Nu har jag varit två dagar i Holland, mer exakt hos Ylvie Fros i Lunteren. Vi var totalt åtta licensierade Bent Branderuptränare som träffades på en workshop för att utbyta erfarenheter om arbetet med ryttarens sits. Förutom jag och Ylvie så deltog Julia Schnatterbeck, Yvonne Heynckes, Dörte Bialluch, Marion Van de Klundert, Kathrin Tannous och Celina Harich. Det var en precis lagom stor grupp för att få med olika erfarenheter och infallsvinklar, men ändå tillräckligt liten för att vi skulle kunna föra bra diskussioner kring ämnet. Det som är spännande när vi är så många tränare som träffas är att vi alla har vår egen specialité, samtidigt som vi arbetar mot ett gemensamt mål. Det är just denna mångfald och frihet att utveckla de egna styrkorna som gör gruppen av tränare till en så fantastisk källa till kunskap och inspiration.
Inflygning över Amsterdam i Holland.
Kan det tänkas att de färgglada fälten består av tulpaner???
Ylvie har en liten gård, inklämd mellan mellan en massa andra hus. På bara 2,5 hektar lyckas hon rymma flera stall, en stor och fin ridbana, hagar för lösdrift, beteshagar, flera små hagar och ett 30-tal hästar. Det kallar jag bra planering! Här ser vi ett par av stallen.
Det ena stallet har en liten “hage” till varje box. Det är när jag ser sådant som jag önskar att vi inte hade så långa och kalla vintrar här uppe…
Bland det mest intressanta på Ylvies gård hör hennes “paddock paradise”, en vidsträckt hage för 20 hästar bestående av en massa inhägnade “vägar”, med korsningar och små rastplatser här och där. Den smarta konstruktionen gör att hästarna rör sig mer och att många hästar kan samsas på ett förvånandsvärt litet utrymme. Vad är då baksidan av detta? Att behöva köra ut hö till flera olika utfodringsstationer och att behöva handmocka alltihop två gånger per dag…
Ett av ufodringsställena i hästarnas hagparadis.
En liten damm, där hästarna kan dricka eller bada.
Lite stockar gör vägen mer intressant och får hästarna att antingen gå slalom eller hoppa.
I hagen finns också en lite större öppen plats, där det även står några vindskydd.
Vi inledde workshopen med ett teoretiskt perspektiv, genom att vi fick hålla föredrag för varandra. Några höll mer formella föredrag medan andra föredrog att komma med kompletteringar och synpunkter. Nedan återger jag en del av de infallsvinklar på sitsen som vi behandlade.
Dörte Bialluch – hur börjar man utbilda sitsen hos en ny elev?
Dörtes specialitet är hästens biomekanik och därför är det inte så förvånande att hennes huvudfokus när det gäller ryttarens sits handlar om att skapa en sits som tillåter hästens rygg att svinga korrekt. Hästens träning går i stor utsträckling ut på att skapa frihet i hästens rygg så att den kan svinga bättre. Målet med ryttarens sits blir därmed att skapa balans i sitsen och avslappning i överskänkeln så att hästens rygg kan svinga bättre.
När Dörte har nya elever är hennes första steg att lära eleven att kunna slappna av och följa med hästens rörelser med sina höfter. Nästa steg är att skapa en upprest mellanposition, där man kan styra hästen med sin mage.
En sak som Dörte fokuserade väldigt mycket på, och som skiljer sig från vad en del andra säger inom akademisk ridkonst handlar om hur man använder sina sittben, och mer exakt hur mycket tryck man lägger på det inre sittbenet. Vi har ju traditionellt lärt oss att sitta mer på det inre sittbenet, för att förstärka hästens böjning, även om man numera pratar mer om att länga ut sin innersida och sänka sin innerhöft. Dörtes syn på detta är att ryttaren över huvud taget inte ska lägga tryck på sittbenen, för då blockerar man rörelsen i hästens rygg. Istället ska ryttarens inre lår gå i riktning nedåt och ryttarens yttre höft i riktning uppåt.
Kathrins och Bents lille Sebastian har blivit en stor kille jämfört med när jag såg honom förra gången (i januari). Men han tyckte ändå att det var lite tröttsamt att lyssna på allt prat…
Ylvie Fros – Integrera centrerad ridning i akademisk ridkonst
Ylvie har förutom sin utbildning inom akademisk ridkonst också en gedigen utbildning som instruktör inom centrerad ridning. Hon gav åtminstone mig en ny syn på vad centrerad ridning egentligen är och vilken nytta man har av den. Hon betonade att centrerad ridning enbart handlar om ryttaren och att det inte är ett sätt att träna hästen. Man måste sedan lägga den centrerade ridningen ovanpå den träningsmetod man har valt för sin häst för att kunna använda sitsen i utbildningen av hästen.
Ylvie inleder varje ny ryttares utbildning med centrerad ridning. Det första steget är att försöka följa hästens rörelser med sitsen. Här kontrollerar hon både hur mycket ryttaren följer hästens rörelser, men hon försöker också göra ryttaren mer medveten om vilka rörelser hästen skapar i sitsen.
Liksom Dörte så pratar Ylvie inte alls om att ta vikt på sittbenen, för det leder ofta till att ryttaren lutar till insidan. Istället förklarar hon hur man kan rotera framåt (stänga sitsen) och bakåt (öppna sitsen) över sittbenen.
För att ryttaren ska få en korrekt rörelse i höften så måste ryttarens position vara sådan att psoasmuskeln kan arbeta korrekt. Om ryttaren har spänningar i psoas så svankar hon för mycket och då kan inte psoas arbeta korrekt. Ylvie börjar därför med att placera ryttaren i en korrekt position. Här skiljer sig positionen lite från vad vi normalt är vana vid inom akademisk ridkonst. Vi är vana vid att ofta arbeta med en väldigt avlastande sits, där ryttaren svankar ganska mycket och nästan lyfter sig lite ur sadeln. För att psoasmuskeln ska kunna arbeta korrekt så måste ryggraden rätas ut så att ryttaren varken svankar eller rundar sin rygg. Jag som nyss har varit på en kurs i alexanderteknik för ryttare känner igen positionen.
Ylvie visar hur psoasmuskeln fäster och förklarar vilken funktion den har.
Ylvie åskådliggjorde ryttarens position och hästens reaktioner på detta som två åttor! Bilden visar hur energin går genom hästen och genom ryttaren. Om du vill att hästen ska söka fram och ned så ska du spegla den reaktion du vill ha i hästen, men du ska inte luta dig framåt. I så fall kommer hästen att falla på bogarna. Istället ska din åtta sträckas ut vertikalt, för då kan hästens åtta sträckas ut horisontellt. Om man sedan vill växla mellan samling och längning så ska ryttaren inte ändra sin position av ryggraden och bäckenet, utan vinkeln mellan ryttaren och hästen ska hela tiden vara densamma. Ryttaren får alltså föra hela överkroppen något framåt eller något bakåt och då ska hästens kropp följa med i rörelsen.
Hästen och ryttaren utgör var sin 8:a som fästen vinkelrätt genom varandra. I hästen ska energin gå över ryggen, genom bakbenen och skapa en lyftkraft i framdelen (se pilarna). I ryttaren ska energin gå samma väg, genom bakre delen av höftleden och ned och sedan upp genom ryggen.
Celina Harich – Ryttarens känsla
Celina försöker att vara mindre teknisk när hon börjar arbeta med ryttarens sits. Det första hon försöker lära eleven är känslan. Vanligtvis börjar hon med arbete från marken, för att skapa en medvetenhet om hur man går och hur man känner balansen i kroppen. Förutom markövningar och ridning använder hon sig även av feldenkriesövningar och salsa.
Celina förklarar sambandet mellan undertryckta känslor och fysiska spänningar. Hon samarbetar med både feldenkriespedagog, salsalärare och psykolog för att kunna ge sina elever heltäckande hjälp.
När man släpper på riktigt kraftiga spänningar i kroppen så kan man få kraftiga känslomässiga reaktioner. Det beror på att många av spänningarna egentligen är känslor och stress som man har stängt in i kroppen. Celina samarbetar med både salsalärare, feldenkrieslärare och psykolog, som kan ta hand om de olika fysiska och känslomässiga problemen.
När ryttarna har fått träna på marken och träna på att föra varandra med sin egen kropp så är nästa steg att ryttaren får sitta på en häst som en annan person markarbetar. På så sätt kan ryttaren fokusera enbart på att känna hästens rörelser och att känna sin egen kropp
Katrin Wallberg – Sitsen för att förstärka rotationen i hästens bröstkorg
Katrin lägger stort fokus vid rotationen i hästens bröstkorg när hon undervisar. Därmed blir det också viktigt att lära ut en sits som främjar just denna bröstkorgsrotation. Att ryttaren slappnar av och har en följsam sits är viktigt, men om inte hästen naturligt formar sin kropp rätt så kommer inte detta att hjälpa honom. Den avspända sitsen gör att man inte hindrar hästen från att jobba rätt, men det blir hästen som formar ryttaren istället för tvärt om. Om man då har en häst som t.ex. måste rotera sin bröstkorg mer så ska ryttaren placera sig så som hon vill att hästen ska forma sig.
Katrin pratar om tre komponenter som är viktiga för att få en bra rotation i hästens bröstkorg:
- Centrera tyngdpunkten över hästen. Inom den akademiska ridkonsten är det vanligt att ryttarens tyndpunkt hamnar till insidan. Ryttaren kommer då att trycka ut hästen på ytterbogen och rotationen förstörs.
- Vrida sig så att höfterna vinklas vinkelrätt mot den del av hästens ryggrad som är mitt under ryttaren. Om man står mitt i en volt så ska man inte kunna se ryttarens ytterhöft. Då följer ryttarens höfter den böjning man vill ha i hästen.
- Sänka innerhöften och lyfta ytterhöften, så att ryttarens innersida blir längre och rakare än yttersidan. Här är det viktigt att ryttaren inte flyttar sig till insidan av sadeln eller flyttar sadeln till insidan av hästens rygg. Istället ska hästens rygg, sadeln och ryttaren följas åt så att hästen börjar rotera sin bröstkorg inåt.
Katrin förklarar hur ryttaren ska placera sig i hästens böjning, så att höfterna formas såsom ryggraden rakt under hästen. Utifrån den positionen ska sedan ryttarens sits och höfter följa den rörelse som hästens höfter skapar i hästens rygg.
Det finns två perspektiv på rotationen i hästens bröstkorg. Den sits som beskrivs ovan skapar en position i hästens kropp, där hästen sänker sin innersida och lyfter sin yttersida. Manken ska då luta lite inåt och hästen ska sänka sin innerhöft. Utifrån den positionen ska man sedan lägga till en rörelse i hästens kropp, som styrs av hästens bakben. Det innebär att när hästen lyfter det inre bakbenet så ökar rotationen och när hästen lyfter det yttre bakbenet så minskar rotationen. Om man bara fokuserar på att följa den här rörelsen, utan att även skapa en roterad position, så kan man mycket väl få en avslappnad häst med fina rörelser i ryggen, men man får inte det lyft i ytterbogen och den välvning i överlinjen som krävs för att hästen ska bära upp sig.
Kathrin Tannous – Olika sätt att lära in
En del ryttare är mer tekniska i sin ridning och en del utgår mer från känslan. Kathrin vill både lära eleverna kunskap (teknik och teori) och känsla.
Det finns två helt olika sätt att lära sig något:
- Slumpmässig inlärning: Du provar att göra en massa olika saker och någon gång lyckas du av slumpen med någonting och då upprepar du det. Typexemplet är ett barn som vevar med armen och plötsligt får tag på en leksak. Learning by doing. I den här gruppen hittar man ryttarna som rider på känsla. En del är väldigt duktiga, men de kan oftast inte förklara hur de gör.
- Avsiktlig inlärning: Man bestämmer sig för att man vill lära sig något. Man samlar på sig teoretisk och praktisk kunskap och lär sig successivt. Här hittar man många av de akademiska ryttarna. De har ofta väldigt mycket kunskap, men kan ha svårt att omsätta det i praktiken.
Hos ryttare vill vi gärna ha båda delarna. Eftersom de flesta vuxna redan har den teoretiska kunskapen och medvetenheten, så är det slumpmässig inlärning som vi kan behöva förstärka. Många vuxna slutar med den sortens inlärning, eftersom de är rädda för att göra fel. Man kan stimulera detta mer känslostyrda inlärningssätt genom olika ”lekar”. Man kan t.ex. låta dem känna hästens rörelser i sin egen kropp (stå på alla fyra och känna hur en skolhalt känns). Man kan också låta dem kopiera en annan.
Kathrin förklarar hur hon vill förstärka både den avsiktliga och den slumpmässiga inlärningen, så att det skapas en bättre balans hos ryttaren. Det innebär hos de flesta vuxna människor att det är den slumpmässiga inlärningen som måste förstärkas mest.
Kathrin lägger stor vikt vid att lära eleverna att ha rätt vridning i sin kropp. Hon liknar ryttarens position vid en DNA-spiral eller pastaskruv. Spiralen börjar i ryttarens yttre fot, som placeras längre bak än den inre, och fortsätter upp genom ryttarens kropp, genom höfterna, axlarna och huvudet. Hon tänker sig gärna att spiralen fortsätter ovanför ryttarens huvud. När man tränar på spiralen ståendes på marken så måste man lyfta den yttre hälen, för att få samma position på höfterna som man får när man sitter på en häst som roterar sin bröstkorg korrekt (dvs att ytterhöften höjs i förhållande till innerhöften).
Kathrin visar hur spiralsitsen börjar i ytter fot (som förs bakåt) och fortsätter som en spiral genom kroppen, så att kroppen vrider sig in i hästens böjning. Här visar hon vänster böjning. Hon har dock fel huvudposition eftersom hon tittar på dem hon pratar med.
Övningar på trähäst
Ylvie hade en alldeles utmärkt (om än något stel) trähäst, som stod till tjänst för lite sitsövningar. Katrin Wallberg lät de övriga tränarna känna hur de kunde vrida sina höfter utan att förskjuta tyngdpunkten till någon sida. Övningen skedde stående i stigbyglarna, eftersom trähästen annars håller emot ryttarens sits i och med att den inte riktigt vill forma sig i böjning och rotation.
Yvonne visar här, med lite assistans av Katrin, ryttarens position i vänster böjning.
Ylvie visade sedan några enkla övningar som man kan använda för att få ryttaren mer avspänd, så att hon kan komma ner bättre i sadeln. Grundprincipen är att hon tar över tyngden av ryttarens arm eller ben, lyfter några centimeter och sedan sakta låter armen eller benet sjunka nedåt igen.
Här får Marion lämna över armens tyngd till Ylvie, för att kunna släppa på spänningar
När armen är avspänd är det axelns tur.
Ylvie hjälper Marion att slappna av i benen, så att de blir längre och sjunker djupare in i hästen. Principen är att genom ett stöd under foten ta över benets vikt, lyfta lite och sakta sänka händerna igen. Resultatet? Det högra benet blev märkbart längre än det vänstra! Självklart fick Marion sedan samma behandling på den andra sidan – vi vill ju inte att hon ska bli oliksidig.
Markövningar
Bland de markövningar vi arbetade med kan nämnas att vi ståendes på alla fyra fick känna hur hästen känner ryttarens sits. Trots att ”ryttaren” inte sitter på ryggen så känner man tydligt att man formas av sitsen. Ett problem med övningen är dock att ”hästen” inte kan svara med att rotera sin bröstkorg, eftersom det inte går att sänka innerhöften när man står på knä (man har ju inga leder där emellan så man kan inte vinkla benet).
Dörthe agerar häst och får känna hur hon formas in i höger böjning av Kathrins spiralsits.
En annan markövning var att gå i par på ridbanan. Den ena är ryttare och för den andra (hästen). Hästen ska blunda och bara känna rörelserna från ryttaren och följa dem i olika riktningar och gångarter. Alla hästarna var väldigt följsamma och välbalanserade, vilket måste ha berott på att vi hade så skickliga ryttare!
Dörthe för Yvonne, var uppgift är att bara känna och följa henne. I bakgrunden ser vi Marion som för Julia.
Undervisa varandra i ridning
Teori, övningar på trähäst och markövningar i all ära, men det är först när man kommer upp på hästryggen som man verkligen kan förstå varandras perspektiv. Här fick tre av Ylvies hästar och en av Marions hästar stå till tjänst. Vi turades om att rida och att instruera varandra.
Det Ylvie fick hjälpa några av ryttarna med var att minska deras svank, så att psoasmuskeln kunde arbeta bättre och de sjönk djupare ned i sadeln. En variant av detta var att känna hästens rörelser genom baksidan av höftleden istället för genom framsidan av höftleden. Detta ger mer stabilitet och bättre balans hos ryttaren.
Julia med sin gamla sits med kraftig svank. När man svankar så mycket så kortas psoasmuskeln av.
Julias sits efter att Ylvie har hjälpt henne att räta ut ryggraden så att psoasmuskeln längs ut.
När man svankar mycket så hamnar man i lite framvikt och aktiverar musklerna på framsidan av kroppen. Ylvie demonstrerar här vilken reaktion som skapas hos en svankande ryttare om hästen drar i tygeln.
När psoasmuskeln arbetar korrekt och ryggraden rätas ut så använder man istället musklerna på kroppens baksida. Då sjunker man djupare ned i sadeln och får bättre balans. Hästen (Ylvie) kan då inte föra ryttaren ur balans genom att dra i tygeln.
Katrin fick hjälpa några av ryttarna att med sin sits kunna be hästen om lite mer rotation i bröstkorgen och mer lyft i ytterbogen. Det gav bättre bärighet hos hästarna och mer stabilitet i ryttarens sits.
Att gå igenom ryttarens kropp uppifrån och ned, var också ett sätt att skapa bättre avspänning och följsamhet hos ryttaren. Det är lite som när man lyssnar på en avslappningsskiva. Man går igenom kroppsdel efter kroppsdel och medvetandegör dem så att man upptäcker sina spänningar och kan släppa på dem. Jag vågar nog påstå att alla ryttare har spänningar någonstans, så det här är alltid nyttigt.
Hos en del ryttare kunde vi också upptäcka och åtgärda mer specifika spänningar. Till exempel kunde en spänd inre axel åtgärdas med något så enkelt som en ändrad vinkel av den inre handen. Genom att ta tygeltagen på innertygeln som om man häller upp te ur en tekanna hamnade hela innersidan i en mer avspänd position.
Kathrin spänner vänster hand och det skapar spänningar i hela hennes vänstersida.
När Kathrin vrider vänster hand som om hon hällde te ur en tekanna så blir hela vänstersidan mer avspänd och hon kommer ned bättre i sadeln. Hästen reagerar också genom med att rotera bröstkorgen bättre.
Instruera några av Ylvies elever
Vår sista övning var att använda några av Ylvies elever som försökspersoner och prova olika metoder att förbättra deras sits och jämföra vilket resultat det ger både i sitsen och i hästen.
Katrin hjälper en av Ylvies elever att placera och länga ut sin innersida så att hästen roterar sin bröstkorg bättre och börjar vinkla manken inåt istället för utåt.
Ett gäng glada tränare sitter och analyserar hästarnas rörelser och ryttarnas sitsar.
Min egen behållning av dessa dagar
Det är alltid givande att ta sig tid att träffa andra tränare och få idéer från dem om hur man både kan förbättra sin egen ridning och bli en bättre instruktör. Ibland kommer nyttan av detta indirekt, genom att man börjar fokusera på någon annan detalj eller genom att man i en specifik situation får användning av någon övning. Det är dock redan några saker som jag har haft praktisk nytta av i min egen ridning.
Kathrins sätt att forma sin kropp som en DNA-spiral, som börjar i den yttre foten och går upp genom kroppen har hjälpt mig att få en bättre position i skänklar, höfter och axlar. Jag hamnar inte i den tyska spiralsitsen, där ryggraden roteras åt två håll samtidigt, utan spiralen hjälper mig att föra fram min yttersida så att den följer hästens böjning samtidigt som ytterskänkeln ligger något längre bak än innerskänkeln. Jag har tidigare inte tänkt på att man faktiskt formar kroppen i en spiral även om man inte skjuter fram den inre höften.
Ylvies sätt att fånga upp hästens rörelser genom baksidan av höftleden istället för framsidan har hjälpt mig att komma djupare ned i sadeln och bli mer följsam med hästens rörelser. Det är nog ett vanligt problem inom akademisk ridkonst att vi är så rädda att belasta hästarnas ryggar att vi avlastar för mycket (och för länge i hästens utbildning). Då tappar vi lite följsamhet och ger hästen för lite hjälp med vår sits.
Sedan har jag självklart haft nytta av att bli påmind om att lyfta blicken, att inte pressa med sittbenen och att verkligen få tyngdpunkten mitt över hästen (istället för aningen till insidan). Med andra ord så var det både en trevlig och givande resa!
Read More
Bent Branderup ® Tränare