästens hals eller placera den på bogarna. I takt med att hästen blir starkare så stabiliseras även formen mer och mer. Med det här angreppssättet ser Marius till att aldrig förstöra hästens rörelser eller balans. Det kan i och för sig också hända att det valet av fokus i hästens träning styrs av att Marius nu arbetar med unghästar som har bra förutsättningar för att bli ridhästar. Om han hade arbetat med hästar som skulle skolas om eller med unghästar som av naturen använde sin kropp på ett för ridhästen biomekaniskt ofördelaktigt sätt så kan det hända att han hade valt en annan väg för hästens utbildning.

Marius med en otroligt vacker unghäst!

Jag tycker att det är väldigt intressant att se dessa skillnader mellan hur olika instruktörer väljer att utbilda sina hästar. Det gör att man inser att det inte finns en väg som är den enda rätta, utan det finns en mängd olika vägar som leder till samma mål. Det här tycker jag är väldigt fantastiskt inom den Akademiska Ridkonsten. Den utgör en slags ram för ridningen och en målbild för i vilken riktning man vill utvecklas. Men olika tränare väljer lite olika vägar att gå för att åstadkomma den utvecklingen. När systemet med licensierade tränare tillkom fanns det en oro för att utbildningen skulle styras upp för mycket och likriktas, men jag skulle vilja påstå att resultatet blev det motsatta. Bent Branderup uppmuntrar de licensierade tränarna att inte bli kopior av honom, utan att bibehålla sina olika specialiteter, så länge som de inryms inom den Akademiska Ridkonstens ramar. Vilken väg olika tränare väljer att gå styrs av en mängd faktorer såsom tidigare erfarenheter, personlighet och vilken typ av hästar man har erfarenhet av att arbeta med. På så sätt säkerställer man att den Akademiska Ridkonsten fortsätter att utvecklas genom att influeras från intryck utifrån. Det gör också att gruppen av licensierade tränare innefattar oerhört mycket kompetens. Det är därför glädjande att tränarna så villigt delar med sig av sin kompetens, så att vi alla kan utvecklas och bli ännu bättre på det som vi gör. Skillnaderna mellan olika tränare är dock inte så stor att en elev blir förvirrad och inte känner igen sig inom den akademiska ridkonsten. Men den är tillräckligt stor för att alla elever ska kunna hitta en tränare som de trivs med.

På väg till Marius Schneider passerar man i princip Annika Keller. Det var därför ett perfekt ställe att stanna på för att låta hästarna vila efter den långa färjan. Men självklart är det bara ett svepskäl att hästarna behöver vila… Den verkliga orsaken till att vi stannade där var såklart att vi ville se hur Annikas arbete med sina hästar hade utvecklats sedan vi sist var där. Det är nu nästan ett och ett halvt år sedan vi åkte runt i Tyskland och besökte olika tränare, däribland Annika.

Annika longerar sin femåriga unghäst Casanova! Han går i fin balans och länger sin yttersida och roterar bröstkorgen inåt.

Återigen blev vi hänförda av den mjukhet Annika har i all sin träning och hur hennes hästar direkt reagerar på minimala hjälper. Detta är kanske särskilt tydligt i longeringen, där man får intrycket att hästarna arbetar själva och i en konstant balans och att Annika följer med och observerar dem. Även i ridningen ser det ut som att Annika mest sitter och slappnar av och låter sina hästar utföra sitt arbete, men självklart vet vi att hon för dem mellan sina hjälper. Men när hjälperna är tillräckligt små får man intrycket att hästarna arbetar själva. Det gör träningen väldigt trevlig att titta på.

Opportuno länger överlinjen och söker fram till handen.

Annikas styrkor handlar dock inte bara om att använda osynliga hjälper och att få hästarna lyhörda och koncentrerade. Det hon fokuserar mycket på är att arbeta bort effekterna av hästens naturliga skevhet, dvs att få hästen mer jämn mellan höger och vänster sida så att båda bakbenen svingar fram lika mycket och så att kraften från bakbenen går rakt in under hästen. Hon fokuserar också mycket på att rida hästen framåt, inte så att den ökar farten, utan så att den kliver längre inunder sig med bakbenen.

Annika samlar Opportuno med bakbenen långt inunder honom!

Annikas fokusområden avspeglar sig tydligt i hennes hästar. Det är aldrig någon häst som faller på inner eller ytter bog och båda bakbenen svingar hela tiden, i alla gångarter, fram fint inunder hästarna. Alla hennes hästar har blivit stadigare och stabilare i formen.

En sak till som är intressant att se med Annikas arbete är att hon inte jobbar aktivt med att formge hästarna och länga överlinjen på dem, utan hon placerar in hästarna i en ram där de arbetar balanserat och låter dem själva hitta arbetsformen inom den ramen. Det fungerar väldigt bra på hästar som av naturen har lätt för att länga ut sin överlinje och slappna av. De blir då mer självständiga och kan själva söka sig till en bra arbetsform utan att bli beroende av ryttarens hjälper. Effekten av detta såg man tydligast hos Annikas unghäst, som nu är fem år. Även om han fortfarande inte var stabil i kroppen kunde han nu många fler stunder hitta en avspänd arbetsform och blev då väldigt fin i kroppen.

Anzvar håller ihop bakbenen och har fin balans i kroppen.

Harmonin i Annikas ridning förstärks av att hon har en så avspänd och följsam sits. Hennes filosofi är att en av ryttarens uppgifter är att med sin sits se till att inte störa hästen. Det är de sekundära hjälperna (tyglar, skänklar etc) som ska skapa en ram åt hästen där denne arbetar balanserat. När hästen är i balans kommer den även att placera ryttaren korrekt, ifall ryttaren har en avspänd och följsam sits.

Det ser kanske ut som en skolhalt, men det är faktiskt en riktigt samlad piaff!