Warning: is_dir(): open_basedir restriction in effect. File(/) is not within the allowed path(s): (/nfsmnt/:/data/:/usr/local/sbin:/etc/:/usr/sbin:/usr/share/php:/usr/bin/:/apachetmp:/tmp/:/var/tmp/:/dev/urandom:/usr/lib/x86_64-linux-gnu/ImageMagick-6.9.11/bin-q16/:/usr/local/bin/:/etc/ssl/certs/ca-certificates.crt:/usr/lib/php:/usr/php53/bin/:/usr/php56/bin/:/usr/php72/bin/:/usr/php73/bin/:/usr/php74/bin/:/usr/php80/bin/:/usr/php81/bin/:/usr/php82/bin/:/usr/php83/bin/:/usr/php84/bin/:/usr/php85/bin/:/home/wp-cli/) in /data/1/b/1b5b22f5-71c4-45f8-b93d-557a0bd073de/ridkonst.nu/public_html/wp-includes/functions.php on line 2072

Warning: is_dir(): open_basedir restriction in effect. File(/) is not within the allowed path(s): (/nfsmnt/:/data/:/usr/local/sbin:/etc/:/usr/sbin:/usr/share/php:/usr/bin/:/apachetmp:/tmp/:/var/tmp/:/dev/urandom:/usr/lib/x86_64-linux-gnu/ImageMagick-6.9.11/bin-q16/:/usr/local/bin/:/etc/ssl/certs/ca-certificates.crt:/usr/lib/php:/usr/php53/bin/:/usr/php56/bin/:/usr/php72/bin/:/usr/php73/bin/:/usr/php74/bin/:/usr/php80/bin/:/usr/php81/bin/:/usr/php82/bin/:/usr/php83/bin/:/usr/php84/bin/:/usr/php85/bin/:/home/wp-cli/) in /data/1/b/1b5b22f5-71c4-45f8-b93d-557a0bd073de/ridkonst.nu/public_html/wp-includes/functions.php on line 2072

Warning: is_dir(): open_basedir restriction in effect. File(/) is not within the allowed path(s): (/nfsmnt/:/data/:/usr/local/sbin:/etc/:/usr/sbin:/usr/share/php:/usr/bin/:/apachetmp:/tmp/:/var/tmp/:/dev/urandom:/usr/lib/x86_64-linux-gnu/ImageMagick-6.9.11/bin-q16/:/usr/local/bin/:/etc/ssl/certs/ca-certificates.crt:/usr/lib/php:/usr/php53/bin/:/usr/php56/bin/:/usr/php72/bin/:/usr/php73/bin/:/usr/php74/bin/:/usr/php80/bin/:/usr/php81/bin/:/usr/php82/bin/:/usr/php83/bin/:/usr/php84/bin/:/usr/php85/bin/:/home/wp-cli/) in /data/1/b/1b5b22f5-71c4-45f8-b93d-557a0bd073de/ridkonst.nu/public_html/wp-includes/functions.php on line 2072
Sida 5 – Katrin Wallberg på Ridakademi Norr

Latest Posts

Gästinstruktörer på Ridakademi Norr 2016

2015-11-19
/ / /
Comments Closed

2016 blir det ett riktigt spännande år! Då kommer flera skickliga gästinstruktörer till Ridakademi Norr och har kurser! Alla instruktörerna har Akademisk Ridkonst som sin huvudsakliga inriktning, men bortsett från det så är de väldigt olika och har olika fokus i träningen. De kompletterar därför varandra väldigt bra! Eller vad sägs om:

  • Bent Branderup
    7-8 maj

    Mannen bakom Akademisk Ridkonst! Missa inte tillfället att se honom lära ut “sin egen” ridning. Det här är också enda tillfället på året då det finns möjlighet att göra prov inom Akademisk Ridkonst i norra Sverige, Norge eller Finland!
  • Marius Schneider
    8-9 oktober

    Mästare inom Akademisk Ridkonst! För tredje året i rad gästar han Ridakademi Norr. Han är en av de skickligaste ryttare och instruktörer jag har stött på. Hans fokus är att få hästen i balans mellan hjälperna och sedan “fluently” kunna föra den i alla riktningar. En mjuk och harmonisk ridning med små hjälper. I tidigare artiklar kan Du läsa om hans tidigare kurser här.
  • Annika Keller
    19-20 mars
    Detta blir första gången Annika undervisar i Sverige! Förutom tränare inom Akademisk Ridkonst är Annika också osteopat för hästar och har ett gediget intresse för hästarnas biomekanik. Istället för att ständigt korrigera obalanser i hästarna bakåt eller åt sidorna korrigerar hon bakbenen framåt! Resultatet blir hästar som kliver bättre fram med sina bakben! Det känns väldigt spännande att få ta del av hennes undervisning här.
  • Ylvie Fros
    30-31 januari och 24-25 september

    Inom den Akademiska Ridkonsten är ett av målen att kunna föra hästen huvudsakligen utifrån sitsen, med kentauren som förebild. Det finns många instruktörer som lägger stor vikt vid att träna ryttarens sits, ofta med fokus att skapa avslappning och följsamhet. De flesta är dock helt självlärda och har egentligen mer kunskap om hästens biomekanik än om ryttarens. Ylvie har löst detta genom att utbilda sig både inom Akademisk Ridkonst och inom Centrerad Ridning. Hon kombinerar dessa två discipliner på ett väldigt träffsäkert sätt. Det är inte konstigt att hon har blivit en eftertraktad instruktör i stora delar av världen för sin unika kunskap.

Kurserna läggs snart ut i kursbokningen! Först ut blir kursen för Ylvie Fros den 30-31 januari. Den kommer du snart att kunna boka plats på. Först till kvarn är det som gäller, för det här är en kurs som nog kommer att fyllas väldigt snabbt… Eftersom kursen inriktar sig mer på ryttaren än på hästen så går det att låna en av skolhästarna här på Ridakademi Norr om Du inte har möjlighet att ta med Din egna häst.

Gästinstruktörer 2016 Read More

Hur ska hästen placera huvud och hals?

2015-11-18
/ / /
Comments Closed

Jag ramlade av en händelse på en studie av vilka effekter man kan se av hur hästen placerar sitt huvud och hals. Jag blev då lite inspirerad och kände att jag var tvungen att referera studien och skriva lite om ämnet!

Man har här gjort en litteraturstudie av vad som finns publicerat beträffande effekterna av hur hästen placerar sitt huvud och hals. Det finns ganska många studier publicerade, närmare bestämt 55 stycken. Att ämnet intresserar så många är troligen en motreaktion mot den alltmer spridda träningen av hästar i extremt rund och djup form (rollkur eller hyperflexion). Det är otroligt viktigt att det förs fram fakta som motverkar sådana extrema avarter inom ridningen. Jag tror dock personligen att en effektivare väg att motverka detta vore om domarna genom mer kunskap om hästens biomekanik premierade bäriga och naturliga rörelser istället för konstlade och onaturliga rörelser. Men det vore nog en utopi. I väntan på att min utopi ska förverkligas får man istället hålla till godo med den effekt man kan åstadkomma forskningsvägen.

Personligen hade jag dock tyckt att det hade varit mer intressant att undersöka skillnader mellan mindre extrema former hos hästarna, men det är antagligen svårare att objektivt genomföra en sådan studie. Har man kunskap om hästens biomekanik så undviker man ändå alla extrema arbetsformer. Men det hade varit intressant med en studie som undersöker skillnaderna beroende på om hästen arbetar med nosen i lodplan, 2 cm framför lodplan eller 2 cm bakom lodplan. Då befinner man sig nämligen inom det spann där de flesta av oss, medvetet eller omedvetet, rör oss i vår dagliga träning.

Det vore intressant med en studie som mäter ganaschfriheten hos hästen. Jag tror att det vore ett mått som väldigt väl sammanfattar den sammantagna effekten av formgivning framifrån och bakifrån. Tänk om domarna kunde börja bedöma ekipage utifrån vilken ganaschfrihet ridningen åstadkommer…

Det finns dock en kraftigt försvårande faktor när det gäller studier av hur hästen placerar huvudet och halsen och det är att effekten i hästens kropp är beroende av vad bakbenen samtidigt gör. Jag formger aldrig en häst med enbart tygeln, utan mitt främsta verktyg för att formge en häst är sits och/eller skänkel. Tygelns uppgift i det arbetet blir framför allt att placera hästens huvud inom ramen, så att den inte kan kompensera arbetet bakifrån genom att t.ex. bli för djup, dra in nosen, köra upp nosen eller förböja halsen. Släpper jag inte fram några stora fel framtill (dvs sådana placeringar av hästens huvud som jag utan erforderliga forskningsstudier vet har en negativ inverkan på hästens biomekanik) och samtidigt med sits och/eller skänkel ber hästen kliva fram med bakbenen så blir resultatet att hästen välver halsen och mjuknar på handen. Istället för att man då åstadkommer en formgivning genom att dra nosen bakåt, så åstadkommer man en formgivning genom att föra manken framåt! Jag undrar bara hur man skulle kunna konstruera en studie som mäter effekterna av detta? Vilket objektivt mått skulle kunna sammanfatta den formen? Det enda mått jag kan komma att tänka på är ganaschfriheten, mätt som formen på vinkeln mellan hästens underkäke och underhals. Formas vinkeln som ett upp-och-nedvänt V arbetar hästen fel och formas vinkeln som ett upp-och-nedvänt U arbetar hästen korrekt! Även författarna i studien nedan tycker att detta mått vore ett viktigt mått att föra in i framtida studier.

Även om man genomför studier med ett mått som väl återspeglar det man vill studera så måste man även fastställa bedömningskriterier för de effekter som detta förväntas ge upphov till. I de hittills genomförda studierna har man, när det gäller hästens biomakanik, framför allt tittat på om rörelserna i olika delar av hästens rygg. I någon studie har man även tittat på hur långt fram bakbenen kommer. Hur långt fram bakbenen kommer är ju ett bra kriterium. När det gäller rörelserna i ryggen är det dock mer problematiskt. Vi vill ha rörelser i hästens rygg, men vi vill ha rätt rörelser. Rörelserna ska huvudsakligen skapas av de framåtsvingande bakbenen. När ett bakben svingar fram ska höften på den sidan sänkas, vilket skapar en rörelse genom hela hästens rygg. Om hästen istället sänker höften i påskjutsfasen så kan det ibland skapa en större rörelse i hästens rygg, men det är då inte den rörelse som vi eftersträvar. Dessutom är rörelsen större när hästen länger sig och mindre i samling. Rörelsens storlek blir därför ett väldigt tvetydigt mått och kan därför inte användas för att bedöma om en viss form ger en positiv eller negativ effekt på hästens rörelser.

Jag skulle vilja genomföra två studier kring hästens formgivning. I den ena skulle en formgivning som ger ganaschfrihet jämföras med en formgivning som inte ger ganaschfrihet. Bedömningskriterierna skulle då vara hur långt fram bakbenen sätts ned, hur mycket bröstryggen lyfts och hur vikten fördelas mellan hästens ben. I den andra studien skulle man med samma bedömningskriterier jämföra en häst som vinklar manken lite utåt med en som vinklar manken lite inåt.

Men tills någon visar intresse för att genomföra en sådan studie får ni hålla till godo med min resumé av nedanstående studie.

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 19.21.56

I den här studien har man tittat på vilka effekter på hästens välbefinnande man kan hitta utifrån hur dess huvud och hals placeras i träningen. “ISES position statement on alterations of the horses’ head and neck posture in equitation”, International Society for Equitation Science, 2015, file:///Users/katrinwallberg/Downloads/ISES_PS_on_alterations_of_the_cervical_vertebrae_in_equitation.pdf

Hur hästen placerar huvud och hals har betydelse
Inom i princip all träning av hästar lägger man vikt vid hur hästen håller huvud och hals. Det har i ett flertal studier under de senaste 20 åren undersökts hur kraftigt tryck ryttaren använder i hästens mun för att placera huvudet i en viss position. Det genomsnittliga trycket varierar mellan olika discipliner, (i western är det genomsnittliga trycket 1,5 kg, i dressyr 5 kg och i körning 3-20 kg) men man kan konstatera att det ofta är ryttaren som med kraft håller hästens huvud i en viss position och inte hästen själv som bibehåller formen.

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 19.22.14

Hur kan man mäta huvudets placering?
Det finns flera olika sätt att mäta positionen av hästens huvud och hals:

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 21.15.26

  • 3a) Vinkeln mellan nosryggen och vertikalplanet.

  • 3b) Böjningen i skärningspunkten mellan underkäken och strupen (halsens undersida). Ganaschfrihet.

  • 3c) Vinkeln mellan bogen och nacken (höjden på nacken i förhållande till bogen).

  • 3d) Huvudets laterala vinkel i förhållande till kroppen.

  • 3e) Den laterala böjningen av halsen (halsens laterala vinkel i förhållande till kroppen).

Även om det finns flera objektiva mått att använda som visar hur hästens huvud och hals formas så är det inte lätt att bedöma vilken effekt detta har på hästens välbefinnande. Traditionellt sett har man framför allt studerat vinkeln mellan nosryggen och vertikalplanet samt vinkeln mellan bogen och nacken (dvs huvudets höjd). Det är framför allt vid extrema vinklar (t.ex. rollkur) som det är stor negativ effekt på hästens välbefinnande. När det gäller nosryggens vinkel nämns effekter som nedsatt andningsförmåga, begränsat synfält, patologiska förändringar i halsens vävnader (t.ex. cellskador och inflammationer) och stress på grund av den fysiska begränsningen.

Förutom nosryggens vinkel i förhållande till vertikalplanet borde dock ganaschfriheten ha stor betydelse för hästens välbefinnande. När vinkeln är spetsig blir formen som ett upp-och-nedvänt V. Då är risken för nedsatt andningsförmåga och patologiska förändringar stor. När vinkeln är mindre spetsig blir formen som ett upp-och-nedvänt U och då är hästens välmående större.

Utvecklingen över tiden av huvudets och halsens position
Böjningen av hästens hals har genom historien varit ett aktuellt ämne. Förr har man dock aldrig uppmuntrat att medvetet placera hästens nosrygg bakom vertikalplanet. Det är inte förrän i modern tid som det förekommer att man medvetet rider hästen med nosryggen alltifrån något bakom vertikalplanet till extremt mycket bakom vertikalplanet (rollkur).

Vid en litteraturstudie utförd i maj 2015 hittade man totalt 55 publicerade studier av hästars huvud- och halsposition. 42 av dessa studerade effekten på hästens välmående. 88 % av dessa kom fram till att  en placering av huvudet bakom vertikalplanet hade negativ effekt på hästarnas välmående. I 35 av de 55 studierna ingick gymnastiserande effekter på hästen. I 26 % av dessa studier kom man fram till att en position bakom lodplan hade positiva effekter och i 23 % av studierna kom man fram till att det hade negativa effekter. Några av studierna visade också att rörelserna i ryggen ökade när hästen gick bakom lodplan men steglängden kortades av.

Slutsatser
Om man jämför de små och ytterst osäkra gymnastiska effekterna av att hästen går kraftigt bakom lodplan med de stora negativa effekter detta har på hästens välmående så finns det ingen anledning till att rollkur skulle accepteras inom hästträningen.

ISES (International Society for Equitation Science) anser att extrema positioner av hästens huvud och hals inte är acceptabla. ISES anser också att det som står i FEI:s dressyrreglemente om att hästen ska ha nosryggen i eller något framför lodplan i alla lägen ska gälla och prioriteras.

Read More

Hur asymmetriska är våra hästar egentligen?

2015-11-15
/ / /
Comments Closed

Av en händelse ramlade jag över en studie från 2012 som handlar om hältor och asymmetrier hos hästar. Studien visar två intressanta saker. Dels visar den att väldigt många friska hästar kan ha ett asymmetriskt (oregelbundet) rörelsemönster. Detta är inte någonting som förvånar mig. Jag stöter väldigt ofta i min roll som instruktör och tränare på hästar som har vad jag brukar kalla för en rörelsestörning. Den kan ha en mängd olika orsaker, t.ex. att hästen har en låsning någonstans, spänningar i muskulaturen, hästen är ojämnt musklad, hästen är inte rakriktad utan kraften från bakbenen går snett utåt eller inåt eller hästen faller på någon av bogarna. Min erfarenhet är att man kan träna bort dessa asymmetrier väldigt effektivt med hjälp av de verktyg som den akademiska ridkonsten tillhandahåller. Det som var skrämmande var att i studien så var det hela 66 % av vältränade hästar som ägarna ansåg var friska som hade dessa asymmetriska rörelser. Asymmetrin hos dem var så stor att man vid undersökning på klinik antagligen hade satt igång hältutredningar.

Den andra saken som studien visade var att det är otroligt svårt för en veterinär att avgöra om en häst är halt eller om den av andra anledningar har en asymmetrisk rörelse. Denna slutsats stöds av en studie vid SLU från 2014 (“Rater agreement of visual lameness assessment in horses during lungeing” av M. Hammarberg m.fl. SLU, 2014), där 86 veterinärer har fått bedöma filmer på halta och ohalta hästar som longeras. I genomsnitt var 61 % av veterinärerna överens om vilket ben hästarna var halta på, men det varierade mellan 30-93 %. Detta visar hur svårt det är att bedöma hältor och att skilja hältorna från naturliga ojämnheter i hästarnas rörelser.

IMG_3629.CR2

Den studie jag nedan refererar är Normalvariation av symmetrier i trav hos svenska ridhästar” av Pia Haffling, SLU, 2012.

 

Hur ser man att en häst är halt?

Hältor är ett vanligt problem hos hästar
I en studie av Penell (2005) undersökte man sjukdomsorsaker hos svenska hästar med hjälp av försäkringsdata från 1997-2000. Där fann man att kotledsinflammation var den vanligaste diagnosen följt av ospecificerad hälta och andra störningar från rörelseapparaten. En studie av Egenvall (2006) visade att ledproblem är den dominerande orsaken till ökad mortalitet hos hästar, följt av ospecificerade problem i kroppen där bland annat odefinierad hälta räknats in.

Hästens bäckenHältor ger ett speciellt rörelsemönster
Vid de flesta hältor försöker hästen att omdistribuera sin vikt och förändra sitt rörelsemönster för att minska belastningen på det smärtsamma området. Genom att studera hur hästen höjer och sänker huvudet respektive de vertikala rörelserna av tuber sacrales (högst upp på hästens bäcken, intill SI-leden) kan man upptäcka och gradera hältor.

  • Frambenshältor påverkar huvudets rörelser: Hästen sänker huvudet när det ohalta benet är i understödsfasen och höjer huvudet när det halta benet belastas.
  • Bakbenshältor påverkar korsets rörelser: När hästen belastar sitt halta bakben kommer korset att sänkas mindre och sedan skjutas upp mindre i slutet av belastningsfasen. Den vertikala rörelsen i korset blir alltså mindre på det halta bakbenets sida jämfört med den andra sidan.
  • Bakbenshälta som ger kompensatorisk hälta fram: Huvudet sänks när det diagonala frambenet belastas då hästen försöker förskjuta sin vikt framåt från det halta bakbenet.
  • Ökad takt vid hältor: Hästar kan också anpassa sitt rörelsemönster vid hältor genom att öka stegfrekvensen (dvs öka takten), så att kraften på det onda benet fördelas på fler steg.

Man kan dela upp hältor i primära hältor, kompensatoriska hältor och sekundära hältor:

  • Primär hälta: Den ses på rakt spår utan provokationstester.
  • Kompensatorisk hälta: Ses när smärta i ett ben leder till en ojämn belastning på ett annat ben, vilket kan uppfattas som en hälta, men är en anpassning för att avlasta det smärtande benet. Den kompensatoriska hältan försvinner om primärhältan bedövas bort.
  • Sekundär hälta: Uppstår som följd av en primär hälta där hästen överbelastar ett annat ben en längre tid, så att en hälta uppstår även i det benet. En sekundär hälta kvarstår även om den primära hältan bedövas bort.

Det finns en logik för vilket ben en kompensatorisk hälta uppstår på:

  • Primär bakbenshälta Samsidig kompensatorisk frambenshälta: En lindrig bakbenshälta kan orsaka en kraftig kompensatorisk frambenshälta som kan misstolkas som den primära eftersom den är lättare att upptäcka än bakbenshältan.
  • Primär frambenshälta Diagonal kompensatorisk bakbenshälta: Detta är det normala mönstret.
  • Primär frambenshälta Samsidig kompensatorisk bakbenshälta: När det halta frambenet är i understödsfas kommer hästen att förskjuta sin vikt bakåt vilket gör att pelvis kommer att sjunka ner mer på det diagonala bakbenet som i sin tur tolkas som en hälta på det samsidiga bakbenet.

Svårt att skilja rörelseasymmetri från hälta
I en studie av hästars rörelsemönster vid longering var det 50 % av de ”friska” hästarna som bedömdes vara halta eftersom de visade samma slags asymmetrier på rakt spår som halta hästar. Syftet med den här studien är att undersöka normalvariationen av asymmetrier hos svenska ridhästars rörelsemönster i trav på rakt spår och jämföra detta med de asymmetrier som förekommer hos hästar som är på klinik för hältutredning.

 

Den genomförda studien

Hur genomfördes studien?
Två grupper av hästar jämfördes med varandra:

  • Normalgruppen: 53 hästar från ett hästsportgymnasium. Hästarna användes till dressyr och/eller hoppning och var på olika utbildningsnivåer. Samtliga var i full tränings-/tävlingskondition och ingen hade enligt ägaren uppvisat tecken på hälta eller sjukdom.
  • Klinikfall: 41 hästar som sökt till UDS hästklinik för hälta.

Hästarnas asymmetri i trav på rakt spår har mätts med Lameness Locator. Det är ett sensorbaserat system, där man sätter en sensor på hästens nacke och en på hästens kors. Med hjälp av sensorerna mäter och analyserar man rörelserna i vertikalplanet (uppåt och nedåt) på hästens nacke och kors. Systemet använder även en gyrometer som registrerar hästens steg, så att man kan koppla ihop rörelserna i nacken och korset med var i stegcykeln hästen befinner sig. Datorprogrammet som analyserar rörelserna räknar ut en differens mellan huvudets respektive korsets högsta och lägsta punkter för höger respektive vänster fram- eller bakben.

Den perfekt symmetriska hästen ska ha en differens på noll och ju högre differensen är desto kraftigare är asymmetrin (och troligtvis hältan). Det finns dock inga hästar som är helt symmetriska. Man har därför tagit fram gränsvärden för när en asymmetri är tillräckligt stor för att föranleda en utredning.

Vilket resultat gav studien?
Av de 53 hästarna i normalgruppen var 35 stycken (66 %) asymmetriska i trav på rakt spår. Av dessa hade 20 % enbart frambensasymmetri, 49 % enbart bakbensasymmetri och 31 % asymmetri både fram och bak. Bland dressyrhästarna var andelen med asymmetrisk trav störst, 74 % och bland allroundhästarna var andelen lägst, 57 %. Bland hopphästarna var 67 % asymmetriska.

Vi vet inte i vilken omfattning dessa funna asymmetrier påverkar hästens välfärd. Det verkar finnas många hästar som tränar och tävlar med asymmetrier som troligtvis skulle hältutredas om de visades för en klinikveterinär. Det kan hända att många av dessa hästar har smärta och är halta utan att man vet om det. Det behöver dock inte vara så. Det kan även vara så att vi utreder många hästar onödigt mycket när de egentligen inte är halta, utan bara uppvisar en naturlig asymmetri.

Read More

Kurs med Marius Schneider 24-25 oktober 2015

2015-11-10
/ / /
Comments Closed

En sann mästare på flera plan
Nu har Marius Schneider från Tyskland varit på Ridakademi Norr och haft en helgkurs för andra året i rad. Sedan förra gången Marius var här har han hunnit genomföra mästarprovet inom akademisk ridkonst. Han är den enda som har gjort detta under de senaste nio åren! Det är en bedrift och han är verkligen värd mästartiteln. Marius är en sann mästare på många plan. Dels är han en mästare i sin egen ridning. Det märktes väl när jag var och besökte honom i vintras och fick se honom rida sina hästar. Vackrare ridning har jag aldrig sett. Det är därför extra spännande att ha honom här, för jag ser en tydlig koppling mellan det han lär ut och det resultat man ser i hans egen ridning. Han lever som han lär! Så förutom i den egna ridningen är Marius också en sann mästare när det gäller att undervisa andra. Han har dels en otrolig förmåga att hitta rätt fokus och rätt övningar för varje ekipage och dels en förmåga att se alla små nyanser som händer i hästarna i olika rörelser och kunna åtgärda små fel innan de växer sig stora. Detta gjorde kursen väldigt varierad, eftersom olika ekipage fick jobba med olika övningar. Vissa övningar återkom hos flera ekipage, men ibland i lite olika varianter för att anpassas till vad just det ekipaget behövde.

Det är dock inte bara på det träningsmässiga planet som Marius har uppnått mästarstatus. Han tillför också väldigt mycket till den akademiska ridkonsten. Dels gör han det genom att ständigt sträva efter utveckling, inte bara med sina egna hästar utan också med olika arbetssätt och metoder. Han driver alltså ständigt utvecklingen inom den akademiska ridkonsten framåt. Bland hans viktigaste bidrag under de senare åren har varit att utveckla longeringsarbetet, bland annat genom att arbeta med longering på raka spår, kunna växla mellan hästens inner- och yttersida i longeringen och att länka samman de olika arbetssätten från marken. Ytterligare ett bidrag Marius ger till ridkonsten är att i olika sammanhang föra ut den till en större krets. Han visar flera gånger per år upp sitt arbete vid stora mässor och festivaler, både på olika ställen i Tyskland och i andra europeiska länder. Han har även för några år sedan haft en uppvisning tillsammans med Bent Branderup på Falsterbo Horse Show.

”Fluently” – sammanfattar Marius ridning och undervisning
Ska jag sammanfatta det fokus Marius har både i sin ridning och i sin undervisning i ett ord så är ”fluently” det mest passande ordet. I direkt översättning blir det flytande, men innebörden är mer än så. Det innefattar även begrepp som friktionsfritt, följsamt och harmoniskt. Med det menar jag att Marius har mycket fokus på att hästarna ska vara mellan ryttarens hjälper (inom ramen) och att kraften från bakbenen ska rakriktas så att man mjukt och harmoniskt kan föra hästen mellan hjälperna mellan olika övningar och positioner. I den praktiska undervisningen ser man detta genom att Marius arbetar med att få hästarna i balans mellan inner- och ytter bog och se till att inget bakben sladdar ut och skapar extra skjutkraft och obalans. Han är också noga med att hästarna hela tiden slappnar av, både fysiskt och mentalt, och att man inte pressar in hästarna i en viss form eller i en övning. Man ska istället få hästen mellan hjälperna och kunna föra in hästen i övningen. Om hästen t.ex. faller ur formen när man ska samla den så ska man inte fortsätta samla och korrigera hästen i samlingen, utan man ska gå ur samlingen och fånga upp hästen så att den kommer mellan hjälperna igen och sedan på nytt öka samlingsgraden. Detta gör att hästarna blir väldigt avspända och stabila och låter sig föras mellan hjälperna utan att spänna sig när man ska göra någon lite svårare övning. Nedan följer en redogörelse av lite mer konkreta övningar som ekipagen på kursen fick jobba med.

IMG_0419

Megara fick också vara med på kursen. Hon tyckte dock att hon borde ha fått betydligt mer uppmärksamhet…

Skapa böjning i hästen
Marius lär aldrig hästen att böja sig genom att använda de böjande hjälperna, utan han lär in böjningen genom att med spöt föra hästens framdel in i volten och när hästen förstår det lägger han till de böjande hjälperna när hästen redan genom vändningen inåt har längt ut sin yttersida (fört ytterbogen framåt) och skapat en böjning genom kroppen. Det första steget är att på en volt hitta en grundposition där hästen har en rak hals (håller huvudet mitt framför kroppen). När man har den grundpositionen kan man vända in hästen med spöt på yttersidan av halsen. Den effekt vi vill få är att hästen för fram ytterbogen och börjar böja sig inåt. Detta leder efter hand även till att hästen börjar söka fram till yttertygeln. När hästen gör detta med rätt reaktioner kan man lägga till de böjande hjälperna, dvs att lösgöra lite med innertygeln och erbjuda hästen en mjuk kontakt med yttertygeln.

Först jobbar man med den här övningen genom att hitta den ”raka” grundpositionen, vända in i volten och byta varv när hästen svarar med böjning. Efter hand kan man vara kvar i böjning på den lilla volten en stund. Nästa steg är att både kunna vända in till en mindre volt och sedan kunna flytta ut på en större volt utan att tappa kontakten med yttertygeln.

När hästen genom kombinationen av att skapa böjning genom vändning och användandet av de böjande hjälperna börjar förstå de böjande hjälperna bättre kan man plocka bort spöt på yttersidan. När man lösgör hästen med innertygeln är det viktigt att man känner att det leder till att hästen böjer sig bättre runt den inre sitsen. Även när man har börjat böja hästen för innerhjälperna är det viktigt att man fortsätter vända hästen för ytterhjälperna.

IMG_0380

Anette för Valiants ytterbog runt på volten med yttertygeln.

Byta böjning på böjt respektive rakt spår
När man vänder in i volten och byter varv är det viktigt att innertygeln hela tiden är en innertygel och att yttertygeln hela tiden är en yttertygel. Man vänder in i volten med en mjuk yttertygel (och hästen ska då vara lösgjord på innertygeln). När man sedan byter böjning och med den nya yttertygeln börjar vända hästen åt det andra hållet är det viktigt att hästen inte uppfattar den nya yttertygeln som en innertygel (annars försöker hästen böja sig runt den istället för att böja sig bort från den). För att tydliggöra att det är en yttertygel ska man föra ytterhanden en aning framåt. Det leder dels till att yttertygeln ger hästen mer utrymme att länga ut sin yttersida och dels till att yttertygeln ligger an längre fram på hästens hals vilket gör det lättare att böja hästen bort från den.

När detta fungerar bra på en volt kan man prova att göra detsamma på ett rakt spår genom att vända snett igenom. Det viktiga när man byter böjning på ett rakt spår blir inte att man kan flytta hästen för den nya yttertygeln, utan att man kan flytta hästen för den nya innertygeln. Samtidigt som man ställer hästen inåt genom att lösgöra med den nya innertygeln ska man alltså flytta innerbogen lite utåt med innertygeln, för att få hästen att böja sig runt de nya innerhjälperna. På samma sätt som när man flyttar framdelen utåt på ett rakt spår (se nedan under avsnittet om förflyttningar av hästens framdel) kan man förstärka med ytterskänkeln.

Följande hand, en förutsättning för att hästen ska söka fram till handen
Om ryttaren håller för mycket på yttertygeln för att hindra ytterbogen från att falla ut så sträcks yttertygeln för mycket och hindrar ytterbogen från att komma fram. Det innebär att när man försöker blockera ytterbogen med yttertygeln så faller hästen mer på ytterbogen. För att lösa detta måste man bygga upp en ny kommunikation med yttertygeln. Prova först att rida på en volt utan kontakt med tyglarna. Då faller hästen inte på ytterbogen. Prova sedan att ha en svag kontakt med hästens mun och försök följa hästen med handen så att den inte förhindras i sin rörelse. Formge inte hästen från början, utan låt bara handen följa hästens mun. Prova att följa spåret utan att böja hästen. Ha en jämn och mjuk kontakt med båda tyglarna och följ hästens rörelser. Prova igen att släppa tyglarna och rida hästen rakt på spåret utan böjning. Skapa sedan en jämn kontakt med båda tyglarna och var följsam med handen. När man skapar den mjuka kontakten så ska hästen inte reagera med att korta sitt steg. Det gör den när den vill komma undan från handen. Istället ska hästen bibehålla sitt steg och börja söka fram till handen. Man ska med en mjuk kontakt med tygeln kunna rida hästen rakt rak eller böjd rakt.

IMG_0367

Marius hjälper Ramona att känna hästens mun genom tyglarna för att träna upp handens följsamhet.

Om hästen inte söker fram till handen så kan den inte svinga korrekt genom hela longissimus dorsi. Det är därför sökningen till handen är så viktig.

Två grå bakdelar…

Nickande huvud drar bakbenen framåt
I skritten rör sig huvudet lite uppåt och nedåt. Rörelsen blir olika beroende på hur hästen använder sin överlinje. När hästen kortar överlinjen en aning så lyfter den huvudet en aning i varje steg (varje gång ett bakben svingar fram). När hästen länger överlinjen och söker fram till handen kommer den istället att sänka nosen eller föra pannan framåt i varje steg (varje gång ett bakben svingar fram). Det är detta nickande med huvudet som ”drar” hästens bakben framåt.

Förflyttningar av hästens framdel
När man går från en volt till en rak linje ska man använda innerhjälperna för att öka volten tills volten är så stor att det är en rak linje. Det är bättre att hästen går på dubbla spår än att den faller ut på ytterbogen.

För att skapa mer manövrerbarhet i hästens manke kan man sedan, på spåret, flytta framdelen ett par centimeter inåt och ett par centimeter utåt. När man flyttar hästen utåt med innertygeln får man bättre effekt om man lyfter innerhanden en aning. Om det är svårt att flytta framdelen utåt så beror det oftast på att hästen håller emot framdelen med sitt yttre bakben. Man kan därför driva lite med ytterskänkeln när man flyttar framdelen utåt.

De små förflyttningarna av hästens framdel kan förstärkas så att man flyttar hästen från spåret till kvartslinjen (en tänkt linje mitt emellan spåret och medellinjen) och sedan tillbaka till spåret igen. Det är en längre förflyttning, men med samma hjälper som den svaga förflyttningen.

Öppna
Det är vanligt att man får problem med någon av bogarna i en öppna. Ett sätt att komma åt detta är att först arbeta med att flytta hästens framel (dvs bogarna) från spåret, in till kvartslinjen och tillbaka till spåret igen. Efter några sådana förflyttningar kan man flytta hästens framdel inåt och gå in i en öppna. Har man problem med att hästen faller ut på ytterbogen i öppnan är det dumt att alltid gå ur öppnan genom att föra ut hästens framdel. Istället kan man då gå några steg öppna på spåret och sedan gå direkt från öppnan in på en 6-8 m stor volt. I slutet av volten förbereder man öppnan och fortsätter sedan några steg till i en öppna på spåret och sedan lägger man en volt igen.

Förflyttningar i sluta
För att öka hästens manövrerbarhet kan man arbeta med förflyttningar i sluta. Inled slutan på spåret i hörnet före långsidan. För sedan hästen bort från väggen med yttertygeln, men var hela tiden kvar i en sluta. Här är det viktigt att föra ytterhanden lite framåt när man för hästens framdel bort från väggen, så att yttertygeln fortsätter att vara en yttertygel och ger hästen utrymme att länga sin yttersida. Därefter för man (fortfarande i sluta) hästen ut till väggen igen. Nu är det viktigt att ryttaren lyfter innerhanden lite när hon för framdelen utåt istället för att ta handen bakåt.

Om hästen är överrörlig
Det finns hästar som har för mycket rörlighet. Där blir uppgiften att genom träningen skapa en stabilitet i hästen istället för att lösgöra hästen. Övningen som flera av ekipagen på kursen har arbetat med, som går ut på att flytta hästens bogar inåt och utåt, blir med en sådan häst kontraproduktiv. Den överrörliga hästen har redan för lätt att flytta sina bogar, det svåra är att hitta positionen mitt emellan. Istället för att då flytta bogarna kan man flytta hela hästen. Detta är lättast att göra på fyrkantspåret. Börja med att hitta nollpositionen (där kraften riktas rakt fram). Flytta sedan hela hästen inåt några steg genom en svag känsla av diagonalsluta (dvs flytta både ytter fram och ytter bak inåt). Bäst effekt blir det om man inleder förflyttningen just före hörnet i slutet av kortsidan. Hitta sedan nollpositionen ett par meter från väggen. Därefter (gärna på mitten av långsidan) flyttar man hela hästen ut till väggen igen (med fokus på inner fram och inner bak). Man kan gärna lösgöra hästen lite på innertygeln just innan man flyttar ut den. I den här övningen är det viktigt att inte flytta hästen utåt och inåt direkt efter varandra. Då kommer man att förlora stabilitet istället för att vinna stabilitet. Det är därför man ska fokusera på att hitta nollpositionen mellan varje förflyttning.

IMG_0450

Anna-Clara fick under kursen rida den lånade P.R.E-valacken Llaneti. Det är alltid en utmaning att rida en häst som man inte känner och det gör också att man lär sig mycket om sig själv…

Förflyttningar på volten
På samma sätt som man kan flytta hästen utåt och inåt på rakt spår kan man flytta hästen på volten. IMG_0417För att få mer struktur på voltarbetet är det bra att ha referenspunkter att förhålla sig till. Marius gjorde en bra bana med två bommar och två koner. Först rider man en liten volt runt bommarna. Hästens inre framben ska då i det närmaste tangera hörnen på den fyrkant som bommarna skapar. Sedan ökar man volten på kortsidan och låter volten bli så stor att man rider mitt emellan konerna. Efter konerna minskar man volten igen så att man åter tangerar bommarna. I början kan man gå ett varv runt bommarna på en liten volt, innan man åter ökar volten. När det fungerar bra kan man direkt efter konerna minska volten runt bommarna och efter ett halvt varv åter öka volten och rida mellan konerna.

IMG_0414

Emma riktar kraften från Eros bakben rakt och följer en volt. Han blir då lätt att föra in på en mindre volt eller ut på en större volt.

Fler kurser?
För att optimera min egen utveckling har jag bokat in 14 lektioner med Marius i juli 2016. Den enda haken är förståss att jag måste köra nästan 200 mil enkel väg med hästtransport för lektionerna… Men det är jag övertygad om att det är värt!

Vill du inte resa så långt så får du istället komma till Ridakademi Norr den 8-9 oktober 2016, för då kommer Marius hit igen!

Read More

Bent Branderup® by Stübben

2015-09-20
/ / /
Comments Closed

Skärmavbild 2015-09-18 kl. 14.22.44För 15 år sedan utvecklade Bent Branderup en sadel särskilt för den Akademiska Ridkonsten. Tack vare samarbete med Stübben har han nu lyckats förbättra den sadeln ytterligare. En av de saker som gör den här sadeln så speciell är bommen, som är gjord av läder. Det främjar den tredimensionella svingningen i hästens rygg, men det ställer också krav på en skolad sits hos ryttaren.

563456_10150652576117800_1588795237_n

Den nya sadeln Bent Branderup® by Stübben, sedd från sidan. Den är en vidareutveckling av Bents tidigare sadel, Epona.

485185_10150652576637800_444643444_n

Bent Branderup® by Stübben, sedd framifrån.

558819_10150652577957800_1264702605_n

Logon som sitter längst ned på sadelkåpan.

Utveckling av en sadel för framtiden
När Bent Branderup för några år sedan letade efter en lösning för att skapa en akademisk sadel för personer intresserade av ridkonst i framtiden var det svåraste att hitta en skicklig och trovärdig partner.

Under de första kontakterna med den potentiella affärspartnern Stübben, med Frank Stübben och hans mästare Xavier Odermatt i spetsen för företaget i Schweiz, fick Bent Branderup gensvar i form av verkligt intresse för Akademiska Ridkonst. Genast blev de intresserade av att arbeta tillsammans med Bent för att förfina den akademiska sadeln han redan hade utvecklat.

525350_10150652574632800_449294456_n

Gröna kullar och snötäckta berg omger Stans, den lilla stad där Stübben håller till i Schweiz.

533583_10150652574397800_1838115587_n

Skylten vid entren.

Stübben använder bara naturliga och höga kvalitet material. Deras långa tradition borgar för att sadeln håller högsta hantverkskvalitet och att alla sadlar är helt handgjorda.

546703_10150652579417800_2048801604_n

Vy i Stubbens sadelfabrik.

I slutet av mars 2012 träffades Bent Branderup och hans försäljningspartners i Stans i Schweiz, där Stübben har den schweiziska delen av sin produktion. Genom det här besöket fick alla försäljningspartners god inblick i alla delar av produktionen och kunskap om hur sadeln är uppbyggd i alla sina delar.

542041_10150652579642800_650778858_n

Höger och vänster del av det som ska fogas ihop till bommen i sadeln. Bommen är alltså helt gjord i läder, två lager tjockt. Det är därför som den färdiga sadeln blir så följsam med hästen rörelser och ger möjlighet till en väldigt fin kommunikation mellan ryttarens sits och hästens rygg.

543209_10150652580817800_339088957_n

Det främre koppjärnet som ska fästas längst fram på läderbommens undersida. Det här koppjärnet har storlek 29, det innebär att det är 29 cm mellan ortspetsarna. Det kommer även att gå att beställa sadeln med smalare och bredare koppjärn.

539163_10150652583052800_1030836320_n

Gallerierna som ska sitta på sadelns ovansida monteras på läder.

557790_10150652583867800_1270119228_n

Lädret med gallerierna monteras på bommen.

541962_10150652584197800_1158698453_n

Sadelns säte och kåpor.

541814_10150652585577800_1580196484_n

Sätet och kåporna monteras på bommen.

309912_10150652585782800_794278660_n

Nu ser det nästan ut som en sadel!

522164_10150652587032800_967625849_n

Till skillnad från Eponan är bossorna på sadeln Bent Branderup® by Stubben stoppade med ull. Det har flera fördelar. Dels så går det att anpassa sadeln mycket mer till den enskilda hästen och dels kan man stoppa om sadeln om hästens rygg skulle förändras efter en tids träning.

538277_10150652588432800_1715636688_n

Här ser vi hur bossorna stoppas med ull.

543482_10150652589442800_434491852_n

Ullen förs med ett långsmalt verktyg in i en läderficka där bossan ska formas. Detta arbete kräver lång erfarenhet för att få bossorna korrekt stoppade. De ska stoppas så att anläggningsytan blir bred, platt och ganska mjuk. För de allra flesta hästryggar ska bossorna stoppas lite mer framtill och baktill på sadeln, och lite mindre i mitten. Det får självklart inte bildas några ojämnheter. Höger och vänster bossa måste också stoppas exakt lika. Tur att det är proffs som gör jobbet.

542521_10150652590477800_554934037_n

Här är en färdig bossa. Observera skillnaden i form jämfört med en engelsk sadel. Här går bossorna ned både framtill och baktill på sadeln. Därigenom minskar trycket mitt över hästens rygg och en större del av belastningen hamnar istället över bröstkorgen.

292114_10150652592867800_602534210_n

Sedan kvarstår en hel del sömnadsarbete.

Förutom ökad insikt i sadelns uppbyggnad och produktion och hur man kan anpassa sadeln till den enskilda hästen ägnades en stor del av besöket hos Stübben till sadelinpassning. Genom sin mångåriga erfarenhet av tillverkning av kvalitetssadlar är sadelmakarna hos Stübben inte bara skickliga hantverkare, utan de besitter också en fantastisk kompetens i hur man provar ut och anpassar en sadel till en enskild häst. Som försäljningspartner av sadeln är det av avgörande betydelse att både kan prova ut sadeln korrekt och att man kan förklara eventuella anpassningar som behöver göras till sadelmakarna hos Stübben. För att säkerställa att Stübbens försäljningspartners klarar den uppgiften följdes träffen hos Stübben upp av ytterligare en sadelutprovning tillsammans med Xavier Odermatt hemma hos Bent Branderup i januari 2015.

Efter den långa perioden av förberedelser, var besöket hos Stübben i Schweiz en perfekt start på ett långt och framgångsrikt samarbete. I maj 2012 levererades de första sadlarna till försäljningspartnerna, som samtliga även är licensierade Bent Branderuptränare. När alla dessa skickliga ryttare hade provridit sina sadlar en tid gjordes ytterligare några förbättringar av sadeln och resultatet blev den sadel “Bent Branderup by Stübben” som nu finns till försäljning.

551882_10150652627147800_313095693_n

Sex stycken helt färdiga Bent Branderup® by Stubben sadlar.

Varför just den här sadeln?
Det har länge funnits ett behov av en riktigt bra sadel för de som vill utvecklas inom ridkonsten. När jag själv började med akademisk ridkonst vid millenniumskiftet användes ofta portugisiska tjurfäktningssadlar av ryttarna. Anledningen är att sadlarna placerar ryttaren i en mer upprätt sits jämfört med en dressyrsadel. Den stora nackdelen är att sadlarna är stora, tjocka och tunga. De är uppbyggda kring en styv bom av trä eller glasfiber och har tjock stoppning för att bättre fördela trycket från ryttaren. För att undersidan av sadeln ska passa till hästen samtidigt som översidan ska möjliggöra för ryttaren att grensla sadeln och sitta mer på insidan av låren, istället för att sitta på ändan, är sadeln extra uppbyggd på ovansidan. Sätet får då en mer långsmal form än en dressyrsadel. Det ger dock samtidigt ryttaren en känsla av att sitta i en tron högt över hästens rygg och den fina kommunikationen i båda riktningar mellan ryttarens sits och hästens rygg går förlorad. Sedan dess har mycket hänt och det finns nu ett ganska stort utbud av så kallade skolsadlar av varierande pris och kvalitet. Trots det har det fortfarande saknats en sadel för de som verkligen vill utvecklas inom ridkonsten.

En viktig skillnad mellan en vanlig sadel och Bent Branderup® by Stubben sadeln är att sadelbommen är tillverkad av läder. Inom Akademiska ridkonst är sätet ses som det primära hjälpen i kommunikationen mellan häst och ryttare. Därför har Bent Branderup utvecklat en sadel som är smidig nog att ryttaren kan känna rörelser hästen och vice versa ge hästen möjlighet att känna exakt det stöd som ges från ryttarens säte. Enligt denna filosofi är sadeln tänkt att användas som ett verktyg fungerar som en länk mellan hästens rygg och ryttarens sits.

I enlighet med detta är det viktigt att vara medveten om hur ryttarens position och rörelser påverkar hästen och om hästens biomekanik. Om du vill använda sadeln som ett fint verktyg för ömsesidig förståelse mellan häst och ryttare måste ryttaren ha ett stabilt och balanserat säte. Eftersom sadeln är formad för att både passa häst och ryttare, är undersidan anpassad till hästen och ovansidan till ryttarens säte. Sadeln hjälper därmed till att forma om hästens rygg så att den passar bättre för ryttarens sits. Det innebär i praktiken att sadeln är smalare på ovansidan än på undersidan. För att ryttaren ändå ska få optimal närhet till hästen är sadeln väldigt tunn på sidorna. Endast två lager läder skiljer hästen och ryttaren åt.

För att kunna dra nytta av fördelarna med sadeln, rekommenderar Bent Branderup starkt att ha en skolad sits innan man köper sadeln, eller börja arbeta på en balanserad akademisk sits med en av de licensierade Bent Branderup® tränarna. Bent Branderup har valt att distribuera sadeln genom sina licensierade tränare, för att ge alla möjlighet att skola en balanserad sits och att lära sig att hantera det fantastiska verktyg i ridningen som Bent Branderup® by Stübben sadeln utgör.

Bomvidder
Som standard kan sadeln beställas i sex olika bomvidder: 29-34 cm. Fyra av dessa (30-33 cm) finns på Ridakademi Norr för att ni ska kunna provrida en sadel som passar er häst. Jag har fått frågor om vilken vidd i grader detta motsvarar. När man räknar om en bomvidd från tum eller cm (avståndet mellan ortspetsarna) till grader så kan man inte mäta koppjärnets vinkel, för stoppningen i bossorna kommer också att påverka sadelns vidd. Men normal stoppning motsvarar detta följande grader:

30 cm = 90 grader
31 cm = 95 grader
32 cm = 100 grader
33 cm = 105 grader

Den vanligaste bomvidden på de hästar vi oftast använder inom akademisk ridkonst är 31 och i viss mån 32.

Stoppning
Bent Branderup by Stübben sadeln är stoppad med ekologisk ull från Schweiziska får. Det innebär att man genom att korrigera stoppningen kan anpassa sadeln helt efter den egna hästen. Detta är en stor fördel om man jämför med t.ex. Stübbensadelns föregångare (Epona), som hade formgjutna bossor som inte gick att förändra, varken vid nytillverkning eller i efterhand.

Utprovning av sadeln
Om du kommer med din häst till Ridakademi Norr så får du provrida Bent Branderup® by Stübben sadeln. Bestämmer du dig för att beställa en egen sadel så hjälper jag dig att göra en ordentlig utprovning av sadeln. Det går till så att jag känner hur sadeln med olika bomvidd ligger på hästens rygg under ryttare. Jag tittar också på balansen i sadeln och bedömer vilken bomvidd som passar bäst och om stoppningen ska ökas på eller minskas ned framtill, i mitten eller baktill på sadeln samt om det är några andra justeringar som måste göras. Som komplettering till detta fotograferar jag också sadeln på hästens rygg från olika vinklar och mäter hästryggen på flera ställen. Min bedömning av hur sadeln ska utformas, fotona och alla mått skickar jag till Stübbens sadelmakare i Schweiz, så att de kan tillverka en sadel som passar riktigt bra till hästen. Om hästen har en väldigt “svår” form på ryggen så för jag en diskussion med sadelmakarna hos Stübben så att vi tillsammans kommer fram till hur sadeln ska anpassas optimalt. Det finns möjlighet att göra andra anpassningar än att ändra bomvidd och stoppning. Man kan t.ex. ändra avståndet mellan bossorna så att hela eller delar av kanalen blir smalare eller bredare, för att förändra hur sadeln ligger på hästen.

Förändringar i efterhand
Hur gör man då om hästens rygg förändras, om man ska använda sadeln till mer än en häst eller om man byter häst?

Det finns idag sadlar med ställbar bomvidd. Tanken med detta är väldigt god. Det är praktiskt att bara kunna skruva på en skruv för att förändra sadeln så att den passar en annan häst. Det som tillverkarna inte talar om är att det bara är koppjärnet framtill som förändras när man skruvar om vidden. Framför allt med en sadel som har en styv bom så skapar det ofta problem längre bak i sadeln. Det finns idag inte heller något system med ställbar bomvidd som håller tillräckligt god kvalitet för att fungera i flera år.

Eftersom Bent Branderup® by Stübben är en kvalitetssadel så har den därför ett fast koppjärn. Istället får man ändra stoppningen i sadeln om hästens rygg förändras. Köper man sadeln till en unghäst, där man kan förvänta sig att ryggen kommer att bli grövre, så kan man köpa sadeln i en bomvidd större än hästen idag behöver, och kompensera det med lite tjockare stoppning. När hästen musklar sig mer över ryggen tar man ut stoppning så att sadeln åter passar till hästen. Ungefär en storlek i bomvidd kan man utan problem ändra sadeln enbart med stoppningen.

Ska man använda sadeln till mer än en häst så kan man passa in sadeln efter den bredaste hästen. När man rider en smalare häst får man lägga en pad under sadeln. Det är inga problem att justera sadeln en bomvidd med en pad eller något annat underlägg, men är det väldigt stor skillnad mellan hästarnas ryggar så behöver man mer än en sadel.

Om man investerar i en Bent Branderup® by Stübben sadel och sedan byter häst och det inte går att göra tillräckligt stora justeringar av stoppningen så kan man även byta koppjärnet i sadeln. Detta innebär ett lite större ingrepp i sadeln och den måste då skickas till Stübben i Schweiz. Varken frakten eller arbetet för att byta koppjärn är dock särskilt dyrt, så det innebär ingen stor investering för sadelägaren. Eftersom sadeln har en följsam läderbom så anpassar sig resten av sadeln till den förändrade bomvidden.

En investering för livet!
Bent Branderup® by Stübben är en sadel av riktigt hög kvalitet! Sköter man den väl så kan man använda den resten av sin ridkarriär! Tack vare möjligheterna att byta koppjärn och ändra stoppningen i sadeln så blir den en investering för livet! Om ryggen på din häst förändras eller om du byter häst så behöver du bara komma till Ridakademi Norr med din häst och sadel så hjälper jag dig att prova ut vilka justeringar som behöver göras. Jag har ett nära samarbete med en utbildad och skicklig sadelmakare som hjälper dig med de förändringar som måste göras. Behöver sadeln skickas till Stübben i Schweiz för byte av koppjärn så hjälper jag dig även med detta.

Vad tycker jag om sadeln?
Jag är så nöjd med min Epona, som jag har haft sedan 2003. Den har bara blivit skönare ju mer jag har ridit i den. Det var därför med ganska låga förväntningar som jag prövade den nya sadeln Bent Branderup® by Stübben. Men jag hade helt klart underskattat denna fantastiska sadel! Den gav mig en helt annan ridupplevelse än vad Eponan gör! Dels är sätet lite annorlunda stoppat, vilket gör att sitsen blir stadigare och det blir lättare att sänka innerhöften (och få rotationen i hästens bröstkorg). Men hela sadeln känns mer följsam med hästens rörelser. Det var inte bara sadeln som kändes annorlunda. Min häst blev mycket mjukare och mer sviktande i sin rygg. Han rundade ryggen mer och “mötte” min sits på ett bättre sätt än tidigare. Efter ridpasset syntes det också tydligt att han hade aktiverat sina ryggmuskler bättre än tidigare. Nu är jag glad över att jag har investerat i fyra olika storlekar av Bent Branderup® by Stübben sadlar, så att jag kan rida alla mina hästar i denna fantastiska sadel.

Färger och tillbehör
Färger
Jag är en sådan där tråkig människa som tänker praktiskt. Därför är alla mina sadlar helt svarta, eftersom det då blir lättare att matcha. Det finns dock flera olika färger att välja mellan och man kan välja att ha olika färger på olika delar av Bent Branderup® by Stübben sadeln. För kåporna och framsidan av gallerierna kan man välja mellan tre olika färger och för sätet, gallerierna och bossorna finns det fem olika färgval. Det finns även fem olika färger på tråden till sömmarna på sadeln att välja mellan.

I standardutförande fäster man stiglädren i en ring under kåpan på sadeln. I så fall använder man “vanliga” stigläder. Som tillval kan man istället välja en säkerhetskrampa, stirrup bar. Man använder då “enkla” stigläder, så kallade webbers. En extra finess med dessa är att det är väldigt enkelt att haka loss och haka fast stiglädren. Är man flera som använder sadeln så är det därför lättare att byta stigläder än att ändra längd på dem. De enkla stigläder som Stübben säljer finns i längderna 68, 78 och 88 cm.

IMG_7656

Standardfäste för stiglädren på Bent Branderup® by Stübben.

Skärmavbild 2015-09-18 kl. 14.28.42

Stirrup bar, en säkerhetskrampa att fästa stiblädren i.

IMG_7653

“Enkla” stigläder (kallas även webbers), som du använder om du väljer stirrup bar på din Bent Branderup by® Stübben

Till Bent Branderup® by Stübben sadeln använder man en vanlig dressyrgjord. För att den inte ska dras åt för mycket eller ojämnt runt hästens mage bör man använda en gjord som inte är elastisk i ändarna. Självklart finns det en särskild anatomiskt utformad gjord som tillbehör till sadeln. Sadelgjorden finns i svart och brunt (ebony) och i längderna 50, 60 och 70 cm.

IMG_7630

Anatomiskt utformad sadelgjord till Bent Branderup® by Stübben

Vill man främja hästens andningsförmåga med sadel maximalt så har Stübben tagit fram en särskild equi-soft sadelgjord med kraftig resår på mitten. Den fördelat trycket optimalt och tänjer sig med hästens bröstkorg. Det innebär till exempel att den inte hindrar hästen från att vidga bröstkorgen i samling. Det är också en sadelgjord som gör många hästar med sadeltvång helt symptomfria. Självklart fungerar det lika bra att använda den här sadelgjorden på din Bent Branderup® by Stübben sadel som till någon annan sadel. Sadelgjorden finns i svart och brunt och i längderna 55, 65 och 75 cm.

IMG_7625

Sadelgjorden med maximal följsamhet, Equi-soft från Stübben.

Till din Bent Branderup® by Stübben kan du självklart använda vilka stigbyglar du vill. De flesta väljer de iberiska stigbyglarna, som är väldigt smidiga men samtidigt ger fötterna bättre stöd genom att de har en lite större platta under foten. De finns självklart att köpa på Ridakademi Norr.

Skärmavbild 2015-09-19 kl. 07.42.23

Iberiska stigbyglar i rostfritt och mässing.

Ett sadelöverdrag är praktiskt för att skydda sadeln och hålla den ren och fri från damm.

IMG_7633

Sadelöverdrag med logon Bent Branderup® by Stübben. Det passar även till de flesta andra skolsadlar.

Vad finns det då för schabrak som passar till Bent Branderup® by Stübben? Om du köper schabrak i en vanlig ridsportbutik så ska du välja schabrak i dressyrmodell med så rak framkant som möjligt och i storlek ponny. Men det finns också särskilda schabrak som har exakt passform till Bent Branderup® by Stübben. St-eb tillverkar formstabila schabrak med fantastisk passform. De har en unik undersida i sammet, vilket gör att de ligger stilla utan att sättas fast på sadeln. Det blir därför enkelt att efter ridningen hänga schabraket på tork vid sidan av sadeln utan att behöver trä i och ur en massa remmar. Det är även många som köper de här schabraken för att sitta på när de rider barbacka. Fäst i så fall schabraket med en elastisk täckesgjord. Alla schabraken kan beställas för låg, medel eller hög manke.

Skärmavbild 2015-09-18 kl. 14.26.34

St-eb schabrak i modell Nature. Både över- och undersidan av schabraket är gjorda i den unika sammeten som gör att schabraket ligger helt stilla. Det finns bara i färgen natur, men det är inga problem att hålla det rent eftersom det kan tvättas i 95 grader. Det här är det schabrak som vi rekommenderar och det håller år efter år efter år…

Skärmavbild 2015-09-18 kl. 14.27.59

St-eb schabrak i modell Contact. Undersidan är av det sammetsmaterial som gör att schabraket ligger stilla på hästen och ovansidan är bommull-polyester. Tvättas i 40 grader. Schabraket kan fås i 12 olika färger och kantbandet och passpoalen kan fås i separata färger.

Skärmavbild 2015-09-18 kl. 14.25.30

Färgprover till St-eb schabrak modell Contact.

Priser
Följande priser gäller i september 2015. Priserna anges med reservation för prisförändringar och valutakursförändringar.

Skärmavbild 2015-09-20 kl. 21.51.42 Read More

Veckoelev 2015 – Del 3: Bent Branderup 10-15 augusti

2015-08-18
/ / /
Comments Closed

Efter att ha “värmt upp” som veckoelev hos Christofer Dahlgren och som deltagare i årets sommarakademi (se tidigare inlägg) så var det nu dags att ägna en hel vecka åt att förkovra sig praktiskt inom ridkonsten under Bent Branderups ledning.

Lektion 1 för Bent – Måndag

När man är veckoelev hos Bent utgörs den första lektionen av att man visar vad man har gjort sedan han såg en senast. I och med att Bent hade sett mig och Valioso när vi hade sitsträning för Ylvie Fros så blev den här första lektionen istället en slags mix. Jag arbetade lite självständigt och sedan kommenterade och guidade Bent mig lite. Framför allt verkade Bent känna behov av att komma med lite kompletteringar till det som Ylvie hade fokuserat på under sitslektionen. Eftersom fokus i sitslektionen hade legat på att jag skulle följa hästens rörelser i skritt, trav och galopp så finns det självklart en risk att man i början blir lite överaktiv i sitsen. Bent la därför fokus på att göra ingenting – men att göra rätt ingenting… När hästen måste korrigeras skulle jag aktivt gå in med sitsen och stimulera rätt rörelse, men bara där det behövs och under så många steg som det behövs. Därefter var min uppgift att sitta stilla och slappna av så att jag bara följde hästens rörelser (utan att förstärka dem). Ur det utgångsläget skulle jag sedan placera min sits i en svag öppna eller en svag sluta och känna att hästen följde sitsen in i den placeringen. Detta blev ett väldigt bra komplement till det som Ylvie och jag hade jobbat med. Det är först när man har lärt sig hur hästens rygg rör sig i de olika gångarterna och skapat ett kroppsminne av detta som man kan sitta stilla och bara passivt följa rörelsen. Det är också först när man vet hur rörelsen ska kännas som man kan avgöra om hästen har rätt rörelse eller om den måste förstärkas.

Eftersom det var veckans första lektion så var det dock jag som valde vilka övningar vi skulle jobba med. Jag inledde ridpasset med att i skritt och trav fram och ned få Valioso att svinga fram sina bakben ordentligt och få en bra svingning i hans rygg. Bent verkade nöjd med att bakbenen svingade fram betydligt bättre än vad de hade gjort under sitslektionen på sommarakademin. Varför svingade de fram bättre nu? Jo, av två anledningar. Dels för att jag hunnit stabilisera denna ökade framåtsvingning i Valiosos bakben bättre så att vi kan få till den redan i början av ridpasset. Den andra anledningen är att jag nu inte enbart fokuserade på sitsen, utan med skänklarna aktivt red fram Valiosos bakben när han inte själv svingade fram dem tillräckligt.

Efter detta började jag att växla mellan en högre och lägre form i skritt och trav. Min tanke var inte att arbeta med samling och längning, utan enbart att kunna variera formen med bibehållen framåtsvingning i bakbenen och utan att förlora rundheten och känslan av fram och ned. Bent styrde dock upp detta och ville att jag skulle samla hästen med lite slutakänsla när jag var i den högre formen och länga honom i riktning mot öppnan när jag var i den lägre formen. Efter några sådana växlingar kom Valioso upp riktigt fint med framdelen, framför allt i traven.

Nästa övning jag jobbade med var övergångar skritt-trav-skritt och trav-galopp-trav. Efter några övergångar blev Bent engagerad lät mig prova att samla Valioso lite mer innan jag gjorde övergångarna. Då blev övergångarna från skritt till trav och från trav till skritt ännu bättre än innan. När jag skulle göra en övergång från trav till galopp ville Bent att jag först skulle samla Valioso lite mot en sluta. Det gjorde att jag fick mer lyft (med bibehållen rundhet) i galoppen. Även övergången tillbaka till trav blev bättre när galoppen var bättre. Bent höll dock med mig om att traven förbättrades av galoppen, även när galoppen inte var helt i balans.

Det här kändes genomgående som ett väldigt bra ridpass, där jag fick Bents hjälp att hitta lite mer lätthet i ridningen, så att Valioso bar upp sig bra utan så mycket inverkan från min sida. Det känns som att vi nu har en bra grund för de kommande lektionerna.

Lektion 2 för Bent – Tisdag

Hela lektionen handlade egentligen om att få hästen att lyfta bogarna mer. Först fick jag jobba mycket med längden på tyglarna. Jag har med Valioso svårt att få ställningen på innertygeln. Tar jag i innertygeln tar han hellre ganaschen inåt. Om jag istället håller kvar en kontakt på yttertygeln och driver fram hans inre bakben med inner skänkel så blir ställningen bättre. Jag rider honom därför mest på yttertygeln. Bent ville att jag istället skulle hålla tyglarna i sådan längd att man automatiskt får lika mycket kontakt på båda tyglarna när hästen är korrekt böjd och ställd. Om hästen böjer halsen för mycket så kommer då yttertygeln att automatiskt ta emot och om hästen böjer halsen för litet så blir det innertygeln som tar. Den tanken är god, men jag tror att åtminstone i Valiosos fall så krävs det att halsen är väldigt väl utlängd för att det metoden ska kunna ge en bra ställning. Det är dock inte säkert att Bent egentligen var ute efter att jag skulle ta mer i innertygeln. Det kan också vara så att han egentligen var ute efter att jag skulle länga yttertygeln mer. Han poängterade nämligen också att om man håller lite för mycket i yttertygeln så trycker man bak hästens ytterbog. Jag fick en gång till och med prova att släppa tyglarna helt och då blev faktiskt Valiosos bärighet mycket bättre. Sedan fick jag även samla honom enbart med sits, spö och skänkel och det var nog den samling där han lyfte bogarna bäst.

För att få ökad bogfrihet fick jag också jobba med att flytta Valiosos bogar utåt och inåt på volten. Om hästen lägger mer vikt på ett framben så blir det svårare att flytta bogarna åt det ena hållet. Lägger hästen mer vikt på inner fram så blir det svårare att flytta hästen utåt och lägger hästen mer vikt på ytter fram så blir det svårare att flytta hästen inåt. Det är viktigt att det är den indirekta tygeln man flyttar hästen för. Övningen har två syften. Det ena är att tydligare känna om hästen lägger över vikten på något av frambenen och det andra är att genom små förflyttningar utåt och inåt få mer lätthet i bogarna hitta läget där bogarna är mellan tyglarna. Man kan jobba med övningen både i längning och i samling.

IMG_8922

Flytta framdelen inåt på volten.

Förutom dessa mer tekniska detaljer så låg fokus under lektionen på att arbeta med att samla och länga Valioso. När jag gick in i samlingen ville Bent att jag skulle placera Valioso i en svag sluta för att bättre rama in hans yttersida. Med ytter underskänkel skulle jag hålla kontroll över hans yttre bakben och med inner överskänkel skulle jag hålla kvar det inre bakbenet och hålla kvar böjningen och rotationen i bröstkorgen. I samlingen var det viktigt att jag satt helt stilla och bara slappnade av ned i hästen. Om man i samlingen skapar en ryggrörelse med sitsen så blir den dynamiska rotationen i hästens kropp för stor, vilket ger upphov till för mycket rörelse framåt (och alltså för lite samling). Men om man istället försöker bli helt stilla så kommer man att bli spänd i sitsen och föra över den spänningen i hästens rygg. Den ”gyllene medelvägen” är alltså att sitta stilla passivt och slappna av och inte sitta emot hästens rörelser men inte heller stimulera dem. När man sedan ska rida fram ur samlingen så får man inte börja med att med tyngdpunkten skicka hästen framåt, för då faller den på bogarna. Istället måste man samtidigt som man sakta tar tyngdpunkten en aning framåt öka bakbenens framåtsvingning genom att med sitsen stimulera den dynamiska rotationen i hästens bröstkorg. Man ska bara länga hästen så mycket som bakbenen svingar framåt, för annars faller hästen på bogarna.

IMG_8948

Samling i sluta.

Lektion 3 för Bent – Onsdag

Huvudfokus under den här lektionen var rakriktning i böjning på volten. Jag började med en tygel i varje hand, för att lättare med yttertygeln kunna ge mer utrymme för ytterbogen utan att ta bort kontakten från hästens mun. Jag fick också i grundpositionen i min sits minska trycket lite från yttersidan av ryggen (dvs lyfta min yttre höft), så att det blir enklare för hästen att lyfta sin ytterbog. När jag har gjort detta tidigare så har min tyngdpunkt hamnar till insidan, vilket har lett till att hästen har tryckts bort från min sits och ut på ytterbogen. Ylvies lösning på problemet (svaret på en direkt fråga) var att i den dynamiska rotationen (lyftet i ytter respektive inner höft) inte bara följa med i rörelsen som går till insidan utan även följa med i rörelsen som går till utsidan. Det fungerar för mig bra på ett rakt spår, men när jag är på volt får jag problem med att hästen rätar ut sig. Även om den dynamiska rotationen blir bra och jag därigenom kan få bra rundhet i hästen och få bakbenen att svinga fram bra så får jag inte riktigt manken att luta inåt och jag får inte ytterbogen att komma tillräckligt mycket upp och fram. Bents lösning på problemet är alltså att lite tydligare lyfta ytterhöften, så att trycket på yttersidan av hästens rygg minskar. Den här gången fungerade det, för jag lyckades att ändå hålla överkroppen lodrät mitt över hästen.

IMG_8928

Rakriktad i böjning på volt.

Idag var jag lite mer aktiv med att med inner eller ytter skänkel (beroende på var behovet för tillfället fanns) be Valioso kliva fram med sina bakben och runda sig och komma fram till handen. Det gjorde att alla övriga hjälper (framför allt sitshjälperna) fungerade bättre. Att genom sitsen få mer rotation i bröstkorgen gjorde rakriktningen lättare. Nu jobbade jag inte riktigt likadant som igår med att flytta bogarna utåt och inåt för att hitta rakriktningen, utan jag jobbade lite mer med att på volten byta rörelseriktning. Med ytter tygel och ytter skänkel vände jag hästen inåt (som genom ett hörn) och med inner sits och vid behov inner eller ytter skänkel red jag böjd rakt fram en liten bit på volten. Detta skapade en betydligt bättre rakriktning i hästen trots att vi var på en volt. Det blev lite mer som vi jobbade på kursen för Marius Schneider i november 2014 (det finns anteckningar från den kursen på min blogg). Det känns för mig som ett bättre sätt att rakrikta hästen än att flytta framdelen mellan tyglarna. När jag genom att driva bakbenen framåt får rundheten i honom så blir framdelen dessutom mycket lättare att föra mellan tyglarna. Det gäller alltså verkligen att göra saker i rätt ordning.

Det absolut trevligaste under hela ridpasset var nog när Bent förklarade för mig hur jag ska rikta min sits för att rikta hästens bröstkorg rakt på volten. Ryttarens navel ska rikta sig lite till insidan av hästens manke och när man ändrar riktning på den ska hästens bröstkorg följa den nya givna riktningen. Man kan tänka sig hästens bröstkorg/bakben som en tunna och man riktar hästen via sin sits. Riktningen av hästens bröstkorg ges av bakbenen. Om en bog glider ut är det hästens bakbensriktning som gett fel riktning. Då gäller det att rikta om hästens bakben. Den rörelsen går genom ens sits, och sen fram till handen. Känner man det i handen först har problemet redan hänt. Om hästen faller på ytter tygel kan jag alltså rikta om min sits och därmed rikta om bröstkorgen och därmed också få bort trycket på ytter tygel. Den uppmärksamme märker nog att den här instruktionen att rikta naveln lite till insidan av hästens manke innebär att ryttarens höfter inte längre ska vara parallella med hästens höfter, utan höfterna vinklas snarare som om man för fram ytterhöften… Jag undrar varifrån Bent har fått inspirationen till den förändringen…

När vi fått ordning på rakriktningen så var det dags att jobba med samlingen och att använda samlingen för att få lite mer lyft i bogarna och sedan rida honom så mycket framåt som det går utan att han sjunker ned på bogarna igen. I och med att jag nu hade mer rundhet än igår så fick jag mycket bättre reaktioner även i samlingen. Nu kunde jag även i samlingen byta rörelseriktning när jag behövde förbättra rakriktningen och när han höll på att tappa rundhet kunde jag med skänkeln återställa rundheten. Tack vare rundheten kunde jag också använda spöt vid svansroten för att få mer energi och en ökad takt i samlingen, utan att det skapade någon spänning i Valiosos rygg. Bent verkade nöjd med den effekt jag fick i samlingen, framför allt i trav.

I samlingen fick jag arbeta med att ge hästens bröstkorg mer utrymme att vidga sig. Det fick jag göra genom att öppna min sits mer. Det innebär att jag vinklar ut båda knäna lite mer och sjunker nedåt och bakåt i sitsen genom att bara slappna av och inte skapa några rörelser i min sits. Detta gör att trycket från överskänkeln minskar och det blir samtidigt lättare att genom att bara böja knäna lite låta underskänkeln komma närmare hästen. Bent ville att jag skulle ha känslan av att med underskänkeln kunna driva hästens bröstkorg uppåt. Bent poängterade också betydelsen av att lyfta blicken och huvudet i samlingen för att sjunka mer nedåt och bakåt i sitsen i samlingen. Det kan man dock bara göra på en häst som är så långt tränad att den svarar på trycket mot ryggen med att sänka sin bakdel. Annars är risken stor att hästen istället sänker sin rygg och hamnar på bogarna. Hur stor betydelse huvudets position har (hos ryttaren) fick jag testa genom att från samlingen bara sänka blicken och känna att hästen då går mer framåt och sedan åter höja blicken för att känna att hästen åter samlar sig mer. Enligt Bent kan det vara lättare att på det sättet använda huvudets vinkling för att växla mellan samling och längning än att ta magen bakåt och framåt. Framför allt i och med att magen framåt skapar en svankande rygg, vilket försämrar rörligheten i höfterna.

Lektion 4 för Bent – Torsdag

Som jag har beskrivit tidigare så har jag haft ganska stora problem med att Valioso blir passtaktig i skritten. De problemen var nästan helt borta när jag var hos Christofer och då fick jag också en långsammare takt i skritten (utan att bromsa upp takten med min sits). Nu när det inte längre är lika stort fokus på rundheten i hästen (även om jag försöker fokusera på det när jag tränar mellan lektionerna) så börjar Valioso åter öka takten i skritten och då smyger sig också passtakten tillbaka igen. Det är absolut inte så mycket passtakt som det har varit tidigare, men att tendensen kommer är för mig ett tydligt kvitto på att någonting i ridningen är fel. En ridning som inte leder till att hästens gångarter förbättras kan inte vara korrekt! Jag valde därför att ägna hela det här ridpasset till att få Bents hjälp att åtgärda Valiosos taktproblem i skritten. Till saken hör också att Bent inte en enda gång ens har kommenterat passtakten i skritten, vilket jag tycker är lite märkligt. En så allvarlig sak bör man ju inte blunda för.

Det jag trodde var att jag skulle få ägna ridpasset till att få Valioso att kliva fram lite mer med sina bakben, eftersom det enligt min egen erfarenhet är då som takten i skritten blir riktigt ren (och det är även då som rundheten i formen kommer och han söker fram till handen). Där hade jag dock fel! Istället fick jag jobba med att först rakrikta Valioso i skritt på volt (se förra lektionen) och sedan samla lite för att få honom att lyfta bogarna mer. Ur samlingen skulle jag sedan rida honom framåt, men bara så mycket som jag klarade utan att han började sänka sitt huvud eller öka takten eftersom han då föll på bogarna. Med den här metoden tog det ganska lång tid att få skritten helt ren, men metoden fungerade på så sätt att jag bitvis kunde få en riktigt ren fyrtaktig skritt med lyftade bogar.

Problemet var att jag inte fick någon stabilitet, utan takten kom och gick. För mig kändes det som att det var lyftet i bogarna och den långsamma takten som skulle göra skritten rent fyrtaktig och inte bakbenens framåtsvingning som skapade en skrittrörelse i ryggen och därmed gav en ren takt. När jag frågade Bent om detta förklarade han att det var min oförmåga till följsamhet i sitsen som gjorde att Valioso blev oren i skritten. Den rena skritt som jag fått till tidigare berodde enligt honom på att jag placerat hästen på bogarna och att han då inte påverkas så mycket av min sits. När jag nu lyckas få upp honom från bogarna så blir han mycket känsligare för sitsen och har jag då minsta spänning i min sits så för jag över det i hans rygg med passtakt som resultat.

Tack för den! Med andra ord har jag alltså att välja mellan att rida hästen på bogarna med rena gångarter eller att rida honom med lyft i bogarna men med orena gångarter. Detta känns för mig väldigt ologiskt. Den kunskap jag har om hästens biomekanik säger mig att en häst som sträcker fram sina bakben väl och länger ut sin överlinje så att man får ett ordentligt ryggsving får en ren takt i alla gångarter. Eftersom jag har stor erfarenhet av hästar med fler än tre gångarter så har just detta varit en viktig del i min ridutbildning. Om det är min sits som måste skapa skrittrörelsen i hästens rygg och därmed hjälpa hästen att hålla en ren takt så kan jag inte ha lyckats att aktivera hästens bakben och rygg korrekt, även om hästen lyfter bogarna.

Lektion 5 för Bent – Torsdag kväll

För att vi skulle kunna starta vår hemresa tidigt på fredag morgon (vi har ju 150 mil att köra…) så fick jag fredagens lektion på torsdag kväll. Efter förmiddagens bakslag tror jag att både jag och Bent hade som mål att bara ta oss igenom lektionen utan några stora missöden. Men på sätt och vis blev det ändå en ganska bra lektion. Vi jobbade med att känna hästens gränser. Det innebär t.ex. att jag fick göra en öppna respektive en sluta och känna hur mycket böjning och tvärning som hästen klarar av innan övningen blir sämre. Jag fick också prova att samla och försöka känna hur mycket samlingsgrad som förbättrar bärigheten och när bärigheten börjar försämras, samt att ur samlingen försöka länga precis så mycket som går utan att bogarna börjar sjunka ned och bärigheten försämras. Detta jobbade vi med i både skritt, trav och galopp.

IMG_9024

Längning med lyft i bröstrygg och bogar.

IMG_9000

Piruett i galopp.

Mina egna reflektioner kring lektionerna, Bents ridning och min egen träning

Bent fokuserar hela tiden väldigt tydligt på viktfördelningen mellan hästens framben och bakben. Det blir då väldigt viktigt dels att hästen aldrig får falla på någon bog (för då hamnar vikten på ett av frambenen) och dels att hästen kan vinkla sina bakben och sänka sin bakdel (för då förs tyngdpunkten bakåt och mer vikt hamnar på bakbenen). Han arbetar sina hästar huvudsakligen i olika grad av samling i alla gångarter (alltså precis som de gamla mästarna gjorde på sin tid). Jag har funderat lite över vad detta innebär när det gäller utformningen av hästens träning.

När hästens framben arbetar bakåt så måste hästen sänka sina bogar för att frambenen ska nå ned till marken. Detta är något som Bent i väldigt hög grad undviker. Flera gånger när jag har jobbat med att välva halsen på Valioso i en låg form har Bent varit på mig om att frambenen börjar arbeta bakåt och att jag därför måste lyfta bogarna mer. För mig har syftet med att välva halsen i en låg form varit både att stretcha ut hästen och att få mer svingningar i ryggen. Men Bent verkar se det som ett stort problem om ryggsvingningen stimuleras på bekostnad av bärigheten över bogarna. Jag har sedan haft lite extra fokus just på bogarna och frambenens rörelser, både när Bent har haft lektioner och när han har ridit sina hästar. Det är för mig väldigt tydligt att Bent undviker alla rörelser eller positioner som gör att något av frambenen börjar arbeta bakåt. Jag skulle tro att detta är en av anledningarna till att man så sällan ser honom rida någon av sina hästar i en lång och låg form. Han rider också bara framåt med hästar som klarar av att svinga fram sina bakben så långt att de även när de rids mer framåt bibehåller bärigheten bakifrån och lyftet i sina bogar. Och detta torde kräva väldigt hög skolning av hästen. För mig känns dock detta som en lite för svår utbildningsväg. Jag tror inte att jag skulle klara av att lära en häst att svinga fram sina bakben så långt utan att träna den på att gå framåt i skritt, trav och galopp med mycket ryggsving och rundhet i överlinjen, även om det innebär att den under vissa stunder arbetar lite för mycket bakåt med sina framben. På en direkt fråga om detta fick jag svaret från Bent att risken att hästen förstör sina framben är för stor för att det ska vara värt det.

Det är dock inte bara genom undvikandet av fram och ned som man kan se effekterna av att inte låta hästarna arbeta bakåt med sina framben. Det ser man även i hur hästarna arbetas i olika grader av samling. De lyfter alltid sina framben väldigt tidigt och arbetar istället uppåt och framåt med frambenen. Jag tror att det är detta som gör att Bent kan rida med så mycket böjning i sina hästar utan att de någonsin hamnar på ytterbogen. Jag tror dock att om jag arbetade på samma sätt så skulle risken bli väldigt stor att hästen skulle sluta arbeta över ryggen och kompensera de tidigt lyftande frambenen med att undvika att svinga fram sina bakben. I så fall skulle resultatet bli en häst med kort hals och lång kropp, där frambenen är långt fram och bakbenen långt bak. Och att från ett sådant utgångsläge få hästen att sänka sin bakdel och vinkla sina bakben skulle vara alldeles för svårt för mig.

IMG_8969

Det är den här reaktionen jag försöker undvika när jag samlar mina hästar. Här lyfter Valioso i och för sig bogarna, men i och med att han drar ihop den bakre delen av halsen och tappar rundhet så får han inget lyft i bröstryggen. Steget blir kort, men bakbenen hamnar bakom honom. Det luriga är att hästen känns lätt i handen, så det är lätt att luras att tro att det är bättre än vad det är.

Jag jobbar väldigt mycket med att länga överlinjen på mina hästar, så att de lyfter bröstryggen, välver halsen och svingar fram sina bakben. När de gör detta så vinklas manken mer framåt (åtminstone får man känslan av att detta sker, men huruvida tornutskotten vid manken rent fysiskt kan rätas upp framåt eller om det bara är en muskulär effekt man känner ska jag låta vara osagt). När manken vinklas framåt får man mer häst framför sadeln och hästens hals blir längre och kroppen blir kortare (mer kompakt). Detta gör enligt min mening att hästarna blir mer proportionerliga och vackrare. Men jag är medveten om att frambenen kan börja jobba lite bakåt när hästens framdel längs ut och manken vinklas framåt, framför allt om hästen går i en låg form. Men förhoppningsvis kompenseras det av att den rundade ryggan gör det lättare för bakbenen att svinga fram. Kan man sedan ha kvar den rundade ryggen i både en lägre och högre form, så får man mer lyft i bogarna. Det kan mycket väl hända att det tar lite längre tid att få hästen att lyfta sina bogar med den utbildningsväg jag har valt, men jag tycker att det känns som en både enklare och säkrare väg att utbilda hästarna. Eftersom rundheten skapar ett lyft i bröstryggen så finns det inte heller någon överhängande risk att man lyfter bogarna utan att samtidigt få ett lyft i bröstryggen.

IMG_8912

Valioso söker fram till handen i en rund form fram och ned.

IMG_8904

Här slutar Valioso söka fram till handen. Bakbenen kliver i och för sig fram fint, men han får ändå inget lyft i bröstryggen. Jag kan inte heller känna bakbenen genom tygeln.

Mitt fokus på att runda överlinjen och lyfta bröstryggen får också effekt på hur man rider hästen in i samling. För mig bör vägen in i samling innebära att hästen först ökar sin rundhet genom att den placeras i en högre form med bibehållen välvning av halsen och framåtsvingning av bakbenen. Det skapar ett ökat lyft i bröstryggen. Ur det utgångsläget kan man sedan sänka bakdelen och vinkla bakbenen mer för att flytta mer vikt från frambenen till bakbenen. Om hästen tappar rundhet när man ökar samlingen så måste man med skänkeln be om mer rundhet igen. Vid behov kan man samtidigt ta hästen lite mer framåt och när rundheten är bättre kan man åter öka samlingsgraden. För mig är detta ett både tydligare och enklare sätt att arbeta med samlingen. Ju mer rundhet man har i samlingen desto enklare blir det också att rida framåt ur samlingen.

IMG_8991 - version 2

Här rundar sig Valioso i en hög form och då kan jag be om samling. Resultatet blir samling med både lyft i bröstryggen och i bogarna.

En positiv bieffekt av mitt fokus på hästens rundhet är att den ökade ryggsvingningen leder till att hästarna får en renare och stadigare takt i alla gångarter. Den tydligare skillnaden mellan hur ryggen svingar i skritt, trav och galopp gör det också lättare för ryttaren att hitta följsamheten i sitsen.

Jag har lärt mig otroligt mycket den här veckan och det har för mig blivit mycket tydligare hur välvningen av hästens överlinje, böjningen och bröstkorgsrotationen hänger ihop med lyftet i bröstryggen, lyftet i bogarna och framåtsvingningen av hästens bakben. Jag tror på en ridning där hästens bakben svingar fram ordentligt och skapar en välvd överlinje och en häst som söker fram till handen. Det ger ett lyft i hästens bröstrygg. Sker detta i en djup form så finns det risk att hästen sänker sina bogar och arbetar bakåt med frambenen, men sker det i en högre form och i kombination av böjning och rotation i bröstkorgen så får man både ett lyft i bröstryggen och ett lyft i bogarna. För att inte riskera att hästen i samlingen förlorar lite av rundheten och lyftet i bröstryggen så vill jag även i samlingen känna att hästen söker fram till handen och välver halsen från manken och framåt. Nu är jag otroligt peppad att jobba vidare med detta med alla mina hästar! Jag återkommer under hösten och vintern med rapporter om hur arbetet fortskrider.

Read More

Veckoelev 2015 – Del 2: Sommarakademin 5-8 augusti

2015-08-09
/ / /
Comments Closed

Nu är vistelsen hos Christofer Dahlgren slut, så på onsdag morgon den 5 augusti satte vi av mot Danmark och Bent Branderups gård. Innan det är dags för mig att vara veckoelev här så går den årliga sommarakademin av stapeln. För de som inte känner till den kan jag förklara att det är en internationell träff inom riddarskapet för akademisk ridkonst med syfte att hålla sig uppdaterade med utvecklingen inom ridkonsten, utbyta erfarenheter och knyta kontakter. I år var det uppskattningsvis 75 personer som deltog, varav ett tiotal var svenskar.

Evening work
Sommarakademin inleds alltid med ”evening work” på onsdag kväll. Det kan man säga är en presentation av ridkonsten som Bent Branderup gör med sina hästar, en slags kombination av uppvisning och föreläsning – eller som Bent brukar välja att kalla det – ”infotainment”. Den är öppen för allmänheten och genomförs den första onsdagen varje månad med undantag för de kallaste vintermånaderna. Evening work under sommarakademin blir dock alltid lite speciell, i och med att huvuddelen av besökarna då består av riddare och väpnare inom riddarskapet. I år var dessutom Ylvie Fros från Holland med och visade markarbete och longering med en av sina hästar. Bent försöker under evening work ge åskådarna en bild av hela utbildningsgången inom den akademiska ridkonsten, allt ifrån det första grundarbetet med en unghäst till arbete i hög samling med övningar som skolskritt, skoltrav, skolgalopp, piaff, skolhalt, levad och skolor över mark.

Utvecklingen av den akademiska ridkonsten
På torsdagen visade Bent för riddarskapet hur arbetet med hans hästar har fortskridit under det gångna året. Detta skiljer sig mycket från vad han visar under evening work på onsdag kväll. Nu är inte fokus längre på att presentera den akademiska ridkonsten, utan fokus ligger istället på att inför andra avancerade ryttare inom ridkonsten visa vad han har lagt fokus på under året, visa hur han har valt att lösa olika problem i hästarnas utbildning och presentera olika ”nyheter” inom ridkonsten. Det där sista med nyheter kan ju kännas lite konstigt när man håller på med en ridkonst som grundar sig på en flera hundra år gammal ridlära. Men det som är spännande med den akademiska ridkonsten är att den hela tiden vidareutvecklas och förbättras. Det är en av anledningarna till att det blir så viktigt att träffas regelbundet om man ska kunna hänga med i utvecklingen. Utvecklingen handlar ibland om förbättringar av det avancerade arbetet, såsom införandet av arbetet med skolhalten eller vidareutvecklingen av arbetet med skolskritt och skoltrav. Men det kan även handla om att förbättra grunderna och skapa en tydligare struktur i utbildningen för att det ska bli enklare och mer logiskt både för hästar och ryttare.

I år var det inga jättestora nyheter som presenterades, men logiken och strukturen i arbetet från marken har blivit tydligare. Dels var det en mycket tydligare fokus på hästens fyra hörn – dvs inner bog, ytter bog, inner bak och ytter bak. Det innebär att man i allt arbete från marken (och självklart även i ridningen) behöver fyra grundläggande hjälper för att rama in hästen. Det är en hjälp för att skapa böjning rund innerbogen där man även vid behov ska kunna flytta ut framdelen, en hjälp för att kontrollera ytterbogen och flytta framdelen inåt, en hjälp för att öka bärigheten med inner bakben och vid behov flytta bakdelen utåt och en hjälp för att öka bärigheten med ytter bakben och flytta bakdelen inåt. Bent visade också på ett tydligt sätt hur han nu knyter samman de olika sätten att arbeta hästen från marken. Markarbetet (där man går baklänges framför hästen och dirigerar den med spöt) blir när man ändrar position ett longeringsarbete, som både kan utföras på volt och på rakt spår. Longeringsarbetet kan när man går närmare hästen (och framför allt när man arbetar på rakt spår) vidareutvecklas till arbete på lång tygel. Handarbetet (där man går vid hästens bog och för den med tyglar på samma sätt som i ridningen) kan när tyglarna blir längre också vidareutvecklas till arbete på lång tygel. Denna logiska sammanlänkning av de olika arbetssätten gör det enkelt för hästen att förstå arbetet eftersom hjälpgivningen blir densamma även om positionen och utrustningen kan variera.

Föreläsning om foder
På torsdag eftermiddag hade Cecilia Müller från SLU i Uppsala en föreläsning om hästens foder. Det framkom kanske inte så många nyheter under föreläsningen, men hon förtydligade en hel del saker och slog också hål på en del myter om hästfoder.

IMG_20150806_151046

Cecilia Müller från SLU föreläser om hästens foder.

Tränare som utbildar varandra
Det som blir allt tydligare inom den akademiska ridkonsten är att all ny kunskap inte längre kommer från Bent. Det finns otroligt mycket kompetens inom riddarskapet och ett väldigt inbjudande klimat där man villigt delar med sig av sin kunskap och sina erfarenheter till andra. För att tydliggöra den kompetensspridningen och göra det enklare att föra fram nya idéer från annat håll än via Bent blev ett nytt inslag på årets sommarakademi att några av deltagarna fick ta lektioner för andra av tränarna som deltog på akademin. Det här var inte i år inplanerat och strukturerat för att lyfta fram speciella arbetssätt, infallsvinklar eller övningar, utan det blev de som av annan anledning hade häst med sig som fick möjlighet att välja vilken tränare de ville få en lektion av, och då styrdes självklart innehållet i lektionen av vilka behov just den eleven hade. Det var dock ändå ett väldigt uppskattat inslag, där man fick en liten inblick i vilken stor variation det finns i hur man lägger upp arbetet inom den akademiska ridkonsten. Vi strävar alla åt samma håll och vi använder i stort samma utbildningsgång, samma utrustning och samma övningar, men beroende på vad man lägger extra fokus på så kan arbetet ändå variera ganska mycket. Under fredagen fick vi se Josefin Backman arbeta med hjälpgivningen och grunderna i handarbete under ledning av Bent Branderup, Kati förtydliga sitt kroppsspråk i longeringsarbetet med hjälp av Jossy Reynvoet, Kathrin Tannous få hjälp av Christofer Dahlgren att lära sin häst att i longeringen slappna av under tryck, undertecknad att under guidning av Ylvie Fros bättre följa hästens ryggrörelser i olika gångarter för att bättre släppa fram rörelserna längs både hästens och ryttarens ryggrad, Kathrin Tannous att med Annika Kellers hjälp få sin häst att sträcka fram båda bakbenen mer, länga halsen mer och få en rundare form även i samlingen och slutligen Ylvie Fros att med ledning av Pia Haas få hjälp att förbättra en del små detaljer i sitt kroppsspråk i markarbetet.

IMG_20150807_134523

Kathrin Tannous får en lektion av Christofer Dahlgren

IMG_20150807_115708

Kathrin Tannous får en lektion av Annika Keller.

 

IMG_20150807_140634

Ylvie Fros får en lektion av Pia Haas.

 

Min egen sitslektion för Ylvie Fros
Eftersom det här är min alldeles personliga återgivning av sommarakademin så kommer jag att mer ingående enbart beskriva innehållet i den lektion jag själv fick. Ylvie Fros är både licensierad tränare inom den akademiska ridkonsten och instruktör på nivå 3 inom centrerad ridning. Hon har alltså den unika kompetensen att kunna anpassa det man arbetar med inom centrerad ridning till akademisk ridkonst. Enligt mig gör det henne till en stor tillgång inom riddarskapet. Fokus i den lektion jag fick låg på hur jag ska följa hästens ryggrörelser i olika gångarter. Det är självklart något jag redan har arbetat mycket med, men nu har jag under en tid fokuserat mycket på hästens utveckling och kan känner därför just nu ett stort behov av att få hjälp att föra tillbaka mitt fokus till min sits för att få en ökad lätthet i hästen. Det är dessutom väldigt nyttigt, både för ryttare och häst, att träna och koncentrera sig inför en så stor och avancerad publik. Och även om jag har jobbat mycket med hur min kropp ska följa hästens ryggsvingningar, så kunde Ylvie självklart med sin omfattande kompetens på området hitta många detaljer som kunde förbättras.

IMG_20150807_124614

Jag får en lektion av Ylvie Fros.

Det är många inom den akademiska ridkonsten som svankar väldigt mycket och sitter på framkanten av sina sittben. Då hamnar man i en position där höfternas rörlighet försämras.  Ylvie ville att man skulle sitta i en position där ryggraden rätas ut så mycket som möjligt. Det gör den när bäckenet varken tippas framåt eller bakåt. Man kan tänka sig bäckenet som en hink med vatten. Vinklar man bäckenet framåt så rinner det ut vatten framtill, vilket man kan göra när man ska länga hästen i en låg form. Vinklar man istället bäckenet bakåt så rinner det ut vatten baktill, vilket man kan göra när man samlar hästen. Grundpositionen ska dock vara sådan att det inte rinner ut vatten i någon av riktningarna.

I skrittarbetet låg fokus på att jag inte skulle arbeta nedåt på insidan, utan hellre uppåt på yttersidan, för att utan press släppa fram hästens rörelse genom ryggen. Detta gör dels att det blir enklare att hålla tyngdpunkten stilla, men också att man får mer lyft i hästens rygg eftersom man aldrig pressar nedåt utan bara följer den rörelse nedåt som hästen ändå bjuder på. Jag fick också prova att på raka spår hålla mina händer lite mer isär, framför allt för att mina axlar då blev mer avslappnade och rörelsen gick genom min egen ryggrad bättre, men också för att ge tydligare eftergift med den indirekt tygeln. Sedan var det självklart även lite påminnelser om att lyfta blicken…

IMG_20150807_130306

Ylvie Fros guidar mig i att följa Valiosos ryggsvingningar i skritt.

I travarbetet införde Ylvie en nyhet för mig. Hon ville att jag skulle hålla bäckenet stilla och istället låta höfterna (lårbenen) följa hästens rörelse upp och ned på respektive sida. Det innebär att det inte blir så mycket rörelse från sida till sida i sätet, utan istället kommer höger ben att gå upp en aning när vänster ben går ned en aning och tvärt om. Man kan låta detta följas av en liten rörelse i knät, så att knät blir lite mer vinklat på det ben som går uppåt och lite rakare på det ben som går nedåt. Det kändes konstigt från början, men när jag efter en stund började hitta rörelsen så upplevde jag att det skapade mer stabilitet i Valioso och mer påskjut uppåt istället för framåt. Jag skulle också tänka på att släppa fram rörelsen mer i min egen ryggrad, så att jag även låter huvudet få en liten rörelse. Det innebär inte att mitt huvud skulle guppa upp och ned, utan snarare att jag inte ska bli alltför stilla i det på grund av spänningar i min nacke.

I galoppen skulle jag försöka hitta en cirkulär rörelse i mina höfter (nedåt-framåt-uppåt-bakåt), där ytterhöften ligger något före innerhöften i rörelse. Rörelsen kan göras större och rundare för en rund galopp framåt nedåt eller kortare och högre för en mer samlad men rund galopp. När Valioso rundade sig bra utan att korta av sig någonstans i överlinjen var det ganska lätt att hitta rätt rörelse, eftersom han då skapade en rörelse som jag bara behövde släppa fram och följa. Men när han blev lite kort i överlinjen, lite framtung eller föll ut lite med ytterbogen så var det väldigt svårt att skapa rörelsen i sitsen, antagligen för att hästen inte var i en position där kan enkelt kunde följa min sits. Den cirkulära rörelsen i höfterna skulle följas av en cirkulär rörelse i händerna. Man kan tänka sig att händerna och höfterna är sammankopplade som hjulen på ett ånglok. Så när höften förs framåt och uppåt ska även handen följa rörelsen framåt och uppåt, vilket ger hästen mer utrymme att länga halsen och sträcka nosen framåt i galoppen. Man kan tänka sig att tyglarna är styva och att man med den cirkulära rörelsen i handen trycker fram hästens huvud.

Brain Pool om öppnan
Vid förra årets sommarakademi fick alla deltagare i uppgift att inför det här året träna lite extra på öppnan och reflektera över den övningen. På fredag eftermiddag hade vi därför en brainpool, där vi skulle dela med oss av våra erfarenheter kring öppnan. Syftet var inte att definiera en öppna och vilka effekter vi vill få av öppnan, för det finns redan en ganska tydlig definition inom den akademiska ridkonsten. Istället låg fokus på vilka problem eller svårigheter man stöter på och hur man kan lösa dessa. För att få lite mer struktur på diskussionen delades området upp i problem hos ryttaren, problem hos hästen, problem i undervisningen och övriga problem. Alla var överens om att öppnan är en väldigt svår övning att utföra väldigt bra. De vanligaste problemen i öppnan handlar om att hästen istället för att lyfta ytterbogen och sänka innerhöften så att vikten flyttas från ytter fram till inner bak skjuter över vikt från det inre bakbenet till det yttre frambenet. Orsakerna till detta kan dock variera och ibland sitta i hästen, ibland i ryttaren och ibland i en kombination av båda. Det som gör öppnan svår för hästen är att den kräver att flera av de komponenter vi arbetar med i ridningen redan finns på plats. Hästen måste t.ex. länga sin överlinje och välva halsen (eller egentligen aktivera serratus ventralis…) hålla en svag böjning genom hela kroppen utan att förböja halsen och rotera sin bröstkorg inåt, annars går det inte att genomföra en bra öppna. Hästen måste dessutom ha lärt sig att böja sig runt ryttarens innerskänkel, istället för att flytta sig bort från den, annars blir det snarare en shoulder out än en shoulder in. Även för ryttaren är öppnan svår eftersom man ska vrida kroppen inåt och sänka innerhöften, men samtidigt föra tyngdpunkten lite utåt. Det finns inga universallösningar för att göra en bra öppna, annat än att utbilda hästen med de byggstenar vi använder inom den akademiska ridkonsten.

”Round table of the year”
Sommarakademin avslutas alltid på lördagen med ett mer formellt möte. Man kan likna det lite vid ett årsmöte i en förening eller en bolagsstämma i ett företag. Mötet inleds med att nya medlemmar upptas i riddarskapet. För att bli medlem i riddarskapet måste man med en häst man har utbildat själv klara av både markarbets och longerprovet och väpnarprovet. Man ska också vara insatt i teorin kring den akademiska ridkonsten, stå för gott ”hästmannaskap” och vara en god representant för riddarskapet. Dessa senare kriterier ska säkerställas genom att man måste rekommenderas av en annan väpnare eller riddare för att få göra väpnarprovet. I år hade jag två väpnare som skulle skrivas in som fullvärdiga medlemmar i riddarskapet, Ramona Dolan och Anette Granås Gyth. Efter att nya medlemmar har upptagits i riddarskapet skrivs det in vilka övriga prov olika medlemmar har genomfört. Därefter ägnas mötet åt att diskutera och fatta beslut för riddarskapet viktiga frågor som har väckts under året. I år var det inga större frågor som avhandlades. Det viktigaste som hände under året var istället att riddarskapet fick en ny mästare inskriven, Marius Schneider.

IMG_8762

Riddarskapets möte 2015

IMG_8803

Bent Branderup håller i riddarskapets medlemsmatrikel, där alla medlemmar får en egen sida.

IMG_8772

Ramona Dolan upptas i riddarskapet som ny väpnare.

IMG_8794

Anette Granås Gyth har uppdaterat sitt väpnarprov till de nya reglerna och upptas därmed som fullvärdig medlem i riddarskapet.

IMG_8787

Christofer Dahlgren har under året klarat tre prov – passageprovet, galopprovet och croupadeprovet.

IMG_8802

Marius Schneider skrivs in som mästare och får därmed ta plats vid honnörsbordet.

Read More

Veckoelev 2015 – Del 1: Christofer Dahlgren 30 juli – 4 augusti

2015-08-04
/ / /
Comments Closed

Fokus på min egen utveckling!

I sommar ska jag vara veckoelev både hos Bent Branderup och hos Christofer Dahlgren. Jag stannar hos Christofer som en liten mellanlandning på väg till Danmark. Dessutom har båda två haft kurs hos mig i början av sommaren. Jag har alltså verkligen ordnat det bra för min och Valiosos utveckling!

Förberedande träning

Hela sommaren har jag verkligen satsat på att få Valioso i så bra form som möjligt. Jag har ridit honom 2-3 pass per dag och jag tror att det totalt bara är 3-4 dagar som han har fått stå på hela sommaren. Trots det har träningen känts lite rörig. Jag har periodvis fokuserat mycket på att få Valioso att länga överlinjen mer, välva halsen och kliva fram ordentligt med sina bakben. Det har känts riktigt bra. Problemet är bara att vi efter ett tag har tappat lite böjning och rotation i bröstkorgen. Då har jag bytt fokus och istället fokuserat på att förbättra böjningen och rotationen. Det har också känts bra i början, men efter några dagar har det blivit allt svårare att få Valioso att söka fram till handen. Det har alltså bara varit att återvänta till fokus välva halsen och rida fram bakbenen… Så har vi hållit på och växla fokus i princip hela sommaren.

Självklart har jag funderat över vilket av dessa fokusområden som bör komma först. Finns det en standardväg att gå eller är det olika för olika hästar? Vilken väg är rätt för Valioso? Med de flesta hästar upplever jag att när man får till bra välvning av halsen och bakbenen svingar fram ordentligt så blir böjningen och rotationen också bättre. Men med Valioso är det alltså tvärt om… Vilken blir då min slutsats om vilken ände jag bör börja i? Efter att ha växlat fokus några gånger har jag faktiskt märkt vilken väg jag ”måste” gå. Ju mer Valioso välver sin överlinje desto mer svingar ryggen i alla gångarter och då blir hans skritt betydligt renare. När jag istället fokuserar på böjning och rotation och kan han kännas riktigt fin, men skritten är då renast i början av ridpasset och lite passtaktig i slutet av ridpasset. En ridning som förstör skritten kan ju aldrig vara korrekt! Alltså har jag kommit fram till att jag måste börja med att länga överlinjen mer, få bättre välvning i halsen, få bakbenen att svinga fram mer och få bättre sökning till handen, även om detta sker på bekostnad av böjningen. Det känns inte riktigt renodlat akademisk ridkonst, men det känns tillräckligt mycket bättre i hästen för att jag ska kunna bortse från en sådan invändning.

Skärmavbild 2015-08-04 kl. 21.08.03

Dagen innan jag skulle åka till Hellekis och Christofer Dahlgren läste jag en väldigt intressant artikel på Internet. Den handlade om vad det innebär att få hästen på tygeln (on the bit). Det stod absolut ingenting nytt i artikeln, men det var beskrivet på ett väldigt bra sätt, som gav mig en känsla av precis hur jag vill att hästen ska kännas när jag rider den. Efter några timmar tog jag en paus i packandet och red Valioso ett sista pass innan avresan. Jag hade då kvar känslan från artikeln i min kropp och omsatte den till praktisk ridning. Det var egentligen ingenting särskilt som jag förändrade i ridningen, men jag var lite mer tydlig med vilken reaktion jag ville ha i Valioso. Och det gav ett tydligt resultat! Jag fick mer rundhet i Valiosos överlinje, bättre välvning av halsen, bakbenen svingade fram mer och jag behövde inte längre driva honom fram till handen när jag längde honom, utan det fick jag som ett resultat av att jag drev honom fram till bettet även i en högre form. Han var helt enkelt bättre mellan hjälperna (= på tygeln) under hela ridpasset och när han började glida undan lite från hjälperna så behövde jag bara driva på honom för att han skulle komma tillbaka mellan hjälperna. Det här var precis det utgångsläge jag ville ha inför mina lektioner från Christofer och Bent. Nu gällde det bara att kunna hitta tillbaka till den här känslan när hästen hade stått i en transport i 90 mil!

Vi anlände till Hällekis på torsdag eftermiddag och jag hann med både att rida ett pass själv på torsdag kväll och ett pass tidigt på fredag morgon. Till min stora lättnad så kände jag inte alls av den långa resan i Valioso, utan han blev allt mer stabil mellan hjälperna. För att vara på den säkra sidan så arbetade jag med en ganska svag böjning och vi arbetade mest på raka spår.

Lektion 1 för Christofer – fredag

Fokus för den första lektionen var en inventering av utvecklingen sedan Christofer var hos mig i juni. Vi visade skritt, trav och galopp och sökningen fram och ned både i en lägre och en högre form. Vi tittade också igenom variationer i formen i öppna och sluta. Christofer tyckte genomgående att Valioso hade blivit 100 gånger bättre än när han såg oss senast och det får vi nog vara ganska nöjda med…

IMG_8670

Den här första lektionen blev ett avstamp för vidare utveckling. Christofer ville att jag skulle driva Valioso lite mer framåt, framför allt i den högre formen. När jag höjer upp formen så vill Valioso gärna bromsa farten framåt lite. Jag har varit fullt nöjd med detta och varit glad över att jag har kunnat placera Valioso i en högre form utan att tappa rundheten i honom. Vår viktigaste läxa under helgen (när Christofer ska till Tyskland och ha kurs) blir alltså att kunna variera formen med bibehållen sökning fram och ned och utan att farten framåt förändras.

Självständig träning under helgen

Det blev en intensiv helg, med träning tidigt på morgonen och sent på kvällen och aktiviteter med familjen där emellan. Vi hann med både en heldag på High Chaparall (en westernstad) och en heldag på Liseberg samt att åka till Trollhättan och köpa en hästtransport. Mellan alla dessa aktiviteter lyckades jag klämma in fem ridpass. Jag måste säga att Valioso utvecklades enormt under vart och ett av dessa ridpass.

Jag började med att, mestades på raka spår, fokusera på att kunna variera formen med bibehållen rundhet och bibehållen energi och fart framåt. När det började bli bättre var vårt nästa stora utvecklingssteg att kunna öka böjningen och rotationen utan att tappa rundheten. Det innebär att vi återvände till den för oss så vanskliga volten! Det fungerade över förväntan. Nu hade jag fokuserat på längningen av överlinjen så många ridpass att Valioso var redo för att kunna bibehålla detta även med mer böjning på en volt. Det gick faktiskt till och med lite snabbare att i början av ridpasset få honom mellan hjälperna. Däremot märktes det tydligt att han tyckte att dessa ökade krav var jobbiga. Det var svårt att få tillräckligt mycket energi och framför allt i den höga formen fick jag driva väldigt mycket för att bibehålla flödet och farten framåt.

IMG_8685

För att inte riskera att Valioso skulle börja trycka sig ut på ytterbogen när jag jobbade med mer böjning la jag in ett ridpass där jag åter hade huvudfokus på rundheten och energin framåt. Där la jag även in en övning i att på rakt spår kunna byta böjning utan att vare sig bakdelen eller framdelen åkte åt sidan. Det jobbade vi med i både skritt, trav och galopp.

Därefter kunde jag använda volten för att öka böjningen och rotationen med bibehållen rundhet och välvning i halsen. Det gjorde sedan att bärigheten på rakt spår blev mycket bättre och Valioso började bjuda på att lyfta bröstryggen mer. Då kom också energin och kraften bakifrån mycket bättre.

Lektion 2 för Christofer – Måndag

Vi hade gjort vår läxa bra under helgen. Nu var böjningen mycket bättre i båda varven utan att sökningen fram och ned försämrades. Det gjorde att Valioso blev mycket stabilare mellan hjälperna. Nu kunde vi alltså gå vidare och jobba med olika övningar.

Inner och ytter skänkel
Vi började med att arbeta med skritt, trav och galopp på volten. Min uppgift var att med ytterskänkeln se till att hästen placerar höften korrekt (dvs placera tillbaka höften om ytter bak börjar sladda ut). När jag sedan använde innerskänkeln så skulle jag vara noga med att kunna föra hästens framdel med yttertygeln, så att inte innerskänkeln gör att hästen faller ut med ytter bog och ytter bak. Valioso böjde sig inte perfekt runt innerskänkeln, utan jag var tvungen att placera tillbaka höften med ytterskänkeln ganska ofta, men det blev bättre och bättre.

Galoppfattning
På volten la vi också lite extra fokus på galoppfattningen. Valioso går fint in i en rund galopp, men när han tar det första galoppsprånget så lyfter han huvudet lite. Vid det andra galoppsprånget sänker han åter huvudet och rundar sig. Även om galoppen blir fin, så ska den första reaktionen vid galoppfattningen vara att lyfta manken och sänka huvudet en aning, istället för att lyfta huvudet. Bästa fattningarna fick jag om jag först i traven drev fram bakbenen så att Valioso fick en väldigt rund form och tänkte nedåt med huvudet, och sedan fattade galopp enbart genom att ändra rytmen i sitsen.

IMG_8718

Ändra fart med bibehållen takt = begynnande samling
Nästa övning tror jag kommer att bli en riktig nyckel för utvecklingen i min ridning. Jag har med de flesta hästar svårt att få upp takten i samlingen. I stället för att öka takten vill hästen bromsa upp takten när jag samlar den. Det här tror jag kan bli en riktigt effektiv övning för att komma åt det problemet. Det här är också väldigt logisk fortsättning på det jag fick arbeta med under lektionen i fredags. Då jobbade jag med att kunna hålla kvar samma tempo framåt oavsett om jag placerade hästen i en djupare eller högre form. Utgångsläget för den nya övningen var att placera hästen i en högre form utan att den bromsade upp farten framåt. Därefter skulle jag minska farten framåt utan att hästen bromsar upp takten. När hästen med bibehållen rundhet och bibehållen takt kan minska sitt påskjut (dvs minska farten framåt) så börjar den samla sig utan att tappa energin. Genom de här två egentligen ganska enkla övningarna kan man alltså börja jobba med komponenter i ridningen som form, tempo och takt.

Hel halt och ryggning
Halter och ryggning är saker som vi vanligtvis inte lägger ned så mycket arbete på inom den akademiska ridkonsten. Det är synd, för det är ganska effektiva övningar för att för att arbeta med hästens energi, reaktionsförmåga, påskjut och rundhet. Jag jobbade med halterna ur trav, men samma princip gäller i skritt och i galopp. Tanken var att hästen direkt skulle kliva in i en halt och stanna, när jag drev honom in i halten. Från början var Valiosos reaktioner lite för långsamma och han skrittade några steg innan han gjorde halt. För att öka upp reaktionsförmågan fick jag då rygga honom några steg. Det var förståss väldigt förvirrande för Valioso, eftersom jag vanligtvis brukar korrigera honom om han kliver bakåt med sina bakben när jag ber om en skolhalt. Det krävdes några försök innan han riktigt förstod vad jag ville. Det roliga var att ryggningarna direkt ledde till att reaktionerna i halterna blev snabbare. Efter några halter ur trav, ryggningar och igångsättningar till trav så blev Valioso mycket mer alert, både på framåtdrivande och förhållande hjälper. Han blev också lättare i framdelen.

IMG_8699

Halvhalt
När Valioso började förstå halterna bättre så var nästa steg att jobba med halvhalterna. Då gjorde jag precis som vid en halt, men när Valioso tänkte göra halt så fortsatte jag framåt istället. Jag växlade mellan att göra halvhalter och hela halter och var noga med att bibehålla både reaktionsförmågan och rundheten. Halvhalterna fungerade ganska bra. Jag fick då lägga till ökad energi efter halvhalten. Direkt efter halvhalten skulle jag då be Valioso om 3-4 snabba travsteg. Det svåra här var att själv vara tillräckligt alert i hjälpgivningen, så att Valioso inte hann tappa energi i halvhalten innan jag bad om några snabba steg. Den här övningen var ganska svår att nyansera korrekt, men när jag lyckades så skapade den mycket lätthet i hästens framdel. Jag fick även prova att använda halvhalten för att förbättra galoppfattningen. Principen var då densamma som när jag efter halvhalten bad om ökad energi några steg, men nu bad jag istället om några galoppsprång. De gånger jag hade tillräcklig rundhet in i halvhalten så fick jag mer korrekt reaktion i galoppfattningen, dvs att hästen lyfter manken och tänker nedåt med nosen.

Lektion 3 för Christofer – Tisdag morgon

Minska takten
Första halvan av lektionen ägnades åt övergångar av alla möjliga olika slag. Den första övergången gällde takten. Nu skulle jag inte öka takten, utan istället minska takten. I skritt på volt skulle jag ta Valioso i en lite högre form med mycket rundhet och be om en riktigt långsam takt. Ju långsammare takten blir desto mer måste bakbenen sträckas fram för att hästen ska kunna bibehålla rundheten och rörelsen framåt. Viloläget blev nu att låta honom höja takten.

Övergångar mellan skritt och trav
Nästa övning var att från skritt i rund och hög form göra en halvhalt och efter halvhalten omedelbar övergång till trav och sedan gå tillbaka till skritt igen. För att få snabba reaktioner gjorde jag de första övergångarna med skänkeln, men då förlorade jag lite rundhet i övergången (han tänkte upp med nosen istället för ned). När jag sedan kunde göra precis samma sak genom att enbart ändra ryggsvinget med sitsen (svingning upp och ned istället för från sida till sida) så bibehöll han tanken nedåt med nosen även i det första travsteget. Då ledde övergångarna till att Valioso började lyfta sin bröstrygg lite mer och få ökad lätthet i hela framdelen.

IMG_8710

Övergångar skritt-trav-galopp-trav-skritt
Det var nu dags att från den runda traven med lyft bröstrygg lägga till en övergång till galopp. Jag skulle då lägga galoppfattningen efter bara några travsteg, när Valioso tänkte nedåt med nosen i traven och direkt efter en liten halvhalt. Det blev betydligt bättre än igår. Några fattningar kunde han göra med en tanke nedåt med nosen, men i några fattningar lyfte han nosen en aning i det första språnget. Efter några galoppsprång gjorde jag en övergång till trav igen. Jag behöver lite mer rundhet i galoppen för att kunna få reaktionen nosen ned och manken upp i övergången till trav. Nu tog det 2-3 travsteg innan jag fick rätt reaktion, men traven blev ändå mer bärig än innan galoppen. Efter några meter i trav gjorde jag en övergång till rund skritt i hög form igen och sedan tillbaka till trav och galopp. Det här arbetet med övergångar gav verkligen rundhet, lyft i framdelen och lätthet i Valioso. Det här är verkligen ett arbete jag ska ta med mig hem.

IMG_8723

Skolhalt
Jag bad också att Christofer skulle titta på vårt arbete med skolhalten. Hemma har jag från marken jobbat mycket med övergångar från samlad skritt eller trav, in i skolhalt och sedan upp i samlad skritt eller trav igen. Det har både gjort samlingen i rörelse framåt bättre och hjälpt Valioso att vinkla knäled och hasled i skolhalten. När jag har gjort det i ridningen har jag dock fått väldigt mycket stress och studs på stället. Jag har därför under en period istället gjort halt ur samlingen och därefter långsamt gått in i en skolhalt. Det har tagit bort stressen från arbetet med skolhalten och gjort att jag bättre kan bibehålla rundheten i Valioso. Vårt gamla problem med att Valioso bara lutar sig bakåt på raka bakben har dock kommit tillbaka. Lösningen på detta är självklart detsamma som vi tidigare har gjort från marken. Att knyta ihop skolhaltsarbetet med rörelse framåt i samling. Jag fick därför samla Valioso i skritten så att vi närmade oss skolhalten, men med bibehållen rörelse framåt och ur det läget bara be om en liten skolhalt. Det blev då bättre än när jag gjorde skolhalt ur halten, men Valioso vinklar ändå knäled och hasled bättre när han rör sig framåt än i själva skolhalten. De gånger jag fick bäst vinkling i skolhalten var faktiskt de gånger som rundheten och lyftet i framdelen blev bäst. Det gäller också att få honom att inte luta sig bakåt in i skolhalten, utan att enbart sänka sin bakdel.

Övergångar ur samlad skritt i riktning mot piaff
När jag arbetade med samling i riktning mot skolhalt så hamnade Valioso några gånger väldigt nära en fin piaff. Nu fick jag därför samla honom i skritten (till skolskritt) och därefter be om mer energi och några snabba steg i riktning mot piaff. Det här är svårare, eftersom jag är bättre på att lugna hästar och bromsa upp takten, än vad jag är på att öka energin och höja takten. Om jag ur skolskritt använder sitsen för att skapa en travrörelse så får jag en långsam takt och en övergång till skoltrav. Den övergången är ganska lätt att arbeta med, eftersom vi har fokuserat så mycket på att byta ryggsving mellan skritt och trav i vårt arbete det senaste året. När jag ur en skolskritt gör en övergång i riktning mot piaff så ska jag istället sitta helt stilla och avslappnat över hästen och med skänkel, röst eller spö öka takten. På Valioso fungerar det bäst att använda spöt på inner bak när jag ska öka takten, eftersom den hjälpen är väl inövad från marken. Då riskerar jag inte heller att skapa en spänning eller rörelse i min sits, vilket är stor risk om jag ökar energin med skänklarna. Det räcker att få upp takten några steg och därefter återgå till skolskritt. Det viktiga i det här skedet av piaffarbetet är att få Valioso att förstå i vilken riktning reaktionen ska vara. Alltså att det är mer energi och en högre takt jag vill ha.

IMG_8735

Generellt måste jag säga att Valioso bar upp sig betydligt bättre när vi jobbade med övergångar utan så höga krav på samling. Då lyfte han bröstryggen ordentligt och blev väldigt lätt på framdelen. Det är ut det läget som jag skulle vilja samla honom. Där vi fokuserade mer på samling så fick jag i och för sig mer vinkling av bakbenen och han bibehöll en rundhet i formen, men han lyfte inte bröstryggen på samma sätt. Under den sista lektionen kommer vi därför att fokusera på att genom arbete med övergångar skapa så mycket lyft i bröstryggen och lätthet i framdelen som möjligt. Arbetet med att vinkla bakbenen kommer nog ändå Bent att fokusera på nästa vecka, så det kan jag spara tills dess.

Lektion 4 för Christofer – Tisdag eftermiddag

Övergångar
Vi inledde lektionen med att arbeta med övergångar mellan skritt, trav och galopp i alla riktningar. Övergångarna blev rundare nu, även övergångarna till galopp. Vi repeterade även halter, ryggningar och igångsättningar till trav samt halvhalter med ökad energi efter. Vi fick dock inte till riktigt samma lyft i bröstkorgen som vi fick när vi arbetade med samma övningar förra lektionen. Bärigheten var bra, men det där lilla extra saknades. Det kan bero på att det var väldigt varmt i ridhuset, så Valioso tyckte att det var ganska jobbigt.

IMG_8709

IMG_8741

Galoppombyten
Christofer introducerar galoppombytena väldigt tidigt med sina hästar. Han börjar då att göra byten när han rider ute i skogen, längs en stig som svänger. Då blir det naturligt för hästen att byta galopp. Anledningen till att han börjar så tidigt med bytena är att hästarna då inte har tillräckligt bra balans för att kunna fortsätta i ”fel” galopp. Jag har hemma jobbat med att byta galopp genom att be Valioso byta böjning. Han har då själv fått lösa uppgiften att hitta galoppen i den andra böjningen. Med den metoden har han dock alltid tagit ett travsteg innan han fortsätter i den andra galoppen. Det vi nu provade var att vända snett igenom i galopp och be om ett byte med den nya ytterskänkeln just när vi kommer ut på spåret. Det gick ganska bra, men vi fick fortfarande minst ett halvt travsteg mellan galopperna. Det jag kan prova i ett sådant läge är att lägga ut en bom på ridbanan och göra bytet över bommen. Bytena blir också lättare om hästen är mer alert på hjälperna i galoppen. Om jag kan få reaktionen rundhet som svar på skänkeln även i galopp, så blir det också lättare att få ett rent byte.

Galopparbete
Förutom runda övergångar till och från galopp så måste Valioso stärka sig i galoppen genom att man helt enkelt arbetar mycket med galoppen. En bra övning, som jag fick jobba med under lektionen, är att gå från en rund galopp på volten ut på en rak linje utan stöd av väggen (t.ex. på medellinjen). Varken takten, böjningen, formen eller farten ska förändras när man går från volten till den raka linjen. Hästen ska gå rakt i böjningen på den raka linjen, dvs inte i en öppna eller sluta. Varken bogarna eller bakdelen får alltså sladda åt något håll. 

Read More

Fler föl på gården!

2015-06-18
/ / /
Comments Closed

Mitt i förberedelserna inför kursen med Bent Branderup födde Olimpia i ett obevakat ögonblick stofölet Divina! Det kan ni läsa om i ett tidigare blogginlägg! Därefter hade vi några lugna veckor här på Ridakademi Norr! Tills nästa stora kurs närmade sig. Den här gången var det Christofer Dahlgren som skulle komma hit.

På natten till torsdagen den 4 juni fick Bonita ett litet stoföl, Agira. Även det missade vi! Bonita stod lugnt och åt när jag tittade till henne. Nästa gång jag kom dit (strax efter midnatt) låg det ett nyfött föl intill henne. Som tur var hade allt gått bra, men den lille hade väldiga problem att förstå hur man skulle vrida sitt huvud för att få in spenarna i munnen… Att Bonitas mjölk inte hade runnit till ordentligt gjorde inte det hela lättare. Det blev liksom så liten belöning för arbetet när hon bara fick ut några droppar mjölk. Det blev en lång natt för oss innan vi bedömde att hon åt tillräckligt bra för att vi skulle kunna gå isäng. Tidningsbudet tyckte nog att vi hade väldigt underliga arbetstider när han körde förbi kl. tre på morgonen och vi höll på att sätta upp en extra tråd kring hagen för att den skulle vara helt fölsäker…

IMG_7278

Agira, alldeles nyfödd!

IMG_7281

Agira provar om det går att stå på de långa, vingliga benen…

IMG_7313

Agira är nu tre timmar gammal och nu börjar benen bli stadigare.

IMG_7300

Agira och Bonita!

Två dagar efter Agiras födelse drog kursen för Christofer Dahlgren igång ordentligt, men ca 35 personer på Ridakademi Norr. Då tycker Chephira att det är lämpligt att föla! Natten till söndag får hon ett underbart litet stoföl, än så länge namnlöst.

IMG_7392

Chephiras föl.

IMG_7412

Chephiras föl är nu en dag gammalt och benen börjar räta ut sig allt mer.

IMG_7414

Kul att prova benen med en liten galopp!

Alla tre föl som vi har fått i sommar är efter Pizarro. Agira är alltså korsning American Curly/P.R.E och Chephiras föl är korsning Welsh Cob/P.R.E.

Read More

Välkommen Divina

2015-05-18
/ / /
Comments Closed

Lång väntan

Olimpia var beräknad att föla den 12 april. Eftersom det fortfarande var snö kvar ute gjorde vi i ordning en stor fölningsbox på hela 18 kvm i stallet (vi tog alltså ut mellanväggen mellan två boxar). Där satte vi upp en webkamera och en telefon med övervakningsapp. Strax före beräknat datum började vi ha Olimpia inne på nätterna och jag ställde larmet på varje hel timme under natten för att kunna titta till henne.

IMG_0551

Man blir trött av att vara tjock! Då kan man till och med ligga ned och äta en stund…

Nätterna gick, och lite sömn blev det. Några dagar blev juvret mycket större och Olimpia såg stel ut i bakdelen, så då trodde jag att det var nära. Men efter några dagar försvann alla tecken och det var bara att fortsätta vänta och vaka. I slutet av april skulle jag vara borta nästan tre dagar för att delta i en workshop om ryttarens sits i Holland. Helt plötsligt närmade sig den resan med stormsteg och jag började oroa mig för att Olimpia skulle passa på att föla när jag var borta. Som tur var så hade de wifi på mitt hotell, så jag kunde fortsätta vaka från Holland… Men inte blev det något föl inte!

IMG_5305

Övervakning av fölningsboxen genom dubbla kameror! Här från hotellrummet i Holland.

Så den 3:e maj kunde jag glatt konstatera att Olimpia hade vaxproppar på spenarna när vi tog in henne på kvällen! Inatt skulle det alltså ske… Jag ökade på övervakningen till var trettionde minut, men … nej, det kom inget föl!. Nästa dag hade hon helt vit mjölk i spenarna och då kan det ju inte vara långt kvar. När natten gick mot sitt slut var Olimpia väldigt orolig i boxen. Hon kissade med några minuters mellanrum, travade till och med omkring lite i boxen och såg allmänt besvärad ut! Nu var det alltså dags… Men timmarna gick! Vi bestämde oss för att inte störa henne, utan hon fick stå kvar inne i boxen hela förmiddagen, men till slut gav vi upp och släppte ut henne. Det första hon gjorde var att galoppera genom hela hagen och sedan ställa sig lugnt och äta! Inget föl!

 

När man vänder ryggen till…

Jag fortsatte att vaka, men nästa natt var Olimpia helt lugn och det fanns inga tecken på att hon hade tänkt föla. Vi släppte därför ut henne som vanligt på morgonen. Vi fortsatte dock med att titta till henne med 30 minuters intervall. 09:15 stod hon lugnt och åt hö med sina kompisar och 09:45 stod hon i vindskyddet med ett litet svart föl liggandes bredvid sig… Vi missade alltså fölningen, men allt gick bra och hon kunde efter bara en liten stund resa sig upp och börja dia.

IMG_5448

Ett nyfött litet stoföl.

 

IMG_5453

Divina reser sig för första gången på sina långa, vingliga ben.

IMG_5460

Där är maten… smaskens!

Olimpia fick alltså ett svart (skimmel) stoföl den 6 maj 2015. Nu, en vecka senare, har fölungen fått namnet Divina. Hon är stor och kraftig, vilket säkert beror på att hon fick ligga kvar i den varma magen och växa nästan fyra veckor extra. Hon har en otrolig balans och kan redan alla de rörelser som vi bara drömmer om när vi tränar hästar. Jag tror att hon blir en riktig drömhäst.

Divina
Född 2015-05-06 kl. 09:30
Svart (skimmel)
u: Olimpia (P.R.E)
e: Pizarro (P.R.E)

IMG_4892

Divinas mamma Olimpia (här i en skolhalt).

IMG_1851

Divinas pappa Pizarro XI

Read More
  • Artikelarkiv

  • Webshop