Latest Posts

Efter att ha “värmt upp” som veckoelev hos Christofer Dahlgren och som deltagare i årets sommarakademi (se tidigare inlägg) så var det nu dags att ägna en hel vecka åt att förkovra sig praktiskt inom ridkonsten under Bent Branderups ledning.

Lektion 1 för Bent – Måndag

När man är veckoelev hos Bent utgörs den första lektionen av att man visar vad man har gjort sedan han såg en senast. I och med att Bent hade sett mig och Valioso när vi hade sitsträning för Ylvie Fros så blev den här första lektionen istället en slags mix. Jag arbetade lite självständigt och sedan kommenterade och guidade Bent mig lite. Framför allt verkade Bent känna behov av att komma med lite kompletteringar till det som Ylvie hade fokuserat på under sitslektionen. Eftersom fokus i sitslektionen hade legat på att jag skulle följa hästens rörelser i skritt, trav och galopp så finns det självklart en risk att man i början blir lite överaktiv i sitsen. Bent la därför fokus på att göra ingenting – men att göra rätt ingenting… När hästen måste korrigeras skulle jag aktivt gå in med sitsen och stimulera rätt rörelse, men bara där det behövs och under så många steg som det behövs. Därefter var min uppgift att sitta stilla och slappna av så att jag bara följde hästens rörelser (utan att förstärka dem). Ur det utgångsläget skulle jag sedan placera min sits i en svag öppna eller en svag sluta och känna att hästen följde sitsen in i den placeringen. Detta blev ett väldigt bra komplement till det som Ylvie och jag hade jobbat med. Det är först när man har lärt sig hur hästens rygg rör sig i de olika gångarterna och skapat ett kroppsminne av detta som man kan sitta stilla och bara passivt följa rörelsen. Det är också först när man vet hur rörelsen ska kännas som man kan avgöra om hästen har rätt rörelse eller om den måste förstärkas.

Eftersom det var veckans första lektion så var det dock jag som valde vilka övningar vi skulle jobba med. Jag inledde ridpasset med att i skritt och trav fram och ned få Valioso att svinga fram sina bakben ordentligt och få en bra svingning i hans rygg. Bent verkade nöjd med att bakbenen svingade fram betydligt bättre än vad de hade gjort under sitslektionen på sommarakademin. Varför svingade de fram bättre nu? Jo, av två anledningar. Dels för att jag hunnit stabilisera denna ökade framåtsvingning i Valiosos bakben bättre så att vi kan få till den redan i början av ridpasset. Den andra anledningen är att jag nu inte enbart fokuserade på sitsen, utan med skänklarna aktivt red fram Valiosos bakben när han inte själv svingade fram dem tillräckligt.

Efter detta började jag att växla mellan en högre och lägre form i skritt och trav. Min tanke var inte att arbeta med samling och längning, utan enbart att kunna variera formen med bibehållen framåtsvingning i bakbenen och utan att förlora rundheten och känslan av fram och ned. Bent styrde dock upp detta och ville att jag skulle samla hästen med lite slutakänsla när jag var i den högre formen och länga honom i riktning mot öppnan när jag var i den lägre formen. Efter några sådana växlingar kom Valioso upp riktigt fint med framdelen, framför allt i traven.

Nästa övning jag jobbade med var övergångar skritt-trav-skritt och trav-galopp-trav. Efter några övergångar blev Bent engagerad lät mig prova att samla Valioso lite mer innan jag gjorde övergångarna. Då blev övergångarna från skritt till trav och från trav till skritt ännu bättre än innan. När jag skulle göra en övergång från trav till galopp ville Bent att jag först skulle samla Valioso lite mot en sluta. Det gjorde att jag fick mer lyft (med bibehållen rundhet) i galoppen. Även övergången tillbaka till trav blev bättre när galoppen var bättre. Bent höll dock med mig om att traven förbättrades av galoppen, även när galoppen inte var helt i balans.

Det här kändes genomgående som ett väldigt bra ridpass, där jag fick Bents hjälp att hitta lite mer lätthet i ridningen, så att Valioso bar upp sig bra utan så mycket inverkan från min sida. Det känns som att vi nu har en bra grund för de kommande lektionerna.

Lektion 2 för Bent – Tisdag

Hela lektionen handlade egentligen om att få hästen att lyfta bogarna mer. Först fick jag jobba mycket med längden på tyglarna. Jag har med Valioso svårt att få ställningen på innertygeln. Tar jag i innertygeln tar han hellre ganaschen inåt. Om jag istället håller kvar en kontakt på yttertygeln och driver fram hans inre bakben med inner skänkel så blir ställningen bättre. Jag rider honom därför mest på yttertygeln. Bent ville att jag istället skulle hålla tyglarna i sådan längd att man automatiskt får lika mycket kontakt på båda tyglarna när hästen är korrekt böjd och ställd. Om hästen böjer halsen för mycket så kommer då yttertygeln att automatiskt ta emot och om hästen böjer halsen för litet så blir det innertygeln som tar. Den tanken är god, men jag tror att åtminstone i Valiosos fall så krävs det att halsen är väldigt väl utlängd för att det metoden ska kunna ge en bra ställning. Det är dock inte säkert att Bent egentligen var ute efter att jag skulle ta mer i innertygeln. Det kan också vara så att han egentligen var ute efter att jag skulle länga yttertygeln mer. Han poängterade nämligen också att om man håller lite för mycket i yttertygeln så trycker man bak hästens ytterbog. Jag fick en gång till och med prova att släppa tyglarna helt och då blev faktiskt Valiosos bärighet mycket bättre. Sedan fick jag även samla honom enbart med sits, spö och skänkel och det var nog den samling där han lyfte bogarna bäst.

För att få ökad bogfrihet fick jag också jobba med att flytta Valiosos bogar utåt och inåt på volten. Om hästen lägger mer vikt på ett framben så blir det svårare att flytta bogarna åt det ena hållet. Lägger hästen mer vikt på inner fram så blir det svårare att flytta hästen utåt och lägger hästen mer vikt på ytter fram så blir det svårare att flytta hästen inåt. Det är viktigt att det är den indirekta tygeln man flyttar hästen för. Övningen har två syften. Det ena är att tydligare känna om hästen lägger över vikten på något av frambenen och det andra är att genom små förflyttningar utåt och inåt få mer lätthet i bogarna hitta läget där bogarna är mellan tyglarna. Man kan jobba med övningen både i längning och i samling.

Flytta framdelen inåt på volten.

Förutom dessa mer tekniska detaljer så låg fokus under lektionen på att arbeta med att samla och länga Valioso. När jag gick in i samlingen ville Bent att jag skulle placera Valioso i en svag sluta för att bättre rama in hans yttersida. Med ytter underskänkel skulle jag hålla kontroll över hans yttre bakben och med inner överskänkel skulle jag hålla kvar det inre bakbenet och hålla kvar böjningen och rotationen i bröstkorgen. I samlingen var det viktigt att jag satt helt stilla och bara slappnade av ned i hästen. Om man i samlingen skapar en ryggrörelse med sitsen så blir den dynamiska rotationen i hästens kropp för stor, vilket ger upphov till för mycket rörelse framåt (och alltså för lite samling). Men om man istället försöker bli helt stilla så kommer man att bli spänd i sitsen och föra över den spänningen i hästens rygg. Den ”gyllene medelvägen” är alltså att sitta stilla passivt och slappna av och inte sitta emot hästens rörelser men inte heller stimulera dem. När man sedan ska rida fram ur samlingen så får man inte börja med att med tyngdpunkten skicka hästen framåt, för då faller den på bogarna. Istället måste man samtidigt som man sakta tar tyngdpunkten en aning framåt öka bakbenens framåtsvingning genom att med sitsen stimulera den dynamiska rotationen i hästens bröstkorg. Man ska bara länga hästen så mycket som bakbenen svingar framåt, för annars faller hästen på bogarna.

Samling i sluta.

Lektion 3 för Bent – Onsdag

Huvudfokus under den här lektionen var rakriktning i böjning på volten. Jag började med en tygel i varje hand, för att lättare med yttertygeln kunna ge mer utrymme för ytterbogen utan att ta bort kontakten från hästens mun. Jag fick också i grundpositionen i min sits minska trycket lite från yttersidan av ryggen (dvs lyfta min yttre höft), så att det blir enklare för hästen att lyfta sin ytterbog. När jag har gjort detta tidigare så har min tyngdpunkt hamnar till insidan, vilket har lett till att hästen har tryckts bort från min sits och ut på ytterbogen. Ylvies lösning på problemet (svaret på en direkt fråga) var att i den dynamiska rotationen (lyftet i ytter respektive inner höft) inte bara följa med i rörelsen som går till insidan utan även följa med i rörelsen som går till utsidan. Det fungerar för mig bra på ett rakt spår, men när jag är på volt får jag problem med att hästen rätar ut sig. Även om den dynamiska rotationen blir bra och jag därigenom kan få bra rundhet i hästen och få bakbenen att svinga fram bra så får jag inte riktigt manken att luta inåt och jag får inte ytterbogen att komma tillräckligt mycket upp och fram. Bents lösning på problemet är alltså att lite tydligare lyfta ytterhöften, så att trycket på yttersidan av hästens rygg minskar. Den här gången fungerade det, för jag lyckades att ändå hålla överkroppen lodrät mitt över hästen.

Rakriktad i böjning på volt.

Idag var jag lite mer aktiv med att med inner eller ytter skänkel (beroende på var behovet för tillfället fanns) be Valioso kliva fram med sina bakben och runda sig och komma fram till handen. Det gjorde att alla övriga hjälper (framför allt sitshjälperna) fungerade bättre. Att genom sitsen få mer rotation i bröstkorgen gjorde rakriktningen lättare. Nu jobbade jag inte riktigt likadant som igår med att flytta bogarna utåt och inåt för att hitta rakriktningen, utan jag jobbade lite mer med att på volten byta rörelseriktning. Med ytter tygel och ytter skänkel vände jag hästen inåt (som genom ett hörn) och med inner sits och vid behov inner eller ytter skänkel red jag böjd rakt fram en liten bit på volten. Detta skapade en betydligt bättre rakriktning i hästen trots att vi var på en volt. Det blev lite mer som vi jobbade på kursen för Marius Schneider i november 2014 (det finns anteckningar från den kursen på min blogg). Det känns för mig som ett bättre sätt att rakrikta hästen än att flytta framdelen mellan tyglarna. När jag genom att driva bakbenen framåt får rundheten i honom så blir framdelen dessutom mycket lättare att föra mellan tyglarna. Det gäller alltså verkligen att göra saker i rätt ordning.

Det absolut trevligaste under hela ridpasset var nog när Bent förklarade för mig hur jag ska rikta min sits för att rikta hästens bröstkorg rakt på volten. Ryttarens navel ska rikta sig lite till insidan av hästens manke och när man ändrar riktning på den ska hästens bröstkorg följa den nya givna riktningen. Man kan tänka sig hästens bröstkorg/bakben som en tunna och man riktar hästen via sin sits. Riktningen av hästens bröstkorg ges av bakbenen. Om en bog glider ut är det hästens bakbensriktning som gett fel riktning. Då gäller det att rikta om hästens bakben. Den rörelsen går genom ens sits, och sen fram till handen. Känner man det i handen först har problemet redan hänt. Om hästen faller på ytter tygel kan jag alltså rikta om min sits och därmed rikta om bröstkorgen och därmed också få bort trycket på ytter tygel. Den uppmärksamme märker nog att den här instruktionen att rikta naveln lite till insidan av hästens manke innebär att ryttarens höfter inte längre ska vara parallella med hästens höfter, utan höfterna vinklas snarare som om man för fram ytterhöften… Jag undrar varifrån Bent har fått inspirationen till den förändringen…

När vi fått ordning på rakriktningen så var det dags att jobba med samlingen och att använda samlingen för att få lite mer lyft i bogarna och sedan rida honom så mycket framåt som det går utan att han sjunker ned på bogarna igen. I och med att jag nu hade mer rundhet än igår så fick jag mycket bättre reaktioner även i samlingen. Nu kunde jag även i samlingen byta rörelseriktning när jag behövde förbättra rakriktningen och när han höll på att tappa rundhet kunde jag med skänkeln återställa rundheten. Tack vare rundheten kunde jag också använda spöt vid svansroten för att få mer energi och en ökad takt i samlingen, utan att det skapade någon spänning i Valiosos rygg. Bent verkade nöjd med den effekt jag fick i samlingen, framför allt i trav.

I samlingen fick jag arbeta med att ge hästens bröstkorg mer utrymme att vidga sig. Det fick jag göra genom att öppna min sits mer. Det innebär att jag vinklar ut båda knäna lite mer och sjunker nedåt och bakåt i sitsen genom att bara slappna av och inte skapa några rörelser i min sits. Detta gör att trycket från överskänkeln minskar och det blir samtidigt lättare att genom att bara böja knäna lite låta underskänkeln komma närmare hästen. Bent ville att jag skulle ha känslan av att med underskänkeln kunna driva hästens bröstkorg uppåt. Bent poängterade också betydelsen av att lyfta blicken och huvudet i samlingen för att sjunka mer nedåt och bakåt i sitsen i samlingen. Det kan man dock bara göra på en häst som är så långt tränad att den svarar på trycket mot ryggen med att sänka sin bakdel. Annars är risken stor att hästen istället sänker sin rygg och hamnar på bogarna. Hur stor betydelse huvudets position har (hos ryttaren) fick jag testa genom att från samlingen bara sänka blicken och känna att hästen då går mer framåt och sedan åter höja blicken för att känna att hästen åter samlar sig mer. Enligt Bent kan det vara lättare att på det sättet använda huvudets vinkling för att växla mellan samling och längning än att ta magen bakåt och framåt. Framför allt i och med att magen framåt skapar en svankande rygg, vilket försämrar rörligheten i höfterna.

Lektion 4 för Bent – Torsdag

Som jag har beskrivit tidigare så har jag haft ganska stora problem med att Valioso blir passtaktig i skritten. De problemen var nästan helt borta när jag var hos Christofer och då fick jag också en långsammare takt i skritten (utan att bromsa upp takten med min sits). Nu när det inte längre är lika stort fokus på rundheten i hästen (även om jag försöker fokusera på det när jag tränar mellan lektionerna) så börjar Valioso åter öka takten i skritten och då smyger sig också passtakten tillbaka igen. Det är absolut inte så mycket passtakt som det har varit tidigare, men att tendensen kommer är för mig ett tydligt kvitto på att någonting i ridningen är fel. En ridning som inte leder till att hästens gångarter förbättras kan inte vara korrekt! Jag valde därför att ägna hela det här ridpasset till att få Bents hjälp att åtgärda Valiosos taktproblem i skritten. Till saken hör också att Bent inte en enda gång ens har kommenterat passtakten i skritten, vilket jag tycker är lite märkligt. En så allvarlig sak bör man ju inte blunda för.

Det jag trodde var att jag skulle få ägna ridpasset till att få Valioso att kliva fram lite mer med sina bakben, eftersom det enligt min egen erfarenhet är då som takten i skritten blir riktigt ren (och det är även då som rundheten i formen kommer och han söker fram till handen). Där hade jag dock fel! Istället fick jag jobba med att först rakrikta Valioso i skritt på volt (se förra lektionen) och sedan samla lite för att få honom att lyfta bogarna mer. Ur samlingen skulle jag sedan rida honom framåt, men bara så mycket som jag klarade utan att han började sänka sitt huvud eller öka takten eftersom han då föll på bogarna. Med den här metoden tog det ganska lång tid att få skritten helt ren, men metoden fungerade på så sätt att jag bitvis kunde få en riktigt ren fyrtaktig skritt med lyftade bogar.

Problemet var att jag inte fick någon stabilitet, utan takten kom och gick. För mig kändes det som att det var lyftet i bogarna och den långsamma takten som skulle göra skritten rent fyrtaktig och inte bakbenens framåtsvingning som skapade en skrittrörelse i ryggen och därmed gav en ren takt. När jag frågade Bent om detta förklarade han att det var min oförmåga till följsamhet i sitsen som gjorde att Valioso blev oren i skritten. Den rena skritt som jag fått till tidigare berodde enligt honom på att jag placerat hästen på bogarna och att han då inte påverkas så mycket av min sits. När jag nu lyckas få upp honom från bogarna så blir han mycket känsligare för sitsen och har jag då minsta spänning i min sits så för jag över det i hans rygg med passtakt som resultat.

Tack för den! Med andra ord har jag alltså att välja mellan att rida hästen på bogarna med rena gångarter eller att rida honom med lyft i bogarna men med orena gångarter. Detta känns för mig väldigt ologiskt. Den kunskap jag har om hästens biomekanik säger mig att en häst som sträcker fram sina bakben väl och länger ut sin överlinje så att man får ett ordentligt ryggsving får en ren takt i alla gångarter. Eftersom jag har stor erfarenhet av hästar med fler än tre gångarter så har just detta varit en viktig del i min ridutbildning. Om det är min sits som måste skapa skrittrörelsen i hästens rygg och därmed hjälpa hästen att hålla en ren takt så kan jag inte ha lyckats att aktivera hästens bakben och rygg korrekt, även om hästen lyfter bogarna.

Lektion 5 för Bent – Torsdag kväll

För att vi skulle kunna starta vår hemresa tidigt på fredag morgon (vi har ju 150 mil att köra…) så fick jag fredagens lektion på torsdag kväll. Efter förmiddagens bakslag tror jag att både jag och Bent hade som mål att bara ta oss igenom lektionen utan några stora missöden. Men på sätt och vis blev det ändå en ganska bra lektion. Vi jobbade med att känna hästens gränser. Det innebär t.ex. att jag fick göra en öppna respektive en sluta och känna hur mycket böjning och tvärning som hästen klarar av innan övningen blir sämre. Jag fick också prova att samla och försöka känna hur mycket samlingsgrad som förbättrar bärigheten och när bärigheten börjar försämras, samt att ur samlingen försöka länga precis så mycket som går utan att bogarna börjar sjunka ned och bärigheten försämras. Detta jobbade vi med i både skritt, trav och galopp.

Längning med lyft i bröstrygg och bogar.

Piruett i galopp.

Mina egna reflektioner kring lektionerna, Bents ridning och min egen träning

Bent fokuserar hela tiden väldigt tydligt på viktfördelningen mellan hästens framben och bakben. Det blir då väldigt viktigt dels att hästen aldrig får falla på någon bog (för då hamnar vikten på ett av frambenen) och dels att hästen kan vinkla sina bakben och sänka sin bakdel (för då förs tyngdpunkten bakåt och mer vikt hamnar på bakbenen). Han arbetar sina hästar huvudsakligen i olika grad av samling i alla gångarter (alltså precis som de gamla mästarna gjorde på sin tid). Jag har funderat lite över vad detta innebär när det gäller utformningen av hästens träning.

När hästens framben arbetar bakåt så måste hästen sänka sina bogar för att frambenen ska nå ned till marken. Detta är något som Bent i väldigt hög grad undviker. Flera gånger när jag har jobbat med att välva halsen på Valioso i en låg form har Bent varit på mig om att frambenen börjar arbeta bakåt och att jag därför måste lyfta bogarna mer. För mig har syftet med att välva halsen i en låg form varit både att stretcha ut hästen och att få mer svingningar i ryggen. Men Bent verkar se det som ett stort problem om ryggsvingningen stimuleras på bekostnad av bärigheten över bogarna. Jag har sedan haft lite extra fokus just på bogarna och frambenens rörelser, både när Bent har haft lektioner och när han har ridit sina hästar. Det är för mig väldigt tydligt att Bent undviker alla rörelser eller positioner som gör att något av frambenen börjar arbeta bakåt. Jag skulle tro att detta är en av anledningarna till att man så sällan ser honom rida någon av sina hästar i en lång och låg form. Han rider också bara framåt med hästar som klarar av att svinga fram sina bakben så långt att de även när de rids mer framåt bibehåller bärigheten bakifrån och lyftet i sina bogar. Och detta torde kräva väldigt hög skolning av hästen. För mig känns dock detta som en lite för svår utbildningsväg. Jag tror inte att jag skulle klara av att lära en häst att svinga fram sina bakben så långt utan att träna den på att gå framåt i skritt, trav och galopp med mycket ryggsving och rundhet i överlinjen, även om det innebär att den under vissa stunder arbetar lite för mycket bakåt med sina framben. På en direkt fråga om detta fick jag svaret från Bent att risken att hästen förstör sina framben är för stor för att det ska vara värt det.

Det är dock inte bara genom undvikandet av fram och ned som man kan se effekterna av att inte låta hästarna arbeta bakåt med sina framben. Det ser man även i hur hästarna arbetas i olika grader av samling. De lyfter alltid sina framben väldigt tidigt och arbetar istället uppåt och framåt med frambenen. Jag tror att det är detta som gör att Bent kan rida med så mycket böjning i sina hästar utan att de någonsin hamnar på ytterbogen. Jag tror dock att om jag arbetade på samma sätt så skulle risken bli väldigt stor att hästen skulle sluta arbeta över ryggen och kompensera de tidigt lyftande frambenen med att undvika att svinga fram sina bakben. I så fall skulle resultatet bli en häst med kort hals och lång kropp, där frambenen är långt fram och bakbenen långt bak. Och att från ett sådant utgångsläge få hästen att sänka sin bakdel och vinkla sina bakben skulle vara alldeles för svårt för mig.

Det är den här reaktionen jag försöker undvika när jag samlar mina hästar. Här lyfter Valioso i och för sig bogarna, men i och med att han drar ihop den bakre delen av halsen och tappar rundhet så får han inget lyft i bröstryggen. Steget blir kort, men bakbenen hamnar bakom honom. Det luriga är att hästen känns lätt i handen, så det är lätt att luras att tro att det är bättre än vad det är.

Jag jobbar väldigt mycket med att länga överlinjen på mina hästar, så att de lyfter bröstryggen, välver halsen och svingar fram sina bakben. När de gör detta så vinklas manken mer framåt (åtminstone får man känslan av att detta sker, men huruvida tornutskotten vid manken rent fysiskt kan rätas upp framåt eller om det bara är en muskulär effekt man känner ska jag låta vara osagt). När manken vinklas framåt får man mer häst framför sadeln och hästens hals blir längre och kroppen blir kortare (mer kompakt). Detta gör enligt min mening att hästarna blir mer proportionerliga och vackrare. Men jag är medveten om att frambenen kan börja jobba lite bakåt när hästens framdel längs ut och manken vinklas framåt, framför allt om hästen går i en låg form. Men förhoppningsvis kompenseras det av att den rundade ryggan gör det lättare för bakbenen att svinga fram. Kan man sedan ha kvar den rundade ryggen i både en lägre och högre form, så får man mer lyft i bogarna. Det kan mycket väl hända att det tar lite längre tid att få hästen att lyfta sina bogar med den utbildningsväg jag har valt, men jag tycker att det känns som en både enklare och säkrare väg att utbilda hästarna. Eftersom rundheten skapar ett lyft i bröstryggen så finns det inte heller någon överhängande risk att man lyfter bogarna utan att samtidigt få ett lyft i bröstryggen.

Valioso söker fram till handen i en rund form fram och ned.

Här slutar Valioso söka fram till handen. Bakbenen kliver i och för sig fram fint, men han får ändå inget lyft i bröstryggen. Jag kan inte heller känna bakbenen genom tygeln.

Mitt fokus på att runda överlinjen och lyfta bröstryggen får också effekt på hur man rider hästen in i samling. För mig bör vägen in i samling innebära att hästen först ökar sin rundhet genom att den placeras i en högre form med bibehållen välvning av halsen och framåtsvingning av bakbenen. Det skapar ett ökat lyft i bröstryggen. Ur det utgångsläget kan man sedan sänka bakdelen och vinkla bakbenen mer för att flytta mer vikt från frambenen till bakbenen. Om hästen tappar rundhet när man ökar samlingen så måste man med skänkeln be om mer rundhet igen. Vid behov kan man samtidigt ta hästen lite mer framåt och när rundheten är bättre kan man åter öka samlingsgraden. För mig är detta ett både tydligare och enklare sätt att arbeta med samlingen. Ju mer rundhet man har i samlingen desto enklare blir det också att rida framåt ur samlingen.

Här rundar sig Valioso i en hög form och då kan jag be om samling. Resultatet blir samling med både lyft i bröstryggen och i bogarna.

En positiv bieffekt av mitt fokus på hästens rundhet är att den ökade ryggsvingningen leder till att hästarna får en renare och stadigare takt i alla gångarter. Den tydligare skillnaden mellan hur ryggen svingar i skritt, trav och galopp gör det också lättare för ryttaren att hitta följsamheten i sitsen.

Jag har lärt mig otroligt mycket den här veckan och det har för mig blivit mycket tydligare hur välvningen av hästens överlinje, böjningen och bröstkorgsrotationen hänger ihop med lyftet i bröstryggen, lyftet i bogarna och framåtsvingningen av hästens bakben. Jag tror på en ridning där hästens bakben svingar fram ordentligt och skapar en välvd överlinje och en häst som söker fram till handen. Det ger ett lyft i hästens bröstrygg. Sker detta i en djup form så finns det risk att hästen sänker sina bogar och arbetar bakåt med frambenen, men sker det i en högre form och i kombination av böjning och rotation i bröstkorgen så får man både ett lyft i bröstryggen och ett lyft i bogarna. För att inte riskera att hästen i samlingen förlorar lite av rundheten och lyftet i bröstryggen så vill jag även i samlingen känna att hästen söker fram till handen och välver halsen från manken och framåt. Nu är jag otroligt peppad att jobba vidare med detta med alla mina hästar! Jag återkommer under hösten och vintern med rapporter om hur arbetet fortskrider.

Nu är vistelsen hos Christofer Dahlgren slut, så på onsdag morgon den 5 augusti satte vi av mot Danmark och Bent Branderups gård. Innan det är dags för mig att vara veckoelev här så går den årliga sommarakademin av stapeln. För de som inte känner till den kan jag förklara att det är en internationell träff inom riddarskapet för akademisk ridkonst med syfte att hålla sig uppdaterade med utvecklingen inom ridkonsten, utbyta erfarenheter och knyta kontakter. I år var det uppskattningsvis 75 personer som deltog, varav ett tiotal var svenskar.

Evening work
Sommarakademin inleds alltid med ”evening work” på onsdag kväll. Det kan man säga är en presentation av ridkonsten som Bent Branderup gör med sina hästar, en slags kombination av uppvisning och föreläsning – eller som Bent brukar välja att kalla det – ”infotainment”. Den är öppen för allmänheten och genomförs den första onsdagen varje månad med undantag för de kallaste vintermånaderna. Evening work under sommarakademin blir dock alltid lite speciell, i och med att huvuddelen av besökarna då består av riddare och väpnare inom riddarskapet. I år var dessutom Ylvie Fros från Holland med och visade markarbete och longering med en av sina hästar. Bent försöker under evening work ge åskådarna en bild av hela utbildningsgången inom den akademiska ridkonsten, allt ifrån det första grundarbetet med en unghäst till arbete i hög samling med övningar som skolskritt, skoltrav, skolgalopp, piaff, skolhalt, levad och skolor över mark.

Utvecklingen av den akademiska ridkonsten
På torsdagen visade Bent för riddarskapet hur arbetet med hans hästar har fortskridit under det gångna året. Detta skiljer sig mycket från vad han visar under evening work på onsdag kväll. Nu är inte fokus längre på att presentera den akademiska ridkonsten, utan fokus ligger istället på att inför andra avancerade ryttare inom ridkonsten visa vad han har lagt fokus på under året, visa hur han har valt att lösa olika problem i hästarnas utbildning och presentera olika ”nyheter” inom ridkonsten. Det där sista med nyheter kan ju kännas lite konstigt när man håller på med en ridkonst som grundar sig på en flera hundra år gammal ridlära. Men det som är spännande med den akademiska ridkonsten är att den hela tiden vidareutvecklas och förbättras. Det är en av anledningarna till att det blir så viktigt att träffas regelbundet om man ska kunna hänga med i utvecklingen. Utvecklingen handlar ibland om förbättringar av det avancerade arbetet, såsom införandet av arbetet med skolhalten eller vidareutvecklingen av arbetet med skolskritt och skoltrav. Men det kan även handla om att förbättra grunderna och skapa en tydligare struktur i utbildningen för att det ska bli enklare och mer logiskt både för hästar och ryttare.

I år var det inga jättestora nyheter som presenterades, men logiken och strukturen i arbetet från marken har blivit tydligare. Dels var det en mycket tydligare fokus på hästens fyra hörn – dvs inner bog, ytter bog, inner bak och ytter bak. Det innebär att man i allt arbete från marken (och självklart även i ridningen) behöver fyra grundläggande hjälper för att rama in hästen. Det är en hjälp för att skapa böjning rund innerbogen där man även vid behov ska kunna flytta ut framdelen, en hjälp för att kontrollera ytterbogen och flytta framdelen inåt, en hjälp för att öka bärigheten med inner bakben och vid behov flytta bakdelen utåt och en hjälp för att öka bärigheten med ytter bakben och flytta bakdelen inåt. Bent visade också på ett tydligt sätt hur han nu knyter samman de olika sätten att arbeta hästen från marken. Markarbetet (där man går baklänges framför hästen och dirigerar den med spöt) blir när man ändrar position ett longeringsarbete, som både kan utföras på volt och på rakt spår. Longeringsarbetet kan när man går närmare hästen (och framför allt när man arbetar på rakt spår) vidareutvecklas till arbete på lång tygel. Handarbetet (där man går vid hästens bog och för den med tyglar på samma sätt som i ridningen) kan när tyglarna blir längre också vidareutvecklas till arbete på lång tygel. Denna logiska sammanlänkning av de olika arbetssätten gör det enkelt för hästen att förstå arbetet eftersom hjälpgivningen blir densamma även om positionen och utrustningen kan variera.

Föreläsning om foder
På torsdag eftermiddag hade Cecilia Müller från SLU i Uppsala en föreläsning om hästens foder. Det framkom kanske inte så många nyheter under föreläsningen, men hon förtydligade en hel del saker och slog också hål på en del myter om hästfoder.

Cecilia Müller från SLU föreläser om hästens foder.

Tränare som utbildar varandra
Det som blir allt tydligare inom den akademiska ridkonsten är att all ny kunskap inte längre kommer från Bent. Det finns otroligt mycket kompetens inom riddarskapet och ett väldigt inbjudande klimat där man villigt delar med sig av sin kunskap och sina erfarenheter till andra. För att tydliggöra den kompetensspridningen och göra det enklare att föra fram nya idéer från annat håll än via Bent blev ett nytt inslag på årets sommarakademi att några av deltagarna fick ta lektioner för andra av tränarna som deltog på akademin. Det här var inte i år inplanerat och strukturerat för att lyfta fram speciella arbetssätt, infallsvinklar eller övningar, utan det blev de som av annan anledning hade häst med sig som fick möjlighet att välja vilken tränare de ville få en lektion av, och då styrdes självklart innehållet i lektionen av vilka behov just den eleven hade. Det var dock ändå ett väldigt uppskattat inslag, där man fick en liten inblick i vilken stor variation det finns i hur man lägger upp arbetet inom den akademiska ridkonsten. Vi strävar alla åt samma håll och vi använder i stort samma utbildningsgång, samma utrustning och samma övningar, men beroende på vad man lägger extra fokus på så kan arbetet ändå variera ganska mycket. Under fredagen fick vi se Josefin Backman arbeta med hjälpgivningen och grunderna i handarbete under ledning av Bent Branderup, Kati förtydliga sitt kroppsspråk i longeringsarbetet med hjälp av Jossy Reynvoet, Kathrin Tannous få hjälp av Christofer Dahlgren att lära sin häst att i longeringen slappna av under tryck, undertecknad att under guidning av Ylvie Fros bättre följa hästens ryggrörelser i olika gångarter för att bättre släppa fram rörelserna längs både hästens och ryttarens ryggrad, Kathrin Tannous att med Annika Kellers hjälp få sin häst att sträcka fram båda bakbenen mer, länga halsen mer och få en rundare form även i samlingen och slutligen Ylvie Fros att med ledning av Pia Haas få hjälp att förbättra en del små detaljer i sitt kroppsspråk i markarbetet.

Kathrin Tannous får en lektion av Christofer Dahlgren

Kathrin Tannous får en lektion av Annika Keller.

Ylvie Fros får en lektion av Pia Haas.

Min egen sitslektion för Ylvie Fros
Eftersom det här är min alldeles personliga återgivning av sommarakademin så kommer jag att mer ingående enbart beskriva innehållet i den lektion jag själv fick. Ylvie Fros är både licensierad tränare inom den akademiska ridkonsten och instruktör på nivå 3 inom centrerad ridning. Hon har alltså den unika kompetensen att kunna anpassa det man arbetar med inom centrerad ridning till akademisk ridkonst. Enligt mig gör det henne till en stor tillgång inom riddarskapet. Fokus i den lektion jag fick låg på hur jag ska följa hästens ryggrörelser i olika gångarter. Det är självklart något jag redan har arbetat mycket med, men nu har jag under en tid fokuserat mycket på hästens utveckling och kan känner därför just nu ett stort behov av att få hjälp att föra tillbaka mitt fokus till min sits för att få en ökad lätthet i hästen. Det är dessutom väldigt nyttigt, både för ryttare och häst, att träna och koncentrera sig inför en så stor och avancerad publik. Och även om jag har jobbat mycket med hur min kropp ska följa hästens ryggsvingningar, så kunde Ylvie självklart med sin omfattande kompetens på området hitta många detaljer som kunde förbättras.

Jag får en lektion av Ylvie Fros.

Det är många inom den akademiska ridkonsten som svankar väldigt mycket och sitter på framkanten av sina sittben. Då hamnar man i en position där höfternas rörlighet försämras.  Ylvie ville att man skulle sitta i en position där ryggraden rätas ut så mycket som möjligt. Det gör den när bäckenet varken tippas framåt eller bakåt. Man kan tänka sig bäckenet som en hink med vatten. Vinklar man bäckenet framåt så rinner det ut vatten framtill, vilket man kan göra när man ska länga hästen i en låg form. Vinklar man istället bäckenet bakåt så rinner det ut vatten baktill, vilket man kan göra när man samlar hästen. Grundpositionen ska dock vara sådan att det inte rinner ut vatten i någon av riktningarna.

I skrittarbetet låg fokus på att jag inte skulle arbeta nedåt på insidan, utan hellre uppåt på yttersidan, för att utan press släppa fram hästens rörelse genom ryggen. Detta gör dels att det blir enklare att hålla tyngdpunkten stilla, men också att man får mer lyft i hästens rygg eftersom man aldrig pressar nedåt utan bara följer den rörelse nedåt som hästen ändå bjuder på. Jag fick också prova att på raka spår hålla mina händer lite mer isär, framför allt för att mina axlar då blev mer avslappnade och rörelsen gick genom min egen ryggrad bättre, men också för att ge tydligare eftergift med den indirekt tygeln. Sedan var det självklart även lite påminnelser om att lyfta blicken…

Ylvie Fros guidar mig i att följa Valiosos ryggsvingningar i skritt.

I travarbetet införde Ylvie en nyhet för mig. Hon ville att jag skulle hålla bäckenet stilla och istället låta höfterna (lårbenen) följa hästens rörelse upp och ned på respektive sida. Det innebär att det inte blir så mycket rörelse från sida till sida i sätet, utan istället kommer höger ben att gå upp en aning när vänster ben går ned en aning och tvärt om. Man kan låta detta följas av en liten rörelse i knät, så att knät blir lite mer vinklat på det ben som går uppåt och lite rakare på det ben som går nedåt. Det kändes konstigt från början, men när jag efter en stund började hitta rörelsen så upplevde jag att det skapade mer stabilitet i Valioso och mer påskjut uppåt istället för framåt. Jag skulle också tänka på att släppa fram rörelsen mer i min egen ryggrad, så att jag även låter huvudet få en liten rörelse. Det innebär inte att mitt huvud skulle guppa upp och ned, utan snarare att jag inte ska bli alltför stilla i det på grund av spänningar i min nacke.

I galoppen skulle jag försöka hitta en cirkulär rörelse i mina höfter (nedåt-framåt-uppåt-bakåt), där ytterhöften ligger något före innerhöften i rörelse. Rörelsen kan göras större och rundare för en rund galopp framåt nedåt eller kortare och högre för en mer samlad men rund galopp. När Valioso rundade sig bra utan att korta av sig någonstans i överlinjen var det ganska lätt att hitta rätt rörelse, eftersom han då skapade en rörelse som jag bara behövde släppa fram och följa. Men när han blev lite kort i överlinjen, lite framtung eller föll ut lite med ytterbogen så var det väldigt svårt att skapa rörelsen i sitsen, antagligen för att hästen inte var i en position där kan enkelt kunde följa min sits. Den cirkulära rörelsen i höfterna skulle följas av en cirkulär rörelse i händerna. Man kan tänka sig att händerna och höfterna är sammankopplade som hjulen på ett ånglok. Så när höften förs framåt och uppåt ska även handen följa rörelsen framåt och uppåt, vilket ger hästen mer utrymme att länga halsen och sträcka nosen framåt i galoppen. Man kan tänka sig att tyglarna är styva och att man med den cirkulära rörelsen i handen trycker fram hästens huvud.

Brain Pool om öppnan
Vid förra årets sommarakademi fick alla deltagare i uppgift att inför det här året träna lite extra på öppnan och reflektera över den övningen. På fredag eftermiddag hade vi därför en brainpool, där vi skulle dela med oss av våra erfarenheter kring öppnan. Syftet var inte att definiera en öppna och vilka effekter vi vill få av öppnan, för det finns redan en ganska tydlig definition inom den akademiska ridkonsten. Istället låg fokus på vilka problem eller svårigheter man stöter på och hur man kan lösa dessa. För att få lite mer struktur på diskussionen delades området upp i problem hos ryttaren, problem hos hästen, problem i undervisningen och övriga problem. Alla var överens om att öppnan är en väldigt svår övning att utföra väldigt bra. De vanligaste problemen i öppnan handlar om att hästen istället för att lyfta ytterbogen och sänka innerhöften så att vikten flyttas från ytter fram till inner bak skjuter över vikt från det inre bakbenet till det yttre frambenet. Orsakerna till detta kan dock variera och ibland sitta i hästen, ibland i ryttaren och ibland i en kombination av båda. Det som gör öppnan svår för hästen är att den kräver att flera av de komponenter vi arbetar med i ridningen redan finns på plats. Hästen måste t.ex. länga sin överlinje och välva halsen (eller egentligen aktivera serratus ventralis…) hålla en svag böjning genom hela kroppen utan att förböja halsen och rotera sin bröstkorg inåt, annars går det inte att genomföra en bra öppna. Hästen måste dessutom ha lärt sig att böja sig runt ryttarens innerskänkel, istället för att flytta sig bort från den, annars blir det snarare en shoulder out än en shoulder in. Även för ryttaren är öppnan svår eftersom man ska vrida kroppen inåt och sänka innerhöften, men samtidigt föra tyngdpunkten lite utåt. Det finns inga universallösningar för att göra en bra öppna, annat än att utbilda hästen med de byggstenar vi använder inom den akademiska ridkonsten.

”Round table of the year”
Sommarakademin avslutas alltid på lördagen med ett mer formellt möte. Man kan likna det lite vid ett årsmöte i en förening eller en bolagsstämma i ett företag. Mötet inleds med att nya medlemmar upptas i riddarskapet. För att bli medlem i riddarskapet måste man med en häst man har utbildat själv klara av både markarbets och longerprovet och väpnarprovet. Man ska också vara insatt i teorin kring den akademiska ridkonsten, stå för gott ”hästmannaskap” och vara en god representant för riddarskapet. Dessa senare kriterier ska säkerställas genom att man måste rekommenderas av en annan väpnare eller riddare för att få göra väpnarprovet. I år hade jag två väpnare som skulle skrivas in som fullvärdiga medlemmar i riddarskapet, Ramona Dolan och Anette Granås Gyth. Efter att nya medlemmar har upptagits i riddarskapet skrivs det in vilka övriga prov olika medlemmar har genomfört. Därefter ägnas mötet åt att diskutera och fatta beslut för riddarskapet viktiga frågor som har väckts under året. I år var det inga större frågor som avhandlades. Det viktigaste som hände under året var istället att riddarskapet fick en ny mästare inskriven, Marius Schneider.

Riddarskapets möte 2015

Bent Branderup håller i riddarskapets medlemsmatrikel, där alla medlemmar får en egen sida.

Ramona Dolan upptas i riddarskapet som ny väpnare.

Anette Granås Gyth har uppdaterat sitt väpnarprov till de nya reglerna och upptas därmed som fullvärdig medlem i riddarskapet.

Christofer Dahlgren har under året klarat tre prov – passageprovet, galopprovet och croupadeprovet.

Marius Schneider skrivs in som mästare och får därmed ta plats vid honnörsbordet.

Fokus på min egen utveckling!

I sommar ska jag vara veckoelev både hos Bent Branderup och hos Christofer Dahlgren. Jag stannar hos Christofer som en liten mellanlandning på väg till Danmark. Dessutom har båda två haft kurs hos mig i början av sommaren. Jag har alltså verkligen ordnat det bra för min och Valiosos utveckling!

Förberedande träning

Hela sommaren har jag verkligen satsat på att få Valioso i så bra form som möjligt. Jag har ridit honom 2-3 pass per dag och jag tror att det totalt bara är 3-4 dagar som han har fått stå på hela sommaren. Trots det har träningen känts lite rörig. Jag har periodvis fokuserat mycket på att få Valioso att länga överlinjen mer, välva halsen och kliva fram ordentligt med sina bakben. Det har känts riktigt bra. Problemet är bara att vi efter ett tag har tappat lite böjning och rotation i bröstkorgen. Då har jag bytt fokus och istället fokuserat på att förbättra böjningen och rotationen. Det har också känts bra i början, men efter några dagar har det blivit allt svårare att få Valioso att söka fram till handen. Det har alltså bara varit att återvänta till fokus välva halsen och rida fram bakbenen… Så har vi hållit på och växla fokus i princip hela sommaren.

Självklart har jag funderat över vilket av dessa fokusområden som bör komma först. Finns det en standardväg att gå eller är det olika för olika hästar? Vilken väg är rätt för Valioso? Med de flesta hästar upplever jag att när man får till bra välvning av halsen och bakbenen svingar fram ordentligt så blir böjningen och rotationen också bättre. Men med Valioso är det alltså tvärt om… Vilken blir då min slutsats om vilken ände jag bör börja i? Efter att ha växlat fokus några gånger har jag faktiskt märkt vilken väg jag ”måste” gå. Ju mer Valioso välver sin överlinje desto mer svingar ryggen i alla gångarter och då blir hans skritt betydligt renare. När jag istället fokuserar på böjning och rotation och kan han kännas riktigt fin, men skritten är då renast i början av ridpasset och lite passtaktig i slutet av ridpasset. En ridning som förstör skritten kan ju aldrig vara korrekt! Alltså har jag kommit fram till att jag måste börja med att länga överlinjen mer, få bättre välvning i halsen, få bakbenen att svinga fram mer och få bättre sökning till handen, även om detta sker på bekostnad av böjningen. Det känns inte riktigt renodlat akademisk ridkonst, men det känns tillräckligt mycket bättre i hästen för att jag ska kunna bortse från en sådan invändning.

Dagen innan jag skulle åka till Hellekis och Christofer Dahlgren läste jag en väldigt intressant artikel på Internet. Den handlade om vad det innebär att få hästen på tygeln (on the bit). Det stod absolut ingenting nytt i artikeln, men det var beskrivet på ett väldigt bra sätt, som gav mig en känsla av precis hur jag vill att hästen ska kännas när jag rider den. Efter några timmar tog jag en paus i packandet och red Valioso ett sista pass innan avresan. Jag hade då kvar känslan från artikeln i min kropp och omsatte den till praktisk ridning. Det var egentligen ingenting särskilt som jag förändrade i ridningen, men jag var lite mer tydlig med vilken reaktion jag ville ha i Valioso. Och det gav ett tydligt resultat! Jag fick mer rundhet i Valiosos överlinje, bättre välvning av halsen, bakbenen svingade fram mer och jag behövde inte längre driva honom fram till handen när jag längde honom, utan det fick jag som ett resultat av att jag drev honom fram till bettet även i en högre form. Han var helt enkelt bättre mellan hjälperna (= på tygeln) under hela ridpasset och när han började glida undan lite från hjälperna så behövde jag bara driva på honom för att han skulle komma tillbaka mellan hjälperna. Det här var precis det utgångsläge jag ville ha inför mina lektioner från Christofer och Bent. Nu gällde det bara att kunna hitta tillbaka till den här känslan när hästen hade stått i en transport i 90 mil!

Vi anlände till Hällekis på torsdag eftermiddag och jag hann med både att rida ett pass själv på torsdag kväll och ett pass tidigt på fredag morgon. Till min stora lättnad så kände jag inte alls av den långa resan i Valioso, utan han blev allt mer stabil mellan hjälperna. För att vara på den säkra sidan så arbetade jag med en ganska svag böjning och vi arbetade mest på raka spår.

Lektion 1 för Christofer – fredag

Fokus för den första lektionen var en inventering av utvecklingen sedan Christofer var hos mig i juni. Vi visade skritt, trav och galopp och sökningen fram och ned både i en lägre och en högre form. Vi tittade också igenom variationer i formen i öppna och sluta. Christofer tyckte genomgående att Valioso hade blivit 100 gånger bättre än när han såg oss senast och det får vi nog vara ganska nöjda med…

Den här första lektionen blev ett avstamp för vidare utveckling. Christofer ville att jag skulle driva Valioso lite mer framåt, framför allt i den högre formen. När jag höjer upp formen så vill Valioso gärna bromsa farten framåt lite. Jag har varit fullt nöjd med detta och varit glad över att jag har kunnat placera Valioso i en högre form utan att tappa rundheten i honom. Vår viktigaste läxa under helgen (när Christofer ska till Tyskland och ha kurs) blir alltså att kunna variera formen med bibehållen sökning fram och ned och utan att farten framåt förändras.

Självständig träning under helgen

Det blev en intensiv helg, med träning tidigt på morgonen och sent på kvällen och aktiviteter med familjen där emellan. Vi hann med både en heldag på High Chaparall (en westernstad) och en heldag på Liseberg samt att åka till Trollhättan och köpa en hästtransport. Mellan alla dessa aktiviteter lyckades jag klämma in fem ridpass. Jag måste säga att Valioso utvecklades enormt under vart och ett av dessa ridpass.

Jag började med att, mestades på raka spår, fokusera på att kunna variera formen med bibehållen rundhet och bibehållen energi och fart framåt. När det började bli bättre var vårt nästa stora utvecklingssteg att kunna öka böjningen och rotationen utan att tappa rundheten. Det innebär att vi återvände till den för oss så vanskliga volten! Det fungerade över förväntan. Nu hade jag fokuserat på längningen av överlinjen så många ridpass att Valioso var redo för att kunna bibehålla detta även med mer böjning på en volt. Det gick faktiskt till och med lite snabbare att i början av ridpasset få honom mellan hjälperna. Däremot märktes det tydligt att han tyckte att dessa ökade krav var jobbiga. Det var svårt att få tillräckligt mycket energi och framför allt i den höga formen fick jag driva väldigt mycket för att bibehålla flödet och farten framåt.

För att inte riskera att Valioso skulle börja trycka sig ut på ytterbogen när jag jobbade med mer böjning la jag in ett ridpass där jag åter hade huvudfokus på rundheten och energin framåt. Där la jag även in en övning i att på rakt spår kunna byta böjning utan att vare sig bakdelen eller framdelen åkte åt sidan. Det jobbade vi med i både skritt, trav och galopp.

Därefter kunde jag använda volten för att öka böjningen och rotationen med bibehållen rundhet och välvning i halsen. Det gjorde sedan att bärigheten på rakt spår blev mycket bättre och Valioso började bjuda på att lyfta bröstryggen mer. Då kom också energin och kraften bakifrån mycket bättre.

Lektion 2 för Christofer – Måndag

Vi hade gjort vår läxa bra under helgen. Nu var böjningen mycket bättre i båda varven utan att sökningen fram och ned försämrades. Det gjorde att Valioso blev mycket stabilare mellan hjälperna. Nu kunde vi alltså gå vidare och jobba med olika övningar.

Inner och ytter skänkel
Vi började med att arbeta med skritt, trav och galopp på volten. Min uppgift var att med ytterskänkeln se till att hästen placerar höften korrekt (dvs placera tillbaka höften om ytter bak börjar sladda ut). När jag sedan använde innerskänkeln så skulle jag vara noga med att kunna föra hästens framdel med yttertygeln, så att inte innerskänkeln gör att hästen faller ut med ytter bog och ytter bak. Valioso böjde sig inte perfekt runt innerskänkeln, utan jag var tvungen att placera tillbaka höften med ytterskänkeln ganska ofta, men det blev bättre och bättre.

Galoppfattning
På volten la vi också lite extra fokus på galoppfattningen. Valioso går fint in i en rund galopp, men när han tar det första galoppsprånget så lyfter han huvudet lite. Vid det andra galoppsprånget sänker han åter huvudet och rundar sig. Även om galoppen blir fin, så ska den första reaktionen vid galoppfattningen vara att lyfta manken och sänka huvudet en aning, istället för att lyfta huvudet. Bästa fattningarna fick jag om jag först i traven drev fram bakbenen så att Valioso fick en väldigt rund form och tänkte nedåt med huvudet, och sedan fattade galopp enbart genom att ändra rytmen i sitsen.

Ändra fart med bibehållen takt = begynnande samling
Nästa övning tror jag kommer att bli en riktig nyckel för utvecklingen i min ridning. Jag har med de flesta hästar svårt att få upp takten i samlingen. I stället för att öka takten vill hästen bromsa upp takten när jag samlar den. Det här tror jag kan bli en riktigt effektiv övning för att komma åt det problemet. Det här är också väldigt logisk fortsättning på det jag fick arbeta med under lektionen i fredags. Då jobbade jag med att kunna hålla kvar samma tempo framåt oavsett om jag placerade hästen i en djupare eller högre form. Utgångsläget för den nya övningen var att placera hästen i en högre form utan att den bromsade upp farten framåt. Därefter skulle jag minska farten framåt utan att hästen bromsar upp takten. När hästen med bibehållen rundhet och bibehållen takt kan minska sitt påskjut (dvs minska farten framåt) så börjar den samla sig utan att tappa energin. Genom de här två egentligen ganska enkla övningarna kan man alltså börja jobba med komponenter i ridningen som form, tempo och takt.

Hel halt och ryggning
Halter och ryggning är saker som vi vanligtvis inte lägger ned så mycket arbete på inom den akademiska ridkonsten. Det är synd, för det är ganska effektiva övningar för att för att arbeta med hästens energi, reaktionsförmåga, påskjut och rundhet. Jag jobbade med halterna ur trav, men samma princip gäller i skritt och i galopp. Tanken var att hästen direkt skulle kliva in i en halt och stanna, när jag drev honom in i halten. Från början var Valiosos reaktioner lite för långsamma och han skrittade några steg innan han gjorde halt. För att öka upp reaktionsförmågan fick jag då rygga honom några steg. Det var förståss väldigt förvirrande för Valioso, eftersom jag vanligtvis brukar korrigera honom om han kliver bakåt med sina bakben när jag ber om en skolhalt. Det krävdes några försök innan han riktigt förstod vad jag ville. Det roliga var att ryggningarna direkt ledde till att reaktionerna i halterna blev snabbare. Efter några halter ur trav, ryggningar och igångsättningar till trav så blev Valioso mycket mer alert, både på framåtdrivande och förhållande hjälper. Han blev också lättare i framdelen.

Halvhalt
När Valioso började förstå halterna bättre så var nästa steg att jobba med halvhalterna. Då gjorde jag precis som vid en halt, men när Valioso tänkte göra halt så fortsatte jag framåt istället. Jag växlade mellan att göra halvhalter och hela halter och var noga med att bibehålla både reaktionsförmågan och rundheten. Halvhalterna fungerade ganska bra. Jag fick då lägga till ökad energi efter halvhalten. Direkt efter halvhalten skulle jag då be Valioso om 3-4 snabba travsteg. Det svåra här var att själv vara tillräckligt alert i hjälpgivningen, så att Valioso inte hann tappa energi i halvhalten innan jag bad om några snabba steg. Den här övningen var ganska svår att nyansera korrekt, men när jag lyckades så skapade den mycket lätthet i hästens framdel. Jag fick även prova att använda halvhalten för att förbättra galoppfattningen. Principen var då densamma som när jag efter halvhalten bad om ökad energi några steg, men nu bad jag istället om några galoppsprång. De gånger jag hade tillräcklig rundhet in i halvhalten så fick jag mer korrekt reaktion i galoppfattningen, dvs att hästen lyfter manken och tänker nedåt med nosen.

Lektion 3 för Christofer – Tisdag morgon

Minska takten
Första halvan av lektionen ägnades åt övergångar av alla möjliga olika slag. Den första övergången gällde takten. Nu skulle jag inte öka takten, utan istället minska takten. I skritt på volt skulle jag ta Valioso i en lite högre form med mycket rundhet och be om en riktigt långsam takt. Ju långsammare takten blir desto mer måste bakbenen sträckas fram för att hästen ska kunna bibehålla rundheten och rörelsen framåt. Viloläget blev nu att låta honom höja takten.

Övergångar mellan skritt och trav
Nästa övning var att från skritt i rund och hög form göra en halvhalt och efter halvhalten omedelbar övergång till trav och sedan gå tillbaka till skritt igen. För att få snabba reaktioner gjorde jag de första övergångarna med skänkeln, men då förlorade jag lite rundhet i övergången (han tänkte upp med nosen istället för ned). När jag sedan kunde göra precis samma sak genom att enbart ändra ryggsvinget med sitsen (svingning upp och ned istället för från sida till sida) så bibehöll han tanken nedåt med nosen även i det första travsteget. Då ledde övergångarna till att Valioso började lyfta sin bröstrygg lite mer och få ökad lätthet i hela framdelen.

Övergångar skritt-trav-galopp-trav-skritt
Det var nu dags att från den runda traven med lyft bröstrygg lägga till en övergång till galopp. Jag skulle då lägga galoppfattningen efter bara några travsteg, när Valioso tänkte nedåt med nosen i traven och direkt efter en liten halvhalt. Det blev betydligt bättre än igår. Några fattningar kunde han göra med en tanke nedåt med nosen, men i några fattningar lyfte han nosen en aning i det första språnget. Efter några galoppsprång gjorde jag en övergång till trav igen. Jag behöver lite mer rundhet i galoppen för att kunna få reaktionen nosen ned och manken upp i övergången till trav. Nu tog det 2-3 travsteg innan jag fick rätt reaktion, men traven blev ändå mer bärig än innan galoppen. Efter några meter i trav gjorde jag en övergång till rund skritt i hög form igen och sedan tillbaka till trav och galopp. Det här arbetet med övergångar gav verkligen rundhet, lyft i framdelen och lätthet i Valioso. Det här är verkligen ett arbete jag ska ta med mig hem.

Skolhalt
Jag bad också att Christofer skulle titta på vårt arbete med skolhalten. Hemma har jag från marken jobbat mycket med övergångar från samlad skritt eller trav, in i skolhalt och sedan upp i samlad skritt eller trav igen. Det har både gjort samlingen i rörelse framåt bättre och hjälpt Valioso att vinkla knäled och hasled i skolhalten. När jag har gjort det i ridningen har jag dock fått väldigt mycket stress och studs på stället. Jag har därför under en period istället gjort halt ur samlingen och därefter långsamt gått in i en skolhalt. Det har tagit bort stressen från arbetet med skolhalten och gjort att jag bättre kan bibehålla rundheten i Valioso. Vårt gamla problem med att Valioso bara lutar sig bakåt på raka bakben har dock kommit tillbaka. Lösningen på detta är självklart detsamma som vi tidigare har gjort från marken. Att knyta ihop skolhaltsarbetet med rörelse framåt i samling. Jag fick därför samla Valioso i skritten så att vi närmade oss skolhalten, men med bibehållen rörelse framåt och ur det läget bara be om en liten skolhalt. Det blev då bättre än när jag gjorde skolhalt ur halten, men Valioso vinklar ändå knäled och hasled bättre när han rör sig framåt än i själva skolhalten. De gånger jag fick bäst vinkling i skolhalten var faktiskt de gånger som rundheten och lyftet i framdelen blev bäst. Det gäller också att få honom att inte luta sig bakåt in i skolhalten, utan att enbart sänka sin bakdel.

Övergångar ur samlad skritt i riktning mot piaff
När jag arbetade med samling i riktning mot skolhalt så hamnade Valioso några gånger väldigt nära en fin piaff. Nu fick jag därför samla honom i skritten (till skolskritt) och därefter be om mer energi och några snabba steg i riktning mot piaff. Det här är svårare, eftersom jag är bättre på att lugna hästar och bromsa upp takten, än vad jag är på att öka energin och höja takten. Om jag ur skolskritt använder sitsen för att skapa en travrörelse så får jag en långsam takt och en övergång till skoltrav. Den övergången är ganska lätt att arbeta med, eftersom vi har fokuserat så mycket på att byta ryggsving mellan skritt och trav i vårt arbete det senaste året. När jag ur en skolskritt gör en övergång i riktning mot piaff så ska jag istället sitta helt stilla och avslappnat över hästen och med skänkel, röst eller spö öka takten. På Valioso fungerar det bäst att använda spöt på inner bak när jag ska öka takten, eftersom den hjälpen är väl inövad från marken. Då riskerar jag inte heller att skapa en spänning eller rörelse i min sits, vilket är stor risk om jag ökar energin med skänklarna. Det räcker att få upp takten några steg och därefter återgå till skolskritt. Det viktiga i det här skedet av piaffarbetet är att få Valioso att förstå i vilken riktning reaktionen ska vara. Alltså att det är mer energi och en högre takt jag vill ha.

Generellt måste jag säga att Valioso bar upp sig betydligt bättre när vi jobbade med övergångar utan så höga krav på samling. Då lyfte han bröstryggen ordentligt och blev väldigt lätt på framdelen. Det är ut det läget som jag skulle vilja samla honom. Där vi fokuserade mer på samling så fick jag i och för sig mer vinkling av bakbenen och han bibehöll en rundhet i formen, men han lyfte inte bröstryggen på samma sätt. Under den sista lektionen kommer vi därför att fokusera på att genom arbete med övergångar skapa så mycket lyft i bröstryggen och lätthet i framdelen som möjligt. Arbetet med att vinkla bakbenen kommer nog ändå Bent att fokusera på nästa vecka, så det kan jag spara tills dess.

Lektion 4 för Christofer – Tisdag eftermiddag

Övergångar
Vi inledde lektionen med att arbeta med övergångar mellan skritt, trav och galopp i alla riktningar. Övergångarna blev rundare nu, även övergångarna till galopp. Vi repeterade även halter, ryggningar och igångsättningar till trav samt halvhalter med ökad energi efter. Vi fick dock inte till riktigt samma lyft i bröstkorgen som vi fick när vi arbetade med samma övningar förra lektionen. Bärigheten var bra, men det där lilla extra saknades. Det kan bero på att det var väldigt varmt i ridhuset, så Valioso tyckte att det var ganska jobbigt.

Galoppombyten
Christofer introducerar galoppombytena väldigt tidigt med sina hästar. Han börjar då att göra byten när han rider ute i skogen, längs en stig som svänger. Då blir det naturligt för hästen att byta galopp. Anledningen till att han börjar så tidigt med bytena är att hästarna då inte har tillräckligt bra balans för att kunna fortsätta i ”fel” galopp. Jag har hemma jobbat med att byta galopp genom att be Valioso byta böjning. Han har då själv fått lösa uppgiften att hitta galoppen i den andra böjningen. Med den metoden har han dock alltid tagit ett travsteg innan han fortsätter i den andra galoppen. Det vi nu provade var att vända snett igenom i galopp och be om ett byte med den nya ytterskänkeln just när vi kommer ut på spåret. Det gick ganska bra, men vi fick fortfarande minst ett halvt travsteg mellan galopperna. Det jag kan prova i ett sådant läge är att lägga ut en bom på ridbanan och göra bytet över bommen. Bytena blir också lättare om hästen är mer alert på hjälperna i galoppen. Om jag kan få reaktionen rundhet som svar på skänkeln även i galopp, så blir det också lättare att få ett rent byte.

Galopparbete
Förutom runda övergångar till och från galopp så måste Valioso stärka sig i galoppen genom att man helt enkelt arbetar mycket med galoppen. En bra övning, som jag fick jobba med under lektionen, är att gå från en rund galopp på volten ut på en rak linje utan stöd av väggen (t.ex. på medellinjen). Varken takten, böjningen, formen eller farten ska förändras när man går från volten till den raka linjen. Hästen ska gå rakt i böjningen på den raka linjen, dvs inte i en öppna eller sluta. Varken bogarna eller bakdelen får alltså sladda åt något håll.